Programmering på schemat

Många europeiska länder har fört in programmering i läroplanerna, antingen som ett eget ämne, som en del av andra ämnen eller som något ämnesöverskridande. I Sverige blir programmering en tydligare del av den digitala kompetensen som nu förstärkts i läroplaner, kursplaner, ämnesplaner och examensmål. Forskaren Ben Williamson ger bakgrunden till hur programmering kom på skolscheman i Storbritannien.

I Sverige pågår det just nu en översyn av programmeringsämnen i gymnasieskolan och komvux. Det finns också inslag av programmering i många karaktärsämneskurser på olika program. Inom grundskoleutbildningen ska programmering ingå som del i andra ämnen, främst samhällskunskap, matematik och teknik. Syftet är både att elever ska lära sig att använda och förstå digital teknik, att de ska förstå hur teknikutvecklingen påverkar samhället och att de ska lära sig att agera på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt i digitala sammanhang.

I England fick grundskolan en ny läroplan 2013, som trädde i kraft på hösten året därpå. Då infördes även det nya ämnet computing på schemat. Det rör sig om ett teoretiskt ämne, på nivå med matematik och naturvetenskap, där programmering utgör en central del. På konferensen #PopUpDig17, som arrangerades i Göteborg den 19 juni, tog Ben Williamson, som forskar och undervisar vid University of Stirling, upp detta i sin föreläsning: Coding for what? Lessons from computing in the curriculum.

Ben Williamson fokuserade i sin föreläsning på bakgrunden till att det skapades ett nytt ämne, vad som var syftet och vad detta har lett till. Han inledde med att konstatera att programmering och digital kompetens började synas på allvar i skoldebatten 2011. I början av året presenterade Nesta rapporten Next Gen., där man varnade för att England och resten av Storbritannien riskerar att halka efter i världsekonomin om inte programmering och datavetenskap lyfts in på schemat.

I augusti samma år kritiserade Eric Schmidt, som då var styrelseordförande för Google, skolan när han höll en föreläsning på en tv-festival. Han menade att synen på it och digitala medier fastnat i det förgångna. Det fanns ett it-ämne på grundskolan, men här var syftet att eleverna skulle lära sig att använda olika datorprogram, till exempel ordbehandling. Vad som krävs är istället att eleverna lär sig att förstå hur tekniken fungerar och att de lär sig att programmera, hävdade Eric Schmidt. På 80-talet utvecklade BBC en egen dator och man sände tv-program om programmering. Något liknande skulle behövas igen, menade han.

I januari 2012 öppnade Englands utbildningsminister för en dialog med näringsliv och andra aktörer kring införandet av datavetenskap och programmering i läroplanen. Tanken var inte att Whitehall skulle detaljstyra innehållet, utan man ville istället ta hjälp av dem som hade konkreta kunskaper i ämnet. Kort efter ministerns tal presenterade Royal Society rapporten Shut down or restart, som argumenterade för att datavetenskap borde bli ett eget ämne i skolan. Utvecklingsarbetet tog snabbt fart, och i september 2013 var ämnesbeskrivning och kursplan färdig.

Ben Williamson slog fast att det i stor utsträckning är de kreativa industrierna  och närliggande organisationer som ligger bakom skrivningarna kring datavetenskap och programmering i den engelska skolans kurs- och läroplaner. Texterna präglas av den digitala ekonomins språk och innehållet ligger väl i linje med vad näringslivet efterfrågar. De är resultatet av en slags anarkisk samverkan mellan näringslivet, tankesmedjor och olika intresseorganisationer, menade han.

Regeringen ansvarar för och styr införandet av det nya ämnet i undervisningen, men det vilar på olika organisationers aktiviteter och stöd. Detta gäller inte minst lärarfortbildningen inom området, där det statliga stödet är minimalt, påpekade Ben Williamson. Här är det istället organisationer som Computing at School och Raspberry Pi Foundation som ansvarar för lärares kompetensutveckling inom programmering och digitalt skapande.

I juli 2015 presenterade BBC sin nya satsning på en enkel dator för programmering i skolan, som delats ut i hela Storbritannien till elever och lärare i årskurs 7. Även om det uppstått en del hinder på vägen, har användningen börjat komma i gång. BBC:s icke-vinstdrivande stiftelse, Micro:bit Educational Foundation, som numera ansvarar för utvecklingen, har även börjat vända sig till skolor i andra länder. Hit hör bland annat Sverige.

Programmering är hetare än på länge i skoldebatten och storföretag inom it-området satsar enorma summor på att ge stöd åt den fortsatta utvecklingen i Europa, konstaterade Ben Williamson. Samtidigt uppstår en risk för att it-branschen blir en slags skuggindustri inom utbildningsområdet, som påverkar hur politik och styrdokument utformas.

Detta kan leda till att undervisningen lägger tonvikten på tekniskt know how och att kritisk reflektion kring den digitala samhällsutvecklingen får en mer begränsad plats, tillade han. Båda delarna är nödvändiga för att eleverna både ska utveckla de kunskaper och förmågor som de behöver på arbetsmarknaden och för att kunna fungera som kritiska medborgare i ett demokratiskt samhälle.

Direkt efter Ben Williamsons föreläsning följde ett panelsamtal om programmering och digital kompetens i skolan, som leddes av Thomas Hillman.

Ingela Bursjöö, grundskolelektor på Johannesbergsskolan i Göteborg, inledde med att konstatera att skolan slits mellan olika intressen. Det rör sig om en spänning som vi måste vara medvetna om när vi reflekterar kring varför vi gör det som vi gör i skolan, menade hon. Skolan kan fungera som en plattform där det är möjligt att diskutera etik, teknik och lärandets alla nyanser. Det är också viktigt att alla elever får en inblick i programmering och datavetenskap. Men detta kräver en omfattande kompetensutveckling av lärarna, och det ställer krav på högskolor och universitet att ta fram kurser som kan ge de kunskaper som krävs.

Anette Jahnke, processledare på det fristående forskningsinstitutet Ifous, knöt an till Neil Sewyns föreläsning tidigare under dagen och betonade betydelsen av att fästa blicken på state of the actual, det konkreta läget just nu. Det är så hon själv försöker arbeta, tillade hon. Inte minst är det viktigt att få igång ett mer omfattande samarbete mellan forskarvärlden och lärarna. Här kan bland annat aktionsforskning vara en möjlig väg framåt. Efter sommaren startar Ifous ett FoU-program kring programmering i ämnesundervisningen, där man ska undersöka vad som händer i praktiken när den reviderade läroplanen ska tillämpas.

Carl Heath, som ansvarar för digitalisering och lärande på RISE, betonade vikten av ledarskap på alla nivåer. Skolans digitalisering och en ökad ämnesöverskridande betoning av digital kompetens ställer höga krav på en medveten kompetensutveckling och en målinriktad ledning. Införandet av programmering i läroplanen kräver bland att alla matematiklärare kompetensutvecklas, men även inom till exempel SO-ämnena måste lärare får en bättre förståelse för den digitala utvecklingen för att kunna förändra sin undervisning. Detta blir en rejäl utmaning, konstaterade han.

Ben Williamson varnade för att en alltför maskulin och akademisk presentation av programmering i skolan kan skrämma bort flickor och barn från låginkomstfamiljer. Risken är överhängande att de tror att ämnet är för svårt eller att det helt enkelt inte är något för dem. Det är problematiskt när den här typen av kunskaper både blir allt viktigare på arbetsmarknaden och för att fungera som kritisk medborgare.

Neil Selwyn menade att det är avgörande att vi lär oss av 80-talets misstag kring programmering i skolan. Här gäller det att se till att både lärare och elever utvecklar de kunskaper som är nödvändiga för att förstå och hantera den digitala samhällsutvecklingen.

Ett problem i det här sammanhanget är att vi antagligen har en bättre bild av programmerarens kunskapsbehov än av de som kommer att gälla för morgondagens medborgare. Vilka kunskaper och förmågor behöver dagens barn och ungdomar om 15-20 år? Hur ser vi till att de lär sig detta i skolan?