Island satsar på det utvidgade kollegiet

Written by Stefan Pålsson on juli 25, 2014 – 14:15 -

I mars skrev jag ett inlägg om hur det utvidgade kollegiet växer och utvecklas i Sverige, såväl på som utanför nätet. Det rör sig om en informell och öppen kompetensutveckling och erfarenhetsdelning driven underifrån. Pedagoger hjälper varandra att hitta nya vägar i undervisningen, och alla lär av varandra. Kollegialt lärande och en effektiv spridning av nya didaktiska insikter blir allt viktigare i ett samhälle präglat av snabb förändring, där den digitala utvecklingen ständigt skapar nya möjligheter att undervisa och lära.

Island är ett land som har tagit fasta på detta. Här har utbildningsdepartementet, lärarutbildningarna i Reykjavik och Akureyri, Reykjaviks skolförvaltning, lärarfacken och isländska kommunförbundet gått samman i en gemensam och långsiktig satsning för att ge ett samlat stöd åt de initiativ som tas på gräsrotsnivå.

I oktober 2012 startade den femåriga satsningen Menntamiðja (Utbildningscentrum), som genomförs av forskare på lärarutbildningen i Reykjavik. Här finns sedan sex år tillbaka forskargruppen RANNUM som arbetar för att stärka forskning och utveckling kring it och lärande på Island.

Syftet med Menntamiðja är att hjälpa lärarna att samarbete och lära tillsammans och att koppla dem till andra som kan hjälpa dem att komma vidare, till exempel forskare, beslutsfattare eller organisationer och verksamheter. Satsningen drivs som ett aktionsforskningsprojekt, där man med hjälp av kvantitativa och kvalitativa metoder systematiskt undersöker hur praktikgemenskaperna fungerar och vad som behöver förändras och förbättras.

I likhet med många andra länder bedriver Island en aktiv politik för att anpassa samhället till globaliseringen och den digitala utvecklingen. Island är ett litet land med många utmaningar, och bankkollapsen 2008 gjorde knappast uppgiften enklare.

2008-2012 vägledde handlingsprogrammet Netríkið Ísland (Iceland the e-Nation) beslutsfattarnas arbete. Den nuvarande handlingsplanen, som kom i slutet av förra året, bär namnet e-Power Expansion – create, connect, participate, och gäller till och med 2016. 2011 tog regeringen fram en långsiktig strategi för Islands utveckling fram till 2020.

I dessa strategier och handlingsplaner betonas att det krävs en aktiv demokrati, ett livskraftigt utbildningssystem och ett starkt näringsliv för att landet ska kunna överleva. Inom samtliga tre områden är det därför nödvändigt att digitaliseringens möjligheter utnyttjas och tas tillvara. Island 2020 lyfter fram att skolan har en nyckelroll, eftersom den avgör invånarnas och hela samhällets förmåga att hantera de snabba förändringar som pågår.

Menntamiðja är en viktig pusselbit i det här sammanhanget. Webbplatsen är en knutpunkt som både samlar de gemensamma läraktiviteter som pågår runt om på Island och förmedlar aktuell forskning och relevanta nyheter. Just nu pågår informell kompetensutveckling inom sju olika områden, och vart och ett har ett eget ”torg” som kan nås via Menntamiðja. Varje torg fungerar som en lokal knutpunkt som samlar aktuell och relevant information. Torgen använder Facebook-grupper för diskussioner och samtal, och det arrangeras regelbundet okonferenser och andra sociala aktiviteter utanför nätet.

Heimspekitorg vänder sig till filosofilärare, Náttúrutorg tar upp no-undervisning, Sérkennslutorg handlar om specialundervisning och Starfsmenntatorg är till för yrkeslärare. Stærðfræðitorg är en gemenskap för matematiklärare, Tungumálatorg samlar språklärare och UT-Torg tar upp allt som rör it i undervisning och lärare.

De olika praktikgemenskaperna har sina egna forum, men samtidigt är verksamheten öppen att följa för alla andra som är intresserade. Torgen är alltså inte några slutna rum, utan kan samverka och lära av varandra.

Precis som här i Sverige arrangeras regelbundet skolchatt inom olika ämnen och teman på Twitter. Alla som använder hashtaggen #menntaspjall kan följa och delta i samtalet, som äger rum på söndagar mellan 11 och 12. Samtal och diskussioner arkiveras på Menntamiðja.

I ett paper som presenterades på konferensen EDEN 2013 i Oslo, beskrev sex forskare det pågående arbetet med Menntamiðja och det utvidgade kollegiet bland lärare på Island. De konstaterade att mycket ser lovande ut när det gäller samarbete och kunskapsdelning, såväl på som utanför nätet.

Den fortsatta forskningen kan förhoppningsvis peka på vad som behövs för att den här typen av informell kompetensutveckling ska fungera så bra som möjligt. Det handlar om att lägga en god grund för det fortsatta förändrings- och utvecklingsarbetet i den isländska skolan.


Postat i kategorin Gemensamt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Öppna kurser och läromedel skapas gemensamt

Written by Stefan Pålsson on juni 18, 2014 – 15:35 -

I mars skrev jag om hur det utvidgade kollegiet vuxit fram i Sverige under de allra senaste åren, såväl på som utanför nätet. Här kan pedagoger ge uttryck för och ta del av olika perspektiv på undervisning och lärande och gemensamt vidga perspektiven.

Tillsammans med kollegor och andra intresserade från hela landet kan man utforska nya sätt att hantera yrkeslivets möjligheter och utmaningar. Det handlar om ett pågående utvecklingsarbete och ett informellt lärande som sker underifrån, med utgångspunkt i vardagens konkreta erfarenheter.

Nyligen startade EDOOC – ett initiativ för pedagogers öppna och kollaborativa lärande på nätet – av Micke Kring, it-pedagog på Årstaskolan i Stockholm. Tanken är att skapa rum för kurser som utvecklas och drivs av pedagoger och att bidra till fortsatt diskussion och nätverkande.

EDOOC är en slags MOOC som bygger vidare på konnektivismens grundidéer och drar nytta av digitala medier och deltagarkultur för att underlätta kunskapsdelning och gemensamt   lärande. Till varje kurs finns ett slutet diskussionsforum där kursledare och kursdeltagare kan diskutera och ställa frågor kring aktuella problemställningar. Kursledare har även ett eget diskussionsforum. I Caféet kan alla småprata om vad som helst.

I avdelningen Community, kan kursdeltagarna bland annat följa sin egen och andras utveckling i de olika kurserna. I likhet med bland annat Digitala skollyftet och Cities of Learning använder EDOOC digitala badges för att dokumentera och verifiera lärande och andra prestationer. Badges fungerar som ett informellt komplement till formella kvalifikationer som högskolepoäng och kursintyg.

Varje kurs har tydligt uppställda mål, och när de har uppnåtts får deltagaren en badge som visar detta. Det finns också badges som dokumenterar samspel och deltagande i EDOOC. I båda fallen är tanken att man ska ”levla upp”, det vill säga utveckla sitt deltagande och sitt lärande, och förtjäna nya badges.

I skrivande stund finns två kurser: En om grunderna i WordPress och en grundkurs i teknik och standarder som ligger till grund för Internet.

Efter sommaren kommer Wikimedia Sverige att arrangera en MOOC som visar hur man skapar och driver en MOOC i Wikiversity, Wikimedias plattform för öppna kurser och fritt undervisningsmaterial. Även här kommer man att använda digitala badges.

Wikimedia Sverige har också ett annat projekt på gång: öppna läromedel för grundskolan och gymnasiet. Här används plattformen Wikibooks, där vem som helst kan skapa och tillgängliggöra läroböcker och handledningar i wikiformat. Syftet är att göra det möjligt att tillsammans ta fram flexibla och dynamiska läromedel som ständigt kan utvecklas och förbättras. Delar av olika läromedel kan också kombineras efter behov och sparas som en undersida eller fil.

Än så länge befinner sig det här projektet bara i startgroparna. Hur det går framöver beror på intresse och behov hos landets pedagoger. Det gäller förstås även för EDOOC.

Det utvidgade kollegiet gör det möjligt för pedagogens professionella röst att bli mer tydlig, både för dem själva och för övriga samhället. Detta kan i sin tur skapa förutsättningar för ett förändrat offentligt samtal om skola, kunskap, undervisning och lärande. Det öppnar också för en skolutveckling med utgångspunkt i professionens kunskaper, behov och erfarenheter. Gemensamt skapade informella kurser, dokumentationssystem och läromedel är tre aktuella exempel på vilka uttryck det kan ta sig.


Postat i kategorin Digitala lärresurser, Gemensamt lärande, Informellt lärande, Lärares lärande | 2 kommentarer »

Är nya lärare tillräckligt digitalt kompetenta?

Written by Stefan Pålsson on maj 23, 2014 – 15:24 -

Utvecklar norska lärarstuderande den yrkesmässiga digitala kompetens som de behöver i sitt arbete? Tar lärarutbildningarna upp detta i tillräcklig grad? Vad behöver förbättras? Vilka resurser finns för att möjliggöra det idag? Detta analyserar Senter for IKT i utdanningen i rapporten Profesjonsfaglig digital kompetanse og erfaringer med IKT i lærerutdanningen, som presenterades igår.

Redan för ett år sedan visade det oberoende forskningsinstitutet NIFU att det återstår en hel del att göra. I rapporten IKT i lærerutdanningen? På vei mot en profesjonsfaglig digital kompetanse konstateras att satsningarna på it i lärarutbildningen i regel drivs av eldsjälar, att de är svagt förankrade hos ledningen och att det saknas ett övergripande perspektiv.

Kort sagt ses digital kompetens inte som ett viktigt kunskapsområde för de blivande lärarna och lärarutbildarna saknar i stor utsträckning själva de kunskaper som krävs för att en förändring ska bli möjlig. Så är alltså läget, trots att både Kunnskapsløftet, den genomgripande skolreformen som trädde i kraft 2006, och den nya grundskollärarutbildningen från 2010 lyfter fram digital kompetens som en av de grundläggande färdigheter som lärare och elever behöver utveckla för att klara sig i arbetslivet och i samhället.

Förra årets Horizon-report om den norska skolan visade att varken blivande eller yrkesverksamma lärare ges tillräckliga formella möjligheter att lära sig integrera digitala medier i sin undervisning. Den pekade också på att behovet av detta inte lyfts inte fram särskilt tydligt i den nationella skolpolitiken eller i den allmänna debatten. Kanske förändras det när Ludvigsen-utvalget, som på uppdrag av Kunnskapsdepartementet utreder i vilken grad skolan ger barnen möjlighet att utveckla de kompetenser samhällsutvecklingen kräver, levererar sin slutrapport före sommaren nästa år.

Senter for IKT i utdanningen knyter i början av sin rapport an till EU:s undersökning ESSIE, som kom i september förra året. I den framgår det tydligt att Norge, precis som Sverige och Finland, hör till de länder som har god tillgång till datorer på sina skolor. I likhet med sina grannländer ligger de dock bara kring genomsnittet när det kommer till den vardagliga pedagogiska användningen.

Rapporten om lärarnas yrkesmässiga digitala kompetens bygger på en kvantitativ undersökning som genomfördes i vintras bland lärare som varit yrkesverksamma i högst två år. I rapporten konstateras att lärarna överlag är positiva till att använda it i undervisningen, men att de också ser utmaningar, till exempel när det gäller att leda eleverna och upprätthålla ordningen i klassrummet. Att kunna klara av det är särskilt viktigt när digitala medier börjar bli en del av det dagliga  arbetet. Men de flesta menar ändå att de klarar av det. Detsamma gäller förmågan att möta vardagens krav på digital kompetens. Ett avgörande skäl till detta är sannolikt att de själva överlag menar att de ligger över genomsnittet när det gäller allmänna it-kunskaper.

Trots att de flesta tycker att det fungerar, menar åtta av tio lärare att de behöver utveckla eller förnya sin digitala kompetens. Skälet till detta är inte att arbetsgivaren, kollegor eller elever trycker på, utan att det själva vill det, av personliga eller yrkesmässiga skäl. De allra flesta anser också att lärarutbildningen inte lärde dem att använda digitala medier i sin undervisning i någon högre utsträckning. Det har de i hög grad fått göra själva, på grund av eget intresse.

Rapporten understryker att lärarutbildningarna bör lägga större vikt på användningen av digitala medier i ämnesundervisningen och på it-didaktiska frågor. De blivande lärarna har den inre motivation som behövs och de har också den rent praktiska förmåga att använda it som krävs. Det är också nödvändigt att förmågan att använda digitala medier i undervisning och lärande betonas tydligare i läroplanen. Dessutom behövs det fler digitala läromedel och lärresurser som kan användas i de olika ämnena såväl som ämnesöverskridande. Detta förutsätter politiska beslut på nationell nivå.

I rapporten påpekas att de nya lärarna klarar av att möta de krav på digital kompetens som de möter i arbetslivet, men att de känner ett behov av att lära sig mer. De upplever en reell nytta med att kunna använda it på ett didaktiskt genomtänkt sätt och med passande lärresurser, och detta måste lärarutbildningarna ta fasta på.

Rapporten lyfter fram några områden som det är särskilt viktigt att lärarutbildningarna börjar arbeta med:

  • Digital omdömesförmåga när det gäller källkritik, upphovsrätt och integritet, i och utanför skolan. Här kan bland annat lärresursen Du bestemmer, som Datatilsynet, Senter for IKT i utdanningen, og Teknologirådet tagit fram tillsammans, komma till nytta.
  • Använd de digitala möjligheter som redan finns på skolan i större utsträckning. Hit hör interaktiva whiteboards, som kan användas på betydligt fler sätt än som en digital svart tavla i katederundervisningen. Ipads och andra plattor kan också komma till nytta på nya och spännade sätt. Satsningen Nettbrettstafetten, som drivs av Senter for IKT i utdanningen, syftar till att få fart på den utvecklingen.
  • Knyt it-användningen tydligare till ämnen och ämesdidaktik. Se till att de lärarstuderande praktiserar på skolor som har en utvecklad och varierad it-användning i undervisningen och där lärarna kan ge det stöd som behövs för att utveckla den yrkesmässiga digitala kompetensen. Här kan IKT i praksis, en plattform som Senter for IKT i utdanningen nyligen startade för att göra det lättare för lärare att dela undervisningsidéer, vara till stor nytta.
  • Lägg större vikt vid hur lärarroll och klassledning bäst bedrivs när digitala medier och digitala lärmiljöer blir allt viktigare i undervisningen. Här finns det stöd att hämta i Veileder for klasseledelse i teknologirike omgivelser, som Senter for IKT i utdanningen gav ut förra året.

Rapporten avslutar med att slå fast att Senter for IKT i utdanningen arbetar för att skolorna verkligen ska dra nytta av de möjligheter som den digitala utvecklingen skapar, så att barn och ungdomar lär sig att hantera det samhälle och den verklighet som de ska leva resten av sina liv i. Det förutsätter att de norska lärarutbildningarna lägger större vikt vid detta, så att de blivande lärarna utvecklar den digitala kompetens som de behöver i sin yrkesliv och i sin vardag framöver.


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala lärresurser, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | Inga kommentarer »

MOOC om it i undervisningen för yngre barn

Written by Stefan Pålsson on maj 16, 2014 – 15:16 -

27 maj är första dagen på en sex veckor lång distanskurs som Unesco Institute for Information Technologies in Education (IITE) i Moskva och Institute of Education (IOE) på London University arrangerar tillsammans på Coursera. Kursen heter ICT in Primary Education: Transforming children’s learning across the curriculum och bygger vidare på forskningsprojektet ICT in Primary Education, som jag skrev om i februari förra året.

I forskningsprojektet, som pågick under tre år, har nio forskare från lika många länder undersökt hur it-användningen kan utveckla och förändra undervisning och lärande under de tidiga skolåren.

Vardag och umgänge, media och opinionsbildning, arbetsmarknad, arbetsliv och kunskapskrav förändras i grunden av den digitala utvecklingen. Detta måste skolan i alla världens länder hjälpa eleverna att förstå och hantera. Men för att det verkligen ska fungera, krävs det att beslutsfattare, skolledare och lärare känner till och kan använda relevanta forskningsresultat och praktiska erfarenheter som underlag för sitt utvecklingsarbete.

Flera av forskarna kommer att undervisa på kursen. Diana Laurillard, professor på IOE, är ansvarig för kursen. Ivan Kalaš, som ledde forskningsprojektet är också med. Övriga lärare är Ernesto Laval, Cher Ping Lim, Florian Meyer, Alain Senteni, Marta Turcsányi-Szabó samt Natalia Tokareva. Lynn Roberts, Tim Neumann och Paul Thompson från IOE kommer att delta som mentorer.

Tanken med den här kursen är att dra nytta av alla de studier som gjordes under forskningsprojektet, där forskarna följde ett fyrtiotal nytänkande skolor och initiativ runt om i världen. Många viktiga frågeställningar kring övergången från den traditionella undervisningen och dess kunskapsmål till en mer undersökande och problematiserande undervisning belystes.

Forskarna tittade bland annat närmare på vilken betydelse läroplaner och ramverk för bedömning har för den pedagogiska it-användningen och vilken roll som politiska beslut och riktlinjer på lokal och nationell nivå spelar. Hur fungerar skolledningen och vilka konsekvenser får det? Vilka möjligheter och vilka problem uppstår när it används i undervisningen? Hur förändras lärares och elevers roller och arbetssätt? Vilken inverkan har lärarutbildning och kompetensutveckling?

Kursen vänder sig till beslutsfattare, skolledare och lärare i hela världen och är tänkt att fungera som forskningsbaserad kompetensutveckling. Målet är att de tre yrkesgrupperna ska börja utveckla de kunskaper och färdigheter som behöver för att kunna ta tag i utvecklingsarbetet på sina skolor. Det krävs en bättre förståelse av vad digitaliseringen innebär och vad som behövs för att skolans undervisning ska kunna möta detta. Hur får man ihop organisation, ekonomi och logistik? Vad krävs av läraren i klassrummet för att undervisningen ska fungera?

Beslutsfattarna måste kunna ge hjälp och stöd åt skolledarna och skolledarna behöver kunna ta fram och bygga vidare på andras strategier och arbetssätt. För lärarnas del är det viktigt att ta del av hur andra arbetar och att tillsammans med sina kollegor resonera kring hur de kan tillämpa detta i sin vardag.

Kursmaterialet består av filmer, fallstudier och analyser från forskningsprojektet, kompletterat med andra releveanta studier. Varje vecka kommer tre nyckelfrågor inom det aktuella kursområdet att diskuteras i ett gemensamt forum.

Deltagarna rekommenderas att ha en personlig blogg där de kan reflektera kring de aktuella frågeställningarna och dela med sig av sina tankar och erfarenheter, antingen i form av en text eller i en film. Uppbygganden av en samarbetsinriktad community är en viktig del av kursen.

Kursen bedrivs som en MOOC, en öppen kurs utan universitetspoäng. Diana Laurillard har i flera artiklar kritiserat övertron på den här kursformen och möjligheterna att kunna ge utbildning till alla över nätet. Hon har bland annat pekat på att det behövs ganska mycket kunskaper och studievana för att kunna hantera en kurs av det här slaget. Därför kan en MOOC med all sannolikhet fungera bra när det gäller kompetensutveckling för akademiskt utbildade. För ett par dagar sedan hade drygt fyratusen personer från femtio länder anmält sig, så intresset och behovet är stort!

Diana Laurillard tror att MOOC kan vara ett bra sätt att utbilda och kompetensutveckla lärare, så att alla världens barn får gå i skolan och få en utbildning. Här har vi ännu en bit kvar att gå. Enligt EFA Global Monitoring Report 2013/4 kommer det nästa år att finnas femtiotre miljoner barn som inte går i skolan.

Den här typen av kurs är förstås även ett bra sätt för beslutsfattare, skolledare och lärare i vår del av världen att få den kompetensutveckling som de behöver. Samtidigt får de både ett vidare och mer konkret perspektiv på skolutveckling i en digitaliserad värld.


Postat i kategorin Digitala lärresurser, Gemensamt lärande, IT-strategi, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Praktikutveckling och genomtänkta it-satsningar

Written by Stefan Pålsson on april 15, 2014 – 13:56 -

Fredagsförmiddagens ramprogram på Framtidens lärande inleddes av Åke Grönlund, professor i informatik vid Örebro universitet. Han gav en sammanfattande överblick av det nyligen avslutade forskningsprojektet Unos uno, som fäste blicken på tio en-till-en-satsningar på ett tjugotal skolor i olika delar av landet. Det är det hittills största svenska forskningsprojektet kring en dator per elev, och det pågick från 2010 till och med 2013.

Jag har tidigare skrivit om Unos uno vid ett flertal tillfällen här på bloggen, senast i slutet av februari när den sista årsrapporten publicerades. Den sammanfattande slutsatsen är att en-till-en ska ses som ett långsiktigt förändringsprojekt, och detta underströk Åke Grönlund även i sitt anförande på Framtidens lärande.

Resultaten från Unos uno pekar på att genomtänkta satsningar på att integrera it i undervisningen faktiskt leder till att eleverna lär sig mer och presterar bättre. En grundlig satsning under flera år motverkar de sociala faktorer som annars riskerar att påverka elevernas lärande i en negativ riktning, konstaterade Åke Grönlund.

Pedagogerna börjar arbeta på nya sätt och drar nytta av teknikens möjligheter i sin undervisning. Lärare, skolbibliotekarier och andra yrkesgrupper i skolan behöver alltså bli digitalt litterata för att kunna ge eleverna den hjälp och det stöd som krävs för att lyckas med förändringsarbetet, påpekade Åke Grönlund. När eleverna utvecklar en högre digital kompetens får de bättre självförtroende och deras förmågor ökar även inom andra områden.

Enkäterna från Unos uno visar att välorganiserat lärarlett arbete leder till att kontakterna mellan lärare och elever ökar markant. Lärarna blir mer tillgängliga med teknikens hjälp och det leder i sin tur till att elevernas utveckling ofta går fortare framåt. Frågetecken kan snabbt rätas ut och de kan få hjälp att komma vidare när de behöver det.

Det är dock viktigt att komma ihåg att en-till-en-satsningarna också innebär en rad kostnader. Datorer, plattor och infrastruktur kostar förstås en hel del pengar. Risken finns att de ökade kostnaderna leder till minskade personalresurser om inte huvudmannen kompenserar. Arbetet med att utveckla och förändra undervisningen ökar skolpersonalens arbetsbörda och det finns även risk för stress och olika fysiska besvär.

Vardagens tempo drivs upp och den ständiga tillgången till sociala medier innebär att distraktionerna ökar. De ergonomiska utmaningarna får inte heller glömmas bort. Nya pedagogiska arbetssätt med datorer och plattor ställer helt andra krav på arbetsmiljön än den traditionella undervisningen. Det krävs en ökad medvetenhet om den här typen av frågor hos beslutsfattare och skolledning för att problemen ska kunna hanteras på ett bra sätt, menade Åke Grönlund.

Åke Grönlund avslutade med att slå fast att it i skolan är ett förändringsprojekt som syftar till att omvandla skolan efter de förutsättningar och villkor som gäller idag. För att det ska bli möjligt behövs kloka politiska beslut inom en rad områden, bland annat kring ekonomi, infrastruktur, organisationsutveckling och digitala lärresurser. Här är det kommunerna som har bollen och många måste se över sina processer för att kunna hantera detta.

Kanske behövs det även ett mer tydligt nationellt ledarskap när det gäller skolans digitala omvandling, menade Åke Grönlund. Det handlar inte bara om infrastruktur och hårdvara, utan de som arbetar i skolan måste även förstå och kunna dra nytta av digitala medier i undervisning och annat dagligt arbete. Det är också viktigt att det nytänkande som sker på skolor och i kommuner sprids vidare och lätt kan komma andra till del.

Förmiddagens andra och sista talare i ramprogrammet var Ulla Runesson, professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping. Hon är en av fyra programkoordinatorer för Learning study – forskarskola för lärare, som Högskolan i Jönköping driver tillsammans med Göteborgs och Stockholms universitet.

Learning Study är en modell för att utveckla en praktikbaserad och praktikutvecklande forskning som drivs av lärarna. Den övergripande tanken med forskarskolan är att lägga en god grund för lärares egen ämnesdidaktiska forskning så att den kan utveckla och förbättra undervisningsarbetet i skolan.

Enligt Ulla Runesson är det nödvändigt att lärare blir delaktiga i den kunskapsbas som utgör själva grunden för deras yrkesutövning. Annars blir det svårt att förändra undervisningen så att den ger ett så bra stöd som möjligt för elevernas lärande. Därför gäller det att se till att forskning och didaktiskt utvecklingsarbete går hand i hand, menade hon.

De nya läroplaner för grundskolan och gymnasiet som trädde i kraft för snart tre år sedan, innebär en rad utmaningar för lärarens arbete, konstaterade Ulla Runesson. Tidigare gick uppdraget ut på att undervisa om ämnesinnehåll. Nu gäller det istället att undervisa så att eleverna utvecklar ämnesspecifika förmågor.

Undervisningsmålen är i regel oproblematiserade i läroplaner och andra styrdokument, påpekade Ulla Runesson. Men hur ska läraren egentligen undervisa för att eleverna ska utveckla de olika förmågorna? Ofta lägger läraren ner mycket tid på att förklara för eleverna vad de behöver kunna, men det tjänar inte något till om eleverna inte förstår vad som menas eller hur de rent faktiskt ska göra. Därför är det viktigt med forskning som utgår ifrån lärarens vardagsproblem och som strävar efter att hitta fungerande exempel som kan tillämpas och vidareutvecklas i det dagliga arbetet med elevernas lärande.

Skolforskning handlar ofta om forskning på och om lärare. Det är fortfarande den dominerande tankeidén. Den ligger även till grund för det skolforskningsinstitut som regeringen planerar, tillade Ulla Runesson. Men det krävs forskning med och för lärare för att få en forskning som verkligen är relevant för skolan och dess verksamhet. Forskare och lärare behöver arbeta tillsammans och uppgifterna ska vara knutna till de problem och möjligheter som finns i verkligheten, i undervisningspraktiken med eleverna.

Forskarna och lärarna ska tillsammans undersöka det arbete som sker i klassrummen och söka svaren på sina frågor där, menade Ulla Runesson. Det är praktikutvecklande aktionsforskning som behövs, en forskning som är samarbetsinriktad, ser undervisningssituationen som ett laboratorium och tar hänsyn till dess komplexitet. Genom att arbeta på det här sättet kan forskningen få precis och detaljerad kunskap som både fördjupar, preciserar och breddar tidigare forskning. Lärarna får ett forskande förhållningssätt till den egna praktiken och kan skapa en grund för ett kontinuerligt och evidensbaserat utvecklingsarbete. De får en bättre kunskap om hur eleverna utvecklas och de får efterhand ett gemensamt språk som gör det enklare att diskutera och hantera vardagen.

En skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, som bygger på lärarnas forskning kring sin egen praktik, är på sikt en lönsam investering för skolhuvudmännen. Forskarskolan fungerar som en plattform som gör det möjligt att utveckla en sådan skola. Än så länge har staten finansierat verksamheten, men från och med nästa kull licentiander, som startar i januari nästa år, måste huvudmännens krav och önskemål knytas in i verksamheten, eftersom det nu är de som finansierar den.

Egentligen finns det inget för huvudmännen att tveka om, avslutade Ulla Runesson. Kostnaderna för forskande lärare ligger på ett par promille av de totala kostnaderna för skolan. En länk mellan forskning och praktik och en forskning som tar sig an de frågor som praktiken ställs inför, är dessutom precis vad skolan behöver.


Postat i kategorin Digital infrastruktur, Digital kompetens, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Det utvidgade kollegiet – på och utanför nätet

Written by Stefan Pålsson on mars 6, 2014 – 18:44 -

De senaste fem åren har det blivit allt vanligare att lärare och andra pedagogiska yrkesgrupper skapar informella nätverk, organisationer och mötesplatser för att diskutera skolan, sitt yrkesliv och sin yrkesutveckling. Detta sker både på och utanför nätet.

Under våren kommer jag att göra några nedslag för att ge en bild av den utveckling som pågår. I det här inlägget kommer jag att ge en kort bakgrund som kan fungera som en lämplig introduktion.

Ofta används uttrycket det utvidgade kollegiet för att beskriva vad det handlar om. Uttrycket skapades av Anne-Marie Körling för några år sedan, när hon började blogga och samtidigt kom i kontakt med andra lärare som ville samtala kring skola, undervisning och lärande. Sociala medier gör det enklare än någonsin att diskutera och ta del av nya perspektiv – och de fysiska avstånden har inte längre någon betydelse.

Den egna arbetsplatsens begränsningar kan överskridas och det skapas utrymme för reflektion och ett samarbetsbaserat lärande som är öppet för alla intresserade. Detta pekade Marie Andersson på i den offentliga utfrågningen om skolan och lärandets nya landskap i riksdagen för en månad sedan. Uppdrag och undervisning synliggörs för både individ och grupp, och nya vägar kan öppnas. Tankar och insikter från ”lärarummet på nätet” kan sedan delas och utvecklas tillsammans med de fysiska kollegorna och komma till nytta i det dagliga arbetet.

Det utvidgade kollegiet möjliggör också att lärarens professionella röst blir tydlig, både för dem själva och för resten av samhället, konstaterar Anne-Marie Körling. Det ger förutsättningar för ett annat samtal om skolan i den allmänna debatten, ett samtal som tar sin utgångspunkt i professionens konkreta kunskaper och erfarenheter.

Namnkunniga internationella forskare som John Hattie och Helen Timperley har i metastudier och analyser lyft fram den stora betydelse som kollegialt lärande och tillämpning av aktuell forskning har för skolan och dess uppdrag. Förutfattade meningar och gamla hjulspår ska inte begränsa elevernas möjligheter att lära och att utveckla de kunskaper som de behöver i samhället. Detta börjar få genomslag i flera länders utbildningspolitik, och det gäller även här i Sverige.

Kritiska röster, till exempel pedagogikprofessorn Ingrid Carlgren, menar dock att det finns risk för att lärarna hanteras som objekt och inte som professionella yrkespersoner. Istället för ett gemensamt lärande med utgångspunkt i vardagens förutsättningar, kommer det då att handla om en enkelriktad spridning av forskning som bestäms uppifrån och som inte för skolan vidare. Därför är det viktigt att öppna för samspel och dialog där alla erkänns och ges utrymme.

De virtuella och fysiska rum som används i det utvidgade kollegiet präglas av en strävan att vara icke-hierarkiska och bygga på vardagliga sociala relationer. Det finns inte heller någon agenda eller några färdiga mål, utan alla ges möjlighet att göra sin röst hörd och att föra samtalet vidare. Perspektiv möts, åsikter bryts och det är de pedagogiska yrkesgrupperna som själva sätter ramarna.

Inspiration hämtas bland annat ifrån de okonferenser (unconferences), ibland även kallade knytkonferenser, som började bli vanliga i näringslivet och bland organisationer för ungefär femton år sedan. Ett exempel på detta är TeachMeet, som har sina rötter i Skottland, och som började ta form sommaren 2006. Svenska lärare kom i kontakt med fenomenet på BETT 2009, och i slutet av oktober samma år, i samband med Skolforum, arrangerades TeachMeet för första gången i Sverige. Ett öppet nätverk av lärare, som hade lärt känna varandra på Twitter, stod bakom arrangemanget. Därefter har det arrangerats ett antal gånger över hela landet och verksamheten visar ännu inga tecken på att avta.

Svenska TeachMeet har även inspirerat andra yrkesgrupper att genomföra liknande satsningar. Ett exempel är BibMeet, för skolbibliotekarier, som bland annat arrangerades på SETT 2012.

Edcamp Sverige, som bygger vidare på verksamheten i amerikanska Edcamp Foundation, har varit igång sedan 2011 och materialiseras då och då på olika platser. Nästa månad är det dags både i Helsingborg, Nacka och i Kungsbacka.

I USA har det federala utbildningsdepartementet blivit intresserat av den här mötesformen, och 6 juni anordnas Edcamp US DOE i Washington, DC. Lärare och beslutsfattare kommer att träffas under öppna former för att lyfta fram och diskutera aktuella och viktiga frågor. Tre teman står på schemat: utbildningspolitikens riktlinjer och mål, best practice samt satsningen ConnectED, som syftar till att få lärare att samarbeta och dela erfarenheter över nätet.

#skolvåren är ett ideellt och partipolitiskt oberoende initiativ som drog igång i februari 2013. Det kan närmast beskrivas som ett medborgarforum kring skolan och utbildningspolitiken och bjuder in alla intresserade från hela samhället till öppna samtal och diskussioner. Facebook och Twitter är viktiga arenor, men man arrangerar också konferenser med inslag av okonferens under samlingsnamnet #afk. Afk är en bokstavsförkortning som ska utläsas ”away from keyboard”, och som kommer från internetslangen.

Okonferenser under #afk-paraplyet arrangeras även av Skolsmedjan, en ideell organisation bestående av fem lärare som skapades på #afkVarberg förra året. Verksamhetens mål är att bidra till att utveckla skolan genom att lyfta fram goda exempel och bidra till att de sprids i skolan och i resten av samhället. I dagarna arrangeras #afkrektor14 i Varberg, där rektorer och skolchefer, beslutsfattare och representanter för näringslivet träffas för att lära av varandra.

Nu har jag ägnat mycket utrymme åt de fysiska mötena, men huvuddelen av aktiviteterna sker förstås på nätet, där samtalet nästan ständigt pågår. Redan 2009 startade Dela!, inspirerad av norska satsningen Del og bruk. Kanske var det lite för tidigt. Även om antalet medlemmar växte snabbt, tog kunskapsdelningen och samarbetet aldrig riktig fart, åtminstone inte i Sverige. Båda initiativen är dock fortfarande igång, så sista ordet är inte sagt.

Idag är Skollyftet, som drivs av en ideell förening med samma namn, nog en av de mer synliga aktörerna. Skollyftet startades i efterdyningarna av den debatt kring skolan som initierades av Jan Björklunds artikel i DN i mars samma år, som uppmanade lärare att åter ta plats bakom katedern. Kort därefter drog Aftonbladet igång artikelserien Skolraset som senare bytte namn till Skolgranskning. Johan Groth skapade hashtaggen #merkateder på Twitter, som utmynnade i en okonferens med samma namn några veckor senare.

Skollyftet ligger bakom #skolchatt, som äger rum på Twitter varje torsdag mellan 20 och 21, inspirerad av amerikanska #edchat, som föddes 2009. Alla som använder hashtaggen i sina inlägg kan delta i samtalet. Skolchatt har även inspirerat andra yrkesgrupper att starta liknande forum för samtal på Twitter.  Just nu är #fpchatt (fritidspedagoger), #fskchatt (förskolan) och #rektorschatt aktiva.

I slutet av oktober startade Skollyftet den informella fortbildningssatsningen Digitala skollyftet, som avslutades för några veckor sedan. Tanken var att skapa ett utvidgat kursbegrepp, inspirerat av MOOC, som kan hjälpa lärare att upptäcka möjligheterna i det utvidgade kollegiet och börja lära av varandra för att utveckla sin undervisning.

Nu är grunden lagd och jag återkommer kring det utvidgade kollegiet framöver!


Postat i kategorin Gemensamt lärande, Informellt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Lärandets nya landskap växer fram

Written by Stefan Pålsson on februari 6, 2014 – 17:46 -

Igår eftermiddag presenterade Stiftelsen DIU en offentlig utfrågning i riksdagen med rubriken Lärandets nya landskap. Utfrågningen arrangerades tillsammans med Moderaterna samt Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och Sveriges Skolledarförbund.

Vi som inte var på plats kunde följa det hela via en livestream på Bambuser. Sändningen kan även ses i efterhand.

Utfrågningen bestod av tre tematiskt indelade omgångar. I varje omgång var det några ”vittnen” som gav sina perspektiv. Dessa kommenterades sedan av en panel bestående av en elev, en facklig representant och en expert.

Camilla Waltersson-Grönvall, moderat ledamot av riksdagens utbildningsutskott, konstaterade i sitt korta inledningsanförande att det övergripande syftet både var att sätta ljus på de allvarliga utmaningar vi står inför och att ge goda exempel på den svenska skolans kunskapsutveckling och dynamik.

Utfrågningens första omgång, Lärandets nya landskap – setting the stage: learning of today, inleddes av Valerie Hannon. Hon leder det brittiska icke-vinstdrivande konsultföretaget Innovation Unit, som arbetar med organisationsutveckling och verksamhetsförändring inom offentlig sektor.

Valerie Hannon betonade att de utmaningar som den svenska skolan står inför är desamma som skolsystemen i resten av världen måste tampas med i dagens postindustriella samhälle. Det ställs helt andra krav på kunskaper och förmågor i en global värld som präglas av snabb utveckling och ständig förändring. 1800-talets fabriksmodell är fortfarande vägledande för skolsystemen, men den räcker inte särskilt långt när samhällsutvecklingen både blir alltmer komplex och avancerad och går i en helt annan riktning. Därför gäller det nu att tänka om, påpekade hon.

Grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna är naturligtvis fortfarande viktiga, men de är långt ifrån tillräckliga. Skolan måste kunna förbereda barn och unga för ett livslångt, ständigt lärande och lära dem att dra nytta av den digitala utvecklingens möjligheter. Valerie Hannon menade också att skolan måste bli mer integrerad med resten av samhället och samspela med andra aktörer, till exempel kulturinstitutioner och näringsliv.

Globaliseringen är på väg att skapa en världsomspännande marknad för utbildning och PISA kan ses som ett första steg mot en global standardiseringsmekanism. Konkurrensen ökar och det ställer nya krav på att vara i takt med tiden och att hålla en god kvalitet på undervisning och utbildning. Paradoxalt nog blir identitet och kärnvärden allt viktigare i ett globalt samhälle. Det är en faktor värd att hålla i minnet, tillade Valerie Hannon.

Mark West från Unesco konstaterade i sitt anförande att tekniken får en allt större roll i skolans undervisning, men att det gäller att förstå dess möjligheter och begränsningar för att inte hamna vilse. Han tog avstamp i Intels två år gamla reklamfilm Bridging Our Future och kontrasterade dess närmast utopiska vision med de konkreta misstag som beslutsfattare ofta gör när de vill utveckla skolan med teknikens hjälp.

På tre minuter hinner Intel visa att smart teknik kan anpassa undervisningen och möjliggöra ett mer personanpassat lärande. Den digitala utvecklingen innebär också att undervisningen inte bara äger rum inom klassrummets fyra väggar, utan att det numera går att lära av vem som helst, närmast obegränsat av tid och rum. De lärresurser som behövs kan nås när som helst och var som helst och ett autentiskt, situerat lärande blir enklare att genomföra.

Det blir också tydligt att en integration av it i undervisningen kräver mer av läraren, inte mindre, påpekade Mark West. Läraren ska inte bara stå vid katedern och berätta, utan fungera som en mentor som underlättar och stöder elevernas lärande och utveckling utifrån deras förutsättningar och behov. Det handlar om att göra undervisningen meningsfull och spännande. Kollaborativt och problembaserat lärande måste ta mer plats och det flippade klassrummet är en viktig väg framåt.

Tyvärr finns det inte så många tecken på att vi är på väg att förverkliga visionen. Det mesta pekar istället på att utvecklingen på de flesta håll går i fel riktning, menade  Mark West. Alltför ofta ses tekniken som lösningen och det läggs inte särskilt mycket kraft på planering och lärarfortbildning. Men om inte skolledare, lärare och elever får lära sig hur de ska använda de tekniska möjligheterna och varför det är viktigt, kommer den nya tekniken att användas på gamla sätt och det sker inte någon didaktisk utveckling i skolan. Därför måste lärarfortbildningen alltid komma före införandet av tekniken, betonade Mark West.

Det är också viktigt att komma ihåg att tekniken inte ersätter läraren. Det krävs duktiga lärare för att integrera it i undervisningen och för att utveckla elevernas lärande. Undervisning är en social process där interaktionen mellan människor är avgörande, men där även tekniken kan spela en viktig roll som möjliggörare – om den används på ett genomtänkt sätt. Införandet av it i skolan innebär inte att utvecklingen rullar igång automagiskt. Dessutom gäller det att hjälpa alla elever att utveckla de kunskaper och förhållningssätt som är nödvändiga för att dra nytta av de nya möjligheterna. Annars riskerar skolan att förstärka de sociala klyftorna istället för att utjämna dem.

Den digitala utvecklingen kan hjälpa oss att få bättre skolsystem, menade Mark West. Men det förutsätter att beslutsfattarna inte fortsätter att upprepa sina misstag.

Den fristående konsulten Jan Hylén, som även är en av experterna i Digitaliseringskommissonen visade med några snabba exempel att himlen nog kan betraktas som ljus. Det finns dock tre stora svarta moln som måste hanteras för att den digitala utvecklingen ska ta fart i skolan.

Skolverkets senaste undersökning av it-användning och it-kompetens i skolan, som kom för knappt ett år sedan, visar att tillgången till datorer överlag är  bättre än någonsin. I det avseendet är vi bland de främsta i Europa. Men vi halkar efter när det gäller att arbeta med planerad och didaktiskt genomtänkt användning av it i undervisningen. Det finns också stora skillnader mellan skolorna. De främsta fem procenten har mycket hög datortäthet, i princip en dator per elev och per lärare. I de skolor som ligger sämst till får elva elever dela på en dator.

För att få en molnfri himmel är det nödvändigt att utjämna skillnaderna mellan skolorna, ge stöd åt utvecklingen av det didaktiska tänkandet kring it i skolan och se till att skolledare och lärare utvecklar sin förståelse av den digitala utvecklingen. Här är det särskilt viktigt att ta tag i ledarskapsfrågan, betonade Jan Hylén. Utan en medveten och initiativkraftig skolledning är det svårt att komma igång.

KTH-professorn Jan Gulliksen, som även är ordförande i Digitaliseringskommissionen, var en av de som satt i panelen den första omgången. Han lyfte fram risken för en digital klyfta mellan de som kan dra nytta av digitala medier i sitt lärande och de som inte kan det. Det är en fråga som måste tas på stort allvar.

Den andra omgången, Ledarskap och lärande för kvalitet och tillväxt, inleddes av Marie Andersson, som är lärare på Eskelhem skola på Gotland. Hon pratade om sina erfarenheter med det utvidgade kollegiet på nätet. Här fokuserade hon särskilt på den öppna Facebook-gruppen En läsande klass, som kretsar kring projektet med samma namn som startats av barnboksförfattaren och mellanstadieläraren Martin Widmark.

Marie Andersson berättade att hon är en av skaparna av Facebook-gruppen The Big Five, en öppen grupp där alla som är intresserade kan diskutera de förmågor som elever från förskolan till gymnasiet ska utveckla enligt de gällande läroplanerna för respektive skolform. När hon nåddes av larmrapporterna om elevers sjunkande läsförmåga förstod hon genast att det bästa steget var att ta reda på om det fanns en Facebook-grupp. Då hittade hon En läsande klass, som för närvarande har knappt 5000 medlemmar. The Big Five, som varit igång betydligt längre, har nästan 12000 medlemmar.

Poängen med en sådan här grupp är att den ger utrymme för reflektion kring didaktiska och pedagogiska frågor som knyter an till styrdokumenten. Som lärare kan jag synliggöra mitt uppdrag och min undervisning för mig själv, se vad jag gör och vad jag inte gör, konstaterade hon. Utan att reflektera är det omöjligt att få syn på vad man faktiskt håller på med. Gruppen är också en livlig plats där alla frikostigt delar med sig av lektioner, tips, och så vidare. Kunskapsdelningen och den gemensamma utvecklingen står i centrum.

Det finns en otrolig kraft i den här sortens ”lärarrum på nätet” som ger mycket tillbaka och som kommer till god nytta i vardagen, påpekade Marie Andersson. Hon jobbar själv på en liten skola, och nu kan hon och kollegorna, som också deltar i det virtuella samtalet, bygga vidare på diskussioner och tankar därifrån i sitt eget lokala utvecklingsarbete. Det utvidgade kollegiet möjliggör både en gemensam omvärldsbevakning och ett ständigt lärande som bidrar till att utveckla skolor runt om i landet. Lärarna hjälper varandra att utveckla sina kompetenser och skapar tillsammans förutsättningar för en mer likvärdig skola.

Martin Claesson, som är intendent på Årstaskolan i Stockholm, gav sitt skolledarperspektiv på it och skolutveckling. Han menade att det gäller att hitta skolanpassade, verksamhetsnära lösningar som kan skapa intressanta möjligheter i undervisningen. Det är inte antalet datorer som räknas, utan hur de används.

Ledarskap går ut på att skapa miljöer där utveckling kan hända och där det finns professionella som kan ta tillvara på möjligheterna när de dyker upp. Ledarskap handlar inte om att följa en utstakad väg. Skolan ska följa samhället och samhällsutvecklingen kan inte förutses, slog han fast.

På Årstaskolan arbetar man medvetet med att väva ihop teknik, pedagogik och ledarskap till en fungerande helhet. Mattenauterna, Kunskapshubben och Bibblis.se är tre talande exempel. Men för att det här ska bli möjligt, krävs ett ledarskap som säger att de här sätten att arbeta är ok och som gör det möjligt för andra att växa, konstaterade Martin Claesson.

I panelen för den andra omgången satt bland annat Matz Nilsson, ordförande i Sveriges Skolledarförbund och Ove Jobring, forskare på Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet. Matz Nilsson menade att det krävs en nationell digital strategi för att säkerställa likvärdighet i skolan. Ove Jobring knöt an till Marie Andersson resonemang kring det utvidgade kollegiet, som ju är ett slags praktikgemenskaper (community of practice). En möjlig utveckling av den här sortens gemenskaper, där alla är bärare av kunskap, är sannolikt att använda sig av detta mer formellt i en fortbildningssituation. Men hur dokumenterar man bäst vad man lärt sig i de här informella lärmiljöerna?

I utfrågningens tredje omgång, Innovativa lärmiljöer inledde Britt-Marie Hagman, lärare på Nödingeskolan i Ale, där man under flera år arbetat med varsin dator, med att berätta om sina erfarenheter av det. Hon är verksam som lågstadielärare och en viktig del av hennes dagliga gärning går ut på att lära barnen att läsa och att skriva. Här har bloggandet visat sig vara ett bra sätt att skriva sig till läsning. Hennes klass har en egen blogg och varje elev har en blogg som är kopplad till den. De allra flesta föräldrarna har valt att låta sitt barns blogg vara öppen.

Genom att skriva planeringar, utvärderingar, ge boktips och berätta vad de gjort under helgen lär sig barnen att skriva och att kommunicera med omvärlden. Släkt och vänner kan läsa inläggen och genom att interagera med dem utvecklar de successivt sin läs- och skrivförmåga. Erfarenheterna från de senaste åren visar på en gedigen utveckling som inte på något sätt är sämre än den som uppnås med traditionell undervisning, betonade Britt-Marie Hagman.

Katarina Lycken Rüter, förstelärare i svenska och religion på Östra Reals gymnasium i Stockholm, gav en kort inblick i hur hon förändrat sin undervisning på ett ganska radikalt sätt de senaste två åren. Traditionellt sett är det mycket lärarprat på lektionerna, men det idealiska vore ju att istället se till att det blir elevverkstad och fokus på elevernas aktiva medverkan och lärande. Hon började därför arbeta med det flippade klassrummet. Genomgångarna lägger hon numera ut på nätet, så att eleverna kan se dem när de vill. Lektionstiden används istället till att utveckla och befästa deras kunskaper. Det som är enkelt gör eleverna hemma och det svåra görs i skolan.

Hon drar även nytta av digitala medier för att ge återkoppling på elevernas skrivande. Ett bra sätt är att spela in korta videofilmer där hon med hjälp av olika färgmakeringar i texten beskriver och förklarar vad som är bra och vad som behöver förbättras. Återkopplingen blir tydligare och många elever säger att det blir enklare att förstå när de både kan höra och se. Arbetet tar inte längre tid än tidigare, men nu ger det betydligt större utväxling.

Tomas Kroksmark, professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Jönköping, avslutade den tredje omgången genom att resonera lite kring sina erfarenheter med modellskolor och kollektivt lärande i en skola på vetenskaplig grund. Han menade bland annat att det är avgörande att ta reda på hur barn och unga gör när de lär sig, såväl i skolan som på fritiden. Genom att studera hur barn rent faktiskt gör när de lär sig, blir det möjligt att utveckla en undervisning som fungerar i praktiken.

Praktiknära forskning är ett mycket viktigt område för skolan, enligt Tomas Kroksmark. Han hoppas därför att det institut för pedagogisk forskning som regeringen planerar tar tag i detta om det inrättas, och inte enbart inriktar sig på förmedling av befintlig forskning.

Edward Jensinger, utvecklingschef på Skol- och fritidsförvaltningen i Helsingborg, var en av de som satt i panelen den här omgången. Han menade att det står klart att det finns a- och b-skolor i Sverige – och det går icke an! Juridiska gråzoner och fyrkantiga tolkningar av lagar och regler kan lägga onödigt ok på lärarnas axlar, menade han. Detta är något som måste förändras nu – och här kan alla yrkesgrupper i skolan bidra till en sund utveckling, alltifrån vaktmästaren till bibliotekarien. Lärandet sker överallt och vi ska göra det tillsammans – som a-skolor!

Siste talare på den här utfrågningen blev Tomas Tobé, ordförande i riksdagens utbildningsutskott. I sina avslutande ord nämnde han bland annat att han förra veckan var i Nacka när elever, lärare och professorer från Brunei, Indonesien, Kina, Korea, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam kom på besök. De kom dels för att delta i ett pedagogiskt samarbetsprojekt, men också för att studera och dra lärdom av goda erfarenheter från den svenska skolan. Det är inte enbart PISA-resultat som räknas i de utbildningspolitiska samtalen, utan också elevernas kreativitet, ledaregenskaper och diskussionsvilja. Om man tror att allt är mörkt i den svenska skolan, är det lätt att gå fel, menade Tomas Tobé.

Nackaexemplet visar att alla länder har något att lära av varandra – och att skolutveckling är ett ämne med många bottnar. Skolan har ett komplext och mångfacetterat uppdrag och lärandets nya landskap ger både utmaningar och möjligheter. Det framgick med all önskvärd tydlighet på onsdagens utfrågning.


Postat i kategorin Didaktik, Digitala klyftan, IT-strategi, Lärares lärande | 14 kommentarer »

Digitala demonstrationsskolor drar igång

Written by Stefan Pålsson on januari 31, 2014 – 12:54 -

I början av september förra året gav jag en kort inblick i den kommande satsningen på digitala demonstrationsskolor -  en viktig del av Danmarks nationella strategi för it i skolan. Nu har vi passerat årsskiftet och verksamheterna i de fyra forskningsprojekten börjar dra igång!

Målet med demonstrationsskolorna är att forskare och praktiker tillsammans ska hitta konstruktiva sätt att förena didaktik, pedagogik och teknik i den danska folkeskolen. Det här är inte forskning som enbart syftar till att beskriva och analysera, utan vill intervenera i verksamheten och bidra till att förändra hur man tänker och arbetar i skolan,  Totalt deltar tjugoen skolor från samtliga fem danska regioner.

Projekten är samlade i två konsortier. Det ena leds av pedagogikprofessorn Birgitte Holm Sørensen från Aalborg Universitet København, som också leder ILD – Forskningslab i It og Læringsdesign. I konsortiet ingår även de tre högskolorna UC Nordjylland, UC Metropol och UCC, IT-Universitetet samt LEGO Foundation.

I det här konsortiet arbetar man med ett projekt tillsammans med fem grundskolor: Elevernes egenproduktion og elevinddragelse. Det handlar om att undersöka hur elevernas medinflytande och aktiva skapande i digitalt integrerade lärmiljöer, där de kan påverka undervisningens form och innehåll, utvecklar viktiga kunskaper och förmågor inom och tvärsöver ämnesgränserna. Projektet genomförs under två läsår med elever och lärare i ettan, tvåan, femman, sexan och tionde klass.

Under projektets gång ska eleverna designa och skapa matematiska uppgifter åt andra elever, skapa berättelser på danska i olika medier eller transmedialt samt utveckla datorspel som andra elever kan ha nytta av. Eleverna ska samarbeta över nätet med elever i andra klasser eller andra skolor kring ämnesövergripande projekt. I NO- och teknikundervisningen ska de utveckla ämnesmässigt relevanta robotar i Lego Mindstorms och i danskan ska dokumentera sitt arbete multimedialt och presentera det för andra elever. Eleverna ska också utforska sin lokala närmiljö, bl a dess historia, arbetsliv och stadsmiljö, utifrån olika ämnesteman. Det material som de producerar ska publiceras på nätet, antingen öppet eller slutet.

Forskarna och lärarna ska med hjälp av deltagande observation, intervjuer och enkäter ta reda på hur undervisningen ska organiseras och styras för att på bästa sätt utveckla hur eleverna lär sig tillsammans med varandra och med läraren. Vad krävs för att få igång samarbete, kreativitet och problemlösning? Hur är det möjligt att skapa en undervisning som är verklighetsnära, motiverande och utvecklar elevernas didaktiska tänkande?

Det andra konsortiet leds av Jeppe Bundsgaard och omfattar Århus Universitet Campus Emdrup, högskolorna UC Sjælland, UCC, Metropol, UC Lillebælt, VIA UC och UC Syddanmark samt Alexandra Instituttet. Här  arbetar man med tre projekt och all information om det pågående arbetet finns samlat på webbplatsen demonstrationsskoler.dk. De tre projekten i det här konsortiet samarbetar tätt med varandra för att utbyta kunskaper och erfarenheter kring didaktik, organisation och teknik.

I projektet It i den innovative skole är en genomgripande förändring av skolans organisation och kultur en viktig del. Det handlar om att hitta nya sätt att organisera, arbeta och lära.Forskarna har tagit fram fem undervisningsförlopp kopplade till  kursmålen (Fælles Mål), som lärarna kan använda i sitt utvecklingsarbete.

I det här projektet spelar Mediepatruljen en stor roll. Det rör sig om grupper av elever – ”mediepatruller” – som fungerar som resurspersoner och för in barns och ungas mediekultur och -verklighet i skolans undervisning och vardag. Gruppmedlemmarna ska ha kompletterande kunskaper och fungera som kunskapsförmedlare och vägvisare för andra elever.

Tidigare erfarenheter visar att den här typen av ”patruller” både hjälper till med att få in nya medier och arbetssätt i undervisningen på bra sätt och ger läraren möjlighet att utveckla nya vägledande roller genom att fungera som en avlastande faktor. För att det ska fungera, måste ”patrullerna” få en accepterad roll på skolan och bli en självklar del av hur man arbetar. I beskrivningen av Mediepatruljen påpekas det att skolledningen har ett stort ansvar att se till att detta blir möjligt.

I projektet It-fagdidaktik og lærerkompetencer i et organisatorisk perspektiv är det skolans verksamhet samt lärarens kompetenser och kompetensutveckling som står i centrum. Hur är det möjligt att förändra skolans kultur och skapa undervisningsformer som stöder elevernas aktiva medverkan och inflytande och ger tid åt lärarna att ge vägledning, hjälp och stöd på nya sätt?

Den kanadensiske professorn Michael Fullan och hans tankar om utvecklingsstadier i förändringsarbetet fungerar som utgångspunkt. För att utveckling och förändring ska bli möjlig, ska man gå från iscensättelse och initiering till implementering och institutionalisering. Med utgångspunkt i förväntningar och den konkreta lokala situationen, kan man genom att återkoppla och samarbeta slutligen nå fram till att de nya arbetssätten sprids och förankras i skolans organisation.

Inklusion og undervisningsdifferentiering i digitale læringsmiljøer  är ett projekt som går ut på att ta reda på hur tekniken kan användas till att ge alla elever på skolan lika möjligheter att lära och utvecklas. Här har forskarna tagit fram ett läromedel och en plan i fyra faser som ska hjälpa lärarna på de sex deltagande skolorna att tänka, undervisa och använda tekniken på nya, stödjande sätt.

Man börjar med att skapa en medvetenhet bland lärare och elever om värdet av att undervisningen utgår från var och ens förutsättningar och genom att visa hur tekniska hjälpmedel och arbetssätt kan hjälpa till. Därefter utvecklas stegvis lärarnas didaktiska kompetenser inom differentiering. I slutfasen börjar sätten att tänka och arbeta kring differentiering av undervisningen att bli en närmast naturligt integerad del av skolans organisation och vardag och teknikens möjligheter kommer till god nytta.

För ett par veckor sedan arrangerade delar av konsortiet tillsammans med Undervisningsministeriet konferensen Undervisningsdifferentiering – Et princip møder praksis, som kretsar kring de frågor och problemställningar som demonstrationsskolorna ska arbeta med i det här projektet.

Precis som jag nämnde i mitt första inlägg, så bygger demonstrationsskolorna vidare på tidigare forskning och utveckling som visat sig fungera. Dessutom driver Institut for Uddannelse og Pædagogik på Aalborg Universitet København sedan några år Dansk Clearinghouse for Uddannelsesforskning. Här arbetar man systematiskt med att skapa överblick över och att tillgängliggöra god, evidensbaserad, undervisningspraxis.

Det blir intressant att följa demonstrationsskolorna framöver!


Postat i kategorin Didaktik, IT-strategi, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | 1 kommentar »

Framtidens skola utreds i Norge

Written by Stefan Pålsson on januari 17, 2014 – 18:32 -

I det sista inlägget förra året tog jag upp Barnehagemonitor 2013 och Monitor skole 2013 – två rapporter som beskriver och analyserar hur it används i den norska förskolan och skolan. Båda rapporterna visar att skolledningens inställning och lärarnas förståelse av hur it kan användas för att utveckla och fördjupa elevernas lärande är avgörande faktorer för att det verkligen ska fungera. Det är viktigare än att ha en god tillgång till tekniken. I grundskolan har it-användningen minskat sedan 2011, trots en god infrastruktur och trots att det är ett uttryckligt mål i läroplanen att digitala färdigheter ska prioriteras.

Enligt Horizon-rapporten, som släpptes i november, är lärarnas bristande kompetens och det fortsatta beroendet av tryckta läroböcker en viktig förklaring till att förändringarna går trögt i skolan. SMIL-rapporten, som presenterades i våras, lyfter fram betydelsen av att läraren kan knyta ihop it-användning och formativ bedömning på ett bra sätt. Det är också avgörande att skolledningen arbetar för förändring, att digitala lärresurser har en strukturell förankring i undervisningen och att alla elever kan få den hjälp och det stöd som de behöver.

Värdet av att skolans undervisning följer med i den digitala samhällsutvecklingen har inte någon framträdande roll i den norska skoldebatten. I kölvattnet av diskussionerna kring Norges försämrade resultat i PISA 2012, finns det dessutom risk för att it-användningen i skolan pekas ut som syndabocken. Kraven på en återgång till traditionell undervisning med elever som disciplinerat tar till sig lärarens förklaringar hörs allt starkare från flera håll. Men är det lösningen när allt fler aspekter av tillvaron genomgår snabba förändringar präglade av den digitala utvecklingen?

Innan valet i höstas, tillsatte den förra regeringen en arbetsgrupp för att utreda hur den norska skolans undervisning behöver förändras för att förbereda barn och ungdomar för morgondagens förutsättningar och krav. Kristin Halvorsen, som då var kunskapsminister, konstaterade i juni förra året att det är viktigt att undersöka om skolans ämnesstruktur och ämnesinnehåll fortfarande är relevant. Därför tillsattes en arbetsgrupp som ska tag i detta.

Arbetsgruppen leds av Sten Ludvigsen, som är professor i pedagogik på avdelningen för medicinsk informatik på Universitetet i Oslo, och benämns till vardags Ludvigsen-utvalget. Sten Ludvigsen var chef för avdelningen InterMedia innan den förra året gick samman med Pedagogisk forskningsinstitutt. 1999-2003 ledde han utvecklingssatsningen PLUTO (Program for LærerUtdanning Teknologi og Omstilling) på uppdrag av Kunnskapsdepartementet och forskningsnätverket ITU, som 2010 blev en del av Senter for IKT i utdanningen.

Sten Ludvigsen ledde också utvärderingen av Kunnskapsløftet, den genomgripande skolreform som trädde i kraft 2006 och som lyfter fram digitala färdigheter som en av läroplanens fem grundläggande färdigheter tillsammans med att kunna läsa, skriva, räkna och uttrycka sig muntligt. Ett viktigt syfte med reformen är att eleverna ska tillägna sig ett vetenskapligt arbetssätt i skolan. Det handlar inte längre främst om att memorera fakta, utan istället ska eleverna tränas i att experimentera, analysera och att reflektera. Utvecklingen av den pedagogiska it-användningen är en viktig del av detta.

Sten Ludvigsen har sin teoretiska hemvist i aktivitetsteorin. Den tog jag upp i all korthet i november när jag skrev om Anneli Hanssons avhandling, som visar att it i skolan handlar om att öppna nya vägar. Det rör sig om ett dialektiskt perspektiv på förändringar som fäster blicken på motsättningar, sprickor och knutpunkter som kan göra det möjligt att tänka på nya sätt.

Enligt aktivitetsteorin kan förändringar ske såväl snabbt som stegvis och på olika sociala nivåer. Snabba förändringar sker enligt det här perspektivet på den kollektiva nivån och rör sådant som alla måste förhålla sig till, till exempel ämnesinnehåll, undervisningsmetoder, synen på kunskap och ramar för hur kunskaper och färdigheter ska värdesättas och bedömas. Det krävs också ett större samhällsperspektiv för att verkligen förstå hur den tekniska utvecklingen kan komma till nytta i undervisning och lärande, vilka roller läraren kan ha och vad eleverna behöver lära sig.

Arbetsgruppens uppdrag är att värdera i vilken grad som ämnena i grundskolan samt norska, engelska, matematik, NO, SO och idrott på gymnasiet motsvarar de krav som morgondagens samhälle och arbetsliv kommer att ställa på dagens barn och ungdomar. Senast 1 september i år ska arbetsgruppen leverera en delrapport som analyserar hur ämnena utvecklats under de senaste decennierna, beskriver hur det ser ut i andra länder som är jämförbara med Norge samt lyfter fram utredningar och rekommendationer om framtida kompetenskrav från relevanta nationella och internationella aktörer. Samtliga dokument som behandlar arbetsgruppens uppdrag, finns på deras blogg.

I slutrapporten, som ska vara klar senast 15 juni 2015, ska arbetsgruppen utreda i vilken grad som dagens ämnes- och kursinnehåll motsvarar morgondagens krav, vilka ändringar som behöver göras och om dagens ämnesstruktur behöver förändras. Man ska också bedöma om den norska skolans undervisning både förmedlar kulturarvet och förbereder eleverna för ett komplext och föränderligt samhälle. Den norska skolan ska bevara samhällets kontinuitet och överföra värderingar, normer och kunskaper till eleverna, samtidigt som den pekar ut riktningen för framtiden.

I mitten av förra månaden skrev Sten Ludvigsen i ett blogginlägg att det handlar om att försöka se ganska långt in i framtiden. De som börjar skolan nu, kommer att vara yrkesverksamma 2040 och deras arbetsliv kommer sannolikt minst att sträcka sig fram till 2075. Det kräver kreativitet och samarbete av alla som vill bidra till skolans utveckling, konstaterade han. Framför allt är det utvecklingen inom tre samhällsområden som är särskilt viktiga för skolan, ämnena och för de kunskaper och färdigheter som kommer att krävas: globaliseringen, den ökade mångfalden av värden och normer i samhället samt den enorma informations- och kunskapsexplosionen.

Enligt Sten Ludvigsen handlar det om att besvara ett antal viktiga normativa och empiriska frågor:

  • Vilken skola vill vi ha 2040?
  • Hur fungerar skolan idag?
  • Hur ska nya utmaningar i samhälle och arbetsliv mötas i skolan?
  • Vilka funktioner kan och ska skolan ha i samhället?
  • Hur är det möjligt att förändra skolans undervisning på enkla sätt?
  • Vilka förändringar bör genomföras?

I arbetsgruppen ingår ett antal representanter för norskt näringsliv, skola och forskning samt den danske pedagogikprofessorn Jens Rasmussen, Århus universitet (DPU) och Daniel Sundberg, docent i utbildningsvetenskap på Linnéuniversitetet. Rasmussen och Sundberg tillträdde arbetsgruppen nu i december, eftersom de både kan bidra med erfarenheter från sina respektive länder och med forskarkompetens inom flera av de områden som man arbetar med.

På senare år har Jens Rasmussen bland annat undersökt vilka kompetenskrav dagens normativa mångfald ställer på läraren i kontakten med eleverna och vad skolan i länder som Danmark, Singapore och Kanada kan göra för att möta dagens utmaningar. Han medverkade också i utvärderingen av Kunnskapsløftet med en analys av den nationella strategin för lärares kompetensutveckling.

Daniel Sundberg forskar bland annat om de nya läroplanerna, forskningsläget inom läroplansforskningen och vad som räknas som resultat i skolan. Han deltar också i det internationella forskningsprojektet Innovative Learning Environments, som leds av OECD CERI. Dessutom medverkar han ibland på forskarbloggen Skolöverstyrelsen.se, där han till exempel reflekterar kring begreppet framtidskompetenser och vad bildning kan sägas betyda idag.

Det ska bli intressant att följa det fortsatta arbetet!


Postat i kategorin Didaktik, Digital infrastruktur, Lärares lärande, Lärarrollen | Inga kommentarer »

Monitor 2013 – om it i norska förskolan och skolan

Written by Stefan Pålsson on december 10, 2013 – 18:25 -

Idag presenterade Senter for IKT i utdanningen två rapporter som ger en bild av den pedagogiska it-användningen i den norska förskolan och skolan: Barnehagemonitor 2013 och Monitor skole 2013.

I år är det tio år sedan Monitor såg dagens ljus, och fram till 2010 publicerades vartannat år en kvantitativ analys av it-användningen i sjuan och åttan på grundskolan samt i tvåan på gymnasiet. 2010 kom för första gången en kvalitativ rapport, baserad på intervjuer och observationer. Numera ges Monitor om skolan ut varje år, omväxlande kvantitativ och kvalitativ. Barnehagemonitor ges ut för första gången, och det rör sig om en kvantitativ undersökning som kommer att genomföras och publiceras vartannat år.

Enkäten som Barnehagemonitor bygger på har skickats till huvudmän, skolledare och pedagoger.  Fokus ligger på förskollärarnas och de pedagogiska assistenternas svar, eftersom man den här gången vill analysera hur den pedagogiska användningen i vardagen ser ut. Svaren från de andra grupperna kommer att ligga till grund för mindre och mer avgränsade rapporter framöver.

Den främsta drivkraften att använda it i den norska förskolan kommer från barnen och från personalen, även om ledningens inställning också har betydelse. 90 procent av den pedagogiska personalen håller helt eller delvis med om att it-användningen spelar en positiv roll för barnens utveckling. Det handlar om att förbereda barnen inför framtiden, att stimulera deras kreativitet, och så vidare. Ofta används förskolans motsvarighet till läroplan, Rammeplan for barnehagens innhold og oppgaver, som ett sätt för pedagogerna att att förklara och motivera varför de använder it tillsammans med barnen.

De allra flesta förskolor har tillgång till Internet, men det är mest de privata som har trådlöst. Den vanligaste utrustningen är kamera, cd-spelare och bärbar dator, men 29% har också surfplattor. 75% av de tillfrågade menar att de inte har tillräckligt med digital utrustning i förskolan. 40% anser att den typ och mängd digital utrustning som de har begränsar undervisningens kvalitet. 43% vill ha tillgång till surfplattor, men de flesta vill också ha större tillgång till den typ av utrustning som de redan har.

Undersökningen visar att en större tillgång till digital utrustning generellt sett innebär en ökad pedagogisk användning av it. Men trots att de privata förskolorna i regel har en bättre tillgång än de offentliga, är användningen inte högre där. Tillgången är alltså inte den enda förklarande faktorn.

Det vanligaste är att barn och pedagoger lyssnar på musik och fotograferar, men informationssökning på nätet är också en populär aktivitet. 2009 genomförde Nina Bølgan en undersökning av it-användningen i förskolan på uppdrag av Kunnskapsdepartementet, och då var informationssökning inte alls lika vanligt. Det har även skett en del andra viktiga förändringar sedan dess. Framför allt är det tydligt att it-användningen har blivit mer utforskande och mer skapande. Numera är det 18% som någon gång spelat in animerade filmer och 20% arbetar med digitala berättelser. 2009 rörde det sig bara om någon enstaka procent.

Enligt Barnehagemonitor har personalens ålder ingen betydelse när det gäller hur mycket it används i undervisning och lek. Däremot är det tydligt att de yngre för det mesta visar upp en större bredd i it-användningen. Huvuddelen har lärt sig använda it på egen hand, men alla är intresserade av att lära sig mer. Majoriteten pekar också på att den egna kompetensen är avgörande för hur it används tillsammans med barnen. Det anser att det är en viktigare faktor än en god tillgång till tekniken.

Hur ser vägen framåt ut för förskolan? Enligt Barnehagemonitor gäller det nu att se till att alla förskolor har en fungerande infrastruktur och att de verkligen kan använda den teknik de har tillgång till i den dagliga verksamheten. Det gäller också att all personal kan erbjudas den pedagogiska kompetensutveckling inom it-området som de har behov av. Kunskapsdelning är förstås också viktigt. Genom att dokumentera och sprida hur it används i den pedagogiska verksamheten i förskolan, kan pedagogerna utveckla sin egen kompetens samtidigt som man hjälper andra att komma vidare.

Barnehagemonitor konstaterar också att den kommande planen för förskolans verksamhet, som ska träda i kraft 1 januari 2015, bör återspegla att digitala medier och digital teknik spelar en stor roll i dagens samhälle och i dagens barnkultur. Den digitala kompetensen blir också en allt viktigare del av språkutvecklingen, så därför är det viktigt att börja tidigt med it i lek och undervisning. Dessutom ska förskolan fungera som bro till skolan, där digital kompetens är en av de fem grundläggande färdigheterna i läroplanen. Det finns stora sociala skillnader i det norska samhället och här kan förskolan hjälpa till med att ge alla lika förutsättningar inför skolstarten.

De båda tidigare kvanitativa undersökningarna av it i skolan, Monitor 2009 och Monitor 2011, visar att det fortfarande går trögt med att integrera it i undervisningen på många håll och att det finns stora skillnader mellan de norska skolorna. Särskilt i grundskolan går det långsamt och här är det lärarna som är flaskhalsen. Redan 2009 pekade Monitor på att detta riskerar att leda till en växande digital och socioekonomisk klyfta i Norge.

Monitor skole 2013 visar att it-användningen i grundskolan har minskat sedan 2011. 87% av eleverna i sjuan och 76% av eleverna i nian använder it mindre än tre timmar i veckan. Detta alltså trots att tillgången på teknik är god och att det är ett uttryckligt mål i läroplanen att digitala färdigheter ska prioriteras. Matematik är det ämne där it används minst. 84.6% av eleverna i sjuan gör det sällan eller inte alls.

Undersökningen ger inte någon förklaring till att it-användningen minskar, men enligt Horizon-rapporten är lärarnas bristande kompetens och beroendet av tryckta läroböcker en viktig del av förklaringen. SMIL-rapporten från i våras, som handlar om it-användning och lärande på gymnasiet, visar att en pedagogiskt genomtänkt it-användning i undervisningen utvecklar och fördjupar elevernas lärande. Detta kräver dock fungerande rutiner kring hur it ska användas samt goda kunskaper hos läraren, inte minst när det gäller att knyta ihop it-användning och formativ bedömning på ett bra sätt. Det är också avgörande att skolledningen är inriktad mot förändring, att digitala lärresurser är strukturellt förankrade i undervisningen och att alla elever kan få den hjälp och det stöd som de behöver.

Vad behöver göras för att få fart på den tröga utvecklingen? På presentationen imorse menade Ove Edvard Hatlevik, som är en av dem som skrivit Monitor skole 2013, att steget från vision till verklighet kan vara långt och och att det är många nivåer som ska fungera på vägen, från huvudman och skolledare till lärare och elever. Tankar och visioner om läroplan och ramverk för grundläggande färdigheter är en sak; hur lärarna uppfattar och använder läroplanen är något annat. Når läroplanens och ramverkets intentioner ut? Här behövs mötesplatser och resurser för att få igång lärarnas kunskapsutveckling, konstaterade Hatlevik. De ”kunskapsaktivister” som finns i en del kommuner kan fungera som en förebild. De förstår läroplan och ramverk och kan hjälpa lärarna över hindren.

Senter för IKT i utdanningen gör redan mycket för att underlätta en bra användning av it i undervisningen. Ett exempel är Veileder for klasseledelse i teknologirike omgivelser, som gavs ut tidigare i år, på uppdrag av Kunnskapsdepartementet. Här delar erfarna lärare med sig av sina kunskaper och det finns mängder med konkreta exempel och referenser. Ett annat exempel är Nordic Journal of Digital Literacy, en vetenskaplig tidskrift inriktad på pedagogisk it-användning och digital kompetens. I det senaste numret, som kom idag, tar man upp klassrumspraxis i den digitala skolvardagen och tittar bland annat närmare på textproduktion, sociala medier och distraherande faktorer i klassrummet.

Trond Ingebretsen, som är direktör för Senter for IKT i utdanningen, konstaterade imorse att det är märkligt att it-användningen i skolan minskar när den växer med en rasande fart i alla andra sammanhang. It-utvecklingen borde prägla skolan när den präglar allt annat! Därför är det viktigt att arbeta ännu mer för att visa att det verkligen fungerar att använda it i undervisningen, att stimulera till forskning och att lyfta fram goda exempel.

Den nya norska regeringen lanserade kort efter sitt tillträde planer på en storsatsning på kompetensutveckling av norska lärare. Trond Ingebretsen menade att den måste kopplas till pedagogisk it-användning. Lärarutbildningen behöver också utvecklas, så att de blivande lärarna lär sig det som de behöver för att kunna hantera den digitala verkligheten. Skolledarna måste ge plats för lärarna att testa – och lärarna måste bli mer nyfikna på att dra nytta av digitala medier och tjänster som redan är en naturlig del av de flesta elevers tillvaro.

Mycket behöver göras på olika plan och i många sammanhang för att läroplanens och ramverkets ambitiösa mål ska kunna förverkligas i den norska skolan.


Postat i kategorin Digital kompetens, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »
RSS