DIGCOMP – EU:s ramverk för digital kompetens

2 november firade den vetenskapliga tidskriften Nordic Journal of Digital Literacy sitt tioårsjubileum med ett seminarium kring begreppet digital kompetens. Samtidigt gav man ut ett jubileumsnummer med artiklar från de tio årgångarna, och med ett förord där redaktören Morten Søby resonerar kring begreppets utveckling och förändring genom åren.

Seminariet arrangerades i Oslo av Senter for IKT i utdanningen, som ger ut tidskriften som open access tillsammans med Universitetsforlaget. Vi som inte var på plats kunde följa föreläsningar och panelsamtal via en livestream. Nu finns de även tillgängliga i inspelad form tillsammans med föreläsarnas presentationsfiler.

En av föreläsarna var Riina Vuorikari, forskare vid JRC Institute for Prospective Technological Studies (JRC-IPTS) i Sevilla, ett av de sju forskningsinstitut som drivs av EU-kommissionen för att ge vetenskapligt stöd åt de beslut som fattas inom olika samhällsområden. I sin föreläsning berättade hon om DIGCOMP, som är EU:s ramverk för utvecklingen av digital kompetens bland medborgarna i Europa. Version 1.0 började gälla 2013, och nu är version 2.0 på gång.

Version 1.0 bygger på ett flerårigt arbete där JRC-IPTS, på uppdrag av EU-kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur, bland annat gick igenom ett stort antal fallstudier och arrangerade flera workshops där forskare och andra experter deltog. Syftet var att beskriva vad en EU-medborgare måste kunna inom det digitala området för att svara mot arbetslivets krav och för att kunna fungera som en aktiv medborgare i ett alltmer digitaliserat samhälle.

Utgångspunkten var Nyckelkompetenser för livslångt lärande, där digital kompetens är en av åtta nyckelkompetenser. Det rör sig om åtta övergripande kompetenser som samspelar och som betonar kritiskt tänkande, kreativitet, initiativtagande, problemlösning, riskbedömning, beslutsfattande och konstruktiv hantering av känslor. Här innebär digital kompetens att kunna använda dagens digitala möjligheter på ett kritiskt och säkert sätt och att ha grundläggande tekniska färdigheter inom det digitala området.

Ramverket DIGCOMP innehåller fem områden:

  1. Analysera och bearbeta information
  2. Kommunikation
  3. Skapa innehåll
  4. Säkerhet
  5. Problemlösning

De fem områdena innehåller sammanlagt tjugoen delområden. I ramverket definieras kompetens som summan av en individs kunskaper, färdigheter och attityder, och utgör tillsammans förmågan att lösa problem i olika situationer och sammanhang, på egen hand och tillsammans med andra.

För att till exempel kunna utvärdera information, som är ett av delområdena, krävs både analytisk kunskap, förmågan att söka och att göra ett urval av information från olika källor på nätet samt en kritisk inställning till informationen och en medvetenhet om nätets och sökmotorernas möjligheter och begränsningar.

Varje område och delområde ges en kortfattad beskrivning i DIGCOMP. Det anges också vad man måste kunna för att ha grundläggande kompetens, en kompetens på mellannivå och kompetens på avancerad nivå.

DIGCOMP används inom många områden. Det är till exempel integrerat i tjänsten Europass, som gör det möjligt för att alla eu-medborgare att komplettera sin CV med en mer heltäckande beskrivning av sina färdigheter och kvalifikationer. Sedan slutet av juni går det att göra en självbedömning av sin digitala kompetens. Ramverket används också i Digital Agenda Scoreboard, som beskriver medborgarnas digitala kompetens i de olika medlemsländerna och i hela unionen. När man mappade ramverket mot ESSIE, upptäcktes att problemlösning med hjälp av it inte fanns med i undersökningen. Den luckan ska täppas till i nästa version, som genomförs nästa år.

I den första versionen av DIGCOMP är det den enskilde medborgarens digitala kompetens som står i fokus för ramverk och testverktyg. I den andra versionen riktas även blicken mot lärarens och skolans digitala kompetens, berättade Riina Vuorikari.

Det handlar om att skapa ”en god cirkel”: skolan ska vara en digitalt kompetent organisation med digitalt kompetenta lärare som kan undervisa eleverna till att bli digitalt kompetenta. Framför allt handlar det om att utveckla hela organisationens digitala kompetens, tillade Riina Vuorikari. Enskilda digitalt kompetenta lärares ansträngningar räcker inte långt om inte kollegorna och hela den samlade organisationen ger hjälp och stöd i det dagliga arbetet. Europeiska skoldatanätets undersökning ESSIE, om tillgång till användning av och attityder till it i skolan i Europas länder, som kom 2013, visar att det går betydligt trögare än det borde göra.

Arbetet med DigCompOrg och DigCompTeach är igång och beräknas vara klart nästa år. Den här gången utförs arbetet på uppdrag av generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering.

Precis som i arbetet med den första versionen, samverkar JRC-IPTS med andra forskare och experter  och man analyserar befintliga ramverk och testverktyg. När det gäller DigCompOrg tittar man bland annat närmare på LIKA i Sverige, OPEKA i Finland och Skolementor i Norge. I arbetet med Dig CompTeach undersöks till exempel UNESCO ICT Competency Framework for Teachers och det pågående EU-projektet MENTEP, som drivs inom ramen för Erasmus+.

DigCompOrg har kommit längst. Här finns redan ett första utkast av ramverket färdigt. I mars räknar man med att ett verktyg för självbedömning av organisationers digitala kompetens ska vara klart. Arbetet med DigCompTeach har precis börjat.

Riina Vuorikari avslutade sin föreläsning med att konstatera att förändring måste ske på systemnivå för att man överhuvudtaget ska kunna tala om förändring. Utan en digitalt kompetens organisation med digitalt kompetenta lärare går det inte att se till att alla elever utvecklar den digitala kompetens som de behöver.

Till sist ställde Riina Vuorikari tre öppna frågor som sammanfattar den stora utmaning som Europas skolsystem står inför:

  1. Hur går man tillväga för att skapa ”en god cirkel” för digital skolutveckling och digital kompetens?
  2. Hur kopplar man samman de enskilda individernas digitala kompetens till organisationen?
  3. Hur ser man till att utvecklingen av organisationens, lärarnas och elevernas digitala kompetens blir ett kretslopp där utvecklingen av en del driver på de andra?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *