Monitor 2016 – digitaliseringen av skolan i Norge

I tisdags presenterades den sjunde utgåvan av Monitor skole, som genomförs av Senter for IKT i utdanningen (och dess föregångare ITU) sedan 2003.

Monitor skole är en kvantitativ enkätbaserad undersökning som ger en översiktlig bild av hur det går med den norska skolans digitala utveckling. Den beskriver bland annat elevernas digitala kompetens, skolornas digitala infrastruktur, elevers och lärares inställning till och användning av it i undervisningen samt hur skolledare prioriterar i arbetet med skolans digitalisering.

Undersökningen brukar omfatta elever, lärare och elever i årskurs 7 och 9 och år 2 på gymnasiet. Den här gången är Monitor skole begränsad till årskurs 7, och lägger särskild vikt vid skolors digitala mognad samt användningen av it och digitala medier i matematikundervisningen. Precis som tidigare är undersökningen landsomfattande och bygger på ett representativt urval av skolor.

I år är det tio år sedan skolreformen Kunnskapsløftet trädde i kraft och digital kompetens blev en del av läroplanens grundläggande färdigheter. I september meddelade det norska utbildningsdepartementet att arbetet med att ta fram en digital strategi för skolan har inletts, och att det ska vara klart till hösten 2017.

Strategin ska både ta upp digital teknologi som ett kunskapsområde och som ett redskap för elevernas lärande och utveckling. En ny läroplan är också på gång, som bland annat bygger vidare på slutsatserna i den utredning om framtidens skola som Sten Ludvigsen och hans arbetsgrupp levererade i juni förra året. Genom att betrakta den norska skolan på organisationsnivån, hoppas beslutsfattarna få en bättre förståelse för vilka insatser som behövs.

Monitor skole 2016 visar att it och digitala medier är mer integrerat i ämnesundervisningen och används i fler ämnen än tidigare. Digitaliseringen märks framför allt i språkämnena, särskilt i norska, medan det går betydligt trögare i samhällskunskap och naturkunskap. Däremot används de digitala möjligheterna inte tillräckligt mycket för att eleverna ska kunna uppnå läroplanens kunskapsmål för digital kompetens.

I Monitor-undersökningarna ses fyra timmar i veckan som en undre gräns för att detta verkligen ska bli möjligt. Bland eleverna i årskurs 7 är det 75 procent av eleverna som inte ens använder it och digitala medier tre timmar i veckan.

Drygt två tredjedelar av lärarna uppger att de använder datorn i undervisningen dagligen eller någon gång i veckan. Det innebär för de mesta att de visar eller förklarar något för eleverna, och inte att eleverna själva arbetar med datorer eller plattor. Om inte eleverna arbetar på egen hand med it och digitala medier, får de svårt att utveckla den digitala kompetens som de behöver, påpekas i rapporten.

Det är fortfarande stora skillnader mellan skolorna när det gäller den digitala infrastrukturen. På några skolor finns det fler datorer och plattor än elever, medan det på andra skolor finns en dator på tjugo elever. Situationen har dock blivit bättre, och klagomålen handlar ofta om långsamma nät eller att det tar lång tid att starta datorerna. De flesta elever i årskurs 7 har tillgång till dator hemma och där är de i regel nöjda med näthastigheten.

Generellt sett har lärare och elever en positiv inställning till digitaliseringen av undervisningen. I regel har de också goda erfarenheter av detta. I jämförelse med Monitor 2013, är det betydligt färre elever som menar att it-användningen ”stjäler tid” från deras lärande. Det är även fler som säger att den hjälper dem att få en bättre ämnesförståelse. En oroväckande tendens som lyfts fram i undersökningen, är att mer än 30 procent av lärarna någon gång har utsatts för trakasserier eller mobbing av eleverna på nätet. 6 procent har utsatts för detta ”några gånger”, och det måste ses som en hög siffra, sägs det i rapporten.

Monitor skole 2016 värderar lärares och elevers digitala kompetens på två sätt: dels genom självvärdering och dels genom ett litet test. Det handlar om att utföra och presentera beräkningar i ett kalkylblad, redigera bilder, göra en multimedial presentation, lagra och dela dokumentet i ”molnet” och att skriva tillsammans med andra i exempelvis Google Docs eller i en wiki. Tre fjärdedelar av eleverna anser sig klara detta, men det är bara knappt 50 procent som klarar det i praktiken. Bland lärarna är det bättre överensstämmelse mellan självvärderingen och de faktiska färdigheterna. Här rör det sig om ungefär 70 procent.

När det gäller den digitala mognaden i de norska skolorna, är det tydligt att det återstår mycket att göra. De stora skillnaderna mellan skolorna när det gäller infrastruktur och kompetensutveckling försvårar problemet. Undersökningen visar bland annat att sex av tio skolledare saknar en plan för hur lärarnas kompetenser inom det digitala området ska höjas. Detta gäller såväl de rent tekniska färdigheterna som det didaktiska perspektivet på it och digitala medier i undervisningen.

Rapporten betonar betydelsen av att skolan satsar på att utveckla lärares digitala kompetens. Detta gäller inte bara de färdigheter som finns i läroplanen, utan också de kunskaper och förmågor som de behöver för att kunna utföra sitt yrke i ett digitaliserat samhälle och i en digital skola. De digitala möjligheterna måste användas på ett ändamålsenligt sätt för att undervisningen ska utvecklas och förbättras. Här är det viktigt att det pågående arbetet med att identifiera och beskriva lärares yrkesmässiga digitala kompetens fortsätter.

Digitaliseringen av skolan har läge drivits av eldsjälar, men det finns tecken på en ökad professionalisering och mognad i och med att allt fler skolor börjar ta tag i detta på ett mer systematiskt och genomtänkt sätt. På några håll leder detta till en ökad centralisering: kommunerna tar över ansvaret från skolorna när det gäller till exempel utrustning, digitala lärresurser samt tekniskt och pedagogiskt stöd. Centralisering och stordrift har fördelar och kan skapa förutsättningar för en  större likvärdighet, understryker rapporten. Det innebär dock samtidigt att den enskilda skolan får ett mer begränsat utrymme att utgå från sina egna förutsättningar och behov.

Användningen av it och digitala medier i matematiken ligger fortfarande på en låg nivå och undervisningen är fortfarande i hög grad pappersbaserad, precis som forskningsprojektet ARK&APP visade i våras. Så är det alltså trots att många kompetensmål rör digitala färdigheter och trots att forskning och erfarenheter säger att simulationer, animationer, filmer, interaktiva övningar och andra digitala lösningar underlättar förståelsen.

Monitor skole 2016 konstaterar att matematik hör till de ämnen som digitaliserats minst. När it används handlar det för det mesta om att utföra beräkningar i kalkylblad. Detta är ett av kunskapsmålen i matematik för årskurs 7, men ändå är det inte fler än 41 procent av eleverna som uppger att de ägnar sig åt detta i skolan. Det lilla testet som ingår i undersökningen visar tydligt att det finns ett samband mellan en större bredd i användningen av digitala lärresurser matematiken och elevernas resultat. De resurser som används har ofta skapats av läraren, men många använder också nätbaserade resurser som kollegor har tipsat om.

Rapporten lyfter fram tre utmaningar kring skolans digitala utveckling som måste hanteras.

Den första utmaningen rör de stora skillnaderna i digital mognad mellan de norska skolorna. Något måste göras på nationell nivå för att minska klyftorna.

Den andra utmaningen är kopplad till den fortsatta utvecklingen av elevers och lärares digitala kompetens. Bristerna i skolans undervisning är för stora för att alla elever ska kunna uppnå målen i läroplanen, och deras it-användning på fritiden hjälper dem inte att utveckla de förmågor som de behöver.

Den tredje utmaningen handlar om digital mobbing, främst den som riktas mot lärare. 2,3 procent av eleverna uppger att de drabbats av detta, vilket ligger på den förväntade nivån. Att 30 procent av lärarna trakasserats någon gång och 6 procent några gånger, är däremot oroväckande siffror, betonar rapporten. Dels handlar det förstås om att förbättra lärares arbetssituation och arbetsmiljö. Det handlar också om att se till att alla elever utvecklar den digitala värderingsförmåga och den etiska kompass som de behöver för att kommunicera och umgås i ett digitaliserat samhälle.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *