Hur kan lärarrollen stärkas och utvecklas?

För ett år sedan tillsatte Norges utbildningsminister en expertgrupp för att utreda hur lärarrollen kan stärkas och utvecklas. Uppgiften var att belysa hur lärarrollen formas av samhällsutveckling och politik och att analysera vad som krävs för att möta dagens möjligheter och utmaningar.

Det är tio år sedan Kunnskapsløftet genomfördes och nu är en ny reform på gång som kräver en brett förankrad plan och strategi. Reformen kommer bland annat att bygga vidare på Ludvigsen-utvalgets arbete. I huvudutredningen, som kom i juni förra året, slog man fast att en digitalisering av den norska skolan ställer krav på en ny lärarroll. Det krävs också djupare ämnesdidaktiska kunskaper samt en god förståelse bland skolledare och lärare av hur it och digitala medier kan användas för att utveckla elevernas problemlösningsförmåga och deras kritiska tänkande.

I måndags presenterade expertgruppen sin rapport: Om lærerrollen. Et kunnskapsgrunnlag.

Expertgruppen bestod av tio forskare inom pedagogik och utbildningspolitik; åtta från Norge, en från Danmark och en från Sverige. Till sin hjälp hade de en referensgrupp med medlemmar från norska intresseorganisationer inom skolområdet. Arbetet har letts av Thomas Dahl, professor vid lärarutbildningen på NTNU i Trondheim. Sekretariatet var placerat vid Senter for profesjonsstudier på Høgskolen i Oslo og Akershus.

Befintlig forskning var en viktig utgångspunkt för expertgruppens arbete. De har även låtit genomföra en studie kring lärarrollen baserad på ett åttiotal kvalitativa intervjuer med lärare, skolledare och skolchefer på grundskolor och (såväl studie- som yrkesförberedande) gymnasier i små och stora kommuner i olika delar av landet. Skälet till detta är att expertgruppen konstaterade att det i hög grad saknas aktuell forskning som beskriver och analyserar norska lärares och skolledares arbete ur ett etnografiskt perspektiv. Istället rör det sig huvudsakligen om studier som betraktar de här yrkesgrupperna utifrån, och som undersöker och utvärderar hur politiska beslut har genomförts i praktiken.

Expertgruppen har genomfört en reanalys av TALIS från 2008 och 2013 för att få ett internationellt och jämförande perspektiv på hur lärare och skolledare uppfattar sin yrkesroll.

Rapporten slår fast att Kunnskapsløftet har inneburit en rad genomgripande förändringar av den norska grund- och gymnasieskolan. En central del var införandet av styrningsprinciper hämtade från New Public Management. Detta gav större handlingsutrymme för huvudmän, skolledare och lärare, men samtidigt ställdes tydligare krav på att eleverna skulle uppnå de fastställda målen. Den här förändringen hänger nära samman med retoriken kring professionaliseringen av lärarrollen och utvecklingen av skolan som en lärande organisation.

En annan viktig förändring är att reformarbetet inte längre främst sker inom en nationell referensram, utan att den i allt högre grad baseras på OECD:s utvärderingar och policyrekommendationer samt rangordningar som PISA. Den norska skolan utvecklas numera i spänningsfältet mellan internationella trender och impulser att förändra samt mer eller mindre seglivade nationella traditioner.

Kunnskapsløftet betydde också att läroplanens kunskapsmål ersattes av kompetensmål och att särskild vikt lades vid fem ämnesövergripande grundläggande färdigheter: att kunna uttrycka sig skriftligt, att kunna uttrycka sig muntligt, att kunna skriva, att kunna räkna samt att kunna använda digitala verktyg. Läraren ska inte längre främst förmedla kunskaper, utan undervisningen ska syfta till att utveckla elevernas förmågor inom och på tvärs av ämnena samt träna dem i att arbeta självständigt och kritiskt och att lösa problem tillsammans med andra, gärna med hjälp av digitala verktyg.

Kort sagt: den förväntade lärarrollen är inte längre vad den har varit.

Intervjuerna visar att lärarna själva uppfattar den pågående digitaliseringen som en starkt drivande faktor bakom förändringen av lärarrollen. Det krävs nya kunskaper och förmågor för att kunna använda it och digitala medier för att utveckla elevernas kompetenser i enlighet med läroplanens riktlinjer och mål.

Många pekar på att handledarrollen blir allt viktigare i takt med att digitaliseringen blir en naturlig och alltmer ofrånkomlig del av vardagen. Elevernas krav på läraren ökar samtidigt som läraren får allt fler och varierade arbetsuppgifter. Kraven på differentiering ökar och läraren kan inte längre kan antas klara av alla dessa olika arbetsuppgifter. Istället behövs en ökad specialisering bland lärare  tillsammans med en större medverkan av andra yrkesgrupper i undervisningen och i andra delar av skolans arbete.

I det politiska debatten har det länge betonats att den digitala utvecklingen skapar spännande möjligheter för undervisningen, men det ställer samtidigt krav på att lärarutbildningarna hänger med. Undersökningar av lärares och lärarstuderandes inställning till it och digitala medier i undervisningen, visar att de flesta är positiva, men att de saknar pedagogiskt stöd och vägledning.

Forskningsprojektet ARK&APP visade att den tryckta läroboken fortfarande dominerar, men såväl digitala läromedel som digitala lärresurser är på frammarsch på sina håll, inte minst på gymnasiet. För att detta verkligen ska fungera i undervisningen, är det avgörande att kunna använda de nya möjligheterna på sätt som verkligen utvecklar elevernas lärande. Det är också viktigt att kunna hitta rätt i överflödet av resurser och att se till att eleverna inte distraheras av tillgången till datorer och nät och alla de möjligheter som öppnar sig.

Expertgruppens intervjuer visar att en rad lärare menar att kollegiet på den egna skolan och det utvidgade kollegiet på och utanför nätet ger ett starkt och nödvändigt stöd. Flera pekar på vinsterna med att använda Facebook-grupper som Undervisningsopplegg för att ge och få konkreta tips och råd. Det är också centralt att kunna reflektera, resonera och diskutera med kollegor som har andra erfarenheter och kompletterande perspektiv. Delningskulturen får sannolikt en allt växande betydelse i takt med att digitaliseringen och andra förändringsfaktorer ställer nya krav på lärarens yrkesroll och arbetsuppgifter, påpekas i rapporten.

I rapporten ger expertgruppen rekommendationer inom följande områden:

  • Stärk lärares yrkesgemenskaper och bygg vidare på dem i reform- och utvecklingsarbetet, lokalt, regionalt och nationellt. En ökad professionalisering och ett stärkt läraryrke förutsätter dialog mellan beslutsfattarna och ”golvet”, så att de insatser som görs är förankrade i vardagens verklighet. Lärare ska  inte bara genomföra och verkställa de politiska besluten. Deras röst måste höras under själva utformningen av skolpolitiken. Yrkesgemenskaperna har samtidigt en viktig förmedlande roll när det gäller att få ut aktuell forskning och evidensbaserade erfarenheter i den dagliga verksamheten. De är viktiga och produktiva arenor i många sammanhang.
  • Skolan måste öppna för fler yrken, så att lärare kan koncentrera sig på undervisningen. Det är särskilt viktigt att lyfta fram samarbete och erfarenhetsbyte tvärs över yrkesgränserna. En större differentiering av lärarens arbete skulle också behöva diskuteras. Den ökade komplexiteten måste mötas på konstruktiva och effektiva sätt.

  • Det behövs insatser för att hjälpa lärarutbildningarna att motsvara de krav som ställs på läraryrket och lärarrollen under den närmaste framtiden, bland annat av digitaliseringen. Här handlar det bland annat om att stärka samarbetet mellan lärarutbildningar och skolor, att följa upp nyutbildade lärare bättre och att utveckla samarbetet kring lärares kontinuerliga kompetensutveckling. Inte minst är det avgörande att lärarutbildningen förbereder de blivande lärarna för det kollegiala samarbetet i yrkesgemenskaper. Det är också viktigt att stärka den regionala rekryteringen till läraryrket, att förbättra den nationella styrningen av lärarutbildningarna och att skapa nya karriärvägar för lärare, till exempel genom att förena forskning och undervisning.
  • Forsknings- och utvecklingsarbetet måste i betydligt högre grad än idag ta avstamp i lärares vardag och konkreta erfarenheter. Bland annat krävs en ökad inriktning på organiseringen av lärarens arbete, hur samarbetet mellan olika skolaktörer ser ut och fungerar samt hur skola och undervisningen kan utvecklas och förändras. Forskare måste också börja publicera sina reslutat i publikationer som mer direkt riktar sig mot lärare och skolledare.
  • En politik för en stärkt lärarroll förutsätter en öppen dialog mellan beslutsfattare, myndigheter och skola om de spänningar, konflikter och problem som finns inom olika områden. Lärare och skolledare måste ges ett ökat professionellt handlingsutrymme och tempon måste sänkas betydligt när det gäller reformarbete. Skolan behöver få och viktiga mål för sin verksamhet. Det är viktigt att det finns en bred enighet kring dessa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *