Digitaliseringen av skolan fortsätter i Danmark

Written by Stefan Pålsson on mars 20, 2015 – 15:32 -

För ett år sedan arrangerade folketingets barn- och utbildningsutskott en öppen hearing om den pågående digitaliseringen av skolan i Danmark. Arbetet sker inom ramen för Strategi for digital velfærd (2013-2020), som drivs gemensamt av regeringen, Danske Regioner och Kommunernes Landsforening (KL). Här är utvecklingen av skolan en viktig del.

I höstas inleddes genomförandet av folkeskolereformen, som är ett försök att möta de utmaningar och möjligheter som samhällsutvecklingen och digitaliseringen innebär. Det handlar bland annat om att förändra undervisningen i en mer aktivt skapande och kollaborativ riktning, att få igång det kollegiala samarbetet och att göra föräldrarna mer delaktiga i skolans arbete. Forskningsprojektet FabLab@School, som drivs av Århus universitet, är ett sätt att visa hur detta kan se ut i praktiken. Satsningen på digitala demonstrationsskolor, som startade i januari förra året, och som pågår året ut, är ett annat.

Skapandet av en fungerande marknad och distributionskanal för digitala läromedel och andra lärresurser är en grundsten i utvecklingsarbetet. Marknaden börjar långsamt ta form, men det återstår fortfarande mycket att göra för att få igång användningen. Här är bland annat upphovsrätten ett hinder. Regeringen och KL har därför tagit initiativ till analysen ”Bedre deling af digitale læremidler”, som ska reda ut vad som gäller. Det gäller bland annat att klargöra hur elevskapade lärresurser kan delas och hur lärare kan dela undervisningsupplägg och liknande material. Möjligheten att köpa in och att kombinera mindre delar av olika läromedel från olika förlag är ett annat viktigt frågetecken som behöver rätas ut. Ett fungerande regelverk är nödvändigt för att utvecklingen av kunskapsdelning och en kollaborativ kollegial kultur ska kunna ta fart.

förra årets hearing berättade Kasper Koed från Centre for undervisningsmidler (CFU) att det behövs en bra metadatamärkning och en modularisering av de digitala läromedlen för att de ska komma till så stor nytta som möjligt i undervisningen. Han menade att det behövs en Spotify-liknande modell, som gör det möjligt för läraren att hitta en pedagogisk röd tråd genom läromedel från olika förlag och att kunna skapa en ”spellista” som kan användas i undervisningen. Nu har CFU genomfört en test kring mikrodistribution och mikroinköp tillsammans med två förlag, så sannolikt har man börjat komma en bit på väg.

Analysen beräknas vara avslutad i september. Då får vi veta förutsättningarna för den fortsatta utvecklingen inom det här området i Danmark.

Hösten 2013 påbörjades arbetet med att en nationell användarportal för den danska skolan, som både ska fungera som både ska fungera som samverkansyta inom skolan och mellan skolan och hemmet. Läsåret 2016/17 är det skarpt läge, och nu drar KL igång det förberedande arbete som krävs för att användningen verkligen ska fungera. Det räcker inte att tekniken är på plats och fungerar, utan det är också nödvändigt att det finns en förståelse för de nya möjligheterna att underlätta såväl kommunikation som pedagogiskt samarbete.

Idag är sista dagen för intresserade kommuner att anmäla sig till ett utvecklingsprojekt kring användarportalen, it-strategiskt arbete och pedagogisk utveckling. Femton av Danmarks nittioåtta kommuner har möjlighet att delta i den här satsningen, som varar från maj och sex månader framåt. Förutsättningen för att delta är att det finns ett intresse hos kommunen att få hjälp med den fortsatta utvecklingen inom de här områdena, och att man är villig att dela tankar och erfarenheter med andra kommuner. Projektet måste vara förankrat i den kommunala ledningen och deltagarna representerar sin kommun under projektarbetet.

Ett annat intressant projekt är Lærernetværket for it i folkeskolens fag, som startade i augusti förra året. Danska och matematik är de första ämnena ut, och här samverkar lärare från hela landet för att tillsammmans utveckla it-användningen i ämnesundervisningen. Tanken är både att de ska föra den didaktiska utvecklingen vidare och att de ska bidra till att sprida erfarenheter till sina kollegor, lokalt, regionalt och nationellt.

Samarbete och kollegial kunskapsdelning är nödvändiga pusselbitar för att digitaliseringen av skolan i Danmark ska lyckas.


Postat i kategorin Digital infrastruktur, Digitala lärresurser, IT-strategi, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Programmering för alla på Tunaskolan i Lund

Written by Stefan Pålsson on februari 26, 2015 – 11:20 -

I måndags gav Björn Regnell, professor i datavetenskap på Lunds tekniska högskola, en presentation för den pedagogiska personalen på Tunaskolan (F-9) i Lund om varför det är viktigt att alla lär sig grunderna i programmering. Det här var starten på en satsning som går ut på att efterhand försöka föra in programmering och datalogiskt tänkande i alla ämnen, på alla nivåer.

Björn Regnell och hans kollega Sandra Nilsson ägnar sedan tre år tillbaka delar av sin arbetstid åt att undervisa lärare och elever i programmering på Vattenhallen Science Center. Projektet Programmering för alla är en del av universitetets arbete med tredje uppgiften, det vill säga att samverka med resten av samhället och att förmedla aktuell forskning till allmänheten.

- Björn hörde av sig till oss i höstas och föreslog ett samarbete, berättar Anders Erenius, som är ikt-strateg på Tunaskolan. Vi nappade förstås direkt! Institutionen för datavetenskap ligger bara hundra meter från skolan. Där finns mängder med kunskaper och erfarenheter som vi kan dra nytta av nu när vi utvecklar undervisningen med hjälp av it.

Det har länge funnits röster i den utbildningspolitiska debatten som vill att alla elever ska lära sig programmering i skolan, och de allra senaste åren har de blivit allt starkare. Den pågående digitaliseringen av samhället, som innebär att i stort sett all verksamhet börjar bli beroende av datakod och mjukvara, är förstås ett viktigt skäl till detta. Därför är det nödvändigt att vi på allvar diskuterar varför programmering är viktigt i skolan, konstaterar Björn Regnell.

- I England, som är ett av de länder i EU som har programmering på schemat, är det främst tillväxtargumentet som gäller. För att näringsliv och ekonomi ska kunna utvecklas, krävs det många duktiga programmerare. Samma argument fördes fram för ett par veckor sedan när Stockholms stads finansborgarråd, vd:n för Stockholms Handelskammare och ordföranden för Spotify skrev en artikel om behovet av programmering på schemat på DN Debatt. Ekonomi och tillväxt har förstås jättestor betydelse i samhället, men det får ändå inte skymma det allra viktigaste: demokratiargumentet.

Mjukvara ligger bakom den största samhällsomvandlingen genom tiderna, och det är de som är barn idag som ska forma framtidens samhälle. Skillnaden är stor mellan att enbart vara en passiv it-konsument och att själv kunna skapa programkod. Den som förstår hur datorer och program fungerar, får ett helt annat perspektiv på den digitala utvecklingen, betonar Björn Regnell.

- Mystiken kring datorer, it och Internet försvinner. Man inser att det i grunden handlar om beslut som fattas av människor – och som kan påverkas och förändras. Därför menar jag att det är avgörande att programmering och datalogiskt tänkande blir en del av skolans undervisning. Idag är det en väldig obalans mellan olika grupper i samhället när det gäller kunskaper inom det här området. Det duger inte om vi verkligen vill ha ett demokratiskt samhälle där alla kan vara med och påverka.

Genom att arbeta med programmering kan det bli enklare för eleverna att utveckla kunskaper och färdigheter som behövs i många olika sammanhang. Bland annat handlar det om att tänka logiskt, att tänka steg för steg, att tänka i abstraktioner och att själv kunna konstruera abstraktioner. De lär sig också värdet av att skriva exakt: när man skriver programkod påverkar allt som skrivs hur programmet fungerar. Samtidigt stimuleras fantasi och kreativitet och eleverna tränas i att samarbeta, att förklara för varandra och att lära av varandra, påpekar Björn Regnell.


CC BY-SA 2.0 Rodrigo Mesquita

- Redan 1967 deltog lärandeteoretikern Seymour Papert i skapandet av programspråket LOGO. Syftet med det var att hjälpa barn att utveckla kreativitet och problemlösningsförmåga. Papert har en konstruktivistisk syn på lärande: genom vårt eget skapande konstruerar vi mentala modeller för att förstå vår omvärld. Här kan vi lägga till den sociala dimensionen: genom att samarbeta med andra förändrar vi varandras perspektiv och utvecklar nya kunskaper och ny förståelse.

Det är bra om programmering och datalogiskt tänkande kan bli ett eget ämne på grundskolan, men det är inte nödvändig. Det finns stöd i läroplanen som gör det möjligt att sätta igång direkt, menar Björn Regnell.

- I kapitlet om grundläggande värden slås fast att skolan vilar på demokratins grund. Och just demokratiargumentet är ett avgörande skäl för mig när det gäller programmering i skolan. Dessutom är elevernas skapande arbete och lek viktiga delar av skolans uppdrag. Elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende ska stimuleras och de ska uppmuntras att pröva egna idéer och lösa problem, både på egen hand och tillsammans med andra.

Även i läroplanens kapitel om kunskaper och i riktlinjerna finns det en hel del att knyta an till, säger Björn Regnell.

– Eleverna ska lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt. De ska också lära, utforska och arbeta självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga. Det sägs också att de ska lära sig att använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. Och riktlinjerna pekar på värdet av att arbeta ämnesöverskridande. Det är viktigt eftersom programmering både kan användas för att levandegöra ämnesundervisningen och för att integrera olika ämnen.

Programmering för alla har tre övergripande mål:

  1. Tröskeln ska vara låg, så att det är enkelt att komma igång.
  2. Lärare och elever ska arbeta med ett riktigt programspråk som inte har något tak och som kan användas i verkligheten utanför skolan.
  3. Verktygen ska vara byggda med öppen källkod som alla intresserade kan utveckla och bygga vidare.

Många skolor runt om i världen använder det visuella programspråket Scratch, en spännande satsning från forskargruppen Lifelong Kindergarten på MIT som bygger vidare på Seymour Paperts tankar. Björn Regnell valde att inte arbeta med Scratch, eftersom det inte uppfyller samtliga tre mål.

- Scratch har en låg tröskel och det bygger på öppen källkod, men det kan inte användas i verkliga sammanhang. Det är anpassat för skolan och det finns ett tak som inte går att passera. Därför har vi istället valt att använda programspråket Scala och utvecklingsmiljön Kojo, som uppfyller samtliga mål. I likhet med Scratch, finns de på svenska.

Scala är ett modernt och kraftfullt programspråk som bygger på det allra senaste inom dataforskningen. Det rör sig om ett globalt projekt, finansierat med utvecklingsmedel från EU, som leds av Martin OderskyEPFL i Lausanne. Scala har bland annat kommit till nytta i utvecklingen av Twitter, Linkedin och Netflix.

Även Kojo är ett globalt projekt. Det leds av Lalit Pant, som driver företaget Kogics i Indien. Här bidrar Lunds tekniska högskola med finansiering och hjälp med översättning och kodning.

Det finns redan några exempel från skolor i andra delar av landet där lärare och elever arbetar med Scala och Kojo, berättar Björn Regnell.

- Svenskläraren Karin NygårdsSjöstadsskolan i Stockholm är nog det mest välkända svenska exemplet på hur man kan arbeta med programmering i skolan. Hennes undervisning i digitalkunskap pekar i intressanta riktningar. Ett annat utmärkt exempel är Halmstads kommun, där flera förskolor och skolor är igång med programmering och datalogiskt tänkande.

Visionen för samarbetet mellan Lunds tekniska högskola och Tunaskolan är att lärarna tillsammans ska utveckla öppna lärresurser inom och över ämnesgränserna som visar programmeringens pedagogiska möjligheter. Dessa kan sedan användas av lärare på andra skolor och på så sätt kan utvecklingen föras vidare. Ett sätt att sprida lärresurserna kan vara att använda Lärarspindeln. Formella och informella samarbeten i det utvidgade kollegiet är också möjligt.

Lärarna behöver inte vara experter på programmering för att sätta igång, säger Anders Erenius.

- Det viktiga är att de tar fram goda idéer om hur programmering kan användas och att de provar dem i verkligheten. Jag, Björn och Sandra hjälper gärna till med det tekniska. Vi har även elever som är duktiga teknikanvändare och som redan idag fungerar som lärspridare och stöd i undervisningen. Flera av dem är kunniga i programmering och de kan också vara till hjälp.

Tröskeln är låg och det krävs inte mycket för att komma igång. Nästa steg är däremot svårare, avslutar Björn Regnell.

- Här är det kollegiala lärandet avgörande! Lärarna måste visa och inspirera varandra och hjälpas åt att komma vidare med den pedagogiska användningen. Lyckas de med det, kan programmeringen göra det lättare att uppnå flera av läroplanens centrala mål. Jag ser fram emot det fortsatta samarbetet med tillförsikt!


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala klyftan, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Lärarrollen | Inga kommentarer »

MatematikkMOOC – lärarfortbildning på nätet

Written by Stefan Pålsson on februari 20, 2015 – 16:29 -

9 mars är det premiär för MatematikkMOOC, en öppen fortbildningskurs i matematikdidaktik på nätet för norska lärare. Kunnskapsdepartementet har tagit initiativet till kursen, som utvecklats av Senter for IKT i utdanningen, Universitetet i Tromsö och Høgskolen i Sør-Trøndelag.

MatematikkMOOCs öppna kurs är ena hälften av en poänggivande kurs som startar i september. Den poänggivande kursen vänder sig till lärare i årskurs 1-7 – särskilt mellomtrinnet (åk 5-7) – som läst obligatorisk matematik på lärarutbildningen.

MatematikkMOOC är resultatet av den norska regeringens satsning Lærerløftet: På lag for kunnskapsskolen, som lanserades i slutet av oktober förra året. Satsningen rymmer bland annat en rekordstor satsning på kompetensutveckling och uttrycker en ambition om att fördjupa norska lärares kunskaper, stärka arbetet i lärarlagen och att ge stöd åt huvudmän och skolledare i utvecklingsarbetet. En månad tidigare presenterade Statistisk sentralbyrå sin kartläggning av norska lärares kompetenser, som visar att många lärare saknar didaktisk och ämnesmässig fördjupning i de ämnen som de undervisar i. I matematik rör det sig totalt om trettiofem procent, och i delar av landet är andelen ännu högre.

Redan 2012 slog den förra regeringen fast strategin Kompetanse for kvalitet, som syftar till att stärka lärares pedagogiska kunskaper och färdigheter i ämnen som anses särskilt viktiga. Hit hör bland annat matematik. Nyligen aviserade Kunnskapsdepartementet att tiotusen matematiklärare ska vidareutbildas under de kommande fem åren. Man hoppas att MatematikMOOC kan bli ett viktigt redskap för att förverkliga det målet.

Strax före stortingsvalet 2013 tillsattes en utredning om hur MOOC kan användas i högre utbildning i Norge. Utredningen MOOC til Norge — Nye digitale læringsformer i høyere utdanning blev klar i juni förra året. Den sändes därefter på remiss till ett antal instanser, och analysen av den är ännu inte avslutad.

MOOC – Massive Open Online Course – är ett begrepp och en företeelse som har sina rötter i konnektivismen, ett socialt och konstruktivistiskt grundat perspektiv på lärande som vilar på dagens villkor och förutsättningar. Nu när vi lever i en ständigt uppkopplad värld, präglad av it och digitala medier, är det nödvändigt att utbildning och undervisning kan dra nytta av detta, menar konnektivisterna.

I början var MOOC informella öppna kurser, där deltagare och kursledare formade och utvecklade innehållet tillsammans. Ett stort antal personer samlades för att diskutera, reflektera och skapa, och för att tillsammans lära sig mer om områden och frågor som man var intresserade av. Form och arbetssätt har förändrats efterhand som MOOC har börjat användas på formella utbildningar.

I den norska MOOC-utredningen nämns tre utmärkande drag för en MOOC-kurs: den ska vara nätbaserad, skalbar och öppen. Med andra ord behöver det inte vara så mycket som skiljer den från en traditionell distanskurs. De informella mooc:arna brukar använda sociala medier på nätet för att sprida information, diskutera och för att skapa och lära tillsammans. På formella utbildningar tar i regel någon typ av lärplattform över de uppgifterna.

MatematikkMOOC använder den öppna lärplattformen Canvas för att skapa en webbaserad infrastruktur för kursen. Själva kursen är helt digital utan fysiska möten och bygger på att deltagarna löser uppgifter och problem  med olika digitala tjänster och lärresurser.

Kursdeltagarna kommer regelbundet att samlas i videokonferenser där de diskuterar och utvärderar varandras arbete. Varje deltagare samlar sina utförda uppgifter i sin portfolio, som vid slutet av kursen bedöms av examinatorn. Särskild vikt kommer att läggas vid hur digitala resurser använts i samarbetet med andra och i arbetet med kursinnehållet. Den öppna kursen bygger främst på att deltagarna återkopplar, bedömer och värderar varandras arbete.

Kursen består av två delar. Den första (öppna) delen innehåller moduler som rör lärande och undervisning i matematik, övergången från heltal till bråk och it i matematikundervisningen. Den andra delen tar upp kunskapsvärdering, övergången från talräkning till algebra samt matematiskt resonerande och matematisk argumentation.

Det är viktigt att det är de digitala delarna av matematikdidaktiken som lyfts fram i bedömningen. Senaste numret av Nordic Journal of Digital Literacy, som jag skrev om förra månaden, ägnas helt åt den norska lärarutbildningen och lärares bristande digitala kompetens, både ur ett allmänt och ur ett didaktiskt perspektiv. Här tar artikelförfattarna upp det akuta behovet av att ta tag i detta, så att lärarna på allvar kan börja dra nytta av de digitala möjligheterna i sin undervisning. Annars blir det svårt att utveckla den norska skolan i en digital riktning den närmaste framtiden.

En annan viktig punkt är att flera lärare från samma skola uppmuntras att delta tillsammans i MatematikkMOOC. Detta är helt i linje med vad som slås fast i Lærerløftet. Vidareutbildning ska inte enbart leda till kompetensutveckling för den enskilde läraren, utan lägga en grund för det gemensamma förändrings- och utvecklingsarbetet på skolorna i Norge.


Postat i kategorin Digitala lärresurser, Distans- och fjärrundervisning, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Kan skolan utvecklas utan teknologiförståelse?

Written by Stefan Pålsson on februari 13, 2015 – 16:24 -

Hösten 2012 skrev jag om det danska forskningsprojektet Technucation – Technological Literacy and New Employee Driven Innovation through Education – som finansierats av Det Strategiska Forskningsråd.  Här har forskare under fyra år undersökt begreppet teknologiförståelse; hur det kan bli en viktig del av lärares och sjuksköterskors kompetens och hur det kan hjälpa dem att utveckla sin yrkesverksamhet i nya riktningar när världen digitaliseras.

Projektet är nu på väg att avslutas och 5 mars arrangeras en konferens i Köpenhamn där resultaten presenteras och diskuteras.

Danmark hör till de länder som satsat mest och längst på att föra in it och digitala medier i undervisningen. Under de senaste åren har satsningarna intensifierats, och sedan augusti 2011 är det en nationell strategi för it i skolan som sätter ramarna för utvecklingsarbetet. Skolan är en viktig del i Danmarks digitala strategi och målet är att it, digitala lärresurser och digitala prov ska vara en självklar och naturlig del av skolans vardag 2020.

För att komma från vision till verklighet satsar den danska regeringen bland annat på infrastruktur, digitala lärarnätverk, samarbete kring framtidens digitala läromedel, skolledare som förändringsagenter och digitala demonstrationsskolor som visar hur de didaktiska möjligheter kan användas i praktiken. Men att gå från en vilja till förändring till verklig förändring är bland det svåraste som finns.

Slutsatsen från Technucation är att satsningarna riskerar att inte nå ända fram eftersom de inte tar tag i det övergripande problemet: lärares och lärarstuderandes teknologiförståelse. Enligt forskarna är en allmän och övergripande teknologiförståelse, fast förankrad i arbetslivets erfarenheter, en viktig del av lärarutbildningen och av lärarnas fortlöpande kompetensutveckling. De måste förstå hur den digitala utvecklingen förändrar undervisningens villkor och förutsättningar för att kunna hantera risker och möjligheter i sitt dagliga arbete. Det krävs också ordentliga möjligheter att prova hur detta kan göras i verkligheten, utanför den ordinarie undervisningen.

I slutet av januari intervjuades Cathrine Hasse, professor i utbildningsvetenskap vid Århus universitet och projektledare för Technucation, i Folkeskolen. Hon konstaterar att fokus ligger på att använda den teknik som man fått tillgång till, exempelvis en laptop, en ipad eller en whiteboard. Det ges sällan möjlighet till kritisk reflektion och analyserande samtal kring hur tekniken kan komma till nytta i det konkreta sociala sammanhang som läraren verkar i.

Cathrine Hasse menar att verktygsperspektivet är vilseledande och alltför förenklat. Det räcker till exempel inte att kunna hantera Facebook, att skypa eller att kunna blogga. Den pedagogiska användningen är varken entydig eller självklar. Tekniken måste ses i ett större samhällsperspektiv, sättas in i det lokala sammanhanget på skolan och kopplas till lärarens yrkeskompetens och elevernas förutsättningar. Detta är inte något som varje lärare kan sköta på egen hand.

I måndags sade Cathrine Hasse i Politiken att de stora satsningarna på it i skolan är bortkastade pengar om inte lärarna får tid, hjälp och stöd för att tillsammans utforska teknikens möjligheter i undervisningen. Det gäller att förstå den viktiga roll som it och digitala medier spelar i vardagen, och hur de både formar världen och vår förståelse av den. Annars blir det svårt att föra utvecklingen framåt i en önskvärd riktning.

Under projektets gång har forskarna intervjuat sjuttiotre lärare och skolledare samt gjort klassrumsobservation i tretton klassrum. Cathrine Hasse betonar i Politiken att det naturligtvis inte går att säga att det ser likadant ut på alla skolor. Men så här såg det ut på de skolor som hon och hennes kollegor besökte, och det finns liknande exempel från andra länder i  forskningsprojekt från andra universitet.

Lene Storgaard Brok, som är verksam på Professionshøjskolen UCC, en av Århus universitets samarbetspartners i projektet, hör till de forskare som genomfört klassrumsobservationer och intervjuer. Häromåret berättade hon om sina erfarenheter i ett reportage i UCC Magasin. Hon slog bland annat fast att det sällan är lärarna som efterlyser hårdvara och program, utan det är beslutsfattare eller skolledare som bestämmer vad som ska köpas in. Trots att detta har en avgörande betydelse för deras arbetssituation, har de i regel inte något att säga till om i den här frågan.

Några skolor och kommuner arrangerar kurser och ger lärarna hjälp och stöd med den didaktiska användningen, och några arrangerar även mötesplatser där lärarna kan diskutera sina erfarenheter med it och digitala medier i undervisningen. På andra håll får varje lärare själv ta ansvar, säger Lene Storgaard Brok. Hon konstaterar att det krävs en systematisk erfarenhets- och kunskapsdelning bland lärarna för att det pedagogiska förändringsarbetet ska fungera. Analys, eftertanke och diskussion är helt enkelt nödvändigt.

Digitaliseringen innebär också att läraren kan nås när som helst via mejl, sms, bloggar, och så vidare. Om inte detta styrs ordentligt, riskerar många lärare att jobba dygnet runt. Om de dessutom ska lära sig att hantera hårdvara, tjänster och program på sin fritid, kan de få en ohållbar situation.

Undervisningens villkor blir helt annorlunda än tidigare när eleverna har varsin dator eller platta och de arbetar problembaserat och kollaborativt i mindre grupper. Läraren kan inte heller styra och leda klassen på samma sätt som tidigare. Eleverna kan i hög grad hjälpa varandra att komma vidare, men det finns även risker när läraren inte längre har full kontroll, menar Lene Storgaard Brok.

Med andra ord är det viktigt att lärarna utvecklar sin teknikförståelse och samarbetar med varandra, så att de kan bli drivande i förändrings- och utvecklingsarbetet. Det krävs också att lärarutbildningarna förbereder de blivande lärarna på den verklighet som väntar när de är klara. Teknologiförståelse behöver inte bli ett särskilt ämne, men det bör vara en övergripande dimension inom utbildningen, menar forskarna i Technucation.

Det är stora skillnader mellan olika kommuner och skolor, så det är nödvändigt att de lärarstuderande tränas i att analysera och reflektera kring de situerade villkor och förutsättningar som de kan komma att möta i sitt kommande yrkesliv. Forskarna har tagit fram en analytisk modell och olika läraktiviteter som hjälper dem med detta. Såväl modell som läraktiviteter beskrivs i en bok som presenteras på den avslutande konferensen.

Framöver kommer Cathrine Hasse och hennes kollegor på Institut for uddannelse og pædagogik på Århus universitet att arbeta vidare med det tvärvetenskapliga forskningsprogram om framtidsteknologi, kultur och lärprocesser som Technucation ingått i. Den digitala utvecklingen går raskt framåt, och det krävs teknologiförståelse och en humanistiskt grundad analys och reflektion för att hantera risker och möjligheter. Det slog Cathris Hasse fast när hon intervjuades av Magasinet Asterisk, som ges ut av institutet.

Robotar, bland annat den fransktillverkade Nao, som jag skrev om i somras, är ett viktigt område att hålla öga på, menar Cathrine Hasse i intervjun. Hur kan robotar användas i undervisningen? Vad kan de lära oss om oss själva och hur vi förhåller oss till varandra, till tekniken och till vår omvärld? Här spelar den teknologiska förståelsen en avgörande roll.

 


Postat i kategorin IT-strategi, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Lärarutbildningen och lärares digitala kompetens

Written by Stefan Pålsson on januari 9, 2015 – 18:18 -

Hur står det till med lärares digitala kompetens? Har lärare de kunskaper och färdigheter som krävs för att de ska kunna ge sina elever en undervisning som motsvarar dagens förutsättningar och krav? Och ger lärarutbildningarna de blivande lärarna den hjälp och det stöd som de behöver i det här avseendet? Detta är frågor som blir allt viktigare i Norge.

Det senaste numret av Nordic Journal of Digital Literacy (NJDL), som ges ut av Senter for IKT i utdanningen ägnas helt åt den norska lärarutbildningen och lärares digitala kompetens. Temanumret är det första i en serie som tar upp mötet mellan lärarutbildningen och skolan i ljuset av den digitala utvecklingen.

I ett tidigare nummer av NJDL, som kom i juni 2013, reflekterar redaktören Morten Søby kring varför det går så trögt med digitaliseringen av den norska skolan och utvecklingen av elevernas digitala kompetens, trots att detta länge legat högt på den utbildningspolitiska dagordningen i Norge. Här nämner han det lokala självbestämmandet och satsningarnas fokus på infrastruktur och att få igång it-användningen som två avgörande skäl. Vad eleverna behöver lära sig, varför det är viktigt och hur undervisningen bör bedrivas har inte fått lika stor tyngd.

I det senaste numret pekar han på att lärarutbildningen ses som det viktigaste hindret för den norska skolans digitala utveckling i den rapport som NMC Horizon Project presenterade senhösten 2013. Här refereras till rapporten om lärares yrkesmässiga digitala kompetens som NIFU gav ut på våren samma år. Den visar att många blivande lärare inte får lära sig hur de digitala möjligheterna kan och bör användas i undervisningen. Detta understryks även i rapporten Nyutdannede lærere, som Senter for IKT i utdanningen gav ut förra våren.

Skillnaderna är stora inom och mellan olika lärosäten, och den undervisning som bedrivs är i hög grad beroende av eldsjälar. Trots att digitaliseringen av samhälle och vardag går allt snabbare, lyfts den inte fram på lärarutbildningen, konstaterar Søby. Konsekvensen blir att alltför många lärare inte utvecklar den digitala kompetens som de behöver för att kunna utöva sitt yrke.

Men hur ska vi se på lärares yrkesmässiga digitala kompetens? Vad är det som de behöver kunna? Detta resonerar Geir Ottestad, Marijana Kelentrić och Gréta Björk Guðmundsdóttir kring i sin artikel. Synen på vad som är en yrkesmässig digital kompetens förändras i takt med att tekniken och samhället utvecklas, och den påverkas av politiska beslut och av olika forskningsperspektiv. De tre författarna presenterar därför en preliminär definition som lyfter fram tre grundläggande dimensioner:

  1. Allmän digital kompetens – att förstå och kunna använda it och digitala medier i vardagen
  2. Didiaktisk digital kompetens – att kunna använda it och digitala medier för att utveckla elevernas ämneskunskaper och -färdigheter
  3. Yrkesspecifik digital kompetens – att kunna använda it och digitala medier för att planera lektioner, utföra administrativa uppgifter, kommunicera med föräldrar, samarbeta med kollegor, och så vidare.

Fredrik Mørk Røkenes och Rune Krumsvik presenterar i sin artikel en genomgång av aktuell internationell forskning om hur blivande lärares digitala kompetens utvecklas på lärarutbildningen. Deras syfte är att ta reda på vad som görs för att lärarstudenterna ska utveckla de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de behöver för att kunna vara yrkesverksamma i ett alltmer digitalt samhälle.

De båda forskarna identifierar åtta olika angreppssätt i sin genomgång av totalt fyrtiotvå empiriska studier från olika länder. Det vanligaste är det som de kallar för det metakognitiva. Med andra ord handlar det om att lärarstudenterna ska reflektera kring de pedagogiska och didaktiska värden som tillförs undervisningen och elevernas lärande när en viss hårdvara, programvara eller tjänst, metod eller modell används.

Mørk Røkenäs och Krumsvik menar att det finns skäl att se positivt på den fortsatta utvecklingen av lärarutbildningen. På många håll arbetar man på sätt som sträcker sig bortom verktygskunskapen och som med olika medel hjälper de blivande lärarna att förbereda sig inför yrkeslivets nuvarande krav och förutsättningar. De påpekar dock samtidigt att en mer systematisk tillämpning av de här sätten att undervisa på lärarutbildningen påverkas av en rad olika faktorer, alltifrån politiska beslut till inställningar och förhållningssätt hos lärarutbildare och lärarstudenter.

Andreas Lund, Anniken Furberg, Jonas Bakken och Kirsti Lyngvær Engelien ger ett sociokulturellt perspektiv på hur lärarutbildningen behöver se på lärares yrkesmässiga digitala kompetens för att kunna förbereda de lärarstuderande för sitt kommande arbete på ett konstruktivt och fungerande sätt.

För det första krävs en förståelse av att synen på hur it och digitala medier ska användas i undervisningen bestäms av synen på kunskap och lärande. Teknikutvecklingen kan göra det enklare att se vilka lärteorier och pedagogiska perspektiv som ligger bakom olika arbetssätt och öppna upp för reflektion, diskussioner och samtal. It i undervisningen handlade länge om att öva och repetera, men nu är det i allt högre grad simulationer, kollaborativt lärande och eget skapande som lyfts fram. Genom att problematisera och diskutera undervisningens design, synliggörs både förutsättningar och mål för elevernas lärande.

För det andra är det nödvändigt att använda it och digitala medier på sätt som utvecklar viktiga färdigheter och förmågor i det ämne som läraren undervisar i. Det handlar både om att hitta nya sätt att lösa didaktiska utmaningar och om att hjälpa eleverna att förstå och hantera de förändringar som den digitala utvecklingen skapar i samhället. I artikeln ger författarna exempel på hur detta kan göras i no-, so- och språkundervisningen.

För det tredje måste de blivande lärarna lära sig konstruktiva sätt att hantera de problem som kan uppstå när it och digitala medier används i undervisningen. Förmågan att leda klassen, motivera eleverna och sätta upp klara riktlinjer, regler och mål är avgörande för att undervisningen ska fungera och för att tiden inte ska slösas bort på spel och chatt.

Monica Johannesen, Leikny Øgrim och Tonje Hilde Giæver visar i sin artikel att lärares yrkesmässiga digitala kompetens rymmer tre delar: förmågan att undervisa i it-användning, att kunna använda it och digitala medier i undervisningen och att undervisa om it och det digitala medielandskapet. Samtliga tre delar måste vara med för att uppfylla styrdoumentens krav, menar de.

Att undervisa i it-användning innebär att lära eleverna att använda digitala enheter, program och tjänster, att utveckla bra sökstrategier, ett etiskt förhållningssätt till information och medmänniskor, och så vidare. It och digitala medier i undervisningen innebär att de används som verktyg ochh resurser för att utveckla elevernas ämneskunskaper och -färdigheter.  Undervisning om it och det digitala medielandskapet  handlar om det dialektika förhållandet mellan teknik och samhälle och tar upp hur den pågående utvecklingen påverkar demokrati, kultur och samhällsliv.

Under de senaste tjugo åren har undervisning med it getts högre prioritet än de båda andra delarna, men nu måste lärarutbildningen ta ett mer helgjutet grepp. Detta ställer nya krav på lärarbildningen och därför behövs det forskning som tar reda på hur detta kan göras på bästa sätt, konstaterar Johannesen, Øgrim och Giver.

Elen Instefjord analyserar i sin artikel vad som krävs på lärarutbildningen för att it och digitala medier i undervisningen ska bli en integrerad del av lärarens arbete. Utifrån två fallstudier visar hon att det inte räcker att den blivande läraren kan använda digitala enheter, program och tjänster. Det krävs också appropriering, det vill säga att bli förtrogen med dem och att förstå hur de kan användas i undervisningen för att utveckla elevernas lärande.

Instefjord menar att lärarutbildningen inte enbart kan lägga fokus på själva teknikanvändningen, utan också betona de didaktiska och pedagogiska dimensionerna i betydligt högre grad än idag. Läraren behöver både kunna använda tekniken och förstå dess värde i undervisningen för att den ska bli en självklar del av den dagliga undervisningen. Detta måste lärarutbildningen därför ta tag i på allvar.


Postat i kategorin Digital kompetens, Lärares lärande, Skolutveckling | 1 kommentar »

Är eleverna redo för dagens digitala samhälle?

Written by Stefan Pålsson on november 28, 2014 – 16:45 -

Digitaliseringen av samhälle, arbetsliv och vardag fortsätter i oförminskad takt, och det ställer i sin tur krav på skolan. För tre veckor sedan skrev jag om OECD och deras syn på en digital förnyelse av skolan. I början av oktober tog jag upp Horizon Report Europe och dess prognos för de kommande fem årens digitala utveckling i Europas skolor.

It och digitala medier börjar bli en naturlig del av vardagen, såväl i skolan som på fritiden, för allt fler barn och ungdomar. Men ger skolans undervisning det stöd som behövs för att alla elever ska lära sig att dra nytta av teknikens möjligheter och börja förstå det nya medielandskapet, där vi i allt högre grad är både konsumenter och producenter?

OECD-projektet New Millennium Learners, vars slutrapport kom för två år sedan, varnade för en ny digital klyfta och en upprepning av gamla sociokulturella mönster. EU:s enkätundersökning Survey of schools: ICT in Education, som publicerades 2013, visar att det går trögt med den digitala skolutvecklingen i Europa och att det fortfarande saknas en genomtänkt strategi för förändrings- och utvecklingsarbetet.

För en vecka sedan presenterade International Association for the Evaluation of Educational Achievement (IEA) resultatet av International Computer and Information Literacy Study (ICILS), som under förra året genomfördes för första gången. Det rör sig om en praktisk undersökning av åttondeklassares förmåga att förstå och använda it och digitala medier i vardagen. Den kompletteras med enkäter till elever, lärare och skolledare, som ger en bild av elevernas sociokulturella bakgrund, lärares och elevers vana vid att använda it och digitala medier samt hur infrastruktur och undervisning ser ut på skolan.

60 000 elever och 35 000 lärare från 3300 skolor i 20 länder deltog i undersökningen. Från EU deltog Danmark, Kroatien, Litauen Nederländerna, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Tyskland. Övriga europeiska länder i ICILS är Norge, Ryssland, Schweiz och Turkiet. De båda provinserna Newfoundland och Labrador samt Ontario representerade Kanada, Buenos Aires representerade Argentina och från Sydamerika deltog även Chile. Dessutom deltog Australien, Hong Kong, Syd-Korea och Thailand.

Rapporten som sammanfattar ICILS bär namnet Preparing for Life in a Digital Age. Eleverna genomförde ett digitalt prov med simulerade autentiska situationer som syftar till att visa i vilken grad de kan använda dator och digitala medier för att söka, hantera, värdera, producera, och dela information i en vardaglig kontext. Elevernas resultat grupperas i fyra olika nivåer, som beskriver elevernas kunskaper och förmågor:

Nivå 1. Eleven kan använda datorn för att utföra enkla uppgifter, till exempel öppna en länk i en ny flik i webbläsaren, beskära en bild och infoga en bild i ett dokument. Hen har ett visst tänkande kring integritet och säkerhet, och inser den möjliga faran med att inte logga ut från sitt personliga konto på en offentlig dator. En elev som inte når upp till nivå ett, klarar inte av att göra den här typen av uppgifter utan hjälp.

84% av eleverna når upp till nivå 1. I Tjeckien är det 98% som gör det och 95 respektive 94% i Norge och Australien.

Nivå 2. Eleven kan använda datorn och nätet för att samla in och hantera information. Hen kan redigera och ändra i ett befintligt dokument och själv skapa informationsmaterial med en enhetlig och fungerande design. Eleven kan bland annat lägga till personer till en kollaborativ arbetsyta på webben, urskilja sponsrade länkar vid sökning i en sökmotor, navigera på en webbplats med enkel och tydlig struktur och skapa enkelt informationsmaterial som förenar text och bild.

61% av eleverna når upp till nivå 2. I Tjeckien rör det sig om 85%, medan 76% klarar det i Norge och i Australien.

Nivå 3 Eleven har tillräckliga kunskaper i it och digitala medier för att samla in och använda information. Hen kan arbeta självständigt, välja informationskällor som är lämpliga för ett givet syfte och utvärdera informationens trovärdighet på ett bra sätt. Elever på den här nivån är mer självständiga än eleverna på nivå två och har ett mer utvecklat kritiskt perspektiv. De är också bättre på att redigera och att själva skapa informationsmaterial, exempelvis en affisch.

23% av eleverna når upp till nivå 3. 37% klarar det i Tjeckien, 35% i Syd-Korea och 34% i Australien.

Nivå 4. Eleven har utvecklat ett kritiskt och reflekterande tänkande kring information. Hen klarar att göra mer precisa sökningar i en sökmotor och kan bedöma informationens trovärdighet och relevans. Eleven kan också skapa informationsmaterial som är anpassade till en given målgrupp och har en förståelse för upphovsrättsliga frågor. Det som skiljer elever i den här katgorin från kategori tre, är att de är säkrare på att hitta och värdera information och bättre på layout, design och målgruppsanpassning när de skapar informationsmaterial.

Endast 2% av eleverna når upp till den allra högsta nivån. I Syd-Korea handlar det om 5%, 4% i Australien och Polen och 3% i Norge och Tjeckien.

99% av eleverna har tillgång till Internet, men i genomsnitt går det 18 elever på en dator. Här är det mycket stora skillnader mellan länderna. I Turkiet går det 80 elever på en dator och i Norge går det 2. 36% av eleverna har använt dator sedan sexårsåldern, 87% använder dator hemma och 54% gör det i skolan. 89% procent känner sig säkra på att hitta information som de behöver på nätet – men det är bara 2% som når upp till den allra högsta nivån och som klarar av att söka information på ett utvecklat och kritiskt sätt. I genomsnitt är det fler flickor än pojkar som når upp till de högsta nivåerna.

Mindre än 50% av lärarna känner sig säkra när de ska använda datorn för att utföra mer komplexa uppgifter, till exempel installera program, samarbeta med andra över nätet och delta i diskussioner i sociala medier. 84% av lärarna har mer än 2 års erfarenhet av att använda it i undervisningen. 22% har utvecklat sina kunskaper genom att gå en avancerad kurs, 33% har gått en introduktionskurs och 46% har lärt sig av sina kollegor.

EU-kommissionen konstaterar att mycket behöver göras för att integrera it i undervisningen och för att förbättra elevernas kunskaper och färdigheter. Detta betonas i EU:s handlingsplan för it i utbildningen, som presenterades i september 2013, och nu krävs konkreta åtgärder.

I alla EU-länder som deltog i undersökningen, med undantag av Danmark och Tjeckien, är det ungefär en fjärdedel av eleverna som befinner sig på de båda lägsta nivåerna och elevernas socioekonomiska bakgrund har en avgörande betydelse.  Här har skolan en nyckelroll för att se till att ge alla elever möjlighet att hantera det digitala samhällets möjligheter och utmaningar – och för att motverka en växande digital klyfta.

Det är också viktigt att se till att skillnaderna mellan könen minskar. Pojkar är i genomsnitt mer intresserade av de tekniska aspekterna av it och digitala medier, men är sämre på den kritiska och skapande hanteringen av information. Alla elever måste få möjlighet att utveckla sin förmåga både när det gäller de tekniska och de kommunikativa aspekterna av it i skolan.

It och digitala medier måste användas på mer kreativa och utvecklande sätt i undervisningen, så att eleverna lär sig det som de behöver i samhälle och vardag. Därför är det viktigt att satsa på en pedagogiskt inriktad lärarfortbildning och att uppmuntra till organiserad kunskapsdelning och ett mer systematiskt kollaborativt lärande bland lärare.

De utmaningar som ICILS pekar på kommer att diskuteras på högnivåmötet Education in the Digital Era, som arrangeras i Bryssel 11 december. Här kommer bland annat utbildningsministrarna i EU:s medlemsländer att medverka, och sedan tidigare står även slutsatserna i Horizon Report Europe på agendan.

Norges utbildningsminister, Torbjørn Røe Isaksen, är nöjd med att norska elever är bland de som presterar bäst i undersökningen. En knapp tredjedel befinner sig på de båda högsta nivåerna. Han är också tillfreds med att norska lärare hör till de mest positiva når det gäller att använda it i undervisningen, men han är samtidigt besvärad av att de digitala möjligheterna bara utnyttjas i en högst begränsad omfattning. 75% av de norska eleverna använder datorn hemma varje dag, men det är bara 8% som gör det varje dag i skolan. 52% av eleverna använder datorn och nätet någon gång i veckan. Endast 6% av lärarna använder interaktiva digitala lärresurser regelbundet. Det är betydligt mindre än genomsnittet i undersökningen, som ligger på 15%.

Utdanningsdirektoratet är i sin kommentar till ICILS bekymrade över att 25% av de norska eleverna befinner sig på nivå 1 eller lägre. Hur ska de kunna hantera tillvaron i ett samhälle som utvecklas snabbt i en digital riktning? Utbildningsministern betonar å sin sida att det måste bli naturligt för skolan att hantera elevernas bristande digitala kunskaper och färdigheter på samma sätt som man till exempel tar tag i läs- och skrivsvårigheter. Det rör sig om grundläggande förmågor, och den hjälp och det stöd som behövs måste sättas in.

Danmark ligger också över genomsnittet i ICILS, men på Undervisningsministeriet är man oroade över att danska lärare fortfarande ägnar sig mer åt traditionell undervisning än elevcentrerade, samarbetsinriktade och undersökande arbetssätt. Departementet menar dock att satsningarna på digitala demonstrationsskolor och Lærernetværket for it i folkeskolens fag kan bidra till att ändra på detta.

I boken Digitale kompetencer: it i danske skolor i et internationalt perspektiv, analyserar forskarna Jeppe Bundsgaard, Morten Pettersson och Morten Rasmus Puck det danska resultatet i ICILS. En viktig slutsats är att danska kommuner satsat mycket på infrastruktur och hårdvara, men att man lagt betydligt mindre energi på att förändra de pedagogiska arbetssätten och att få igång ett mer praktiknära samarbete kring kompetensutveckling, vilket både den danska regeringen, EU och OECD efterlyser.

Nu när de materiella ramarna börjar falla på plats, måste de ämnesdidaktiska frågetecknen kring hur it ska integreras i undervisningen rätas ut, konstaterar de tre danska forskarna.


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala klyftan, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Mötesplats för forskningsbaserad skolutveckling

Written by Stefan Pålsson on november 14, 2014 – 13:35 -

För ett par veckor sedan lanserades den webbaserade tjänsten Acedu av lärarutbildare och forskare i utbildningsvetenskap på Uppsala universitet. Tanken är att lärarstuderande, lärare, forskare och metodiker tillsammans ska bygga en databas som kan bidra till att kvalitetssäkra och utveckla undervisningen i det svenska utbildningssystemet. Det handlar både om att skapa förutsättningar för en forskningsbaserad utveckling av undervisningen och att lägga en grund för ny och fortsatt forskning.

Häromdagen bytte jag några ord med Leif Östman, professor i didaktik, som tillsammans med kollegan Lena Molin står i spetsen för Acedu.

- Bakgrunden till Acedu är att jag under många år försökt få till en ackumulation av den kunskap som finns om undervisning och lärande bland lärare i Sverige, från förskolan till och med högskolan. Det är också viktigt att alla ser att det i grunden handlar om samma profession, oavsett vilken nivå man arbetar på. Därför vill Acedu försöka samla hela professionens kunskaper och erfarenheter och förena den med forskningens insikter och slutsatser.

Utbildningsvetarna i Uppsala har startat ett aktiebolag för att finansiera och driva den här verksamheten. Det har man gjort i samverkan med UU Innovation, som är Uppsala universitets enhet för innovationsstöd.

Förhoppningen är att andra högskolor och universitet vill gå in i verksamheten, så att man gemensamt kan förbättra och utveckla svensk utbildning och undervisning. Acedu kan ses som ett sätt att uppfylla tredje uppgiften, det vill säga att dela med sig av den vetenskapliga  kunskap som skapas på svenska universitet och högskolor.

Kommunerna har inte råd att kvalitetssäkra sin undervisning på egen hand. Tillsammans med andra kommuner och med universitet och högskolor är det möjligt, menar Leif Östman.

- Acedu kommer att byggas upp stegvis i samarbete med skolans aktörer, lärarutbildare, lärarstudenter och utbildningsforskare. Lärare på alla nivåer och i alla ämnen ska dela och diskutera lektioner, undervisningsidéer och bedömningsfrågor kopplat till styrdokumentens undervisningsmål. Det kommer att ske i dialog med verksamma forskare och metodiker och med lärarkollegor från hela landet.

Allt innehåll på Acedu är gratis och skyddas med Creative Commons-licensen Erkännande-Icke-Kommersiell-DelaLika, version 2.5. Det krävs dock medlemsskap, som också är kostnadsfritt, samt inloggning, för att kunna ta del av allt material.

Det går inte att hitta några snabba, enkla lösningar för att utveckla skolans undervisning, utan det krävs ett långsiktigt och målmedvetet arbete, konstaterar Leif Östman.

- Slår man ihop all den kunskap som finns bland lärare och lärarutbildare, så har vi en bra grund att bygga vidare på. Problemet är att forskningen inte ställs samman och att den inte kommenteras, diskuteras och vidareutvecklas. Det ges inte någon organiserad, strukturerad återkoppling och det sker ingen ackumulation av kunskap. Sverige ligger långt framme inom undervisnings- och lärandeforskning, så vi har goda förutsättningar. Men det gäller att dra nytta av forskarvärldens erfarenhet av att bygga kunskap och att tillämpa den på lärarprofessionen för att komma vidare.

Sedan länge finns det flera stora databaser med lektionsplaneringar och -upplägg. Det sker också många viktiga utvecklande samtal i det utvidgade kollegiet, såväl i sociala medier som på knytkonferenser. Vad som krävs är ett maskineri som skapar en vidareutveckling och en kvalitetssäkring. Acedu ska bli en databas som ger en hävstångseffekt åt utvecklingsarbetet i det svenska utbildningssystemet, säger Leif Östman.

- Det är förstås inte bara forskningen som ska in, utan det är minst lika viktigt att lärare kommenterar, ger återkoppling och arbetar vidare med varandras tankar, idéer, upplägg och planeringar. Det behövs en bra dialog och ett fungerande samspel mellan lärarutbildare, forskare och lärare för att utveckla lektioner och undervisning med stöd i forskning och erfarenhet. Här kan man jämföra med utvecklingen av läkemedel: det är först i brukarleden som det går att se effekter och biverkningar.

Med Acedu blir det också möjligt att lägga en mer objektiv grund för lärares meritering, i likhet med det system som finns för forskare. Högskolor och universitet använder citeringsindex för att mäta hur aktiva forskare är med artiklar och peer reviews, och för att se vilket genomslag deras arbete har. I skolan kan man nu börja arbeta på ungefär samma sätt. Lärares kompetens och betydelse kan synliggöras på helt andra sätt än idag. Det är också en viktig del av kvalitetsarbetet i skolan, säger Leif Östman.

- Varje medlems egen sida visar hur den personens aktivitet ser ut. Gör läraren bra lektioner som andra använder och utvecklar vidare? Arbetar läraren om sina lektioner utifrån den återkoppling som ges av kollegor och forskare? Ger läraren konstruktiv återkoppling till andra lärare? Förutom att underlätta meritering, är tanken med den här funktionen att lärare ska börja referera till varandra och visa vilka axlar som deras undervisning bygger på. Då blir det också tydligare hur de tillsammans skapar och vidareutvecklar kunskap. Samtidigt blir medlemssidan en digital cv som ständigt uppdateras och är aktuell.

Med hjälp av Acedu får skolan och resten av utbildningsystemet ett verktyg som gör det möjligt att utveckla undervisningen med grund i forskning och dokumenterad erfarenhet. Förändringarna kommer dock inte att ske över en natt, betonar Leif Östman. Det tar säkert minst några månader innan verksamheten kommer igång och tankesätt och vanor börjar hitta nya vägar.

Förhoppningen är att Acedu kan bidra med en modell som håller på sikt och som underlättar och stärker ett ständigt pågående utvecklingsarbete.

- På de flesta svenska högskolor och universitet finns folk som känner till Acedu, och som är intresserade av att vara med. Detta är inte någon intern Uppsala-verksamhet, utan vi vill samla så många som möjligt. Kommuner, skolor och lärare måste förstås också med på tåget. Det viktiga är att Acedu inte ses som något som är gjutet i sten. Snarare är det ett embryo som rymmer oändliga utvecklingsmöjligheter. Skol- och forskarvärlden bestämmer tillsammans vad det blir!


Postat i kategorin Didaktik, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

OECD och förnyelsen av skolan i en digital värld

Written by Stefan Pålsson on november 3, 2014 – 18:47 -

Här i Sverige, liksom i många andra länder, är det nog PISA-undersökningen man först kommer att tänka på när man talar om OECD och skolan. Men skolan och resten av utbildningssystemet är en viktig del av OECD:s verksamhet.  Det finns en hel avdelning, CERI, Centre for Educational Research and Development, som arbetar med forskning kring utveckling av utbildning, undervisning och lärande.

I februari förra året skrev jag om Trends Shaping Education, en rapport som ges ut vartannat år för att hjälpa beslutsfattare, föräldrar, lärare och andra intresserade att bli medvetna om pågående globala utvecklingsprocesser. Tidigare har jag bland annat tagit upp en delrapport samt slutrapporten i projektet New Millennium Learners, som undersökte vad den digitala utvecklingen innebär för skolan, lärarna, eleverna, undervisningen och synen på kunskap och lärande.

Idag inleddes konferensen Innovation, Governance and Reform in Education, som arrangeras av CERI hos OECD i Paris. Tvåhundra beslutsfattare, forskare, myndighetspersoner och relaterade yrkesgrupper ska under tre dagar lyssna på föredrag och diskussioner, och även själva delta i samtal kring detta viktiga tema. Dagens inledande presentationer och samtal streamades över nätet och är även tillgängliga i efterhand.

I fredags skrev Dirk van Damme, chef för avdelningen Innovation and Measuring Progress Division, som bland annat omfattar CERI, ett inlägg på OECD:s blogg Education Today om konferensen. Här lyfter han fram några centrala problemställningar som kommer att belysas och diskuteras under veckans konferens.

I inlägget konstaterar han att beslutsfattare brukar menar att det är svårt att förnya skolan och utbildningssystemet, eftersom lärarna ofta motsätter sig förändring. Lärarna anser för sin del att det kommer för många påbud om förändring uppifrån. Dessutom hävdas det ofta att skolans undervisning är ineffektiv och föråldrad, trots att det bevisligen sker intressanta och spännande förändringar på många håll. Kanske behövs det nya sätt att se på vad en förnyelse av skolan egentligen innebär? Nya perspektiv på vad som behöver göras för att förändringsprocesserna ska komma igång och börja spridas i systemet samt hur utvecklingen ska styras och kontrolleras  kan nog också behövas, tillägger han.

Idag på konferensen konstaterade Dirk van Damme att den snabba digitala utvecklingen och den växande globala konkurrensen ställer nya och högre krav på skola och utbildning. Inte minst är det viktigt att vara medveten om att begreppet ”överutbildad” inte har någon motsvarighet i verkligheten. Utbildning och ständigt lärande är tvärtom faktorer som ständigt får en allt större betydelse för ekonomin och för hela samhället. En högre utbildning ger större möjligheter på arbetsmarknaden, men den ökar också chansen för att göra sin röst hörd i det offentliga samtalet och att kunna bidra till samhällsutvecklingen, påpekar han.

Det är nödvändigt att skolans undervisning lär eleverna att samarbeta, att vara kreativa och att lösa problem tillsammans, betonar Dirk van Damme. Teamwork blir allt viktigare och är något som alla måste kunna hantera på ett bra sätt. Skolan måste också bli likvärdig och skapa bättre möjligheter för en större social rörlighet. Här återstår fortfarande mycket att göra, tillägger han.

I många länder är det att allvarligt problem att det ställs allt högre krav på skolan när anslag och resurser minskar. Det uppstår alltså en växande klyfta mellan förväntningar och verklighet som kan vara svår att överbrygga. Att göra mer med mindre resurser är svårt och växande sociala problem och ökade ideologiska spänningar i debatten gör inte saken enklare, menar Dirk van Damme.

Ett nytänkande kring skolans undervisning och ett bättre utnyttjande av de möjligheter som den digitala utvecklingen skapar är delar av lösningen på dagens problem, säger Dirk van Damme. Samtidigt är det viktigt att inse att undervisningen inte ska förbereda eleverna för enkelt rutinarbete, utan att de måste ges möjligheter att utveckla ett djupare och kreativt tänkande. De behöver också lära sig att lära självständigt på egen hand och tillsammans med andra, bland annat med hjälp av it och digitala medier. Det näringsliv och det samhälle som vi nu börjar se konturerna av, ställer helt andra krav och ger helt andra möjligheter än vad som gällde igår.

Men är skolan redo för nytänkande? Ja, det menar Dirk van Damme. De projekt som misslyckats har varit toppstyrda och alltför slarvigt genomförda. En förnyelse av skolan innebär en dynamisk förändringsprocess som ger ett större värde åt utbildning och lärande. Undervisningen blir effektivare och bättre samtidigt som likvärdigheten ökar. Men för att detta ska bli möjligt, måste beslutsfattarna förstå att skolan är ett komplext system som inte kan styras genom påbud uppifrån. En ökad decentralisering och större mått av självständighet är viktiga element som måste tas med i beräkningen för att förändringarna ska lyckas. Men samtidigt innebär det att det blir svårare att styra och kontrollera utvecklingen.

Det finns dock inga enkla lösningar, inget recept som alla kan börja tillämpa direkt. Men istället för att se utbildningsystemet som en pyramid, gäller det att se det som ett ekosystem som består av en rad sammankopplade nätverk. Det är det första viktiga steget mot ett förändrings- och utvecklingsarbete som har förutsättningar att lyckas, säger Dirk van Damme. Tillit, möjlighet att utkräva ansvar, ett väl fungerande ledarskap och gedigna yrkeskunskaper hos skolledare och lärare är element som är nödvändiga i det fortsatta arbetet för att målen ska kunna nås.

Vi måste också på allvar börja begrunda skolans centrala roll som samhällsinstitution, hävdar Dirk van Damme. Vilka funktioner fyller skolan i samhället? Hur kan skolan bidra till att forma och förändra samhället?

På konferensens seminarier kommer rapporter och pågående undersökningar från fyra projekt på CERI att delges deltagarna och spela en viktig roll för såväl disksussioner och samtal som för det fortsatta arbetet i medlemsländerna. Mot slutet av sändningen deltog projektledarna i ett panelsamtal där man diskuterade och reflekterade kring sina projekt i ljuset av den pågående samhällsutvecklingen.

Ett av de fyra projekten är Governing Complex Education Systems, som leds av Tracey Burns. Här undersöker man genom konkreta fallstudier i olika länder vilka styrmekanismer och kunskaper som behöver finnas till hands för att utvecklings- och förändringsarbetet ska nå det önskade resultatet. Verkligheten är komplex med många aktörer som vill vara med, och det måste beslutsfattare och myndigheter ta hänsyn till för att kunna nå ända fram. Vilka kunskapssystem är nödvändiga? Hur utövas styrning och kontroll på ett effektivt och framgångsrikt sätt?

Projektet Innovation Strategy for Education and Training, som leds av Stéphan Vincent-Lancrin, tittar närmare på vilken utbildning och vilka förmågor som behövs i innovativa samhällen. Man undersöker också hur nytänkande och en ständig strävan efter förbätring och utveckling kan uppmuntras och stödjas i medlemsländernas utbildningssystem. Frågan om hur man ska bära sig åt för att mäta mängd och omfattning av nytänkande inom skola och utbildning är en viktig del av arbetet. I somras kom en rapport som resonerar kring detta.

Innovative Learning Environments har pågått sedan 2008 och leds av David Istance. Det är nu inne i sin tredje och sista fas: tillämpning och förändring. De båda föregående faserna har undersökt forskningsläget och gjort fallstudier kring nytänkande projekt.

Under forskningsfasen tog man fram rapporten The Nature of Learning: Using Research to Inspire Practice. En viktig del handlar om att synliggöra hur den snabba tekniska utvecklingen och den ökade pedagogiska användningen av it och digitala medier har flyttat gränserna för vad som är möjligt. Förra året kom rapporten Innovative Learning Environments, som syntetiserar ett stort antal fallstudier och visar hur digital teknik och pedagogik kan samspela på ett bra sätt. Ungefär samtidigt kom Leadership for 21st Century Learning, som fokuserar hur lärandet ska se ut för att fungera på ett bra sätt i dagens förutsättningar. I den avslutande rapporten, som är på gång, analyseras vad som behöver göras för att nya lärmiljöer och pedagogiska arbetssätt, som drar nytta av den digitala utvecklingen, ska spridas och bidra till att förändra och utveckla skolan.

Innovative Teaching for Effective Learning, som leds av Sonia Guerriero, fäster blicken på vad lärare som kunna för att undervisa effektivt och utvecklande när digitaliseringen och den globala samhällsutvecklingen ändrar förutsättningarna. Här är det också viktigt att bygga vidare på aktuella resultat från kognitionsforskningen. Under 2015 och 2016 kommer projekt att genomföra en enkät för att ta reda på hur det ser ut i medlemsländernas lärarkårer. Med utgångspunkt i resultatet kommer man sedan att hjälpa till med att ta fram forskningsbaserade riktlinjer för hur detta ska hanteras.

Innan sändningen från OECD avslutades, slog Tracey Burns fast att nytänkande och genomgripande förändringar alltid innebär en risk för misslyckande och att det även kostar en hel del pengar att tänka om och att pröva nya vägar. För många beslutsfattare och verksamma i skolans värld kan det vara enklare att fortsätta som man brukar göra och istället satsa på att förbättra verksamheten inom ramarna för det man känner till och är väl bekant med.

Kortsiktigt kan det kännas som en vinst att inte ändra för mycket, tillade Tracey Burns. Men vad kostar det egentligen att hålla fast vid status quo när vi vet att det globala samhället håller på att förändras i grunden, och att detta i stor utsträckning ställer helt andra krav på undervisningen och på elevernas kunskaper och färdigheter?


Postat i kategorin Gemensamt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

EduCloud – ett öppet finskt moln med lärresurser

Written by Stefan Pålsson on oktober 22, 2014 – 17:30 -

I våras skrev jag ett inlägg om den finska skolans digitala utveckling och vad som är på gång för att hantera de problem och möjligheter som syns vid horisonten. Undervisnings- och kulturministeriet har mycket att stå i! Grundskolan ska få en ny läroplan, man undersöker hur grundskolans undervisning kan förnyas, ämnesproven för studentexamen ska digitaliseras och en molntjänst för digitala lärresurser ska utvecklas.

I det här inlägget ska jag titta närmare på molntjänsten – EduCloud – som invigdes i Tammerfors idag av utbildningsminister Krista Kiuru. Tjänsten drivs och administreras av EduCloud Alliance på uppdrag av Undervisnings- och kulturministeriet. Det rör sig om ett konsortium som består av it-företag, läromedelsförlag, universitetet och andra högre utbildningar samt Finlands Nationalbibliotek. Nästa år är det tänkt att konsortiet ska ta över helt.

Det handlar om en distribuerad teknisk lösning, baserad på metadata, som ska ge smidig tillgång till läromedel och andra lärresurser genom single sign-on. Lärare och elever är anslutna till EduCloud när de är inloggade i sin lärplattform, och ska alltså inte logga in fler gånger för att komma åt det material som de behöver.

EduCloud vilar på en vision om en öppen molntjänst, byggd av öppen källkod, där såväl läromedelsförlag som andra organisationer, lärare och elever kan tillgängliggöra sitt undervisningsmaterial. Genom att göra det enkelt att komma åt bra lärresurser, hoppas den finska regeringen kunna uppmuntra lärarna att dra nytta av teknikens möjligheter och börja undervisa på nya sätt.

I våras utlyste Kultur- och undervisningsministeriet medel åt lärare som vill hjälpa sina kollegor att komma igång med it och digitala medier i arbetet med eleverna. Tanken är att uppmuntra till kollegialt samarbete och att skapa förutsättningar för ett utvidgat kollegium, ett slags ekosystem där lärare tillsammans förändrar och utvecklar vardagen i skolan. Här har EduCloud en viktig roll.

En annan viktig tanke är att uppmuntra företag och andra aktörer i samhället att bidra till att utveckla skolan i en digital riktning. Det är därför tekniken baseras på öppen källkod och ett öppet API, som gör det möjligt att koppla till existerande tjänster – eller att skapa helt nya.

Men det handlar inte bara om öppen källkod. Målet är att hela utvecklingsprocessen ska vara transparent, så att alla intresserade kan följa med eller delta. Källkod, projektplan och dokumentation finns på GitHub och projekthantering och planering sker i Trello. Engelska börjar ersätta finska som arbetsspråk, projektledningens presentationer om EduCloud finns på Speakerdeck, Twitter fungerar som informationskanal och det finns en öppen diskussionsgrupp på LinkedIn.

Ett samarbete är på gång med Estland och det finns en förhoppning om att andra länder kan dra nytta av det utvecklingsarbete som pågår. Detta är också ett sätt att visa att Finland och finska företag följer med i utvecklingen och tillsammans kan utveckla lösningar för offentlig verksamhet som fyller viktiga behov i samhället. Här har bland annat COSS – Finnish Centre for Open Systems and Solutions – en central funktion.

Imorgon startar den första pilotomgången av EduCloud och totalt deltar tjugo finsk- och svenskspråkiga grund- och gymnasieskolor som använder fem olika lärplattfomar. Pilotomgången avslutas 5 december.

Alla delar av EduCloud är dock inte klara än. Bazaren, samlingspunkt och marknadsplats för lärresurserna, är på banan, men här finns än så länge bara gratismaterial och öppna lärresurser från några förlag och från Nationalbiblioteket. I skarpt läge ska kommersiellt och icke-kommersiellt material samt öppna och slutna tjänster existera sida vid sida och komplettera och konkurrera med varandra. Det är meningen att lärresurserna ska bedömas och rangordnas genom kollegial granskning, ett slags peer review, för att säkerställa att materialet håller en tillräckligt hög nivå.

Forumet för frågor och teknisk support är också igång. Här är tanken att användarna ska hjälpas åt att svara på frågor och lösa problem som uppstår. Inspirationen kommer från Stack Overflow, en sajt med frågor och svar för programmerare, och Stack Exchange, ett nätverk av webbplatser där användarna hjälper varandra att svara på frågor. De som besvarar frågorna belönas enligt ett poängsystem och det uppstår en rangordning av användarna som visar hur bra de anses vara på att ge svar. Även här handlar det alltså om en peer-to-peer-lösning.

Två andra viktiga delar av EduCloud kommer att lanseras nästa år. Den ena är en mötesplats där användarna delar med sig av pedagogiska tips och visar hur olika digitala lärresurser kan användas i den konkreta undervisningen. Här hoppas man att det ska kunna bli en motsvarighet till Thingiverse inom den amerikanska makerkulturen, där användarna delar med sig av det som de skapar samtidigt som de visar och beskriver hur de har gått tillväga. Den andra delen som återstår är ”virtuella arbetsrum”, där lärare, it-pedagoger och andra yrkesgrupper kan samarbeta och utveckla undervisningen tillsammans.

Det blir intressant att följa utvecklingen!


Postat i kategorin Digital infrastruktur, Digitala lärresurser, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Den digitala utvecklingen av skolan i Europa

Written by Stefan Pålsson on oktober 8, 2014 – 16:12 -

I slutet av förra veckan presenterades Horizon Report Europe, 2014 Schools Edition, som ger en prognos för de kommande fem årens digitala utveckling i Europas skolor. Rapporten har tagits fram av New Media Consortium (NMC), en amerikansk icke-vinstdrivande organisation som arbetar med den här typen av prognoser sedan tolv år tillbaka, i samarbete med EU-kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur samt Institute for Prospective Technological Studies (IPTS).

NMC ger varje år ut globala rapporter som ställer prognoser för den digitala utvecklingen inom skola, högre utbildning och muséer. Ibland gör man även mer geografiskt eller sektoriellt begränsade utblickar. Förra året tog NMC bland annat fram en rapport med fokus på skolan i Norge och i januari nästa år kommer en skandinavisk utblick.

Analytikerna på NMC använder delfimetoden för att prognostisera kring vad som kommer att hända under de närmaste årena. I rapporten identifieras sex nyckeltrender som driver på den digitala utvecklingen, sex viktiga utmaningar som på olika sätt lägger hinder i vägen och sex teknikutvecklingsområden som ändrar förutsättningarna för undervisning och lärande.

Nyckeltrender:

  1. Växande användning av sociala medier i undervisningen, för lärares kompetensutveckling (det utvidgade kollegiet) och för samverkan med hemmet och resten av samhället (slår igenom inom ett till två år).
  2. Nya perspektiv på lärarrollen i riktning mot mentor och coach (slår igenom inom ett till två år).
  3. Större fokus på öppna lärresurser som kan vidareutvecklas och delas (slår igenom inom tre till fem år)
  4. Ökad användning av blended learning, det vill säga undervisning som kombinerar nätet och klassrummet (slår igenom inom tre till fem år).
  5. Nya pedagogiska modeller för undervisning på nätet (det tar fem år eller mer innan trenden slår igenom).
  6. Datadrivet lärande och datadriven formativ bedömning  – lärandeanalytik som drar nytta av den information som eleverna genererar när de använder digitala lärresurser (det tar fem år eller mer innan trenden slår igenom).

De sex viktiga utmaningarna för skolan delas in i tre kategorier: okomplicerad (solvable), komplicerad (difficult) och mycket komplicerad (wicked). Okomplicerade utmaningar är lätta att förstå och lätta att hantera. Komplicerade utmaningar är lätta att förstå, men inte alldeles enkla att hantera. Mycket komplicerade problem är både svåra att greppa och svåra att hantera.

1. Integrera it i lärarutbildning och kompetensutveckling (okomplicerad).

Undersökningen Survey of schools: ICT in Education, som kom i april förra året, lyfte  fram problemet med lärarnas bristande förmåga att använda de digitala möjligheterna i sin undervisning. Lösningen är att medlemsländerna börjar tänka strategiskt kring skolans digitala utveckling och lägger ett tydligt didaktiskt perspektiv på it-användningen i lärarutbildning och kompetensutveckling. Här är även det informella lärandet och kunskapsdelningen i det utvidgade kollegiet viktigt. EU:s handlingsplan Opening Up Education, som kom för ett år sedan och rymmer tjugofyra olika satsningar, har som övergripande syfte att få in den digitala revolutionen i utbildningssystemet. Här finns både stöd åt nätverk för lärares kunskapsdelning och kompetensutveckling och incitament för att skapa och använda öppna digitala lärresurser.

2. Elevernas låga digitala kompetens (okomplicerad).

Digitaliseringen av samhället ställer nya krav på kunskaper och färdigheter, både för att kunna fungera som aktiv medborgare och för att finna en plats i arbetslivet. Att kunna lösa problem tillsammans med andra, kreativitet, självständigt lärande och ett globalt medvetande är några exempel. DIGCOMP: A Framework for Developing and  Understanding Digital Competence in Europe, som IPTS publicerade förra året, vill göra det lättare att få in den digitala kompetensen i styrdokumenten och i skolans praktiska verksamhet genom att klargöra vad det handlar om. Europeiska skoldatanätets utvecklingsprojektet iTEC – Innovative Technologies for an Engaging Classroom, som jag skrev om förra året, och som avslutades tidigare i år, ger praktiska exempel på hur lärare och elever kan arbeta.

3. Blanda formellt och informellt lärande (komplicerad).

Det finns ett stort intresse för att eleverna i högre grad ska kunna ägna sig åt ett mer självstyrt och nyfikenhetsbaserat lärande utanför skolan, t. ex på på bibliotek, museer och science center. Behovet och nyttan är är lätt att se, men det är svårare att verkligen göra det. Problemen hänger samman med att det är svårt att värdera elevernas informella lärande inom ramen för det bedömningssystem som gäller i skolan. Många institutioner utanför skolan är på god väg att skapa kreativa och inspirerande lärmiljöer. Därför är det viktigt att medlemsländerna tar fram riktlinjer som underlättar för lärarna att validera och bedöma elevernas informella lärande.

4. Skapa möjligheter till autentiskt lärande (komplicerad).

Att lösa verklighetsbaserade problem är både ett bra sätt att utveckla elevernas lärande och en väg att väcka deras intresse och engagemang. Värdet är enkelt att uppfatta, att göra det i praktiken är inte lika enkelt. Det krävs både stöd från beslutsfattarna och från det omgivande samhället för att detta ska bli möjligt att genomföra. Horizon Report lyfter fram behovet av att utveckla autentiskt lärande inom matematematik, naturvetenskap och teknik, eftersom elevernas intresse sjunker och deras kunskaper försämras. Här kan det ökade intresset för makerkultur vara en möjlig väg framåt.

5. Komplext tänkande och komplex kommunikation (mycket komplicerad).

Barn och unga måste lära sig att förstå och att leva i den uppkopplade och digitala värld de växer upp i, som blir alltmer präglad av komplexa nätverk, den semantiska webben, big data, robotar, artifiiciell intelligens, och så vidare. Det handlar om att förstå den komplexitet som formar tillvaron och att kunna hantera den. Här befinner vi oss än så länge på ett tidigt stadium – men det är ett problem som blir allt viktigare för skolan att kunna lösa.

6. Elever som medskapare i undervisning och lärande (mycket komplicerad).

När läraren i allt högre grad blir en mentor och vägledare, är det viktigt att eleverna blir delaktiga i att forma sin undervisning och att utveckla de lärmiljöer som behövs för ett mer undersökande lärande. Men hur går det till i praktiken? Har yngre elever de kunskaper och insikter som krävs för att kunna ta det ansvaret? Här finns det ännu många frågetecken. Horizon Report pekar på Legos satsning på en skola i Danmark, International School of Billund, som en möjlig väg framåt att skapa en mer elevcentrerad och självstyrd undervisning som förenar lek och kreativ med en gedigen kunskapsutveckling.

De sex teknikområden som är på väg att ändra förutsättningarna för undervisning och lärande är, enligt Horizon Report:

  1. Molnet (slår igenom inom ett år)
  2. Surfplattor (slår igenom inom ett år)
  3. Spel och spelifierat lärande (slår igenom inom två till tre år)
  4. Mobilt lärande (slår igenom inom två till tre år)
  5. Personanpassat lärande (slår igenom inom fyra till fem år)
  6. Virtuella laboratorier – digitala miljöer som simulerar fysiska laboratorier (slår igenom inom fyra till fem år)

Horizon Report använder den modell som utvecklades av forskare på IPTS för DIGCOMP för att synliggöra hur skolans verksamhet påverkas av de trender, utmaningar och teknikområden som identifierats. Den ovanstående bilden visar att det rör sig om åtta element som behöver samspela för att undervisningen ska utvecklas och förändras:

  1. Infrastruktur
  2. Styrdokument och innehåll
  3. Bedömning
  4. Lärandepraktiker
  5. Undervisningspraktiker
  6. Organisation
  7. Ledarskap och värderingar
  8. Connectedness – att vara sammankopplad i sociala nätverk och med samhället utanför skolan

Trender, utmaningar och teknikområden måste hanteras på tre nivåer, konstaterar Horizon Report. Det handlar om beslutsfattare och politik, skolledning och ledarskap samt den praktiska hanteringen, på skolgolvet. Samtliga tre nivåer måste vara i balans för att det ska kunna ske en konstruktiv och genomgripande förändring i skolan.

EU:s handlingsplan Opening Up Education anger tonen för det fortsatta arbetet. Analys och resonemang i Horizon Report kommer att tas upp på högnivåmötet Education in the Digital Era, som arrangeras i Bryssel 11 december. Här kommer bland annat utbildningsministrarna i EU:s medlemsländer att medverka.


Postat i kategorin Digital kompetens, Informellt lärande, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | 3 kommentarer »
RSS