Digitaliseringen och barns utveckling i förskolan

Strax före nyår avslutades ett danskt kvalitativt forskningsprojekt som pågått under hela 2015: Forskning i og praksisnær afdækning af digitale redskabers betydning for børns udvikling, trivsel og læring. Projektet finansierades och sattes igång av Utbildningsdepartementet, Styrelsen for IT og Læring samt Kommunernes Landsforening. Det genomfördes av tre forskargrupper vid Århus universitet och Professionshøjskolen UCC tillsammans med pedagoger och barn på förskolor i 25 av Danmarks 98 kommuner.

Sommaren 2014 visade en kartläggning som tagits fram inom ramen för statens, regionernas och kommunernas gemensamma Strategi for digital velfærd, att trådlösa nät, plattor, digitalkameror och annan digital utrustning blivit en del av vardagen på en stor del av Danmarks förskolor. Många pedagoger pekade på att de upplevde att detta gav en rejäl skjuts åt barnens lärande och utveckling, inte minst för dem med särskilda behov.

Forskningsprojektet drogs igång för att få en konkret och verksamhetsnära inblick i hur detta gestaltade sig i praktiken. Det bestod av tre delprojekt:

  1. Alle har ret til at være en del af et fællesskab. Projektet, som leddes av Vibeke Schrøder på Professionshøjskolen UCC, fokuserade sociala lärprocesser, hur den pedagogiska it-användningen kan bidra till alla barns delaktighet i gruppen samt hur barns språkutveckling och förståelse för digital teknologi påverkas.
  2. Leg og læring skal gå hånd i hånd. Här fokuserades hur digitala verktyg och tjänster kan användas på lekfulla och undersökande sätt för att ge stöd åt barns mångsidiga utveckling och lärande. Forskningsledare var Ole Christensen på Professionshøjskolen UCC.
  3. Dannelse i en digital og global verden. Projektet leddes av Klaus ThestrupCenter for Undervisningsudvikling og Digitale Medier vid Århus Universitet. Tillsammans med några av sina kollegor undersökte han hur digitala verktyg och tjänster kan användas i förskolan för att börja utveckla de kunskaper och förmågor som barnen behöver som världsmedborgare i en digital och global värld. Pedagogerna arbetade tillsammans med barnen i så kallade Next Practice Labs, för att genom lek och reflekterande praktik upptäcka nya sätt att integrera de digitala möjligheterna i sin verksamhet.

Resultaten av de tre delprojekten redovisas i rapporter från respektive forskargrupp, men beskrivs också i en summerande rapport och i en mer lättöverskådlig handbok, som tagits fram av Implement Consulting Group och Socialt Udviklingscenter SUS.

Det samlade forskningsprojektet sökte svar på fem frågor:

  1. Vilken betydelse har användningen av digitala verktyg i förskolan för barns lärande?
  2. Hur och under vilka omständigheter kan digital verktyg användas på bästa sätt i förskolan för att ge stöd åt barns trivsel, utveckling och lärande?
  3. Vilka aspekter av barnens lärande kan de digitala verktygen stödja?
  4. Hur kan digitala verktyg höja kvaliteten på det pedagogiska arbetet i förskolan?
  5. Stämmer förskolornas behov av digitala verktyg väl överens med marknadens utbud?

Forskarna konstaterar att digitala verktyg kan användas för att lära ungefär detsamma som man gör med analoga verktyg – men de kan också öppna för helt nya möjligheter. En sådan möjlighet skapas av ”wow-effekten”, det vill säga de digitala verktygens attraktionskraft på såväl barn som vuxna. Interaktiviteten och den omedelbara responsen är en viktig del av detta, och den kan skapa nyfikenhet för lärande hos barn som tidigare inte varit särskilt intresserade.

Barnens lekande och undersökande förhållningssätt till digitala verktyg och medier ger också stöd åt barns möjlighet och lust att lära. Detta kan lägga en god grund för det fortsatta livslånga lärandet. Plattor och smarta telefoner gör det enkelt för barnen att spela in och dela med sig av det man varit med om, och gör det samtidigt möjligt att repetera, reflektera och diskutera det som man gjort och upplevt. Förståelsen ökar, kunskaperna växer och horisonten vidgas.

När det gäller hur de digitala verktygen bäst kan användas i förskolan, betonar forskarna att det avgörande är att de sätts in i ett pedagogiskt sammanhang och att pedagogerna tittar på hur barnen gör och tillsammans utforskar och reflekterar kring användningen. Forskarna lyfter särskilt fram betydelsen av ”wow-effekten” och möjligheterna till kreativt skapande.

Genom att låta barn som är i utkanten av gemenskapen bli superanvändare av exempelvis en app, kan ”wow-effekten” smitta av sig och fungera som en brobyggare som bidrar till att skapa nya vänskaper och relationer. De kreativa möjligheterna – att bygga, rita, filma och berätta – kan också ge stöd åt en skapande gemenskap där barnen hjälps åt att experimentera, utveckla och att hitta nya sätt att leka och lära.

Forskarna betonar att det är avgörande att pedagogerna hela tiden reflekterar kring hur de bäst skapar ramar och förutsättningar för den digitala användningen. Här behöver de framför allt fundera på sin egen position i förhållande till barnet, vilken typ av hårdvara eller tjänst man ska använda och hur de tillrättalägger leken.

I forskningsprojektet har man uppmärksammat fyra positioner som kan användas i olika sammanhang: Pedagogen kan gå före och visa hur det digitala verktyget kan användas, men de kan också gå vid sidan om och ge stöd, gå bakom och finnas tillhands när det behövs eller vara frånvarande och låta barnet själv styra anvädningen, kanske tillsammans med andra barn. Vilken position som väljs beror på den konkreta situationen och på vilket pedagogiskt syfte pedagogen har.

Delprojekten visar att digitala verktyg kan ge stöd åt i stort sett allt lärande – det beror på vilka ramar som sätts och hur möjligheterna används. Forskarna har bland annat konstaterat att de kan underlätta förståelsen av den digitala teknologin är för något, hur den påverkar oss och hur vi kan påverka den. De kan användas till att skapa och utveckla sociala relationer genom att barnen samarbetar, hjälps åt och visar varandra. Det handlar om lärande, inte om underhållning.

Den språkliga utvecklingen kan underlättas, bland annat eftersom det är enkelt att upprepa språkliga ljud och ord. Det blir roligare att arbeta med text, bild, räkning och geometri, eftersom det är så lätt att experimentera, manipulera och leka med det som man skapar, exempelvis på en platta. Barnen lär sig också att arbeta kreativt, att skapa och redigera multimedialt. Samtidigt får de en bättre förståelse av sig själva och sin identitet och därmed kan det även bli lättare att förstå andra.

Förståelsen av tid och rum kan utmanas och utvecklas, till exempel genom att man möts och kommunicerar med video över nätet. Det blir också enklare att lära sig mer och att bekanta sig med andra delar av samhället eller med barn i andra delar av världen, eftersom det är så enkelt att se varandra och att kommunicera med hjälp av en smartphone eller platta. Genom att både barn och vuxna kan dela med sig av bilder, filmer och ljud som skapats utifrån deras respektive perspektiv, kan de lära sig mer om varandra och hur de förstår och uppfattar världen och tillvaron.

Forskarna slår fast att den digitala utvecklingen gör det möjligt att arbeta på många utvecklande sätt i förskolan, som verkligen kan höja kvaliteten på leken och lärandet. Men det finns naturligtvis också problem som behöver hanteras. Ett sådant är de säkerhetskrav som ställs av kommunens it-avdelning, och som ibland lägger hinder i vägen för det pedagogiska arbetet genom att blockera och spärra för olika appar och tjänster. Bristande kompatibilitet mellan olika typer av hårdvara och appar kan också ställa till det. Ett annat problem är att appar ofta är tänkta att användas på egen hand och att det därför blir svårt att samarbeta och att lära eller skapa tillsammans. Båda arbetssätten ska vara möjliga.

Framtiden bjuder på spännande möjligheter, men det förutsätter att de digitala verktygen stämmer överens med förskolans behov. Det är till exempel avgörande att plattor och annan hårdvara inte enbart är anpassad efter en lugn och stiillsam användning inomhus, även kan användas utomhus, i vilda lekar, under vattnet, och så vidare.

Tekniken måste helt enkelt vara tillräckligt robust för att klara barnens vardag för att den ska komma till optimal användning. Dessutom måste tekniken vara lättanvänd, både för pedagogerna och för barnen. Det krävs att barnen kan undersöka, experimentera, upptäcka och skapa, på egen hand och tillsammans med andra. De ska inte enbart lära sig att vara konsumenter, utan de ska också kunna vara producenter.

Marknadens primära intresse är förstås att sälja sina produkter och tjänster, påpekar forskarna. Därför är det avgörande att pedagogerna är medvetna om vilka krav man ska ställa på tekniken, och att de kan sortera fram det bästa och mest användbara i det omfattande och växande utbudet. Detta förutsätter att pedagogerna tillsammans utforskar möjligheterna, reflekterar kring it-användningen och att har tydliga didaktiska syften och pedagogiska mål.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *