Programmering i europeiska läroplaner

I lördags startade årets upplaga av Europe Code Week, och aktiviteterna rullar på till och med söndag. Den här satsningen ingår tillsammans med bland annat All You Need is Code och Grand Coalition for Digital Jobs i Digital agenda för Europa, en av de sju pelarna i Europa 2020, EU:s tillväxtstrategi fem år framåt.

Ett viktigt mål är att öka det allmänna intresset i skolan för programmering, digitalt skapande och samhällets digitalisering. Ett annat är att uppmuntra eleverna till att fundera på en yrkeskarriär inom det här området, där det enligt den vanligaste prognosen finns ett växande behov av yrkeskunniga under de närmaste åren.

I måndags släppte Europeiska skoldatanätet den andra upplagan av rapporten Computing Our Future, som bygger på en enkät om hur programmering, datalogiskt tänkande och digitalt kompetens tas upp i läroplanerna. Arton av EUs tjugo medlemsländer deltog i enkäten, plus Israel och Norge.

Enkäten visar att sexton av länderna har infört programmering i läroplanen, antingen på nationell, regional eller lokal nivå. Det kan vara som ett eget ämne, som en del i andra ämnen eller som något ämnesöverskridande. Dessa länder är Bulgarien, Danmark, Estland, Frankrike, Irland, Israel, Litauen, Malta, Polen, Portugal, Spanien, Slovakien, Storbritannien (England), Tjeckien och Ungern.

Den belgiska regionen Flandern planerar att införa programmering i läroplanen, och detsamma gäller för Finland. För Finlands del sker detta hösten 2016.

Nederländerna, Norge och den belgiska regionen Vallonien planerar för närvarande inte att införa programmering i läroplanen.

Rapporten konstaterar att programmering i skolan numera är en av de tydligaste trenderna i Europa (och även i andra delar av världen) inom skolområdet. I september förra året införde England programmering i läroplanen, Frankrike, Polen och Spanien har gjort det i år och Finland är på god väg.

Den polska läroplanen lyfter särskilt fram att undervisningen i datavetenskap och programmering ska motivera eleverna att ”gå bakom skärmen”, för att verkligen förstå hur datorer och programspråk fungerar och hur de kan skapa egna lösningar på problem som de stöter på. I Polen, liksom på Malta, planerar beslutsfattarna att göra programmering obligatoriskt för alla elever. Deras motivering är att datalogiskt tänkande och en övergripande förståelse för programmering hör till allmänbildningen i ett digitalt samhälle.

Digital kompetens, det vill säga att kunna använda it i vardagen och som ett verktyg i och för sitt lärande, har fortfarande högst prioritet i läroplanerna. Länder som lyfter fram programmering och datalogiskt tänkande, pekar på att det är viktiga förmågor som man behöver för att vara en kompetent användare. De flesta av dem pekar också på värdet av att utveckla elevernas logiska tänkande och problemlösningsförmåga, förmågor som brukar räknas till 21st century skills. Elva länder betonar betydelsen av att eleverna verkligen lär sig att programmera. Lika många ser det som ett viktigt mål att inspirera fler unga till högre studier och en yrkeskarriär inom området.

Programmering ingår ofta i läroplanen för gymnasiets teoretiska linjer, men ett tiotal länder har även infört eller kommer att införa programmering från och med grundskolans lägre årskurser. I Estland, Israel och Slovakien finns programmering i läroplanen på alla nivåer, och så blir det även i Polen nästa år.

Det är vanligt att programmering är ett eget ämne eller en del av ett mer allmänt it- eller teknikämne. I några länder integreras programmering i andra ämnen, oftast matematik eller naturvetenskapliga ämnen. Hit hör bland annat Danmark, Estland, Frankrike, Slovakien och Spanien. I Finland ska programmering och datalogiskt tänkande föras in som en ämnesöverskridande förmåga, en del av en allmän digital kompetens som i sin tur är en viktig del av den mångsidiga kompetens som alla behöver för att kunna leva och verka i samhället.

I de flesta av de länder som infört programmering i läroplanen, undervisar man blivande lärare i detta på lärarutbildningen och i olika fortbildningssatsningar. Fortbildningen bedrivs såväl av högskolor som av företag och icke-vinstdrivande organisationer. Det finns också en rad gräsrotsinitiativ och andra informella satsningar.

Det är bara ett fåtal av de länder som infört programmering i läroplanen som utvärderar hur det fungerar. I de fall man utvärderar är det i liten skala och resultaten sprids inte vidare i någon större utsträckning. Rapporten räknar upp Danmark, Israel, Malta, Spanien, Tjeckien och Ungern. Exemplet Navarra i Spanien, där regionen samverkar med forskare för att undersöka i vilken grad barn är redo att lära sig programmera i unga år och hur detta påverkar deras lärande i andra ämnen, nämns i all korthet.

De länder som infört programmering i läroplanen kommer att ställas inför flera viktiga pedagogiska och didaktiska frågeställningar framöver, påpekas i rapporten: Hur ska undervisningen se ut för att eleverna verkligen ska lära sig att förstå programmerings grunder och programmerandets konst? Vilka aktiviteter och vilka programmeringsspråk är passande för olika åldrar och elevgrupper? Vilka för- och nackdelar finns med programmering som eget ämne respektive som en del av andra ämnen? Hur ska kunskaperna i programmering bedömas när undervisningen är en del av andra ämnen?

Kanske krävs det en samlad insats inom EU för att hjälpa länderna att hantera de utmaningar och möjligheter som man står inför när programmering och datalogiskt tänkande införs i läroplanen? Inte minst är det viktigt att lärare får den hjälp och det stöd som behövs för att undervisa på sätt som verkligen utvecklar elevernas förståelse och lärande inom det här området, påpekas i rapporten.

Ett mer organiserat europeiskt samarbete, där beslutsfattare och lärare hjälper varandra att se nya perspektiv, delar kunskaper och erfarenheter samt hjälper varandra att komma vidare, är kanske en lämplig väg?

Rapporten understryker att programmering i läroplanen är en komplex fråga som måste ses i ljuset av de varierande kontexterna i de olika länderna. Men trots skillnaderna står länderna ändå i stor utsträckning inför liknande problem, sägs det i rapporten. Detta gäller bland annat undervisning, bedömning, lärarutbildning och fortbildning. Kanske är det en dum idé att varje land försöker uppfinna hjulet på egen hand?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *