Ett kunskapsunderlag för framtidens skola i Norge

Written by Stefan Pålsson on juni 16, 2015 – 18:02 -

I januari förra året skrev jag om den arbetsgrupp som tillsatts före stortingsvalet av den dåvarande norska regeringen för att utreda framtidens skola. Arbetet har letts av pedagogikprofessorn Sten Ludvigsen, och går i Norge under namnet Ludvigsen-utvalget. Igår släpptes huvudutredningen, som nu ska på remiss till 15 oktober.

Utredningens syfte har varit att undersöka om den norska grundskolans ämnesundervisning hjälper eleverna att utveckla de kunskaper och färdigheter som kommer att behövas i samhälle och arbetsliv om tjugo, trettio år – eller om det krävs förändringar.

För att svara på detta har arbetsgruppen läst och analyserat forskningssynteser, internationella undersökningar och relevant forskning inom pedagogik, didaktik, ekonomi, sociologi och andra samhällsvetenskaper, och man har även initierat egna undersökningar. Arbetsgruppen har också gått igenom utvärderingen av Kunnskapsløftet, den genomgripande förnyelse av den norska skolan som trädde i kraft 2006. Kunnskapsløftet lyfte fram digital kompetens som en av läroplanens fem grundläggande färdigheter och syftade till att eleverna skulle tillägna sig ett vetenskapligt arbetssätt.

Ludvigsen-utvalgets slutsats är att den digitala utvecklingen och den pågående samhällsförändringen i stor utsträckning ställer helt andra krav på kunskaper och färdigheter än vad vi är vana vid. Vi lever i ett globalt kunskapssamhälle som bland annat präglas av en snabb teknikutveckling, växande miljöproblem, förändrade kompetensbehov i arbetslivet och utmaningar för demokratin. Därför behövs en genomgripande förändring av ämnesinnehållet i den norska grundskolan, en förändring som bygger vidare på och fördjupar den inriktning mot förmågor som Kunnskapløftet och den nya läroplanen syftade till.

Utredningen lägger särskild vikt vid utmaningarna för demokratin. Samhället utvecklas i en komplex och mångfaldig riktning där olika värde- och normsystem möts och kommer i konflikt. Dagens barn och ungdomar måste lära sig att hantera detta, vilket förstås är en stor och besvärlig, men nödvändig, nöt att knäcka. Syftet med den norska skolans undervisning är både att eleverna ska utveckla de kunskaper, färdigheter och attityder som de behöver för att klara sig i samhället och att den ska främja utveckling, jämlikhet och vetenskapligt tänkande.

Skolan samhällsuppdrag har varit den centrala frågan för Ludvigsen-utvalget. Det handlar om att utbilda kunniga och bildade medborgare som kan delta aktivt i det ständigt pågående arbetet med att utveckla samhället. Detta kräver att ämnesundervisningen gör det möjligt för eleverna att utveckla ämnesspecifika kompetenser, att de lär sig att lära, kommunicera, interagera, samverka och delta samt att de tränar sig i att utforska och att uttrycka sig och skapa kreativt.

När det gäller kunskaper och färdigheter i de olika ämnena betonar Ludvigsen-utvalget att det måste läggas större vikt vid djuplärande och vid elevernas kunskapsprogression. Istället för att eleverna ska lära sig mer på kortare tid måste läroplanen och undervisningen ge alla elever tid och möjlighet att utveckla de centrala ämneskompetenserna på ett mer djupgående sätt.

De ämnesövergripande kompetenserna är helt avgörande för att eleverna ska kunna utveckla de ämnesspecifika kompetenserna. Men de måste knytas tydligare till ämnena och utvecklas i ämnesundervisningen. Utredningen betonar att lärandeforskningen är helt entydig när den säger att eleverna måste involveras i metakognitiva processer för att utveckla en god begreppsförståelse och för att kunna använda dem i olika praktiska situationer. Med andra ord behöver eleverna lära sig att reflektera kring, värdera och att utveckla sitt eget lärande. Detta måste skolans undervisning träna och stimulera; det är inget som utvecklas av sig själv.

Utredningen säger också att forskningen visar att de sociala och emotionella processer som hänger samman med kommunikation, samarbete, deltagande och förståelse av hur demokratin fungerar, är viktiga för kunskapsutvecklingen i de olika ämnena. Värdet av förmågor som uthållighet, ansvar och organisationsförmåga ska inte underskattas. Både kognitiva och icke-kognitiva förmågor är betydelsefulla för elevers utveckling och lärande.

Kreativitet och innovation, kritiskt tänkande och problemlösning förutsätter ett vetenskapligt tänkande. Därför är detta en princip som måste knytas närmare utforskande och skapande och flera av de ämnesspecifika kompetenserna, påpekar utredningen. Eleverna behöver lära sig att söka, sammanställa och att kritiskt värdera information från många olika källor, att läsa avancerade texter, att tolka och förstå ett multimodalt innehåll och att göra etiska överväganden. Idag är det inte förmedling av kunskap som är viktigast för skolan, utan att hjälpa eleverna att utveckla förmågor som gör det möjligt att hantera och använda det ständiga informationsflödet.

Det rör sig om avancerade kunskaper och färdigheter som inte kan tränas genom en förmedlande undervisning. Därför är det viktigt med undervisningsmetoder som är dialoginriktade, undersökande och ger utrymme åt eleverna att tänka, prova hypoteser och att resonera. Här kan digitala lärmiljöer spela en viktig roll, alltifrån sociala medier till interaktiva simulationer.

Ludvigsen-utvalget rekommenderar att läroplanen beskriver elevernas kunskapsprogression i de olika ämnena på ett tydligare sätt än idag. Lärarna behöver också vägledningsmaterial som hjälper dem att beskriva och stödja elevernas utveckling.

Teman som det mångkulturella samhället, folkhälsa och existentiella frågor samt hållbar utveckling måste in i ämnesundervisningen på ett systematiskt sätt.

När innehållet i ämnena förändras, måste även undervisning och bedömning utvecklas och förändras. Den formativa bedömningen är särskilt viktig. Därför krävs en förändring av lärarutbildningen, en fortsatt satsning på lärares kompetensutveckling och att det kollegiala samarbetet och kunskapsutbytet stärks. Såväl huvudmän som skolledare och lärare behöver också en bättre och enklare tillgång till aktuell relevant forskning.

Utredningen betonar att det inte finns någon quick fix. Förändringsarbete tar tid. Men det krävs en genomarbetad strategi för att lyckas och en sådan behöver tas fram.

Precis som Kunnskapsløftet konstaterade för tio år sedan, så måste läroplaner och undervisning förändras för att svara mot de pågående samhällsförändringarna. De förändringar som Ludvigsen-utvalget föreslår är mer genomgripande, men bygger vidare på resonemang och tankar därifrån. Det krävs ett mer systematiskt arbete och en undervisning som hjälper och tränar eleverna att utveckla de kognitiva och icke-kognitiva färdigheter som de behöver för att klara sig i morgondagens digitala och globala samhälle.

Nu är kunskapsunderlaget färdigt. Efter remissprocessen är det dags för politikerna att ta nästa steg i arbetet med framtidens skola i Norge.


Postat i kategorin Digital kompetens, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Datalogiskt tänkande och digitalt skapande

Written by Stefan Pålsson on maj 13, 2015 – 15:41 -

Den digitala samhällsutvecklingen ställer nya och delvis annorlunda krav på skolans undervisning och vad eleverna behöver lära sig. När teknikutvecklingen går allt snabbare, är det nödvändigt att kunna tänka kreativt, samarbeta och lösa problem tillsammans med andra och att kunna dra nytta av de digitala möjligheter som öppnar sig. Detta gäller både på arbetsmarknaden och i vardagen.

Att föra in makerkulturen i skolan är ett sätt att hantera detta. Ett makerspace kan fungera som ett laboratorium för lärande, där lärare och elever tillsammans provar sig fram och hjälps åt att hitta konstruktiva svar på komplexa frågeställningar. Här har det datalogiska tänkandet (computational thinking) en given plats. Det handlar om att beskriva, analysera och lösa problem med hjälp av datorkraft. Att förstå programmering är en viktig del av detta. Skolans undervisning behöver bli bättre på att förbereda eleverna för det digitala samhälle som vi lever i.

Peter Parnes, professor i distribuerade datorsystem vid Luleå tekniska universitet, är en av dem som aktivt verkar för att få in det här sättet att tänka och arbeta i den svenska skolan. I slutet av februari presenterade han rapporten Skapande och skaparkultur som drivkraft för kreativt lärande i skolan och han talade nyligen både på SETT och på Framtidens lärande.

Det här förutsätter att lärarna förstår hur dagens samhälle utvecklas och förändras och att de kan se vad det innebär för lärandet och för undervisningen. De måste även ha en förståelse för programmering och datalogiskt tänkande, så att de kan lära eleverna detta. Det är också viktigt att använda den teknik som eleverna använder till vardags, utanför skolan, och att visa hur den kan användas till att skapa och tänka nytt. Detta är långtifrån självklart idag, menar Peter Parnes.

Kunskapsdelning och kollegialt lärande är ett sätt att börja ta tag i det här problemet. Tillsammans med Agneta Hedenström, som är rektor på två F-6-skolor i skolområdet Bergnäset (sörbyarna) i Luleå, har han under de senaste par åren börjat föra in makerkulturen i skolan. Med hjälp av informellt lärande och kunskapsdelning bland lärarna, ”Luleåmodellen”, vill de göra analys, processtänkande, hypotes- och prototyptester och kollaborativt digitalt skapande till naturliga delar av den dagliga undervisningen.

Till hösten kommer nio förskolor och nio grundskolor att börja arbeta med 3d-skrivare och andra digitala verktyg i undervisningen. Lärarna ska samarbeta och lära av varandra på lärknytis, pedagogiska pubar och liknande informella träffar. Det ska även skapas incitament för lärarna att utveckla goda idéer tillsammans och att prova dem i verkligheten.

Inom kort öppnas en webbplats som ska fungera som plattform för att dela och gemensamt vidareutveckla lärresurser som tydligt visar hur man kan arbeta och som även klargör kopplingen till läroplanen. Allt det här har kommit att ingå i projektet Skaepiedidh – Framtidens skapande i skolan, som finansieras av Vinnova sedan förra året och som ingår i deras satsning Digitalisering för framtidens skola. Plattformen kommer att vara öppen för alla intresserade i hela landet. En del av projektet går ut på att ta fram en affärsplan för plattformen, så att den kan leva vidare och utvecklas efter 2016, när Vinnovas finansiering upphör.

Peter Parnes identifierar sju viktiga utmaningar för skolan och integrationen av makerkulturen i undervisningen:

  1. Är bredd eller djup viktigast? Måste skolan verkligen täcka in allt? Idag är det fortfarande innehållet som står i centrum, men betydligt mer krut måste läggas på förmågorna och det livslånga lärandet. Detta pekar även Ludvigsen-utvalget på i Norge, som jag nämnde förra veckan. Om en månad presenterar gruppen sin rapport om framtidens norska skola.
  2. Elevernas tålamod och uthållighet. En viktig lärdom från OECD:s rapport om den svenska skolan, som kom förra veckan, är att svenska elever snabbt ger upp om de möter ett komplext och svårlösligt problem. En viktig del av detta är sannolikt att endast 45% av mellanstadielärarna anser att barn lär sig bäst genom att försöka hitta lösningen själv. I de andra länderna som deltar i Pisa är det i genomsnitt 83% som anser detta!
  3. Hur kommer vi förbi inspirationsstadiet och börjar gå på djupet? Här är det viktigt att få fram en progressionsmodell med tydliga steg i alla ämnen.
  4. Vad krävs för att få med alla skolor?
  5. Det gäller att skapa autentiska och relevanta uppgifter som kopplar skolans undervisning till samhället.
  6. Programmering som ett eget ämne eller datalogiskt tänkande som en del av alla ämnen, som i Finlands nya läroplan? Datalogiskt tänkande är en bättre lösning, eftersom det digitala numera är en del av ”allt” och kan vara till nytta i alla sammanhang. Alla ska inte blir programmerae, men alla måste förstå hur Internet, datorer, och programmering fungerar för att inte hamna utanför. Det är en viktig demokratifråga!
  7. Hur kan lärarutbildningen moderniseras? Hur kan lärarnas fortbildning utformas?

Här finns det mycket att ta tag i, och detta är förstås inget som går att lösa på kort tid. Men det gäller att frågeställningarna lyfts fram och börjar diskuteras och att så många som möjligt delar med sig av sina perpspektiv, insikter och erfarenheter, menar Peter Parnes. Det är ju så man hittar lösningarna på komplexa problemställningar.

Peter Parnes ger själv fyra förslag på hur makerkulturen och digitaliseringen kan integreras i skolans vardag:

  1. Kunskapsdelning och kollaborativt lärande i det utvidgade kollegiet – på och utanför nätet – lägger en god grund.
  2. Läraren ska arbeta mer med handledning och vägledning istället för att huvudsakligen ge svar och förmedla kunskap. Eleverna behöver lära sig att formulera, analysera och lösa öppna problem.
  3. Huvudmännen måste få alla rektorer att förstå värdet med att digitalisera och utveckla skolans undervisning.
  4. Skolorna ska uppmuntras att planera utvecklingen av undervisningen och att samarbeta internet och externt. Här kan konkurrensutsatta medel i kommunen vara en morot som fungerar.

Postat i kategorin Digital kompetens, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | 2 kommentarer »

Vilken roll ska it spela i den norska skolan?

Written by Stefan Pålsson on maj 6, 2015 – 17:32 -

Torbjørn Røe Isaksen, Norges utbildningsminister, väckte viss uppmärksamhet när han i slutet av februari hävdade att det under de senaste tio åren funnits en stor och naiv entusiasm kring it-användningen i den norska skolan. Han menade att digitaliseringen av skolan ofta präglats av en önskan om att ”vara modern”, och att det inte funnits särskilt många tankar kring hur tekniken ska användas för att stödja elevernas kunskapsutveckling och lärande.

It är en naturlig del av vardagen, och det ska förstås även märkas i skolan, betonade Torbjørn Røe Isaksen. Men det gäller att vara medveten om att tekniken inte har något värde i sig själv. Därför är det viktigt att Senter for IKT i utdanningen, som ska bidra till att it utvecklar och förbättrar undervisning och lärande, inte bara lyfter fram de positiva aspekterna. De måste också visa när it-användningen inte fyller sitt syfte utan istället blir ett hinder i undervisningen, tillade han.

I förmiddags höll Torbjørn Røe Isaksen öppningsanförandet på NTNU:s årliga konferens NKUL i Trondheim, som med hjälp av exempel från aktuell forskning och praktik vill visa hur it kan komma till nytta i skolans undervisning. Kort därefter debatterade han it i skolan med Arbeiderpartiets Trond Giske, tidigare utbildningsminister, som leder Kirke-,utdannings- og forskningskomiteen i Stortinget.

Anförandet inleddes med att Torbjørn Røe Isaksen konstaterade att Norge ligger väl framme när det gäller digitaliseringen av samhället. Detta måste naturligtvis både förskolan och skolan vara en del av. Det som sker i resten av samhället måste reflekteras i skolan. Den tekniska utvecklingen kan helt enkelt inte väljas bort.

12 februari höll den norske centralbankschefen Øystein Olsen ett tal där han lyfte fram att den norska ekonomin är på väg från särställning till omställning. Olja och gas kommer inte längre att vara den avgörande drivkraften, utan det kommer att krävas digitala lösningar för att utveckla näringsliv och samhälle. Nyskapande, nya idéer och ny teknik är avgörande. Detsamma gäller för skolan, påpekade Torbjørn Røe Isaksen. Men det gäller att använda it på sätt som säkrar att eleverna lär mer.

Digitala lösningar ger inte automatiskt en skola där eleverna lär mer. Det förutsätter att lärarna har en yrkesmässig digital kompetens – annars kan de inte se till att eleverna utvecklar de digitala färdigheter som de behöver eller att de utvecklar sina ämneskunskaper, underströk Torbjørn Røe Isaksen.

Idag är det många blivande lärare som inte får lära sig hur it kan integreras i undervisningen på ett bra sätt. Från och med 2017 införs en ny femårig masterutbildning till lärare som förhoppningsvis kan ändra på detta. Just nu undersöks hur detta kan göras på bästa sätt. Samtidigt är det viktigt att inte detaljstyra alltför mycket. Lärarutbildningsinstitutionerna har också ett ansvar att se till att lärarstudenterna rustas till den digitala vardag som väntar, tillade Torbjørn Røe Isaksen.

Debatten mellan Torbjørn Røe Isaksen och Trond Giske direktsändes i TV2 Nyhetskanalen. Innan dess visades ett kort bandat samtal med pedagogikprofessorn Sten Ludvigsen, som utreder framtidens norska skola på uppdrag av den förra regeringen. Utredningen benämns vanligen Ludvigsen-utvalget, och jag skrev om den i januari förra året. Senast 15 juni ska slutrapporten presenteras.

Ludvigsen-utvalget tillsattes strax före det senaste valet, och syftet är att undersöka hur undervisningen behöver förändras för att förbereda eleverna för morgondagens förutsättningar och krav. Det handlar både om att se efter om ämnesstruktur och ämnesinnehåll fortfarande är relevant och att titta närmare på vilken roll it kan spela. Får eleverna lära sig det som de behöver – eller krävs det förändringar?

Sten Ludvigsen slog fast att den norska läroplanen är alldeles för bred och försöker klämma in för mycket innehåll. Utvärderingen av den stora skolreformen Kunnskapsløftet, som trädde i kraft 2006, visar att det är nödvändigt att satsa på centrala kompetenser och på djuplärande i viktiga ämnen.

Undervisningen ska utveckla de kompetenser som eleverna behöver för att förstå ämnenas metoder och principer. I matematik handlar det om att arbeta mer med förståelse, inte minst när det gäller algebra. I norska är det viktigt att eleverna arbetar mer med sammansatta texter, bland annat sakprosa, och i biologi, som är ett väldigt komplext ämne, behöver de främst utveckla en förståelse för de centrala begreppen.

Sten Ludvigsen berättade att utredningen lägger vikt vid att it-användningen framför allt måste knytas närmare ämnesundervisningen. Bland annat kan simuleringar användas för att öka elevernas förståelse och kunskapsutveckling i de naturorienterande ämnena. Här finns det starkt stöd för att it-användningen har en positiv effekt på lärandet. Läroböckerna ska inte slängas, men de måste kompletteras.

Ludvigsen-utvalget menar att det krävs stora förändringar, men att arbetet ska genomföras i små steg. Det gäller att arbeta systematiskt med förnyelsen av ämnena. Det krävs också en ny lärarroll, mer specialiserad och med mer djup i ämnet, i ämnesdidaktik och i ämnespsykologi.

Idag är det inte särskilt svårt för föräldrarna att känna igen sig i skolan. Det är trots allt inte så mycket som har förändrats. Men om utredningens förslag genomförs, kommer föräldrarna snart inte kunna känna igen sig, avslutade Sten Ludvigsen.

I den efterföljande debatten hävdade Trond Giske att han har en helt annan ingång till it i skolan än Torbjørn Røe Isaksen. Istället för att varna för en naiv optimism, utropar han ”leve entusiasmen”. Teknikutvecklingen skapar enorma didaktiska möjligheter – det gäller bara att sätta igång. Det allra viktigaste är att säkerställa att infrastrukturen är på plats, se till att tekniken kan integreras sömlöst i vardagen och att underlätta tillgången till bra digitala läromedel och lärresurser. Så lägger man grunden för en hanterbar och kvalitetssäkrad it-användning i undervisningen.

Det krävs också att lärarutbildningen förändras och att det satsas mer på kompetensutveckling och fortbildning. Många av de lärare som arbetar i den norska skolan kommer sannolikt att finnas kvar om tjugo år. Det duger inte heller att sätta hoppet till den kommande lärarutbildningen. Utvecklingen går snabbt och de problem som finns måste lösas så fort som möjligt.

Trond Giske tillade att dagens elever ska utbildas till arbeten som inte finns, där de ska använda teknik som inte utvecklats för att lösa problem som ännu inte existerar. Här är det förstås nödvändigt med grundläggande färdigheter, dit ju även den digitala kompetensen hör. Men kritiskt tänkande, kreativitet, samarbetsförmåga, ledarskap och entreprenörskap får inte glömmas bort. I matematik arbetar eleverna mest med det som datorn är bäst på: själva uträkningen. Här borde de, precis som Ludvigsen-utvalget pekar på, istället lägga större vikt vid analys och logiskt tänkande.

Torbjørn Røe Isaksen instämde i att det krävs betydligt mer arbete med elevernas djuplärande i undervisningen. Faktakunskaper kan inte ersättas av en sökmotor och behovet av detta blir inte mindre i kunskapssamhället. Utan grundläggande färdigheter klarar eleverna inte av kritiskt tänkande. Han höll också med om att det måste vara lätt att använda de tekniska lösningarna i vardagen, men påpekade att detta är något som de som utvecklar tekniken ansvarar för.

Lärarna måste föra en aktiv debatt på  sin skola kring hur och när it ska användas i undervisningen. Detta fordrar ett starkt kollegium och en yrkesgemenskap där man hjälper varandra att komma vidare och både ger ris och ros. Här behövs både diskussioner kring vilka ramar man bör sätta för it-användningen och hur tekniken bäst kan användas för att lyfta eleverna. Fortbildning behövs också för att säkerställa detta, och det satsar regeringen på nu. Den pedagogiska it-användningen ska integreras i de kurser som handlar om utveckling av ämnesundervisningen, tillade han.

Torbjørn Røe Isaksen avslutade debatten med att konstatera att det handlar om att höja ambitionerna för alla elever, så att var och en kan utvecklas så bra som möjligt. Men här gäller det att inte glömma bort de grundläggande färdigheterna. Idag är det mellan femton och tjugo procent av eleverna som har en så dålig läsförmåga att de inte kan läsa dagstidningen. Det problemet måste lösas!


Postat i kategorin Digital infrastruktur, Digital kompetens, IT-strategi, Lärares lärande, Läs- och skrivförmåga | Inga kommentarer »

Finlands nya läroplan siktar mot framtiden

Written by Stefan Pålsson on april 24, 2015 – 16:28 -

För ett år sedan gav jag en snabb överblick av den pågående digitala utvecklingen av skolan i Finland. Det har hänt en del sedan dess: en öppen process för att ta fram en ny läroplan för gymnasiet (GLP 2016) har satts igång,  en molnbaserad webbtjänst för digitala lärresurser – Educloud – testas, arbetet med digitaliseringen av ämnesproven i studentexamen fortsätter, nya medel för utveckling av innovativa lärmiljöer har utlysts och den nya läroplanen för grundskolan (LP 2016) är klar.

Det internationella intresset för den nya läroplanen är oväntat stort, berättade Jukka Tulivuori, undervisningsråd på Utbildningsrådet, på ett seminarium om den nya finska läroplanen för grundskolan som Senter for IKT i utdanningen arrangerade i Oslo igår. Utbildningsdepartement och myndigheter i mer än femtio länder har beställt exemplar av läroplanen, som ges ut på engelska i sommar.

Utvecklingsarbetet har pågått i två och ett halvt år, och såväl allmänhet som skolhuvudmän och intresseorganisationer har haft möjlighet att delta och att göra sina röster hörda. Det är första gången som en läroplan utvecklats på det här sättet och den nya GLP 2016 tas fram på samma sätt. Här har man betydligt kortare tid på sig: bara sex månader, påpekade Jukka Tulivuori. Med andra ord finns det risk för att arbetsprocessen inte blir lika bra, men å andra sidan kan man bygga vidare på det arbete som gjordes för LP 2016.

LP 2016 utgår ifrån EU:s åtta nyckelkompetenser, och det övergripande syftet är att förändra skolan som lärmiljö så att eleverna förbereds för det globala, digitala och mångfacetterade samhälle som växer fram. Den träder i kraft för årskurs ett till sex hösten 2016. För de senare årskurserna, årskurs sju till nio, kommer den att genomföras gradvis under 2017, 2018 och 2019.

LP 2016 baseras på fyra kärnfrågor:

1. Pedagogisk förnyelse. Tidigare läroplaner har främst tagit upp vad eleverna ska lära sig. Nu är det istället frågorna om hur det ska gå till och var det ska äga rum som står i centrum. Värdegrunden, skolans verksamhetskultur samt synen på lärande, kompetenser, lärmiljöer, arbetssätt, handledning och bedömning är avgörande.

2. Utbildningen ska skapa en sammanhängande helhet. Ämnesöverskridande och mångsidiga kompetenser blir allt viktigare. Eleverna ska utveckla en djupare förståelse för hur olika fenomen i natur och samhälle hänger ihop och vilka helheter som de bildar.

Genom att kombinera olika vetenskapsgrenars och ämnens perspektiv, kan eleverna koppla samman och förena det som de lär sig i de olika ämnen och i olika årskurser. Tanken är att det ska bli lättare att se mening och sammanhang och att förstå undervisningens värde för dem själva, deras framtid och för lokalsamhällets, nationens och det globala samhällets fortsatta utveckling.

3. Skolans verksamhetskultur ska förändras. Det är viktigt att lärarnas arbete blir mer process- och samarbetsinriktat, med fokus på kunskapsdelning samt pedagogiska diskussioner och reflektioner kring det dagliga arbetet. Skolan ska vara en professionell lärande organisation, baserad på värdegrundens principer om allas lika värde, om delaktighet och demokrati, som hjälper alla barn och ungdomar att utvecklas till etiskt ansvariga världsmedborgare som kan hantera ett hållbart, föränderligt samhälle och ett livslångt lärande. Det gäller att skapa en välmående skola med nyfikna elever.

4. Läroplanen ska fungera som ett arbetsredskap. Tidigare har läroplanen förnyats ungefär vart tionde år, men det går inte längre när vi lever i ett samhälle som präglas av både snabba och genomgripande förändringar. Därför är det viktigt att läroplanen och dess tillämpning ständigt utvecklas, såväl på det nationella som det lokala planet.

Det övergripande målet med LP 2016 är att utveckla elevernas mångsidiga kompetens, så att de kan hantera dagens och morgondagens komplexa samhälle. Denna mångsidiga kompetens delas upp i sju delkompetenser:

  1. Förmågan att tänka och att lära sig – på egen hand och tillsammans med andra
  2. Kulturell och kommunikativ kompetens i en värld som präglas av kulturell och språklig mångfald
  3. Vardagskompetens – en förståelse av hur samhället och teknikutvecklingen ser ut och fungerar och en förståelse av värdet av hälsa, trygghet och goda mellanmänskliga relationer i det dagliga livet
  4. Multilitteracitet – det vidgade språk/text-begreppet
  5. Digital kompetens – både en viktig kompetens i sig själv och som en del av multilitteraciteten
  6. Arbetslivskompetens och entreprenörskap
  7. Förmågan att delta, påverka och bidra till en hållbar framtid

Elevernas digitala kompetens ska utvecklas inom fyra huvudområden. De ska :

  1. utveckla en förståelse av centrala begrepp och principer för hur it och digitala medier används och de ska ges möjlighet att utveckla sin praktiska digitala kompetens. Här är bland annat programmering och datalogiskt tänkande en viktig del.
  2. kunna använda program och tjänster på ett ansvarsfullt, ergonomiskt och tryggt sätt.
  3. lära sig att dra nytta av program och tjänster som hjälpmedel i informationshantering och i undersökande och kreativt arbete. Här är medie- och informationskunnighet centralt.
  4. träna sig i att kommunicera och skapa nätverk med hjälp av digitala medier.

De sju delkompetenserna i den mångsidiga kompetensen är generativa och ska således ingå i all ämnesundervisning. Det är även viktigt att eleverna får arbeta tvärvetenskapligt och ämnesövergripande under en längre sammanhängande period minst en gång per läsår. Skolorna avgör själva hur detta ska gå till samt vilka teman och ämnen som ska ingå.

Just nu pågår ett intensivt arbete i kommuner och på skolor runt om i Finland. LP 2016 börjar träda i kraft nästa år och den konkreta tillämpningen bestäms i hög grad på lokal nivå. Det är mycket som ska förändras – allt ifrån organisation till kompetensutveckling och didaktik – och det lär knappast vara någon enkel process.

Europeiska Skoldatanätets undersökning ESSIE, som jag skrev om häromåret, visar att Finland är ett av de länder i Europa som har en relativt god digital infrastruktur – men möjligheterna används inte i någon högre grad i undervisningen. I förrgår presenterade Finlands Akademi en undersökning som visar på stora skillnader bland sjätteklassare när det gäller att söka och hantera information i digitala medier kritiskt. Många elever har svårt att behärska de läsfärdigheter som behövs i dagens digitala medielandskap. Slutrapporten från Undervisnings- och kulturministeriets projekt Framtidens grundskola, som kom förra månaden, pekar bland annat på att lärarutbildningarna står inför stora utmaningar när det gäller att förbereda lärarna för dagens och morgondagens yrkesvillkor.

Utbildningsstyrelsen hjälper till med olika slags stöd- och hjälpinsatser i arbetet med att implementera LP 2016. Den nya tjänsten eGrunder – som gör läroplanen tillgänglig, sökbar och mer lätthanterlig på nätet – är en viktig del av den hjälp och det stöd som ges. Här är det på sikt meningen att kommuner och skolor ska kunna publicera och tillgängliggöra sina egna lokala läroplaner. Ett annat hjälpmedel i det lokala utvecklingsarbetet är den vägkarta för LP 2016 som Utbildningsstyrelsen skapat. Den lyfter fram områden och problemställningar som behöver hanteras när läroplanen ska bli en integrerad del av lärares och elevers vardag.

I nästa veckas inlägg ger jag en inblick i hur det digitala utvecklingsarbete som pågår i finska skolor kan se ut i praktiken!


Postat i kategorin Digital kompetens, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | 4 kommentarer »

Digitaliseringen av skolan fortsätter i Danmark

Written by Stefan Pålsson on mars 20, 2015 – 15:32 -

För ett år sedan arrangerade folketingets barn- och utbildningsutskott en öppen hearing om den pågående digitaliseringen av skolan i Danmark. Arbetet sker inom ramen för Strategi for digital velfærd (2013-2020), som drivs gemensamt av regeringen, Danske Regioner och Kommunernes Landsforening (KL). Här är utvecklingen av skolan en viktig del.

I höstas inleddes genomförandet av folkeskolereformen, som är ett försök att möta de utmaningar och möjligheter som samhällsutvecklingen och digitaliseringen innebär. Det handlar bland annat om att förändra undervisningen i en mer aktivt skapande och kollaborativ riktning, att få igång det kollegiala samarbetet och att göra föräldrarna mer delaktiga i skolans arbete. Forskningsprojektet FabLab@School, som drivs av Århus universitet, är ett sätt att visa hur detta kan se ut i praktiken. Satsningen på digitala demonstrationsskolor, som startade i januari förra året, och som pågår året ut, är ett annat.

Skapandet av en fungerande marknad och distributionskanal för digitala läromedel och andra lärresurser är en grundsten i utvecklingsarbetet. Marknaden börjar långsamt ta form, men det återstår fortfarande mycket att göra för att få igång användningen. Här är bland annat upphovsrätten ett hinder. Regeringen och KL har därför tagit initiativ till analysen ”Bedre deling af digitale læremidler”, som ska reda ut vad som gäller. Det gäller bland annat att klargöra hur elevskapade lärresurser kan delas och hur lärare kan dela undervisningsupplägg och liknande material. Möjligheten att köpa in och att kombinera mindre delar av olika läromedel från olika förlag är ett annat viktigt frågetecken som behöver rätas ut. Ett fungerande regelverk är nödvändigt för att utvecklingen av kunskapsdelning och en kollaborativ kollegial kultur ska kunna ta fart.

förra årets hearing berättade Kasper Koed från Centre for undervisningsmidler (CFU) att det behövs en bra metadatamärkning och en modularisering av de digitala läromedlen för att de ska komma till så stor nytta som möjligt i undervisningen. Han menade att det behövs en Spotify-liknande modell, som gör det möjligt för läraren att hitta en pedagogisk röd tråd genom läromedel från olika förlag och att kunna skapa en ”spellista” som kan användas i undervisningen. Nu har CFU genomfört en test kring mikrodistribution och mikroinköp tillsammans med två förlag, så sannolikt har man börjat komma en bit på väg.

Analysen beräknas vara avslutad i september. Då får vi veta förutsättningarna för den fortsatta utvecklingen inom det här området i Danmark.

Hösten 2013 påbörjades arbetet med att en nationell användarportal för den danska skolan, som både ska fungera som både ska fungera som samverkansyta inom skolan och mellan skolan och hemmet. Läsåret 2016/17 är det skarpt läge, och nu drar KL igång det förberedande arbete som krävs för att användningen verkligen ska fungera. Det räcker inte att tekniken är på plats och fungerar, utan det är också nödvändigt att det finns en förståelse för de nya möjligheterna att underlätta såväl kommunikation som pedagogiskt samarbete.

Idag är sista dagen för intresserade kommuner att anmäla sig till ett utvecklingsprojekt kring användarportalen, it-strategiskt arbete och pedagogisk utveckling. Femton av Danmarks nittioåtta kommuner har möjlighet att delta i den här satsningen, som varar från maj och sex månader framåt. Förutsättningen för att delta är att det finns ett intresse hos kommunen att få hjälp med den fortsatta utvecklingen inom de här områdena, och att man är villig att dela tankar och erfarenheter med andra kommuner. Projektet måste vara förankrat i den kommunala ledningen och deltagarna representerar sin kommun under projektarbetet.

Ett annat intressant projekt är Lærernetværket for it i folkeskolens fag, som startade i augusti förra året. Danska och matematik är de första ämnena ut, och här samverkar lärare från hela landet för att tillsammmans utveckla it-användningen i ämnesundervisningen. Tanken är både att de ska föra den didaktiska utvecklingen vidare och att de ska bidra till att sprida erfarenheter till sina kollegor, lokalt, regionalt och nationellt.

Samarbete och kollegial kunskapsdelning är nödvändiga pusselbitar för att digitaliseringen av skolan i Danmark ska lyckas.


Postat i kategorin Digital infrastruktur, Digitala lärresurser, IT-strategi, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Programmering för alla på Tunaskolan i Lund

Written by Stefan Pålsson on februari 26, 2015 – 11:20 -

I måndags gav Björn Regnell, professor i datavetenskap på Lunds tekniska högskola, en presentation för den pedagogiska personalen på Tunaskolan (F-9) i Lund om varför det är viktigt att alla lär sig grunderna i programmering. Det här var starten på en satsning som går ut på att efterhand försöka föra in programmering och datalogiskt tänkande i alla ämnen, på alla nivåer.

Björn Regnell och hans kollega Sandra Nilsson ägnar sedan tre år tillbaka delar av sin arbetstid åt att undervisa lärare och elever i programmering på Vattenhallen Science Center. Projektet Programmering för alla är en del av universitetets arbete med tredje uppgiften, det vill säga att samverka med resten av samhället och att förmedla aktuell forskning till allmänheten.

– Björn hörde av sig till oss i höstas och föreslog ett samarbete, berättar Anders Erenius, som är ikt-strateg på Tunaskolan. Vi nappade förstås direkt! Institutionen för datavetenskap ligger bara hundra meter från skolan. Där finns mängder med kunskaper och erfarenheter som vi kan dra nytta av nu när vi utvecklar undervisningen med hjälp av it.

Det har länge funnits röster i den utbildningspolitiska debatten som vill att alla elever ska lära sig programmering i skolan, och de allra senaste åren har de blivit allt starkare. Den pågående digitaliseringen av samhället, som innebär att i stort sett all verksamhet börjar bli beroende av datakod och mjukvara, är förstås ett viktigt skäl till detta. Därför är det nödvändigt att vi på allvar diskuterar varför programmering är viktigt i skolan, konstaterar Björn Regnell.

– I England, som är ett av de länder i EU som har programmering på schemat, är det främst tillväxtargumentet som gäller. För att näringsliv och ekonomi ska kunna utvecklas, krävs det många duktiga programmerare. Samma argument fördes fram för ett par veckor sedan när Stockholms stads finansborgarråd, vd:n för Stockholms Handelskammare och ordföranden för Spotify skrev en artikel om behovet av programmering på schemat på DN Debatt. Ekonomi och tillväxt har förstås jättestor betydelse i samhället, men det får ändå inte skymma det allra viktigaste: demokratiargumentet.

Mjukvara ligger bakom den största samhällsomvandlingen genom tiderna, och det är de som är barn idag som ska forma framtidens samhälle. Skillnaden är stor mellan att enbart vara en passiv it-konsument och att själv kunna skapa programkod. Den som förstår hur datorer och program fungerar, får ett helt annat perspektiv på den digitala utvecklingen, betonar Björn Regnell.

– Mystiken kring datorer, it och Internet försvinner. Man inser att det i grunden handlar om beslut som fattas av människor – och som kan påverkas och förändras. Därför menar jag att det är avgörande att programmering och datalogiskt tänkande blir en del av skolans undervisning. Idag är det en väldig obalans mellan olika grupper i samhället när det gäller kunskaper inom det här området. Det duger inte om vi verkligen vill ha ett demokratiskt samhälle där alla kan vara med och påverka.

Genom att arbeta med programmering kan det bli enklare för eleverna att utveckla kunskaper och färdigheter som behövs i många olika sammanhang. Bland annat handlar det om att tänka logiskt, att tänka steg för steg, att tänka i abstraktioner och att själv kunna konstruera abstraktioner. De lär sig också värdet av att skriva exakt: när man skriver programkod påverkar allt som skrivs hur programmet fungerar. Samtidigt stimuleras fantasi och kreativitet och eleverna tränas i att samarbeta, att förklara för varandra och att lära av varandra, påpekar Björn Regnell.


CC BY-SA 2.0 Rodrigo Mesquita

– Redan 1967 deltog lärandeteoretikern Seymour Papert i skapandet av programspråket LOGO. Syftet med det var att hjälpa barn att utveckla kreativitet och problemlösningsförmåga. Papert har en konstruktivistisk syn på lärande: genom vårt eget skapande konstruerar vi mentala modeller för att förstå vår omvärld. Här kan vi lägga till den sociala dimensionen: genom att samarbeta med andra förändrar vi varandras perspektiv och utvecklar nya kunskaper och ny förståelse.

Det är bra om programmering och datalogiskt tänkande kan bli ett eget ämne på grundskolan, men det är inte nödvändig. Det finns stöd i läroplanen som gör det möjligt att sätta igång direkt, menar Björn Regnell.

– I kapitlet om grundläggande värden slås fast att skolan vilar på demokratins grund. Och just demokratiargumentet är ett avgörande skäl för mig när det gäller programmering i skolan. Dessutom är elevernas skapande arbete och lek viktiga delar av skolans uppdrag. Elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende ska stimuleras och de ska uppmuntras att pröva egna idéer och lösa problem, både på egen hand och tillsammans med andra.

Även i läroplanens kapitel om kunskaper och i riktlinjerna finns det en hel del att knyta an till, säger Björn Regnell.

– Eleverna ska lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt. De ska också lära, utforska och arbeta självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga. Det sägs också att de ska lära sig att använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. Och riktlinjerna pekar på värdet av att arbeta ämnesöverskridande. Det är viktigt eftersom programmering både kan användas för att levandegöra ämnesundervisningen och för att integrera olika ämnen.

Programmering för alla har tre övergripande mål:

  1. Tröskeln ska vara låg, så att det är enkelt att komma igång.
  2. Lärare och elever ska arbeta med ett riktigt programspråk som inte har något tak och som kan användas i verkligheten utanför skolan.
  3. Verktygen ska vara byggda med öppen källkod som alla intresserade kan utveckla och bygga vidare.

Många skolor runt om i världen använder det visuella programspråket Scratch, en spännande satsning från forskargruppen Lifelong Kindergarten på MIT som bygger vidare på Seymour Paperts tankar. Björn Regnell valde att inte arbeta med Scratch, eftersom det inte uppfyller samtliga tre mål.

– Scratch har en låg tröskel och det bygger på öppen källkod, men det kan inte användas i verkliga sammanhang. Det är anpassat för skolan och det finns ett tak som inte går att passera. Därför har vi istället valt att använda programspråket Scala och utvecklingsmiljön Kojo, som uppfyller samtliga mål. I likhet med Scratch, finns det på svenska.

Scala är ett modernt och kraftfullt programspråk som bygger på det allra senaste inom dataforskningen. Det rör sig om ett globalt projekt, finansierat med utvecklingsmedel från EU, som leds av Martin OderskyEPFL i Lausanne. Scala har bland annat kommit till nytta i utvecklingen av Twitter, Linkedin och Netflix.

Även Kojo är ett globalt projekt. Det leds av Lalit Pant, som driver företaget Kogics i Indien. Här bidrar Lunds tekniska högskola med finansiering och hjälp med översättning och kodning.

Det finns redan några exempel från skolor i andra delar av landet där lärare och elever arbetar med Scala och Kojo, berättar Björn Regnell.

– Svenskläraren Karin NygårdsSjöstadsskolan i Stockholm är nog det mest välkända svenska exemplet på hur man kan arbeta med programmering i skolan. Hennes undervisning i digitalkunskap pekar i intressanta riktningar. Ett annat utmärkt exempel är Halmstads kommun, där flera förskolor och skolor är igång med programmering och datalogiskt tänkande.

Visionen för samarbetet mellan Lunds tekniska högskola och Tunaskolan är att lärarna tillsammans ska utveckla öppna lärresurser inom och över ämnesgränserna som visar programmeringens pedagogiska möjligheter. Dessa kan sedan användas av lärare på andra skolor och på så sätt kan utvecklingen föras vidare. Ett sätt att sprida lärresurserna kan vara att använda Lärarspindeln. Formella och informella samarbeten i det utvidgade kollegiet är också möjligt.

Lärarna behöver inte vara experter på programmering för att sätta igång, säger Anders Erenius.

– Det viktiga är att de tar fram goda idéer om hur programmering kan användas och att de provar dem i verkligheten. Jag, Björn och Sandra hjälper gärna till med det tekniska. Vi har även elever som är duktiga teknikanvändare och som redan idag fungerar som lärspridare och stöd i undervisningen. Flera av dem är kunniga i programmering och de kan också vara till hjälp.

Tröskeln är låg och det krävs inte mycket för att komma igång. Nästa steg är däremot svårare, avslutar Björn Regnell.

– Här är det kollegiala lärandet avgörande! Lärarna måste visa och inspirera varandra och hjälpas åt att komma vidare med den pedagogiska användningen. Lyckas de med det, kan programmeringen göra det lättare att uppnå flera av läroplanens centrala mål. Jag ser fram emot det fortsatta samarbetet med tillförsikt!


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala klyftan, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Lärarrollen | Inga kommentarer »

MatematikkMOOC – lärarfortbildning på nätet

Written by Stefan Pålsson on februari 20, 2015 – 16:29 -

9 mars är det premiär för MatematikkMOOC, en öppen fortbildningskurs i matematikdidaktik på nätet för norska lärare. Kunnskapsdepartementet har tagit initiativet till kursen, som utvecklats av Senter for IKT i utdanningen, Universitetet i Tromsö och Høgskolen i Sør-Trøndelag.

MatematikkMOOCs öppna kurs är ena hälften av en poänggivande kurs som startar i september. Den poänggivande kursen vänder sig till lärare i årskurs 1-7 – särskilt mellomtrinnet (åk 5-7) – som läst obligatorisk matematik på lärarutbildningen.

MatematikkMOOC är resultatet av den norska regeringens satsning Lærerløftet: På lag for kunnskapsskolen, som lanserades i slutet av oktober förra året. Satsningen rymmer bland annat en rekordstor satsning på kompetensutveckling och uttrycker en ambition om att fördjupa norska lärares kunskaper, stärka arbetet i lärarlagen och att ge stöd åt huvudmän och skolledare i utvecklingsarbetet. En månad tidigare presenterade Statistisk sentralbyrå sin kartläggning av norska lärares kompetenser, som visar att många lärare saknar didaktisk och ämnesmässig fördjupning i de ämnen som de undervisar i. I matematik rör det sig totalt om trettiofem procent, och i delar av landet är andelen ännu högre.

Redan 2012 slog den förra regeringen fast strategin Kompetanse for kvalitet, som syftar till att stärka lärares pedagogiska kunskaper och färdigheter i ämnen som anses särskilt viktiga. Hit hör bland annat matematik. Nyligen aviserade Kunnskapsdepartementet att tiotusen matematiklärare ska vidareutbildas under de kommande fem åren. Man hoppas att MatematikMOOC kan bli ett viktigt redskap för att förverkliga det målet.

Strax före stortingsvalet 2013 tillsattes en utredning om hur MOOC kan användas i högre utbildning i Norge. Utredningen MOOC til Norge — Nye digitale læringsformer i høyere utdanning blev klar i juni förra året. Den sändes därefter på remiss till ett antal instanser, och analysen av den är ännu inte avslutad.

MOOC – Massive Open Online Course – är ett begrepp och en företeelse som har sina rötter i konnektivismen, ett socialt och konstruktivistiskt grundat perspektiv på lärande som vilar på dagens villkor och förutsättningar. Nu när vi lever i en ständigt uppkopplad värld, präglad av it och digitala medier, är det nödvändigt att utbildning och undervisning kan dra nytta av detta, menar konnektivisterna.

I början var MOOC informella öppna kurser, där deltagare och kursledare formade och utvecklade innehållet tillsammans. Ett stort antal personer samlades för att diskutera, reflektera och skapa, och för att tillsammans lära sig mer om områden och frågor som man var intresserade av. Form och arbetssätt har förändrats efterhand som MOOC har börjat användas på formella utbildningar.

I den norska MOOC-utredningen nämns tre utmärkande drag för en MOOC-kurs: den ska vara nätbaserad, skalbar och öppen. Med andra ord behöver det inte vara så mycket som skiljer den från en traditionell distanskurs. De informella mooc:arna brukar använda sociala medier på nätet för att sprida information, diskutera och för att skapa och lära tillsammans. På formella utbildningar tar i regel någon typ av lärplattform över de uppgifterna.

MatematikkMOOC använder den öppna lärplattformen Canvas för att skapa en webbaserad infrastruktur för kursen. Själva kursen är helt digital utan fysiska möten och bygger på att deltagarna löser uppgifter och problem  med olika digitala tjänster och lärresurser.

