Hur kan skolans digitalisering underlättas?

Samhällsutvecklingen, skollagen och läroplanen ställer krav på att skolan digitaliseras och att lärare och elever lär sig dra nytta av it och digitala medier i undervisning och lärande. Men trots en rad olika satsningar på infrastruktur och fortbildning går utvecklingen överlag fortfarande ganska trögt. En bättre förståelse av den här problematiken och hur den kan lösas är av stor betydelse såväl för skolan som för samhället.

Sadaf Salavati är forskare vid Center for Learning and Knowledge Technologies (CeLeKT) på Linnéuniversitetet. Idag disputerade hon på en avhandling i informatik som analyserar lärares undervisningssituation och de faktorer som formar digitaliseringen av undervisningen.

I Salavatis analys betraktas skolan och dess dagliga verksamhet som ett komplext system som påverkas och styrs av en mängd olika faktorer och variabler. Hennes teoretiska utgångspunkt är att en granskning av lärares vardag ur ett systemperspektiv ger en tydligare och mer konkret bild av hur verkligheten faktiskt ser ut. Samtidigt skapas ett bättre underlag för beslutsfattare och praktiker att hantera hinder och möjligheter för skolans digitala utveckling.

Analysen har en etnografisk ansats och det empiriska materialet består av observationer och intervjuer. Sadaf Salavati har observerat och intervjuat fyra grundskolelärare på två skolor i en kommun i södra Sverige under en period för att få en inblick i deras vardag samt hur it och digitala medier används i undervisningen. Hon har även intervjuat två skolledare, tre chefer vid utbildningsförvaltningen samt chefen för it-avdelningen i samma kommun.

Avhandlingen visar att lärares tidigare erfarenheter och deras perspektiv på undervisning och lärande är avgörande för hur de använder it och digitala medier i sin undervisning. Lärare som har ett mer elevcentrerat perspektiv, använder teknikens möjligheter mer ofta i sin undervisning och de försöker även hitta nya vägar och möjligheter. De ser sig själva som aktörer som verkar i bakgrunden och hjälper och bistår eleverna i deras lärande och kunskapsutveckling.

Lärares individuella värderingar och pedagogiska perspektiv har alltså betydelse, men de är bara en av ett antal faktorer i det här sammanhanget. Sadaf Salavati analyserar i sin avhandling en mängd externa faktorer som sätter sin prägel på undervisningen och hur den utvecklas och förändras i en mer digital riktning.

En bristande förståelse för varför det är viktigt att integrera it och digitala medier är en försvårande faktor. Detta är särskilt försvårande för lärare som har problem med att hantera teknikens möjligheter i sin undervisning. Det är också oklart vad centrala begrepp som ”likvärdig tillgång till tekniken” och ”en naturlig användning av tekniken” egentligen innebär i praktiken. Här kan skolledare och de som fattar beslut inom utbildningsförvaltningen göra en annan tolkning än lärarna. Olika tolkningar och perspektiv ställer till det ur ett systemperspektiv. Det blir svårt att få en enhetlig och samlad utveckling om aktörerna drar åt olika håll.

En annan faktor som försvårar är att lärarens röst ibland exkluderas från kommuners och skolors it-strategier. Detta ställer till det på flera sätt, påpekar Sadaf Salavati. Dels får beslutsfattare och tjänstemän en bristande förståelse för hur lärares vardag och arbetsvillkor ser ut och dels känner lärarna sig utanför eftersom de inte blev tillfrågade när strategin togs fram. Om inte lärarna inkluderas i utformning och genomförande av en nationell it-strategi för skolan, kan det orsaka samma typ av problem, menar Sadaf Salavati.

Enligt skollagen är skolledarna fria att leda och fatta beslut inom ramen för de villkor som gäller. Det innebär bland annat att det är de lokala skolledarna som avgör vilka insatser som krävs för att it och digitala medier ska integreras i undervisningen. Detta leder till en ojämlikhet mellan skolor och kommuner som samtidigt kan innebära att elever i olika delar av landet inte får en likvärdig undervisning.

Bristande ekonomiska resurser är också en viktig faktor. De finansiella möjligheterna är avgörande för inköp av hårdvara och lärresurser och det påverkar förutsättningarna för lärarna att utveckla och förändra sin undervisning.

De olika ämnenas traditioner och kunskapsteoretiska grund har också betydelse för hur undervisningen digitaliseras. Oavsett om det rör sig om ett teoretiskt eller ett praktiskt ämne, är det viktigt att lärare kan hitta en fungerande balans mellan teknik och pedagogik. Här gäller det att inte fastna i hur man brukar tänka och hur man brukar göra.

Skolklasser ser olika ut och gruppdynamiken fungerar på olika sätt. Eleverna har olika social bakgrund och deras motivation och lärförmåga varierar starkt, liksom deras syn på hur tekniken ska hanteras och användas. Detta är också faktorer som gör det svårt för lärare att utveckla och förändra undervisningen. Det finns helt enkelt inga enhetliga lösningar som fungerar för alla, konstaterar Sadaf Salavati. Verkligheten är komplex.

De svenska skolorna skiljer sig också mycket från varandra, tillägger Sadaf Salavati. De finns i vitt skilda sociokulturella miljöer och har olika verksamhetskulturer och traditioner som styr och påverkar verksamheten. Föräldrarnas och övriga samhällets syn på hur undervisningen bedrivs har också avgörande betydelse.

Det sägs ofta att den digitala utvecklingen kan göra lärares vardag mer flexibel, men det är också viktigt att komma ihåg att tekniken ibland är svåranvänd och att olika lösningar långt ifrån alltid är kompatibla med varandra. It och digitala medier kan alltså bidra till att försvåra lärarens arbete istället för att underlätta det. Tillgången till teknisk support, såväl inom kommunen som på skolan, har en stor betydelse för den pedagogiska utvecklingen när undervisningen ska digitaliseras.

Sadaf Salavati ger i sin avhandling en innehållsrik beskrivning av lärares komplexa vardag i skolan och den mängd av faktorer som påverkar hur undervisningen ser ut och fungerar.

Analysen visar att det inte finns någon enhetlig lösning som kan sätta fart på digitaliseringen av skolan.  Verkligheten är alldeles för varierande och komplex för att det ska vara möjlig. Dessutom har olika aktörer i samhället olika perspektiv på vad skolan är, hur verksamheten ska bedrivas och vart den pedagogiska utvecklingen ska leda.

För att underlätta utvecklingsarbetet behövs en kontinuerlig dialog där alla olika röster kan höras och att man får en bättre förståelse för varandras synsätt. Annars kan det bli svårt att få till stånd en gemensam vision som går att genomföra i praktiken.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *