Igår och idag arrangerade Digisam konferensen Öppna kulturarvsdata i Norden tillsammans med Riksarkivet och Media Evolution på Media Evolution City i Malmö. Konferensen är en del av programmet för Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet det här året. Den digitala utvecklingen är ett av de teman som lyfts fram, och här är kulturområdet en viktig del. Bland annat gäller det att på allvar ta tag i frågor som rör digitalt bevarande och tillgängliggörande av kulturarvet i de nordiska länderna, i enlighet med den strategi för kultursamarbetet 2013-2020 som antogs i slutet av förra året.

Här följer en kort sammanfattning av gårdagens presentationer:

Johanna Berg, utredare på Digisam, konstaterade att öppna kulturarvsdata blir en allt viktigare punkt på dagordningen i det globala samtalet kring kultur, ekonomi och samhällsutveckling. Inte minst arrangeras det mängder med konferenser. För två veckor sedan anordnades GLAM-WIKI 2013 på British Library i London och tidigare i veckan var det dags för Kultur på nett 2013 i Trondheim, med temat digitalt värdeskapande i teori och praktik.

I Digital agenda för Europa argumenteras det för att öppna kulturarvsdata är något alla tjänar på och har nytta av – kulturinstitutionerna och kulturlivet, samhällsekonomin samt den enskilde medborgaren.

Den oberoende konsulten Peter Krantz gav en kort och kärnfull presentation av värdet med och betydelsen av öppen länkad data, ett ämne som tidigare behandlats ur skolans perspektiv här på bloggen. I de nordiska länderna finns det redan stora mängder med öppna data från olika källor. Om de kan kopplas samman med länkad data uppstår helt andra möjligheter.

Öppen länkad data bygger vidare på Tim Berners-Lees tankar och visioner om den semantiska webben och ett omfattande praktiskt arbete med standardisering av metadata. Genom länkad data kan webben fungera som en decentraliserad databas där informationen kan kopplas samman på sätt som tidigare inte varit möjliga – och som kan vara till stor nytta och glädje i många sammanhang.

Ett exempel på detta är android-appen Kultursafari, som Peter Krantz nämnde, som kombinerar resedata med kulturarvsinformation från Wikipedia. Under en resa går det både att se vilka kulturminnesmärken som finns i närheten och att läsa mer om deras historia och härkomst. Ett annat exempel är forskningsprojektet WILD, som kopplar lärresurser och andra digitala tjänster till skolans styrdokument. Ett tredje exempel är lärandeanalytik, det vill säga insamling och analys av data från olika källor som gör det möjligt att följa och analysera elevernas utveckling.

Kristin Lyng, jurist på Meteorologisk institutt i Norge, berättade att användningen av väderdata formligen exploderade när de blev öppna och fria 2007. Visserligen förlorade institutet en del intäkter på detta, men de var ändå marginella i förhållande till kostnaderna. Än så länge går det dock inte att slå fast den faktiska vinsten med att släppa all data fri och att se den som en del av den allmänna infrastrukturen.

Maarten Brinkerink från nätverket Open Cultuur Data i Nederländerna berättade om det pågående arbetet med att uppmuntra myndigheter och organisationer att släppa sina data fria. Satsningen på plattformen Open Images, som genom sitt API ger fri tillgång till bilder och multimedia, har blivit en stor framgång sedan starten 2009.

Återanvändningen av materialet i Wikimedia Commons är ett bra exempel på vad som kan hända när data släpps fri. I december 2012 användes bilder, filmer i cirka 1600 artiklar som sammanlagt visats 40 miljoner gånger! Materialet från Open Images återanvänds också i appar som Vistory och tjänster som Tijdbalk. Men hur ska man egentligen analysera genomslaget av hur materialet används? Och hur ska olika slags interaktion med materialet värderas? Detta är några viktiga frågor som Maarten Brinkerink nämnde som kräver reflektion och eftertanke framöver.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth konstaterade att ett nordiskt samarbete är viktigt för att digitaliseringen av kulturarvsdata ska gå att genomföra i Sverige och grannländerna. Dels kan man hjälpa varandra att hitta bra och effektiva lösningarna, dels blir det möjligt att uppnå intressanta synergieffekter genom att koppla samman materialet. Idag kan inte kulturarvssektorn ensamt ha tolkningsföreträde över materialet, utan skolan, de kreativa näringarna och resten av samhället ska bjudas in och bli delaktiga. Det förutsätter att materialet är fritt att använda, att det är lätt att hitta i det och att medskapande är tillåtet.

Kristina Alexanderson, från .SE och Webbstjärnan, höll en workshop om skolans behov när det gäller öppna kulturarvsdata. Hon betonade att det inte är särskilt meningsfullt för kulturinstitutionerna att vända sig till skolor och lärare och fråga om deras behov och önskemål när det gäller metadata, öppen data och öppen länkad data. Kunskaperna inom det området är högst begränsad, och för deras del är den avgörande frågan hur de kan få tillgång till lärresurser som kan användas på bra sätt i undervisningen. Tekniska och juridiska frågor, hur viktiga de än må vara, är de oftast inte särskilt intresserade av att diskutera och resonera kring, menade hon.

Det viktiga är istället att muséer, arkiv och andra kulturinstitutioner bjuder in skolor, lärare och elever att använda, bearbeta och sprida deras digitala material vidare i sin undervisning. Kulturarvet måste komma in i skolan på ett bra sätt, och för att det verkligen ska fungera är det avgörande att knyta an till elevernas utgångspunkter och referensramar, konstaterade Kristina Alexanderson.

Mashups och internetmemer kan vara bra sätt att göra detta på. Eleverna får reflektera, diskutera och arbeta med kulturarvet. Samtidigt lär de sig hur dagens medialandskap fungerar och de utvecklar sin medie- och informationskunnighet. Detta är något som blir allt viktigare i dagens samhälle och det är även en fråga som Sverige lyfter fram under ordförandeskapsåret i Nordiska ministerrådet och för det fortsatta nordiska samarbetet.

Kristina Alexanderson nämnde två exempel från årets och förra årets upplaga av Webbstjärnan som visar vad lärare och elever kan göra med öppna kulturarvsdata i det här avseendet: Gatukonstkartan och avdelningen om propaganda i 9D 1 Ekillaskolans sida om andra världskriget.

Vi är fortfarande på ett tidigt stadium när det gäller användningen av öppna data och öppna länkade data från kulturområdet och resten av samhället. Men möjligheterna är närmast oändliga – och öppnar helt nya dimensioner för skolans undervisning!

Wikipedia hör till de mest välbesökta och använda webbtjänsterna i Sverige. I mars var 2.7 miljoner, en dryg fjärdedel av alla invånare, inne och läste en artikel. Det är alltså en resurs som många har nytta av, och som alla kan bidra till. Wikipedia kan också fylla en viktig funktion i skolan – bland annat för att utveckla medie- och informationskunnighet, för att träna skrivande och kommunikation och för att öka verklighetsanknytningen och relevansen i undervisningen.

Jag har tidigare skrivit om Wiki Skills, ett EU-projekt med syfte att hjälpa skolor, yrkesutbildningar och högskolor att använda Wikipedia och andra wikis i sin undervisning. På Internetdagarna förra året berättade Ylva Pettersson, lärare på Katedralskolan i Skara och styrelseledamot i Wikimedia Sverige, hur Wikipedia fungerar som en öppen lärresurs som kan göra eleverna delaktiga i det gemensamma skapandet av fri och öppen information i samhället.

Från och med 2012 hjälper Wikimedia Sverige alla inom utbildningsvärlden som vill komma i gång med Wikipedia. Sophie Österberg, som arbetar med projektet Wikipedia i utbildning, gav en konkret presentation på SETT om värdet och nyttan med detta.

- Formativ bedömning blir allt viktigare i den svenska skolan, säger Sophie Österberg. Här kan Wikipedia vara till stor hjälp!  Det är enkelt för läraren att följa vad alla eleverna gör genom bevakningslistan och det går även att få ett mejl när något ändras i artiklarna. Samtidigt ges goda möjligheter för eleverna att samspela med övriga wikipedianer och att skapa något som är relevant i samhället – och som inte bara ska läsas och bedömas av läraren, för att sedan försvinna i glömska.

Alla som bidrar till Wikipedia skapar ett konto där man berättar om sig själv och vad man är intresserad av. Andra wikipedianer ger gärna hjälp och vägledning för den som är osäker. Alla användare har dessutom tillgång till en personlig sandlåda som ger utrymme för fritt och ostört  arbete med artiklarna tills de ska publiceras.

När artikeln eller tilläggen till en redan existerande artikel ligger ute, startar den kritiska diskussionen. Brister i innehållet kommenteras och kompletteringar föreslås. För elever som bidrar till Wikipedia, betyder detta att det inte längre är enbart läraren som arbetar med den formativa bedömningen, utan det kommer mängder av frivilliga bidrag från wikipedianer som har synpunkter och förslag. Eleverna lär sig efterhand att bli kritiska och ansvarsfulla medborgare som kan förklara hur de resonerat, vilka källor som de använt och varför de är relevant. De utkrävs ansvar  - och blir ansvarsfulla.

- Jag har bland annat hjälpt elever på en gymnasieskola i Kalmar med det individuella valet Global profil att arbeta med Wikipedia, berättar Sophie Österberg. Några av dem hade varit på utbyte i Uganda och de ville gärna bidra med sina kunskaper om afrikansk kultur på Wikipedia. En dag förra året kom jag på besök och berättade om Wikipedias filosofi och hur gränssnittet ser ut och fungerar – sedan var de i full gång!

Wikipedia bygger på fem grundprinciper som alla användare måste följa:

1. Wikipedia är ett uppslagsverk – därför måste källor anges, så att innehållet i artiklarna kan bekräftas.
2. Wikipedia tar inte ställning – därför är det viktigt att artiklarna är neutrala och ger utrymme åt olika perspektiv.
3. Wikipedia har ett fritt innehåll – alla kan bidra och allt innehåll görs tillgängligt med Creative Commons-licensen Erkännande-icke-kommersiell-dela lika 3.0.
4. Wikipedia har en uppförandekod – användarna har en starkt varierande bakgrund och ofta olika perspektiv; därför är det avgörande att etikettsreglerna följs och att alla håller en god ton.
5. Wikipedia har inga fasta regler – användarna uppmanas därför att vara djärva när de skriver. Det som behöver ändras eller adderas ordnas efter hand när andra användare korrigerar och lägger till.

Sophie Österberg kommer gärna till intresserade skolor och berättar hur Wikipedia används och hur detta kan bidra till undervisningen och elevernas utveckling. Det är bara att mejla! Hon har redan varit i hela landet, från Skellefteå i norr till Simrishamn i söder, och hon reser gärna vidare. Enda kostnaden är att hennes resa ska betalas.

- Jag märker ett ökat intresse från skolan, men även från andra viktiga samhällsinstitutioner, säger Sophie Österberg. Under hösten ska jag resa runt bland svenska bibliotek och ge vägledning. Vi har även lanserat en öppen ansökan för alla högskolor och universitet som vill låta studenterna bidra till Wikipedia som en del av undervisningen. Jag kommer också att hålla flera utbildningar för skoledare, så det finns goda möjligheter till ett ömsesidigt utvecklande samarbete mellan Wikipedia och skolan framöver!

I oktober 2010 tog jag upp det då nystartade internationella forsknings- och utvecklingsprojektet iTEC – Innovative Technologies for an Engaging Classroom, som hör till de allra största europeiska satsningarna på it i skolan. Projektet, som omfattar knappt hundra miljoner kronor, ingår i EU:s sjunde ramprogram, avslutas 2014 och drivs av Europeiska skoldatanätet tillsammans med tjugosex partners i arton länder. Till projektets partners hör fjorton utbildningsdepartment från lika många länder samt myndigheter, företag och forskningsinstitutioner.

Syftet med iTEC är att i stor skala ta fram och pilottesta undervisningsscenarier som drar nytta av de pedagogiska och didaktiska möjligheter som it-utvecklingen skapar. Framförallt arbetar man med undervisning och lärande i naturvetenskap och matematik på de sista åren i grundskolan, men ämnesöverskridande undervisning, andra årskurser och andra ämnen förekommer också.

Insikterna från arbetet med scenarierna kan även efter projektets slut vara till nytta i den fortsatta utvecklingen av deltagarländernas nationella styrdokument.Mer än tusen klasser i fjorton länder deltar i utveckling, tillämpning och utvärdering av scenarierna, som har olika inriktning och genomförs i fem överlappande cykler på vardera arton månader.

Sverige deltar inte som partner i iTEC, men är med på ett hörn ändå eftersom Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) sedan en tid tillbaka är associate partner. På Mötesplats Skola i Göteborg i november 2011 arrangerades ett seminarium om iTEC där bland annat projektledaren Will Ellis deltog. I januari 2012 medverkade projektgruppen på GR Dropouts på en workshop i London under BETT och erfarenheterna härifrån spreds sedan vidare regionalt.

Häromdagen bytte jag några ord med projektledaren Ingela Lundh på GR Utbildning om tankar och erfarenheter kring iTEC.

- Min medverkan tog fart på allvar först efter årsskiftet, berättar Ingela Lundh. Jag var med i London och deltog i en workshop där vi tillsammans utvecklade ett scenario som snart ska användas i praktiken ute på skolor i Europa. Generellt sätt ger scenarierna ett rätt så imponerande intryck. De är inte särskilt beroende av de digitala verktyg och tjänster som används, utan det hela bygger på själva tänkande kring lärandet och sätter eleverna, de lärande, i centrum.

Att vara  associate partner i iTEC innebär att GR Utbildning kan delta i konferenser, workshops och andra arrangemang, men det deltar inga klasser från kommunerna i det praktiska scenariearbetet. En stor del av arrangemangen i iTEC är förvisso offentliga, men en associate partner får en bättre insyn i vad som pågår och kan delta mer aktivt i diskussionerna, menar Ingela Lundh. Dessutom blir det enklare att knyta kontakter som kan vara till nytta i det egna arbetet.Dessutom kan GR Utbildning dela med sig lärdomar från sina egna projekt och på så sätt bidra till den fortsatta utvecklingen i Europa.

Erfarenheter och lärdomar från iTEC är särskilt intressanta i projektet GR Dropouts, där man arbetar med att hantera ungdomars skolkproblematik för att förebygga utanförskap. I scenarierna går det att hitta arbetssätt och mål som kan göra skolan relevant för de elever som riskerar att hamna i riskzonen. Frågor som rör bedömning och den formativa processen är kanske mer aktuella än någonsin.  I det numera avslutade projektet STEPS, Strategiskt entreprenörskap i skolan, bildades kompetensnätverket Bedömning för lärande tillsammans med Christian Lundahl, och här har man stor nytta av det arbete och de diskussioner som pågår.

- Under våren blir det en spännande uppgift att följa den norske projektledaren Ola Berge, säger Ingela Lundh. Han jobbar på Senter for IKT i utdanningen, som representerar Norge i iTEC. Under hela projektperioden deltar sammanlagt ungefär åttio klasser i olika scenarier, och det här arbetet kan säkert vara värdefullt för den fortsatta skolutvecklingen och arbetet med digital kompetens i Norge. För mig och GR Utbildning betyder den här ”skuggningen” att jag på nära håll kan följa hur undervisningen med scenarierna går till i praktiken och få en bild av vilka möjligheter och hinder som kan dyka upp längs vägen.

Det finns stora skillnader mellan skolorna i de länder som deltar, både när det gäller infrastruktur, pedagogiska perspektiv och vana vid it i undervisningen. Arbetssätt som bygger på att eleverna är aktiva producenter av kunskap, att datorspel och mobiler integreras i vardagen och där samverkan med världen utanför skolan blir en viktig del, är ibland nya erfarenheter för både lärare och elever. iTEC har inneburit ett lyft för många elever och lärare, och kanske är det de som legat efter som haft mest nytta av projektet.

Språkliga barriärer har dock ställt till det ibland. En del lärare och elever är ovana vid att kommunicera på engelska, och utan ett gemensamt språk blir det svårt att samarbeta över landsgränserna. Men det är förstås inget som är unikt för iTEC, utan det är ett hinder som man oftast får räkna med i internationella projekt.

- Kontinuerlig utvärdering är en viktig del av arbetet, men det bygger i hög grad på att lärarna är aktiva, påpekar Ingela Lundh. Hittills har det inte skett någon mer systematisk insamling. Nu när vi är på väg in i den fjärde och näst sista cykeln kommer forskningen att komma in på ett mer tydligt sätt. I Norge innebär det att forskarna åker ut och djupintervjuar både lärare och elever inom projektet. Aktiviteterna bygger vidare på tidigare cykler, och den här gången ska eleverna samarbeta i grupper för att fundera, undersöka och reflektera, och resultaten ska redovisas som spel eller multimediala berättelser. Både i den här och i den sista cykeln ska lärarna på ett mer djupgående sätt försöka ta reda på vad eleverna faktiskt lär sig.

Ingela Lundh konstaterar att deltagandet i iTEC är en spännande omvärldsbevakning som både ger nya perspektiv, förstärker egna tankar och visar var skolorna i GR:s kommuner befinner sig i sitt utvecklingsarbete. Det blir också tydligt att de pågående samhällsförändringarna och dess konsekvenser för skolan och undervisningen måste diskuteras på allvar. Samtidigt är det viktigt att möta eleverna där de är och att kunna utgå från deras vardag och kontext i det dagliga arbetet.

- Vi delar gärna med oss av våra tankar och erfarenheter till alla som är intresserade, avslutar Ingela Lundh. När tekniken och samhället utvecklas och förändras så snabbt som idag, är det viktigt att samarbeta för att både kunna möta utmaningarna och för att dra nytta av de nya möjligheterna. Med hjälp av erfarenheterna från scenarierna går det säkert att hitta många bra sätt att utveckla och förbättra skolans undervisning!

Imorse gav Ove E.Hatlevik och Jørund Høie Skaug från Senter for IKT i utdanningen en presentation av den nya rapporten Monitor 2012 vid ett seminarium i Oslo. Vi som inte var på plats, kunde följa seminariet streamat på webben och på Twitter.

Det här är en kvalitativ uppföljning av Monitor 2011, som publicerades i mars. Syftet är att ge en fördjupning av den kvantitativa analysen av infrastruktur, it-användning och digital kompetens med hjälp av teori och empiri – och att få ett bättre grepp om vilka frågor som kan vara viktiga att ställa i kommande undersökningar. Den första kvalitativa rapporten kom i augusti 2011, och byggde på samtal med lärare och elever om hur it används i undervisningen.

Titeln på Monitor 2012 är ”Elever skal synes, ikke skjermes”, vilket är ett citat av läraren Magnus Sandberg. Elevernas lärande ska vara synligt för resten av samhället, och de ska inte vara avskärmade från verkligheten när de utvecklar sina kunskaper och färdigheter.

Rapporten bygger på tre fallstudier: en om interaktiva whiteboards, en om hur plattor används i undervisningen samt en om elevers eget skapande av lärresurser med hjälp av fritt tillgängliga tjänster på nätet. På seminariet presenterade de båda författarna valda delar ur rapporten, kompletterat med tankar, observationer och reflektioner.

Inledningsvis konstaterades att en pedagogiskt genomtänkt användning av it i skolan ökar elevernas motivation och får dem att uppleva att skolan är relevant och väl förankrad i verkligheten. Det handlar om att lyfta fram sådant som är centralt i elevernas vardag, och att låta dem skapa produkter och tjänster som kan användas i samhället och vara till nytta för andra.

Ett avsnitt i rapporten tittar närmare på skolor som deltar i iTEC – Innovative Technologies for an Engaging Classroom – ett storskaligt fyrårigt projekt som drivs av Europeiska skoldatanätet, och som jag skrev om när det startade för två år sedan.

Senter for IKT i utdanningen samordnar det norska deltagandet, och man har goda förhoppningar om att erfarenheterna kommer att få genomslag i Europas skolor under de kommande åren. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att iTEC rymmer en hel del utmaningar, såväl metodiska som organisatoriska. Det är många länder som deltar och det finns stora skillnader mellan de olika skolsystemen.

Det övergripande målet med iTEC är att utveckla, testa, utvärdera och sprida nya sätt att undervisa och lära med hjälp av de möjligheter som dagens it-utveckling erbjuder. Totalt är det mer än tusen klasser som deltar, och minst 80 av dem kommer från Norge.

Tonvikten ligger på naturvetenskap och matematik, och under hösten kunde  deltagarna välja mellan att utveckla och spela datorspel, designa simulationer i fysik eller att arbeta med digitala kartor, gps och qr-koder.

På seminariet visades hur en femteklass på Spetalen skole i Råde arbetar tvärs över ämnesgränserna med flera projekt om Kyststien, där de bland annat får in historia och no-ämnena.

I ett projekt arbetar eleverna med digitala kartor där de markerar platserna för historiska och mytiska händelser, de tecknar, scannar och gör multimediala berättelser i Photostory som sedan laddas upp och görs tillgängliga på Youtube. I projektet En teknologisk kunnskapsvandring langs Kyststien ved Saltnes är de ute i naturen och dokumenterar växt- och djurlivet på sin blogg. De skapar också qr-koder, som lamineras i plast och sätts upp på olika platser längs Kyststien. Där kan andra som vandrar lära sig mer om den lokala floran och faunan genom att scanna in qr-koden med sina smartphones.

Det här rör sig inte om några revolutionerande sätt att använda it i undervisningen, men det fungerar alldeles utmärkt för att göra undervisningen mer relevant och utvecklande för eleverna. Både lärare och elever är nöjda, och intresset växer bland lärarnas kollegor att börja arbeta på liknande sätt i sin egen undervisning.

Det är inte tekniken som är det centrala, utan vad som sker i mötet mellan läraren, eleverna och tekniken. Det amerikanska federala utbildningsdepartementet visade i en metastudie 2009 att nätet och digitala medier kan stärka elevernas lärande och kunskapsutveckling. Förutsättningen är att läraren hittar sätt att dra nytta av de möjligheter som tekniken skapar, och inte bara ser den som en digital förlängning av den traditionella undervisningen.

På seminariet kom man också in på datorspelet Minecraft och hur det kan fungera som en arena för lärande i skolan. I september presenterade Medietilsynet rapporten Barn og medier 2012, som handlar om nio- till sextonåringars användning och upplevelser av medier. Här konstateras att Minecraft i synnerhet har ett stadigt grepp om norska pojkar.

Minecraft kan närmast beskrivas som en sandlåda eller ett slags digitalt Lego där i stort sett vad som helst kan byggas. Det är dock nödvändigt att läraren tar kontrollen, och ser till att mål och syfte inte slarvas bort under byggandets gång. Minecraft Edu är en anpassad variant för skolan som kan vara till god hjälp,  men här gäller det att se upp så att inte ramarna blir så fasta att de blir kvävande. Samtidigt är det viktigt att läraren kan leda och hantera klassen under spelandet, så att de regler som gäller kommuniceras tydligt och klart och att spelet används på sätt som kan gynna kunskapsutvecklingen.

Läraren Øystein Imsens arbete med Minecraft i norska och bild (kunst og håndverk) på högstadiet på Ringstabekk skole i Bærum, är ett bra exempel på hur Minecraft kan integreras i undervisning och lärande.

Mycket är på gång i Norge, men det är fortfarande långt kvar innan de digitala möjligheterna är integrerade fullt ut i undervisningen. Doktoranden Marte Blikstad-Balas kvalitativa ministudie, som publicerades i somras, pekar på det. Internet och digitala medier ska inte bara vara något som ”klistras på” den vanliga undervisningen. Det är ingen större mening, utan det krävs en djupare förståelse av vad tekniken kan tillföra. Detta måste läraren ta fasta på när undervisningen planeras och genomförs.

I rapporten konstateras att det finns några gemensamma drag som utmärker de it-projekt som lyckas i skolan. Det krävs lite extra ansträngning och att läraren vågar överge det som känns tryggt och hemvant för att istället undersöka nya, osäkra vägar. Men det är också avgörande att det är elevernas utveckling och lärande som står i centrum.

Tekniken ska hanteras på ett kritiskt och reflekterande sätt och inte ses som en frälsande kraft. Delandekulturen, verklighetsanknytningen, kunskapsutvecklingen och synliggörandet av elevernas lärande är viktiga delar. Därför är det viktigt att verkligen fundera igenom vilken hårdvara, vilka program och vilka tjänster som fungerar bäst i ett konkret sammanhang.

När skolor och skolhuvudmän bestämmer sig för att göra en digital satsning, är det läroplanens mål samt skolans behov, förutsättningar, ramar och ambitioner som ska vara i fokus.

It-användningens ökade betydelse i undervisningen kan ses som den röda tråden i de nya styrdokumenten för den svenska skolan. Det konstaterade Skolverkets generaldirektör Anna Ekström för två veckor sedan, på seminariet Spaning på IT i skolan – användarmönster och trender i Sverige, EU och världen. Detta märks dock inte alltid så tydligt, och det finns även tecken på stora skillnader när det gäller it-kompetens och it-användning mellan skolor och kommuner. Hur det står till med detta är Skolverket just nu i färd med att undersöka.

Den långsamma förändringstakten är inget att förvånas över, om man ska tro Francesc Pedró, numera på UNESCO, som ledde OECD:s projekt New Millennium Learners. I den avslutande rapporten, som kom i somras, menar han att it och digitala medier är systemförändrande krafter. Det rör sig alltså inte om några verktyg som utan vidare kan föras i den befintliga verksamheten. Precis som Nesta konstaterar i rapporten Decoding Learning, krävs det både nya perspektiv på undervisning, lärande och kunskap och en djupare förståelse av teknikens möjligheter för att arbetet med it i skolan ska lyckas.

Häromdagen pratade jag med Monica Löfgren, som är klasslärare på Skutehagen, en F-6-skola i stadsdelen Västra Hisingen i Göteborg. Hon insåg att hon stod inför en rejäl utmaning när Lgr11 trädde i kraft vid halvårsskiftet 2011. Det var helt enkelt nödvändigt att börja undervisa på nya sätt och att medvetet integrera it i undervisningen för att kunna svara mot läroplanens krav. Hon undervisade i en sexa.  Det var snart dags att sätta omdöme, och för att eleverna skulle kunna nå upp till de högsta kriterierna enligt Lgr11 i ämnen som bild, samhällskunskap och svenska var hon tvungen att tänka om.

- Jag insåg snabbt att anfall är bästa försvar. Det första steget var att skaffa datorer till mina tjugoen elever. Efter årsskiftet hade vi tre datorer i klassrummet och två elever med särskilda behov hade varsin dator. Jag fick låna ett tiotal projektdatorer av stadsdelsnämnden. De elever som ville kunde ta med sina egna datorer till skolan. Nästa steg var min egen kompetensutveckling. Jag bestämde mig för att under våren gå distanskursen Datorstött lärande, en praktiskt inriktad 7,5-poängskurs i medieteknik, som ges av Linnéuniversitetet på distans, i kvartsfart.

I kursen, där varje deltagare bloggade om sina kurserfarenheter,  ingick att planera, genomföra och dokumentera ett eget projekt. Monica Löfgren beslöt att utgå ifrån det ämnesöverskridande tema som hon redan börjat arbeta med i klassen – I mediernas värld. Här var tanken att eleverna skulle arbeta projektbaserat och kollaborativt med undersökande journalistik, precis som på en modern nyhetsredaktion. Fokus låg på de fem förmågor (”The Big Five”) som enligt lärarutbildaren Göran Svanelids analys av de långsiktiga målen och kunskapskraven är de viktigaste i Lgr11:

1. Analysförmåga
2. Kommunikativ förmåga
3. Metakognitiv förmåga
4. Förmåga att hantera information
5. Begreppslig förmåga

Nyhetstävlingen Presstationen, som drivs av ett konsultföretag i samarbete med Tidningsutgivarna och deras satsning Mediekompass, var en viktig del av projektet. Tävlingen går ut på att eleverna ska få journalistiska uppdrag av sin lokaltidning, så att de lär sig hur journalister arbetar och hur medier fungerar.

- Jag delade in eleverna i åtta grupper med varierande inriktningar. Varje grupp arbetade med olika verktyg och tjänster, så att de kompletterade varandra. Vi använde oss av projektrum i Hjärntorget, som är den lärplattform som Göteborgs stad använder. Här levererade eleverna sina logganteckningar efter varje avslutat pass, och det gav mig helt andra möjligheter än tidigare att ge kontinuerlig formativ feedback genom att skicka snabbmeddelanden. Eftersom Hjärntorget sparar meddelandena löpande, kunde jag automatiskt följa allas lärprocesser och se hur långt grupperna kommit.

Det blev ungefär som ”the flipped classroom”, det vill säga att eleverna var förberedda på vad de skulle arbeta med när de kom till skolan. Istället för att spilla värdefull tid åt förberedelser, kunde lektionerna helt ägnas åt de viktiga frågorna och åt den undervisning och vägledning som eleverna behövde.

- Vi bloggade, redigerade film och gjorde presentationer i Prezi. Eleverna var väldigt entusiastiska och grupperna delade glatt med sig av sina kunskaper till varandra. Resultatet blev att eleverna utvecklade betydligt fler praktiska färdigheter än jag trodde innan vi började. Och de lärde mig en massa tips och tricks!

När klassen arbetade med bloggar kom man in på viktiga frågor som läsbarhet, netikett och upphovsrätt. Monica Löfgren kunde snabbt se att de diskussioner som fördes fick effekter på elevernas beteende.

- De blev mycket schysstare mot varandra efter att vi diskuterat kring netikett och andra etiska frågor. Tidigare hände ibland att de skickade elaka meddelanden till varandra via sms eller Hjärntorget, men det upphörde i stort sett helt. Och när det gäller upphovsrätt fick de en helt annan medvetenhet än tidigare. Vi kom in på Creative Commons, som innebär att upphovsmannnen själv bestämmer vad som gäller, och här hade vi stor nytta av materialet från Webbstjärnan. Eleverna började också tänka på värdet av att skriva så att andra blir intresserade och så att de förstår och har nytta av innehållet.

Monica Löfgren använde ofta Bambuser för att dokumentera sitt arbete med eleverna för sitt projektarbete på kursen. Eleverna använde också själva Bambuser, till exempel när de besökte Janne Josefsson, Johanna Bäckström Lerneby och redaktionen för Uppdrag Granskning på SVT i Göteborg. Eftersom det är så lätt att använda tjänsten, och det till och med går att göra via mobilen, så kom Bambuser ofta till användning.

- Bambuser gav föräldrarna en helt annan inblick i sina barns vardag än tidigare. Om de hade tid och möjlighet, kunde de ibland följa med i realtid och se vad som hände i undervisningen. Annars gick det ju att se efteråt. Alla barn som var med på filmer som lades ut på Bambuser och Youtube hade målsmans tillstånd. Filmer med barn som inte fick målsmans tillstånd, kunde ses av klassens barn och föräldrar i ett slutet rum på Hjärntorget.

Monica Löfgren är noga med att poängtera att det inte handlar om att släppa eleverna fria och att låta dem göra vad som helst.

- Jag var extremt nog med vad jag ville att eleverna skulle göra och vad de skulle uppnå i de olika momenten. Och om de inte gjorde det, såg jag snabbt till att styra dem tillbaka till uppgiften. Tiden skulle inte bara flyta bort, utan grupperna skulle genomföra sitt arbete. Här var också snabbmeddelandena på Hjärntorget viktiga. Eleverna fick veta nästa steg, vi diskuterade planeringen, vem som skulle göra vad, och så vidare.

Kommunikationen och det kollaborativa lärandet stod hela tiden i centrum. Det handlade om att förklara, att visa varandra och att interagera med varandra och med samhället. Det var också viktigt att eleverna lärde sig att använda olika medier, både för att lära sig och för att kommunicera. Ibland kan det vara bättre att se en film än att läsa en bok, och det kan vara bättre att spela in en film än att skriva en text. Datorn ger fantastiska möjligheter att kommunicera, men trots det kan det ibland vara bättre att ses och att samtala bortom skärmen.

Monica Löfgren konstaterar i sin egen utvärdering av projektet att det här sättet att undervisa fungerar alldeles utmärkt. Allt blev naturligtvis inte perfekt, men det är ändå tydligt att det här är en väg som leder framåt.

En stor del av eleverna nådde upp till det högsta betyget i flera av de moment i kursplanerna för bild, samhällskunskap och svenska som de arbetade med i projektet. Det handlade till exempel om att kommunicera budskap med bilder, att reflektera över hur individer och samhällen formas, förändras och samverkar, och om att söka och kritiskt värdera information.

Det framgick också att eleverna fick en god grund för att förstå och hantera ett alltmer komplext och föränderligt samhälle, präglat av ett ständigt informationsflöde, vilket ju är ett av de övergripande målen för skolans undervisning. Ett av de viktiga målen för skolans utveckling uppfylldes också: att  utveckla och pröva nya sätt att undervisa, i samspel med föräldrarna och resten av samhället, för att höja kvalitén på undervisningen, så att eleverna får lättare att nå målen.

- Kursen och projektet i skolan har helt förändrat mitt perspektiv på undervisning. Jag kan inte längre arbeta på samma sätt som innan, nu när jag börjar förstå hur jag kan använda it och digitala medier för att utveckla elevernas lärande. Tidigare har jag varit ganska dålig på att kommunicera vad vi gör i skolan, men nu ser jag vilket värde och vilken betydelse det har. Dels för föräldrarna, men även för kollegor, på min skola och på andra skolor, som vill hitta nya vägar. Det är också viktigt att visa verkligheten som den är, och inte någon förskönad bild. Alla gör fel och misstag, allt blir inte perfekt.

Det här läsåret har Monica Löfgren en fyra, och hon har börjat fundera på hur hon ska dra nytta av sina kunskaper och erfarenheter  tillsammans med de nya eleverna. Lånedatorerna har lämnats tillbaka, så förutsättningarna är inte längre lika bra som i våras.

- Mina fyror deltar i Presstationen och vi ska även vara med i projektet Ung berättare, i likhet med flera andra skolor och klasser här i stadsdelen. I Ung berättare är syftet att eleverna ska utveckla sitt berättande och lära sig att skapa egna böcker, från idé till research, skrivarbete, design och distribution. Vi ska delta i Webbstjärnan med en blogg där vi beskriver hur vi arbetar med de båda projekten. Det kommer att ge goda möjligheter att arbeta med flera viktiga mål i läroplanen och i olika kursplaner, precis som i våras.

Andra vinster med projektet är att stadsdelnämnden och kollegorna börjar bli intresserade. För ett par veckor sedan berättade hon om sitt arbete på Center för skolutvecklings evenemang Torghandel, och nu vill även lärare på andra skolor veta mer.

- Det går inte bara att slänga in datorer och hoppas på att utvecklingen ska komma av sig själv. Vi lärare måste ha de kunskaper och färdigheter som krävs för att dra nytta av it i undervisningen – annars kan vi lika gärna jobba som tidigare. Det är också viktigt att dela med sig och att hjälpa varandra att komma vidare. Vi förlorar ju inte kunskapen för att vi delar den med varandra… Om alla tänkte så, skulle vi lära oss jättemycket!

För två veckor sedan publicerade Nesta, en quango som arbetar för innovation och näringslivsutveckling, rapporten Decoding Learning: The Proof, Promise and Potential of Digital Education. Rapporten är skriven av forskare vid London Knowledge Lab och Learning Sciences Research Institute vid University of Nottingham.

Detta uppmärksammades en del i brittiska medier, bland annat av BBC och The Telegraph, eftersom Nesta, när rapporten presenterades, slog fast att brittiska skolor använder hundratals miljoner pund varje år till inköp av hårdvara, men att de allra flesta inte drar nytta av tekniken på ett bra sätt i undervisningen. Det är ingen större mening att investera i dyr teknik om man ändå fortsätter arbeta på samma sätt som tidigare, menade Nestas vd Geoff Mulgan.

Syftet med rapporten är att visa hur skolorna kan göra för att verkligen börja utnyttja de möjligheter som tekniken ger. Forskarna ger exempel på arbetssätt som fungerar idag och förklarar vad det beror på. De redovisar också hur skolan, lärarna och eleverna behöver tänka om, och de pekar på hur tekniken skulle behöva utvecklas för att ge ett bättre stöd åt lärandet.

Bland annat handlar det om att flytta fokus från tekniken till lärandet och den lärande, och att ta ta reda på hur och i vilka sammanhang de digitala möjligheterna kommer bäst till nytta. Det är inte tillräckligt med entusiasm, utan det krävs även evidens. En annan nyckelpunkt rör lärarnas kompetensutveckling. De måste få hjälp och stöd för att integrera tekniken i den pedagogiska praktiken. En bättre sammankoppling mellan skolan, hemmet och resten av samhället är också avgörande. Den tekniska utvecklingen innebär att lärandet inte är begränsat till att ske inom skolans vägar – och det måste skolan ta fasta på.

Rapporten bygger på en genomgång av ett tusental akademiska artiklar och mängder av annat material från hela världen som beskriver och analyserar hur it används i undervisningen. Ur denna mångfald har man sedan valt ut 210 konkreta exempel på hur tekniken kan bidra till att förnya undervisningen och utveckla elevernas lärande. Dessa exempel har antingen drivits av forskare eller av lärare.

De sex forskare som skrev rapporten hade en expertgrupp bestående av lärare, forskare, näringslivsrepresentanter och beslutsfattare till sin hjälp.

Exemplen har ordnats i åtta olika teman eller förhållningssätt till lärande som har stöd av forskning och beprövad erfarenhet.

1. Lära av en expert. Alla teorier om lärande bygger på att den som lär sig får hjälp och vägledning av någon som kan mer. Idag är det enklare än någonsin att hitta texter, filmer och animationer där sakkunniga visar, förklarar och berättar. Detta har länge varit det vanligaste sättet att använda Internet i skolan, och i princip är det samma sak som den traditionella katederundervisningen. Det handlar om att förmedla kunskap. Men är det en teknikanvändning som leder till bättre arbetssätt som utvecklar elevernas lärande? Eller krävs det interaktiv dialog för att den lärande verkligen ska förstå?

I rapporten nämns Khan Academy som ett exempel på en tjänst som helt bygger på traditionella förhållningssätt till undervisning och lärande. Detsamma gäller om läraren använder en interaktiv whiteboard utan att uppmuntra till samtal och dialog, utan bara visar och förmedlar.

Den avgiftsbelagda tjänsten Maths Doctor är istället baserad på att användaren interagerar med en duktig matematiklärare över Skype eller liknande. De båda för ett kontinuerligt samtal, blandat med att läraren, visar och förklarar. Eleven får all den hjälp som behövs för att lösa och förstå de matematiska problemen. Samtalet spelas in, så att eleven kan se om dialogen och förklaringarna när det behövs.

Solar Stormwatch, som utvecklats av Greenwichobservatoriet, är ett annat exempel. Här kan eleverna bidra till forskningen genom att hjälpa till med att identifera solstormar. Men de kan också dra nytta av all den information som finns på sajten och interagera med forskarna, som hjälper dem att tolka och förstå.

2. Lära tillsammans med andra. En stor del av vårt lärande sker tillsammans med andra, och här kan tekniken vara till stor hjälp. Rapporten nämner fyra sociala dimensioner som it kan ge stöd åt:

• Samarbete och gemensam förståelse
• Nätverkande
• Deltagande
• Det som skapas kan delas med andra

Inom forskarvärlden ägnas en del tid och kraft åt att utveckla åt att utveckla whiteboard-baserade lösningar som kan användas för att främja och ge stöd åt samarbete och gemensamt lärande. NiCE Disusssion Room, Number Net och Group Scribbles är tre exempel på detta. Bland de lärarledda exemplen är det vanligt att man mest ägnar sig åt de tre andra dimensionerna. I regel använder man vanliga tjänster på Internet, som inte tagits fram för att användas i undervisning, som Ning eller Googles olika samarbetsinriktade tjänster.

Rapporten pekar på att det sker mycket inom forskningen som pekar på nya, spännande möjligheter för det gemensamma lärandet. Det är därför viktigt att forskningserfarenheterna får en bättre spridning ut till skolorna och att lärarna får hjälp med att tänka och att arbeta på nya sätt.

3. Lära genom att skapa. Den tekniska utvecklingen ger helt andra förutsättningar än tidigare att ge nytt liv åt Seymour Papert och hans tankar om hur elever tillsammans bygger upp sitt lärande genom ett aktivt skapande som kan delas med andra.

Det visuella programmeringsspråket Scratch, utvecklat av forskargruppen Lifelong Kindergarten på MIT, som jag tidigare skrivit om, är ett exempel. Med hjälp av Scratch blir det det enklare för barn att lära genom att undersöka, skapa, dela med sig, reflektera och att bygga vidare på det som andra har tagit fram – och de kan även själva dela med sig av sina skapelser.

Byggsatser som Arduino och Hummingbird Robotics Kit är andra exempel på hur elever kan lära genom att skapa och att dela med sig.

Än så länge finns det inte mycket stöd för att den här sortens lärande verkligen ger bra resultat, men i rapporten ses det ändå som ett lovande område som är väl värt att  undersöka vidare. Det stöd som finns pekar på betydelsen av att läraren finns med som ett aktivt stöd genom skapandeprocessen – och detta är något som inte får glömmas bort.

4. Lära genom att undersöka. Den tekniska utvecklingen ger bättre möjligheter än någonsin för den här typen av självständigt lärande. Numera går det att hitta information om det mesta och det finns helt andra möjligheter än tidigare att simulera, visualisera och experimentera. Inom forskningen finns det exempel från alla ämnen och på alla nivåer.

Rapporten nämner tre exempel från forskningen. Det ena exemplet är Opinion Space, en webbaserad tjänst skapad på Berkeleyuniversitetet, som automatiskt skapar visualiseringar av trender och mönster i en pågående diskussion, och som även lyfter fram nyckelargument, olika ståndpunkter och idéer. Weblines, en tjänst från Stanford som utvecklar förmågan att söka på nätet genom att visa hur andra söker, är ett annat exempel. Här är det inte meningen att man ska göra likadant, utan att man ska få tankar och idéer som kan föra det egna undersökandet på nya spår. Det tredje exemplet kommer från Western Ontario University i Kanada, där forskare visade hur interaktiva visualiseringar kan hjälpa elever att undersöka, förstå och lösa komplicerade matematiska problem.

Sugata Mitras experiment Hole-in-the-Wall, där han lät barn i den indiska slummen utforska och lära sig använda en dator på egen hand, är ytterligare ett bra exempel på undersökande lärande. Det visar på de stora möjligheter som teknikutvecklingen ger för det undersökande lärandet – bara de lärande får den tid och de resurser som krävs.

5. Forskande och problembaserade arbetssätt. Det här är en strukturerad variant av det undersökande lärandet som går ut på att lösa ett givet problem. Rapporten nämner att flera av de lärarledda projekten visade på stora möjligheter för den här sortens arbetssätt.

Portalen I am Creative, som tagits fram av företag inom kommunikationsbranschen i Storbritannien, är ett exempel. Det som uppfattades som särskilt bra var att eleverna fick arbeta med verkliga problem, som att till exempel göra reklam, och att resultatet bedömdes av experter inom området. Här handlar det inte främst om att förändra lärprocesserna, utan om att anpassa arbetet till branschens krav och behov. Men just sättet att arbeta med verkliga problem och att knyta samman skolan med verkligheten utanför skolan ses i rapporten som ett spår väl värt att utveckla vidare.

Det webbaserade datorspelet iCivics, som jag skrev om förra året, är ett annat exempel som rapporten nämner. Här kan amerikanska elever utveckla sin förståelse av hur politiken och rättssystemet fungerar, så att de kan fungera som aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle.

6. Lärande genom tillämpning. Detta är ett väl beprövat arbetssätt som ger eleverna möjlighet att utveckla och att använda sina kunskaper i olika konkreta sammanhang. Men det handlar inte bara om tillämpning, utan om att motivera och att utmana eleverna. Här pekar rapporten på spelbaserat lärande som en möjlig väg.

Det finns gott om kommersiella produkter och tjänster inom det här området, exempelvis BuzzMath, som låter barn utveckla matematiska förståelse och räkneförmåga genom interaktiva spel som både ger hjälp och återkoppling. I rapporten betonas att spelen inte bara ska göra tråkiga aktiviteter roligare, utan verkligen utveckla lärandet. Här finns det goda möjligheter att komma vidare.

7. Lärande genom formativ bedömning. Genom att tydliggöra målen, visa var eleven befinner sig och hjälpa eleven att komma vidare, hjälper den formativa bedömningen eleven att utveckla sitt lärande. I rapporten påpekas att det ännu inte finns många bra exempel på hur teknikutvecklingen kan bidra här, men att det sannolikt finns utmärkta förutsättningar att skapa intressanta och väl fungerande lösningar.

I rapporten nämns lärarledda exempel där man kombinerar fria webbtjänster som Audacity, Jing och SurveyMonkey för att ge sina elever en multimodal formativ bedömning. Kommersiella lösningar som ClassDojo tas också upp.

Rapporten betonar att det finns mycket göra för forskare inom det här området. Här kan det ske en intressant utveckling framöver.

8. Lärande i varierande kontexter och sammanhang. Lärandet utvecklas och fördjupas om man får lära och tillämpa sina kunskaper på olika platser, med olika medel och i varierande rum och sammanhang. Här kan den mobila utvecklingen och utbredningen av aktiviteter som lifelogging, där man med hjälp av små, bärbara kameror med inbyggd gps och andra hjälpmedel automatiskt dokumenterar sina aktiviteter. Ett aktuellt exempel, som inte nämns i rapporten, är den svenska produkten Memoto, som släpps i februari 2013.

Locomatrix, som gör det enkelt att utveckla gps-spel för smartphones, och Harvardprojektet ecoMOBILE, som gör det möjligt att kombinera virtuella och verkliga ekosyystem i undervisningen, är två exempel som nämns i rapporten.

Rapporten visar att det finns mängder av möjligheter att utnyttja it på både bättre och mer engagerande sätt i undervisningen. Men vad krävs för att det ska bli verklighet? Rapportens slutsats är att det måste till ett bättre samarbete och ett mer utvecklat kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan it-branschen, forskarvärlden och skolan. Detta kommer Nesta nu att ta tag i.

The Cage 12 var en mötesplats på årets Skolforum där det gavs rum för intressanta tankar, samtal och workshops kring digitalisering, undervisning och lärande. Förra veckan skrev jag om hur öppna data på nätet kan fungera som kunskapskälla om världen, göra undervisningen mer autentisk och hjälpa eleverna att hantera en alltmer komplex och svåröverskådlig global verklighet.

Komplexitet och lärandets digitala möjligheter blir även temat för dagens inlägg, som ger en inblick i hur de båda internationella gästerna Dave Cormier och Helen Keegan resonerade i presentationer och samtal på mässans andra dag, 30 oktober. De utgick från sina erfarenheter i högskolevärlden, men de tankar och förhållanden som togs upp gäller i alla undervisningssammanhang idag.

Dave Cormiers och Helen Keegans presentationer och samtalet med Alastair Creelman kan ses i sin helhet på Youtube.

Dave Cormier, verksam vid University of Prince Edward Island i Kanada, var först ut på banan. I likhet med sina kollegor Stephen Downes och George Siemens utgår han ifrån konnektivismen, ett socialt och konstruktivistiskt grundat perspektiv på lärande som vilar på dagens villkor och förutsättningar. Vi lever i en ständigt uppkopplad värld, i allt högre grad präglad av digitala medier och en global, interaktiv kommunikation. Det måste undervisningen både dra nytta av och lära oss att hantera.

- Varför behövs egentligen undervisning? frågade Dave Cormier. Det är en viktig fråga som vi alla måste ställa oss idag. Om det bara rör sig om att leverera och presentera innehåll, så är ju läraren och undervisningen i princip överflödig. Det där klarar Internet alldeles utmärkt!

De senaste par åren har akronymen och begreppet MOOC – Massive Open Online Course – fått en växande betydelse i det internationella samtalet kring nätbaserad undervisning. Det hela bygger på konnektivismen och konceptet har utvecklats av Cormier, Downes, Siemens och andra intresserade över hela världen.

Här handlar det om öppna kurser där innehåll och planering utvecklas gemensamt av kursledare och kursdeltagare. Ofta är det ett stort antal intresserade som samlas för att läsa, diskutera, reflektera och lära sig mer om ett visst område eller tema. Det kan till exempel handla om digitalt berättande eller personliga lärmiljöer på nätet.

Tanken är att använda de sociala medierna på nätet för att underlätta informationsspridning, kunskapsdelning och diskussioner. Kursen är ett ramverk som gör det möjligt för deltagarna att knyta kontakter och att skapa nätverk för sitt lärande. Alla aktiviteter i bloggar, på Twitter, Youtube och andra plattformar och sammanhang samlas med hjälp av rss på kursens webbplats, så att det är enkelt för alla deltagare och andra intresserade att följa med.

- Det stora värdet med den här typen av kurser är att få in tankar och perspektiv från så många olika håll som möjligt, underströk Dave Cormier. De frågeställningar och problem som behandlas är komplexa och mångdimensionella. Vi letar inte efter Lösningen eller Svaret, utan vill tillsammans undersöka och prova oss fram för att se vad som kan fungera. Det är en modell som blir allt viktigare idag. Samhället utvecklas snabbt, förutsättningarna för de flesta verksamheter är på väg att förändras och svaren är varken givna eller beständiga.

Helen Keegan, som undervisar i media och kommunikation på University of Salford Manchester, ser utbildning som ett ekosystem där gränserna mellan studerande, lärare, experter, institutioner och ämnen blir allt suddigare. I sin egen undervisning strävar hon efter att allt ska vara öppet och transparent, och hon vill även förändra den traditionella maktrelationen mellan lärare och elever. Alla ska vara delaktiga i det gemensamma lärandet och i den fortsatta utvecklingen av hur undervisningen går till med hjälp av nätet och sociala medier.

- Socialiseringen är en avgörande del av undervisningen som inte ska underskattas, påpekade Helen Keegan. Läraren har en viktig roll för att modellera lärprocesser och koppla samman lärande. Men det gäller samtidigt att vara öppen för elevernas erfarenheter och att bygga vidare på det.

Nu har utvecklingen av de digitala medierna och nätverkssamhället gått så långt att det inte längre duger att stoppa huvudet i sanden, menade Helen Keegan. Howard Rheingold gav i början av året ut boken Net Smart, där han diskuterar vad vi alla måste kunna för att verkligen utnyttja alla de möjligheter för lärande och kunskapsutveckling som det globala nätet öppnar för. De digitala förutsättningarnas måste helt enkelt integreras i vårt tänkande och i vår vardag.

- Eleverna måste bygga sin egen identitet och börja interagera med sin omvärld, menade Helen Keegan. Men det är också viktigt att de bygger en personlig plattform, något som är kopplat till dem själva och inte bundet till skolan. Därför vill vi till exempel att de ska blogga på öppna plattformar som Wordpress och använda Twitter och instagram. Vi ska inte bygga upp något eget, slutet system som utestänger dem från verkligheten.

Helen Keegan konstaterade att det gäller att hitta sätt att väcka de studerandes engagemang och nyfikenhet så att de får fart på lärandet. Själv har hon bland annat använt ARG – Alternate Reality Games – för att skapa autentiska lärsituationer bortom lektionssalen, inriktade på samarbete, kunskapsdelning och problemlösning.

I det efterföljande samtalet med Dave Cormier och moderatorn Alastair Creelman lyfte hon fram betydelsen av att ta utgångspunkt i de studerandes intressen och att fokusera på lärandet, de processer och aktiviteter som är nödvändiga för att uppnå en djupare förståelse.

- Alla mina elever har sina egna bloggar, berättade Helen Keegan. Här skriver de om sig själva, sina intressen och de pågående studierna. Det är alltså inte särskilt svårt för mig och de andra lärarna att bekanta oss med hur de tänker och lever, och att ta det som utgångspunkt i undervisningen.

Dave Cormier påpekade att det kanske främst handlar om att fokusera på undervisningsmetoder och arbetssätt istället för att stirra sig blind på innehållet.

- Lärandet är en blandning av passion, intresse och hårt arbete, menade Dave Cormier. Så ser det informella lärandet utanför skolan ut, när vi till exempel ägnar oss åt våra hobbies. Allt är inte roligt hela tiden, men vi har en inre drivkraft som hjälper och att komma vidare. Det är denna inre drivkraft som undervisningen i skolan måste väcka! Viljan att veta mer, att utvecklas vidare.

Alastair Creelman undrade vart den internationella utvecklingen är på väg när det gäller undervisning och lärande.

- Rör vi oss i riktning mot ett mer informellt, samarbetsinriktat och nätbaserat lärande, eller är vi på väg tillbaka mot en mer traditionell och förmedlingsbaserad undervisning? Är det kanske två parallella utvecklingslinjer?

Helen Keegan slog fast att debatten och kampen mellan vad som kallas den traditionella och den progressiva synen på kunskap och lärande är långt ifrån ny.

- Det intressanta idag är att teknikutvecklingen gör det enklare för de som har nya idéer att gå samman och pröva tankarna i praktiken, sade Helen Keegan. Men det senaste året har vi även sett hur MOOC-konceptet har approprierats av stora amerikanska universitet och pressats in en traditionell kursram med föreläsningar, kurslitteratur, prov och kursintyg. Jag tycker att det är svårt att se vart vi är på väg och tror parallelliteten kan leva vidare.

Dave Cormier höll inte med om detta, utan menade å sin sida att det traditionella perspektivet på utbildning, undervisning, lärande och kunskap har spelat ut sin roll.

- Alla pratar om behovet av nytänkande och kreativitet idag, sade Dave Cormier. Men det går inte att skapa ett kreativt samhälle inne i en låda! För att få upp våra argument på den politiska dagordningen, måste vi både kunna visa att våra arbetssätt fungerar och att de leder till önskat resultat. Därför är det viktigt att vi använder det språk som gäller i politikens värld. Vi måste börja tala om risker, vinster, olika scenarier, och så vidare. Då blir det enklare att greppa vad vi menar och att se betydelsen av det vi gör!

Idag var det dags för Internetdagarna Forum i Stockholm, en upptakt till Internetdagarna som arrangeras imorgon och på onsdag. Här var syftet att ge rum för mindre evenemang att synliggöra och diskutera viktiga tankar och idéer. Ett av evenemangen var Internet och entreprenörskap i skolan, med programpunkter som vände sig till intresserade lärare på grundskolan och i gymnasiet.

Vi som inte var på plats kunde följa med tack vare att allt streamades direkt på Bambuser, och även kan ses där i efterhand.

Direkt efter lunch var temat ”Öppna resurser – hur kan de skapa innovation i skolans arbetssätt?”. Erik Fichtelius, VD för UR, Peter Leth, verksam vid LærIT Forlag och utbildningskonsult på Creative Commons Danmark samt Ylva Pettersson, lärare på Katedralskolan i Skara och styrelseledamot i Wikimedia Sverige, berättade och diskuterade hur detta kan gå till.

Erik Fichtelius inledde med att berätta hur UR arbetar för att hitta mer interaktiva, problemorienterade och multimediala sätt att undervisa i skolan. Ett aktuellt exempel är temat Fatta katastrofen, ett fiktivt webbäventyr som kan användas i no-undervisningen på högstadiet och som är tätt knutet till Lgr11.

- Utgångspunkten är att det har inträffat en katastrof, sade Erik Fichtelius. De som har drabbats behöver hjälp med att lösa de problem som uppstår. Vi använder spelifiering och konkreta, fiktiva fall för att få in biologi, kemi och fysik på sätt som känns autentiska och som är kopplade till elevernas verklighet.

Det finns fyra olika fall som eleverna kan arbeta med och som rör olika problemområden: elbrist, vindars kraft, förorenat vatten och matbrist. Eleverna kastas rakt in ett drama där med sina kunskaper ska hjälpa personer som hamnat i nöd. Till varje fall hör elva korta faktaprogram som är knutna till problemen och som ger eleverna den vägledning de behöver för att kunna lösa problemen.

UR jobbar på liknande tematiska sätt inom andra ämnesområden och för olika åldrar. Källkritik – genomskåda mediebruset, Retorik – rätt att tala, vett att lyssna och Geografens testamente är tre exempel på detta. Man vänder sig också till lärare med satsningen Didaktikens verktyg, som jag kommer att återkomma till mot slutet av året.

- Vi vill jobba så mycket som möjligt med Creative Commons-licenser, berättade Erik Fichtelius. Det kan vi göra med vårt eget material, det som vi skapar idag. När det gäller äldre produktioner måste vi hantera den traditionella upphovsrätten och betala för användningen. Det gjorde vi när vi nyligen släppte arkivet över de senaste fem årens produktion fritt på nätet.

Peter Leth menade att öppet innehåll, som kan användas fritt i undervisningen, hjälper till att skapa nya vägar för undervisning och lärande. Lärarna och eleverna är inte länge bundna vid de traditionella arbetssätten, utan kan börja arbeta på andra sätt. Elevernas eget skapande och förståelse står i centrum.

- Jag brukar säga att klåfingrigheten är en viktig del av dagens skola, sade Peter Leth. Det gäller både i Danmark och i Sverige. Våra styrdokument betonar att det handlar om att arbeta kreativt, utveckla förståelse, samarbeta och använda moderna verktyg. Detta är grundförutsättningarna för demokratin, så därför är det viktigt att alla barn lär sig att säga sin mening, lyssna på andra och att diskutera.

Danmarks regering beslöt i början av oktober att all offentlig data ska bli öppen och fritt tillgänglig nästa år. Danska arkiv, bibliotek och museéer har redan börjat göra mindre delar av sina samlingar öppna och tillgängliga på nätet, och fler är på gång. Statens museum for kunst släppte nyligen 158 äldre konstverk som inte längre är skyddade av upphovsrätt under CC-licensen BY, vilket innebär att de får remixas, delas och användas helt fritt, även kommersiellt.

- Det är viktigt att skolan har ryggen fri och inte kriminaliserar lärare och elever, påpekade Peter Leth. Skolan ska alltså inte bryta mot upphovsrätten, utan bara använda material med öppna licenser till elevernas skapande. Skolan ska skapa livståliga barn med lust till livet – och det kräver till tillgång till öppna lärresurser som ger rum för klåfingrigheten!

Ylva Pettersson undervisar elever på estetiska programmet, och är van vid att se dem i skapande sammanhang, inom musik konst, teater eller dans, där de verkligen får uttrycka sig själva. Den känslan som eleverna får i de sammanhangen, vill hon även ge möjlighet till i sin undervisning i kulturhistoria och historia.

- Tyvärr är det inte riktigt lika lätt att få fram den känslan när man pratar om materiella orsaker till den franska revolutionen, konstaterade Ylva Pettersson. Men det handlar om att försöka släppa loss elevernas egen skaparkraft, att stärka deras självförtroende och att få dem att känna stolthet och glädje i att skapa något som man kan dela med andra. Det är därför som jag jobbar med Wikipedia och låter eleverna skriva artiklar som kan vara till nytta för andra. Det är mitt sätt att försöka få in detta i undervisningen.

Hon arbetar med Wikipedia i helklass och varje elev ska skriva minst en egen artikel. Det är inte särskilt komplicerat att skriva och redigera artiklar i Wikipedia. Om läraren inte nämner för eleverna att det kanske kan vara lite besvärligt, märker de det oftast inte alls…

- Wikipedia gör det enkelt att följa hur eleverna utvecklas, menade Ylva Pettersson. Tack vare att det går att se alla ändringar som gjorts i en artikel, och även vem som har gjort ändringen, spelar det ingen roll om flera arbetar med samma artikel. Jag kan ändå följa vad var och en gör. Andra användare på Wikipedia hjälper till och kommer med utvecklande kommentarer, så det är verkligen ett fantastiskt verktyg för kreativt lärande! Eleverna kan också delta i tävlingar som Veckans nyskrivna artiklar och få gensvar och bekräftelse den vägen

Istället för att eleverna skriver uppsatser som bara läraren läser, skapar de artiklar, bilder och ljudinspelningar som kommer andra till del och som ibland läses miljontals gånger.

- En av mina elever har sagt ”att dela med sig på Wikipedia är som att spela på Wembley Stadium”, berättade Ylva Pettersson. Eleverna gör något som de känner är på riktigt, och de får samma känsla av skapande som i sitt sceniska arbete. De blir delaktiga i ett globalt projekt som är större än de själva och större än klassrummet och skolan. Samtidigt är Wikipedia ett viktigt demokratiskt projekt, och lär eleverna att bli delaktiga i kunskapsdelningen och det gemensamma skapandet av fri och öppen information.

Peter Leth slog fast att framtiden ser ljus ut när det gäller öppna lärresurser i skolan, även om det är långt ifrån okomplicerat. Det kulturella material som danska institutioner har börjat lägga ut på nätet är så gammalt att upphovsrätten inte längre gäller. Men hur ska vi göra med material från de senaste 70 åren?

- Vi måste hitta nya former för upphovsrätten, som både ger tillgång till materialet och som gör det fritt att arbeta vidare med det, sade Peter Leth. Jag ser ingen konflikt mellan öppenhet och sökandet efter betalningsmodeller som kan fungera. Innehållet på nätet behöver inte vara gratis, det är inte det som är poängen. Däremot är det nödvändigt att det är öppet, så att det kan fungera som en grund för elevernas skapande, förståelse och lärutveckling.

Erik Fichtelius trodde också att framtiden är ljus, men att vägen dit är lång och krokig.

- Vi måste hitta betalningsmodeller som fungerar, och det är långtifrån enkelt, sade Erik Fichtelius. Det måste bli smidigare att hantera de immateriella rättigheterna, eftersom det är en viktig grundsten i dagens och morgondagens samhälle. Dessutom måste  alla elever få möjlighet att arbeta med moderna verktyg i skolan, så att de kan utveckla de kunskaper och färdigheter som de behöver. Än är det långt dit, eftersom stora delar av den svenska skolan är alltför försiktig och konservativ.

Ylva Petterson påpekade att det just nu faktiskt händer väldigt mycket i den svenska skolan, och att det finns en rörelse framåt som är helt otrolig. Det märks inte minst på Twitter, där man frikostigt delar med sig av sina idéer och diskuterar öppenhjärtigt med varandra kring aktuella frågor. Men vi befinner oss bara i början och det återstår en hel del att göra innan utvecklingen kan ta ordentlig fart.

- Skolan har ett vidare uppdrag som vi inte får glömma, underströk Ylva Petersson. Det handlar om fostran. Eleverna ska lära sig att bli aktiva medborgare, att bli delaktiga i det demokratiska arbetet och att bli digitala entreprenörer som kan utnyttja de nya möjligheterna. Att lära sig använda sociala medier på ett kritiskt och medvetet sätt är en viktig del av detta. De lärare som undviker det uppfyller helt enkelt inte läroplanens mål. Det kan vara svårt ibland, men vi får inte ducka för utmaningarna. Här har vi ett viktigt ansvar gentemot eleverna!

Öppna digitala lärresurser och nya perspektiv på undervisning, kunskap och lärande blir allt viktigare i den globala utbildningspolitiken. I början av juni skrev jag om OECD:s enkätundersökning bland medlemsländerna om nationella satsningar på öppna digitala lärresurser. Tre veckor senare beskrev jag Parisdeklarationen 2012 om öppna digitala lärresurser, som antogs på World OER Congress i Paris kring midsommar.

Just nu förbereder EU-kommissionen inom ramen för tillväxtstrategin Europa 2020 ett initiativ kring öppna digitala lärresurser och de förutsättningar för undervisning och lärande som gäller idag. Den preliminära titeln är ”Opening Up Education”.

För knappt tre månader sedan skrev EU-kommissionären Androulla Vassiliou i ett blogginlägg om det kommande initiativet att skolan måste genomgå samma digitala förändringsprocesser som präglar resten av samhället. Annars blir det svårt för skolan att dra nytta av de möjligheter som utvecklingen av it och digitala medier öppnar för – och att fylla sin funktion i samhället. Främjandet av kollaborativt lärande över nätet, tvärs över nationsgränserna, och öppna lärmiljöer, som knyter samman skolan med det informella lärandet, är andra viktiga delar av ”Opening Up Education”. Initiativet kommer att presenteras i mitten av nästa år.

Det pågår redan flera EU-finansierade forsknings- och utvecklingsprojekt som utifrån olika perspektiv tittar närmare på hur detta kan genomföras i praktiken. Ett intressant aktuellt exempel är iTEC – Innovative Technologies for an Engaging Classroom – som drivs av Europeiska skoldatanätet och som jag skrev om när det startade för två år sedan. Ett annat är Wiki Skills, där åtta partners i åtta länder, däribland Wikimedia Sverige, arbetar för att hjälpa skolor, yrkesutbildningar och högre utbildningar att använda wikis och att lära sig förstå, använda och dra nytta av dem i sina verksamheter.

Wiki, som betyder snabb på hawaiianska, är ett webbpubliceringssystem, utvecklat av amerikanen Ward Cunningham 1995, som gör det möjligt för användarna att snabbt och enkelt skapa, ändra och tillsammans utveckla innehållet. Wikipedia är förstås den mest kända wikin, men den här sortens system används i många olika sammanhang där man snabbt vill kunna samarbeta kring information. Den fria programvaran MediaWiki, ursprungligen utvecklad för Wikipedia, är en vanlig lösning liksom webbaserade, proprietära system, som exempelvis Wikispaces.

Häromdagen bytte jag några ord med Anna Bauer, som tillsammans med Leo Wallentin ansvarar för Wikimedia Sveriges medverkan i Wiki Skills.

- Vi drog igång projektet med ett möte i Barcelona förra året, berättar Anna Bauer. I övrigt samarbetar vi mest över Internet, och det blir många Skype-möten. I slutet av mars blev vi klara med en första rapport där vi resonerar kring vad en wiki är och hur den kan användas i undervisningen för att utveckla viktiga kunskaper och förmågor. Vi ger också en kort inblick i vad som sker runt om i Europa idag, och lyfter fram wikis som kan vara till nytta i undervisningssammanhang. Förutom Wikipedia handlar det bland annat om Ekopedia, Minecraft Wiki och WikiEducator.

I rapporten konstateras att det finns många fördelar med att använda wikis i undervisningen. Wikis är flexibla lärmiljöer som ger goda möjligheter till autentiskt, kollaborativt lärande och hjälper till att utveckla viktiga digitala kompetenser, inte minst samarbetsförmåga och kritiskt tänkande. Det kräver dock att både elever och lärare redan har goda grundläggande it-kunskaper, att det finns en vilja att undervisa och lära på nya sätt, att infrastrukturen är på plats och att byråkratiska regler och rutiner inte lägger alltför många hinder i vägen.

- Nu är den inledande fasen avklarad och det är dags att ta tag i det konkreta arbete som ska pågå till 2014, säger Anna Bauer. Tanken är att vi från Wikimedia Sverige ska stå för kunskaperna och erfarenheten när det gäller wikis och wikikultur och fungera som katalysatorer och stöd. Med hjälp av oss kan fler lärare våga använda wikis i sin undervisning, och börja utveckla pedagogiska scenarier som de själva och andra lärare kan ha nytta av.

I april hölls en första workshop i Stockholm, ledd av Leo Wallentin, med skolbibliotekarier och lärare från gymnasier och folkhögskolor i Mälardalsregionen. På workshopen diskuterades allmänt om hur wikis kan användas i undervisningen, vilka behov som finns och vad som behöver göras för att användningen av wikis i undervisningen ska börja ta fart. Bland annat påpekades att både gränssnitt och färdigt resultat måste bli snyggare och mer lätthanterligt i wikis, annars vill eleverna inte vara med. Ett sätt att lösa detta på kan vara att ta fram MediaWiki-startpaket med ”skinn” och tillägg för skolor som vill starta en egen wiki och i högre grad styra hur det ser ut.

Det krävs också att elever och lärare blir bättre på att tänka hypermedialt och att använda länkar konstruktivt, samt att de vågar ändra i och arbeta vidare med varandras texter. De som börjat använda Wikipedia i undervisningen berättade att det finns en kultur där som kan vara svår för ovana att tränga igenom. Detta är något som även andra lyft fram, bland annat svenskläraren och it-pedagogen Per Falk på Nacka gymnasium.

Eleverna är ofta alltför vana vid den traditionella skolmiljön och upplever det ibland som ansträngande att få besvärliga frågor om relevanskriterier, faktagranskning och upphovsrätt på bilder från andra användare. Wikipedia kan alltså vara en ganska sträng och krävande lärmiljö, men samtidigt möts eleverna av autentiska utmaningar som verkligen sätter fart på deras lärande. Dessutom är de ju med om att skapa riktiga resurser som kommer till användning ute i samhället, och som lever vidare och utvecklas efteråt. Wikipedia kan alltså vara ett mycket bra sätt att utmana och vitalisera undervisningen i skolan, även om det är långt ifrån lätthanterligt.

- Vi reser gärna ut i landet och hjälper lärare och utbildare inom vår målgrupp att börja integrera wikis och Wikipedia i undervisningen, säger Anna Bauer. Men det krävs att det är minst tio intresserade, att det finns en lämplig lokal och att deltagarna har åtminstone lite kunskaper om vad en wiki är och hur det hela fungerar. Har ni tankar och idéer kring scenarier som kan passa i undervisningen, och uppfyller de här kraven, är det bara att kontakta oss, så hjälper vi er att komma igång!

Det visuella programmeringsspråket Scratch är en spännande satsning från forskargruppen Lifelong Kindergarten på MIT. Jag skrev om Scratch i början av året, i samband med att Mitch Resnick, som leder forskargruppen, höll en presentation på Learning Without Frontiers 2012 i London.

Tanken med Scratch är att att göra det enklare för barn att lära genom att undersöka, skapa, dela med sig, reflektera och att bygga vidare på det som andra har tagit fram. De interaktiva berättelser och spel som barnen skapar kan läggas upp på Scratch webbplats så att andra kan använda dem, lära sig hur de fungerar och utveckla form, funktioner och tankar vidare.

Förra veckan var det för tredje gången dags för Scratch@MIT, en konferens som arrangeras vartannat år på MIT. Totalt deltog ungefär fyrahundra personer från fyrtio länder, och för Sveriges del fanns Anders Berggren, ikt-pedagog i Smedjebackens kommun, på plats. Han var även med förra gången konferensen arrangerades, och nu liksom då fick han hjälp med finansieringen av Internationella Programkontoret och deras program Atlas konferens.

- Jag har arbetat en hel del med Scratch i mindre projekt med elever de senaste par åren, berättar Anders Berggren. Eleverna är med direkt! Programmet är lätt att använda, de blir intresserade och börjar genast utforska möjligheterna. Än så länge har det mest handlat om ”gubben i lådan”-projekt där vi experimenterat med nya sätt att använda, bygga och lära med teknik. Här finns det mycket att bygga vidare på!

Syftet med deltagandet på konferensen var att få nya idéer till att utveckla undervisningen och teknikanvändningen, och att knyta kontakter runt om i världen som kan fungera som bollplank, samtalspartners och idésprutor.

- Även om konferensen förstås innehåller keynotes och presentationer, bygger hela upplägget på att deltagarna ska prata med varandra och dela erfarenheter, säger Anders Berggren. Det vilar en skön, avslappnad känsla över hela arrangemanget, och det spelar ingen roll om du är professor eller lärare. Här är det remixkulturen som gäller, där det är viktigt att hitta sådant som kan föra ens eget arbete framåt och som man även själv kan bidra till.

Connie Yowell, ansvarig för utvecklingsprojekt inom lärandeområdet på MacArthur Foundation, pratade tillsammans med Jan Cuny och Mitch Resnick om sammankopplat lärande på konferensens andra keynote. Det handlar om att se undervisning och lärande på nya sätt, att inte fastna i traditionella institutioner och arbetssätt, utan att tänka i termer av nätverk, samarbete, delaktighet och skapande.

Detta är principer som figurerat inom pedagogiken i många år, långt före dagens teknikutveckling. Mitch Resnick har själv påpekat att Scratch bygger på tankar och idéer som Friedrich Fröbel formulerade för snart tvåhundra år sedan. Dagens kommunikationsmöjligheter ger dock bättre förutsättningar än någonsin att förverkliga visionen och att skapa en effektiv och engagerande undervisning där alla får möjlighet att lära sig det som de behöver för att klara sig i samhället.

- En stor fördel med Scratch är att det verkligen underlättar för barnen att utveckla en bättre förståelse för hur datorn fungerar och hur programmering går till, påpekar Anders Berggren. Spelidén och feedbacksystemet som programmet bygger på ger återkoppling hela tiden och hjälper dem att komma vidare. Så är det tyvärr inte alltid i skolans undervisning.

Under konferensen gavs det mängder med goda exempel på hur Scratch kan användas i undervisningen. Några presentationer finns på Scratch webbplats, och Anders Berggren har samlat sina intryck och upplevelser i en blogg som han skapade särskilt för årets konferens. Många har även skapat nya tekniska lösningar som kan integreras med Scratch.

-Eftersom jag är gammal idrottslärare, tycker jag att det är extra roligt med kopplingen mellan Scratch och Kinect, säger Anders Berggren. Den gör det bland annat möjligt att styra animationer och spel med med hela kroppen, och numera stöder den även två spelare. Ett annat roligt exempel är Makey Makey, skapad av två doktorander på MIT, som gör det möjligt att koppla alla möjliga objekt till Scratch. Det går till exempel att använda bananer som tangenter i ett piano! Här är det bara fantasin som sätter gränser.

I våras körde Smedjebackens kommun en försöksrunda med varsin dator, och under hösten kommer detta att införas i fler klasser. Kommunen har sedan ett par år tillbaka en strategi för hur skolan ska utvecklas fram till 2015, och den här satsningen är en del av den. Här kan erfarenheterna från Scratch och andra projekt på MIT säkert spela en viktig roll för att skapa en undervisning som både fungerar, stimulerar och motiverar.

- Nu när vi på allvar ska börja arbeta med varsin dator, vill vi förstås inte att de bara ska användas som skrivmaskiner eller för att läsa eböcker eller se på filmer, understryker Anders Berggren. Precis som det står i skolans styrdokument, ska vi se till att eleverna på olika sätt lär sig att använda den moderna teknikens möjligheter för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. Seymour Papert myntade en gång uttrycket ”hard fun”, och det är just vad det handlar om!