Tryckta och digitala läromedel och lärresurser i den norska skolan

För en månad sedan presenterades slutrapporten i forskningsprojektet ARK&APP, som Institutt for pedagogikk vid Universitetet i Oslo drev under tre år på uppdrag av Utdanningsdirektoratet. Uppdraget gick ut på att ta reda på hur huvudmän, skolledare och lärare i Norge väljer tryckta och digitala läromedel och lärresurser samt att undersöka hur de används och fungerar i undervisning och lärande.

Tjugo forskare deltog i projektet, och de genomförde tre nationella enkäter och tolv fallstudier på olika skolor. Enkäterna gav svar på vilka läromedel som används, varför de väljs och hur de bidrar till lärarens tolkning och operationalisering av läroplanen. I fallstudierna tittade forskarna närmare på hur läromedlen används i undervisningen, deras funktion i interaktionen mellan lärare och elever och på vilka sätt de bidrar till elevernas motivation och lärande.

Varje fallstudie följde ett helt undervisningsförlopp i tre veckor och genomfördes i matematik, engelska, biologi (naturfag) och samhällskunskap (samfundsfag) i årskurs 4-5, 8-10 samt i år 1 på gymnasiet. Forskarna lät eleverna göra prov före och efter varje undervisningsförlopp för att få en bild av hur deras kunskaper utvecklades.

Förutom slutrapporten togs det även fram en rapport om läromedel och grundläggande färdigheter och en rapport om användningen av it och digitala medier i undervisningen inom ramen för projektet. Analysen av den pedagogiska it-användningen baseras på de tolv fallstudierna.

I det här inlägget ger jag en kort sammanfattning av huvudresultaten och fokuserar sedan på användningen av it och digitala medier.

Slutrapporten konstaterar att hälften av undervisningstiden består av lärarledd helklassundervisning från klassrummets whiteboard och att resten av tiden ägnas åt elevarbete på egen hand eller i grupp. Den lärarledda undervisningen är både monologisk och dialogisk, och whiteboarden används ofta för att visualisera, förtydliga eller för att få igång ett resonerande samtal med klassen. Interaktiva visualiseringar är vanligare i matematik och biologi än i engelska och samhällskunskap.

Lärarnas egna presentationer, som för det mesta är gjorda i Powerpoint eller motsvarande program, fyller en avgörande funktion i helklassundervisningen. Här struktureras och förenklas undervisningsinnehållet, det ges en tydlig bild av vad eleverna ska göra när de arbetar på egen hand eller i grupp och de får veta hur deras arbete kommer att värderas.

På grundskolan använder lärarna framför allt traditionella tryckta läromedel i undervisningen, och kompletterar vid behov med digitala läromedel och lärresurser för att bredda och fördjupa. De tryckta läromedlen väljs gemensamt av lärarkollegiet i respektive ämne. I regel är det huvudmannen som avgör om digitala läromedel ska köpas in till skolan.

Majoriteten av lärarna anser att tryckta läromedel är centrala för arbetet med att uppfylla kompetensmålen i läroplanen.  De anser också att lärarhandledningarna har en särskilt viktig roll. Detta gäller i högre grad på grundskolan än på gymnasiet.

På gymnasiet är användningen av digitala läromedel och lärresurser högre än på grundskolan, vilket beror på att eleverna på gymnasiet, till skillnad från de yngre eleverna, för det mesta har varsin dator. I vilken grad digitala läromedel och lärresurser används på gymnasiet varierar stort mellan ämnena.  De flesta matematiklärarna håller fast vid läroboken, medan mindre än hälften av lärarna i engelska och samhällskunskap gör det.

I projektets enkäter menar 96% av lärarna att undervisningen har förändrats av att it och digitala medier blivit en del av undervisningen. I rapporten om it-användningen betonas dock att utvecklingen än så länge är i ett tidigt och tämligen omoget skede. Såväl huvudmän som skolledare och lärare är på jakt efter modeller som kan ge vägledning kring hur teknikutvecklingen bäst kan komma till nytta i undervisningen. Anders Kluge, som är författare, hoppas att observationer och resonemang i rapporten kan ge avstamp åt en fortsatt konstruktiv diskussion.

I rapporten påpekas att det i den allmänna debatten kring skolan ofta efterfrågas svar på vad som är bäst för undervisningen: traditionella läromedel eller digitalt material (läromedel eller lärresurser). Detta är varken en relevant fråga eller en fråga som kan besvaras med hjälp av forskning, sägs det i rapporten. Detta beror på att det inte är så enkelt att det handlar om antingen eller.

I skolan råder en blandningskultur – olika typer av material används parallellt i undervisningen, och det finns inga tecken på att detta kommer att förändras inom överskådlig tid. Dessutom finns det en stor spännvidd och variation när det gäller kvaliteten på de olika tryckta och digitala resurser som används i undervisningen. Därför går det inte att ge några generella svar. Det som är avgörande är innehållets pedagogiska struktur och kvalitet kombinerat med situation och sammanhang och hur läraren interagerar med och ger stöd åt eleverna, betonar Anders Kluge i rapporten.

Precis som i Sverige och många andra länder har ipads och liknande plattor blivit vanligare i den norska skolan. Fallstudierna visar att plattorna kan användas på ett mer dynamiskt och effektivt sätt i undervisningen, och att de är lätta att ta med för att ta bilder och föra anteckningar när eleverna arbetar mer fritt. En begränsning i sammanhanget är att ingen av de studerade klasserna på gymnasiet använde plattor och användningen har inte heller följts systematiskt under en längre period. Ett problem med användningen av ipads och andra plattor är att de inte alltid fungerar så bra ihop med skolans it-system.

Det tydligaste resultatet när det gäller it-användningen är att användningen av flera olika källor i undervisningen har ökat, både i helklassundervisningen och när eleverna arbetar på egen hand eller i grupp. Detta är ett komplext och kognitivt mer krävande lärande än när enbart läroboken används. Ibland används digitala lärresurser som inte primärt är utvecklade med ett didaktiskt fokus, de olika källorna kan vara motstridiga och innehållet är inte alltid lika lätttillgängligt som i läroboken. Här har läraren en avgörande roll för att ge den hjälp och det stöd som krävs, och ofta används klassrummets whiteboard för att förklara och förtydliga och för att få igång reflekterande samtal bland eleverna.

Fallstudierna visar att datorspel och simulationer skapar entusiasm, engagemang och aktivitet bland eleverna. Däremot är det inte alldeles självklart att de leder till att eleverna verkligen uppnår det som är syftet med de här momenten i undervisningen. Ofta tar själva spelandet över och elevrna ägnar sig att tävla och att lösa uppgifterna genom ”trial and error” istället för att reflektera och samtala kring de olika uppgifterna. Risken finns att det blir underhållning och tävling istället för kunskapsutveckling och lärande.

För att datorspel och simulationer ska fungera på avsett sätt i undervisningen, krävs det att  läraren tar ett aktivt ansvar för att skapa ett pedagogiskt sammanhang och en pedagogisk struktur åt elevernas spelande, säger Anders Kluge i rapporten om it och digitala medier i undervisningen.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *