För en månad sedan skrev jag om hur Skottlands regering förbereder en strategi för it och lärande i skolan. Som en del av det arbetet aviserades en förnyelse av Glow, Skottlands nationella skolintranät. Utbildningsminister Michael Russell välkomnade en öppen diskussion på nätet kring förnyelsen, och han bjöd även in alla intresserade till ett samtal 17 oktober.

Igår eftermiddags möttes regeringstjänstemän, skolledare, lärare, elever och andra intresserade i Stirling för att under drygt två timmar diskutera de fem målsättningar som ingår i den kommande strategin och vad de innebär för Glow. Samtalet streamades över nätet och kommentarerna flödade på hashtaggen #EduScotICT på Twitter.

Redan i inledningen betonades att det här samtalet inte skall ses som en avslutning av diskussionerna, utan mer som ett tillfälle att samla tankarna, att lyssna och att reflektera.

Bill Maxwell, Education Scotland, försäkrade att regering och administration gör allt för att strategin ska bli sÃ¥ flexibel som möjligt – och för att den ska hjälpa elever och lärare att utveckla de kompetenser som de behöver i dagens samhälle. För att lyckas med det gäller det att uppmuntra nytänkande och att samla in och sprida god praxis frÃ¥n de skotska skolorna. Men framför allt mÃ¥ste man resonera kring vart Skottland vill med skolan och hur man kan dra nytta av teknikens möjligheter för att nÃ¥ dit.

Michael Russell, som deltog via en videolänk, hoppades på mängder av goda förslag och konstaterade att diskussionerna på Twitter både är konstruktiva och blickar framåt.

Efter ett kort anförande fick deltagarna i Stirling möjlighet att ställa frågor. En av deltagarna undrade om det finns planer på att ta fram ett API till Glow för att underlätta vidareutveckling och sammankoppling med innehåll och tjänster på Internet. Russell gav inget konkret svar på detta, men påpekade att syftet är att göra Glow mer användbart och mer användarvänligt, och att man kommer att göra allt som är möjligt för att förverkliga det.

Russell berättade att regeringen och dess medarbetare just nu tittar närmare på hur andra länder tänker och arbetar, och att det är viktigt att lyssna på andras erfarenheter samt att fundera på hur man kan bygga vidare på dem i det fortsatta arbetet. Han menade också att det är viktigt att lärare vågar experimentera och prova nya vägar, och att kompetensutveckling är ett viktigt sätt att skapa förutsättningar för detta.

En av deltagarna uttryckte oro för att de frågor och problemställningar som diskuteras går över huvudet på många lärare och att de därför inte deltar i samtalen. Michael Russell instämde i att det är ett viktigt problem, och lovade att försöka hitta sätt att även intressera och engagera dem framöver.

När inledningen väl var avslutad, vändes uppmärksamheten mot de fem målsättningarna. De diskuterades en i taget och varje målsättning presenterades av en elev från Stirling High School. Därefter kommenterades den av två talare och sedan var det dags för rundabordssamtal.

Den första målsättningen, att förändra förhållningssättet till it i undervisningen, presenterades av eleven Rhys McKenna. Han påpekade att det är dags att häva blockeringen av webbplatser som anses som olämpliga, eftersom det hindrar en kreativ användning av nätet. Det borde också vara tillåtet för eleverna att ta med sig egna datorer, tablets och mobiler, både för att minska skillnaden mellan miljöerna i hemmet och i skolan och för att ge bättre tillgång till teknik som fungerar som stöd för lärandet.

Rhys McKenna undrade också varför det är enklare att koppla upp sig trådlöst på ett kafé än vad det är i skolan. Skolans uppgift är att förbereda eleverna för framtidens krav, och då duger det inte att blunda för verkligheten.

Rektorn Ian Stuart berättade om hur man på senare år gått från traditionell undervisning till nya arbetsformer. Han betonade att undervisningen inte främst ska handla om att förmedla kunskaper, utan om att utveckla och träna viktiga förmågor hos eleverna. Men för att kunna klara av det, krävs både kompetensutveckling och nytänkande hos många lärare.

Bruce Robertson, f. d. skolchef i Aberdeen, menade att en förändring av skolans kultur är en absolut nödvändighet. Undervisningen måste möta eleverna där de är idag och kunna knyta an till deras erfarenheter av digitala medier och kommunikationsformer. För att det här ska lyckas, behöver skolledarna vara tydliga med att it i undervisningen inte längre är något som man kan välja att avstå ifrån. De måste också kunna väcka intresse, entusiasmera och skapa förutsättningar för att verkligen kunna tänka om och arbeta på nya sätt.

Den andra målsättningen, att se till att elever, lärare, skoledare och föräldrar blir bättre it-användare, presenterades av eleven Sophie Loch. Hon inledde med att säga att lärare måste vara väl förtrogna med tekniken för att ge bra hjälp åt eleverna, och för att kunna leda lektioner som är motiverande, innehållsrika och meningsfulla. Men det är förstås också nödvändigt att alla delar med sig av sina kunskaper för att det hela ska fungera. Hon avslutade med att teknikanvändningen naturligtvis inte är viktigt i sig själv, utan att den istället måste ses som en väsentlig del av lärandeprocessen.

David Noble, ordförande för fackföreningen ACTS, konstaterade att de stora utmaningarna för skolan inte handlar om teknik, utan snarare ligger på en social, kulturell och organisatorisk nivå. Steven Grier från Microsoft hävdade att det inte handlar om att lärare ska bli tekniker. De ska vara just lärare. Det förutsätter att Glow är så lättanvänt att de inte behöver lägga någon energi alls på det tekniska, utan kan ägna allt åt undervisiningen.

Eleven Leah Anderson itroducerade den tredje målsättningen, att ge stöd åt lärare att undervisa på nya sätt. Hon menade att utvecklingen går mot mer självstyrda arbetssätt i skolan, och att det är nödvändigt att skolan utvecklar de förmågor som behövs ute i samhället. Därför behöver it-användningen komma in redan i skolstarten. Proven måste också bli digitala och förändras i takt med samhällsutvecklingen och de krav som den ställer.

Rektorn Gilian Penny pÃ¥pekade att det inte handlar om att förbättra gamla metoder med tekniken eller att byta ut tryckta läroböcker mot digitala. Skolan mÃ¥ste ta tillvara de nya sätt att lära som tekniken skapar – och den snabba utvecklingen gör detta oundvikligt.

Olivia Wexelstein, som också är lärare, berättade att hon hunnit ganska långt bara på ett år och med ett par datorer i klassrummet. Bloggar används både för reflektion kring lärandet och som ett sätt att dokumentera och att visa föräldrarna vad som pågår. Scratch, Animoto och Youtube är tre bra exempel på tjänster på nätet som gör det möjligt att undervisa och lära på helt nya sätt. De flesta lärare känner inte ens till att de här möjligheterna finns, menar hon, så det återstår onekligen mycket att göra.

Eleven Gordon Milne presenterade den fjärde målsättningen, att fördjupa kontakterna mellan skolan och hemmet. Han menade att Twitter och bloggar är utmärkta sätt att synliggöra det som man gör och att ge föräldrarna inblick i skolans verksamhet. Hans skola har ett konto på Twitter som används i det här syftet.

Tony Rafferty, National Parent Forum of Scotland och Alison Stewart, Red Kite Community Nursery, betonade båda att tekniken ger helt andra möjligheter att engagera föräldrarna i det som man arbetar med på dagarna och att detta förstås måste tas tillvara. Föräldrarna vill gärna vara delaktiga och deras medverkan kan spela en stor roll för att utveckla och förbättra undervisningen

Fraser Davidson inledde diskussionen kring den femte målsättningen, tillgång till hårdvara och en väl fungerande digital infrastruktur. Han ansåg liksom Rhys McKenna att blockeringen av webbplatser i skolan är både svårbegriplig och meningslös och han undrade också varför det måste vara så svårt att koppla upp sig på skolan. Det behövs både en bättre tillgång på datorer i skolan och en betydligt högre bandbredd än i dag för att allt ska fungera.

Läraren Katie Farrell menade att skolan måste inse att teknikutvecklingen innebär mängder med förbättringar för elever i behov av särskilt stöd. Dessutom behöver man inte längre köpa in dyra specialhjälpmedel, utan kan till exempel använda Ipad, som ju är betydligt billigare. Hon nämnde också att Stanford är i färd med att ta fram en app för blindskrift, så det är mycket spännande på gång. Peter Dickman från Google fyllde på med att berätta om Google Apps och hur dessa tjänster kan komma till nytta i skolan.

Trudi Sharp, som ansvarar för arbetet med skolans  strategi och ledarskap i den skotska administrationen avslutade samtalet med att uttrycka en förhoppning om att det konstruktiva samtalet ska fortsätta, på och utanför nätet. Närmast kommer man att sammanställa vad som sades i Stirling, och sedan rullar dialogen vidare.

Igår presenterade Danmarks nya barn- och undervisningsminister Christine Santorini, som tillträdde för drygt en vecka sedan, en kortfattad vision för den danska skolan. Med inspiration från gastronomins värld och det nya nordiska köket, vill hon skapa en ny nordisk skola som förenar respekt för traditionen med ett öppet sinne för förändring och nytänkande. Nätet, digitala medier och nya sätt att undervisa och lära ska bli en naturlig del av arbetet i skolan. Det ska i sin tur  bygga vidare på den nordiska traditionen av lustfyllt lärande i konstruktiv och utvecklande dialog, tvärs över socialgrupper och samhällsklasser.

Visionen rimmar väl med den it-strategi för skolan som trädde i kraft i slutet av augusti, ett par veckor innan folketingsvalet och regeringsskiftet. Här sägs att de digitala möjligheterna ska integreras i undervisningen och ge alla barn och unga en god grund för ett livslångt lärande. Detta kräver både en fungerande infrastruktur, tillgång till digitala lärresurser, tydliga pedagogiska mål, nya examinationsformer, en förändrad lärarutbildning och en pedagogisk praktik som bygger vidare på aktuell forskning.

Strategins sju satsningar är tänkta att hantera detta, men det är förstås knappast någon enkel och lösning. Tankar tar tid och strukturer förändras inte så lätt.

Danska medier tar ofta upp satsningar på varsin dator och projekt där man provar nya arbetssätt och metoder. Igår skrev Urban till exempel om hur förskolor, skolor och universitet över hela landet satsar på att använda Ipad i undervisningen. I artikeln lyfter man fram Rysensteen Gymnasium på Vesterbro i Köpenhamn, där några klasser utforskar de möjligheter som detta skapar. En grundläggande förutsättning för att det ska fungera är förstås att det finns en genomarbetad pedagogisk tanke. Karin Levinsen, lektor på Danmarks Pædagogiske Universitetsskole, påpekar detta i artikeln.

Foto: Chirantan Patnaik CC BY 2.0

Hennes kollega Jeppe Bundsgaard intar dock en mer avvaktande hållning i Folkeskolens reportage från en konferens om skolans nya it-strategi som arrangerades häromveckan. Bundsgaard forskar kring kommunikativa kompetenser och användningen av digitala lärresurser i undervisningen, och han varnar för farorna med teknikfetischism och en alltför hög trendkänslighet.

Jeppe Bundsgaard betonar att de kunskaper och färdigheter som elever behöver utveckla mÃ¥ste komma i främsta rummet – inte tekniken. Informationskompetens, multimedial uttrycksförmÃ¥ga och internationellt samarbete över nätet samt ämnenas innehÃ¥ll och metoder hör till det som barn och unga behöver tillägna sig. I det sammanhanget är inte Ipad det självklara valet, eftersom den saknar tangentbord och en rad funktioner och möjligheter som finns pÃ¥ en dator. Dessutom är mÃ¥nga appar bristfälliga eller rotade i ett behavioristiskt tänkesätt, menar Jeppe Bundsgaard.

Med andra ord måste målen slås fast innan skolan väljer vilken teknik som ska användas. Och didaktiken måste utvecklas så att tekniken kan utnyttjas och verkligen komma till sin rätt. Annars finns det risk för att skolan genomför ytterligare en stor tekniksatsning som inte förändrar något, konstaterar Jeppe Bundsgaard. Budskapet är inte att skolan ska trycka på bromsen, men det är nödvändigt att ta ut riktningen innan det bär iväg.

Ole Christensen, lektor på Professionshøjskolen UCC, pekar i en intervju med Folkeskolen på de negativa konsekvenserna med en skola som inte vågar ta språnget från det gamla och invanda till det nya. Han och hans kollegor deltar i ett nordiskt jämförande forskningsprojekt om familjers it-användning i vardagen, med särskilt fokus på könsperspektivet: Gendering ICT in everyday life.

Det här projektet inleddes 2009 och avslutas januari 2013. Syftet är att med hjälp av kvalitativa och kvantitativa undersökningar ta reda på hur barn och föräldrar använder och förhåller sig till digitala medier hemma och i andra sammanhang. Forskarna tittar bland annat närmare på vilka könsskillnader som finns, vilken betydelse föräldrarnas inställning har samt vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de utvecklar kring it och digitala medier utanför skolans väggar.

I den danska delstudien ser man tydligt hur ungas användning av digitala medier i hemmet faktiskt kan utmana den pedagogiska dagordningen i skolan. Förra hösten och under vÃ¥ren intervjuade man och genomförde enkätundersökningar med fem familjer i stadsdelen Vesterbro i Köpenhamn där bÃ¥da föräldrarna är högutbildade och barnen gÃ¥r i sjätte klass. I de här familjerna utvecklas kunskaper och förhÃ¥llningssätt till teknikutveckling och digitala medier som ligger lÃ¥ngt ifrÃ¥n skolans ramar. Hemma kan barnen leka och lära pÃ¥ kreativa sätt med hjälp av bland annat smartphone, ipad och dator. I skolan är det däremot katederundervisning samt papper och penna som gäller – och den ordningen är svÃ¥r att ifrÃ¥gasätta.

I en intervju i högskolans egen tidskrift UCC Magasin, som publicerades förra veckan, berättar Ole Christensen att skillnaderna mellan de här barnens verklighet hemma och i skolan är enorma. Det är som om någon rest en närmast oöverstiglig mur mellan de båda arenorna, ungefär som när berlinmuren skiljde Öst- och Västberlin åt.

Därhemma kan de här barnen träna sig i att möta och hantera dagens samhälle, men i skolan tränas de i att leva i gårdagens förutsättningar. Nu lär de sig ju trots allt en del av det som de behöver ändå, men de barn som inte har de här förutsättningarna hamnar på efterkälken och det finns risk för en växande digital klyfta.

I en annan artikel i samma nummer konstaterar Ole Christensen och kollegan Bernt Hubert att it och medier nog aldrig egentligen implementerats i den danska skolan, trots att det varit obligatoriskt ända sedan 1993. Och det är förstås ett problem när hela samhället och tillvaron präglas av dessa båda krafter. Barnen måste lära sig att tänka kritiskt och att förädla information till kunskap, men det kan de inte i tillräckligt hög grad i dag, säger Christensen och Hubert.

Lösningen är dock inte att skylla på lärarna och att ta avstamp i deras bristande digitala kompetens. Och det duger inte heller att säga att tekniken är dyr, för det är den inte längre. Nej, enligt de båda måste det ske en systemförändring där skolan slutgiltigt lämnar industrisamhällets verklighet bakom sig och istället inriktar sin verksamhet på dagens villkor och förutsättningar. Det är förstås lättare sagt än gjort, men det måste göras, menar de.

Christine Santorinis vision och de tydligt uppställda målen för den danska it-strategin pekar mot en konstruktiv och spännande utveckling för den danska skolan. Men det krävs rejält med vind i seglen för att nå från vision till verklighet.

Idag var det dags för lansering av It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige. Den inledande presskonferensen och den därpÃ¥ följande lanseringen direktsändes över nätet, sÃ¥ att betydligt fler än de 250 inbjudna kunde följa hela evenemanget. Det rör sig om en sammanhÃ¥llen strategi för hela den svenska it-politiken som statssekreterarna vid samtliga departementet har varit med om att utforma. Sveriges agenda är en del av Digital Agenda for Europe, som i sin tur ingÃ¥r i Europa 2020, EU:s strategi för tillväxt under det här decenniet.

It- och energiminister Anna-Karin Hatt underströk att öppenhet och transparens har varit ledord under hela arbetet med agendan. I februari och mars hölls sju tematiska rundabordssamtal, bland annat ett om it i skola och utbildning som jag själv deltog i. Under våren öppnade regeringen Digital Agenda Forum på Ning, där alla intresserade under maj och juni kunde diskutera och dela med sig av tankar och idéer. Hashtaggen #dafs på Twitter fungerar som en öppen knutpunkt för diskussioner och länkar som kan kopplas till den digitala agendan.

Regeringen utsåg även Digitaliseringsrådet, omfattande ett drygt tjugotal externa ledamöter från olika samhällsområden, med uppgift att bidra med råd och insikter till regeringskansliets arbete med digitaliseringsfrågor.

Det övergripande målet för den digitala agendan är att verka för att Sverige blir bäst i världen på att utnyttja digitaliseringens möjligheter i hela samhället. Anna-Karin Hatt betonade att det handlar om att använda tekniken i människans tjänst för att skapa ett väl fungerande och globalt konkurrenskraftigt samhälle.

Agendan fokuserar på fyra strategiska områden:

1. Digitala tjänster ska vara enkla och säkra att använda. Samtidigt är det viktigt att öka ”det digitala innanförskapet” bland befolkningen för att undvika växande sociala och ekonomiska klyftor.
2. Privata och offentliga aktörer ska skapa digitala tjänster som både kan främja effektivitet och stimulera kreativitet inom olika samhällsområden. Detta förutsätter att offentliga data släpps fria.
3. Det behövs en modern och robust digital infrastruktur i hela Sverige
4. Den digitala utvecklingen påverkar hela samhället, vilket innebär att lagar och regler inom en rad olika områden måste anpassas efter de nya omständigheterna.

När det gäller skolan hänvisar agendan till det som sägs i de nya styrdokumenten. Det formuleras på följande sätt:

”Elever ska och lärare bör ha tillgÃ¥ng till moderna lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.”

”Varje elev ska efter genomgÃ¥ngen grundskola kunna använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande.”

I agendan sägs att målen för läroplanerna för grundskolan och gymnasiet innebär att eleverna under sin skolgång ska utveckla den digitala kompetens som de behöver för att klara sig i samhället idag. Ansvaret för att förverkliga detta ligger dock hos huvudmännen, det vill säga kommuner och friskolor. De frågor som rör digitala läromedel och lärresurser, är det upp till skolhuvudmännen och marknaden att hantera och lösa.

Under det senaste året har skollagen och läroplanerna setts över och förtydligats och det har även införts en ny examensbeskrivning för förskollärar- och lärarutbildningarna. Enligt agendan bedöms detta regelsystem ge de förutsättningar som är nödvändiga för att blivande lärare, yrkesverksamma lärare och elever ska utveckla den digitala kompetens som krävs.

Agendan nämner att det finns en rad strategiska utmaningar som huvudmännen behöver ta tag i. Hit hör frågan om elevers tillgång till datorer i undervisningen, lärarnas förståelse av de nya pedagogiska villkoren och möjligheterna, deras förmåga att hantera detta i praktiken samt hur it kan användas för att effektivisera skolans administration.

Anna-Karin Hatt påpekade att den digitala agendan inte ska ses som en färdig lösning med detaljrika och noggrant utmejslade mål och medel. Istället ska den ses som ett ramverk och en plattform för det arbete som nu måste ske inom alla delar av samhället. Regeringen kommer inom kort att utse en Digitaliseringskommission som ska uträtta en handlingsplan samt bevaka att de angivna målen uppnås. Statssekreterarna från de olika departementen ska i sin tur se till att agendan omsätts i praktiken.

Signatärskapet är ytterligare ett sätt för regeringen att se till att agendans intentioner förverkligas. De företag och organisationer som delar agendans avsikt och vill bidra till att den tillämpas och utvecklas, bjuds in att medverka som signatärer. Med andra ord ska de i sin praktiska verksamhet arbeta för att de it-politiska målen verkligen genomförs ute i samhället.

Agendan har idag ett fyrtiotal signatärer från olika samhällsområden, och de som vill vara med i det fortsatta arbetet välkomnas att signera avsiktsförklaringen. Här finns bland annat företag och organisationer som det sannolikt kan vara intressant för skolans huvudmän att samarbeta med framöver.

I agendan betonas att regeringen ser positivt på att skolan samverkar med berörda aktörer, såväl signatärer som andra,  för att hantera de strategiska utmaningarna och se till att digitaliseringens möjligheter tas tillvara på bästa sätt. Den digitala agendan markerar alltså inte slutet på arbetet, utan snarare början.

I fredags meddelade USA:s utbildningsminister Arne Duncan att både demokrater och republikaner  i senat och representanthus gett klartecken till en storsatsning på tillämpad forskning kring it och lärande i skolan.  Tillsammans med de båda stora forskningsfinansiärerna Carnegie Corporation och Hewlett Foundation startar man National Center for Research in Advanced Information and Digital Technologies, som till vardags ska gå under namnet Digital Promise.

Det rör sig om ett oberoende och icke-vinstdrivande center för tillämpad forskning kring it, undervisning och lärande. Syftet med verksamheten är att bedriva och sprida forskning som kan effektivisera och förbättra den dagliga verksamheten i den amerikanska skolan. Det handlar både om att hjälpa lärarna att undervisa bättre med hjälp av teknikens möjligheter, att se till att lärarnas undervisning kan nå ut till fler elever, över nätet, och om att dra nytta av tekniken för att ge eleverna en undervisning som är anpassad efter deras varierande förutsättningar. Man ska inte undervisa traditionellt, med teknikens hjälp, utan tänka om, tänka nytt och söka nya vägar.

I början av mars skrev jag om att det amerikanska utbildningsdepartementet aviserat att man planerade att satsa 90 miljoner dollar för att få fart på nytänkande och kreativ it-användning i hela skolsystemet. Retoriken kring den då planerade satsningen påminde mycket om det spända tonläget efter Sputnik 1957. Man betonade särskilt det nödvändiga i att USA har en skola som kan motsvara de kunskapskrav som den internationella konkurrensen ställer. Annars riskerar man att tappa fotfästet och att halka ohjälpligt efter.

Nu visar det sig att de federala budgetramarna sannolikt inte medger att de här planerna förverkligas just nu. Mycket kommer ändÃ¥ att hända framöver i samarbete med landets forskningsstiftelser och teknikföretag – och en hel del är redan pÃ¥ gÃ¥ng.

TechAmerica Foundation har precis satt samman en arbetsgrupp som ska ta fram rekommendationer för hur Digital Promise ska bedriva sin verksamhet under de närmast kommande åren. Arbetsgruppen går under namnet Recommendations for Education and Advancement of Learning (REAL) Agenda Commission, och kommer att rapportera direkt till president Obamas Chief Technology Officer, Aneesh Chopra.

Det är redan bestämt att Digital Promise ska starta League of Innovative Schools, en samarbetsorganisation där framåtblickande offentliga skolor och skoldistrikt kan hjälpas åt med utvecklingsarbetet och dela erfarenheter, tankar och idéer. Här kan det också bli möjligt för företag att testa nya lösningar och skolorna kan även samverka för få bättre villkor och priser när de genomför upphandlingar. Ett annat viktigt mål är att uppmuntra nytänkande entreprenörer att ta fram intressanta tekniska lösningar genom att förbinda sig att köpa dem, så att utvecklingsarbetet inte sker förgäves.

Enligt Vita husets faktaöversikt om Digital Promise är bland annat skolorna i New Tech Network, som finns i 16 delstater, High Tech High i San Diego, District of Columbia Public Schools samt York County School Division i Yorktown, Virginia möjliga medlemmar av League of Innovative Schools.

Samtidigt som Arne Duncan meddelade den här satsningen, presenterades flera kompletterande satsningar från andra håll som pekar i samma riktning. Här är två exempel:

National Science Foundation (NSF) offentliggjorde vilka projekt som tilldelats medel i den första ansökningsomgången i deras tvärvetenskapliga forskningsprogram Cyberlearning: Transforming Education. Här handlar det om att ge stöd åt forskning som förenar nya tekniska möjligheter med lärandeforskningens senaste rön.

I pressmeddelandet påpekades att många välkända tekniska lösningar som idag används i undervisningen på många skolor, bland annat programmeringsmiljön NetLogo och Scratch, som gör det enkelt för barn att skapa interaktiv multimedia på nätet, kom igång tack vare forsknings- och utvecklingsstöd från NSF. Nu hoppas man uppnå samma sak, och bland dem som fick pengar den här gången finns projektet GeoGames på Ohio State University, där man ska ta fram ett datorspel som utvecklar den geospatiala förmågan vid informationssökning, komplex analys och problemlösning.

Det alldeles nystartade Urban Education Lab, som finns på Urban Education Institute vid University of Chicago, har skapat ett nätverk med ett drygt trettiotal av USA:s främsta forskare inom utbildningspolitik. Tillsammans ska de arbeta fram råd och riktlinjer, baserade på empirisk forskning, som kan ge barn och ungdomar i socialt utsatta miljöer en bättre utbildning och mer en utvecklande lärmiljö än vad de har idag. Bland annat ska forskarna undersöka hur man kan gå tillväga för att integrera it i undervisningen på sätt som verkligen fungerar och kan skapa en positiv förändring.

Med andra ord finns det goda skäl att återkomma i ärendet framöver!

Regeringen i Skottland arbetar sedan november förra året på en strategi för it och lärande som syftar till att förändra och förbättra skolans undervisning och arbete. Skottland är en självstyrande riksdel (constituent country) inom Storbritannien och har ett eget skolsystem med egna lagar, regler och styrdokument.

Just nu implementeras också den nya läroplanen, Curriculum for Excellence, som trädde i kraft förra året, och en reform av lärarutbildningen samt en översyn av reglerna för lärarens yrkesroll och arbetsvillkor i skolan är på gång. Målet för utvecklingsarbetet är att skapa en skola som låter alla elever utveckla de kunskaper och förmågor som krävs för att kunna utvecklas och lära genom hela livet. De ska bli självständigt tänkande, ansvarsfulla och samarbetsinriktade medborgare som kan delta aktivt i samhällsutvecklingen.

Nu är det alltså dags att sätta ordentlig fart på den pedagogiska it-användningen ute i skolorna. Regeringen bjuder därför in alla intresserade att delta i diskussionerna och att komma med idéer och förslag. 17 oktober kommer Education Scotland, en myndighet för skolutveckling som startade sin verksamhet vid halvårsskiftet, att arrangera ett öppet möte i Sterling för att diskutera hur man ska gå vidare. Här kommer det även att vara möjligt att delta online.

Fram till 10 oktober pågår diskussionen på den wiki som regeringen satt upp på PBWorks, under hashtaggen #eduscotict på Twitter samt på Engage for Education, den webbplats som öppnade i mars förra året för att uppmuntra till diskussion kring skola och utbildning i Skottland.

Startskottet löd i torsdags när Michael Russell, ansvarig minister för utbildning och livslångt lärande, meddelade i ett kort tal att Glow, Skottlands skolintranät, ska göras om i grunden. När Glow öppnade 2007  var tanken att det skulle vara en avskiljd digital lärmiljö med alla tjänster och verktyg som elever och lärare behöver i sin dagliga verksamhet för att undervisa och lära på nya sätt. Men Glow har inte blivit den succé regeringen hoppats på, trots de höga ambitionerna och det stora arbete som lagts ner på att utveckla tekniken.

Ett viktigt skäl till de uteblivna framgångarna är, som Michael Russel påpekade i sitt tal, att tjänsterna är alltför svåranvända och  i otakt med den utveckling mot sociala medier och aktivt deltagande som sker på Internet. Därför ska man nu tänka om och göra om Glow i grunden.

Istället för att enbart satsa på egna lösningar vill man istället integrera och bygga vidare på de lättanvända och smidiga tjänster som är fritt tillgängliga ute på nätet. En hel del elever och lärare är vana användare av den här typen av tjänster, och de förväntar sig att skolans digitala miljöer ska hålla samma kvalitet och ge liknande möjligheter. Det här innebär samtidigt att utvecklingskostnaderna minskar och att de kan användas för andra viktiga satsningar inom det här området.

Framför allt handlar det dock om att verkligen skapa de förutsättningar som krävs för att it ska bli en integrerad del i skolans vardag och för att läroplanens ambitiösa mål ska kunna uppfyllas. Michael Russell konstaterade i måndags att det nu gäller att ta tag i detta på allvar för att kunna komma vidare.

Regeringen pekar ut fem målsättningar som kommer att ingå i den kommande it-strategin och som man hoppas kunna uppfylla under den här regeringsperioden:

1. Förändra det rÃ¥dande förhÃ¥llningssättet till it i undervisningen. Skolan kan inte vara en ”teknikfri zon”, utan det är nödvändigt att eleverna har tillgÃ¥ng till samma rika möjligheter att ta del av information, att skapa, kommunicera, samarbeta och lära som de har utanför skolan.

2. Elever, lärare, skolledare och föräldrar måste bli mer säkra i sin it-användning och lära sig att använda de tekniska möjligheterna i sin vardag. I det här avseendet är det viktigt att alla uppmuntras att hjälpas åt och att dela med sig av sina kunskaper. Den tekniska utvecklingen kan revolutionera undervisning och lärande, men det förutsätter att alla är vana användare.

3. Ge lärarna stöd att undervisa på nya sätt och att se hur och när it kan användas för att skapa konstruktiva pedagogiska möjligheter. I det här avseende är det även viktigt att hjälpa lärare och skolledare att se sig själva som ständigt lärande i sin yrkesroll.

4. Fördjupa kontakterna mellan skolan och hemmet, stärka föräldrarnas engagemang i sin barns lärande och utveckla deras digitala kompetens.

5. Förbättra elevernas och skolans tillgång till hårdvara och en väl fungerande digital infrastruktur.

Jag kommer att återkomma till utvecklingen i Skottland efter 17 oktober!

För en vecka sedan presenterade den danska regeringen sin nationella strategi för it i skolan: En digital folkeskole. Den innebär totalt en satsning på upp till 1.5 miljarder danska kroner till och med 2015. 500 miljoner kommer från ABT-fonden (Anvendt Borgernær Teknologi), vars syfte är att investera i satsningar som förbättrar och effektiviserar den offentliga sektorn. Resten ska kommunerna ansvara för.

Den nationella strategin för skolan ingår i regeringens övergripande digitala agenda och strategi för hela den offentliga sektorn, Den digitale vej til fremtidens velfærd, som lades fram veckan innan.

Strategin förebådades  i december förra året, när regeringen kom med ett utspel om en djupgående reform och förbättring av skolan. En nationell it-strategi för skolan sågs som ett av flera viktiga initiativ för att genomföra utvecklingsarbetet. Redan 2009 nämnde dock regeringen behovet av en sådan strategi, i samband med införandet av nya ämnesplaner och miljardsatsningen på att renovera skolor och förbättra infrastruktur.

Utspelet byggde vidare på den dialog som förts med skolvärlden tidigare under året i arbetsgruppen Skolens rejsehold. Regeringen betonade bland annat vikten av att förankra skolutvecklingen bland elever, föräldrar och skolledning, öka den pedagogiska it-användningen, förbättra ämneskunskaperna samt att ställa upp klara mål och att vara öppna med resultatutvecklingen.

Direkt i inledningen av strategin skriver regeringen att målet är att danska elever ska vara bland de främsta i världen 2020. En ökad digitalisering av undervisningen är ett nödvändigt och avgörande steg på vägen dit. Man understryker att en bättre och mer vardaglig it-användning kan göra det möjligt för alla elever att få en passande undervisning och kunskapsutveckling i sin egen takt och efter sina behov. Samtidigt lär de sig de kritiska och kommunikativa färdigheter som de behöver för att göra sig gällande i dagens globala och digitala värld.

Syftet med strategin är att ge stöd åt en undervisningskultur och nya lärandeformer där it används i högre grad och på andra sätt än vad som sker idag. Det ska också bli möjligt att följa de enskilda elevernas kunskapsutveckling på ett bättre sätt och att förbättra dialogen mellan hemmet och skolan. Regeringen har en vision om en digital lärmiljö där elever, lärare och föräldrar har en samlad ingång och kan föra en löpande dialog kring utveckling och lärande.

Strategin innehåller sju satsningar inom olika områden.

Den första satsningen handlar om att ge stöd till inköp av digitala läromedel och lärresurser. Här satsar regeringen sin halva miljard, och man förutsätter att kommunerna satsar minst lika mycket. Avsikten är att under en fyraårsperiod hjälpa marknaden att ta fart, så att den efter satsningens slut är självbärande. En välfungerande marknad antas kunna ge en betydligt bättre och billigare tillgång till digitala lärresurser än idag, vilket i sin tur kan ge kommunerna ett större utrymme och starkare incitament att satsa mer inom det här området.

Satsning nummer tvÃ¥ gÃ¥r ut pÃ¥ att förbättra distributionen av digitala läromedel genom att skapa mer effektiva plattformar och kanaler. Regeringen kommer att arbeta aktivt för att en marknadsbaserad och användarvänlig utveckling kan ske innan utgÃ¥ngen av nästa Ã¥r. En möjlig tanke är att plattformarna kan fungera ungefär som dagens ”app stores” för smartphones, och avsikten är att de ska vara lika enkla och smidiga att använda. Plattformarna ska bygga pÃ¥ gemensamma och öppna tekniska standarder. Dessutom kommer regeringen att ge stöd Ã¥t utveckling och distribution av lärarskapade lärresurser som skapas, delas och sprids utan vinstsyfte.

Den tredje satsningen innebär att alla danska skolor ska ha fungerande trådlösa nätverk innan 2014. Idag finns det en hel del tekniska problem, vilket bland annat framgår av rapporten IT i praksis 2011 som Dansk IT och Rambøll presenterade i torsdags. Målet är att näten ska vara stabila och snabba, så att it-användningen inte blir till ett irritationsmoment i undervisningen.

Varsin dator till alla elever senast 2014 är målet för den fjärde satsningen. Den danska regeringen vill inte bestämma om det exempelvis ska vara en stationär dator, en laptop eller en tablet; det viktiga är att alla elever har tillgång till den teknik som de behöver för att följa med i undervisningen och för att utveckla sitt lärande.

Den femte satsningen går ut på att nationella prov och examensprov ska genomföras på nätet med hjälp av en dator. Regeringen kommer att arbeta för att effektivisera prov och rättning, och man kommer också att ta initiativ för att utveckla nya former av prov.

Den sjätte satsningen handlar om att ställa upp klara och tydliga mål för användningen av digitala läromedel. Dessa mål ska finnas tillgängliga digitalt, så att både elever, lärare och föräldrar kan få en klar bild av vad det hela går ut på. Här betonar regeringen skolledningens avgörande roll för att se till att användningen av digitala läromedel och -resurser både ger en ämnesmässig, pedagogisk och ekonomisk vinst.

Forskning kring och utveckling av it-baserade lärandeformer är den sjunde satsningen i strategin. Under perioden kommer det att genomföras ett antal försök och utvecklingsprojekt som ska bidra till detta. I strategin understryks att det absolut inte handlar om att elektrifiera den traditionella undervisningen, utan syftet är att undersöka hur teknikens möjligheter bäst kan komma till nytta för att utveckla både undervisning och lärande.

Som en del i detta kommer regeringen att ta initiativ till att mellan fem och tio skolor som länge arbetat framgångsrikt med it i undervisningen ska utses till demonstrationsskolor. På så sätt hoppas man kunna få fram en praktiskt inriktad och generaliserbar kunskap om hur man bäst arbetar med it i skolans undervisning. Resultaten kommer att vara öppna och tillgängliga för alla danska skolor.

Ett par, tre yrkeshögskolor kommer att få till uppgift att ta fram lärarutbildningar med en särskild it-profil som ska samarbeta med demonstrationsskolorna och öka deras slagkraft. Regeringen kommer också att se till att ett brett sammansatt dialogforum, som kan ge råd och stöd i den pedagogiska it-användningen, startas i samarbete med Undervisningsministeriet, Kommunernes Landsforening (KL), läromedelsproducenter, it-branschen, IT-universitetet, föräldrar, lärare, elever samt andra relevanta aktörer. Forumets sammansättning och uppgifter kommer att utformas i samarbete med de rådgivande organen inom det här området, bland annat Skolerådet.

Arbetet med den nationella it-strategin ska samordnas av en styrgrupp bestående av representanter för Undervisningsministeriet (ordförande), Finansministeriet och KL. Denna ska i sin tur ska betjänas av ett sekretariat som ansvarar för det löpande arbetet.

Det är lätt att konstatera att den ansvarige ministern, styrgruppen och sekretariatet har en både komplex, utmanande och oerhört viktig uppgift framför sig under de närmaste åren.

Idag presenterade Senter for IKT i utdanningen rapporten Monitor 2010, som publicerades häromveckan, på ett seminarium i Oslo som direktsändes över nätet och även kan ses i efterhand.

Monitor 2010 är en kvalitativ undersökning som ger ett stickprov av hur den pedagogiska it-användningen ser ut i den norska skolans år sju och nio samt på gymnasieskolans andra år. De fyra forskare som skrivit rapporten har tillsammans  med Rambøll genomfört grupp- och telefonintervjuer med elever, lärare och skolledare på ett tiotal skolor i olika delar av Norge där man arbetar med att integrera it i undervisningen. Dessa samtal analyseras i rapporten.

Rapporten är ett nytt komplement till Monitors  kvantitativa undersökning, som genomförts vartannat år sedan 2003 av ITU, ett forskningsnätverk som sedan januari 2010 är en del av Senter for IKT i utdanningen. Monitor 2009, som jag skrev om när den kom, är den senaste utgåvan, och nästa år är det dags för en ny.

Med den här kompletterande undersökningen hoppas man få en mer fördjupande bild av den vardagliga it-användningen. Samtidigt blir det möjligt att få syn på frågor och teman som bör vara med i Monitor 2011.

Internationella undersökningar som SITES och PISA visar att Norge hävdar sig ganska bra när det gäller datortätheten i skolan. Mängden datorer säger emellertid inte något som helst om kvalitet och funktionalitet. Därför är det även viktigt att ta fram indikatorer för det. Enligt Monitor 2010 är många datorer ute på skolorna gamla och ibland ägnas stora delar av lektionerna åt att starta upp datorerna och att logga in på nätverket. Detta skapar frustration bland både lärare och elever, och eleverna kämpar om att få använda de datorer som är snabbast och fungerar bäst.

Syftet med it-användningen i den norska skolan är, precis som i många andra länder, att eleverna ska bli digitalt kompetenta. Eleverna ska utveckla de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de behöver för att kunna dra nytta av de digitala möjligheterna i sitt lärande och för att hantera dagens komplexa och snabbt förändrande samhälle. Det här förutsätter att lärare och skolledare är digitalt kompetenta och nyfikna, att de kan dra nytta av de nya förutsättningarna i sin undervisning och att landets skolor tar fram konkreta planer för hur de nya lärresurserna ska användas. Annars blir det svårt att nå fram till de generella och ämnesspecifika mål som anges i styrdokumenten.

På seminariet konstaterades att den negativa inställningen bland många lärare till sociala medier och andra nya teknikbaserade arbetssätt i stor utsträckning beror på bristande kunskaper och insikter. Diskussionerna efter att NTNU-professorn Arne Krokan medverkat i NRK häromdagen, där han menade att lärare som inte använder sociala medier i undervisningen sviker sitt uppdrag, är ett bra exempel på detta. De som inte vill använda Facebook och liknande tjänster har i regel inte några egna erfarenheter av hur de fungerar och vet därmed inte heller vilka pedagogiska möjligheter som de går miste om. Den digitala utvecklingen hör dock till de allra mest dynamiska områdena, så här krävs det en ständig kompetensutveckling och kunskapsdelning för att genomgripande och beständiga förändringar ska kunna åstadkommas.

Den verklighet som möter Norges lärare i klassrummet idag är sannolikt mer komplex och utmanande än någonsin. Digitala verktyg ska ingå i undervisningen i alla ämnen och de ska bidra till att eleverna utvecklar ett självständigt och kritiskt lärande. För att lyckas med det, krävs både att läraren har en god överblick av vilka verktyg och lärresurser som kan användas i  olika situationer, och att de används på motiverande och utvecklande sätt.

En viktig fråga som Jørund Høie Skaug tog upp på seminariet är de falska dikotomier som ofta dyker upp i diskussionerna kring skolan och undervisningen. Hit hör bland annat föreställningen om digitala infödingar och digitala invandrare samt föreställningarna om att it i skolan antingen är himmel eller helvete. Verkligheten är naturligtvis långt mer komplicerad och mångsidig än så.

En del barn och ungdomar är duktiga på att använda nätet och den digitala tekniken kritiskt och kreativt, andra är det inte. Somliga elever har en god informationskompetens, men många har det inte. Här spelar bland annat den sociala bakgrunden och tillgången till datorer i hemmet en stor och viktig roll. För att motverka växande digitala klyftor, är det därför viktigt att skolan har en kompenserande funktion.

Värdet av it i undervisningen är inte enbart avhängig de tekniska möjligheterna, utan beror på hur de används och om användningen är tydligt kopplad till ämnesmässiga och pedagogiska mål. Rapporten pekar på att en nödvändig förutsättning för att lyckas är att läraren tar en ledande roll i it-användningen, sätter ramarna för hur tekniken ska användas och fungerar som förebild för eleverna. Bland annat gäller det att se till att utnyttja teknikens möjligheter att konkretisera, motivera, visualisera och differentiera i undervisningen.

Direkt efter att OECD presenterade sin undersökning om digital läsförståelse i våras, meddelade Kunnskapsdepartmentet att man kommer att satsa på en mer digitalt integrerad och målmedveten undervisning, bland annat genom ändringar i läroplanen och insatser för lärares kompetensutveckling inom det här området.

Alla elever ska kunna få den hjälp och det stöd som de behöver. Samtidigt måste läraren se till att tekniken inte blir en distraktion som förleder elevernas uppmärksamhet bort från undervisningen. I rapporten påpekas att lärarens auktoritet och förmåga att leda klassen spelar en avgörande roll. Auktoritet och ledning är dock inte detsamma som övervakning, kontroll och förbud. Istället handlar det om att ge frihet och ansvar, hjälp och stöd och att ställa tydliga krav på eleverna.

På seminariet uttrycktes en förhoppning om att regeringens kommande satsning på pedagogiskt ledarskap och ett center för lärandemiljö och beteendeforskning kan ge det stöd som många lärare behöver för att hantera tekniken och de utmaningar som den innebär. EU-satsningen iTEC, Innovative Technologies for an Engaging Classroom, där fjorton norska skolor deltar i pilotfasen av projektet, kan säkert också ge viktig inspiration och kunskap till det fortsatta arbetet.

I tisdags arrangerade Datorn i Utbildningen ett samtal i Almedalen kring den svenska skolans lÃ¥ngsiktiga it-strategi. Just nu talas det mycket om varsin dator till lärare och elever och behovet av en ökad pedagogisk it-användning i skolan – men vad händer sedan?

Mats Östling, tidigare it-strateg på Stockholms stads utbildningsförvaltning samt på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, inledde seminariet med en utblick. Han konstaterade att det råder en tämligen stor enighet om att alla i skolan behöver ha tillgång till it i vardagen för att kunna utveckla undervisning och lärande i takt med dagens villkor och möjligheter. Men vad innebär det egentligen?

Det är förstÃ¥s nödvändigt att alla har tillgÃ¥ng till utrustning och infrastruktur – men mÃ¥ste det vara en dator? Mats Östling pÃ¥pekade att mÃ¥nga barn och ungdomar använder en rad olika redskap och gränssnitt förutom datorn för att komma ut pÃ¥ nätet. Det handlar om telefonen, kameran, plattan, och sÃ¥ vidare.

Vi är på väg mot ubiquitous computing, en tillvaro präglad av näst intill ständig uppkoppling. Datorn är bara ett sätt bland många att nå nätet, och det är just möjligheten att nå Internets resurser och kommunikationsvägar som är det viktiga. Vilken hårdvara som används beror på omständigheterna i det konkreta fallet.

Istället för att tala om varsin dator, är det kanske dags att börja diskutera hur nätet kan nås med olika metoder och redskap, och att reflektera kring vad detta betyder för skolan, menade Mats Östling. Är det till exempel nödvändigt att skolan står för utrustningen?  Om eleverna tar med sig sina egna redskap till skolan, så kan de använda utrustning som de är vana vid och som de själva kan anpassa efter sina behov. Det skulle även vara möjligt att bättre ta tillvara elevernas erfarenheter och att låta dem vara med att driva och styra den digitala utvecklingen i skolan.

Skolans kompensatoriska uppgift får dock inte glömmas bort, betonade Mats Östling. Alla elever har inte möjlighet att själva stå för den utrustning som de behöver. Men han menade att det är viktigt att skolan blir flexibel och tillåtande när det gäller användande av digital utrustning i undervisningen. Det är just genom ökad frihet och en tillåtande inställning som nya arbetssätt och nya perspektiv kan utvecklas och frodas.

Resonemang kring utrustning och infrastruktur präglar i hög grad den pågående debatten, men vi kan förstås inte stanna där, menade Mats Östling. Utan kompetenta pedagoger och aktiva, medvetna skolledare kommer skolan inte särskilt långt.

Tillgången till digitala lärresurser av god kvalitet måste också komma på agendan. Här krävs det stora insatser, och enligt Mats Östling vore det lämpligt med en samlad nationell agenda för det här området. Och det är viktigt att ta fasta på vad skolan behöver för att uppfylla sin roll i ett digitalt samhälle som genomgår snabba förändringar. Det handlar inte om att göra på samma sätt som tidigare, utan om att på allvar börja reflektera kring vilka åtgärder som krävs.

Maria Stockhaus, moderat kommunalråd i Sollentuna och ordförande i SKLs utbildningsberedning, poängterade att många svenska kommuner har gått på rejäla minor när de handlat upp datorer till sina skolor. De har fastnat i tröga och kostsamma lösningar som gör det svårt för dem att följa med i den tekniska utvecklingen. Det krävs mycket för att komma förbi datortänkandet, och när utvecklingen går så snabbt som idag när det gäller t. ex plattor och smartphones, är det tyvärr lätt att hamna i en återvändsgränd.

Svårigheten att få alla lärare att inse den genomgripande verksamhetsförändring som teknikutvecklingen innebär, lyfte Maria Stockhaus också fram. Det är inte längre tillräckligt att förmedla kunskap, utan läraren måste kunna hjälpa eleverna att söka information, tänka kritiskt och att samarbeta i det digitala medielandskapet. Detta betonas även i de nya styrdokument som gäller från och med månadsskiftet.

Maria Stockhaus menade att det gäller att tänka nytt och att inte fastna i gamla kursmönster. Det vore bättre att anordna inspirationsseminarier på skolan som kan visa på de möjligheter och utmaningar som öppnar sig. Därutöver är det nödvändigt med en kontinuerlig kompetensutveckling med de redskap och tjänster som lärare har till förfogande. För att lärarna ska komma vidare krävs att de får testköra, göra misstag, diskutera och reflektera sinsemellan och hjälpa varandra att utvecklas.

Michael Carlsson, it-strateg på Region Gotland, ansåg liksom Maria Stockhaus att det viktiga är att kompetensutveckla lärarna i deras vardag på skolan, så att de kan använda it i undervisningen på bra sätt. Den stora spännvidden mellan lärarna när det gäller it-kunskaper och attityder till tekniken är dock ett besvärligt problem. En del lärare har inte ens gått PIM, medan andra är djupt kunniga, intresserade och helt självgående.

Det allra viktigaste är att inte se kompetensutvecklingen som ett tidsavgränsat projekt, menade Michael Carlsson. Det handlar istället om att försöka utforma ett system av ständig förbättring och utveckling. Det är ett arbete som aldrig tar slut.

Peter Becker, Datorn i Utbildningen, pÃ¥pekade att det finns en uppenbar risk att fastna i ett traditionellt skolmässigt tänkande kring lärares kompetensutveckling som hämmar utveckling och förändring. Istället för att tänka ”först” och ”sedan”, är det viktigt att släppa loss utvecklingskraften och att lÃ¥ta lärare experimentera. Inte minst gäller det att vÃ¥ga släppa loss den del av lärarkÃ¥ren som är pÃ¥drivande inom det digitala omrÃ¥det.

Utvecklingskraften finns i professionen, men det är nödvändigt att ta vara på den och att ge den incitament att växa vidare. Lärarna måste på allvar börja lära av varandra och dra nytta av insikter och erfarenheter. Ett större intresse för praktiknära forskning bland landets lärandeforskare vore förstås också önskvärt, tillade Peter Becker.

Konsulten Jörgen Wahl, som sedan länge arbetar med organisationers förändringsprocesser samt affärs- och verksamhetsutveckling, lyfte fram behovet av en ökad tillit till lärarkårens förmåga att utvecklas, förändras och att tänka vidare. Han menar att det ligger en mycket stor fara i att betrakta it som något som lärare inte behöver eller inte förmår lära sig att använda.

Det strukturkapital som skolan behöver för att utveckla den pedagogiska it-användningen i skolan bortom dagens horisont finns i stor utsträckning i delar av den befintliga lärarkårens byrålådor. Men det är hög tid att lärarna stimuleras att knyta samman varandras insikter och erfarenheter för att tillsammans utveckla skolans undervisning och lärande för framtiden, konstaterade Jörgen Wahl.

Jag har tidigare skrivit om Digital Education Revolution, Australiens nationella satsning på att modernisera skolan, liksom arbetet med att lyfta fram den pedagogiska it-användningen på landets lärarutbildningar, en del av en treårig digital strategi för landets lärare och skolledare. Idag presenterade den federala regeringen en nationell digital ekonomisk strategi som sätter de här insatserna i ett större, mer övergripande sammanhang.

Australiens strategi kan jämföras med det pågående arbetet med en digital agenda för Sverige, som är en del av EU-kommissionens initiativ Digital Agenda for Europe. Båda strategierna sträcker sig fram till 2020, och på båda håll är syftet är att stärka den globala konkurrenskraften och att främja en ekonomisk tillväxt som drar nytta av de digitala möjligheterna.

Infrastruktursatsningar inom bredbandsområdet är en viktig grund, men för att den ska få det genomslag som man strävar efter krävs en rad initiativ inom olika samhällsområden, inte minst skola och utbildning.

I den australiska strategin betonas att det nationella bredbandsnätet, som just nu läggs ut, kommer att skapa helt andra möjligheter till utbildning och lärande. Målet är att både skolor och högre utbildningar ska ges möjlighet att utveckla nyskapande och flexibla lösningar som ger ständig tillgång till digitala lärresurser och nätbaserad undervisning.

Det pågående arbetet med Digital Education Revolution innebär att såväl lärare som elever ska förberedas för den digitala och globalt sammankopplade värld som just nu växer fram. Här ingår införandet av varsin dator för alla elever i år nio till tolv och satsningarna på att underlätta för lärare och skolledare att integrera it i undervisningen och i skolans vardag.

En nationell yrkesstandard för lärare, som presenterades i februari, är också ett sätt underlätta moderniseringen av skolan, genom att ange tydliga och enhetliga krav på lärares undervisning och yrkesverksamhet. Hit hör även den nya läroplanen, beräknad att vara klar 2013, som bygger på målen i Melbourne Declaration on Educational Goals for Young Australians från december 2008.

I den här deklarationen drog de regionala utbildningministrarna gemensamt upp mål, riktlinjer och handlingsplan för de kommande tio årens skolpolitik. Förutom de ekonomiska målen, betonas också skolans centrala roll i skapandet av ett demokratiskt och rättvist samhälle där välfärd, kulturell mångfald, lika möjligheter och respekt för Australiens ursprungliga kultur fungerar som grundstenar. Och eftersom den digitala utvecklingen spelar en allt större roll i samhällsutvecklingen, är det viktigt att den genomsyrar utbildning och undervisning.

För att underlätta nytänkandet och skapandet av pedagogiska lösningar som verkligen drar nytta av bredbandsnätet och digitala medier, lanserar den digitala strategin en fyrårigt program som öppnar för ansökningar i juli. Programmet omfattar 27.2 miljoner australiska dollar, det vill säga ungefär 200 miljoner kronor.

Tanken är bland annat att ge stöd åt satsningar som utvecklar och förbättrar nätbaserad undervisning, förbättrar lärares kompetensutveckling, förstärker banden mellan skolan och förbereder eleverna för arbetslivets krav. Det här programmet vänder sig till hela samhället, men skolans intressen och behov är förstås viktiga. De första satsningarna som ges stöd beräknas dra igång under nästa år.

I strategins avslutande resonemang betonas att den digitala ekonomiska och samhälleliga utvecklingen är dynamisk och svår att förutsäga, vilket innebär att det säkert krävs kompletteringar och förändringar framöver. Detsamma gäller förstås för skolans del, så det finns goda skäl att återkomma.

Om du vill följa med i den pågående debatten kring den digitala strategin, är det en god idé att hålla ett öga på hashtaggen #au20 på Twitter samt @DBCDEgov, som är twitteridentiteten för det ansvariga departementet, Department of Broadband, Communications and the Digital Economy.

Idag arrangerade Skolinspektionen ett seminarium på Framtidens lärande där man presenterade den kommande granskningen av hur it används och kommer till nytta i skolans undervisning. Det hela presenterades av den ansvarige projektledaren Linda Källman och hennes kollega Charlotte Haglund.

Myndighetens övergripande syfte är att bidra till att de regelverk som gäller för skolan efterlevs, att undervisningen håller en hög kvalitet och att verksamheten utvecklas i den riktning som riksdagen har beslutat. Granskningen ska ske med utgångspunkt i elevernas behov och målet är att den svenska skolan ska kunna erbjuda en god undervisning i en trygg miljö där alla elever har minst godkänt i alla ämnen. Förutom att granska verksamheten, ska Skolinspektionen även ge råd, vägledning och stöd för att hjälpa huvudmännen att lösa de brister som konstateras.

Under de kommande fem åren kommer Skolinspektionen att granska alla skolor för att undersöka att reglerna följs och att undervisningen håller den kvalitet som förväntas.

Ett viktigt skäl till att Skolinspektionen nu ska fästa blicken på it-användningen, är att det har saknats centrala direktiv och riktlinjer inom det här området. Det pågående arbetet med att skapa en digital agenda för Sverige som omfattar hela samhället spelar förstås en stor roll.  EU:s åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande, som Sverige står bakom, är ett annat viktigt skäl. Digital kompetens är en av dessa nyckelkompetenser, och här har skolan viktig roll för att skapa lika förutsättningar och möjligheter för alla barn och ungdomar. Det är ett viktigt demokratiskt ansvar, och det gäller att överbrygga den andra digitala klyfta som OECD varnat för.

Idag genomsyrar den digitala utvecklingen i stort sett hela samhället, och därför är det förstås nödvändigt att it kan bli en integrerad del av skolans vardag. Dessutom finns det mycket som pekar på att att undervisning och lärande kan förbättras och effektiviseras, inte minst genom en ökad individanpassning.

Granskningen av it-användningen kommer att vara en del av ämnesgranskningen, och ska undersöka i vilken mån den stödjer lärandet och främja utvecklingen av elevernas digitala kompetens. Man ska också titta närmare på om skolorna arbetar aktivt och medvetet för att skapa förutsättningar för att använda tekniken på bra sätt i undervisningen.

Det handlar alltså inte om att undersöka hur den totala it-miljön ser ut och fungerar, utan att fästa blicken på pedagogiken. Genom att göra den här granskningen inom ramen för ämnesgranskningarna, kopplade till de krav som anges i kurs- och läroplaner, får man den konkretion som krävs.

Linda Källman och Charlotte Haglund konstaterade att digital kompetens  inte nämns i den nya läroplanen, men att de kunskaper och färdigheter som den omfattar genomsyrar hela innehållet. Vissa ämnen, exempelvis svenska, kräver en pedagogiskt genomtänkt undervisning för att målen ska kunna uppnås. Här handlar det bland annat om att kunna hantera olika typer av texter och att kunna söka, värdera och hantera information från olika slags källor. It kan dock användas i alla ämnen för att stödja elevernas lärande, bland annat genom att bidra till en förbättrad pedagogik, ett kritiskt förhållningssätt, en ökad individanpassning och en högre grad av motivation.

Under 2011 kommer Skolinspektionen att titta närmare på svenska i årskurs 7-9 (med fokus på läsundervisningen), religionskunskap i gymnasieskolan, idrott och hälsa i årskurs 4-6 samt undervisningen i naturorienterande ämnen i årskurs 1-3.

Resultatet av årets granskningar kommer att redovisas i de olika ämnesrapporterna och i en separat rapport som sannolikt publiceras i maj nästa år.