Enligt skollagen ska den svenska skolan vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det innebär både att skolans verksamhet ska präglas av ett kritiskt, vetenskapligt, sätt att tänka och att aktuell forskning, ny teknik och nya arbetssätt kontinuerligt ska komma till användning i den dagliga verksamheten. Men vad krävs för att detta ska fungera i praktiken? Det har riksdagens utbildningsutskott tagit reda på, och rapporten presenterades i en öppen utfrågning i onsdags: Hur kan ny kunskap komma till bättre användning i skolan?

Rapporten bygger på en enkät bland lärare och skolledare, en genomgång av litteraturen inom området samt en sammanställning av intervjuer med aktörer som arbetar med att kommunicera aktuell forskning till skolan.

I enkäten svarar en majoritet av skolledarna och lärarna att de behöver ta del av och tillämpa ny kunskap för att kunna förbättra undervisningen, men bara omkring hälften av lärarna anser att detta ingår i deras arbetsuppgifter. De allra flesta tar dock regelbundet till sig nya insikter från forskning och undervisningspraktik. Framför allt rör det sig om ny teknik, det vill säga it, men även om nya ämneskunskaper och rön kring skolans psykosociala arbetsmiljö.

Skolverket är den främsta källan till ny kunskap såväl bland skolledare som lärare. Skolledarna drar även nytta av de resurser som finns på högskolan onch på den lokala utbildningsförvaltningen, medan lärarna främst drar nytta av kollegerna och skolledningen.

Enkäten visar också att det är få skolor som faktiskt har en plan för hur inhämtning, spridning och tillämpning av ny kunskap ska bedrivas. Endast var tionde lärare och var fjärde skolledare uppger att det finns en sådan plan på skolan. Det är bara knappt häften av lärarna som upplever att de får stöd från skolledningen när det gäller att hämta in och tillämpa nya kunskap. Bland skolledarna är det något mer än hälften som menar sig ha stöd i detta från sin ledning.

De allra flesta skolledare och lärare, omkring nio av tio, anser inte att de har tillräckligt med tid för att kunna tillgodgöra sig och börja använda ny kunskap i sitt arbete. Förutom tid är det viktigt att känna sig motiverad att söka ny kunskap och att det finns tydliga syften och mål med detta. Fyrtio procent av lärarna upplever att bristen på stöd från skolledningen i det här avseeendet utgör ett tydligt hinder.

I genomgången av forskningslitteraturen, framgår att spridning och tillämpning av ny kunskap måste ses som en process som består av flera steg. Det är medarbetarnas subjektiva uppfattningar som avgörs hur den nya kunskapen tas emot, och det räcker inte att presentera eller att försöka övertyga om att det rör sig om ”rätt kunskaper”. Istället handlar det om att förankra förändringsbehovet bland medarbetarna, skapa samsyn, ge kompetensutveckling och stöd och att visa varför den nya kunskapen är relevant för skolan och leder till önskvärda förbättringar.

Det är skolans och medarbetarnas behov av forskning och praktiska erfarenheter som ska vara vägledande för utvecklingsarbetet. Därför är det avgörande att ledningen regelbundet undersöker vilka behov som finns inom organisationer och hur förutsättningarna  för förändring faktiskt ser ut. Det gäller också att fokusera på några få förändringsområden, annars är risken stor att uppgiften blir för stor och att arbetet inte leder någonstans. Planeringen är viktig, och det gäller både att förankra förändringarna och ha en beredskap för att hantera det motstånd som kan uppstå på ett bra sätt.

Ledningens engagemang har stor betydelse, men det gäller också att sprida ansvaret bland medarbetarna, att dra nytta av informella ledare och att få igång en kollegial samverkan och coachning. Det är även viktigt att tillämpningen av de nya kunskaperna blir en naturlig del av vardagen, att förändringsarbetet uppfattas som relevant och att alla får den tid som de behöver för att lära sig att tänka och arbeta på nya sätt. Kunskaperna ska också vara enkla att använda, och medarbetarna behöver kunna se positiva resultat ganska snabbt.

Litteraturgenomgången visar att lärarna har ett stort ansvar att ta till sig ny kunskap för att utveckla sin undervisning och för att förbättra elevernas lärande. Men för att lyckas med detta måste de ges de förutsättningar som krävs för att detta ska vara genomförbart. Med andra ord spelar statens riktlinjer, skolhuvudmännens planer och strategier samt rektorernas ledning en stor och viktig roll.

Sammanställningen av intervjuerna visar att den praxisnära forskning som skolan behöver i stor utsträckning saknas, och att den som faktiskt finns är svår att överblicka. Inom det här området finns det med andra ord mycket att göra. Det krävs också att skolan som organisation kan värdera, bedöma och tillgodogöra sig den forskning och de praktiska erfarenheter som finns. Därför är det av stor betydelse att skolan kan bli en lärande organisation med professionella ledare och arbetslag som delar kunskap och lär tillsammans. Här är det möjligt för den nya lärarutbildningen att lägga en viktig grund för den kommande generationen av lärare.

Skolan behöver ockå bli en öppen organisation som villigt samarbetar med andra yrkesområden för att dela erfarenheter och kunskaper. På så sätt kan skolan samtidigt bli en attraktiv och utvecklande arbetsplats för flera, konstaterar rapporten.

I den här rapporten finns bland annat ledtrådar till vad som behöver göras för att få fart på den pedagogiska it-användningen ute i den svenska skolan. Skolverkets rapport om it-användning och it-kompetens i skolan, som presenterades i mitten av april, pekar bland annat på avsaknaden av genomtänkta planer och strategier, många rektorers sviktande förtroende för sin egen förmåga att leda utvecklingen i it-realterade frågor och det stora kompetensutvecklingsbhovet bland lärarna.

Grundförutsättningen för att skolan och lärarna ska börja använda ny kunskap och utveckla undervisning och verksamhet, är att det finns en förståelse i hela ledningskedjan kring de vilkor som krävs för att forskning ska kunna omvandlas till praktik. Här är politiker och tjänstemän minst lika viktiga som skolledare och lärare.

I slutet av januari gav OECD ut boken Trends Shaping Education 2013, som ger en lättläst presentation av viktiga globala utvecklingsprocesser som påverkar skola och utbildning. Syftet är att ge beslutsfattare, skolledare, lärare, föräldrar och alla andra intresserade en översiktlig bild av hur världen förändras, och att stimulera till tankar och diskussioner om vad detta kan betyda för den fortsatta utvecklingen.

De senaste åren har flera internationella rapporter pekat på behovet av en bredare utbildnings- och skoldebatt, som tar sig an de pågående samhällsförändringarna. Horizon Report, K-12 Edition lyfte fram detta 2010, och konstaterade då att det nuvarande skolsystemet inte kan hantera de nya förutsättningar som skapas. Därför behövs det både mer forskning, fler experiment med nya sätt att undervisa och en mer djupgående offentlig debatt för att vi tillsammans ska kunna hitta nya vägar. Detsamma konstateras i Connected Minds, den avslutande rapporten i OECD:s projekt New Millennium Learners, som gavs ut förra sommaren. Ingen kan med säkerhet säga hur framtiden ser ut. Därför är det nödvändigt att det sker en öppen och konstruktiv dialog kring skolan och samhället som fäster blicken på dagens villkor.

OECD har gett ut Trends Shaping Education vid två tidigare tillfällen, 2008 och 2010. I årets upplaga fokuserar man, precis som tidigare, på OECD-länderna, men tar även med de snabbväxande BRIC-länderna och andra länder som får en växande betydelse, bland annat Indonesien och Sydafrika, om den tillgängliga informationen är tillräcklig. Totalt analyseras utvecklingen inom trettiofem olika områden, grupperade i fem breda teman:

1. Globalisering
2. Hälsa, välmående och ett gott samhälle
3. Arbetsmarknaden och dess krav på kunskaper
4. Den moderna familjen
5. Den digitala utvecklingen

I boken konstateras att de fyra första trenderna är långsiktiga, linjära och överlag tämligen stabila. Den femte trenden, den digitala utvecklingen, är svårare att förutsäga, är mer kortsiktig och utvecklas exponentiellt. Dessutom påverkar den de andra trenderna.

Efter varje område i boken ställs frågor som kopplar den pågående utvecklingen till skolan och till undervisningen. Här finns det inte några givna svar, utan tanken är att så frön till tankar och diskussioner. Till varje område finns också referenser, lästips och förklaringar av termer och begrepp.

Globaliseringen handlar om att kommunikation och rörlighet ökar över hela världen. Det innebär bland annat att världshandeln ökar, att turism och långväga resande växer och att ländernas befolkning blir mer blandad och mångkulturell. Samtidigt förändras den ekonomiska och politiska maktbalansen, klyftan mellan fattiga och rika ökar och natur och miljö utsätts för växande påfrestningar.

Detta innebär rejäla utmaningar för världens beslutsfattare – men också för skolan och hela utbildningssystemet. Vad kan skolan göra för att hantera den växande mångfalden och för att dra nytta av olika perspektiv, erfarenheter och kunskaper? Hur kan skolan förbereda eleverna för ett globalt, mångkulturellt och dynamiskt samhälle? Vilken roll har skolan för att öka medvetenheten om miljöhot och en förståelse för behovet av långsiktig, hållbar utveckling? Vad krävs för att skola och utbildning ska kunna minska ekonomiska och sociala klyftor inom och mellan länder och regioner?

Urbaniseringen och framväxten av megastäder ökar, särskilt i utvecklingsländerna. Det påverkar förutsättningarna för en god levnadsmiljö, säkerhet och trivsel, social balans och psykiskt välmående. I de mest utvecklade delarna av världen konstateras att fetma och andra hälsoproblem innebär ökade kostnader för samhället, såväl för förebyggande åtgärder som för vård. Människors politiska engagemang och vilja att aktivt arbeta för att delta i samhällsdebatt och politiskt förändringarbete minskar generellt inom OECD.

Vad kan göras för att skapa stimulerande lärmiljöer i städer som blir alltmer tätbefolkade, med färre gröna områden, sämre luft och växande sociala problem? Hur kan skolan stimulera en mer hälsosam livsstil? Hur kan undervisningen väcka det politiska intresset och hjälpa barn och ungdomar att utvecklas till engagerade medborgare som kan stärka det demokratiska samhället?

Arbetsmarknaden präglas fortfarande av stora genusskillnader, både när det gäller yrkesval och livsinkomst. Samhällsekonomin blir alltmer kunskapsintensiv och det ställer krav på högre utbildning, mer forskning, kreativitet, initiativförmåga och ett livslångt lärande. Arbetsmarknaden blir också mer flexibel, vilket innebär att kraven på egenföretagande och entreprenörskap ökar. Samtidigt får vi en allt större inkomstklyfta i samhället och många riskerar att stötas bort till utanförskap och fattigdom.

Vad kan skolan göra för att vägleda eleverna bättre när det gäller yrkesval och för att radera stereotypa perspektiv på kön och sociala grupper? Hur kan skolan förbereda eleverna på ett globalt, uppkopplat, samarbetsinriktat och ständigt föränderligt yrkesliv? Vad krävs för att skolans undervisning ska hjälpa eleverna att tänka entreprenöriellt och kunna hantera en tillvaro som egenföretagare som ställer krav på ständigt utveckling? Hur kan skolan motverka utanförskap och främja social mobilitet och utveckling?

Familjen ser annorlunda ut idag än för bara några decennier sedan. Många lever allt längre, allt färre gifter sig, antalet barn blir färre och många blir föräldrar senare i livet. Vad krävs för att skolan ska kunna behålla äldre lärare i skolan? Vilka krav kommer den äldre delen av befolkningen att ställa på utbildningssystemet när det gäller personlig och kulturell utveckling? Vad innebär de förändrade familjestrukturerna för skolan? Vad betyder det att allt fler inte har några syskon i skolan? Hur kan skolan möta äldre föräldrars ökade intress för och engagemang i sina barns lärande?

Den digitala utvecklingen och den ständiga uppkopplingen ställer många och svåra krav på skolan och på undervisningen. Vad innebär det för skolan att de flesta, åtminstone i den mer utvecklade delen av världen, numera har tillgång till Internet? På vilka sätt påverkas och förändras skolan av digitaliseringen? Vad krävs för att beslutsfattare och lärare ska få en bättre förståelse för hur it kan utveckla lärandet i skolan? Hur kan skolan motverka den andra digitala klyftan? Hur ska lärarnas yrkesutveckling kunna hålla någorlunda jämna steg med den snabba utveckling av digital teknik och nya medier?

Överflödet av information och det förändrade medielandskapet där alla kan vara producenter ställer också en rad krav på skolans undervisning och på lärarens kunskaper, inte minst när det det gäller medie- och informationskunnighet. Här handlar det både om att kunna söka effektivt, att granska informationen kritiskt, att kunna lära sig av den, att själv kunna delta i det offentliga samtalet och att förstå hur dagens medier och mediebranschen ser ut och fungerar. OECD nämner inget om skolbibliotek  i boken, men här vill jag även nämna att biblioteksforskare som Ross Todd och Carol Gordon hör till dem som länge lyft fram skolbiblioteksverksamheten internationellt.  De har också betonat dess viktiga roll i undervisningen.

Vad betyder det att många numera ”har världen i fickan” tack vare den mobila utvecklingen? En allt större del av vardagen påverkas och förändras av detta och vi kommunicerar och förhåller oss till information och tillgänglighet på helt andra sätt än tidigare. På vilka sätt påverkar det synen på läroplaner, undervisning, prov, bedömning och på skolans och klassrummets funktion som plats för lärande? Och vad betyder den ökade användningen av appar och nätbaserade tjänster för flexibiliteten, de pedagogiska möjligheterna – och för sökerhet och personlig integritet?

Förra våren skrev jag om UNESCOs presentation av forskning kring mobilt lärande över hela världen. Den här veckan arrangerar UNESCO Mobile Learning Week i Paris, och man har även publicerat riktlinjer kring mobilt lärande för beslutsfattare. OECD lyfter bara frågan i boken, men UNESCO argumenterar både i sina forskningspresentationer och i sina riktlinjer för nyttan och värdet med mobilt lärande. Det ökar möjligheterna att ge alla tillgång till undervisning, oavsett tid och plats. Mobilt lärande kan också öka den produktiva användningen av klassrummet som fysiskt rum för lärande, samtidigt som det blir enklare att ge snabb återkoppling och att överbrygga formellt och informellt lärande. Det ställer även krav på lärarens kunskaper och förmågor, ökar behovet av bra lärresurser och förutsätter strategier för en fungerande infrastruktur samt allas tillgång till tekniken.

Den ökade användningen av sociala medier, den växande marknadsföringen på nätet och den allt större mängden användargenererat innehåll ställer också krav på skolans undervisning. Dels handlar det om att arbeta på nya sätt, mer kollaborativt och problemlösande, och att föra in medierna och elevernas eget medieskapande i vardagen. Det blir också nödvändigt för eleverna att kunna tolka och värdera marknadsföring och andra budskap på nätet, liksom att skydda sig mot bedrägerier, mobbing och andra hot.

Inom EU är Safer Internet Program ett exempel på hur detta kan hanteras – inte främst genom hinder och förbud, utan genom ökad mediekunnighet, såväl hos vuxna som bland barn och ungdomar. I Sverige arbetar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap med lärresurser om informationssäkerhet, Konsument Europa hjälper skolan att hantera digitala utmaningar och möjligheter för privatekonomi och konsumtion och Staten medieråd har utvecklat undervisningsmaterial som utvecklar yngre barns mediekunnighet.

Den globala samhällsutvecklingen har många dimensioner och rymmer både hot och möjligheter. Med den här boken har OECD gett ett bidrag till att utveckla den allmänna kunskapen, att ge stöd åt en konstruktiv global och lokal samhällsdebatt – och möjligheter till en större delaktighet i arbetet med den fortsatta skolutvecklingen.

Under de senaste åren har allt fler skolor och kommuner satsat på att ge sina lärare och elever tillgång till varsin dator. Enligt DIU:s karta över 1-1-satsningar i Sverige är det just nu 220 av landets 290 kommuner som arbetar med detta. Hit hör bland annat Helsingborg, där de kommunala gymnasieskolorna började med varsin dator under hösten 2010. Den kommunala grundskolan omfattades aldrig av den här satsningen för elevernas del, däremot fick alla f-9-lärare varsin dator för två år sedan. Nu funderar politiker och tjänstemän på vad som ska göras framöver.

I mars 2012 tillsattes Ing-Marie Rundwall, som tidigare bland annat varit skolchef i Mölndal och Skara, som ny utbildningsdirektör. Under våren utformades en preliminär it-strategi och ett kompletterande stödmaterial för Kunskapsstaden Helsingborg, det vill säga de kommunala skolorna, från förskolan till och med gymnasiet. It-strategin ger ett ramverk för hur skolorna ska omsätta mål och riktlinjer i praktiken och tar sin utgångspunkt i den pågående globala samhällsutvecklingen, EU:s åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande, de nya läroplanerna samt den nya skollagen.

Målet med strategin är att alla elever ska uppnå läroplanens mål och att de under sina skolår ska utvecklas till kunniga och engagerade samhällsmedborgare. För att detta ska bli möjligt, krävs att undervisningen drar nytta av den tekniska utvecklingen och kan utvecklas med hjälp av den. Det handlar inte bara om att föra in nya tekniska hjälpmedel till undervisningen, utan om att reflektera kring det pedagogiska förhållningsättet till tekniken och hur lärarnas och elevernas roller kan förändras.

- Det finns inte någon central plan för tillämpningen, säger Karin Ollinen, ikt-strateg, Helsingborgs stad. Rektor på varje skola ska ta fram en aktivitetsplan som steg för steg förklarar hur utvecklingsarbetet är tänkt att gå till: vilka inköp som krävs, satsningar på kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte, och så vidare. Planen ska sedan följas upp av respektive verksamhetschef. Tanken är att få igång diskussioner med skolledningarna kring hur de vill göra för att skapa en skola med hög måluppfyllelse, i takt med dagens villkor och krav.

Kommunfullmäktige har i två omgångar beslutat att elevpengen ska höjas, och iår får friskolorna och de kommunala skolorna ökade anslag för sin verksamhet. En del av de här pengarna ska gå till att förverkliga den digitala strategin, och det är rektorn på varje skola som beslutar om vilka åtgärder som ska vidtas.

En viktig och centralt beslutad del av förändringsarbetet är att alla kommunala skolor ska ge elever och personal tillgång till öppna trådlösa nät som är separerade från förvaltningsnätet och som kan användas oberoende av teknisk plattform. Tanken är att göra det möjligt att ta med sin egen utrustning till skolan – telefoner, plattor, laptops med mera – och att använda den på kreativa och utvecklande sätt i verksamheten. Detta provades under våren och hösten på ett gradvis ökande antal skolor. Nu ska alla skolor ges den här möjligheten.

