Tio kritiska frågor om skolans digitalisering

Skolans digitalisering behöver eftertanke, menar professor Neil Selwyn, och därför har han sammanställt tio kritiska frågor att diskutera. Han var en av de två brittiska forskarna på en pop up-konferens om skolans digitalisering den 19 juni som arrangerades av tre institutioner och en forskningsmiljö vid Göteborgs universitet gemensamt på Pedagogen i Göteborg. Fler inlägg från konferensen publiceras på bloggen framöver.

Popup-konfrens om skolans digitalisering

Neil Selwyn är professor vid Monash University i Melbourne, Australien. Där ingår han i forskargruppen Learning with New Media, som sedan början av 90-talet analyserar hur it och digitala medier används i skolan. Neil Selwyn är en av innehavarna av Waernska gästprofessuren under läsåret 2016/17.

Förra våren gav jag en kort inblick i Selwyns kritiska perspektiv på skolans digitalisering och hans betoning av värdet med att problematisera det som synes självklart. Hans föreläsning i Göteborg bar titeln Digital Technology & Education – Ten Things To Talk About.

Neil Selwyn inledde med att konstatera att BETT, SETT och liknande mässor är marknadsplatser och mötesplatser där entusiasmen flödar kring den digitala teknikens möjligheter i skolan. Men det är också viktigt att inte enbart ryckas med, utan att också låta sig bromsas av eftertankens kranka blekhet. En lagom dos distrust, som närmast kan översättas med misstro eller skepsis, kan behövas ibland, påpekade han.

För fem år sedan publicerades en samling förord, artiklar och essäer av William Gibson under samlingsnamnet Distrust That Particular Flavor. Året efter kom Neil Selwyn med boken Distrusting Educational Technology: Critical Questions for Changing Times.

William Gibson är mest känd för sin spekulativa fiktion som på olika sätt belyser vad den pågående digitaliseringen kan betyda för samhällsutvecklingen. Denna ansats behåller han även i sina mer journalistiska texter. Gibson menar bland annat att det inte finns någon självklar och given väg, utan att allt beror på hur vi använder tekniken och vilka målsättningar och syften vi har.

Om någon pekar på Vägen, är det viktigt att vara medveten om att det även finns andra möjliga vägar. På samma sätt förhåller det sig med it och digitala medier i skolan, menar Neil Selwyn. Alla möjligheter är inte uttömda. Vägskälen har inte tagit slut. Allt kan vara annorlunda. Därför gäller det att ställa konstruktiva kritiska frågor och att reflektera kring vart vi vill gå – och varför vi vill det.

Neil Selwyn lyfte fram tio kritiska punkter som behöver belysas och diskuteras:

  1. What do we really mean by ‘technology’? Vad menar vi egentligen när vi pratar om it i skolan och digitalisering? Leah Lievrouw och Sonia Livingstone pekar i sitt inledningskapitel till Handbook of New Media, vars första upplaga gavs ut för 15 år sedan, på tre dimensioner av digital (och annan) teknik. Dels handlar det om “prylarna” och hur de är designade, men det handlar också om hur tekniken används i praktiken och de sociala arrangemang och organisationsformer som uppstår kring teknikanvändningen. Samtliga dimensioner behöver tas i beaktande när vi pratar om it i skolan, menade Neil Selwyn. Det är också avgörande att vi är medvetna om skillnaden mellan state-of-the-art och state-of-the-actual. Med andra ord är det viktigaste inte vad som skulle kunna gå att göra med teknikens hjälp, utan vad som rent faktiskt görs just nu.
  1. How much of Ed-Tech is actually concerned with ‘learning’? Det finns inte mycket som pekar på att elevernas lärande underlättas av tekniken, menade Neil Selwyn. Här är det många olika variabler som påverkar vad teknikanvändningen faktiskt leder till. Man kan också fråga sig i vilken grad det främst handlar om lärande. It och digitala medier används ju även för administration och en rad andra utbildningssammanhang. Dessutom går utbildning inte enbart ut på att eleverna ska lära sig, utan de ska lära sig något av någon på grund av ett övergripande syfte, tillade Selwyn och hänvisade till Gert Biesta. Utbildningen har helt enkelt en central funktion i det demokratiska samhället, som vi inte kan bortse ifrån.
  1. Can digital technology ‘solve’ anything? It säljs ofta in som en lösning av olika problem. Men vem eller vilka har definierat problemen − och är tekniken lösningen?
  1. Does digital technology ‘change’ schools (or do schools change digital technology)? It och digitala medier ses ofta som katalysatorer som ska möjliggöra olika typer av förändringar i skolan. Men så enkelt är det inte, påpekade Neil Selwyn. Det går inte konstatera någon enhetlig effekt om man exempelvis ger elever varsin ipad. Skolan har, som bland annat Larry Cuban visat, sin egen grammatik och det finns, för att använda hans uttryck, situational constraints, som sätter ramarna för vad som är möjligt. Dessa måste man bli medveten om för att kunna förändra.
  1. Digital technology is often a site of poor leadership & management. Ledarskapets betydelse tas sällan upp av forskningen, men det är faktiskt nyckeln till att åstadkomma något, betonade Selwyn. Här gäller det att förstå att det rör sig om ett komplext uppdrag som påverkas av mängder av parametrar. Ledarskap är besvärligt, men absolut avgörande.
  1. Digital technology is increasingly driven by commercial interests. Det ökade inflytandet av kommersiella intressen har viktiga implikationer för skolan, menade Selwyn och nämnde en artikel i New York Times förra månaden. Här finns det risk för en kulturkrock mellan företagens vinstintresse och skolans syfte och funktion i samhället.
  1. The digitization of school is now all about data. Insamlingen av användardata är en allt viktigare samhällsfråga, men det är också i högsta grad relevant i skolan. Företag som levererar produkter och tjänster vill förstås dra nytta av elevernas användardata i sin verksamhet. Här citerade Neil Selwyn Joe Ferreira, vd för Knewton: “Education is the most data mineable industry by far”. Men vill vi det?
  2. Digital technology does not make teachers’ working life easier (…in fact it makes teachers’ work harder).
  1. Digital technology is dehumanising education. Teknikutvecklingen ändrar de sociomateriella förutsättningarna för hur utbildning kan bedrivas. Detta måste vi bli medvetna om för att kunna motverka de risker som uppstår.
  1. Digital technology is not the most important thing in the world (…or even the most important thing in education). It och digitala medier är faktiskt inte avgörande för att skolans verksamhet ska fungera. Det kan den göra ändå. Men vad är det som faktiskt är avgörande?

Efter den här genomgången visade Neil Selwyn hur de tio punkterna kan formuleras om utifrån ett konstruktivt perspektiv:

  1. Place technology at the end-point of our discussions.
  1. Be clearer of our reasons for using technology in education.
  1. Talk about the failures of Ed-Tech.
  1. Recognise technological change as something that has to be worked at. Förändringen kommer inte av sig själv, utan är något som skolan måste jobba med. Det måste finnas en insikt om varför man genomför förändringsarbetet och det krävs en förståelse av vilka förutsättningar och villkor som gäller.
  1. Establish dynamic and democratic leadership around Ed-Tech. Det behövs statliga beslutsfattare som är intresserade samt engagerade och kunniga rektorer och skolledare på olika nivåer. Värdet av en kompetent it-avdelning som samverkar med den pedagogiska ledningen kan inte överskattas. Framför allt är det viktigt att digitaliseringen blir demokratisk och att lärare och elever kan påverka.
  1. Commercial actors working in the public interest. Här gäller det att se till att de privata aktörerna inte sätter agendan, betonade Neil Selwyn. Samhällsintresset måste komma i första rummet.
  1. Help schools and educators become ‘data savvy’.
  1. Make digital technology work for teachers (…rather than teachers working for technology).
  1. Rethink the values of Ed-Tech. Här krävs en diskussion kring värdet av it och digitala medier i undervisning och utbildning. Vad ska förverkligas? Varför?
  1. Stop taking Ed-Tech too seriously. Fler röster behöver höras och alla måste med på tåget. En möjlig väg kan vara att börja ta upp digitaliseringen på konferenser som inte främst handlar om it i skolan, menade Neil Selwyn.

Digitaliseringen av skolan inte är någon quick fix och det inte finns några färdiga lösningar, menar Neil Selwyn. Vi måste ställa den avgörande frågan: Vad skulle kunna vara annorlunda? Skolans digitalisering behöver diskuteras ur ett kritiskt perspektiv, men det handlar inte om att vara för eller mot it och digitala medier. Istället gäller det att diskutera hur skolan hanterar och förhåller sig till den digitala samhällsutvecklingen. Vad görs idag? Vad kan göras annorlunda? Varför?