Vad krävs för att dra nytta av it i undervisningen?

Idag släppte OECD rapporten Students, Computers and Learning: Making the Connection, som bygger på analys av enkätsvar och resultat från PISA 2012. Här handlar det om användningen av it i undervisningen och vad det betyder för elevernas lärande inom några viktiga områden.

Rapportens slutsats är att det inte är tillräckligt att satsa på hårdvara och infrastruktur i skolan för att elevernas kunskaper och förmågor ska utvecklas. It är helt enkelt ingen quickfix.

Sextiofem länder och ekonomier deltog i PISA 2012, där femtonåriga elever genomförde ett pappersprov i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. I Sverige och trettioen andra länder och ekonomier gjorde eleverna också ett digitalt prov inom samma områden. Elever i fyrtiotvå länder och ekonomier, däribland Sverige, besvarade även en enkät om sin it-användning i och utanför skolan. Matematik var huvudområde i PISA 2012. En del av enkäten tog därför särskilt upp hur it används i undervisningen i detta ämne.

Rapporten konstaterar att digitaliseringen av skolan inte är någon självklarhet i de länder och ekonomier som deltog i PISA 2012, trots att den digitala utvecklingen i allt högre grad präglar och förändrar vardagen. Enligt enkäten har nittiosex procent av eleverna tillgång till dator hemma, men endast sjuttiotvå procent använder stationär dator, laptop eller platta i skolan. Här är skillnaderna stora mellan länderna. I några länder är det bara varannan elev som använder någon typ av dator i skolan.

PISA 2012 visar att tillgång till datorer samt grad av användning i skolan varken är avgörande för utvecklingen av digital läsförståelse eller utan vidare förbättrar förmågan att lösa matematiska problem med hjälp av it. I Sydkorea och Shanghai, som är de två länder och ekonomier som presterar bäst på de digitala läsfärdighets- och matematikproven, är det trettioåtta respektive fyrtiotvå procent av eleverna som uppger att de använder it i skolan.

Enligt rapporten indikerar detta att det inte är nödvändigt att använda datorer för att utveckla de förmågor som krävs för en god digital läsförståelse eller för att lösa matematiska problem med hjälp av digitala hjälpmedel. Det är inte heller självklart att användningen av it i undervisningen bidrar till att utveckla de här förmågorna. Den avgörande faktorn är hur didaktiken är utformad och hur undervisning och återkoppling ser ut i praktiken.

Det är, som Skolverket konstaterar i sammanställningen It-användning och elevresultat i PISA 2012, nödvändigt att tänka till kring hur datorer och nät används i skolan.


Andreas Schleicher, som är chef för Directorate of Education and Skills på OECD, konstaterar i förordet att rapporten lämnar många frågor obesvarade. Vi vet helt enkelt fortfarande för lite om hur it kan användas i undervisningen för att utveckla elevernas kunskaper och förmågor. En del av svårigheterna kan också bero på att lärarnas och elevernas digitala förmågor har överskattats, tillägger han. Dessutom har många länder satsat mycket pengar på att digitalisera skolan utan att ha vare sig en klar plan, tydliga mål eller en genomarbetad strategi. Om man inte vart vart man är på väg, är det svårt att hitta dit.

Schleicher pekar på två möjliga tolkningar av resultaten. Den ena är att det krävs ett intensivt samspel mellan läraren och eleverna för att de ska utveckla den förståelse och de tankeförmågor som krävs. Här kan tekniken ibland fungera som distraktion och inte som ett stöd. Den andra tolkningen går ut på att vi ännu inte utvecklat de metoder och arbetssätt som behövs för att verkligen dra nytta av de digitala möjligheterna i undervisningen. När vi använder 2000-talets teknik tillsammans med 1900-talets pedagogik, resulterar det i en sämre och mer ineffektiv undervisning. Den ena tolkningen utesluter inte den andra.

Men det här innebär inte att vi ska gå tillbaka till traditionell undervisning och överge tankarna på att digitalisera skolan, understryker Andreas Schleicher. Samhällslivet är digitalt och undervisningen ska hjälpa eleverna att förstå och hantera den verklighet som de lever i. Därför är det nödvändigt att eleverna blir medie- och informationskunniga, att de lär sig att hantera de faror och risker som finns på nätet och att de utvecklar de kunskaper och förmågor som är nödvändiga för att navigera och göra sin röst hörd i det komplexa digitala medielandskap som växer fram. Detta ställer krav på lärarna och på undervisningen.

Den digitala vägen är vägen framåt, säger Andreas Schleicher. Digitala läromedel som ständigt utvecklas och förbättras erbjuder helt andra möjligheter än tryckta läromedel. Den digitala utvecklingen gör det möjligt att skapa plattformar där lärare tillsammans kan skapa, dela och vidareutveckla undervisningsmaterial. Tekniken kan också användas för att utveckla nya sätt att undervisa och lära, där eleverna är aktiva och undersöker, reflekterar, resonerar och lär tillsammans i autentiska, verklighetsnära digitala miljöer.

För att detta ska lyckas, är det nödvändigt att beslutsfattarna i världens länder utvecklar hållbara strategier för att lärare ska lära sig att utnyttja de digitala möjligheterna på bra sätt i sin undervisning. Detta kräver att det finns stöd för det här förändringsarbetet ute i samhället och i skolan. Annars kommer det inte att ske någon utveckling. Med andra ord är det både nödvändigt att kunna visa varför skolans undervisning måste förändras och att finansiera de åtgärder som krävs för att det faktiskt ska bli möjligt, menar Andreas Schleicher.

Dessutom måste lärarna bli förändringsagenter som aktivt arbetar för att utveckla sin undervisning och elevernas lärande med hjälp och stöd av tekniken, tillägger Andreas Schleicher. De ska inte bara tillämpa nya tekniska lösningar och pedagogiska innovationer; de ska delta i arbetet med att ta fram och utveckla dem.

Vad innebär de här resultaten från PISA 2012 för det forsatta arbetet med att digitalisera skolan? Rapporten lyfter fram sex punkter som beslutsfattare måste ta fasta på:

1. Det krävs både grundläggande och avancerade kunskaper och förmågor för att dra nytta av de digitala möjligheterna. Utan en god läs- och skrivförmåga kommer man inte långt i dagens samhälle. Det blir helt enkelt omöjligt att delta i samhällslivet på ett fullödigt sätt om man inte kan förstå skriven text och om man inte själv skriftligt kan uttrycka sin mening.

I takt med att robotar och artificiell intelligens blir allt viktigare i samhället, blir det också nödvändigt att kunna utnyttja deras möjligheter för sina egna syften och att kunna skapa nya användningsområden. Det kan till exempel handla om att förändra eller skapa algoritmer som utför det arbete som man vill ha gjort. Därför är det avgörande att matematikundervisningen tränar elevernas matematiska tänkande och problemlösningsförmåga.

2. Eleverna måste utveckla de förmågor som krävs i en digital vardag. När digitala medier och information på nätet dominerar, måste man kunna hantera detta. Det gäller bland annat att kunna navigera på webben och att kunna söka på webben, att kunna avgöra vilken information som är trovärdig och att kunna dra slutsatser och skapa synteser från flera olika källor. Den läs- och skrivförmåga som behövs för att läsa på papper är fortfarande en nödvändig grund, men det krävs fler kognitiva och metakognitiva förmågor i det digitala och hyperlänkade medielandskapet. Annars drunkar man i informationsöverflödet.

Singapore och Sydkorea ligger överst när det gäller den digitala läsförståelsen, trots att de inte använder it i någon högre grad i undervisningen. Länderna har dock en väl utbyggd digital infrastruktur och femtonåringarna är vana vid att använda datorer och nät på fritiden. De förmågor som behövs för att navigera och för att bedöma informationens trovärdighet kan därför utvecklas på andra sätt i undervisningen. Är man van vid att reflektera och resonera kritiskt i andra sammanhang, kan man tillämpa detta på nätet om man har de grundläggande förmågor som krävs för att hantera webbläsaren.

Man kan förstås även lösa detta genom att integrera digitala medier i undervisningen och genom att lyfta fram digital läsförståelse och andra digital förmågor i läroplanen. Det har man bland annat gjort i Australien, ett land som också ligger högt här.

3. Satsa på att ge alla lika möjligheter. Det räcker inte att ha tillgång till datorer och nät för att de digitala klyftorna ska minska. Även om all information och alla tjänster på nätet var gratis, skulle de digitala klyftorna bestå. För att ändra på detta är det nödvändigt att alla utvecklar en god läs- och skrivförmåga och goda matematiska kunskaper. Det krävs en likvärdig utbildning som ger alla en stadig grund att stå på i dagens digitala värld.

4. Öka medvetenheten om risker och faror på nätet. Här handlar det både om att förhålla sig  kritiskt till informationen på nätet, att kunna hantera det sociala umgänget med andra och att inte fastna framför datorn. Elever som tillbringar mer än sex timmar dagligen åt Internet – det handlar framför allt om pojkar –  riskerar både att falla utanför i det sociala livet och att missköta skolan. Det gäller därför att hitta en balans som är rimlig och som fungerar.

5. Utveckla en genomtänkt plan, som inkluderar lärarfortbildning, för att utveckla användningen av it i undervisningen. Det är uppenbart att skolan och utbildningssystemet i allmänhet inte är redo att hantera de digitala möjligheterna i undervisningen. Detta måste beslutsfattarna därför ta tag i. Bland annat handlar det om att överbrygga digitala klyftor hos både lärare och elever, att fastställa tydliga mål för digitaliseringen och elevernas kunskapsutveckling samt att ha realistiska förväntningar på förändringsarbetet. Lyckas man inte med detta, kommer digitaliseringen att ge mer skada än nytta.

6. Lär av tidigare misstag. Tekniken kan förbättra bra undervisning, men bra teknik kan inte ersätta dålig undervisning. Därför är det viktigt att inte upprepa tidigare misstag och tro att ”rätt” teknisk lösning, ”rätt” läromedel eller ”rätt” användningsgrad sopar bort problemen.

För att kunna integrera it i undervisningen på ett framgångsrikt sätt, är det nödvändigt att beslutsfattare, skolledare och lärare har den vision och de kunskaper som krävs för att koppla samman elever, datorer och lärande. Detta kräver hårt och målmedvetet arbete – och det finns inga genvägar.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *