Knivstaelever programmerar på bildlektioner

Alla lärare och ämnen måste bidra och samverka för att läroplanens mål om skolans digitalisering ska kunna nås. Det tar bildläraren Maria Franzén fasta på när hon undervisar elever i årskurs 3-6 i datalogiskt tänkande och programmering på Högåsskolan i Knivsta.

Intresset för teknik och nyfikenheten på hur digitala verktyg och medier kan användas pedagogiskt lägger en stabil grund för Maria Franzéns arbete. Det handlar både om att utveckla undervisningen och att hjälpa eleverna förstå, kritiskt hantera och dra nytta av de nya möjligheterna i sitt lärande.

− Arbetet med skolans digitalisering har förstås många olika delar och programmering är en av dem. Karin Nygårds och Linda Mannilas arbete med programmering har varit viktiga inspirationskällor för mig. För några år sedan tog jag upp saken med rektor och fick grönt ljus. Jag är ju bildlärare, så därför blev programmering en del av bildundervisningen. Eftersom jag möter många elever på skolan, är det många som har fått ta del av programmering.

Låt konsten tala är ett projekt som Maria Franzén driver tillsammans med Nationalmuseum i Stockholm sedan ungefär ett år tillbaka. Här är syftet att eleverna ska studera konsthistoria och bildanalys tillsammans med digitalt bildskapande, digitalt berättande, datalogiskt tänkande och programmering. Det är en kombination som öppnar för nya perspektiv som både öppnar vägar till konsten och till en bättre förståelse av hur samhället utvecklas.

Elevarbete om drottning Kristina

Elevarbete om Drottning Kristina

När eleverna arbetar med programmering och datalogiskt tänkande får de nya verktyg som hjälper dem att få grepp om sin alltmer digitala omvärld. Eleverna har ofta tillgång till kraftfull teknik i fickan, men de allra flesta vet väldigt lite om själva tekniken, påpekar Maria Franzén. Utan en övergripande förståelse för hur it och digitala medier fungerar, är det svårt att bli medveten om hur man påverkas i vardagen.

− Det är helt enkelt en demokratifråga att hjälpa eleverna att förstå sin omvärld. Att få en inblick i hur vatten och avloppssystemet och andra delar av samhällets fysiska infrastruktur fungerar, är en självklarhet i skolan. Samma sak måste gälla för den digitala infrastrukturen. Internet och digitala medier är numera en lika stor del av deras vardag och tillvaron formas i hög grad av algoritmer och programmering.

Maria Franzén inleder undervisningen med att ge eleverna en konkret inblick i hur programmering fungerar. Genom att leka och spela spel lär de sig förstå begrepp som algoritm, variabel och och loop. Bland annat “programmerar” eleverna varandra att röra sig genom idrottshallen utan att krocka med de uppställda hindren. Efter ett tag lär sig eleverna att programmera en enkel golvrobot, och lite senare börjar de arbeta med blockprogrammering i Scratch. De tränar sig också i att lösa felaktigheter, “buggar”, i ett program.

− Men det handlar inte bara om att förstå programmeringens principer, utan också om att använda den som ett verktyg för att nå upp till några av ämnesmålen i bild. Att skapa presentationer är ett exempel. På det här sättet kan eleverna samtidigt ta fram något som andra kan ha nytta av. Genom att lägga in konst i Scratch kan eleverna göra interaktiva presentationer av sina bildanalyser som hjälper andra att se och förstå verken på nya sätt. Så arbetar vi i Låt konsten tala. Det gäller att våga prova vad som kan fungera i det egna klassrummet och hur undervisningen kan förbättras med hjälp av programmering och digitala medier.

När Nationalmuseum öppnar igen efter sin renovering, kommer elevernas presentationer av olika konstverk att finnas på deras webbplats, berättar Maria Franzén. Detta är naturligtvis eleverna väldigt medvetna om, och de arbetar målmedvetet med både bildanalyser och interaktiva presentationer för att allt ska bli så bra som möjligt.

Maria Franzén betonar att det är nödvändigt att hitta kreativa sätt att koppla samman programmeringen med ämnets centrala innehåll. Syftet är att skapa verklighetsnära och utvecklande lärsituationer för eleverna som ger bättre möjligheter att nå fram till ämnesmålen.

− Mina erfarenheter visar att programmeringen i sig är lustfylld för eleverna, så det är lätt att tappa fokus på själva lektionsinnehållet. Som lärare måste jag hela tiden vara medveten om detta och se till att vi verkligen gör det vi ska göra. Det är också nödvändigt att eleverna förstår varför vi gör olika saker och att de vet vad de ska lära sig.

Efterhand som andra lärare arbetat med programmering i fler ämnen, och eleverna blir bättre på att programmera, kan undervisningen utvecklas och fördjupas, säger Maria Franzén. Det är också viktigt att kunna möta elevernas progression på ett bra sätt. Här har alla lärare ett ansvar och alla ämnen har en plats.

− På Högåsskolan är alla lärare på gång med ämnesövergripande temaarbete. Digitaliseringen i allmänhet, och kanske särskilt programmering, gör det lätt att få igång samarbete mellan olika lärare och att knyta samman innehållet i olika ämnen. Själv arbetar jag med idrottsläraren kring rumsuppfattning, och det ger spännande möjligheter att förena våra ämnesperspektiv. Tillsammans kan vi hjälpa eleverna att få en bättre och mer mångfacetterad förståelse för sin omvärld.

Den snabba utvecklingen inom det digitala området ger hela tiden nya möjligheter att utveckla undervisningen. För en lärare är det naturligtvis stimulerande att befinna sig mitt i en pågående utveckling och uppleva hur horisonten vidgas.

− Idag är det lättare för skolan att bli en integrerad del av samhället, eftersom eleverna kan nå ut direkt från klassrummet. Det är enklare än någonsin att samarbeta med andra klasser, andra skolor och med helt andra verksamheter. Skolans väggar blir öppna på ett helt annat sätt än tidigare tack vare nätet.

Det blir också enklare för lärare på en skola dela kunskaper och erfarenheter med varandra och att utvecklas professionellt tillsammans. Maria Franzén arbetar tillsammans  med Lennart Rolandsson, lektor i teknikdidaktik vid Uppsala universitet, för att få igång ett kollegialt samarbete kring skolans digitalisering.

− Under våren och hösten har vi byggt en egen lärportal till skolan om hur den reviderade läroplanen ska implementeras lokalt. Här är det viktigt att alla är med och diskuterar och för arbetet framåt. Vi är inspirerade av Malin Frykmans modell för systematiskt kollegialt lärande och erfarenhetsutbyte, som hon själv tillämpar i Kungälvs kommun.

På Högåsskolan har skolledningen och Maria Franzén utvecklat en strategi med visioner och mål för arbetet med skolans digitalisering. Det kollegiala lärandet är en central del av detta.

− Det är redan skarpt läge, eftersom den reviderade läroplanen har trätt i kraft när nästa läsår startar. Men det det går naturligtvis inte att förvänta sig att allt sitter perfekt direkt. Det är helt enkelt inte realistiskt. Däremot är det avgörande att vi hjälps åt, delar med oss och hjälper varandra att komma framåt. Vi kan alla lära av varandra och upptäcka nya infallsvinklar och användningsområden för digitala verktyg och medier.

Maria Franzén konstaterar att arbetet med programmering i de olika ämnena ger nya och intressanta möjligheter för undervisningen, men det är bara en liten del av det omfattande arbetet med att digitalisera skolan. Här spelar alla delar en roll för helheten.

− Ju mer vi kan samarbeta och lära av varandra, desto bättre kommer vi att lyckas. Därför måste vi dela med oss av goda exempel på innehåll, metoder och arbetssätt som kan användas och utvecklas vidare. Det gäller på alla skolor, i varje kommun och över hela landet.