- Det ställer förstås nya krav på lärarna när man inte kan utgå ifrån att alla elever har samma utrustning, konstaterar Karin Ollinen. Men samtidigt innebär det en chans att bryta rutinerna och att försöka hitta nya vägar. Istället för att tänka i traditionella mönster kan det till exempel öppna för att prova webbaserade tjänster och kollaborativa lösningar. Datorn blir inte bara en skrivmaskin, utan ett mångsidigt hjälpmedel som kan ge helt andra dimensioner åt undervisning och lärande.

Den tekniska mångfalden är förstås inte problemfri. Helsingborgs stad är på väg att implementera en lärplattform som i nuläget inte fungerar fullt ut för alla operativsystem, exempelvis för smartphones eller plattor. Skoldatateket har tecknat kommunala serviceavtal för program och tjänster som vänder sig till elever i behov av särskilt stöd. Här är det viktigt att även hitta lösningar som fungerar för mobila plattformar som iOS och Android.

- Vid årsskiftet avslutade vi vår satsning på PIM, och den fungerar som golv för arbetet med att förverkliga it-strategin, berättar Karin Ollinen. 80% av F-9-lärarna och 60% av gymnasielärarna har klarat nivå tre i PIM, så vi har en hyfsad grund att stå på, även om det förstås kunde vara bättre. Jag var PIM-samordnare, och just nu skriver jag på en rapport som både sammanfattar och blickar framåt.

Såväl EU:s undersökning ESSIE som Skolinspektionens kvalitetsgranskning av undervisningen i några ämnen på grundskolan och forskningsprojektet Unos Uno, där Helsingborg deltar med 1-1-satsningen på gymnasiet, visar att det överlag går trögt med den pedagogiska it-användningen i svenska skolor. Skolverket har också nyligen initierat en studie för att få en bättre bild av hur det ser ut med infrastruktur, kompetenser och pedagogisk it-användning i landets olika delar.

I Helsingborg finns det stora skillnader när det gäller datortäthet mellan skolorna. Likvärdigheten kan därför bli en utmaning när ansvaret huvudsakligen ligger på rektorsnivå. Det finns en tradition av lokalt ansvar i Helsingborg, och det är något som både politiker och skolfolk ofta betonar. Frågan om vad som ska skötas centralt och vilket ansvar som läggs lokalt är dock fortfarande öppen.

It-strategin kommer att granskas varje år och uppdateras vid behov. Framtida beslut och satsningar beror i stor utsträckning på hur det går med utvecklingsarbetet på de olika skolorna. En utredning av skolbiblioteksverksamheten kommer dock att genomföra redan i vår.

- Den tekniska mångfalden och de öppna näten kan nog sätta fart på den pedagogiska utvecklingen i Helsingborg, menar Karin Ollinen. Men det förutsätter att skolledare och lärare verkligen tar tag i de nya möjligheterna – och att man delar kunskaper och erfarenheter med varandra, både inom och mellan skolorna. Vi försöker stödja detta centralt genom att arrangera regionala och lokala Teachmeet, och det förekommer förstås redan samarbeten och fysiska träffar mellan flera skolor. Nu drar vi gång på allvar och den fortsatta kursen kommer att beslutas efterhand som behoven blir synliga!

Samhällsutvecklingen och det framväxande digitala medielandskapet är på god väg att ändra villkor och förutsättningar för kunskap och lärande i hela världen. Genom att utnyttja teknikens möjligheter, hitta nya arbetssätt och skapa nya roller för lärare och elever, kan undervisning och lärande fördjupas och förbättras. Detta har UR tagit fasta på när man utvecklat det webbaserade studiematerialet Didaktikens verktyg: Om att lära och undervisa multimodalt för svenska lärare och lärarstuderande.

- De nya läroplanerna, den nya lärarutbildningen och kommuners satsningar på varsin dator och en bättre integration av it i undervisningen är ytterligare skäl till att vi gör den här satsningen, berättar Maria Nordmark, konceptutvecklare på UR. Men det är inte meningen att lärare enbart ska ”surfa runt” på egen hand.

Det rör sig om ett rikt och komplext material under ständig utveckling som kräver tid, struktur, vägledning, samtal och diskussioner. UR:s primära syfte är att innehållet ska användas på ett systematiskt sätt, i organiserade sammanhang, för att verkligen bidra till att utveckla skolans undervisning.

- Didaktikens verktyg är framtaget för att vara relevant för lärarutbildningen säger AnnSofi Persson-Stenborg, ansvarig för arbetet med Didaktikens verktyg på UR. Och förstås i de yrkesverksamma lärarnas fortbildning och kompetensutveckling. Här kan man tänka sig många olika former och sammanhang, anpassade efter de behov som finns.

I våras startade UR en pilotsatsning med ett tiotal medverkande kommuner för att gemensamt ta reda på hur Didaktikens verktyg kan användas i det konkreta utvecklingsarbetet.

- Tanken är att vi ska träffas i Stockholm fyra, fem gånger om året, säger Maria Nordmark. Då byter vi erfarenheter, diskuterar och träffar forskare som berättar om pågående projekt som kan ge oss nya insikter och perspektiv. Vår förhoppning är att kommunerna ska börja nätverka och samverka i högre grad, och tillsammans hjälpa varandra att komma vidare.

Botkyrka kommun är en av de kommuner som deltar i satsningen. 2010 fattade kommunfullmäktige beslut om en långsiktig och strategiskt planerad satsning på it i skolan. It-satsningen sträcker sig från förskolan, där man bland annat använder ipads och dokumentationsplattformen Pluttra. Även i de årskurser som inte omfattas av 1-1-satsningen, arbetar skolledning och lärare för att på olika sätt integrera it i undervisningen.

- Vi har bara börjat resan, men vi har åtminstone kommit förbi det första hindret, konstaterar projektledaren Tony McCarrick. It-satsningen möts av entusiasm och lärarna, skolledarna och eleverna har satt sig på tåget utan invändningar. Det är förstås en styrka som inte ska underskattas! Vi lägger fokus på den pedagogiska utvecklingen – det driver vi med kraft på alla nivåer.

Tony McCarrick betonar att det är väldigt viktigt att vara medveten om vad man ska göra när en sådan här satsning dras igång. I Botkyrka ses satsningen som ett långsiktigt förändringsarbete, men det förutsätter planering och uppföljning av hur förändringarna initieras, stöds och sprids vidare bland skolorna. Annars blir det svårt att verkligen nå fram till målet.

I Botkyrka handlar det om att utveckla hela skolverksamheten och att höja kvalitetsnivån på alla skolor. Hur gör man det på bästa sätt?

- Det rör sig om komplexa frågor som naturligtvis hänger samman med all annan pedagogisk verksamhet, säger Tony McCarrick. Satsningar på infrastruktur, kompetensutveckling och utvärderingar kostar pengar.  Och det måste få kosta, annars blir förändringarna svåra att genomföra. Men det kräver också att vi verkligen kan dra nytta av det som fungerar bra och att vi kan hantera de utmaningar som vi ställs inför. I Botkyrka är politikerna överens över blockgränserna om att vi ska genomföra den här satsningen. Det underlättar förstås vårt arbete betydligt.

Botkyrka kommun har hittills genomfört två delutvärderingar av den pågående satsningen. Fokus ligger inte på själva tekniken och hur den fungerar, utan hur lärarna förhåller sig till och använder den i sitt dagliga arbetet. Delutvärderingarna visar bland annat att lärarna har börjat arbeta mer varierat och att kommunikationen mellan lärare och elever har ökat. Inte minst får eleverna tätare formativa återkopplingar på sitt arbete nu än tidigare. Lärarna bedömer själva att deras förmåga att dra nytta av tekniken har ökat, men de efterlyser samtidigt mer kompetensutveckling så att de klarar att möta utmaningarna.

- Det finns gott om positiva tecken, men vi kan också tydligt se de pedagogiska problem som hämmar utvecklingen, menar Eva Jacquet, som ansvarar för utvärderingsarbetet. Det saknas tid för pedagogiska samtal i arbetslagen och eleverna arbetar alldeles för mycket på egen hand. Kombinationen av 90-talets pedagogik och lärarnas tidsbrist skapar besvärliga sårytor i hela skolsystemet. Det måste vi helt enkelt ta tag i.

Eva Jacquet konstaterar att det är nödvändigt att koppla utbildningsinsatserna direkt mot det som kommer fram i utvärderingarna. Här är det också viktigt att få in relevant forskning, till exempel om hur informellt och formellt lärande kan befrukta och förstärka varandra.

-  Vi behöver få igång pedagogiska samtal om hur man designar lärmiljöer, starta pilotprojekt och lyfta fram goda exempel, säger Eva Jacquet. Och vi måste prova nya pedagogiska metoder för de elever som avvisar skolans undervisningskultur. En tydlig koppling till identitet och jag-utveckling är en förutsättning för att undervisningen och lärandet ska fungera. Lärarna måste intressera sig för elevernas vardag och intressen för att kunna hitta lämpliga ingångar. Det hjälper inte att slå dem på huvudet en gång till med de traditionella metoderna. Att undervisa är en konst och det gäller att kunna knyta an till elevernas världar.

It-satsningen i Botkyrka kan ses som navet i ett stort, övergripande förändringsarbete som omfattar alla led: från förvaltning och skolledning till den pedagogiska personalen.

- Det handlar om betydligt mer än en förändrad lärarroll, förklarar Tony McCarrick. Om inte förvaltningen och skolledningen äger frågorna, kommer den strukturella förändringen inte igång. Ledarskapet är en avgörande fråga i alla led och det krävs många svåra beslut. Den resan klarar vi inte själva, utan vi behöver samarbetspartners som både kan utmana oss och hjälpa oss att komma vidare. Hit hör bland annat UR och det här pilotprojektet, och det ska bli spännande att se hur det kan hjälpa oss!

Tony McCarrick kan redan se det stora värdet med att träffa andra kommuner och att spegla sin egen verksamhet i det som de gör. Han är övertygad om att ingen kommun kan sköta ett sådant här förändringsarbete på egen hand, och att alla måste börja nätverka och försöka hitta passande partners. Just nu har Botkyrka bland annat ett informellt samarbete på gång med grannkommunerna Danderyd och Norrtälje, med syfte att byta idéer och att undersöka om det finns samordningsvinster att hämta.

Det är också viktigt att koppla in forskning och omvärldsbevakning i skolverksamheten på betydligt bättre sätt än idag, hävdar Eva Jacquet. Inte minst handlar det om att ge lärarna ett expertspråk, så att de kan ta tillbaka makten över sin yrkesverksamhet, tillägger hon. Och det är förstås avgörande att se till att alla verksamheter i skolan hänger samman på bra och konstruktivt sätt. Därför ska utbildningsförvaltningens chef snart tillsätta en utredning som tittar närmare på hur skolbiblioteken påverkas av it-utvecklingen i kommunen och hur det är möjligt att uppnå kreativa synergieffekter.

- Digitaliseringen av skolan ger fantastiska möjligheter att öka elevernas makt över kunskap och lärande, säger Eva Jacquet. De kan utveckla sitt eget skapande, knyta samman världen så att den hänger ihop och att utveckla de kunskaper, färdigheter och attityder som är nödvändiga för att kunna förändra den. Det finns inget roligare än att vara en kunskapande människa – det måste skolan kunna visa!

Karlstad är en annan kommun som deltar i UR:s pilotprojekt. Här har den kommunala skolan decentraliserats i hög grad under de senaste tio åren, och det har lett till en väldigt varierad utveckling. Därför vill man nu tänka om och ta tag i detta för att både se till att likvärdigheten kan upprätthållas och att den pedagogiska utvecklingen kan ta fart.

I april fick Karlstad en ny skoldirektör: Göran Isberg, som tidigare bland annat arbetat med it i skolan på Skolverket och varit skolchef i Sandvikens kommun. Tillsammans med honom arbetade Barn- och ungdomsförvaltningen fram utbildningssatsningen Omtanke Karlstad: Lärande i det digitala samhället. Samtidigt tog förvaltningen kontakt med UR och Didaktikens verktyg.

- Karlstads kommuns grundskolor satsar inte på en-till-en, men vi ska ändå arbeta för att it kontinuerligt integreras i undervisningen, säger Ola Henningsson, projektledare för Omtanke Karlstad. Planerna är politiskt förankrade, men det är vi på förvaltningen som har tagit intiativet. Det finns inga ekonomiska förutsättningar att komma med stora löften, och det kommer inte några extra resurser. Men vi kan inte bara sitta och vänta, utan vill se vad det går att göra med det vi har. Och det stora förändringsarbetet ligger inte i själva tekniken, utan i undervisningen och i förmågan att hitta nya vägar med hjälp av tekniken.

Omtanke Karlstad handlar om att utveckla lärarnas kompetens i hela skolverksamheten och om att ge möjligheter för rektorer och förskolechefer att leda ett digitalt förändringsarbete. Det är skolledarna som får bollen och Barn- och ungdomsförvaltningen ska hjälpa dem att förverkliga sina planer och idéer. Bland annat är det viktigt att de kan hantera de viktiga frågor som kommer på agendan när förändringsarbetet dras igång, till exempel incitament och motivation. Detta är därför viktiga delar i den chefsutbildning som införts, och som är en del av Omtanke Karlstad.

Tanken är att arbetslagen tillsammans med skolledningen ska ta fram målbilder för hur man kan använda it och digitala medier för att ge bättre förutsättningar för undervisning och lärande. Därefter kommer Omtanke Karlstad in.

- Vi utgår ifrån arbetslagens målbild och inte ifrån tekniken, berättar Ola Henningsson. Det handlar om att försöka se vad de behöver för att förverkliga sina målbilder, både när det gäller infrastruktur och kompetensutveckling. Vår uppgift är att hjälpa skolledningen att fungera som ledare i skolutvecklingsarbetet, så att de kan ta vara på medarbetarnas initiativkraft och uppmuntra dem att utvecklas vidare.

Ola Henningsson både hoppas och tror att nätverkandet i UR:s pilotsatsning ska ge Karlstad en god grund för det fortsatta arbetet.

- Nu har vi träffats några gånger och börjar så smått att lära känna varandra, säger Ola Henningsson. Vi är på väg att bli ett fungerande nätverk och kan hjälpa varandra att hantera och lösa konkreta problem. Samtidigt får vi inspiration och nya idéer. Bland annat kan vi se att de redaktionella satsningarna Pedagog Malmö och Pedagog Stockholm ger ett utmärkt stöd för den pedagogiska utvecklingen, och initierar spännande kollegiala samtal och nya idéer. Därför ska vi försöka skapa något liknande, fast inte bara för Karlstad utan för hela regionen: Pedagog Värmland.

Ett gott samarbete med kommunens it-avdelning är förstås en avgörande förutsättning för att det pedagogiska utvecklingsarbetet ska lyckas. Att bli bättre som beställare och att kunna föra en initierad och konstruktiv dialog är en viktig del av detta.

- Det är inte möjligt att finansiera varsin dator till eleverna, men de kan ta med sina egna laptops, mobiler och plattor och använda dem i undervisningen, säger Ola Henningsson. Men här är det läraren som avgör. Vi har ett öppet trådlöst nät på skolorna, där eleverna kan logga in med sina egna enheter och komma åt nätet och de gemensamma resurserna.

Ola Henningsson konstaterar att skolbiblioteken också måste vara delaktiga i det pågående förändringsarbetet, men att man ännu inte har nått dit. Det handlar om att få ordentlig fart på det kollegiala samtalet, men det kräver tid och tålamod. Medarbetarnas intressen och kunskapsnivåer skiljer sig mycket åt, och det måste man helt enkelt ta hänsyn till för att en långsiktigt och genomgripande förändring ska bli möjlig. Alla ska med i förändringsarbetet, och alla ska sträva i samma riktning, mot samma mål.

-För att vi ska kunna lyckas, gäller det att vi inte bara höjer lärarnas tekniska förståelse och förmågor, påpekar Ola Henningsson. De mer tekniskt inriktade utbildningsinsatserna behövs förstås, men vi kan inte nöja oss med det.

Det som är avgörande är hur tekniken kan användas i undervisningen och varför det är viktigt att lärarna gör det. Det måste finnas en tydlig pedagogisk målbild som både bygger på teorier och på praktiska erfarenheter.

- Omtanke Karlstad handlar om att göra det möjligt att omsätta teknikens möjligheter i skolans vardag, menar Ola Henningsson. Beslutsfattare, skolledare, lärare och elever måste alla lära sig att förstå och att kunna hantera de villkor och förutsättningar för kunskap och lärande som gäller i dagens samhälle!

It-användningens ökade betydelse i undervisningen kan ses som den röda tråden i de nya styrdokumenten för den svenska skolan. Det konstaterade Skolverkets generaldirektör Anna Ekström för två veckor sedan, på seminariet Spaning på IT i skolan – användarmönster och trender i Sverige, EU och världen. Detta märks dock inte alltid så tydligt, och det finns även tecken på stora skillnader när det gäller it-kompetens och it-användning mellan skolor och kommuner. Hur det står till med detta är Skolverket just nu i färd med att undersöka.

Den långsamma förändringstakten är inget att förvånas över, om man ska tro Francesc Pedró, numera på UNESCO, som ledde OECD:s projekt New Millennium Learners. I den avslutande rapporten, som kom i somras, menar han att it och digitala medier är systemförändrande krafter. Det rör sig alltså inte om några verktyg som utan vidare kan föras i den befintliga verksamheten. Precis som Nesta konstaterar i rapporten Decoding Learning, krävs det både nya perspektiv på undervisning, lärande och kunskap och en djupare förståelse av teknikens möjligheter för att arbetet med it i skolan ska lyckas.

Häromdagen pratade jag med Monica Löfgren, som är klasslärare på Skutehagen, en F-6-skola i stadsdelen Västra Hisingen i Göteborg. Hon insåg att hon stod inför en rejäl utmaning när Lgr11 trädde i kraft vid halvårsskiftet 2011. Det var helt enkelt nödvändigt att börja undervisa på nya sätt och att medvetet integrera it i undervisningen för att kunna svara mot läroplanens krav. Hon undervisade i en sexa.  Det var snart dags att sätta omdöme, och för att eleverna skulle kunna nå upp till de högsta kriterierna enligt Lgr11 i ämnen som bild, samhällskunskap och svenska var hon tvungen att tänka om.

- Jag insåg snabbt att anfall är bästa försvar. Det första steget var att skaffa datorer till mina tjugoen elever. Efter årsskiftet hade vi tre datorer i klassrummet och två elever med särskilda behov hade varsin dator. Jag fick låna ett tiotal projektdatorer av stadsdelsnämnden. De elever som ville kunde ta med sina egna datorer till skolan. Nästa steg var min egen kompetensutveckling. Jag bestämde mig för att under våren gå distanskursen Datorstött lärande, en praktiskt inriktad 7,5-poängskurs i medieteknik, som ges av Linnéuniversitetet på distans, i kvartsfart.

I kursen, där varje deltagare bloggade om sina kurserfarenheter,  ingick att planera, genomföra och dokumentera ett eget projekt. Monica Löfgren beslöt att utgå ifrån det ämnesöverskridande tema som hon redan börjat arbeta med i klassen – I mediernas värld. Här var tanken att eleverna skulle arbeta projektbaserat och kollaborativt med undersökande journalistik, precis som på en modern nyhetsredaktion. Fokus låg på de fem förmågor (”The Big Five”) som enligt lärarutbildaren Göran Svanelids analys av de långsiktiga målen och kunskapskraven är de viktigaste i Lgr11:

1. Analysförmåga
2. Kommunikativ förmåga
3. Metakognitiv förmåga
4. Förmåga att hantera information
5. Begreppslig förmåga

Nyhetstävlingen Presstationen, som drivs av ett konsultföretag i samarbete med Tidningsutgivarna och deras satsning Mediekompass, var en viktig del av projektet. Tävlingen går ut på att eleverna ska få journalistiska uppdrag av sin lokaltidning, så att de lär sig hur journalister arbetar och hur medier fungerar.

- Jag delade in eleverna i åtta grupper med varierande inriktningar. Varje grupp arbetade med olika verktyg och tjänster, så att de kompletterade varandra. Vi använde oss av projektrum i Hjärntorget, som är den lärplattform som Göteborgs stad använder. Här levererade eleverna sina logganteckningar efter varje avslutat pass, och det gav mig helt andra möjligheter än tidigare att ge kontinuerlig formativ feedback genom att skicka snabbmeddelanden. Eftersom Hjärntorget sparar meddelandena löpande, kunde jag automatiskt följa allas lärprocesser och se hur långt grupperna kommit.

Det blev ungefär som ”the flipped classroom”, det vill säga att eleverna var förberedda på vad de skulle arbeta med när de kom till skolan. Istället för att spilla värdefull tid åt förberedelser, kunde lektionerna helt ägnas åt de viktiga frågorna och åt den undervisning och vägledning som eleverna behövde.

- Vi bloggade, redigerade film och gjorde presentationer i Prezi. Eleverna var väldigt entusiastiska och grupperna delade glatt med sig av sina kunskaper till varandra. Resultatet blev att eleverna utvecklade betydligt fler praktiska färdigheter än jag trodde innan vi började. Och de lärde mig en massa tips och tricks!

När klassen arbetade med bloggar kom man in på viktiga frågor som läsbarhet, netikett och upphovsrätt. Monica Löfgren kunde snabbt se att de diskussioner som fördes fick effekter på elevernas beteende.

- De blev mycket schysstare mot varandra efter att vi diskuterat kring netikett och andra etiska frågor. Tidigare hände ibland att de skickade elaka meddelanden till varandra via sms eller Hjärntorget, men det upphörde i stort sett helt. Och när det gäller upphovsrätt fick de en helt annan medvetenhet än tidigare. Vi kom in på Creative Commons, som innebär att upphovsmannnen själv bestämmer vad som gäller, och här hade vi stor nytta av materialet från Webbstjärnan. Eleverna började också tänka på värdet av att skriva så att andra blir intresserade och så att de förstår och har nytta av innehållet.

Monica Löfgren använde ofta Bambuser för att dokumentera sitt arbete med eleverna för sitt projektarbete på kursen. Eleverna använde också själva Bambuser, till exempel när de besökte Janne Josefsson, Johanna Bäckström Lerneby och redaktionen för Uppdrag Granskning på SVT i Göteborg. Eftersom det är så lätt att använda tjänsten, och det till och med går att göra via mobilen, så kom Bambuser ofta till användning.

- Bambuser gav föräldrarna en helt annan inblick i sina barns vardag än tidigare. Om de hade tid och möjlighet, kunde de ibland följa med i realtid och se vad som hände i undervisningen. Annars gick det ju att se efteråt. Alla barn som var med på filmer som lades ut på Bambuser och Youtube hade målsmans tillstånd. Filmer med barn som inte fick målsmans tillstånd, kunde ses av klassens barn och föräldrar i ett slutet rum på Hjärntorget.

Monica Löfgren är noga med att poängtera att det inte handlar om att släppa eleverna fria och att låta dem göra vad som helst.

- Jag var extremt nog med vad jag ville att eleverna skulle göra och vad de skulle uppnå i de olika momenten. Och om de inte gjorde det, såg jag snabbt till att styra dem tillbaka till uppgiften. Tiden skulle inte bara flyta bort, utan grupperna skulle genomföra sitt arbete. Här var också snabbmeddelandena på Hjärntorget viktiga. Eleverna fick veta nästa steg, vi diskuterade planeringen, vem som skulle göra vad, och så vidare.

Kommunikationen och det kollaborativa lärandet stod hela tiden i centrum. Det handlade om att förklara, att visa varandra och att interagera med varandra och med samhället. Det var också viktigt att eleverna lärde sig att använda olika medier, både för att lära sig och för att kommunicera. Ibland kan det vara bättre att se en film än att läsa en bok, och det kan vara bättre att spela in en film än att skriva en text. Datorn ger fantastiska möjligheter att kommunicera, men trots det kan det ibland vara bättre att ses och att samtala bortom skärmen.

Monica Löfgren konstaterar i sin egen utvärdering av projektet att det här sättet att undervisa fungerar alldeles utmärkt. Allt blev naturligtvis inte perfekt, men det är ändå tydligt att det här är en väg som leder framåt.

En stor del av eleverna nådde upp till det högsta betyget i flera av de moment i kursplanerna för bild, samhällskunskap och svenska som de arbetade med i projektet. Det handlade till exempel om att kommunicera budskap med bilder, att reflektera över hur individer och samhällen formas, förändras och samverkar, och om att söka och kritiskt värdera information.

Det framgick också att eleverna fick en god grund för att förstå och hantera ett alltmer komplext och föränderligt samhälle, präglat av ett ständigt informationsflöde, vilket ju är ett av de övergripande målen för skolans undervisning. Ett av de viktiga målen för skolans utveckling uppfylldes också: att  utveckla och pröva nya sätt att undervisa, i samspel med föräldrarna och resten av samhället, för att höja kvalitén på undervisningen, så att eleverna får lättare att nå målen.

- Kursen och projektet i skolan har helt förändrat mitt perspektiv på undervisning. Jag kan inte längre arbeta på samma sätt som innan, nu när jag börjar förstå hur jag kan använda it och digitala medier för att utveckla elevernas lärande. Tidigare har jag varit ganska dålig på att kommunicera vad vi gör i skolan, men nu ser jag vilket värde och vilken betydelse det har. Dels för föräldrarna, men även för kollegor, på min skola och på andra skolor, som vill hitta nya vägar. Det är också viktigt att visa verkligheten som den är, och inte någon förskönad bild. Alla gör fel och misstag, allt blir inte perfekt.

Det här läsåret har Monica Löfgren en fyra, och hon har börjat fundera på hur hon ska dra nytta av sina kunskaper och erfarenheter  tillsammans med de nya eleverna. Lånedatorerna har lämnats tillbaka, så förutsättningarna är inte längre lika bra som i våras.

- Mina fyror deltar i Presstationen och vi ska även vara med i projektet Ung berättare, i likhet med flera andra skolor och klasser här i stadsdelen. I Ung berättare är syftet att eleverna ska utveckla sitt berättande och lära sig att skapa egna böcker, från idé till research, skrivarbete, design och distribution. Vi ska delta i Webbstjärnan med en blogg där vi beskriver hur vi arbetar med de båda projekten. Det kommer att ge goda möjligheter att arbeta med flera viktiga mål i läroplanen och i olika kursplaner, precis som i våras.

Andra vinster med projektet är att stadsdelnämnden och kollegorna börjar bli intresserade. För ett par veckor sedan berättade hon om sitt arbete på Center för skolutvecklings evenemang Torghandel, och nu vill även lärare på andra skolor veta mer.

- Det går inte bara att slänga in datorer och hoppas på att utvecklingen ska komma av sig själv. Vi lärare måste ha de kunskaper och färdigheter som krävs för att dra nytta av it i undervisningen – annars kan vi lika gärna jobba som tidigare. Det är också viktigt att dela med sig och att hjälpa varandra att komma vidare. Vi förlorar ju inte kunskapen för att vi delar den med varandra… Om alla tänkte så, skulle vi lära oss jättemycket!

Förra månaden var det ett år sedan Danmarks barn och undervisningsminister Christine Antorini presenterade sin vision för att utveckla skolan i en digital riktning, på grundval av det bästa från den nordiska utbildningstraditionen: Ny Nordisk Skole. Visionen togs fram efter regeringsskiftet i september, och knöt an till den strategi som den förra regeringen utarbetat och som Folketinget antagit en månad tidigare.

Nu är det dags för nästa steg i arbetet med Ny Nordisk Skole: ett nationellt nätverk av skolledare, en eller två representanter från varje kommun, som tillsammans ska arbeta för att de digitala möjligheterna aktivt integreras i skolans dagliga undervisning. Totalt kommer nätverket att rymma ett drygt hundratal skolledare från hela Danmark.

Det rör sig om ett tvåårigt projekt – ”Digital forandringsledelse i folkeskolen” – där departementet samarbetar med Kommunernes Landsforening och fackförbundet Skolelederforeningen. Projektet startar på initiativ av den praktiknära rådgivningsgrupp som ministern tillsatte i januari för att få kvalificerad hjälp med att hantera viktiga frågor och problemställningar inom området.

Syftet med nätverket är att dela kunskaper och erfarenheter mellan kommunerna, samla erfarenheter och lägga grunden för ett konstruktivt samarbete tvärsöver kommungränserna. Nätverket ska ge skolledarna den hjälp, den inspiration och det kollektiva stöd som de behöver för att kunna fungera som digitala förändringsagenter för skolorna i sina kommuner.

Skolledarna har en central roll när det gäller att få fart på förändring och utveckling. Det visar även det svenska forskningsprojektet Unos uno, som tittar närmare på en-till-en-satsningar i tio kommuner. Strategiska beslut, prioriteringar, incitament, engagemang och kompetens har en avgörande betydelse för att satsningarna ska lyckas. Därför är detta ett viktigt initiativ.

Rent konkret kommer det att handla om att skolledarna ska hitta strategier, metoder och arbetssätt som gör det möjligt för skolledarna att få alla lärare att ta till sig de digitala möjligheterna för att utveckla sin undervisning. Nätverket ska även titta närmare på hur marknaden för digitala läromedel och -resurser kan utvecklas, så att det blir enkelt för lärare och elever komma åt de olika typer av material som de behöver. Det gäller också att se till den digitala infrastrukturen är på plats överallt senast 2014, och att de trådlösa nätverken verkligen fungerar som de ska.

Kommunernes Landsforening lyfte fram behovet av detta i augusti, när de presenterade en enkätundersökning genomfrd bland föräldrar, skolledare och förskollärare som visade att de flesta danska sexåringar redan är vana användare av digitala medier. Ungefär samtidigt presenterade Antorini ett manifest med mål och dogmer för hur den danska barn- och ungdomsskolan ska utvecklas under de kommande åren. Den kan helt enkelt inte stanna kvar på dagens tekniska och pedagogiska nivå när utvecklingen accelererar och både samhället och barnen förändras i en digital riktning.

Under september och oktober besökte Christine Antorini och hennes medarbetare åtta danska städer där det arrangerades inspirationsmöten som totalt samlade mer än 3000 skolledare och pedagoger. Pilotprojekten har börjat dra upp riktlinjerna och vid årsskiftet sätter arbetet med skolledarnätverket och Ny Nordisk Skole igång i skarpt läge med de första 200 skolorna.

För knappt två veckor sedan kom skol- och utbildningsministrarna i de nordiska länderna överens om att inleda ett samarbete kring skolans undervisning som går ut på att ge alla barn och ungdomar samma möjligheter till lärande och kunskapsutveckling. Målet är att man ska kunna hitta en röd tråd bland de goda erfarenheterna i Norden som det är möjligt att lägga som grund för det fortsatta arbetet. Ett utbytesprogram mellan länderna kommer att initieras, och nästa år arrangeras en konferens för att lyfta fram goda nordiska och internationella erfarenheter.

Samarbetet är tänkt som ett självständigt internationellt spår i Ny Nordisk Skole. Kanske kan det bli en katalysator för ett mer organiserat samarbete mellan de nordiska länderna när det gäller skolan.

Det kommande EU-initiativet Opening Up Education, nu med tillägget ”for Technology”, som jag nämnde för ett par månader sedan, kan nog också vara betydelsefullt för vad som händer framöver. I början av december arrangeras en ministerkonferens i frågan i Oslo. Den finns det säkert skäl att återkomma till.

På många håll i världen satsas stora belopp på digital infrastruktur och hårdvara i skolan för att undervisningen ska kunna dra nytta av den snabba it-utvecklingen. Lärarnas och de lärarstuderandes kunskaper och förståelse av de nya möjligheterna och utmaningarna hamnar dock ofta i skymundan. Det finns således en överhängande risk för att det i slutänden kanske inte alls blir någon större förändring av hur man arbetar.

Det femåriga danska forskningsprojektet Technucation, som startade förra året, tar sin utgångspunkt i detta. Forskarna tittar närmare på sjuksköterskan och läraren, två yrken som i hög grad påverkas och förändras av att samhället blir alltmer digitalt. I det här inlägget koncentrerar jag mig på de resonemang och slutsatser som rör läraryrket.

Genom att arbeta med kvalitativa och kvantitativa studier får de forskare som arbetar med Technucation en bild av hur den digitala utvecklingen uppfattas och hanteras under lärarutbildningen och i det dagliga arbetet. Med hjälp av processmetoder som living lab och change lab, vill man få studerande och yrkesverksamma att börja reflektera kring vad teknikutvecklingen innebär för yrkesroll och arbete. Tillsammans kan de utveckla nya sätt att arbeta med och att hantera de ändrade förutsättningarna.

Technucation är en del av den miljardsatsning på framtidens utmaningar för det danska samhället som Det Strategiske Forskningsråd satte igång i januari 2011. Arbetet leds och samordnas av teknologihistorikern Cathrine Hasse, professor vid Institut for Uddannelse og Pædagogik på Aarhus Universitet. Det rör sig om ett samarbete mellan universiteten i Århus och Roskilde,  Teknologisk Institut samt Professionshøjskolen UCC och Professionshøjskolen Metropol. Dessutom deltar internationella utbildningsforskare på olika sätt i projektet. En av dem är Yrjö Engeström, som leder verksamheten på CRADLE, Center for Research on Activity, Development and Learning, på Helsingfors universitet.

Teknologiförståelse är ett nyckelbegrepp i Technucation. Det handlar om en översättning av engelskans ”technological literacy”, ett begrepp som har sina rötter i strävanden i USA och andra delar av världen att förbättra elevers förståelse av matematik, naturvetenskap och teknik. Begreppet används även i en bredare bemärkelse, och det är denna användning som Technucation knyter an till: förståelsen av den viktiga roll som teknikanvändningen spelar i vardagen, och hur den både formar världen och vår förståelse av den.

Ett viktigt mål med projektet är att arbeta vidare med begreppet teknologiförståelse, så att det kan användas i utvecklingen av lärarutbildningen, sjuksköterskeutbildningen och andra praktikinriktade utbildningar.

Lärandeperspektivet i Technucation bygger bland annat på Vygotsky och hans aktivitetsteori, som ger en sociokulturellt grundad förståelse av hur individer och organisationer lär, utvecklas och förändras. Enligt det här synsättet är människans erfarenheter medierade av kulturella artefakter, som språket, och tekniska artefakter, exempelvis pennan, det tryckta ordet och it. Individers och organisationers sätt att använda och förhålla sig till artefakterna i ett sociokulturellt sammanhang, sätter gränserna för förståelsen av tillvaron och hur de handlar och agerar.

Det rör sig om ett dialektiskt perspektiv som fäster blicken på konflikter, motsättningar och sprickor som kan göra det möjligt att tänka och verka på nya sätt. Förändringar kan både ske snabbt och stegvis och ske på olika sociala nivåer. Snabba förändringar sker, enligt aktivitetsteorin, på den kollektiva nivån och rör sådant som alla måste förhålla sig till, exempelvis hur digitala medier används i undervisningen, varför man gör det och vad det är tänkt att leda till.

Ofta tror vi att den snabba tekniska utvecklingen innebär att samhället och dess olika verksamheter genomgår en snabb förändring, men många historiskt inriktade forskare har visat att det faktiskt inte alls är så. Ett exempel är den engelske teknikhistorikern David Edgerton, som i sin bok The Shock of the Old, där han undersöker utvecklingen sedan år 1900, visar att det för det mesta går långsammare än vad vi tror. Därför är det angeläget att försöka ta reda på vilka sociala och mentala föreställningar som lägger i hinder i vägen när det gäller att använda tekniska möjligheter på kreativa och nyskapande sätt, som förbättrar verksamheten och underlättar vardagen. Samtidigt är det viktigt att utveckla förståelsen av i vilka sammanhang den nya tekniken inte fungerar särskilt bra.

Så här långt har forskarna arrangerat ett innovation lab, där man arbetat enligt innovation lab-metodiken. I november är det dags igen, och då ska man kombinera innovation lab och change lab, vilket bland annat innebär att det läggs större vikt vid deltagarnas djupinriktade lärande. Under maj till augusti förra året genomfördes en fältstudie där forskare genom intervjuer och deltagarobservation undersökte hur de digitala möjligheterna används i praktiken och vad det innebär i det konkreta arbetet.

I tisdags presenterades resultatet av en enkätundersökning bland sjuksköterske- och lärarstuderande i en delrapport som handlar om deras teknologiförståelse och om utbildningen ger dem den hjälp och det stöd som de behöver för sin kommande yrkesverksamhet.

Delrapporten visar bland annat att två tredjedelar av de blivande lärarna anser att de digitala möjligheterna är viktiga i dagens samhälle och ger ett värdefullt stöd i undervisningen. Tio procent anser att den digitala tekniken stör undervisningen, och mer än hälften hävdar att tekniken fungerar så pass instabilt ute på skolorna att man i regel måste planera lektionerna så att de fungerar även utan it. De allra flesta menar att de har tillräckliga kunskaper för att integrera it i sin undervisning, men ungefär tjugo procent anser att deras kunskaper och förmågor inte räcker till.

Ett viktigt resultat i delrapporten är att de allra flesta menar att de har utvecklat grundförutsättningarna för att använda it i undervisningen på sin fritid eller på tidigare utbildningar eller arbetsplatser. Lärarutbildningen inspirerar och uppmuntrar dem bland annat att dra nytta av digitala medier, men det är under praktikperioderna som de lär sig att använda och reflektera kring detta. Delrapporten slår därför fast att det är nödvändigt att lägga större vikt vid ett gott samspel mellan lärarutbildningens teori och den praktiska kunskap som finns ute på skolorna. Det gäller också att se till att alla verkligen utvecklar de kunskaper och förmågor som de behöver för att kunna använda it på bra sätt i sin undervisning.

Just nu arbetar den danska regeringen aktivt för att utveckla och förändra skolan och lärarutbildningen med utgångspunkt i förra årets nationella strategi för it i skolan, det efterföljande arbetet och i visionen Ny Nordisk Skole. Här spelar den pågående forskningen om lärares och lärarstuderandes teknologiförståelse en närmast avgörande roll.

Det amerikanska federala utbildningsdepartementet har under den här presidentperioden dragit igång flera initiativ för att utveckla landets skolor i en digital riktning. Nu vill man se till att alla lärare kommer ut på banan och lär sig att använda de digitala medierna för sin egen kunskapsutveckling och i sin undervisning. Augusti månad har utsetts till Connected Educator Month, och igår var det öppningsdag för Epic-Ed, som är ett försök att skapa en nationell praktikgemenskap för amerikanska lärare kring skolan, den digitala utvecklingen, andra perspektiv på kunskap och lärande samt nya undervisningsformer.

Utgångspunkten för alla de här initiativen är att skolan måste genomgå en systemförändring för att fylla sin roll i dagens samhälle. Förutsättningarna är helt enkelt annorlunda idag, menar den amerikanska federala regeringen, och det måste lärarna, undervisningen och skolsystemet kunna hantera. Det gäller att skifta fokus från lärarens kunskapsförmedling till lärandets villkor och elevernas lärprocesser.

I oktober 2009 tillsattes en arbetsgrupp med lärare, skolledare, forskare och beslutsfattare för att ta fram nationell plan för hur it kan användas för att förnya utbildning och undervisning. Knappt ett halvår senare presenterades ett utkast, och i november 2010 kom den slutliga versionen – Transforming American Education: Learning Powered by Technology.

I september förra året sjösattes forskningssatsningen Digital Promise, och i februari meddelades att samtliga skolor ska gå över till att använda digitala läromedel och börja integrera digitala lärmiljöer i undervisningen de kommande fem åren. Under 2010 och 2011 har dessutom den federala regeringen tillsammans med tolv stora stiftelser delat ut drygt en och en halv miljard dollar till skoldistrikt som vill utnyttja den digitala utvecklingens möjligheter för att hitta nya vägar för undervisningen och för skolans samlade verksamhet.

I den nationella planen talas det mycket om att det krävs nya perspektiv på undervisning och lärande. Det sägs bland annat att det är nödvändigt att undervisningen blir autentisk och relevant för eleverna, och att den äger rum i sitt naturliga sammanhang, ute i samhället, för att de ska kunna utveckla de kunskaper och färdigheter som de behöver. För att detta ska fungera, måste lärarna kunna samarbeta och dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter, knyta kontakter med yrkespersoner och verksamheter utanför skolan och vara väl förtrogna med hur digitala medier kan användas på konstruktiva sätt.

Detta är tankar och idéer som hänger väl samman med det arbete som pågår i Connected Learning Research Network, som jag skrev om i mars och som jag återkom till förra månaden.

Connected Educator Month är en del av satsningen Connected Educators och anordnas tillsammans med ett stort antal organisationer och företag som arbetar för skolutveckling och en modern undervisning. Det hela startade med en kickoff de tre första dagarna i augusti, med ett antal webbseminarier, som finns tillgängliga på nätet. Här resonerades bland annat kring sammankopplat lärande, det gjordes en internationell utblick och det diskuterades kollegial kompetensutveckling samt hur läraryrket utvecklas idag. Ett flertal välkända profiler inom utbildningsområdet, bland andra Larry Johnson, Douglas Rushkoff och Connie Yowell, höll keynotes som lyfte fram viktiga frågor och problemställningar. Det arrangerades också ett samtal mellan David Thornburg och Alan November som tog upp aktuella frågor, debatter och diskussioner som rör sammankopplat lärande.

Den här veckan arrangeras den webbaserade konferensen Learning 2.0 med deltagare från hela världen. Även här streamas och arkiveras samtliga föreläsningar och diskussioner. I övrigt är hela månaden fullspäckad med webbseminarier som tar upp det mesta som rör informellt och formellt lärande på nätet, personliga lärnätverk och lärares praktikgemenskaper.

De frågor och den nyfikenhet som väcks under Connected Learning Month ska hanteras av Epic-Ed. Man kan säga att det är ett sätt att formalisera den kunskapsdelning och kompetensutveckling som sedan en tid tillbaka pågår i mer informella sammanhang, exempelvis #edchat på Twitter, The Educator’s PLN och Classroom 2.0, samtidigt som man tydligt kopplar verksamheten till den nationella planen.

En digital förändringscykel, som utvecklats av forskare på Friday Institute som arbetat med North Carolina Learning Technology Initiative, ska användas för att ge hjälp och stöd åt det pågående förändringsarbetet. Förändringscykeln består av fyra faser – vision, plan, implementering och utvärdering – och illustrerar att förändring är en process som kräver ständig uppmärksamhet och aktiva handlingar för att kunna genomföras.

Knappt två år efter att den nationella planen presenterades, finns nu både initiativ kring forskning och mer konkret, vardagsnära utveckling på plats. Det är dags att beslutsfattare, forskare, skolledare och lärare tillsammans försöker göra verklighet av planen och visionerna.

I vår del av världen lever allt fler ungdomar och vuxna i en tillvaro präglad av ständig uppkoppling och interaktion med digitala medier via dator, mobil, platta, spelkonsol och andra redskap och gränsnitt. Detta gäller även för många barn, och användningen går allt längre ner i åldrarna. Rapporten Svenskarna och Internet 2011 konstaterar att en tredjedel av de svenska treåringarna använder Internet hemma och att en femtedel av 4- till 5-åringarna gör det dagligen. Medierådets undersökning Småungar & Medier, som kom i oktober 2010, visar att nästan alla 5- till 9-åringar brukar använda dator hemma och att två tredjedelar av 2- till 5-åringarna gör det.

Vad betyder detta för små barns lärande och kunskapsutveckling? Använder barnen de tekniska möjligheterna på sätt som utvecklar deras reflekterande, kritiska och kreativa förmågor? Ökar eller minskar skillnaderna när det gäller lärande och kunskapsutveckling? Vad innebär allt det här för undervisningen i förskolan och i skolan? Detta är frågor som börjar bli synliga i skoldebatten i flera länder – och som söker svar.

I måndags presenterade Kommunernes Landsforening (KL) resultatet av en nyligen genomförd enkätundersökning bland föräldrar, skolledare och förskollärare som visar att de allra flesta danska sexåringar är vana användare av digitala medier. 83 procent gör det dagligen och 56 procent spelar varje dag spel eller använder program eller appar som tränar dem i att läsa, skriva och räkna. Men det finns också barn som inte har dessa förutsättningar. 10 procent använder digitala medier mer sällan än en gång per vecka, och 43 procent av sexåringarna spelar lärandespel högst ett par gånger i månaden.

KL anser att det är hög tid att att förskolan och skolan anpassar sig till verkligheten och i högre grad integrerar digitala medier i undervisningen. Man pekar på att de allra flesta förskollärare och skolledare som deltog i undersökningen håller med om att digitala medier ökar motivationen, ger större möjligheter till differentiering och kan bidra till att höja undervisningens kvalitet. Dessutom är det viktigt att skolan ser till att alla barn får möjlighet att utnyttja de lärmöjligheter som teknikutvecklingen skapar. Samtal med föräldrarna om vad de kan göra för att stimulera sin barns utveckling är också en viktig del av detta, menar KL.

Folkeskolen samtalade kort om saken med Thomas Illum Hansen, verksamhetsledare vid det nationella kunskapscentret Læremiddel.dk.  Han menar bland annat att det alltid har varit skillnad på de barn som tidigt får utveckla sina kunskaper hemma och de barn som kommer från hem där lärande inte prioriteras särskilt högt. Skillnaderna när det gäller tillgång till och användning av digitala medier i hemmet bidrar också till att barnen kommer till skolan med olika erfarenheter och förutsättningar. Därför är det viktigt att lärandeforskningen tittar närmare på om detta påverkar lärandeförmågan när barnen börjar skolan, tillägger han.

För ett år sedan antog Folketinget en digital strategi för den danska skolan, och efter regeringsskiftet i september presenterade den nye barn- och undervisningsministern sin vision Ny Nordisk Skole. Under våren har arbetet med att förverkliga visionen tagit fart. Häromveckan presenterades ett manifest med mål och dogmer för hur skolsystemet för alla danska barn och ungdomar mellan 0 och 18 år ska utvecklas under de kommande åren.

Målet med Ny Nordisk Skole är att skapa en skola som är anpassad till dagens förutsättningar, som bygger vidare på det bästa från den nordiska utbildningstraditionen och som kan dra nytta av den tekniska och pedagogiska utvecklingen. Förhoppningen är att en sådan skola kan möta eleverna efter sina förutsätningar, förmå bryta det negativa sociala arvet, koppla samman teori och praktik och förbereda alla barn och ungdomar för en tillvaro som aktiva medborgare i en ständigt föränderlig och komplex värld.

Parallellt med visionsarbetet, som fortsätter under hösten och vintern, arbetar det danska Barn- och undervisningsministeriet även med en rådgivningsgrupp för it i skolan.  I den här gruppen undersöker man till och med nästa år de utmaningar och möjligheter som den digitala utvecklingen skapar.

Det finns alltså goda skäl att återkomma till Danmark och hur man hanterar de viktiga frågeställningarna kring barn, digitala medier och lärande.

Norge är också ett intressant land i det här avseendet. Den norska förskolan (barnehagen) är på väg att reformeras, och i början av juni kom ett nytt ramverk för förskollärarutbildningen som bland annat lägger större vikt vid betydelsen av förskollärarens förmåga att använda digitala medier på konstruktiva och utvecklande sätt i förskolans verksamhet.

På Senter for IKT i utdanningen, som har ett nationellt ansvar att sprida aktuell forskning och erfarenhet för att utveckla den norska skolan, finns en projektgrupp som arbetar med förskolan: Barnehage och IKT. Här är Barbro Hardersen projektledare, och i projektet undersöker hon och hennes kollegor vad som kan göras för att digitala medier ska bli en integrerad del i förskoleverksamheten och hur barnens digitala kompetens kan utvecklas i en lekiniriktad och skapande lärmiljö. Den digitala utvecklingen präglar numera hela samhället, och det måste även förskolan utgå ifrån för att kunna bidra till barnens fostran och kunskapsutveckling.

I början av juli publicerades rapporten Småbarns digitale univers, baserad på en enkätundersökning bland småbarnföräldrar i hela Norge hösten 2011, författad av Gréta Björk Guðmundsdóttir och Barbro Hardersen. I den här rapporten görs en första, inledande ansats att få en inblick i norska 0- till 6-åringars tillgång till digitala medier, hur de använder dem och vad deras föräldrar anser.

Det framgår tydligt att de allra flesta barn har tillgång till och använder digitala medier och digital teknik. Men det finns en liten grupp som faller utanför.

Rapporten slår fast att det är uppenbart att det inte går att tala om en enda gemensam digital vardag för norska småbarn. Barnen använder olika sorters teknik beroende på ålder, alltifrån dvd-spelare till dator, smartphone, kamera, spelkonsol och platta, och mängden tid som de lägger ner skiljer sig också åt. Några större könsskillnader kan dock inte konstateras.

Föräldrarna är överlag positiva till barnens digitala vanor, som de uppfattar som utvecklande. De menar också att den vanliga leken inte alls konkurreras ut av tekniken, utan att den fortfarande tar den största delen av barnens tid. Föräldrarna följer med i, deltar, hjälper till och sätter ramarna för hur barnen använder digitala medier och digital teknik.

I kommande undersökningar gäller det att skapa en bild av hur den digitala utvecklingen kan komma in i förskolans verksamhet och hur den kan knyta an till barnens vardag. Inte minst är det viktigt att få en djupare förståelse för de variationer som finns i barns digitala vardag, så att man kan utforma undervisningen på sätt som fungerar och som tillgodoser barnens olika behov och intressen. I det här sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att det finns barn till föräldrar med invandrarbakgrund, som är lågutbildade eller har låg inkomst som inte alls går i förskolan, och som inte kan dra nytta av detta. Hur ska de barnen nås?

Författarna påpekar att det även är angeläget att titta närmare på vad föräldrarna egentligen menar när de säger att barnens användning av digitala medier är utvecklande och varför de är positiva eller negativa till hur barnen använder de digitala möjligheterna. Det kan också vara intressant att ta reda på på vad som ligger till grund för de ramar och regler som föräldrarna sätter för barnen. Att få en bättre förståelse av vad barnen lär och hur de utvecklas när de använder olika digitala medier på sin fritid är förstås också viktigt.

Det fortsatta arbetet med barn, digitala medier och lärande kommer att ingå i Monitor-undersökningen, som publiceras vartannat år och som ger en bild av den pedagogiska it-användningen och utvecklingen av digital kompetens i den norska skolan. Detta slås fast i Senter for IKT-utviklings regleringsbrev för 2012. Förskolan kan inte förbises i det långsiktiga arbetet med den digitala kompetensen.

I tisdags morse, första dagen på Framtidens lärande, arrangerade Stiftelsen DIU och Lärarförbundet ett frukostseminarium om betydelsen av lärarens kompetens när skolan digitaliseras. Här deltog de båda guldäpplevinnarna Marie Andersson och Gunilla Almgren Bäck, skolledaren Mikael Parknäs från Kungsbacka och it-strategen Michael Carlsson, barn- och utbildningsförvaltningen på Gotland.

Marie Andersson, som är lärare på Eskelhems skola på Gotland, berättade att hennes projekt är resultat av hennes vilja att prova nya idéer, nya vägar att uppnå de mål som anges i läroplanen med hjälp av de möjligheter som teknikutvecklingen skapar. Hon hade själv länge bloggat som Öpedagogen, och såg att det var ett utmärkt sätt att knyta kontakter och att få fart på den personliga utvecklingen. Detta borde även eleverna kunna dra nytta av.

Förra året deltog Marie Andersson i Webbstjärnan med sin klass – och blev en av vinnarna i tävlingen. Nu har eleverna bloggat i olika sammanhang ett par år. De konstaterar själva att det är både spännande och lärorikt med alla kontakter utanför skolan som de får genom bloggandet. Eleverna har tagit de första stegen i arbetet med att skapa personliga lärandenätverk och har skaffat sig viktiga erfarenheter som de kommer att ha god nytta av i sin fortsatta utveckling.

Specialpedagogen Gunilla Almgren Bäck, verksam i Mölndal och på GR Utbildning, arbetar mycket med kreativitet och att väcka elevernas intresse för lärande, bland annat med hjälp av tekniken. Det handlar om att göra skolan och undervisningen tillgänglig för alla elever. Här har det förebyggande arbetet en stor betydelse, påpekade hon. Ju bredare den allmänna pedagogiken är, desto smalare kan specialpedagogiken vara. Dessutom har alla nytta av att tillgängligheten ökar.

Mikael Parknäs, som är rektor på Smedingeskolan i Kungsbacka, slog fast att det är nödvändigt att alla inkluderas i utvecklingsarbetet när undervisningen förändras och de digitala möjligheterna ska integreras. Alla får den tid och den hjälp som de behöver, och ingen står bredvid och tittar på. Här fungerar även lönesamtalet som ett redskap för att skapa incitament och dra upp personliga utvecklingsplaner, tillade Mikael Parknäs.

I Kungsbacka kommun satsar man mycket på att utveckla en delandekultur bland lärarna. Webbsatsningen Kungsbacka Delar ingår i den strategin liksom användningen av sociala medier, exempelvis Twitter. It-pedagogerna ute på skolorna har också en stor roll i den pedagogiska planeringen och i det konkreta utvecklingsarbetet i de olika ämneslagen. På alla lokala planeringskonferenser arrangeras en lokal Teachmeet, där alla lärare kan visa, förklara och diskutera hur man arbetar.

Michael Carlsson lyfte fram kompetensutvecklingens betydelse och betonade samtidigt att den måste vara konkret och ligga nära den dagliga verksamheten. Ibland sägs det att lärare har dålig it-kompetens, men det är inte något som han instämmer i. Att använda digitala tjänster, verktyg och uttrycksformer i undervisningen ställer dock helt andra krav på kompetensen, och här finns det en stor spännvidd bland lärarna. Dessutom tar förändring tid och det gäller att tänka långsiktigt för att lyckas.

Skolledarna är nyckelpersoner i kompetensutvecklingen, påpekade Michael Carlsson. De ska skapa tidsrum och hitta former för det utvecklingsarbete som krävs för att stimulera nya perspektiv och arbetssätt. En viktig uppgift är att hjälpa lärarna att använda sociala medier som ett utvidgat lärarrum där man diskuterar och delar insikter och erfarenheter. Det gäller att kunna dra nytta av varandra och att tillsammans utveckla både varandra och verksamheten.

Fredrik Höper, utvecklingschef i Varbergs kommun, fäste också blicken på ledningsperspektivet på sitt seminarium om skolans digitalisering ett par timmar senare. Om inte skolledaren är ”med på tåget” kommer det inte att hända något. Han betonade att den avgörande faktorn är att skolledaren ser till att visionen, utvecklingsprojekten, förändringsarbete och mål blir något gemensamt som alla formulerar, äger och tar ansvar för. Men för att det ska lyckas, måste skolchefen ge sina rektorer den kompetensutveckling och de hjälpinsatser som de behöver för att lyckas.

Skolledarna måste ha modet att bjuda in sina medarbetare på en resa där alla hjälper varandra att nå fram till målet. Fredrik Höper betonade att det är nödvändigt att inse att förändringsarbetet är en långsiktig process som inte kan genomföras på kort tid. Det finns helt enkelt inte någon snabblösning. Därför är det också viktigt att rektorn inte pressar sina lärare mer än vad som är realistiskt.

I den nya skollagen står det klart och tydligt att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Därför borde kommunerna i betydligt högre grad än idag ge lärarna möjlighet att reflektera kring och att forska i sin egen praktik, menade Fredrik Höper.  Fredrik Höpers vision är att skolan kan bli en plats som inte är förutsägbar, där eleverna kan känna glädje och delaktighet. Lärarnas förmåga att knyta an till elevernas fritid och det informella lärande inom olika områden som sker där är en viktig del av detta.

Marie Linder, lärare på Montessoriskolan i Falun, berättade på ett seminarium om hur man under vårterminen ökat datortillgången i skolan genom att låta eleverna ta med sig sina egna laptops, plattor och smartphones. Det är inte något som planerats, utan det skedde helt naturligt när skolan fick ett trådlöst nätverk för några månader sedan.

Eleverna på Montessoriskolan har inte varsin dator i skolan, men det finns, enligt Marie Linder, alltid tillräcklig tillgång på datorer när de behövs i undervisningen. Bring your own device (BYOD) har länge varit en trend inom det globala näringslivet, och nu har trenden börjat nå skolan, såväl i Sverige som utomlands. I Danmarks digitala strategi för skolan, som kom i september förra året, nämner man BYOD som ett sätt att se till alla elever har en egen dator i skolan 2014.

Marie Linder kan i nuläget inte se att det finns någon skillnad i status mellan de enheter av olika slag som eleverna tar med sig till skolan. Olikheten är snarare en tillgång. Eleverna visar varandra hur deras smartphones, plattor och datorer fungerar och demonstrerar appar och program. På det viset får både elever och lärare en varierad inblick i hur tekniken kan användas i undervisningen och som stöd för lärandet.