Igår presenterade Folkeskolen i flera artiklar resultatet av en nyligen genomförd enkätundersökning bland 501 lärare om den pedagogiska it-användningen i den danska skolan. Slutsatsen var, i all korthet, att den tekniska infrastrukturen inte fungerar tillfredställande, och att lärarna i stor utsträckning saknar kunskaper och insikter som de behöver för att kunna undervisa på nya sätt som är i takt med tidens villkor och krav.

Den nya barn- och undervisningsministern Christine Antorinis vision för skolan och den nationella it-strategin för skolan stöter alltså på rejäla hinder på vägen som det gäller att ta itu med. Detta visade även konsultföretaget Rambøll Management och branschorganisationen Dansk IT  i slutet av augusti, när man gav ut rapporten IT i praksis 2011 som beskriver och analyserar it-användningen i danskt näringsliv och i offentlig sektor. När det gäller skolan, slog man fast att infrastrukturen måste tas om hand på ett professionellt sätt för att kunna fylla sitt syfte.

Enligt Folkeskolens undersökning blir fyra av fem lärare frustrerade över teknikens brister varje vecka, men Kommunernas Landsforening kan inte garantera full funktionalitet och en god tillgång på fungerande datorer förrän 2015.

Det handlar förstås inte enbart om teknik, även om den är grunden för att allt annat ska gå att genomföra. Christine Antorini påpekade för Folkeskolen att forskning och utveckling kring nya sätt att undervisa, kompetensutveckling av lärare och satsningen på att skapa och sprida digitala läromedel och lärresurser, som är bland de sju punkterna i it-strategin, är det som hon själv sätter främst.

Det gäller att skapa en ordentlig ram för vad it-användningen ska leda till och att ge lärarna de förutsättningar som de måste ha för att kunna genomföra detta. Idag sker en stor del av utvecklingen genom initiativ av enskilda entusiaster ute på skolorna, men hon betonade att det inte räcker för att vända skutan. Det krävs också nationella riktlinjer för undervisningen och tydliga krav på vad eleverna måste lära sig.

Just nu satsar många danska kommuner, precis som här i Sverige, miljonbelopp på att köpa in datorer, smartboards och annan hårdvara. Men om det inte finns en genomtänkt pedagogisk strategi bakom, finns det en stor risk för att många kommuner misslyckas rejält och att pengarna kastas bort. Kasper Koed, it-didaktisk konsult vid Center for undervisningsmidler i Köpenhamn, understryker i en av artiklarna att teknikinvesteringarna inte spelar någon roll alls om inte lärarna får den kompetensutveckling som de behöver. Anders Bondo Christensen, ordförande i Danmarks Lærerforening, säger i samma artikel att det måste finnas en plan för hur tekniken ska användas och vilka mål som ska uppnås. Annars är det helt meningslöst.

I it-strategin sägs att kommunerna ska satsa en halv miljard på hårdvara medan regeringen förbinder sig att stå för ett lika stort belopp för utvecklingen av digitala läromedel och lärresurser samt för forskning och utveckling kring nya sätt att undervisa. Ole Christensen, lektor på Professionshøjskolen UCC, menar att det är den sistnämnda satsningen som är den viktigaste. Han nämner bland annat en undersökning från Danmarks Statistik, som visar att offentlig sektor köper in mängder med ny teknik, men att de anställda inte ges tillräcklig support eller tid till att undersöka och att lära sig använda den. Lärarna måste få experimentera med tekniken för att kunna upptäcka dess möjligheter och hur den kan passa in i undervisningen.

Ole Christensen ägnar en stor del av sin arbetstid åt ett forskningsprojekt om hur it används i vardagen och i skolan på University College Copenhagen. Han menar att det framför allt handlar om att lärarna ska kunna hjälpa eleverna att hantera den samhällsförändring som vi befinner oss mitt i. Annars finns det risk för en växande digital klyfta som kan skapa stora problem i samhället.

Bernt Hubert, som samarbetar med Ole Christensen i det här projektet,  var med i Danmarks Radios P1 Morgen imorse. Då nämnde han bland annat att han anser att den danska skolan har gått från att vara ett pedagogiskt till att bli ett politiskt projekt. Därför är det viktigt att den framstår som utvecklingsklar och nyskapande för medborgarna, även om så inte är fallet. Media berättar emellanåt om lyckade it-projekt ute i landet, men det är långt ifrån hela sanningen, menar Bernt Hubert. I det stora hela har det inte hänt särskilt mycket sedan 1993, då det slogs fast i den danska skollagen att it och medier ska användas i undervisningen.

