Hjälper skolan eleverna att möta framtiden?

It och digitala medier i undervisningen börjar långsamt bli en del av skolans vardag, såväl i Danmark, Finland och Norge som i Sverige.

Danmark arbetar sedan snart fem år tillbaka med en nationell strategi för it i skolan och utvecklingsarbetet fortsätter inom en rad olika områden, inte minst digitala läromedel. Det har också genomförts en statlig satsning på digitala demonstrationsskolor, där forskare och pedagoger tillsammans undersökt didaktiska möjligheter och hinder.

I somras presenterade Ludvigsen-utvalget sitt kunskapsunderlag för framtidens skola i Norge, vilket bland annat har bidragit till att sätta ny fart på diskussionerna kring vilken roll it ska spela.

Till hösten inför Finland nya läroplaner för grundskolan och gymnasiet, som lägger stor vikt vid digitalisering, pedagogisk utveckling och nya perspektiv på elevernas kunskaper och förmågor. Här i Sverige arbetar Skolverket sedan september förra året med nationella it-strategier för grundskolan, gymnasiet och vuxenutbildningen, som kommer att presenteras i mars och april.

Innebär detta att den digitala och pedagogiska utvecklingen rullar på i rätt riktning och att eleverna utvecklar de kunskaper, förmågor och förhållningssätt som de behöver i samhället? Århusprofessorn Ole Sejer Iversen, som tillsammans med Mikkel Ask Rasmussen nyligen analyserat de fyra ländernas styrdokument och praktik på uppdrag av Styrelsen for It og Læring, håller inte med om det. Den tekniska infrastrukturen börjar falla på plats och den nordiska utbildningspolitiska traditionen ger en god grund att stå på, men det krävs ett medvetet och likvärdighetsinriktat skolutvecklingsarbete för att detta verkligen ska lyckas.

Igår gav Ole Sejer Iversen en kort presentation av sin rapport, How far are the Nordic countries in using ICT to teach young people in primary and lower secondary school 21st Century Skills?, på arrangemanget Nordic@Bett i London. Dagen innan gav han en inblick i rapporten på Kommunernes Landsforenings Børn og Unge Topmøde i Ålborg, under rubriken Verden tilhører dem, der kan forstå at forandre. Rapporten är inte tillgänglig på nätet, men EMU har lagt ut en översikt av nyckelfynden och en beskrivning av metod och arbetssätt.

Analysen utgår ifrån begreppet 21st Century Skills, som under de senaste tio åren blivit allt vanligare i den internationella utbildningsforskningen och -debatten. I presentationen i Ålborg, knöt Ole Sejer Iversen an till de båda amerikanska forskarna Christine Greenhows och Beth Robelias resonemang kring begreppet i artikeln Informal learning and identity formation in online social networks. Han lyfte fram följande sex förmågor:

  1. Kritiskt tänkande
  2. Kommunikation och samarbete
  3. Design och innovation
  4. Förståelse och hantering av teknologin
  5. Digitalt medborgarskap
  6. Att kunna lösa komplexa problem

Enligt twitterflödet pekade han under sin presentation i London även på hur det fleråriga internationella forskningsprogrammet Innovative Teaching and Learning Research (ITL) lyfter fram de förmågor som de anser ryms i begreppet 21st Century Skills:

  1. Knowledge Building – eleverna ska inte bara återge kunskap, utan skapa ny kunskap
  2. Problem-Solving and Innovation – eleverna ska hitta lösningar på komplexa problem som inte har någon självklar lösning
  3. Skilled Communication – eleverna kan presentera sina tankar på ett klart och övertygande sätt och redovisa evidens för hur de tänkt och resonerat
  4. Collaboration – eleverna kan samarbeta, anta olika roller i projektet och tillsammans producera en gemensam produkt
  5. Self-Regulation – eleverna kan genomföra sitt arbete på ett självständigt sätt och genomför förändring om återkoppling eller egen utvärdering visar att det behövs
  6. Use of ICT for Learning – eleverna använder it och digitala medier när det behövs och kan utvärdera nätbaserade källors trovärdighet och relevans

Begreppet 21st Century Skills är numera ganska flitigt använt i de nordiska skoldiskussionerna, visar Ole Sejer Iversen i rapporten. Samtidigt är det uppenbart att begreppet i regel är löst definierat och det är svårt att veta om man verkligen pratar om samma sak, konstaterade han häromdagen. Mångtydigheten förvirrar.

Flera av de förmågor som Sejer Iversen lyfter fram i rapporten, och som togs upp i Ålborg och i London, finns med i de nordiska ländernas styrdokument. Han menar därför att det finns intentioner som går i samma riktning som 21st Century Skills, även om begreppet inte används i styrdokumenten. Det är också bra att it inte är ett särskilt ämne, utan att förmågorna ska utvecklas i många eller alla ämnen, anser han. Samtidigt är det ett problem att det saknas centrala kriterier för vad det till exempel innebär att kunna lösa komplexa problem och att förstå och kunna hantera it och digitala medier.

Ole Sejer Iversen har i sin forskning observerat att lärare i regel inte är tillräckligt förberedda för att överge den traditionella, förmedlingsbaserade undervisningen för att arbeta undersökande med komplexa problem med hjälp av it och digitala medier. De är vana vid att veta ”hur man gör” och att ha svaren på elevernas frågor – så är det inte när de ska bege sig ut på okänd mark och skapa ny kunskap tillsammans med eleverna. Forskningsprojektet FabLab@Schooldk, som leds av Ole Sejer Iversen, är ett exempel på satsningar som försöker integrera 21st Century Skills, makerkultur och synen på elever som kritiskt tänkande producenter och medborgare i undervisningen. Det visar på intressanta möjligheter och nya vägar att undervisa och lära, men hindren blir samtidigt tydliga.

Lärare måste förstå hur den digitala utvecklingen förändrar undervisningens villkor och förutsättningar för att verkligen kunna dra nytta av den i sin vardag. Med andra ord behöver de, som det danska forskningsprojektet Technucation visar i sin slutrapport från förra året, en allmän och övergripande teknologiförståelse som är fast fast förankrad i arbetslivets erfarenheter. Det förutsätter att det konkreta och praktiska arbetet med detta både blir en viktig del av lärarutbildningen och av lärarnas fortlöpande kompetensutveckling.

I nuläget får lärare inte den kontinuerliga hjälp och det systematiska stöd som de behöver för att verkligen utveckla och förändra undervisningen i rätt riktning. OECD pekar i ungefär samma riktning i sin rapport Students, Computers and Learning: Making the Connection, som kom i september förra året. Det är inte tekniken som ska driva undervisningen framåt, utan pedagogiska visioner och konkreta mål.

Vad krävs för att komma vidare? I Ålborg konstaterade Ole Sejer Iversen att världen tillhör dem som förstår tillräckligt mycket av den för att kunna förändra. Därför är det avgörande att alla barn verkligen får utveckla de kunskaper och förmågor som detta kräver. Detta förutsätter att 21st Century Skills integreras i undervisningen och att det tas fram nationella och lokala strategier för hur detta ska genomföras i praktiken. Det krävs även att huvudmännen satsar på att kompetensutveckla pedagogerna, så att de kan hantera de utmaningar som allt detta innebär. Sist men inte minst är det nödvändigt att skolan har konkreta kriterier för vad eleverna behöver kunna och att man kan bedöma dessa kunskaper och förmågor på ett rättvisande sätt.


Kommentarer (1)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *