Skolans behov av digitala lärresurser

Sommaren 2013 beslöt SKL och regeringen att tillsammans genomföra insatser för att främja digitalisering och digital samverkan inom viktiga samhällsområden. För skolans del resulterade detta efterhand i det webbaserade självskattningsverktyget LIKA samt bildandet av Nationellt forum för skolans digitalisering, en samverkansgrupp som samlar viktiga aktörer inom skolområdet.

SKL och samverkansgruppen fick senare i uppdrag av regeringen att utarbeta ett förslag på en nationell strategi för skolans digitalisering. Deras förslag presenterades i mars i år, och här föreslår man åtgärder inom samma centrala områden som LIKA fokuserar: ledning, infrastruktur, kompetens och användning. Visionen är att Sverige om fem år ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter för att utveckla ett breddat och fördjupat lärande i skolan.

Skolverket och Skolinspektionen har i sina respektive analyser visat att infrastrukturen är ganska väl utbyggd, även om det finns lokala avvikelser. Användningen av digitaliseringens möjligheter i undervisningen har däremot inte tagit ordentlig fart över hela landet. Det behövs därför nationella insatser som kan ändra på detta, konstaterar SKL och Nationellt forum för skolans digitalisering i sitt förslag.

SKL arrangerar sedan i våras webbinarier där man tar upp frågor och problemställningar som måste hanteras i arbetet med digitaliseringen av skolan. I juni lyfte man fram behovet av att kommunen skolverksamhet och it-avdelning drar åt samma håll. I tisdags belystes utveckling och användning av digitala lärresurser ur några olika perspektiv.

Anna Carlsson, som är projektledare och arbetar med skolfrågor på SKLs digitaliseringsavdelning, ledde presentationer och samtal med Rickard Vinde, vd på branschorganisationen Svenska Läromedel, Sara Mörtsell, utbildningsansvarig på Wikimedia Sverige, samt Jan Hylén, fristående konsult och utbildningsalytiker.

Rickard Vinde inledde med att hävda att alla elever och lärare behöver ha tillgång till professionellt utvecklade digitala läromedel som översätter hela läroplanen till undervisning för ett helt stadium. Det krävs helt enkelt för att vi ska ha en likvärdig skola. Sådana läromedel täcker in det centrala innehållet, skapar sammanhang och utvecklar de förmågor som de olika kursplanerna tar upp. De gör det också möjligt att individualisera undervisningen, och läraren kan enkelt följa hela gruppens och varje elevs löpande kunskapsprogression.

Det allra viktigaste i lärandet sker när läraren möter eleverna, betonade Rickard Vinde. Därför är det nödvändigt att läraren kan komplettera och koppla samman de professionella läromedlen med eget material eller sådant som skapats av andra, så att undervisningen kan anpassas till de förutsättningar och behov som finns. Det finns det goda möjligheter till idag, tillade han. Ett viktigt skäl till att digitaliseringen av undervisningen fortfarande går trögt är sannolikt att skolorna sällan satsar på digitala läromedel.

Idag är det bara fem procent av de läromedel som skolorna köper in som är digitala, slog Rickard Vinde fast. Men skolorna kan inte enbart köpa datorer och bygga nät. Utan digitala läromedel får man samma resultat som när man köper bil utan att tänka på att det krävs bensin: det går väldigt långsamt framåt, eller så står man helt stilla.

Även om vi bara befinner oss i början av utvecklingen, finns det redan interaktiva läromedel för alla ämnen och årskurser som fungerar bra i undervisningen, konstaterade Rickard Vinde. Det finns till exempel appar och övningsprogram, läromedel som rymmer funktioner för flippad undervisning och övergripande lärresurser för de lägre årskurserna, där eleverna på ett spelliknande sätt kan träna att läsa, skriva och räkna.

Andra läromedel, bland annat för gymnasiets yrkesprogram, är problembaserade och verklighetsnära, och ligger tätt på vardagen i arbetslivet. Fordons- och transportprogrammet på Kattegattgymnasiet i Halmstad använder till exempel ett digitalt läromedel där läraren kan undervisa med praktiska exempel som är tagna direkt från arbetslivet. På så vis kan eleverna arbeta på samma sätt som man gör i bilverkstaden: utföra verkliga arbetsmoment, analysera och skapa egna lösningar på komplicerade problem som sedan skickas som arbetsrapporter till läraren, berättade Rickard Vinde.

Det sker också en intressant utveckling inom adaptivt lärande, det vill säga läromedel som följer och kan anpassa innehåll och övningar efter varje elevs förutsättningar med hjälp av learning analytics. Här kommer det att hända mycket framöver, menade Rickard Vinde. Inte minst kommer det att möjliggöra en högre grad av systemtänkande. Skolan måste vara ett system som förstärker varje lärares kapacitet att undervisa och alla elevers kapacitet att lära.

Enligt Rickard Vinde krävs det en statlig landstäckande satsning för att digitaliseringen av skolan verkligen ska komma igång. Vårt decentraliserade skolsystem med många huvudmän kan inte ta det samlade grepp som behövs. En sådan satsning ska se till att infrastrukturen är på plats i hela landet, att det finns professionellt utvecklade läromedel överallt och att alla skolor ansluts till Skolfederation, så att man får en samlad inloggning (single sign-on) till alla lärresurser. Satsningen ska också säkerställa att alla lärare får en ordentlig kompetensutveckling samt att forskningen följer utvecklingsprocessen och för en löpande dialog med alla parter.

Sara Mörtsell betonade i sitt anförande värdet av kunskapsdelning, öppenhet och gemensam utveckling. Wikimedia är en ideell förening som arbetar för att göra kunskap fritt tillgänglig,  bland annat genom Wikipedia. När man delar förlorar man inget, utan istället kan resursen utvecklas och förbättras. Det gäller kunskap generellt, artiklarna i Wikipedia – och de lärresurser som används i skolans undervisning. Även i skolan delar vi för att lära, och den dela-kultur som är på väg att växa fram i skolans känns väldigt intressant, menade Sara Mörtsell.

Wikipedia har ett utbildningsprogram som lärare och elever på en rad skolor runt om i landet deltar i, berättade Sara Mörtsell. Läraren skapar uppgifter för eleverna som går ut på att de ska gå in i Wikipedia som skribenter och förbättra informationen i en artikel. Historiken för artikeln gör det enkelt för läraren att följa elevernas arbete, och det kan fungera som en del av bedömningsunderlaget för kursen.

Framför allt får det kritiska tänkandet en ordentlig genomarbetning, och det är en viktig förmåga som betonas i ämnes- och kursplanerna. Eleverna utforskar brister och luckor i olika artiklar och undersöker hur de kan förbättras utifrån det som de lär sig på kursen. Ett exempel är artikeln om groddjur i svenska Wikipedia, som en gymnasieelev vidareutvecklade förra året.

Här blir det ett praktiskt och konkret möte med källkritik eftersom man måste kunna belägga det som man påstår i en Wikipedia-artikel. Kommunikativa och analytiska förmågor tränas också, eftersom det gäller att kunna argumentera och samverka med andra som redigerar artikeln eller har synpunkter. Många av de kunskaper och förmågor som behövs i ett digitaliserat samhälle kan tränas och utvecklas på det här sättet, menade Sara Mörtsell.

Varför behövs öppna läromedel när det finns professionella? Ett viktigt argument är att det skapar incitament för eleverna att tänka kritiskt och att bli mer aktiva i sitt lärande, ansåg Sara Mörtsell. Stämmer det här? Varför? Samtidigt inser eleverna att de inte bara är konsumenter, utan också kan vara producenter som utvecklar och sprider kunskap som bidrar till andras lärande. Det som de lär sig i undervisningen kommer till praktisk användning i verkligheten utanför skolan.

Ur lärarens perspektiv finns det en rad pedagogiska vinster att hämta, samtidigt som tiden används på ett mer rationellt sätt. Det som skapas kan återanvändas och vidareutvecklas av andra, och det blir enklare att koppla samman det egna materialet med sådant som andra har skapat eller vidareutvecklat. Behöver något ändras eller läggas till, kan det göras utan att man riskerar att bryta mot upphovsrätten. Att spara, kopiera och sprida vidare är inte heller något problem. Ett exempel på detta är Makt och uppror, kursmaterial för ett moment i kursen Historia 2b, Kultur för gymnasiet som Ylva Pettersson, lärare på Katedralskolan i Skara, skapat tillsammans med sina elever.

Det är de öppna licenserna, i det här fallet Creative Commons, som gör det här möjligt, konstaterade Sara Mörtsell. På engelska talar man om de fem r:en när det gäller öppet innehåll: reuse, revise, remix, redistribute, retain. Att kunna återanvända och bygga vidare på det som andra har gjort gynnar skolans verksamhet och underlättar utvecklingen av undervisningen, menade Sara Mörtsell. Licenser och kvalitet hänger ihop. Men Creative Commons är långt ifrån okomplicerat, så här behövs utan tvekan en rejäl fortbildningsinsats, tillade hon.

Jan Hylén inledde sitt anförande med att slå fast att vi har mycket att lära av våra nordiska grannländer när det gäller användningen av digitala läromedel och andra lärresurser i skolan. Inte minst gäller det Danmark och Norge, där man har tagit de första stegen. Det ser lovande ut och de är på väg att lägga en stabil grund för det fortsatta arbetet.

Användningen av digitala läromedel i den svenska skolan vet vi inte särskilt mycket om. Här skulle det behövas forskning eller åtminstone en ordentlig utredning, menade Jan Hylén. Man borde fästa blicken på ett lämpligt antal kommuner och titta närmare på vilka kommun- och skollicenser de har, vilka appar som används och i vilken grad de använder statligt producerade, förlagsproducerade och öppna lärresurser.

Här är det viktigt att undersöka vilken typ av material som efterfrågas och varför man inte använder det som faktiskt finns. Beror det kanske på bristande kunskap om vad som faktiskt är tillgängligt? Vi måste veta var vi står för att kunna komma vidare. Men det gäller också att koppla samman den digitala och den pedagogiska utvecklingen för att underlätta och motivera den praktiska användningen, tillade han.

Danmark har sedan flera år en stor satsning på digitala läromedel som ingår i deras digitala agenda för skolan. Staten står för infrastrukturen, och det är ganska enkelt för små aktörer att etablera sig på marknaden. Den totala satsningen sedan 2012 uppgår till 500 miljoner danska kroner från staten. Om skolor köper digitala lärresurser som uppfyller fastställda kvalitetskriterier får de tillbaka delar av kostnaden. En konsekvens av detta är att förlagen satsar på att utveckla digitala läromedel och andra resurser. Både användning och tillgäng får en rejäl skjuts framåt av detta och det är en typ av insats som Sverige kanske borde satsa på, tillade han.

I Danmark fungerar Materialeplatformen som en samlad och lättanvänd ingång till digitala läromedel och andra lärresurser. Här kan förlag och andra aktörer beskriva och ge tillgång till sitt material, som antingen kan lånas eller köpas. Uni-login är Danmarks motsvarighet till Skolfederation, och gör det möjligt att komma åt alla lärresurser genom en inloggning. Alla danska elever och lärare har ett unikt login som gäller under hela skoltiden.

Norge liknar Sverige ganska mycket både när det gäller tillgången till infrastruktur och när det gäller den pedagogiska it-användningen, konstaterade Jan Hylén. Även i Norge finns det en önskan om att digitaliseringen ska ta fart och man har vidtagit en del åtgärder för att främja utvecklingen. Senter for IKT i utdanningen har tagit fram kvalitetskriterier för digitala lärresurser som gör det lättare att utvärdera och välja bland det som finns. Norge har också en single sign-on-lösning för skolan: Feide, som används inom hela utbildningssektorn.

Norge har sedan 2007 en stor interregional satsning på fria och öppna lärresurser för gymnasiet: NDLA – Nasjonal Digital Læringsarena. När den norska regeringen anslog medel till inköp av digitala lärresurser, gick arton av de nitton fylkena samman för att köpa rättigheter till förlagsproducerade läromedel och för att skapa eget material i de olika ämnena. Ungefär fyrtio procent av det samlade materialet kommer ursprungligen från läromedelsförlag.

Materialet utvecklas och vidareutvecklas av lärare som under en period arbetar tillsammans med experter inom ämnen och ämnesdidaktik. På så vis får delar av lärarkåren tillgång till kompetensutveckling som kan spridas vidare bland kollegorna, samtidigt som man bygger upp en omfattande bank av digitala lärresurser.

I Finland är en spännande utvecklingsprocess igång, både med de nya läroplanerna och med molnsatsningen EduCloud, en öppen lösning där man satsar på single sign-on, kollegial granskning och en samlingspunkt och marknadsplats för lärresurserna.

Den digitala samhällsutvecklingen är ett avgörande argument i debatten för behovet att utveckla den finska skolan. Tidigare har det inte hänt så mycket kring digitala lärresurser eller digitalisering av skolans undervisning, men nu är det värt att hålla ögonen öppna, menade Jan Hylén.

Anna Carlsson avslutade webbinariet med att vända blicken fem år framåt i tiden. Hur kommer det att se ut i den svenska skolan då när det gäller användningen av digitala lärresurser?

Enligt Rickard Vinde kommer både digitala och andra lärresurser att användas i undervisningen. Här är det viktigt att marknaden får växa och att vi får en mångfald. Upphovsrätten är ofta en besvärlig fråga för lärare, och här är det viktigt att de verkligen får klarhet i vad som gäller, både när de är konsumenter och när de är producenter.

Rickard Vinde tillade att det är viktigt med digitala lärresurser och att det egenskapade materialet delas fritt och kan utvecklas vidare av andra. Men det är också viktigt att de kan vända sig till ett förlag för att skapa en kommersiell produkt.

Sara Mörtsell konstaterade att den tekniska utvecklingen säkert kommer att skapa en rad fantastiska möjligheter som kan användas i undervisningen. Det viktiga är vilken kritisk användning som tekniken tillåter oss att ha. Eleverna ska inte bara konsumera innehåll i skolan, utan de ska också bli medie- och informationskunniga och utveckla förmågan att tänka kritiskt.

Creative Commons möjliggör en kommersiell användning, så det finns egentligen inga hinder för lärare och andra att tjäna pengar på det som de skapar, menade Sara Mörtsell. Poängen är att lärresurserna ska vara öppna, att de ska gå att kombinera på ett enkelt och smidigt sätt, att de kan vidareutvecklas, sparas och spridas vidare. Här hoppas hon på en normförändring, så att öppenheten blir norm när det gäller digitala läromedel.

Jan Hylén lyfte fram att det finns mycket som pekar på att vi är på väg att lämna tangentbord och skärm som självklara gränssnitt. Vi går mot en mer mobil och sensorstyrd verklighet där det bland annat blir lättare att förena digitala verktyg med praktiskt, skapande arbete.

Augmented Reality är ett annat område som rymmer många spännande möjligheter. Google Glass blev ingen succé i första vändan, men det kommer nog snart andra verktyg som gör det enkelt att lägga virtuella lager på verkligheten runt omkring oss så att vi kan undersöka den, interagera med den och lära oss på helt andra sätt än idag, avslutade han.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *