Idag har danska Fagbladet Folkeskolen en läsvärd intervju med Staffan Selander, professor i didaktik på Lärarhögskolan i Stockholm och vetenskaplig ledare för forskargruppen DidaktikDesign. Här fäster man blicken på de krav som ställs på läraren när undervisningen inte längre handlar om passiv förmedling, utan istället bygger på ett aktivt, undersökande, upplevelsebaserat och samarbetsinriktat arbetssätt.

Rubriken är talande: släpp eleverna lösa, men sätt tydliga mål. Det gäller att läraren betonar målet med uppgiften, så att eleverna faktiskt lär sig det som är meningen. Dessutom krävs förstås att eleverna under arbetets gång får den hjälp och vägledning som de behöver. Därför är det nödvändigt för läraren att bli medveten om den didaktiska designen.

Med andra ord handlar det om att förstå hur olika medier och uttrycksformer kan användas i det sociala samspelet mellan lärare och elever för att gestalta kunskap och för att skapa förståelse för hur världen ser ut och fungerar.

Traditionella läroböcker satte tydliga ramar för hur undervisningen skulle gå till. Dagens lärresurser kretsar i högre grad kring reflektion som rör mer övergripande och förståelseinriktade problemställningar. Det innebär i sin tur att lärarens arbete både blir mer utmanande och mera spännande.

Den didaktiska designen skapar de grundläggande förutsättningarna för hur undervisningen fungerar och vad eleverna lär sig. Bland annat handlar det om att skapa möjligheter för eleverna att reflektera kring sitt eget lärande, och att uppmuntra dem att tillsammans diskutera olika förklaringar och perspektiv.

Det är också nödvändigt att förklara vad uppgiften går ut på och vad det är meningen att eleverna ska lära sig. Dessutom gäller det att se till att elevernas samarbete fungerar och att alla får roller som är meningsfulla, såväl för dem själva som för hela gruppens lärande.

Fagbladet Folkeskolen tipsar också om onlinetidskriften Designs for Learning, som ges ut av Selanders forskargrupp, och vars första nummer är fritt tillgängligt på webben i PDF-format.  Staffan Selander bidrar med en artikel som ger en teoretisk grund till arbetet med didaktisk design och Carey Jewitt från London Knowledge Lab pekar på att de frågeställningar som den didaktiska designen kretsar kring kan besvaras på en rad olika fungerande sätt.

Det finns alltså inte enbart en väg framåt, men det är viktigt att vara medveten om vart man är på väg för att verkligen hamna rätt till slut.

I måndags, när regeringen presenterade budgetpropositionen för 2009, betonades bland annat de kommande satsningarna på att utveckla skolans undervisning i matematik, naturvetenskap och teknik genom stimulansbidrag. Den pågående samhällsutvecklingen ställer krav på goda kunskaper inom de här områdena, men tyvärr tappar eleverna alltför ofta intresset. Därför gäller det att ta fram nya arbetssätt som råder bot på detta och som leder till att barn och ungdomar utvecklar en förståelse för matematiskt tänkande och matematiska begrepp.

På sina håll pågår det redan intressanta projekt som stakar ut lämpliga vägar för undervisning och lärande. Lena Pareto, som forskar och undervisar i datalogi vid Högskolan Väst, beviljades nyligen full finansiering av Wallenberg Global Learning Network för att under tre år vidareutveckla ett webbaserat lek-och-lär-spel i matematik för barn.

Projektet går under namnet Talking and Seeing Math in Games, och ska genomföras i samarbete med Daniel Schwartz och hans kolleger på AAA Lab vid Stanforduniversitetet i Kalifornien. Lars Svensson, docent i informatik på Högskolan Väst, och Agneta Gulz, docent i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, har också viktiga roller i projektet.

Tanken är att försöka dra nytta av virtuella miljöer, interaktiva berättelser och lärande agenter för att öka barns förståelse för matematik, och för att hjälpa dem se räknekonstens betydelse och värde i vardagen. Tillsammans med lärare och elever på skolor i Uddevalla, Lund och Redwood City i Kalifornien, ska man ta reda på hur spelet Rutiga familjen kan fungera i det här avseendet.

Med hjälp av interaktiva whiteboard ska lärare och elever tillsammans träna figurerna i spelet att lösa olika uppgifter och problem med hjälp av grafiska modeller som bygger på ett rumsligt tänkande. Utan att använda vare sig siffror eller symboler ska barnen tillsammans, med lärarens hjälp, genom att agera och resonera, steg för steg utveckla en djupare förståelse för positiva och negativa tal, decimalsystemet och de fyra räknesätten.

Det rör sig om ett tvärvetenskapligt projekt som vill dra nytta av kognitionsforskning, datavetenskap och pedagogik i undervisningen. MÃ¥let är att hjälpa barn utveckla tankeprocesser som i grunden är bÃ¥de komplexa och avancerade – precis som man gör inom omrÃ¥det lärandevetenskap (pÃ¥ engelska talas det om learning sciences) runt om i världen.

Projektet syftar både till att ta fram undervisningsmetoder som fungerar, och att sprida dem vidare till andra skolor som är intresserade av att arbeta på samma sätt.

OECD:s Centre for Educational Research and Innovation (CERI) driver sedan ett och ett halvt år tillbaka projektet New Millennium Learners. Här tittar man närmare på hur dagens barn och ungdomar på olika sätt formas av den digitala mediemiljö som de växer upp i och vad detta innebär för deras lärande.

En del av det här arbetet består i att CERI arrangerar expertmöten i olika delar av världen för att diskutera viktiga sakfrågor och teman. Det kan till exempel handla om datorspel och lärande eller hur IT-användningen kan påverka studieresultatet.

För tre mÃ¥nader sedan hölls ett expertmöte i Oslo, där man diskuterade skillnaderna mellan pojkars och flickors IT-användning – och betydelsen av att skolan tar med detta i beräkningen när undervisningen utformas. I förra veckan gav ITU vid Oslo universitet ut en liten fyrsidig skrift som presenterar kärnresonemangen och innehÃ¥ller en lista med referenser för den som vill fördjupa sig i ämnet – Gutter, jenter og IKT i skolen.

 

Huvudpoängen är att pojkar och flickor i regel använder IT på olika sätt och har olika attityder och förhållningssätt till tekniken och dess möjligheter. Detta leder förstås också till att de båda könen i stor utsträckning utvecklar olika perspektiv och olika kompetenser.

Forskningen visar att lärare har en nyckelroll för att alla elever ska utveckla den digitala kompetens som är nödvändig för att kunna hantera den snabba IT-utvecklingen. Istället för att se pojkarnas IT-användning som norm och försöka anpassa flickorna efter den, är slutsatsen att undervisningen borde ta vara pÃ¥ skillnaderna. Dessutom kan pojkar och flickor ha nytta av att förstÃ¥ varandras perspektiv – och de kan ju ocksÃ¥ lära av varandra,

Väl värt att läsa och begrunda!

I Gentofte, som ligger strax norr om Köpenhamn, arbetar man sedan några år tillbaka målmedvetet med att göra IT och digitala medier till en integrerad del av undervisningen på alla skolor i kommunen. Satsningen går under namnet Projekt IT Læring (PIL) och omfattar totalt fem miljoner danska kroner.

Tanken är att eleverna ska utveckla de kompetenser som krävs för att de ska kunna hantera IT – bÃ¥de idag och i framtiden, efter skolans slut. Och det handlar inte längre  om att undervisa i själva tekniken och hur de olika programmen används. Istället handlar det om att undervisa med IT, och att pÃ¥ ett kreativt och effektivt sätt försöka dra nytta av de nya möjligheter som teknikutvecklingen skapar för undervisning och lärande.

Birgitte Holm Sørensen och Karin Tweddell Levinsen, professor respektive universitetslektor på Danmarks Pædagogiske Universitetsskole, följde verksamheten under 2006 och 2007 för att undersöka hur IT påverkar elevernas lärande och hur undervisningen går till. I onsdags var det dags för dem att presentera sin analys och sina slutsatser i rapporten It, faglig læring og pædagogisk videnledelse, som omfattar drygt hundra sidor och kan laddas ner i PDF-format. Det finns också en kortversion på sex sidor som lyfter fram de allra viktigaste resultaten. Samtliga delrapporter finns också tillgängliga.

De bÃ¥da forskarna konstaterar att den pedagogiska IT-användningen har en positiv inverkan pÃ¥ lärandet för alla kategorier av elever, bÃ¥de starka och svaga. Men det förutsätter att lärarna börjar arbeta pÃ¥ mer konstruktiva sätt och att IT fÃ¥r en helt annan roll i undervisningen än tidigare. Det handlar alltsÃ¥ inte om att IT ska användas som ett redskap i traditionell klassrumsundervisning, utan IT fungerar istället likt en katalysator som förändrar relationerna mellan lärare och elev och mellan eleverna – och som sätter nya ramar för hur undervisningen bedrivs och vad den ska leda fram till.

Utgångspunkten är inte längre att läraren har all kunskap. Istället gäller det att alla kan bygga vidare på varandras kompetenser och erfarenheter. Eleverna är ofta bättre på att använda IT och de har ofta goda kunskaper om nya program, datorspel, sociala medier och intressanta tjänster på Internet. Detta kan förstås läraren dra nytta av för att anpassa undervisningen efter elevernas olika lärstilar, intressen och behov. Lärarens viktigaste uppgift blir att ge stöd åt elevernas arbete med undervisningsinnehållet och att försöka se till att alla verkligen lär sig och förstår mönster, samband och helheter.

IT innebär framför allt en didaktisk utmaning för lärarna – och det är en ekvation som inte alltid är lätt att lösa.

I dagens Politiken pÃ¥pekar Karin Tweddell Levinsen att lärare runt om i Danmark ofta försvarar sig med att de ”inte har gÃ¥tt pÃ¥ kurs”, när hon frÃ¥gar varför de inte utnyttjar teknikutvecklingen pÃ¥ ett bättre sätt i sin undervisning. Och hon tillfogar att detta är nÃ¥got som eleverna aldrig skulle säga! De lär sig genom att använda olika program och tjänster; de utforskar menyerna, gör fel, gör misstag – och hittar  nya möjligheter.

Birgitte Holm Sørensen understryker att IT inte ska användas i undervisningen för sin egen skull, utan för att elevernas lärande helt enkelt blir bättre. Men dÃ¥ gäller det att datorn inte enbart ses som en skrivmaskin eller ett verktyg för att söka information pÃ¥ nätet. Med datorns hjälp kan man bÃ¥de se, hitta och skapa multimedia, kommunicera med andra – och sÃ¥ vidare. Teknikens möjligheter är outtömliga, men det krävs att användningen sker i ett genomtänkt pedagogiskt sammanhang som bygger pÃ¥ elevernas eget skapande och deras aktiva lärande tillsammans.

I Gentofte har man kommit en god bit på väg, och det finns förstås en rad andra exempel från Danmark.

Idag skriver Vejgaard Avis om hur elever lär lärarna att använda Djeeo – ett datorspel som använder mobiltelefoner, Google Earth och GPS för att förena IT och fysisk aktivitet, och som pÃ¥minner om hur man arbetar i projektet AMULETS i Växjö.  Här pÃ¥pekar flera lärare att spelet är ett bra sätt att öka elevernas intresse och motivation – och att eleverna lär dem att upptäcka nya, spännande didaktiska möjligheter.

I onsdags skrev Fyens Stiftstidende om hur IT kommer till nytta i undervisningen på H.C. Andersen Skolen i Odense. Läraren Thomas Dreisig Thygesen betonar betydelsen av att alla elever verkligen ges möjlighet att utveckla de kompetenser som krävs för att kunna hantera IT i dagens och morgondagens samhälle.

Numera handlar bildning inte längre främst om ”know what”, utan i allt högre grad om ”know how”. Inte minst är det nödvändigt att kunna hantera IT – tekniskt, socialt och kulturellt – för att klara sig i sitt livslÃ¥nga lärande. Det gäller i arbetslivet, i vardagen och som medborgare. Och läraren spelar en avgörande roll för att eleverna ska kunna tillägna sig detta i skolan.

För tvÃ¥ veckor sedan frÃ¥gade jag vad som egentligen krävs för att den pedagogiska IT-användningen ska utveckla undervisningen i skolan och skapa nya arbetssätt som är mer i takt med samhällsutvecklingen. Funderingarna fortsätter – den här gÃ¥ngen tänker jag knyta an till en färsk avhandling och en aktuell forskningsöversikt som bÃ¥da ger intressanta ledtrÃ¥dar!

Läraren och pedagogikforskaren Janne Madsen disputerade i fredags vid Universitetet i Tromsø pÃ¥ avhandlingen ”Vi snakker liksom bare, men gjør ikke noe med det”. Hon undersöker hur lärare fungerar och arbetar i ett konkret skolutvecklingsprojekt och fäster blicken pÃ¥ de faktorer som är avgörande för att förändringsarbetet verkligen ska bära frukt.

Slutsatsen är att lärarna måste göra projektet till sitt och förstå meningen med att utveckla nya arbetssätt och undervisningsmetoder. Annars kommer de inte att se något värde i att man arbetar tillsammans för att förverkliga visionerna. Och om inte lärarna är engagerade, kommer det inte heller att hända något. Allt förblir ungefär som tidigare.

Hon understryker även betydelsen av att utveckla ett fungerande stöd för lärarnas lärande ute på skolan. Det räcker inte att lärarna inser behovet av att börja undervisa på nya sätt och att ständigt följa med i utvecklingen. De måste också kunna få den hjälp som de behöver för att kunna genomföra det.

Vilka kunskaper och förhållningssätt hos lärarna är egentligen mest betydelsefulla för att eleverna ska kunna lära sig det som de behöver när de lämnar skolan? Fem forskare på Dansk Clearinghouse for Uddannelsesforskning, en underavdelning till Danmarks Pædagogiske Universitetsskole, har tittat närmare på detta på uppdrag av Undervisningsministeriet i Norge. Deras rapport Lærerkompetencer og elevers læring i førskole og skole, som presenterades i förra veckan, är en systematisk genomgång och analys av de senaste tio årens internationella forskning inom det här området.

Rapporten visar att tre kompetenser är avgörande: förmågan att hantera relationer, ledarskapsförmåga och didaktisk kompetens. Därför är det nödvändigt att läraren kan skapa fungerande relationer med eleverna och utöva ett ledarskap som lär dem att gradvis ta ett allt större ansvar för sitt eget lärande. Samtidigt är det viktigt att läraren ser till att eleverna fokuserar på det som är mest centralt i innehållet och att de får stöd under resans gång.

Ämneskunskaperna är naturligtvis viktiga, men framför allt gäller det att läraren har en mycket god didaktisk kompetens och kan arbeta med problemorienterade arbetssätt. Eleverna måste få den vägledning som krävs för att de ska kunna utvecklas till självständiga elever som både är intresserade och engagerade i sin personliga utveckling.

Kort sagt: lärarnas eget lärande och deras förmåga att utveckla och stärka elevernas lärande framstår som avgörande. Det gäller med andra ord att ta tag i detta för att kunna förändra och utveckla undervisningen och integrera IT-användningen på ett meningsfullt sätt. Men hur gör man det i praktiken? Det räcker ju inte att prata om det; utan handling lär inget hända!