Ett kritiskt perspektiv på skolans digitalisering

I september förra året konstaterade OECD i rapporten Students, Computers and Learning att det är långt ifrån självklart att en större tillgång till datorer och en ökad användning av it och digitala medier i undervisningen verkligen förbättrar elevernas kunskaper och förmågor. Det räcker inte att ge tillgång till tekniken, utan det krävs att beslutsfattarna tar fram hållbara strategier som hjälper lärarna att utveckla och förändra sin undervisning.

Dessutom är det nödvändigt att förändringsarbetet är förankrat i resten av samhället och att det finns en allmän förståelse för varför skolan behöver digitaliseras. Annars kommer det inte att ske någon genomgripande förändring, konstaterade man. Det behövs visioner, kunskaper och hårt arbete för att digitaliseringen av skolans undervisning ska bli framgångsrik och värdefull för samhället.

Den brittiske forskaren Neil Selwyn, professor vid Monash University i Australien, hör till dem som undersöker hur it och digitala medier används i undervisningen och vad det innebär för skolan, för lärarna och för eleverna. Han ingår i forskargruppen Learning with New Media, som sedan början av 90-talet analyserar utvecklingen inom det här området ur en rad olika perspektiv.

Neil Selwyn menar att det är nödvändigt att forskare, beslutsfattare och allmänhet problematiserar skolans digitalisering och betraktar it-användningen ur ett kritiskt perspektiv. Han vill inte att skolan hoppar av den digitala utvecklingen och återgår till traditionell undervisning. Det handlar inte om att vara för eller mot it och digitala medier i skolan. Däremot, menar han, är det viktigt att samhället i stort, på ett seriöst och konstruktivt sätt, börjar diskutera hur skolan hanterar och förhåller sig till den digitala utvecklingen. Selwyn jämför ofta med den livliga diskussion som bröt ut kring skolmaten i britiska skolor för några år sedan. Skolans digitalisering är en ännu viktigare fråga, men här hörs inte särskilt många granskande och ifrågasättande röster, konstaterar han.

It är, i likhet med all annan teknik, inte något värdeneutralt område. Digitaliseringen av skolan är laddad med tankar, förhoppningar, idéer och värderingar och kan kopplas till en vilja till makt och ambitioner att utveckla och förändra. Därför är det viktigt att vi granskar argumenten kritiskt och försöker förstå vilka intressen som talar. Digitalisering kan betyda många olika saker och de olika synsätten kan stå i konflikt med varandra.

Neil Selwyn resonerade bland annat om detta i en intervju om sin nya bok i radioprogrammet Future Tense på ABC, Australiens motsvarighet till Sveriges Radio, härom månaden. En ökad användning av it och digitala medier kan till exempel förespråkas av lärandeforskare som vill förändra undervisningen i en mer social och kollaborativ riktning. Företag och organisationer som förespråkar större effektivitet eller ett ökat inflytande för privata, vinstdrivande intressen i skolan, kan argumentera för mer it i skolan utifrån dessa syften. Detsamma gäller för dem som vill att utbildning ska vara öppen och fritt tillgänglig för alla och som har demokrati och ökat medborgarinflytande i fokus.

I sin forskning tittar han bland annat närmare på vad som händer när it och digitala medier möter skolan. Hur används tekniken? Hur används den inte? Hur påverkas lärarna? Hur påverkas eleverna? Vilken roll spelar skolledningen? Vilka ramar sätter beslutsfattarna?

Förra veckan besökte Neil Selwyn Data & Society Research Institute i New York och berättade om ett treårigt forskningsprojekt som nu befinner sig i slutfasen: Making a digital difference? An investigation of new technologies in secondary schools.

Tillsammans med tre medarbetare har han undersökt hur tre gymnasieskolor i delstaten Victoria utnyttjar de digitala möjligheterna i undervisningen. Det övergripande målet är att få syn på varför digitaliseringen sällan förändrar undervisningen i någon högre grad – trots de stora förhoppningarna. Man vill också försöka peka på vad som behöver göras för att förändra detta. De skolor som forskarna tittar närmare på använder it och digitala medier sedan länge, och såväl skolledning som lärare är ”med på tåget”.

föreläsningen i New York tog Neil Selwyn upp tre områden som är aktuella i diskussionerna kring skolans digitalisering: Bring Your Own Device, makerspace i skolan och ett mer personanpassat lärande med hjälp av appar. Samtliga tre områden brukar ses som möjligheter att frigöra skolan från den traditionella undervisningen och visa på nya vägar.

Neil Selwyn och hans medarbetare har dock inte kunnat observera några mer genomgripande förändringar. Användningen av varsin dator (eller ipad), design och skapande med hjälp av enkla CAD-program som Sketch Up och 3d-skrivare samt användningen av appar anpassas efter skolans traditionella kultur och logik. It-användningen omgärdas av strikta regler från skolledningen och behovet av kontroll genomsyrar det mesta av lärarnas och elevernas arbete. Alla ska göra samma saker i samma takt. Läroplan och behovet av enskild bedömning leder till att eleverna inte kan samarbeta och att de har svårt att bygga vidare på sådant som andra har skapat. Det blir inte särskilt mycket fritt skapande och skolan blir inget makerspace där man delar med sig och bygger vidare på andras och varandras arbete. Apparna används inte till att ge eleverna ökad frihet att arbeta utifrån sina förutsättningar och behov, utan för att bättre kunna kontrollera att eleverna gör det som de förväntas göra.

Selwyn menar att det är naivt att tro att skolans undervisning ska förändras i grunden om det fortfarande är samma ramar som gäller för verksamheten. Skolan är en komplex institution och man kan inte förvänta sig att strukturerna omvandlas över en natt. Lärarna är pragmatiker som gör vad de kan för att undervisningen ska rulla på och fungera, och eleverna anpassar sig i regel efter de regler som gäller. Kanske kommer de genomgripande förändringarna att visa sig på längre sikt, påpekar han, men det är inget som man kan skymta i nuläget.

Vad behöver göras för att skolans digitalisering verkligen ska leda till förändring. I den tidigare nämnda radiointervjun tog Selwyn upp ”tre orealistiska förslag” från sin nya bok som han tror skulle kunna fungera.

Det första förslaget går ut på att beslutsfattarna och staten ska ta ett större övergripande ansvar för hur it och digitala medier används i undervisningen. Idag är det ofta stora kommersiella aktörer som sätter agendan i skolan, vilket innebär att de kan påverka utvecklingen efter sina intressen. Selwyn menar att det behövs tunga offentliga aktörer som inte agerar utifrån vinstintresse, utan tar utgångspunkt i ett gemensamt samhällsintresse. Teknikutvecklingen är inte den viktigaste faktorn, utan det gäller att skapa ramar för skolan som kan utveckla och förändra undervisningen.

Det andra förslaget innebär att företag som levererar hårdvara och lärresurs till skolan inte ska få tjäna pengar på detta. Skolan borde särbehandlas och få lägre priser. Samtidigt borde skolan, lärarna och eleverna få mer att säga till om när det gäller hur hård- och mjukvaran fungerar. Idag skapas lärplattformar, lärresurser och andra produkter av företagen, utifrån deras perspektiv. Det är långtifrån alltid som de är utformade efter de förutsättningar och behov som finns i skolan.

Det tredje förslaget lyfter fram behovet av en djup och genomgripande diskussion kring skolas digitalisering. Precis som i diskussionerna kring skolmaten i Storbritannien, är det avgörande att hela samhället engagerar sig i en öppen och konstruktiv debatt. Hur ska skolan se ut idag? Vilken roll ska it och digitala medier spela? Vad behöver eleverna lära sig? Vad kräver detta även lärarna? Hur kan de här förändringarna bli möjliga?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *