Så inför nordiska länder programmering i grundskolan

De flesta skolsystemen i Europa har antingen infört eller är på väg att införa programmering i grundskolan. En grundläggande förståelse av hur programmering och digital teknik fungerar är en av nyckelkomponenterna i EU:s ramverk för digital kompetens. Det är även ett nödvändigt kunskapskrav i ett alltmer digitalt samhälle, framgår det i EU-kommissionens åtgärder för att stärka befolkningens nyckelkompetenser och digitala färdigheter.

Syftet med programmering i grundskolan är alltså inte i första hand att eleverna ska lära sig att koda med olika programmeringsspråk, utan att de ska utveckla ett datalogiskt tänkande som gör att de börjar få grepp om hur digital teknik och programmering fungerar. Samtidigt som eleverna lär sig detta, tränar de ett logiskt och formellt tänkande som behövs i alla former av problemlösning.

2016 publicerade EU-kommissionens Joint Research Centre en policyanalys av tjugo europeiska länders styrdokument för grundskolan, som tagits fram av det italienska forskningsinstitutet CNR. Rapporten analyserar hur länderna har fört in programmering och datalogiskt tänkande i undervisningen och den ger även rekommendationer för det fortsatta arbetet. I slutet av januari presenterade CNR en ny policyanalys inom det här området på Nordic@BETT. Den här gången fäster man blicken på vad som görs i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

CNR visar att det i de fyra länderna finns två perspektiv på programmering som drar åt olika håll. Det ena perspektivet betonar värdet av att eleverna inte enbart lär sig att koda, utan också tränar problemlösning och logiskt tänkande samt på olika sätt ges möjlighet att utveckla sin kreativitet. Detta sägs också i styrdokumenten. Det andra perspektivet har en mer teknisk inriktning och understryker särskilt arbetsmarknadens behov. CNR menar att det är avgörande att beslutsfattarna uppmuntrar en konstruktiv dialog mellan akademi, näringsliv och skola, så att man kan uppnå samsyn och hitta en gemensam väg framåt.

Programmering kan införas som

  1. ett eget ämne,
  2. en del av befintliga ämnen
  3. ett ämnesövergripande inslag

I Danmark pågår under det här läsåret ett begränsat försök med tillvalsämnet teknologiförståelse i årskurs 7-9. I samband med att regeringen nyligen tog fram en handlingsplan för skolans digitalisering, beslutades att försöket ska utvidgas och att teknologiförståelse ska bli en obligatorisk del av grundskolans undervisning. Det är ännu inte avgjort om det ska bli ett eget ämne eller en del av andra ämnen.

Norge genomför sedan hösten 2016 ett treårigt försök med programmering som tillvalsämne i årskurs 7-9. I augusti förra året presenterade regeringen en nationell handlingsplan för skolans digitalisering som betonar värdet av programmering och datalogiskt tänkande i undervisningen. Samtidigt beslutades att programmering ska bli ett permanent tillvalsämne från och med hösten 2019.

I Finland införs programmering både som ett ämnesövergripande inslag och som en del av undervisningen i befintliga ämnen. Det handlar främst om ämnena matematik, samhällskunskap och slöjd.

I Sveriges har programmering införts som ett inslag i ämnena samhällskunskap, matematik och teknik. Det omfattar bland annat att skriva kod, men även vidare perspektiv som kreativt skapande, problemlösning, styrning, simulering samt demokratiska dimensioner.

CNR hävdar i rapporten att den bästa lösningen är att införa programmering och datalogiskt tänkande som ett eget, obligatoriskt, ämne. Men man tillägger att det i regel är svårt att genomföra, på grund av att det förutsätter att det tas undervisningstid från andra ämnen. Därför kan det vara ett bra alternativ att föra in programmering som en del av befintliga ämnen eller som ett ämnesövergripande inslag.

Att införa ett tillvalsämne kan ses som en smidig lösning, påpekar CNR, men det innebär också att alla elever inte ges möjlighet att utveckla kunskaper och förmågor som blir allt viktigare i samhället. Därför betonar man att ett tillvalsämne bara ska ses som ett första steg mot att programmering blir obligatoriskt på schemat. Likvärdighet och inkludering är avgörande värden i det här sammanhanget.

Oavsett vilken väg som väljs för att föra in programmering i undervisningen, gäller det att tänka på hur de kunskaper och förmågor som eleverna utvecklar kan överföras till andra ämnen och sammanhang, menar CNR. Kopplingen mellan datalogiskt tänkande och matematik är en bra början, men det behövs kopplingar till fler ämnen.

CNR rekommenderar att skolmyndigheterna i de fyra länderna genomför fallstudier för att undersöka vilka metoder och arbetssätt som fungerar bäst och för att reda på vad eleverna faktiskt lär sig. Man anser också att det är viktigt att ta fram klara riktlinjer för vad eleverna ska lära sig och tydliga kriterier för hur deras kunskaper ska bedömas.

I rapporten påpekas att erfarenheterna från Finland visar att visuella programmeringsmiljöer är en framgångsfaktor och att sociala medier är viktiga för att sprida god undervisningspraxis bland lärare. CNR rekommenderar därför att lärgemenskaper och kollegialt lärande ges hög prioritet när myndigheter och skolhuvudmän tar fram insatser för kompetensutveckling.

CNR betonar också i rapporten att det är avgörande att skolhuvudmän och skolledare verkligen förstår värdet av att införa programmering och datalogiskt tänkande i undervisningen. Det är nödvändigt för att man ska vidta de åtgärder som krävs för att lyckas med implementeringen. Här är det inte minst viktigt att se till att alla lärare verkligen ges tillgång till den kompetensutveckling som de behöver.