Kursdeltagarna kommer regelbundet att samlas i videokonferenser där de diskuterar och utvärderar varandras arbete. Varje deltagare samlar sina utförda uppgifter i sin portfolio, som vid slutet av kursen bedöms av examinatorn. Särskild vikt kommer att läggas vid hur digitala resurser använts i samarbetet med andra och i arbetet med kursinnehållet. Den öppna kursen bygger främst på att deltagarna återkopplar, bedömer och värderar varandras arbete.

Kursen består av två delar. Den första (öppna) delen innehåller moduler som rör lärande och undervisning i matematik, övergången från heltal till bråk och it i matematikundervisningen. Den andra delen tar upp kunskapsvärdering, övergången från talräkning till algebra samt matematiskt resonerande och matematisk argumentation.

Det är viktigt att det är de digitala delarna av matematikdidaktiken som lyfts fram i bedömningen. Senaste numret av Nordic Journal of Digital Literacy, som jag skrev om förra månaden, ägnas helt åt den norska lärarutbildningen och lärares bristande digitala kompetens, både ur ett allmänt och ur ett didaktiskt perspektiv. Här tar artikelförfattarna upp det akuta behovet av att ta tag i detta, så att lärarna på allvar kan börja dra nytta av de digitala möjligheterna i sin undervisning. Annars blir det svårt att utveckla den norska skolan i en digital riktning den närmaste framtiden.

En annan viktig punkt är att flera lärare från samma skola uppmuntras att delta tillsammans i MatematikkMOOC. Detta är helt i linje med vad som slås fast i Lærerløftet. Vidareutbildning ska inte enbart leda till kompetensutveckling för den enskilde läraren, utan lägga en grund för det gemensamma förändrings- och utvecklingsarbetet på skolorna i Norge.


Postat i kategorin Digitala lärresurser, Distans- och fjärrundervisning, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Kan skolan utvecklas utan teknologiförståelse?

Written by Stefan Pålsson on februari 13, 2015 – 16:24 -

Hösten 2012 skrev jag om det danska forskningsprojektet Technucation – Technological Literacy and New Employee Driven Innovation through Education – som finansierats av Det Strategiska Forskningsråd.  Här har forskare under fyra år undersökt begreppet teknologiförståelse; hur det kan bli en viktig del av lärares och sjuksköterskors kompetens och hur det kan hjälpa dem att utveckla sin yrkesverksamhet i nya riktningar när världen digitaliseras.

Projektet är nu på väg att avslutas och 5 mars arrangeras en konferens i Köpenhamn där resultaten presenteras och diskuteras.

Danmark hör till de länder som satsat mest och längst på att föra in it och digitala medier i undervisningen. Under de senaste åren har satsningarna intensifierats, och sedan augusti 2011 är det en nationell strategi för it i skolan som sätter ramarna för utvecklingsarbetet. Skolan är en viktig del i Danmarks digitala strategi och målet är att it, digitala lärresurser och digitala prov ska vara en självklar och naturlig del av skolans vardag 2020.

För att komma från vision till verklighet satsar den danska regeringen bland annat på infrastruktur, digitala lärarnätverk, samarbete kring framtidens digitala läromedel, skolledare som förändringsagenter och digitala demonstrationsskolor som visar hur de didaktiska möjligheter kan användas i praktiken. Men att gå från en vilja till förändring till verklig förändring är bland det svåraste som finns.

Slutsatsen från Technucation är att satsningarna riskerar att inte nå ända fram eftersom de inte tar tag i det övergripande problemet: lärares och lärarstuderandes teknologiförståelse. Enligt forskarna är en allmän och övergripande teknologiförståelse, fast förankrad i arbetslivets erfarenheter, en viktig del av lärarutbildningen och av lärarnas fortlöpande kompetensutveckling. De måste förstå hur den digitala utvecklingen förändrar undervisningens villkor och förutsättningar för att kunna hantera risker och möjligheter i sitt dagliga arbete. Det krävs också ordentliga möjligheter att prova hur detta kan göras i verkligheten, utanför den ordinarie undervisningen.

I slutet av januari intervjuades Cathrine Hasse, professor i utbildningsvetenskap vid Århus universitet och projektledare för Technucation, i Folkeskolen. Hon konstaterar att fokus ligger på att använda den teknik som man fått tillgång till, exempelvis en laptop, en ipad eller en whiteboard. Det ges sällan möjlighet till kritisk reflektion och analyserande samtal kring hur tekniken kan komma till nytta i det konkreta sociala sammanhang som läraren verkar i.

Cathrine Hasse menar att verktygsperspektivet är vilseledande och alltför förenklat. Det räcker till exempel inte att kunna hantera Facebook, att skypa eller att kunna blogga. Den pedagogiska användningen är varken entydig eller självklar. Tekniken måste ses i ett större samhällsperspektiv, sättas in i det lokala sammanhanget på skolan och kopplas till lärarens yrkeskompetens och elevernas förutsättningar. Detta är inte något som varje lärare kan sköta på egen hand.

I måndags sade Cathrine Hasse i Politiken att de stora satsningarna på it i skolan är bortkastade pengar om inte lärarna får tid, hjälp och stöd för att tillsammans utforska teknikens möjligheter i undervisningen. Det gäller att förstå den viktiga roll som it och digitala medier spelar i vardagen, och hur de både formar världen och vår förståelse av den. Annars blir det svårt att föra utvecklingen framåt i en önskvärd riktning.

Under projektets gång har forskarna intervjuat sjuttiotre lärare och skolledare samt gjort klassrumsobservation i tretton klassrum. Cathrine Hasse betonar i Politiken att det naturligtvis inte går att säga att det ser likadant ut på alla skolor. Men så här såg det ut på de skolor som hon och hennes kollegor besökte, och det finns liknande exempel från andra länder i  forskningsprojekt från andra universitet.

Lene Storgaard Brok, som är verksam på Professionshøjskolen UCC, en av Århus universitets samarbetspartners i projektet, hör till de forskare som genomfört klassrumsobservationer och intervjuer. Häromåret berättade hon om sina erfarenheter i ett reportage i UCC Magasin. Hon slog bland annat fast att det sällan är lärarna som efterlyser hårdvara och program, utan det är beslutsfattare eller skolledare som bestämmer vad som ska köpas in. Trots att detta har en avgörande betydelse för deras arbetssituation, har de i regel inte något att säga till om i den här frågan.

Några skolor och kommuner arrangerar kurser och ger lärarna hjälp och stöd med den didaktiska användningen, och några arrangerar även mötesplatser där lärarna kan diskutera sina erfarenheter med it och digitala medier i undervisningen. På andra håll får varje lärare själv ta ansvar, säger Lene Storgaard Brok. Hon konstaterar att det krävs en systematisk erfarenhets- och kunskapsdelning bland lärarna för att det pedagogiska förändringsarbetet ska fungera. Analys, eftertanke och diskussion är helt enkelt nödvändigt.

Digitaliseringen innebär också att läraren kan nås när som helst via mejl, sms, bloggar, och så vidare. Om inte detta styrs ordentligt, riskerar många lärare att jobba dygnet runt. Om de dessutom ska lära sig att hantera hårdvara, tjänster och program på sin fritid, kan de få en ohållbar situation.

Undervisningens villkor blir helt annorlunda än tidigare när eleverna har varsin dator eller platta och de arbetar problembaserat och kollaborativt i mindre grupper. Läraren kan inte heller styra och leda klassen på samma sätt som tidigare. Eleverna kan i hög grad hjälpa varandra att komma vidare, men det finns även risker när läraren inte längre har full kontroll, menar Lene Storgaard Brok.

Med andra ord är det viktigt att lärarna utvecklar sin teknikförståelse och samarbetar med varandra, så att de kan bli drivande i förändrings- och utvecklingsarbetet. Det krävs också att lärarutbildningarna förbereder de blivande lärarna på den verklighet som väntar när de är klara. Teknologiförståelse behöver inte bli ett särskilt ämne, men det bör vara en övergripande dimension inom utbildningen, menar forskarna i Technucation.

Det är stora skillnader mellan olika kommuner och skolor, så det är nödvändigt att de lärarstuderande tränas i att analysera och reflektera kring de situerade villkor och förutsättningar som de kan komma att möta i sitt kommande yrkesliv. Forskarna har tagit fram en analytisk modell och olika läraktiviteter som hjälper dem med detta. Såväl modell som läraktiviteter beskrivs i en bok som presenteras på den avslutande konferensen.

Framöver kommer Cathrine Hasse och hennes kollegor på Institut for uddannelse og pædagogik på Århus universitet att arbeta vidare med det tvärvetenskapliga forskningsprogram om framtidsteknologi, kultur och lärprocesser som Technucation ingått i. Den digitala utvecklingen går raskt framåt, och det krävs teknologiförståelse och en humanistiskt grundad analys och reflektion för att hantera risker och möjligheter. Det slog Cathris Hasse fast när hon intervjuades av Magasinet Asterisk, som ges ut av institutet.

Robotar, bland annat den fransktillverkade Nao, som jag skrev om i somras, är ett viktigt område att hålla öga på, menar Cathrine Hasse i intervjun. Hur kan robotar användas i undervisningen? Vad kan de lära oss om oss själva och hur vi förhåller oss till varandra, till tekniken och till vår omvärld? Här spelar den teknologiska förståelsen en avgörande roll.

 


Postat i kategorin IT-strategi, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Lärarutbildningen och lärares digitala kompetens

Written by Stefan Pålsson on januari 9, 2015 – 18:18 -

Hur står det till med lärares digitala kompetens? Har lärare de kunskaper och färdigheter som krävs för att de ska kunna ge sina elever en undervisning som motsvarar dagens förutsättningar och krav? Och ger lärarutbildningarna de blivande lärarna den hjälp och det stöd som de behöver i det här avseendet? Detta är frågor som blir allt viktigare i Norge.

Det senaste numret av Nordic Journal of Digital Literacy (NJDL), som ges ut av Senter for IKT i utdanningen ägnas helt åt den norska lärarutbildningen och lärares digitala kompetens. Temanumret är det första i en serie som tar upp mötet mellan lärarutbildningen och skolan i ljuset av den digitala utvecklingen.

I ett tidigare nummer av NJDL, som kom i juni 2013, reflekterar redaktören Morten Søby kring varför det går så trögt med digitaliseringen av den norska skolan och utvecklingen av elevernas digitala kompetens, trots att detta länge legat högt på den utbildningspolitiska dagordningen i Norge. Här nämner han det lokala självbestämmandet och satsningarnas fokus på infrastruktur och att få igång it-användningen som två avgörande skäl. Vad eleverna behöver lära sig, varför det är viktigt och hur undervisningen bör bedrivas har inte fått lika stor tyngd.

I det senaste numret pekar han på att lärarutbildningen ses som det viktigaste hindret för den norska skolans digitala utveckling i den rapport som NMC Horizon Project presenterade senhösten 2013. Här refereras till rapporten om lärares yrkesmässiga digitala kompetens som NIFU gav ut på våren samma år. Den visar att många blivande lärare inte får lära sig hur de digitala möjligheterna kan och bör användas i undervisningen. Detta understryks även i rapporten Nyutdannede lærere, som Senter for IKT i utdanningen gav ut förra våren.

Skillnaderna är stora inom och mellan olika lärosäten, och den undervisning som bedrivs är i hög grad beroende av eldsjälar. Trots att digitaliseringen av samhälle och vardag går allt snabbare, lyfts den inte fram på lärarutbildningen, konstaterar Søby. Konsekvensen blir att alltför många lärare inte utvecklar den digitala kompetens som de behöver för att kunna utöva sitt yrke.

Men hur ska vi se på lärares yrkesmässiga digitala kompetens? Vad är det som de behöver kunna? Detta resonerar Geir Ottestad, Marijana Kelentrić och Gréta Björk Guðmundsdóttir kring i sin artikel. Synen på vad som är en yrkesmässig digital kompetens förändras i takt med att tekniken och samhället utvecklas, och den påverkas av politiska beslut och av olika forskningsperspektiv. De tre författarna presenterar därför en preliminär definition som lyfter fram tre grundläggande dimensioner:

  1. Allmän digital kompetens – att förstå och kunna använda it och digitala medier i vardagen
  2. Didiaktisk digital kompetens – att kunna använda it och digitala medier för att utveckla elevernas ämneskunskaper och -färdigheter
  3. Yrkesspecifik digital kompetens – att kunna använda it och digitala medier för att planera lektioner, utföra administrativa uppgifter, kommunicera med föräldrar, samarbeta med kollegor, och så vidare.

Fredrik Mørk Røkenes och Rune Krumsvik presenterar i sin artikel en genomgång av aktuell internationell forskning om hur blivande lärares digitala kompetens utvecklas på lärarutbildningen. Deras syfte är att ta reda på vad som görs för att lärarstudenterna ska utveckla de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de behöver för att kunna vara yrkesverksamma i ett alltmer digitalt samhälle.

De båda forskarna identifierar åtta olika angreppssätt i sin genomgång av totalt fyrtiotvå empiriska studier från olika länder. Det vanligaste är det som de kallar för det metakognitiva. Med andra ord handlar det om att lärarstudenterna ska reflektera kring de pedagogiska och didaktiska värden som tillförs undervisningen och elevernas lärande när en viss hårdvara, programvara eller tjänst, metod eller modell används.

Mørk Røkenäs och Krumsvik menar att det finns skäl att se positivt på den fortsatta utvecklingen av lärarutbildningen. På många håll arbetar man på sätt som sträcker sig bortom verktygskunskapen och som med olika medel hjälper de blivande lärarna att förbereda sig inför yrkeslivets nuvarande krav och förutsättningar. De påpekar dock samtidigt att en mer systematisk tillämpning av de här sätten att undervisa på lärarutbildningen påverkas av en rad olika faktorer, alltifrån politiska beslut till inställningar och förhållningssätt hos lärarutbildare och lärarstudenter.

Andreas Lund, Anniken Furberg, Jonas Bakken och Kirsti Lyngvær Engelien ger ett sociokulturellt perspektiv på hur lärarutbildningen behöver se på lärares yrkesmässiga digitala kompetens för att kunna förbereda de lärarstuderande för sitt kommande arbete på ett konstruktivt och fungerande sätt.

För det första krävs en förståelse av att synen på hur it och digitala medier ska användas i undervisningen bestäms av synen på kunskap och lärande. Teknikutvecklingen kan göra det enklare att se vilka lärteorier och pedagogiska perspektiv som ligger bakom olika arbetssätt och öppna upp för reflektion, diskussioner och samtal. It i undervisningen handlade länge om att öva och repetera, men nu är det i allt högre grad simulationer, kollaborativt lärande och eget skapande som lyfts fram. Genom att problematisera och diskutera undervisningens design, synliggörs både förutsättningar och mål för elevernas lärande.

För det andra är det nödvändigt att använda it och digitala medier på sätt som utvecklar viktiga färdigheter och förmågor i det ämne som läraren undervisar i. Det handlar både om att hitta nya sätt att lösa didaktiska utmaningar och om att hjälpa eleverna att förstå och hantera de förändringar som den digitala utvecklingen skapar i samhället. I artikeln ger författarna exempel på hur detta kan göras i no-, so- och språkundervisningen.

För det tredje måste de blivande lärarna lära sig konstruktiva sätt att hantera de problem som kan uppstå när it och digitala medier används i undervisningen. Förmågan att leda klassen, motivera eleverna och sätta upp klara riktlinjer, regler och mål är avgörande för att undervisningen ska fungera och för att tiden inte ska slösas bort på spel och chatt.

Monica Johannesen, Leikny Øgrim och Tonje Hilde Giæver visar i sin artikel att lärares yrkesmässiga digitala kompetens rymmer tre delar: förmågan att undervisa i it-användning, att kunna använda it och digitala medier i undervisningen och att undervisa om it och det digitala medielandskapet. Samtliga tre delar måste vara med för att uppfylla styrdoumentens krav, menar de.

Att undervisa i it-användning innebär att lära eleverna att använda digitala enheter, program och tjänster, att utveckla bra sökstrategier, ett etiskt förhållningssätt till information och medmänniskor, och så vidare. It och digitala medier i undervisningen innebär att de används som verktyg ochh resurser för att utveckla elevernas ämneskunskaper och -färdigheter.  Undervisning om it och det digitala medielandskapet  handlar om det dialektika förhållandet mellan teknik och samhälle och tar upp hur den pågående utvecklingen påverkar demokrati, kultur och samhällsliv.

Under de senaste tjugo åren har undervisning med it getts högre prioritet än de båda andra delarna, men nu måste lärarutbildningen ta ett mer helgjutet grepp. Detta ställer nya krav på lärarbildningen och därför behövs det forskning som tar reda på hur detta kan göras på bästa sätt, konstaterar Johannesen, Øgrim och Giver.

Elen Instefjord analyserar i sin artikel vad som krävs på lärarutbildningen för att it och digitala medier i undervisningen ska bli en integrerad del av lärarens arbete. Utifrån två fallstudier visar hon att det inte räcker att den blivande läraren kan använda digitala enheter, program och tjänster. Det krävs också appropriering, det vill säga att bli förtrogen med dem och att förstå hur de kan användas i undervisningen för att utveckla elevernas lärande.

Instefjord menar att lärarutbildningen inte enbart kan lägga fokus på själva teknikanvändningen, utan också betona de didaktiska och pedagogiska dimensionerna i betydligt högre grad än idag. Läraren behöver både kunna använda tekniken och förstå dess värde i undervisningen för att den ska bli en självklar del av den dagliga undervisningen. Detta måste lärarutbildningen därför ta tag i på allvar.


Postat i kategorin Digital kompetens, Lärares lärande, Skolutveckling | 1 kommentar »

Är eleverna redo för dagens digitala samhälle?

Written by Stefan Pålsson on november 28, 2014 – 16:45 -

Digitaliseringen av samhälle, arbetsliv och vardag fortsätter i oförminskad takt, och det ställer i sin tur krav på skolan. För tre veckor sedan skrev jag om OECD och deras syn på en digital förnyelse av skolan. I början av oktober tog jag upp Horizon Report Europe och dess prognos för de kommande fem årens digitala utveckling i Europas skolor.

It och digitala medier börjar bli en naturlig del av vardagen, såväl i skolan som på fritiden, för allt fler barn och ungdomar. Men ger skolans undervisning det stöd som behövs för att alla elever ska lära sig att dra nytta av teknikens möjligheter och börja förstå det nya medielandskapet, där vi i allt högre grad är både konsumenter och producenter?

OECD-projektet New Millennium Learners, vars slutrapport kom för två år sedan, varnade för en ny digital klyfta och en upprepning av gamla sociokulturella mönster. EU:s enkätundersökning Survey of schools: ICT in Education, som publicerades 2013, visar att det går trögt med den digitala skolutvecklingen i Europa och att det fortfarande saknas en genomtänkt strategi för förändrings- och utvecklingsarbetet.

För en vecka sedan presenterade International Association for the Evaluation of Educational Achievement (IEA) resultatet av International Computer and Information Literacy Study (ICILS), som under förra året genomfördes för första gången. Det rör sig om en praktisk undersökning av åttondeklassares förmåga att förstå och använda it och digitala medier i vardagen. Den kompletteras med enkäter till elever, lärare och skolledare, som ger en bild av elevernas sociokulturella bakgrund, lärares och elevers vana vid att använda it och digitala medier samt hur infrastruktur och undervisning ser ut på skolan.

60 000 elever och 35 000 lärare från 3300 skolor i 20 länder deltog i undersökningen. Från EU deltog Danmark, Kroatien, Litauen Nederländerna, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Tyskland. Övriga europeiska länder i ICILS är Norge, Ryssland, Schweiz och Turkiet. De båda provinserna Newfoundland och Labrador samt Ontario representerade Kanada, Buenos Aires representerade Argentina och från Sydamerika deltog även Chile. Dessutom deltog Australien, Hong Kong, Syd-Korea och Thailand.

Rapporten som sammanfattar ICILS bär namnet Preparing for Life in a Digital Age. Eleverna genomförde ett digitalt prov med simulerade autentiska situationer som syftar till att visa i vilken grad de kan använda dator och digitala medier för att söka, hantera, värdera, producera, och dela information i en vardaglig kontext. Elevernas resultat grupperas i fyra olika nivåer, som beskriver elevernas kunskaper och förmågor:

Nivå 1. Eleven kan använda datorn för att utföra enkla uppgifter, till exempel öppna en länk i en ny flik i webbläsaren, beskära en bild och infoga en bild i ett dokument. Hen har ett visst tänkande kring integritet och säkerhet, och inser den möjliga faran med att inte logga ut från sitt personliga konto på en offentlig dator. En elev som inte når upp till nivå ett, klarar inte av att göra den här typen av uppgifter utan hjälp.

84% av eleverna når upp till nivå 1. I Tjeckien är det 98% som gör det och 95 respektive 94% i Norge och Australien.

Nivå 2. Eleven kan använda datorn och nätet för att samla in och hantera information. Hen kan redigera och ändra i ett befintligt dokument och själv skapa informationsmaterial med en enhetlig och fungerande design. Eleven kan bland annat lägga till personer till en kollaborativ arbetsyta på webben, urskilja sponsrade länkar vid sökning i en sökmotor, navigera på en webbplats med enkel och tydlig struktur och skapa enkelt informationsmaterial som förenar text och bild.

61% av eleverna når upp till nivå 2. I Tjeckien rör det sig om 85%, medan 76% klarar det i Norge och i Australien.

Nivå 3 Eleven har tillräckliga kunskaper i it och digitala medier för att samla in och använda information. Hen kan arbeta självständigt, välja informationskällor som är lämpliga för ett givet syfte och utvärdera informationens trovärdighet på ett bra sätt. Elever på den här nivån är mer självständiga än eleverna på nivå två och har ett mer utvecklat kritiskt perspektiv. De är också bättre på att redigera och att själva skapa informationsmaterial, exempelvis en affisch.

23% av eleverna når upp till nivå 3. 37% klarar det i Tjeckien, 35% i Syd-Korea och 34% i Australien.

Nivå 4. Eleven har utvecklat ett kritiskt och reflekterande tänkande kring information. Hen klarar att göra mer precisa sökningar i en sökmotor och kan bedöma informationens trovärdighet och relevans. Eleven kan också skapa informationsmaterial som är anpassade till en given målgrupp och har en förståelse för upphovsrättsliga frågor. Det som skiljer elever i den här katgorin från kategori tre, är att de är säkrare på att hitta och värdera information och bättre på layout, design och målgruppsanpassning när de skapar informationsmaterial.

Endast 2% av eleverna når upp till den allra högsta nivån. I Syd-Korea handlar det om 5%, 4% i Australien och Polen och 3% i Norge och Tjeckien.

99% av eleverna har tillgång till Internet, men i genomsnitt går det 18 elever på en dator. Här är det mycket stora skillnader mellan länderna. I Turkiet går det 80 elever på en dator och i Norge går det 2. 36% av eleverna har använt dator sedan sexårsåldern, 87% använder dator hemma och 54% gör det i skolan. 89% procent känner sig säkra på att hitta information som de behöver på nätet – men det är bara 2% som når upp till den allra högsta nivån och som klarar av att söka information på ett utvecklat och kritiskt sätt. I genomsnitt är det fler flickor än pojkar som når upp till de högsta nivåerna.

Mindre än 50% av lärarna känner sig säkra när de ska använda datorn för att utföra mer komplexa uppgifter, till exempel installera program, samarbeta med andra över nätet och delta i diskussioner i sociala medier. 84% av lärarna har mer än 2 års erfarenhet av att använda it i undervisningen. 22% har utvecklat sina kunskaper genom att gå en avancerad kurs, 33% har gått en introduktionskurs och 46% har lärt sig av sina kollegor.

EU-kommissionen konstaterar att mycket behöver göras för att integrera it i undervisningen och för att förbättra elevernas kunskaper och färdigheter. Detta betonas i EU:s handlingsplan för it i utbildningen, som presenterades i september 2013, och nu krävs konkreta åtgärder.

I alla EU-länder som deltog i undersökningen, med undantag av Danmark och Tjeckien, är det ungefär en fjärdedel av eleverna som befinner sig på de båda lägsta nivåerna och elevernas socioekonomiska bakgrund har en avgörande betydelse.  Här har skolan en nyckelroll för att se till att ge alla elever möjlighet att hantera det digitala samhällets möjligheter och utmaningar – och för att motverka en växande digital klyfta.

Det är också viktigt att se till att skillnaderna mellan könen minskar. Pojkar är i genomsnitt mer intresserade av de tekniska aspekterna av it och digitala medier, men är sämre på den kritiska och skapande hanteringen av information. Alla elever måste få möjlighet att utveckla sin förmåga både när det gäller de tekniska och de kommunikativa aspekterna av it i skolan.

It och digitala medier måste användas på mer kreativa och utvecklande sätt i undervisningen, så att eleverna lär sig det som de behöver i samhälle och vardag. Därför är det viktigt att satsa på en pedagogiskt inriktad lärarfortbildning och att uppmuntra till organiserad kunskapsdelning och ett mer systematiskt kollaborativt lärande bland lärare.

De utmaningar som ICILS pekar på kommer att diskuteras på högnivåmötet Education in the Digital Era, som arrangeras i Bryssel 11 december. Här kommer bland annat utbildningsministrarna i EU:s medlemsländer att medverka, och sedan tidigare står även slutsatserna i Horizon Report Europe på agendan.

Norges utbildningsminister, Torbjørn Røe Isaksen, är nöjd med att norska elever är bland de som presterar bäst i undersökningen. En knapp tredjedel befinner sig på de båda högsta nivåerna. Han är också tillfreds med att norska lärare hör till de mest positiva når det gäller att använda it i undervisningen, men han är samtidigt besvärad av att de digitala möjligheterna bara utnyttjas i en högst begränsad omfattning. 75% av de norska eleverna använder datorn hemma varje dag, men det är bara 8% som gör det varje dag i skolan. 52% av eleverna använder datorn och nätet någon gång i veckan. Endast 6% av lärarna använder interaktiva digitala lärresurser regelbundet. Det är betydligt mindre än genomsnittet i undersökningen, som ligger på 15%.

Utdanningsdirektoratet är i sin kommentar till ICILS bekymrade över att 25% av de norska eleverna befinner sig på nivå 1 eller lägre. Hur ska de kunna hantera tillvaron i ett samhälle som utvecklas snabbt i en digital riktning? Utbildningsministern betonar å sin sida att det måste bli naturligt för skolan att hantera elevernas bristande digitala kunskaper och färdigheter på samma sätt som man till exempel tar tag i läs- och skrivsvårigheter. Det rör sig om grundläggande förmågor, och den hjälp och det stöd som behövs måste sättas in.

Danmark ligger också över genomsnittet i ICILS, men på Undervisningsministeriet är man oroade över att danska lärare fortfarande ägnar sig mer åt traditionell undervisning än elevcentrerade, samarbetsinriktade och undersökande arbetssätt. Departementet menar dock att satsningarna på digitala demonstrationsskolor och Lærernetværket for it i folkeskolens fag kan bidra till att ändra på detta.

I boken Digitale kompetencer: it i danske skolor i et internationalt perspektiv, analyserar forskarna Jeppe Bundsgaard, Morten Pettersson och Morten Rasmus Puck det danska resultatet i ICILS. En viktig slutsats är att danska kommuner satsat mycket på infrastruktur och hårdvara, men att man lagt betydligt mindre energi på att förändra de pedagogiska arbetssätten och att få igång ett mer praktiknära samarbete kring kompetensutveckling, vilket både den danska regeringen, EU och OECD efterlyser.

Nu när de materiella ramarna börjar falla på plats, måste de ämnesdidaktiska frågetecknen kring hur it ska integreras i undervisningen rätas ut, konstaterar de tre danska forskarna.


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala klyftan, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »
RSS