Förra veckan publicerade NGL-skolcentrum på Högskolan Dalarna en kort rapport som ger en ögonblicksbild av arbetet med it och lärande på förskolor och skolor i arton kommuner och ett kommunförbund i regionen. Rapporten är skriven av Jan Svärdhagen och Eva-Lena Embretsen, och bygger på samtal med skol- och förvaltningschefer samt några kommunpolitiker under hösten 2011.

Vi får hålla i minnet att det rör sig om ett nedslag i verkligheten och att det inte är någon vetenskaplig studie. Rapporten ger dock en intressant beskrivning av hur det ser ut i en del av Sverige – och kan säkert ge viktig föda åt tanken.

En viktig slutsats i rapporten är att det finns stora skillnader mellan de olika kommunerna. Några, exempelvis Sandviken, arbetar utifrån politiska beslut och med en medveten teknisk och pedagogisk strategi. Andra överlåter åt skolorna eller enskilda lärare att själva försöka driva utvecklingen.

Några kommuner satsar på att ge lärare och elever tillgång till varsin dator, men i en del fall har kostnaderna för detta lett till att det saknas pengar till kompetensutveckling. Det finns även en rad exempel på infrastruktur som inte fungerar tillfredsställande och på konflikter mellan skolor och kommunala it-avdelningar. Elevernas mobiler och användningen av filter i skolans nät tycks vara ständigt återkommande frågor.

I samtliga kommuner utom en fanns en övertygelse om att den digitala utvecklingen måste integreras i undervisningen för att skolan ska kunna fylla sin funktion och genomföra sitt uppdrag. Hur detta ska gå till i praktiken råder det dock stor osäkerhet kring. Kommunerna vet ofta inte hur man ska komma igång, vilken teknisk infrastruktur som behövs eller vilka utbildningsinsatser som krävs bland lärarna.

It-användningens pedagogiska värde är också oklar på många håll. Ska den användas för att förstärka och komplettera traditionell undervisning eller handlar det om att tänka om och att tänka nytt?

Härom timmen bytte jag några ord med Jan Svärdhagen kring rapporten och hur högskolan planerar att gå vidare för att hjälpa kommunerna hantera utvecklingen

- Rapporten ger en bild av nuläget som är bekymmersam i många avseenden, säger Jan Svärdhagen. Det mest uppenbara är nog ojämlikheten mellan skolor och mellan kommuner. Ibland verkar det nästan vara slumpen som avgör om det ska satsas eller inte. Oklarheten kring varför man ska satsa är också anmärkningsvärd.

De bristande kunskaperna ute i kommunerna kring den digitala samhällsutvecklingen och hur tekniken kan användas för att förbättra undervisningen är problematisk, menar Jan Svärdhagen. Kommunerna kan ha svårt att argumentera mot företag som vill sälja datorer och program. När tekniken väl är på plats, är det inte självklart hur den ska användas för att verkligen komma till nytta. Det finns alltså risk för att pengarna slängs i sjön.

- Det är tyvärr ett alltför vanligt misstag att tro att allt löser sig bara tekniken kommer in i skolan, konstaterar Jan Svärdhagen. Men så är det inte. Det handlar om att kunna se hur tekniken kan användas ur ett pedagogiskt perspektiv och att kunna genomföra det i praktiken. Det är dock en besvärlig uppgift som inte är alldeles enkel att lösa.

Orsaken till detta är inte alls att lärarna är dåliga pedagoger, påpekar Jan Svärdhagen. Däremot har de ofta svårt att befrukta sitt pedagogiska tänkande med sin it-användning på fritiden. Vad det beror på är svårt att sätta fingret på. En hel del företeelser i samhället har digitaliserats utan några större problem. Det digitala tidningsläsandet och nätbankerna är två tydliga exempel på detta. Men när det gäller skolan knyter det sig för många. Skolan är en sak – nätet, datorerna och mobilerna är något helt annat.

- Jag tror inte att inspiratörer utifrån är lösningen på problemet, säger Jan Svärdhagen. Lösningen måste komma inifrån skolan och vara en del av en gemensam utvecklingsprocess. Men för att det ska lyckas, måste lärarna ges den tid som det tar. Idag drunknar de i en massa andra krav, t. ex skriftlig dokumentation och många går redan på knäna. De måste också få den hjälp och det stöd som de behöver för att komma vidare i sitt pedagogiska tänkande och i sin teknikanvändning.

En pusselbit kan vara att skolan har fokuserat på tekniken och inte på pedagogiken, tillägger Jan Svärdhagen. Läraren har, eller tror sig ha, mer kontroll över vad eleverna gör i den traditionella klassrumssituationen. Det finns en utbredd skepsis mot elevernas förmåga att ta ansvar och att följa med i undervisningen när de istället kan drömma sig bort på nätet

- Här visar de praktiska erfarenheterna att datorn ska komma in så tidigt som möjligt för att motverka detta, säger Jan Svärdhagen. På Österfärnebo skola, som är en F-9-skola i Sandviken, har man lärt sig i sitt 1-1-projekt att datorn behöver bli en naturlig del av undervisningen redan i förskolan. Då slipper man problemen med att eleverna inte koncentrerar sig på undervisningen. Datorn blir inte exotisk, utan lika självklar som papper, penna och lärobok har varit.

Österfärnebo skola är också ett bra exempel på vad som bör göras för att få fart på skolans inre utveckling, menar Jan Svärdhagen. Här har man arbetat på ett systematiskt sätt med lärarnas pedagogiska reflektion och kunskapsdelning. Samtidigt har skolan satsat ordentligt på kompetensutveckling genom att låta samtliga lärare ta en kompletterande kurs på högskolan. Detta tar tid och kostar pengar, men ger ett långsiktigt resultat.

För att kommunerna ska komma vidare med it-användningen ute på skolorna, är det nödvändigt med kompetensutveckling på olika nivåer. Här rör det sig om allt från grundläggande kurser i it-användning, som exempelvis PIM, till magisterexamen och forskarutbildning.

- Skolorna får inte outsourca pedagogiken, säger Jan Svärdhagen. De satsningar som behövs är kostsamma för kommunerna, men de lönar sig och är nödvändiga. Att enbart köpa datorer är ett rent slöseri med pengar om man inte ger lärarna de förutsättningar som de behöver för att använda teknikens möjligheter i undervisningen.

Den viktigaste satsningen för NGL-skolcentrum just nu handlar om kommunala doktorander, det vill säga lärare som delar sin tid mellan forskarutbildning och undervisning. De har ena benet i akademin och den andra i den praktiska verksamheten, och kan ge sina kollegor den inspiration och det nytänkande som krävs för att de pedagogiska förändringarna ska börja komma igång

- Vi ska försöka skapa plats för ett tjugotal doktorander, säger Jan Svärdhagen. De ska ges tillfälle att utvecklas både teoretiskt och praktiskt, samtidigt som vi måste se till att vi och andra intressenter inte dränerar skolorna på duktiga pedagoger. Lärarna är kanske viktigare än någonsin idag, när utvecklingen går i en allt snabbare takt. Men då måste vi ge dem de förutsättningar som de behöver för att göra sitt arbete så bra som möjligt.

I måndags meddelade det danska Barn- och undervisningsministeriet att man tillsatt en rådgivningsgrupp som ska hjälpa den ansvariga ministern att överblicka de utmaningar och möjligheter som den digitala utvecklingen skapar för skolan. Den här gruppen består av nitton personer från skola, näringsliv, forskning och ideella organisationer. De har utsetts eftersom de har goda teoretiska och praktiska kunskaper kring digitala lärandeprocesser och den digitala utvecklingens konsekvenser i ett pedagogiskt sammanhang.

Det här initiativet är en del av det pågående arbetet med att anpassa den danska skolan till den pågående teknik- och samhällsutvecklingen. I slutet av augusti förra året antog folketinget en nationell it-strategi för skolan, och i början av oktober, någon vecka efter valet och regeringsskiftet, presenterade Christine Antorini sin vision för den danska skolan.

Rådgivningsgruppen ska arbeta till och med nästa år, och man kommer regelbundet att arrangera tematiska möten med barn- och undervisningsminister Christine Antorini för att diskutera viktiga frågeställningar, trender, aktuell forskning och praktiska exempel. Mads Tofte, som är rektor på IT-universitet i Köpenhamn, leder gruppen.

Tillsättandet av en praktiknära rådgivningsgrupp välkomnades av Skolelederforeningen, medan Danmarks Lærerforening (DLF) var mer tveksamma. Skolledarnas Claus Hjortdal sade til TV2 Nyhederne att kunskapsdelning och spridning av arbetssätt och erfarenheter är eftersatt i den danska skolan, och att detta måste hanteras på bättre sätt framöver. Dorte Lange från DLF menade däremot att lärarna har de kunskaper som de behöver för att använda it i sin undervisning, och att problemet istället handlar om att de inte har tillgång till tekniken i den mån som de vill och behöver.

I december offentliggjorde Folkeskolen, som ges ut av DLF, en enkätundersökning om it-användningen i den danska skolan som lyfte fram infrastrukturmässiga och pedagogiska problem som lägger besvärliga hinder i vägen för regeringens strategi och vision för skolan. Tekniken fungerar ofta inte som den borde göra, och många lärare vet inte hur de ska använda it på ett bra sätt i sin undervisning. Antorini påpekade då att det för hennes del handlar om att tydliggöra målen för skolans pedagogiska it-användning och att skapa de ramar och förutsättningar som krävs för att detta ska bli möjligt att förverkliga.

Detta märks i regeringens uppdatering av it-strategin för skolan, som kom kom häromveckan, tillsammans med revideringen av hela den danska digitala agendan, och som lanseras under rubriken ”Skolan ska utmana den digitala generationen”. Här handlar det om satsningar pÃ¥ stöd till inköp och effektiv distribution av digitala läromedel och -resurser, alla elevers tillgÃ¥ng till dator och trÃ¥dlöst nät 2014, konkreta mÃ¥l för hur it och digitala medier ska användas i undervisningen och en mer mÃ¥lmedveten användning av aktuell forskning om it och lärande i skolutvecklingsarbetet.

I pressmeddelandet om rådgivningsgruppen nämns några exempel på viktiga teman och frågeställningar som ska hantera under de kommande två åren. Hit hör bland annat följande områden:

• Hur kan it möjliggöra att alla elever verkligen lär sig det som de behöver kunna, oavsett kön, etnisk eller social bakgrund eller lärandeförmÃ¥ga?
• Hur kan it bidra till att stärka undervisningen och även stärka elevernas ämnesmässiga och allmänna kunskaper och färdigheter?
• Hur kan skolan bygga vidare pÃ¥ de digitala kompetenser som eleverna tillägnar sig pÃ¥ fritiden?
• Vad vet forskningen om digitala lärprocesser och -resurser i undervisningen, och hur sprids kunskaper och erfarenheter om detta pÃ¥ bästa sätt till lärarna?

Här finns det mycket att återkomma till framöver.

Idag startar The Guardian en kampanj som betonar värdet av en tidsenlig och väl fungerande undervisning i it och datavetenskap i brittisk skola och högre utbildning. Under hela veckan kommer man i en serie artiklar, blogginlägg och diskussioner online att belysa hur läget är idag, och med hjälp av bl a företrädare för it-branschen samt lärare och elever försöka peka på vad som bör göras för att få fart på utvecklingen. Kampanjen stöds av Google.

Fram till regeringsskiftet efter valet 2010, genomförde Storbritannien en rad satsningar som syftade till att integrera it och den digitala utvecklingens möjligheter i undervisning och lärande. Strategiska planer, nya styrdokument och konkret stöd till förnyelsen av skolans undervisning var viktiga del av arbetet med att anpassa skolsystemet till dagens verklighet.

Den nya regeringen beslöt att Becta skulle stängas och det pågående förändringsarbetet ersattes med en återgång till kärnkunskaper och basfärdigheter samt ett mer traditionellt perspektiv på skolans undervisning och mål. I november 2010 gav regeringen ut ett whitepaper, The Importance of Teaching, som betonade värdet av att brittiska elevers prestationer förbättras i PISA och andra internationella kunskapsmätningar, och att alla verkligen får den undervisning som de enligt skollagen har rätt till. Behovet av att integrera it i den pedagogiska verksamheten sägs det inte längre något om, men skolorna får själva styra hur undervisningen bedrivs så länge som de uppfyller de centralt uppställda kunskapsmålen.

Under förra året började en mer kritisk diskussion av såväl den nuvarande som den tidigare skolpolitiken att synas i den brittiska debatten. I februari 2011 publicerade NESTA, en non-departmental public body och quango, som fungerar som expertinstans för innovation och näringslivsutveckling, rapporten Next Gen., skriven av två veteraner från datorspelindustrin.

Rapporten varnar för att Storbritannien halkar efter i den globala utvecklingen inom datorspel och visuella effekter, och ett viktigt skäl till detta är att programmering och datavetenskap lyser med sin frånvaro i läroplanerna. Det är allvarligt, menar man, eftersom det rör sig om verksamhetsområden som både kan generera kvalificerade arbetstillfällen och främja ekonomin och den allmänna samhällsutvecklingen. Regeringen gav dock inte några konkreta besked om att uppfylla önskemålen.

Eric Schmidt, styrelseordförande på Google, framförde en liknande kritik när han höll ett föredrag på Edinburgh International Television Festival i slutet av augusti. Han konstaterade att Storbritannien inte lyckats dra nytta av sina tidigare tekniska försprång inom tv och digitala medier. Oförmågan att förena kultur och teknik är en del av detta. Här finns det mycket att lära av framgångarna under den viktorianska eran, för drygt hundra år sedan.

Frånvaron av programmering och teknikförståelse i läroplanerna är en annan viktig faktor, enligt Eric Schmidt. Det räcker inte att eleverna lär sig att hantera olika program, utan det är mer avgörande att de utvecklar en förståelse av hur tekniken faktiskt fungerar. Annars blir det svårt att tänka om, tänka nytt och att upptäcka nya möjligheter.

I början av december skrev John Naughton, professor på Open University, en artikel i The Guardians systertidning The Observer där han påpekade att Storbritannien riskerar att stänga dörren till framtiden om man inte tar behovet av programmeringskunskaper på allvar. Han menar att programmering närmast kan jämföras med magi. Har man bara fantasi, programmeringskunskaper och en förståelse av tekniken, är det faktiskt möjligt att skapa helt nya vägar och möjligheter med hjälp av en ganska enkel utrustning.

Det räcker dock inte att se de här kunskaperna ur ett instrumentellt perspektiv och att utgå ifrån branschens behov idag, understryker Naughton. Istället gäller det att förstå att de faktiskt kan öppna dörren till framtiden och lägga grunden till näringar och branscher som vi inte kan föreställa oss. Tänk till exempel på vad Tim Berners-Lee tankar och skisser kring webben för tjugo år sedan har lett till!

Strax före jul skrev Sarah Knight, programansvarig på JISC, en nationell organisation som ger stöd åt it-användning i högre utbildning och forskning, en artikel i The Guardian om vikten av att ta behovet av digital kompetens på allvar. Idag är det nödvändigt att ha digital kompetens för att bli anställningsbar, men värdet är förstås betydligt större och mer avgörande än så. Utan digital kompetens är det svårt att följa med i samhällsutvecklingen och att utveckla de kunskaper och färdigheter som krävs för att delta i samhällslivet och för att forma sitt liv och sin vardag.

Sarah Knight tillägger ocksÃ¥ att det är ett misstag att se dagens unga som ”digitala infödingar” som närmast automatiskt har lärt sig att navigera i bland digitala medier och kommunikationsformer. Undersökningen Researchers of Tomorrow, som genomfördes av JISC och British Library förra Ã¥ret, tydliggör att det inte finns nÃ¥gra avgörande skillnader mellan yngre och äldre forskare när det gäller den här typen av förmÃ¥gor.

Varken de yngre eller de äldre är särskilt bra på detta, vilket Ian Rowlands, som leder forskargruppen CIBER vid London University College, tog upp när han föreläste på Nätverket för Informationskompetens konferens i Stockholm 2009. Han betonade att han och hans grupps undersökningar tydligt visar att Google-generationen är en myt, och det är ett faktum som måste tas på allvar i det allmänna samtalet kring behovet av kunskap och lärande idag.

Det blir intressant att följa The Guardians kampanj under veckan och att se om, och i så fall hur, den påverkar den brittiska debatten om digital kompetens, it, skola och utbildning framöver.

Igår presenterade Folkeskolen i flera artiklar resultatet av en nyligen genomförd enkätundersökning bland 501 lärare om den pedagogiska it-användningen i den danska skolan. Slutsatsen var, i all korthet, att den tekniska infrastrukturen inte fungerar tillfredställande, och att lärarna i stor utsträckning saknar kunskaper och insikter som de behöver för att kunna undervisa på nya sätt som är i takt med tidens villkor och krav.

Den nya barn- och undervisningsministern Christine Antorinis vision för skolan och den nationella it-strategin för skolan stöter alltså på rejäla hinder på vägen som det gäller att ta itu med. Detta visade även konsultföretaget Rambøll Management och branschorganisationen Dansk IT  i slutet av augusti, när man gav ut rapporten IT i praksis 2011 som beskriver och analyserar it-användningen i danskt näringsliv och i offentlig sektor. När det gäller skolan, slog man fast att infrastrukturen måste tas om hand på ett professionellt sätt för att kunna fylla sitt syfte.

Enligt Folkeskolens undersökning blir fyra av fem lärare frustrerade över teknikens brister varje vecka, men Kommunernas Landsforening kan inte garantera full funktionalitet och en god tillgång på fungerande datorer förrän 2015.

Det handlar förstås inte enbart om teknik, även om den är grunden för att allt annat ska gå att genomföra. Christine Antorini påpekade för Folkeskolen att forskning och utveckling kring nya sätt att undervisa, kompetensutveckling av lärare och satsningen på att skapa och sprida digitala läromedel och lärresurser, som är bland de sju punkterna i it-strategin, är det som hon själv sätter främst.

Det gäller att skapa en ordentlig ram för vad it-användningen ska leda till och att ge lärarna de förutsättningar som de måste ha för att kunna genomföra detta. Idag sker en stor del av utvecklingen genom initiativ av enskilda entusiaster ute på skolorna, men hon betonade att det inte räcker för att vända skutan. Det krävs också nationella riktlinjer för undervisningen och tydliga krav på vad eleverna måste lära sig.

Just nu satsar många danska kommuner, precis som här i Sverige, miljonbelopp på att köpa in datorer, smartboards och annan hårdvara. Men om det inte finns en genomtänkt pedagogisk strategi bakom, finns det en stor risk för att många kommuner misslyckas rejält och att pengarna kastas bort. Kasper Koed, it-didaktisk konsult vid Center for undervisningsmidler i Köpenhamn, understryker i en av artiklarna att teknikinvesteringarna inte spelar någon roll alls om inte lärarna får den kompetensutveckling som de behöver. Anders Bondo Christensen, ordförande i Danmarks Lærerforening, säger i samma artikel att det måste finnas en plan för hur tekniken ska användas och vilka mål som ska uppnås. Annars är det helt meningslöst.

I it-strategin sägs att kommunerna ska satsa en halv miljard på hårdvara medan regeringen förbinder sig att stå för ett lika stort belopp för utvecklingen av digitala läromedel och lärresurser samt för forskning och utveckling kring nya sätt att undervisa. Ole Christensen, lektor på Professionshøjskolen UCC, menar att det är den sistnämnda satsningen som är den viktigaste. Han nämner bland annat en undersökning från Danmarks Statistik, som visar att offentlig sektor köper in mängder med ny teknik, men att de anställda inte ges tillräcklig support eller tid till att undersöka och att lära sig använda den. Lärarna måste få experimentera med tekniken för att kunna upptäcka dess möjligheter och hur den kan passa in i undervisningen.

Ole Christensen ägnar en stor del av sin arbetstid åt ett forskningsprojekt om hur it används i vardagen och i skolan på University College Copenhagen. Han menar att det framför allt handlar om att lärarna ska kunna hjälpa eleverna att hantera den samhällsförändring som vi befinner oss mitt i. Annars finns det risk för en växande digital klyfta som kan skapa stora problem i samhället.

Bernt Hubert, som samarbetar med Ole Christensen i det här projektet,  var med i Danmarks Radios P1 Morgen imorse. Då nämnde han bland annat att han anser att den danska skolan har gått från att vara ett pedagogiskt till att bli ett politiskt projekt. Därför är det viktigt att den framstår som utvecklingsklar och nyskapande för medborgarna, även om så inte är fallet. Media berättar emellanåt om lyckade it-projekt ute i landet, men det är långt ifrån hela sanningen, menar Bernt Hubert. I det stora hela har det inte hänt särskilt mycket sedan 1993, då det slogs fast i den danska skollagen att it och medier ska användas i undervisningen.

Enligt Bernt Hubert finns det avskräckande spår från de tidigare satsningarna. För att satsningarna ska kunna lyckas nu, måste en stor del av regeringens halva miljard gå till en praktiknära fortbildning av lärarna. Det krävs också att skolledarna spelar en proaktiv roll och verkligen stimulerar lärarna till att tänka om och att tänka nytt med tekniken. Annars kommer det inte att hända något den här gången heller.

Karsten Gynther, lektor pÃ¥ University College Sjælland, säger i Folkeskolen att den danska skolan saknar sÃ¥väl teoretisk förankring som praktiska metoder och verktyg för att hantera det som de mÃ¥ste kunna för att fungera i dagens samhälle. Han menar att det krävs en ny didaktik, en slags didaktik 2.0, för att skolan ska klara detta. Det handlar inte om att förmedla ”färdig kunskap”, utan om att ge eleverna den hjälp och det stöd som de behöver för att lära sig att lära.

Detta kräver bland annat att läraren överger sin traditionella roll och att läroboken ersätts av lärresurser, främst digitala sÃ¥dana. Läraren ska även i fortsättningen spela en styrande och vägledande roll i undervisningen, men det ska ske pÃ¥ helt andra sätt än tidigare – och den utvecklingen sker inte över en natt, pÃ¥pekar Karsten Gynther. Men om läraren kan använda tekniken pÃ¥ ett fruktbart sätt i sin undervisning, sÃ¥ kan det ske en snabb utveckling av elevernas lärande, vilket även nyligen konstaterats av Karin Twedell Levinsen och Birgitte Holm Sörensen pÃ¥ Ã…rhus universitet.

Just nu genomförs kampanjen Del med Antorini på Facebook, där alla intresserade uppmanas att dela med sig av tankar, idéer, erfarenheter och goda exempel till ministern. Kampanjen avslutas imorgon med öppet hus på ministeriet, så någon gång efter årsskiftet kommer det säkert nya inspel till det fortsatta arbetet. Jag återkommer i ärendet!

International Association for K-12 Online Learning (iNACOL) är en icke-vinstdrivande organisation, med säte i Washington, DC, som genom undersökningar, studier, opinionsbildning, kompetensutveckling och nätverksarbete verkar för att främja nätbaserat lärande i hela världen. Häromveckan presenterade de resultatet av en nyligen genomförd enkätundersökning i ett femtiotal länder och regioner i samtliga världsdelar: Online and Blended Learning. A Survey of Policy and Practice of K-12 Schools Around the World.

Danmark och Finland är de enda nordiska länderna som ingår i undersökningen.

Det här är en uppdatering av en undersökning som iNACOL genomförde 2006. Syftet är att undersöka riktlinjer och praktik kring nätbaserat lärande och att analysera vad som krävs för att intentionerna ska förverkligas. Undersökningen omfattar både undervisning som helt och hållet bedrivs på nätet (online learning) och undervisning som kombinerar klassrumsundervisning med nätbaserat lärande (blended learning).

Bakgrunden till undersökningen är att den digitala utvecklingen både skapar helt andra förutsättningar för undervisning och lärande och ställer helt andra krav på vilka kunskaper och färdigheter som krävs i arbetslivet och i rollen som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Därför är det viktigt att titta närmare på vad som sker i olika länder, att se efter vilka hinder och möjligheter som finns och att reflektera kring vad beslutsfattarna  bör göra för att underlätta den fortsatta utvecklingen.

Sex temaområden tas upp:

1. Statens engagemang i frågor som rör planering, finansiering och ledarskap.
2. Antal studenter som har tillgång till nätbaserat lärande samt i vilka delar av respektive land som de bor i.
3. Lärarutbildning och kompetensutveckling.
4. Kvalitetsstandarder för kurser och relaterade tjänster.
5. Utmaningar för nätbaserat lärande.
6. Elevernas tillgång till it.

Undersökningen pekar på fem tydliga globala mönster. Det första mönstret är att det mest är elever i stadsområden i världens utvecklade länder som har tillgång till nätbaserat lärande. Ett annat mönster är att det krävs en hög grad av eget ansvar ute i skoldistrikten och ett fungerande samspel mellan central styrning och lokala initiativ för att utvecklingen ska ta fart.

Ett tredje mönster är att det vanligen inte ställs några krav på att lärare ska genomgå en viss typ av kompetensutveckling innan de börjar arbeta med nätbaserat lärande, men att det finns tillgängligt för den som så önskar. Några länder och regioner, bland annat den kanadensiska provinsen British Columbia, Hong Kong och Singapore ställer dock sådana krav.

Det fjärde mönstret är att blended learning är betydligt mer vanligt förekommande än online learning. I de allra flesta länderna används nätbaserat lärande mest som ett komplement till den undervisning som sker i klassrummet. Det femte mönstret är att nätbaserat lärande är allra vanligast bland elever som av olika skäl har svårt att komma till skolan varje dag. Det finns dock länder som uppmuntrar alla elever att åtminstone delvis följa kurser och undervisningsförlopp på nätet.

En viktig slutsats är att det framför allt är socioekonomiska faktorer som bestämmer graden av tillgång till nätbaserat lärande. I de länder där barn och unga uppmuntras att studera online, är det i regel föräldrarna som står för kostnaden. För att få fart på utvecklingen är det därför, enligt undersökningen, nödvändigt att söka andra finansieringsvägar eller att hitta kostnadseffektiva sätt att ge alla elever samma möjligheter.

I undersökningen konstateras att det inte räcker att satsa på infrastruktur och lärresurser, utan att det krävs en vidareutveckling av lärarna för att de ska kunna utnyttja de nya tekniska möjligheterna i sin undervisning. Trots att några länder lyfter fram betydelsen av lärares kompetensutveckling, finns det inget land som har tagit initiativ till att förändra lärarutbildningen i grunden och att anpassa den till de villkor som den digitala samhällsutvecklingen skapar. Det påpekas också att insatserna kring kompetensutveckling mest fokuserar på verktygskompetenser istället för att lägga vikten vid pedagogiskt nytänkande och reflektioner kring nya metodiska och didaktiska vägar.

Unescos arbete med att ta fram ett ramverk för lärares it-kompetens, är ett initiativ som beslutsfattare i all världens länder nog skulle behöva titta närmare på. Den första versionen kom 2008 och i slutet av oktober var det dags för en ny, reviderad version.

Här betonas att det inte räcker att lärarna kan hantera tekniken, utan att de måste kunna lära eleverna att samarbeta och att bli kreativa problemlösare som kan dra nytta av it-utvecklingen i sin vardag. Detta är komplexa uppgifter som både ställer krav på teoretiskt djup, praktiska erfarenheter samt ett kontinuerligt samarbete och en systematisk kunskapsdelning med andra lärare. Det krävs både digital kompetens och andra perspektiv på kunskap, lärande och kunskapsbedömning.

I sammanfattningen av undersökningen funderar författarna på möjliga faktorer som kan driva utvecklingen framåt och förändra skolan på ett mer genomgripande sätt. De pekar på att en växande frustration bland eleverna och en önskan om att undervisningen blir mer digital och anpassad till dagens samhälle kanske kan fungera som en katalysator som får igång en systemförändring.

Om den allmänna opinionen påverkas och andra typer av frågeställningar och problem än de som gäller idag blir tongivande i debatten, kan det säkert ske både snabba och djupa förändringar, tror författarna.

För en vecka sedan släppte Kairos Future sin studie IT och digital kompetens i skolan, som är baserad på litteraturgenomgångar, en enkätundersökning, arbete med fokusgrupper och ett expertseminarium, där bland annat jag deltog. I studien behandlas hur it används i undervisning och lärande och vad som krävs för att det hela ska fungera, men man blickar även framåt och funderar lite på hur skolan kommer att se ut om tio, femton år.

Tre huvudslutsatser lyfts fram:

1. It kommer att revolutionera skolan. På många håll släpar skolans it-användning efter övriga samhället idag, men de flesta förväntar sig att detta snart kommer att förändras.
2. Det finns en klyfta mellan skolledning och klassrum. Förvaltningschefer, it-strateger och it-pedagoger är i regel mer entusiastiska över it-användningen än lärare och elever. Detta kan, enligt studien, tyda på att ledningen har en övertro på att tekniken i sig har en frälsande effekt på skolans verksamhet.
3. Lärare och rektorer är i stort behov av kompetensutveckling, såväl kring teknikens övergripande samhällseffekter som kring den konkreta pedagogiska användningen.

Idag presenterar .SE Ã¥rets upplaga av undersökningen Svenskarna och Internet, där man än en gÃ¥ng konstaterar att Internet spelar en stor och grundläggande roll i vardagen för de allra flesta, inte minst för barn och unga. De allra flesta svenskar har tillgÃ¥ng till en egen dator, och för mÃ¥nga handlar det om en bärbar. Internetanvändningen kryper allt längre ner i Ã¥ldrarna, samtidigt som andelen äldre ocksÃ¥ växer. Numera använder hälften av alla treÃ¥ringar Internet dÃ¥ och dÃ¥ – och det är i sig en faktor värd att begrunda. Detta är information värd att hÃ¥lla i minnet när man läser Kairos Futures studie.

Jag har bytt några ord med Frida Edman, LIN Education och Elisabeth Lennartsdotter, Gleerups, för att få utbildningsföretagets och läromedelsförlagets perspektiv på Kairos Futures huvudslutsatser. Båda företagen är samarbetspartners till Kairos Future och har varit med om att ta fram studien.

Frida Edman betonar att det ur hennes och företagets perspektiv är viktigt att undersöka hur den digitala kompetensen utvecklas för att kunna möta kommuner och skolor där de befinner sig. I det perspektivet kan den här studien ses som ett verktyg som kompletterar och konkretiserar den internationella forskningen och andra undersökningar. Studien visar att it-användningen fortfarande är på en tämligen banal nivå på många svenska skolor. Digitala medier, kritiskt tänkande och analys borde spela en framträdande roll, men istället är det fortfarande kontorsprogrammen och deras funktioner som dominerar.

- Den politiska skoldebatten handlar varken om skolans uppdrag eller om behovet av att omdefiniera pedagogens roll, säger Frida Edman. Här skulle det vara viktigt att diskutera vad styrdokumenten faktiskt säger och vad detta innebär i praktiken. Jag tycker att debatten verkligen behöver lyftas några snäpp. Det finns ett antal rädslor och utmaningar som vi måste börja våga tala om för att kunna komma vidare.

Elisabeth Lennartsdotter instämmer i den allmänna bilden av it och digital kompetens i skolan som framkommer i studien. Det har inte skett några genomgripande förändringar, utan många arbetar fortfarande väldigt traditionellt. Under det här året har det dock uppstått en efterfrågan på digitala läromedel.

- Marknaden är fortfarande i ett tidigt skede, konstaterar Elisabeth Lennartsdotter. Det är också väldigt stora skillnader mellan olika kommuner, skolor och lärare. Ibland kan det nästan kännas som natt och dag. Vårt förhållningssätt är att underlätta för alla lärare oavsett var de befinner sig, så vi behöver ha lösningar som svarar mot dagens varierande önskemål.

Frida Edman

Förändringar är ofta svårt och ibland kan det vara en rejäl utmaning att få alla med på tåget. Frida Edman tror att den stora skillnaden mellan skolledare och andra grupper i hög grad beror på bristande ledarskap. De som har en positiv syn på it-användningen i skolan har lyckats väl med att förankra argument och slutsatser inom de egna leden, men de har varit mindre framgångsrika med att sprida dem vidare.

- Strategi och ledarutveckling är avgörande faktorer i det här sammanhanget, säger Frida Edman. Rektorer saknar ofta tid för att leda kring de pedagogiska frågorna. Kanske behöver de hjälp, stöd och metoder för att kunna förankra och utveckla den digitala kompetensen på skolan? Annars kan det nog bli svårt att föra in undervisning och lärande på nya vägar.

Ibland är det möjligt att datorer har köpts in till skolan innan det har gjorts en ordentlig analys av hur de ska användas och vad man vill uppnå. Därmed har man inte heller resonerat kring vilka insatser som krävs för att allt ska gå i lås och hur lärarna ska arbeta pedagogiskt med de tekniska möjligheterna. Elisabeth Lennartsdotter tror att det kan vara en förklaring till de stora skillnaderna i synen på it-användningen i skolan.

- Det är en utmaning att på allvar integrera it i undervisningen, säger Elisabeth Lennartsdotter. Läraren måste tänka på andra sätt när det gäller innehållet, hur man går till väga i undervisningen och vilka roller man spelar under arbetets gång. Detta rymmer mängder med möjligheter, men även hinder som kan ställa till problem om man inte kan få hjälp med att hantera dem.

Frida Edman slår fast att det är naivt att tro att it i sig kommer att kunna utmana de traditionella skolmönstren. Förändring sker aldrig per automatik, menar hon.

- Ett starkt och lyssnande pedagogiskt ledarskap är nödvändigt, säger Frida Edman. Och det mÃ¥ste ske pÃ¥ helt andra sätt än tidigare. Lärare mÃ¥ste börja dela med sig, samtala och diskutera kring utmaningar och möjligheter, hinder och genvägar. Det är ju detta som kompetensutveckling handlar om! Här fungerar det inte med nÃ¥gra ”one size fits all”-lösningar, utan varje lärare mÃ¥ste ta tag i saken utifrÃ¥n sin egen konkreta situation, tillsammans med de andra.

Elisabeth Lennartsdotter instämmer i att kompetensutveckling är en avgörande faktor.

- Egentligen borde det ju vara självklart att läraren får en dator innan eleverna, säger Elisabeth Lennartsdotter. Det krävs både kunskap och erfarenhet för att kunna dra nytta av tekniken på ett bra sätt och för att kunna tänka om och tänka nytt. Därför är det förstås nödvändigt att lärare ges god tid att lära känna de nya möjligheterna och att utveckla sina förmågor på ett bra sätt. Det gäller att blicka bortom infrastrukturen och tekniken för att istället fästa blicken på pedagogiken. Och detta måste göras kontinuerligt och bli till en naturlig del i vardagen för lärarna.

Elisabeth Lennartsdotter

Vi fÃ¥r inte glömma att svensk skola faktiskt är rätt bra i en internationell jämförelse, pÃ¥pekar Frida Edman. Det gäller dock att inte stagnera. Om vi ska revolutionera skolan, kan vi inte bara prata om paradigmskifte – utan vi mÃ¥ste faktiskt se till att göra nÃ¥got. Det finns inget facit som visar hur vi ska göra, men det fÃ¥r inte bli ett hinder för att sätta igÃ¥ng med utvecklings- och förändringsarbetet, tillägger hon.

- Det är inte svÃ¥rt att se att framtidens läromedel och -resurser uteslutande kommer att vara digitala, säger Frida Edman. De kommer även i stor utsträckning vara nÃ¥got som eleverna och lärarna själva är med om att utveckla. När vi digitaliserar skolan ska det alltsÃ¥ inte främst skannas in böcker. De som normalt räknats till användarna av läromedel, ska istället delta i produktionen och vara med om att ta fram de grunder och plattformar som behövs. Dessutom tror jag att det är viktigt att vi inte ”skolifierar” det hela. Istället ska vi dra nytta av de verktyg och tjänster som vi använder i vardagen, utanför skolan. Det handlar inte om traditionella läromedel, utan om att använda alla lämpliga och tillgängliga medel för att stimulera och utveckla lärandet.

Elisabeth Lennartsdotter anser att hon och hennes kollegor ständigt reflekterar och resonerar kring vad ett läromedel är, hur det bör se ut och hur det ska fungera. Hon tillägger att man gör detta i dialog med skolledning och lärare för att kunna utveckla en produkt som de behöver och vill betala för.

Gleerups arbetar pÃ¥ samma sätt nu när man utvecklar en HTML5-baserad ”interaktiv bok” med sociala funktioner, och den här gÃ¥ngen inkluderar man även eleverna i dialogen. Inspirerade av amerikanska framgÃ¥ngar som Inkling, Kno och Kindle, är ambitionen att utveckla en plattformsöverskridande lösning som kan utvecklas vidare, men som innehÃ¥ller en grund som kopplar till de mÃ¥l och krav som anges i styrdokumenten.

- Ur vårt perspektiv vore det att gå över ån efter vatten om lärare och elever själva skulle producera allt det innehåll som de använder i undervisningen, säger Elisabeth Lennartsdotter. Det behövs material som är stadieanpassat och som innehåller en tydlig progression. Men det utesluter förstås inte att lärare och elever kan vara medskapare och att det digitala läromedlet innehåller möjligheter till samarbete, kunskapsdelning, erfarenhetsutbyte och kollaborativt lärande. Så är det redan i betaversionen av vår nya lösning.

För knappt två veckor sedan meddelade utbildningsdepartementet i den kanadensiska provinsen British Columbia att det är dags att anpassa skolsystemet till de genomgripande förändringar som sker i samhället. Skolan har sina rötter i 1800- och 1900-talets samhälle, men nu är det i allt högre grad andra förutsättningar som gäller. Det måste man ta hänsyn till för att utbildning och undervisning verkligen ska fungera.

Politiker och tjänstemän har tagit fram en plan som anger villkoren och nu bjuder man in medborgarna att diskutera nyckelfrågor och föreslå lämpliga åtgärder, i likhet med vad som just nu är på gång i Skottland. Den pågående samhällsutvecklingen har inget facit och det gäller att vara öppen för de vägar och möjligheter som efterhand kan bli synliga.

Det uttalade syftet med planen är att sätta elevernas intressen och behov i förgrunden, och att förbereda dem för vuxenlivet så att de både kan förverkliga sina drömmar och främja provinsens fortsatta utveckling och välmående. IT-utvecklingen spelar en avgörande roll i dagens samhälle och den löper även som en röd tråd genom planen. Datorer och digitala medier ger helt andra möjligheter att lära, kommunicera, samarbeta och skapa, men kräver också en rad kunskaper och färdigheter som skolan måste kunna ge eleverna möjlighet att utveckla.

I den här planen talas det, precis som i USA och på andra håll, om behovet av att undervisningen leder fram till 21st century skills, de nyckelkompetenser som anses nödvändiga idag och för en överskådlig framtid.

Planen bygger på fem grundstenar:

1. Undervisningen ska anpassas efter den enskildes förutsättningar och behov. Detta ska ske inom ramen för de förutsättningar och krav som anges i läroplaner och andra styrdokument. Flexibilitet och en aktiv medverkan av eleverna och deras föräldrar är avgörande för att detta verkligen ska fungera. I planen anges att läroplaner och ramverk för kunskapsvärdering och betygsättning ska färdigställas under de närmaste sex månaderna.

2. Undervisning och lärande ska hålla en hög kvalitet. För att detta verkligen ska fungera, gäller det både att förändra lärarutbildningen och att satsa på lärares kompetensutveckling. I planen sägs det också att lärarnas undervisning och prestationer ska utvärderas regelbundet och att insatserna kring kompetens- och yrkesutveckling ska anpassas efter detta. Här finns det inte någon angiven tidsplan, utan form och innehåll ska diskuteras fram under de kommande månaderna med de parter som detta berör , bland annat högskolor och fackliga organisationer.

3. Flexibilitet och goda valmöjligheter. Under det kommande året ska man undersöka vad som behöver göras för att anpassa skolornas verksamhet och undervisningens former och innehåll till elevernas önskemål och behov. Här handlar det både om att ta reda på hur nätbaserad undervisning kan komplettera den undervisning som ges i skolan och att se hur ungdomarnas fritidsintressen och informella lärande inom olika områden kan bli integrerade delar i skolans vardag.

4. Regler och styrdokument ska sträva efter att säkerställa en hög kunskapsnivå. Här betonas att kritiskt tänkande och en god samarbetsförmåga är lika viktiga som traditionella kärnkompetenser och att eleverna måste ges möjlighet utveckla båda delarna på ett bra sätt. Bedömningen ska vara både formativ och summativ, och de arbetssätt och metoder som behövs i de här sammanhangen ska tas fram tillsammans med lärarna.

Regelverket för bedömningen ska tas fram under närmaste fyra månaderna och inom sex månader ska ramarna för lärarnas ansvar och befogenheter inom det här området redas ut. Det praktiska arbetet med ett nytt nätbaserat system för kunskapsvärdering beräknas vara helt klart i september 2013.

5. Den pedagogiska it-användningen ska stärka och ge stöd åt lärandet. I det här avseendet tänker man sig även att det nya systemet för kunskapsvärdering ska göra det enklare att individanpassa undervisningen. Regeringen kommer både att satsa på infrastruktur och på att ta fram digitala läromedel och resurser som kan användas såväl på distans som i klassrummet. Eleverna uppmuntras att ta med egna datorer, mobiler, tablets och liknande, om de bedöms vara av värde i undervisningen.

De insatser som behöver göras kring den pedagogiska it-användningen, beräknas genomföras under de kommande 6-24 månaderna.

Diskussionerna är i full gång på webbplatsen, liksom på Twitter, under hashtaggen #bcedplan. Just nu handlar det om tre övergripande frågeställningar:

1. Vilka slags kompetenser behöver eleverna utveckla i skolan för att klara sig som vuxna?
2. Vad behöver föräldrarna veta om sina barns kunskapsutveckling och lärande?
3. Hur ser de avgörande faktorerna för framtidens utbildningssystem ut?

Det finns goda skäl att återkomma till debatt, beslut och verklighet i British Columbia!

För en månad sedan skrev jag om hur Skottlands regering förbereder en strategi för it och lärande i skolan. Som en del av det arbetet aviserades en förnyelse av Glow, Skottlands nationella skolintranät. Utbildningsminister Michael Russell välkomnade en öppen diskussion på nätet kring förnyelsen, och han bjöd även in alla intresserade till ett samtal 17 oktober.

Igår eftermiddags möttes regeringstjänstemän, skolledare, lärare, elever och andra intresserade i Stirling för att under drygt två timmar diskutera de fem målsättningar som ingår i den kommande strategin och vad de innebär för Glow. Samtalet streamades över nätet och kommentarerna flödade på hashtaggen #EduScotICT på Twitter.

Redan i inledningen betonades att det här samtalet inte skall ses som en avslutning av diskussionerna, utan mer som ett tillfälle att samla tankarna, att lyssna och att reflektera.

Bill Maxwell, Education Scotland, försäkrade att regering och administration gör allt för att strategin ska bli sÃ¥ flexibel som möjligt – och för att den ska hjälpa elever och lärare att utveckla de kompetenser som de behöver i dagens samhälle. För att lyckas med det gäller det att uppmuntra nytänkande och att samla in och sprida god praxis frÃ¥n de skotska skolorna. Men framför allt mÃ¥ste man resonera kring vart Skottland vill med skolan och hur man kan dra nytta av teknikens möjligheter för att nÃ¥ dit.

Michael Russell, som deltog via en videolänk, hoppades på mängder av goda förslag och konstaterade att diskussionerna på Twitter både är konstruktiva och blickar framåt.

Efter ett kort anförande fick deltagarna i Stirling möjlighet att ställa frågor. En av deltagarna undrade om det finns planer på att ta fram ett API till Glow för att underlätta vidareutveckling och sammankoppling med innehåll och tjänster på Internet. Russell gav inget konkret svar på detta, men påpekade att syftet är att göra Glow mer användbart och mer användarvänligt, och att man kommer att göra allt som är möjligt för att förverkliga det.

Russell berättade att regeringen och dess medarbetare just nu tittar närmare på hur andra länder tänker och arbetar, och att det är viktigt att lyssna på andras erfarenheter samt att fundera på hur man kan bygga vidare på dem i det fortsatta arbetet. Han menade också att det är viktigt att lärare vågar experimentera och prova nya vägar, och att kompetensutveckling är ett viktigt sätt att skapa förutsättningar för detta.

En av deltagarna uttryckte oro för att de frågor och problemställningar som diskuteras går över huvudet på många lärare och att de därför inte deltar i samtalen. Michael Russell instämde i att det är ett viktigt problem, och lovade att försöka hitta sätt att även intressera och engagera dem framöver.

När inledningen väl var avslutad, vändes uppmärksamheten mot de fem målsättningarna. De diskuterades en i taget och varje målsättning presenterades av en elev från Stirling High School. Därefter kommenterades den av två talare och sedan var det dags för rundabordssamtal.

Den första målsättningen, att förändra förhållningssättet till it i undervisningen, presenterades av eleven Rhys McKenna. Han påpekade att det är dags att häva blockeringen av webbplatser som anses som olämpliga, eftersom det hindrar en kreativ användning av nätet. Det borde också vara tillåtet för eleverna att ta med sig egna datorer, tablets och mobiler, både för att minska skillnaden mellan miljöerna i hemmet och i skolan och för att ge bättre tillgång till teknik som fungerar som stöd för lärandet.

Rhys McKenna undrade också varför det är enklare att koppla upp sig trådlöst på ett kafé än vad det är i skolan. Skolans uppgift är att förbereda eleverna för framtidens krav, och då duger det inte att blunda för verkligheten.

Rektorn Ian Stuart berättade om hur man på senare år gått från traditionell undervisning till nya arbetsformer. Han betonade att undervisningen inte främst ska handla om att förmedla kunskaper, utan om att utveckla och träna viktiga förmågor hos eleverna. Men för att kunna klara av det, krävs både kompetensutveckling och nytänkande hos många lärare.

Bruce Robertson, f. d. skolchef i Aberdeen, menade att en förändring av skolans kultur är en absolut nödvändighet. Undervisningen måste möta eleverna där de är idag och kunna knyta an till deras erfarenheter av digitala medier och kommunikationsformer. För att det här ska lyckas, behöver skolledarna vara tydliga med att it i undervisningen inte längre är något som man kan välja att avstå ifrån. De måste också kunna väcka intresse, entusiasmera och skapa förutsättningar för att verkligen kunna tänka om och arbeta på nya sätt.

Den andra målsättningen, att se till att elever, lärare, skoledare och föräldrar blir bättre it-användare, presenterades av eleven Sophie Loch. Hon inledde med att säga att lärare måste vara väl förtrogna med tekniken för att ge bra hjälp åt eleverna, och för att kunna leda lektioner som är motiverande, innehållsrika och meningsfulla. Men det är förstås också nödvändigt att alla delar med sig av sina kunskaper för att det hela ska fungera. Hon avslutade med att teknikanvändningen naturligtvis inte är viktigt i sig själv, utan att den istället måste ses som en väsentlig del av lärandeprocessen.

David Noble, ordförande för fackföreningen ACTS, konstaterade att de stora utmaningarna för skolan inte handlar om teknik, utan snarare ligger på en social, kulturell och organisatorisk nivå. Steven Grier från Microsoft hävdade att det inte handlar om att lärare ska bli tekniker. De ska vara just lärare. Det förutsätter att Glow är så lättanvänt att de inte behöver lägga någon energi alls på det tekniska, utan kan ägna allt åt undervisiningen.

Eleven Leah Anderson itroducerade den tredje målsättningen, att ge stöd åt lärare att undervisa på nya sätt. Hon menade att utvecklingen går mot mer självstyrda arbetssätt i skolan, och att det är nödvändigt att skolan utvecklar de förmågor som behövs ute i samhället. Därför behöver it-användningen komma in redan i skolstarten. Proven måste också bli digitala och förändras i takt med samhällsutvecklingen och de krav som den ställer.

Rektorn Gilian Penny pÃ¥pekade att det inte handlar om att förbättra gamla metoder med tekniken eller att byta ut tryckta läroböcker mot digitala. Skolan mÃ¥ste ta tillvara de nya sätt att lära som tekniken skapar – och den snabba utvecklingen gör detta oundvikligt.

Olivia Wexelstein, som också är lärare, berättade att hon hunnit ganska långt bara på ett år och med ett par datorer i klassrummet. Bloggar används både för reflektion kring lärandet och som ett sätt att dokumentera och att visa föräldrarna vad som pågår. Scratch, Animoto och Youtube är tre bra exempel på tjänster på nätet som gör det möjligt att undervisa och lära på helt nya sätt. De flesta lärare känner inte ens till att de här möjligheterna finns, menar hon, så det återstår onekligen mycket att göra.

Eleven Gordon Milne presenterade den fjärde målsättningen, att fördjupa kontakterna mellan skolan och hemmet. Han menade att Twitter och bloggar är utmärkta sätt att synliggöra det som man gör och att ge föräldrarna inblick i skolans verksamhet. Hans skola har ett konto på Twitter som används i det här syftet.

Tony Rafferty, National Parent Forum of Scotland och Alison Stewart, Red Kite Community Nursery, betonade båda att tekniken ger helt andra möjligheter att engagera föräldrarna i det som man arbetar med på dagarna och att detta förstås måste tas tillvara. Föräldrarna vill gärna vara delaktiga och deras medverkan kan spela en stor roll för att utveckla och förbättra undervisningen

Fraser Davidson inledde diskussionen kring den femte målsättningen, tillgång till hårdvara och en väl fungerande digital infrastruktur. Han ansåg liksom Rhys McKenna att blockeringen av webbplatser i skolan är både svårbegriplig och meningslös och han undrade också varför det måste vara så svårt att koppla upp sig på skolan. Det behövs både en bättre tillgång på datorer i skolan och en betydligt högre bandbredd än i dag för att allt ska fungera.

Läraren Katie Farrell menade att skolan måste inse att teknikutvecklingen innebär mängder med förbättringar för elever i behov av särskilt stöd. Dessutom behöver man inte längre köpa in dyra specialhjälpmedel, utan kan till exempel använda Ipad, som ju är betydligt billigare. Hon nämnde också att Stanford är i färd med att ta fram en app för blindskrift, så det är mycket spännande på gång. Peter Dickman från Google fyllde på med att berätta om Google Apps och hur dessa tjänster kan komma till nytta i skolan.

Trudi Sharp, som ansvarar för arbetet med skolans  strategi och ledarskap i den skotska administrationen avslutade samtalet med att uttrycka en förhoppning om att det konstruktiva samtalet ska fortsätta, på och utanför nätet. Närmast kommer man att sammanställa vad som sades i Stirling, och sedan rullar dialogen vidare.

Igår presenterade Danmarks nya barn- och undervisningsminister Christine Santorini, som tillträdde för drygt en vecka sedan, en kortfattad vision för den danska skolan. Med inspiration från gastronomins värld och det nya nordiska köket, vill hon skapa en ny nordisk skola som förenar respekt för traditionen med ett öppet sinne för förändring och nytänkande. Nätet, digitala medier och nya sätt att undervisa och lära ska bli en naturlig del av arbetet i skolan. Det ska i sin tur  bygga vidare på den nordiska traditionen av lustfyllt lärande i konstruktiv och utvecklande dialog, tvärs över socialgrupper och samhällsklasser.

Visionen rimmar väl med den it-strategi för skolan som trädde i kraft i slutet av augusti, ett par veckor innan folketingsvalet och regeringsskiftet. Här sägs att de digitala möjligheterna ska integreras i undervisningen och ge alla barn och unga en god grund för ett livslångt lärande. Detta kräver både en fungerande infrastruktur, tillgång till digitala lärresurser, tydliga pedagogiska mål, nya examinationsformer, en förändrad lärarutbildning och en pedagogisk praktik som bygger vidare på aktuell forskning.

Strategins sju satsningar är tänkta att hantera detta, men det är förstås knappast någon enkel och lösning. Tankar tar tid och strukturer förändras inte så lätt.

Danska medier tar ofta upp satsningar på varsin dator och projekt där man provar nya arbetssätt och metoder. Igår skrev Urban till exempel om hur förskolor, skolor och universitet över hela landet satsar på att använda Ipad i undervisningen. I artikeln lyfter man fram Rysensteen Gymnasium på Vesterbro i Köpenhamn, där några klasser utforskar de möjligheter som detta skapar. En grundläggande förutsättning för att det ska fungera är förstås att det finns en genomarbetad pedagogisk tanke. Karin Levinsen, lektor på Danmarks Pædagogiske Universitetsskole, påpekar detta i artikeln.

Foto: Chirantan Patnaik CC BY 2.0

Hennes kollega Jeppe Bundsgaard intar dock en mer avvaktande hållning i Folkeskolens reportage från en konferens om skolans nya it-strategi som arrangerades häromveckan. Bundsgaard forskar kring kommunikativa kompetenser och användningen av digitala lärresurser i undervisningen, och han varnar för farorna med teknikfetischism och en alltför hög trendkänslighet.

Jeppe Bundsgaard betonar att de kunskaper och färdigheter som elever behöver utveckla mÃ¥ste komma i främsta rummet – inte tekniken. Informationskompetens, multimedial uttrycksförmÃ¥ga och internationellt samarbete över nätet samt ämnenas innehÃ¥ll och metoder hör till det som barn och unga behöver tillägna sig. I det sammanhanget är inte Ipad det självklara valet, eftersom den saknar tangentbord och en rad funktioner och möjligheter som finns pÃ¥ en dator. Dessutom är mÃ¥nga appar bristfälliga eller rotade i ett behavioristiskt tänkesätt, menar Jeppe Bundsgaard.

Med andra ord måste målen slås fast innan skolan väljer vilken teknik som ska användas. Och didaktiken måste utvecklas så att tekniken kan utnyttjas och verkligen komma till sin rätt. Annars finns det risk för att skolan genomför ytterligare en stor tekniksatsning som inte förändrar något, konstaterar Jeppe Bundsgaard. Budskapet är inte att skolan ska trycka på bromsen, men det är nödvändigt att ta ut riktningen innan det bär iväg.

Ole Christensen, lektor på Professionshøjskolen UCC, pekar i en intervju med Folkeskolen på de negativa konsekvenserna med en skola som inte vågar ta språnget från det gamla och invanda till det nya. Han och hans kollegor deltar i ett nordiskt jämförande forskningsprojekt om familjers it-användning i vardagen, med särskilt fokus på könsperspektivet: Gendering ICT in everyday life.

Det här projektet inleddes 2009 och avslutas januari 2013. Syftet är att med hjälp av kvalitativa och kvantitativa undersökningar ta reda på hur barn och föräldrar använder och förhåller sig till digitala medier hemma och i andra sammanhang. Forskarna tittar bland annat närmare på vilka könsskillnader som finns, vilken betydelse föräldrarnas inställning har samt vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de utvecklar kring it och digitala medier utanför skolans väggar.

I den danska delstudien ser man tydligt hur ungas användning av digitala medier i hemmet faktiskt kan utmana den pedagogiska dagordningen i skolan. Förra hösten och under vÃ¥ren intervjuade man och genomförde enkätundersökningar med fem familjer i stadsdelen Vesterbro i Köpenhamn där bÃ¥da föräldrarna är högutbildade och barnen gÃ¥r i sjätte klass. I de här familjerna utvecklas kunskaper och förhÃ¥llningssätt till teknikutveckling och digitala medier som ligger lÃ¥ngt ifrÃ¥n skolans ramar. Hemma kan barnen leka och lära pÃ¥ kreativa sätt med hjälp av bland annat smartphone, ipad och dator. I skolan är det däremot katederundervisning samt papper och penna som gäller – och den ordningen är svÃ¥r att ifrÃ¥gasätta.

I en intervju i högskolans egen tidskrift UCC Magasin, som publicerades förra veckan, berättar Ole Christensen att skillnaderna mellan de här barnens verklighet hemma och i skolan är enorma. Det är som om någon rest en närmast oöverstiglig mur mellan de båda arenorna, ungefär som när berlinmuren skiljde Öst- och Västberlin åt.

Därhemma kan de här barnen träna sig i att möta och hantera dagens samhälle, men i skolan tränas de i att leva i gårdagens förutsättningar. Nu lär de sig ju trots allt en del av det som de behöver ändå, men de barn som inte har de här förutsättningarna hamnar på efterkälken och det finns risk för en växande digital klyfta.

I en annan artikel i samma nummer konstaterar Ole Christensen och kollegan Bernt Hubert att it och medier nog aldrig egentligen implementerats i den danska skolan, trots att det varit obligatoriskt ända sedan 1993. Och det är förstås ett problem när hela samhället och tillvaron präglas av dessa båda krafter. Barnen måste lära sig att tänka kritiskt och att förädla information till kunskap, men det kan de inte i tillräckligt hög grad i dag, säger Christensen och Hubert.

Lösningen är dock inte att skylla på lärarna och att ta avstamp i deras bristande digitala kompetens. Och det duger inte heller att säga att tekniken är dyr, för det är den inte längre. Nej, enligt de båda måste det ske en systemförändring där skolan slutgiltigt lämnar industrisamhällets verklighet bakom sig och istället inriktar sin verksamhet på dagens villkor och förutsättningar. Det är förstås lättare sagt än gjort, men det måste göras, menar de.

Christine Santorinis vision och de tydligt uppställda målen för den danska it-strategin pekar mot en konstruktiv och spännande utveckling för den danska skolan. Men det krävs rejält med vind i seglen för att nå från vision till verklighet.

Idag var det dags för lansering av It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige. Den inledande presskonferensen och den därpÃ¥ följande lanseringen direktsändes över nätet, sÃ¥ att betydligt fler än de 250 inbjudna kunde följa hela evenemanget. Det rör sig om en sammanhÃ¥llen strategi för hela den svenska it-politiken som statssekreterarna vid samtliga departementet har varit med om att utforma. Sveriges agenda är en del av Digital Agenda for Europe, som i sin tur ingÃ¥r i Europa 2020, EU:s strategi för tillväxt under det här decenniet.

It- och energiminister Anna-Karin Hatt underströk att öppenhet och transparens har varit ledord under hela arbetet med agendan. I februari och mars hölls sju tematiska rundabordssamtal, bland annat ett om it i skola och utbildning som jag själv deltog i. Under våren öppnade regeringen Digital Agenda Forum på Ning, där alla intresserade under maj och juni kunde diskutera och dela med sig av tankar och idéer. Hashtaggen #dafs på Twitter fungerar som en öppen knutpunkt för diskussioner och länkar som kan kopplas till den digitala agendan.

Regeringen utsåg även Digitaliseringsrådet, omfattande ett drygt tjugotal externa ledamöter från olika samhällsområden, med uppgift att bidra med råd och insikter till regeringskansliets arbete med digitaliseringsfrågor.

Det övergripande målet för den digitala agendan är att verka för att Sverige blir bäst i världen på att utnyttja digitaliseringens möjligheter i hela samhället. Anna-Karin Hatt betonade att det handlar om att använda tekniken i människans tjänst för att skapa ett väl fungerande och globalt konkurrenskraftigt samhälle.

Agendan fokuserar på fyra strategiska områden:

1. Digitala tjänster ska vara enkla och säkra att använda. Samtidigt är det viktigt att öka ”det digitala innanförskapet” bland befolkningen för att undvika växande sociala och ekonomiska klyftor.
2. Privata och offentliga aktörer ska skapa digitala tjänster som både kan främja effektivitet och stimulera kreativitet inom olika samhällsområden. Detta förutsätter att offentliga data släpps fria.
3. Det behövs en modern och robust digital infrastruktur i hela Sverige
4. Den digitala utvecklingen påverkar hela samhället, vilket innebär att lagar och regler inom en rad olika områden måste anpassas efter de nya omständigheterna.

När det gäller skolan hänvisar agendan till det som sägs i de nya styrdokumenten. Det formuleras på följande sätt:

”Elever ska och lärare bör ha tillgÃ¥ng till moderna lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.”

”Varje elev ska efter genomgÃ¥ngen grundskola kunna använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande.”

I agendan sägs att målen för läroplanerna för grundskolan och gymnasiet innebär att eleverna under sin skolgång ska utveckla den digitala kompetens som de behöver för att klara sig i samhället idag. Ansvaret för att förverkliga detta ligger dock hos huvudmännen, det vill säga kommuner och friskolor. De frågor som rör digitala läromedel och lärresurser, är det upp till skolhuvudmännen och marknaden att hantera och lösa.

Under det senaste året har skollagen och läroplanerna setts över och förtydligats och det har även införts en ny examensbeskrivning för förskollärar- och lärarutbildningarna. Enligt agendan bedöms detta regelsystem ge de förutsättningar som är nödvändiga för att blivande lärare, yrkesverksamma lärare och elever ska utveckla den digitala kompetens som krävs.

Agendan nämner att det finns en rad strategiska utmaningar som huvudmännen behöver ta tag i. Hit hör frågan om elevers tillgång till datorer i undervisningen, lärarnas förståelse av de nya pedagogiska villkoren och möjligheterna, deras förmåga att hantera detta i praktiken samt hur it kan användas för att effektivisera skolans administration.

Anna-Karin Hatt påpekade att den digitala agendan inte ska ses som en färdig lösning med detaljrika och noggrant utmejslade mål och medel. Istället ska den ses som ett ramverk och en plattform för det arbete som nu måste ske inom alla delar av samhället. Regeringen kommer inom kort att utse en Digitaliseringskommission som ska uträtta en handlingsplan samt bevaka att de angivna målen uppnås. Statssekreterarna från de olika departementen ska i sin tur se till att agendan omsätts i praktiken.

Signatärskapet är ytterligare ett sätt för regeringen att se till att agendans intentioner förverkligas. De företag och organisationer som delar agendans avsikt och vill bidra till att den tillämpas och utvecklas, bjuds in att medverka som signatärer. Med andra ord ska de i sin praktiska verksamhet arbeta för att de it-politiska målen verkligen genomförs ute i samhället.

Agendan har idag ett fyrtiotal signatärer från olika samhällsområden, och de som vill vara med i det fortsatta arbetet välkomnas att signera avsiktsförklaringen. Här finns bland annat företag och organisationer som det sannolikt kan vara intressant för skolans huvudmän att samarbeta med framöver.

I agendan betonas att regeringen ser positivt på att skolan samverkar med berörda aktörer, såväl signatärer som andra,  för att hantera de strategiska utmaningarna och se till att digitaliseringens möjligheter tas tillvara på bästa sätt. Den digitala agendan markerar alltså inte slutet på arbetet, utan snarare början.