Enligt Bernt Hubert finns det avskräckande spår från de tidigare satsningarna. För att satsningarna ska kunna lyckas nu, måste en stor del av regeringens halva miljard gå till en praktiknära fortbildning av lärarna. Det krävs också att skolledarna spelar en proaktiv roll och verkligen stimulerar lärarna till att tänka om och att tänka nytt med tekniken. Annars kommer det inte att hända något den här gången heller.

Karsten Gynther, lektor på University College Sjælland, säger i Folkeskolen att den danska skolan saknar såväl teoretisk förankring som praktiska metoder och verktyg för att hantera det som de måste kunna för att fungera i dagens samhälle. Han menar att det krävs en ny didaktik, en slags didaktik 2.0, för att skolan ska klara detta. Det handlar inte om att förmedla ”färdig kunskap”, utan om att ge eleverna den hjälp och det stöd som de behöver för att lära sig att lära.

Detta kräver bland annat att läraren överger sin traditionella roll och att läroboken ersätts av lärresurser, främst digitala sådana. Läraren ska även i fortsättningen spela en styrande och vägledande roll i undervisningen, men det ska ske på helt andra sätt än tidigare – och den utvecklingen sker inte över en natt, påpekar Karsten Gynther. Men om läraren kan använda tekniken på ett fruktbart sätt i sin undervisning, så kan det ske en snabb utveckling av elevernas lärande, vilket även nyligen konstaterats av Karin Twedell Levinsen och Birgitte Holm Sörensen på Århus universitet.

Just nu genomförs kampanjen Del med Antorini på Facebook, där alla intresserade uppmanas att dela med sig av tankar, idéer, erfarenheter och goda exempel till ministern. Kampanjen avslutas imorgon med öppet hus på ministeriet, så någon gång efter årsskiftet kommer det säkert nya inspel till det fortsatta arbetet. Jag återkommer i ärendet!

I Nederländerna spelar den oberoende offentliga aktören Stichting Kennisnet (Stiftelsen Kunskapsnätet) en stor och viktig roll i arbetet med att integrera it i skolans dagliga undervisning. Mottot för verksamheten är ”förnya lärandet”, och det verkar man för genom forskningsbaserat utvecklings- och visionsarbete, kompetensutveckling av lärare och tillgängliggörande av digitala lärresurser.

Kennisnet samarbetar med en rad andra organisationer i och utanför landet, och representerar Nederländerna i Europeiska skoldatanätet. Dessutom ingår man i den koalition av aktörer inom näringsliv, arbetsmarknad, utbildning och forskning som för tre månader sedan presenterade en nationell tioårsplan för kunskapsutveckling och nytänkande. Planen knyter an till EU:s Digital Agenda for Europe, som ju även den sträcker sig fram till 2020.

Ambitionen är att Nederländerna ska vara bland världens fem mest kunskapsintensiva och innovativa länder 2020. Koalitionen har tagit fram en lista över sextio specifika mål som ska uppnås och en förteckning över de delmål som måste uppfyllas för att det ska bli möjligt att nå dit.

Fram till 2015 är det fem prioriteringar som står främst, och tre av dem rör utbildning och lärande. Det handlar om att alla studerande ska ha rätt till skickliga lärare, att utbildningen i hög grad ska kunna anpassas efter olika förutsättningar och behov samt att utbildningssystemet verkligen ska stimulera viljan att lära och att utvecklas.

I sin egen verksamhetsplan för 2011, knyter Kennisnet både an till koalitionens långsiktiga plan och till samtal och intervjuer med lärare, skolledare, myndighetsrepresentanter, beslutsfattare och andra intressenter inom utbildningsområdet. Man slår fast att det nu är hög tid att sätta fart på integrationen av it i undervisningen, men konstaterar samtidigt att detta måste göras på ett genomtänkt och samordnat sätt.

I Nederländerna har skolorna stor frihet att själva utforma sin verksamhet, under förutsättning att man håller sig inom ramarna för styrdokumenten och att den statliga skolinspektionsmyndigheten inte har något att invända.

2004 presenterade Kennisnet första versionen av ”Vier in Balans” (Fyra i balans), en forskningsbaserad modell som man använder som vägledning för planeringen och det konkreta förändringsarbetet ute på skolorna. Varje år undersöker man hur förändringsarbetet går och i vilken mån skolorna lyckas upprätthålla den balans som krävs för att allt ska fungera.

Modellen består av fyra element som ska vara i balans:

1. Vision. Här handlar det om skolans syn på kunskap och god undervisning samt vad man gör för att nå fram till detta. Vilka mål finns för skolans verksamhet? Vilka roller spelar lärare och elever? Hur ser undervisningen ut och vad syftar den till?
2. Kunskap. Lärarnas kunskaper och förmågor måste vara så pass bra att de kan dra  nytta av it för att uppnå undervisningsmålen. Det räcker inte att kunna hantera tekniken, utan det är nödvändigt att kunna knyta den till pedagogiken och till undervisningens innehåll.
3. Digitala lärresurser. Här innefattas allt material som används i undervisningen, såväl sådant som skapats med ett pedagogiskt syfte och sådant som inte har det. Hit räknas även datorprogram och digitala tjänster.
4. Infrastruktur. Tillgången till datorer, internetanslutning och digitala lärmiljöer är en viktig faktor, och här räknas även administration och underhåll in. Det är viktigt att utrustningen är i gott skick och kan användas utan onödigt besvär i undervisningen.

I den engelska versionen av rapporten om 2010 års undersökning, Four in Balance Monitor 2010, ges en kort presentation av modellen och Kennisnet förklarar även begreppet ”balans”.  I rapporten konstateras att det dessvärre inte finns några enkla tumregler för vad som krävs och vad som bör göras. Balans innebär varken att man ska satsa lika mycket på alla fyra delar eller att man ska satsa så mycket som möjligt. Istället gäller det att försöka hitta en jämvikt som gör att arbetet fungerar och att utvecklingen skrider fram i ett hanterbart tempo.

Vision, kunskap, digitala lärresurser och infrastruktur ska ligga på ungefär samma nivå för att kunna samspela på ett bra sätt. Det påpekas också att mänskliga faktorer som vision, kunskap och ledarskap är de mest avgörande för balansen, och att det därför är nödvändigt att ägna dem mycket uppmärksamhet.

Rapportens slutsats är att det ofta inte finns någon gemensam vision på skolorna kring it i undervisningen, och det leder i sin tur till att varken infrastruktur eller digitala lärresurser är särskilt väl anpassade till lärarnas behov. Det finns för det mesta en centralt definierad vision för hur it ska integreras i undervisningen, men det har sällan tänkts tillräckligt kring vad det innebär ur ett mer konkret didaktiskt perspektiv.

Skolledarna är i regel nöjda med it-satsningarna, medan lärarna menar att det saknas en tydlig riktning och att det i stort sett är upp till dem själva att förändra det dagliga arbetet med hjälp av tekniken. Detta leder till att en del lärare saknar motivation till att tänka om och att tänka nytt. De allra flesta lärare kan hantera tekniken utan besvär, men många har inte de kunskaper som de behöver för att verkligen utnyttja den digitala utvecklingen i sin undervisning. Enligt rapporten handlar det om drygt fyrtio procent av Nederländernas 300 000 lärare.

I årets verksamhetsplan noterar Kennisnet att det krävs hårt arbete för att åstadkomma en bättre balans mellan tekniska möjligheter och pedagogisk praktik. Därför är det inte minst viktigt att skolorna verkligen anstränger sig för att ta fram en gemensam pedagogisk it-vision där allas synpunkter och förutsättningar vägs in. Samtidigt är det nödvändigt att lärarna lär sig att använda tekniken i sin undervisning och att digitala lärresurser utnyttjas i större omfattning och på bättre sätt än idag. Detta förutsätter att tekniken kan användas utan onödiga hinder och spärrar.

Kennisnet menar att det gäller att få ordentlig fart på utvecklingen nu, annars kommer arbetet att ta mycket längre tid än förväntat och påverka såväl den globala konkurrenskraften som den allmänna samhällsutvecklingen negativt. Under året gäller det framför allt att lägga krutet på lärarnas kompetensutveckling och på arbetet med att hjälpa skolorna att utveckla en vision som är väl förankrad bland alla som ska arbeta med den. Men det är också viktigt att fortsätta utvecklingen av digitala lärresurser, vilket i sin tur kräver samarbete med en rad andra aktörer.

Utvecklingsarbetet behöver alltså skruvas upp ett par snäpp, samtidigt som finanskrisen fäller sin skugga över Nederländerna. Här handlar det dock inte främst om stora, kostnadskrävande satsningar, utan snarare om reflekterande samtal, kunskapsdelning och förutsättningar för nytänkande kring kunskap, undervisning och lärande genom it och digitala medier. Det blir intressant att se hur man löser den ekvationen.

Matematik för den digitala generationen är ett treårigt projekt som drivs av Per Jönsson, professor i tillämpad matematik vid Malmö högskola, sedan september 2009. Tillsammans med kollegorna Thomas Lingefjärd, Anna-Maria Persson, Eva Riesbeck och Gunilla Svingby undersöker han hur it kan integreras i undervisningen för att utveckla elevers matematiska tänkande, förståelse och problemlösningsförmåga.

I projektet ingår även fem skolor i Lunds kommun: gymnasieskolorna Spyken, Polhem och Katedralskolan samt en förskole- och en försteklass från Byskolan och fjärde-, sjätte och sjundeklasser från Svaleboskolan.

I den rapport som sammanfattar projektet första år, konstateras att it används väldigt sällan i matematikundervisningen i den svenska skolan – trots att it-användningen generellt sett ökar och trots att internationell forskning tydligt visar att en didaktiskt genomtänkt it-användning både påverkar elevernas motivation och deras matematiska förståelse i en positiv riktning. Dessutom visar aktuella undersökningar, bland annat en granskning av Skolinspektionen i oktober, att eleverna lär sig utantill istället för att verkligen förstå. Med andra ord tycks det angeläget att snarast möjligt börja utveckla matematikundervisningen i en mer digital riktning för att öka elevernas intresse och förbättra deras lärande.

Fyra problemställningar lägger grunden till arbetet i Matematik för den digitala generationen:

1. Hur kan elevernas attityder och lärande förbättras med hjälp av it i undervisningen?

2. På vilka sätt kan lärarnas didaktiska it-färdigheter och deras motivation att använda it i matematikundervisningen förbättras?

3. Vilka typer av stöd är nödvändiga för att matematiklärarna ska använda it i undervisningen på sätt som utvecklar elevernas intresse och förståelse?

4. Hur kan erfarenheterna från projektet spridas vidare?

Under det första året har man köpt in datorer, smartboards och program till de skolor som deltar, lärarnas tidigare erfarenheter av it i undervisningen har kartlagts och man har genomfört seminarier och workshops för att visa hur undervisningen förändras och förbättras med teknikens hjälp. Forskarna har också vidtagit åtgärder för att se till att forskningsresultaten både blir giltiga och generaliserbara.

Forskarna har valt ut kontrollklasser som liknar experimentklasserna så mycket som möjligt när det gäller bakgrund och förutsättningar. Och eftersom de gymnasieskolor som deltar i projektet har en stor andel elever som både är studiemotiverade och har goda kunskaper i svenska, har man inlett ett samarbete med Malmö latinskola för att komma åt aspekter som rör språk och annan etnisk bakgrund.

Tanken är att ta reda på hur olika typer av it-baserade lösningar kan användas i undervisningen, men fokus kommer att ligga på interaktiva skrivtavlor och det fria datorprogrammet GeoGebra, som översatts till svenska av Thomas Lingefjärd, en av de forskare som medverkar i projektet. När jag intervjuade honom våren 2009, pekade han bland annat på att den här typen av program, som gör det möjligt att modellera geometriska objekt genom att ange ekvationer och punktkoordinater, tvingar eleverna att reflektera och tänka efter.

Det abstrakta blir mer konkret samtidigt som det konkreta ges ett formaliserat uttryck. Och eftersom allt som görs i Geogebra registreras i bakgrunden, blir det enkelt för läraren att repetera, visa, förklara och göra det hela mer tydligt för eleverna.

I rapporten konstaterar forskarna att det under året dykt upp en del oväntade och intressanta trender som man gärna vill följa upp. En av trenderna är den snabba spridningen av smartphones, avancerade mobiltelefoner som närmast är att liknas vid att ha en ständigt uppkopplad dator i fickan. Det utvecklas en rad användbara program till dessa mobiler och det finns även nätbaserade lärresurser som säkert kan komma till stor nytta i undervisningen.

Spridningen av pedagogiska skärminspelningar på Youtube är en annan viktig trend. Detta är även något som kan användas när eleverna ska redovisa sina kunskaper, särskilt när de nya kursplanerna trätt i kraft, eftersom de lägger mer vikt på förmågan att argumentera och kommunicera.

Spridningen av projektets resultat är en viktig del av det pågående arbetet, och portalen IKT i matematikundervisningen, som drivs i samarbete med Nationellt centrum för matematikutbildning, är ett sätt att göra detta på. Här presenteras aktuell forskning från hela världen, och forskarna publicerar även egna artiklar och undersökningar. Dessutom är forskarna ofta ute i landet och föreläser och arrangerar workshops, och man deltar även på nationella och internationella konferenser.

Några av de lärare som deltar i Matematik för den digitala generationen ska snart börja blogga om sina erfarenheter, och samtliga lärare ska börja dela med sig av texter och undervisningsmaterial på portalen.

I våras genomförde forskarna en undersökning via portalen som visade att lärare inom och utanför projektet gärna vill integrera it i sin undervisning, men att de upplever en rad hinder som försvårar detta. Det handlar bland annat om tidsbrist, avsaknad av kontroll över skolans datorer och behov av fortbildning för att bättre kunna använda de nya tekniska möjligheterna i undervisningen. Här spelar skolledarna en stor och viktig roll, och det måste man därför börja tänka på och hantera i projektet.

Arbetet med Matematik för den digitala generationen fortsätter till september 2012, så det finns goda skäl att återkomma längre fram!

Idag har danska Fagbladet Folkeskolen en läsvärd intervju med Staffan Selander, professor i didaktik på Lärarhögskolan i Stockholm och vetenskaplig ledare för forskargruppen DidaktikDesign. Här fäster man blicken på de krav som ställs på läraren när undervisningen inte längre handlar om passiv förmedling, utan istället bygger på ett aktivt, undersökande, upplevelsebaserat och samarbetsinriktat arbetssätt.

Rubriken är talande: släpp eleverna lösa, men sätt tydliga mål. Det gäller att läraren betonar målet med uppgiften, så att eleverna faktiskt lär sig det som är meningen. Dessutom krävs förstås att eleverna under arbetets gång får den hjälp och vägledning som de behöver. Därför är det nödvändigt för läraren att bli medveten om den didaktiska designen.

Med andra ord handlar det om att förstå hur olika medier och uttrycksformer kan användas i det sociala samspelet mellan lärare och elever för att gestalta kunskap och för att skapa förståelse för hur världen ser ut och fungerar.

Traditionella läroböcker satte tydliga ramar för hur undervisningen skulle gå till. Dagens lärresurser kretsar i högre grad kring reflektion som rör mer övergripande och förståelseinriktade problemställningar. Det innebär i sin tur att lärarens arbete både blir mer utmanande och mera spännande.

Den didaktiska designen skapar de grundläggande förutsättningarna för hur undervisningen fungerar och vad eleverna lär sig. Bland annat handlar det om att skapa möjligheter för eleverna att reflektera kring sitt eget lärande, och att uppmuntra dem att tillsammans diskutera olika förklaringar och perspektiv.

Det är också nödvändigt att förklara vad uppgiften går ut på och vad det är meningen att eleverna ska lära sig. Dessutom gäller det att se till att elevernas samarbete fungerar och att alla får roller som är meningsfulla, såväl för dem själva som för hela gruppens lärande.

Fagbladet Folkeskolen tipsar också om onlinetidskriften Designs for Learning, som ges ut av Selanders forskargrupp, och vars första nummer är fritt tillgängligt på webben i PDF-format.  Staffan Selander bidrar med en artikel som ger en teoretisk grund till arbetet med didaktisk design och Carey Jewitt från London Knowledge Lab pekar på att de frågeställningar som den didaktiska designen kretsar kring kan besvaras på en rad olika fungerande sätt.

Det finns alltså inte enbart en väg framåt, men det är viktigt att vara medveten om vart man är på väg för att verkligen hamna rätt till slut.

I måndags, när regeringen presenterade budgetpropositionen för 2009, betonades bland annat de kommande satsningarna på att utveckla skolans undervisning i matematik, naturvetenskap och teknik genom stimulansbidrag. Den pågående samhällsutvecklingen ställer krav på goda kunskaper inom de här områdena, men tyvärr tappar eleverna alltför ofta intresset. Därför gäller det att ta fram nya arbetssätt som råder bot på detta och som leder till att barn och ungdomar utvecklar en förståelse för matematiskt tänkande och matematiska begrepp.

På sina håll pågår det redan intressanta projekt som stakar ut lämpliga vägar för undervisning och lärande. Lena Pareto, som forskar och undervisar i datalogi vid Högskolan Väst, beviljades nyligen full finansiering av Wallenberg Global Learning Network för att under tre år vidareutveckla ett webbaserat lek-och-lär-spel i matematik för barn.

Projektet går under namnet Talking and Seeing Math in Games, och ska genomföras i samarbete med Daniel Schwartz och hans kolleger på AAA Lab vid Stanforduniversitetet i Kalifornien. Lars Svensson, docent i informatik på Högskolan Väst, och Agneta Gulz, docent i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, har också viktiga roller i projektet.

Tanken är att försöka dra nytta av virtuella miljöer, interaktiva berättelser och lärande agenter för att öka barns förståelse för matematik, och för att hjälpa dem se räknekonstens betydelse och värde i vardagen. Tillsammans med lärare och elever på skolor i Uddevalla, Lund och Redwood City i Kalifornien, ska man ta reda på hur spelet Rutiga familjen kan fungera i det här avseendet.

Med hjälp av interaktiva whiteboard ska lärare och elever tillsammans träna figurerna i spelet att lösa olika uppgifter och problem med hjälp av grafiska modeller som bygger på ett rumsligt tänkande. Utan att använda vare sig siffror eller symboler ska barnen tillsammans, med lärarens hjälp, genom att agera och resonera, steg för steg utveckla en djupare förståelse för positiva och negativa tal, decimalsystemet och de fyra räknesätten.

Det rör sig om ett tvärvetenskapligt projekt som vill dra nytta av kognitionsforskning, datavetenskap och pedagogik i undervisningen. Målet är att hjälpa barn utveckla tankeprocesser som i grunden är både komplexa och avancerade – precis som man gör inom området lärandevetenskap (på engelska talas det om learning sciences) runt om i världen.

Projektet syftar både till att ta fram undervisningsmetoder som fungerar, och att sprida dem vidare till andra skolor som är intresserade av att arbeta på samma sätt.

OECD:s Centre for Educational Research and Innovation (CERI) driver sedan ett och ett halvt år tillbaka projektet New Millennium Learners. Här tittar man närmare på hur dagens barn och ungdomar på olika sätt formas av den digitala mediemiljö som de växer upp i och vad detta innebär för deras lärande.

En del av det här arbetet består i att CERI arrangerar expertmöten i olika delar av världen för att diskutera viktiga sakfrågor och teman. Det kan till exempel handla om datorspel och lärande eller hur IT-användningen kan påverka studieresultatet.

För tre månader sedan hölls ett expertmöte i Oslo, där man diskuterade skillnaderna mellan pojkars och flickors IT-användning – och betydelsen av att skolan tar med detta i beräkningen när undervisningen utformas. I förra veckan gav ITU vid Oslo universitet ut en liten fyrsidig skrift som presenterar kärnresonemangen och innehåller en lista med referenser för den som vill fördjupa sig i ämnet – Gutter, jenter og IKT i skolen.

Huvudpoängen är att pojkar och flickor i regel använder IT på olika sätt och har olika attityder och förhållningssätt till tekniken och dess möjligheter. Detta leder förstås också till att de båda könen i stor utsträckning utvecklar olika perspektiv och olika kompetenser.

Forskningen visar att lärare har en nyckelroll för att alla elever ska utveckla den digitala kompetens som är nödvändig för att kunna hantera den snabba IT-utvecklingen. Istället för att se pojkarnas IT-användning som norm och försöka anpassa flickorna efter den, är slutsatsen att undervisningen borde ta vara på skillnaderna. Dessutom kan pojkar och flickor ha nytta av att förstå varandras perspektiv – och de kan ju också lära av varandra,

Väl värt att läsa och begrunda!

I Gentofte, som ligger strax norr om Köpenhamn, arbetar man sedan några år tillbaka målmedvetet med att göra IT och digitala medier till en integrerad del av undervisningen på alla skolor i kommunen. Satsningen går under namnet Projekt IT Læring (PIL) och omfattar totalt fem miljoner danska kroner.

Tanken är att eleverna ska utveckla de kompetenser som krävs för att de ska kunna hantera IT – både idag och i framtiden, efter skolans slut. Och det handlar inte längre  om att undervisa i själva tekniken och hur de olika programmen används. Istället handlar det om att undervisa med IT, och att på ett kreativt och effektivt sätt försöka dra nytta av de nya möjligheter som teknikutvecklingen skapar för undervisning och lärande.

Birgitte Holm Sørensen och Karin Tweddell Levinsen, professor respektive universitetslektor på Danmarks Pædagogiske Universitetsskole, följde verksamheten under 2006 och 2007 för att undersöka hur IT påverkar elevernas lärande och hur undervisningen går till. I onsdags var det dags för dem att presentera sin analys och sina slutsatser i rapporten It, faglig læring og pædagogisk videnledelse, som omfattar drygt hundra sidor och kan laddas ner i PDF-format. Det finns också en kortversion på sex sidor som lyfter fram de allra viktigaste resultaten. Samtliga delrapporter finns också tillgängliga.

De båda forskarna konstaterar att den pedagogiska IT-användningen har en positiv inverkan på lärandet för alla kategorier av elever, både starka och svaga. Men det förutsätter att lärarna börjar arbeta på mer konstruktiva sätt och att IT får en helt annan roll i undervisningen än tidigare. Det handlar alltså inte om att IT ska användas som ett redskap i traditionell klassrumsundervisning, utan IT fungerar istället likt en katalysator som förändrar relationerna mellan lärare och elev och mellan eleverna – och som sätter nya ramar för hur undervisningen bedrivs och vad den ska leda fram till.

Utgångspunkten är inte längre att läraren har all kunskap. Istället gäller det att alla kan bygga vidare på varandras kompetenser och erfarenheter. Eleverna är ofta bättre på att använda IT och de har ofta goda kunskaper om nya program, datorspel, sociala medier och intressanta tjänster på Internet. Detta kan förstås läraren dra nytta av för att anpassa undervisningen efter elevernas olika lärstilar, intressen och behov. Lärarens viktigaste uppgift blir att ge stöd åt elevernas arbete med undervisningsinnehållet och att försöka se till att alla verkligen lär sig och förstår mönster, samband och helheter.

IT innebär framför allt en didaktisk utmaning för lärarna – och det är en ekvation som inte alltid är lätt att lösa.

I dagens Politiken påpekar Karin Tweddell Levinsen att lärare runt om i Danmark ofta försvarar sig med att de ”inte har gått på kurs”, när hon frågar varför de inte utnyttjar teknikutvecklingen på ett bättre sätt i sin undervisning. Och hon tillfogar att detta är något som eleverna aldrig skulle säga! De lär sig genom att använda olika program och tjänster; de utforskar menyerna, gör fel, gör misstag – och hittar  nya möjligheter.

Birgitte Holm Sørensen understryker att IT inte ska användas i undervisningen för sin egen skull, utan för att elevernas lärande helt enkelt blir bättre. Men då gäller det att datorn inte enbart ses som en skrivmaskin eller ett verktyg för att söka information på nätet. Med datorns hjälp kan man både se, hitta och skapa multimedia, kommunicera med andra – och så vidare. Teknikens möjligheter är outtömliga, men det krävs att användningen sker i ett genomtänkt pedagogiskt sammanhang som bygger på elevernas eget skapande och deras aktiva lärande tillsammans.

I Gentofte har man kommit en god bit på väg, och det finns förstås en rad andra exempel från Danmark.

Idag skriver Vejgaard Avis om hur elever lär lärarna att använda Djeeo – ett datorspel som använder mobiltelefoner, Google Earth och GPS för att förena IT och fysisk aktivitet, och som påminner om hur man arbetar i projektet AMULETS i Växjö.  Här påpekar flera lärare att spelet är ett bra sätt att öka elevernas intresse och motivation – och att eleverna lär dem att upptäcka nya, spännande didaktiska möjligheter.

I onsdags skrev Fyens Stiftstidende om hur IT kommer till nytta i undervisningen på H.C. Andersen Skolen i Odense. Läraren Thomas Dreisig Thygesen betonar betydelsen av att alla elever verkligen ges möjlighet att utveckla de kompetenser som krävs för att kunna hantera IT i dagens och morgondagens samhälle.

Numera handlar bildning inte längre främst om ”know what”, utan i allt högre grad om ”know how”. Inte minst är det nödvändigt att kunna hantera IT – tekniskt, socialt och kulturellt – för att klara sig i sitt livslånga lärande. Det gäller i arbetslivet, i vardagen och som medborgare. Och läraren spelar en avgörande roll för att eleverna ska kunna tillägna sig detta i skolan.

För två veckor sedan frågade jag vad som egentligen krävs för att den pedagogiska IT-användningen ska utveckla undervisningen i skolan och skapa nya arbetssätt som är mer i takt med samhällsutvecklingen. Funderingarna fortsätter – den här gången tänker jag knyta an till en färsk avhandling och en aktuell forskningsöversikt som båda ger intressanta ledtrådar!

Läraren och pedagogikforskaren Janne Madsen disputerade i fredags vid Universitetet i Tromsø på avhandlingen ”Vi snakker liksom bare, men gjør ikke noe med det”. Hon undersöker hur lärare fungerar och arbetar i ett konkret skolutvecklingsprojekt och fäster blicken på de faktorer som är avgörande för att förändringsarbetet verkligen ska bära frukt.

Slutsatsen är att lärarna måste göra projektet till sitt och förstå meningen med att utveckla nya arbetssätt och undervisningsmetoder. Annars kommer de inte att se något värde i att man arbetar tillsammans för att förverkliga visionerna. Och om inte lärarna är engagerade, kommer det inte heller att hända något. Allt förblir ungefär som tidigare.

Hon understryker även betydelsen av att utveckla ett fungerande stöd för lärarnas lärande ute på skolan. Det räcker inte att lärarna inser behovet av att börja undervisa på nya sätt och att ständigt följa med i utvecklingen. De måste också kunna få den hjälp som de behöver för att kunna genomföra det.

Vilka kunskaper och förhållningssätt hos lärarna är egentligen mest betydelsefulla för att eleverna ska kunna lära sig det som de behöver när de lämnar skolan? Fem forskare på Dansk Clearinghouse for Uddannelsesforskning, en underavdelning till Danmarks Pædagogiske Universitetsskole, har tittat närmare på detta på uppdrag av Undervisningsministeriet i Norge. Deras rapport Lærerkompetencer og elevers læring i førskole og skole, som presenterades i förra veckan, är en systematisk genomgång och analys av de senaste tio årens internationella forskning inom det här området.

Rapporten visar att tre kompetenser är avgörande: förmågan att hantera relationer, ledarskapsförmåga och didaktisk kompetens. Därför är det nödvändigt att läraren kan skapa fungerande relationer med eleverna och utöva ett ledarskap som lär dem att gradvis ta ett allt större ansvar för sitt eget lärande. Samtidigt är det viktigt att läraren ser till att eleverna fokuserar på det som är mest centralt i innehållet och att de får stöd under resans gång.

Ämneskunskaperna är naturligtvis viktiga, men framför allt gäller det att läraren har en mycket god didaktisk kompetens och kan arbeta med problemorienterade arbetssätt. Eleverna måste få den vägledning som krävs för att de ska kunna utvecklas till självständiga elever som både är intresserade och engagerade i sin personliga utveckling.

Kort sagt: lärarnas eget lärande och deras förmåga att utveckla och stärka elevernas lärande framstår som avgörande. Det gäller med andra ord att ta tag i detta för att kunna förändra och utveckla undervisningen och integrera IT-användningen på ett meningsfullt sätt. Men hur gör man det i praktiken? Det räcker ju inte att prata om det; utan handling lär inget hända!