Skolbibliotek blir center för pedagogiskt lärande

Written by Stefan Pålsson on augusti 28, 2015 – 16:03 -

I mars beskrev jag det fortsatta arbetet med att digitalisera den danska skolan, och för tre veckor sedan gav jag en inblick i den pågående utvärderingen av de digitala demonstrationsskolorna. Det här utvecklingsarbetet, som drog i gång 2011 med den nationella strategin för it i skolan, är numera en central del av reformen av den danska grundskolan, som trädde i kraft förra hösten.

Syftet med reformen är att skolan ska ges bättre förutsättningar att hjälpa eleverna att utveckla de kunskaper och förmågor som blir allt viktigare i samhället. Skoldagen blir längre och mer sammanhållen och undervisningen ska utvecklas i en mer undersökande, skapande och kollaborativ riktning, gärna i samverkan med andra delar av samhället. Lärarna uppmuntras att arbeta tillsammans och att lära av varandra och föräldrarna ska bli mer delaktiga i skolans vardag.

Den danska grundskolan fick också en ny läroplan – Fælles mål – som lyfter fram fyra områden som ska ingå i all ämnesundervisning: innovation och entreprenörskap, it och digitala medier, språklig och kommunikativ utveckling samt elevernas allsidiga utveckling.

Samtidigt genomfördes en annan viktig förändring i skollagen: skolbiblioteket ersattes av en ny funktion, ett center för pedagogiskt lärande. 1995 blev det obligatoriskt för alla danska grundskolor att ha ett skolbibliotek som samarbetar med folkbiblioteken. Uppgiften var att ge tillgång till läromedel för undervisningen och böcker för elevernas fritidsläsning samt att ge råd och vägledning inom de här områdena. Uppgiften för centret för pedagogiskt lärande är att tillsammans med skolledningen ge stöd åt den pedagogiska utvecklingen på skolan, att förmedla kultur till eleverna, att föra in forskningsbaserad kunskap om undervisning och lärande och att ge stöd åt det kollegiala samarbetet.

Centret för pedagogiskt lärande kan organiseras på olika sätt beroende på kommunens och skolans förutsättningar, men det har två grundläggande funktioner: att främja elevernas lärande och trivsel samt att ge stöd och inspiration åt lärarnas pedagogiska arbete. Att ge tillgång till och vägleda i användningen av lärresurser är en viktig del av uppgiften. Här handlar det om allt ifrån skönlitteratur i fysisk och digital form till analoga och digitala lärresurser, digital utrustning och lärande upplevelser som organiseras av teatrar, muséer och andra kulturinstitutioner. En annan viktig del är att tillsammans med lärarna planera, genomföra och utvärdera undervisningen utifrån de ramar som fastställs i läroplanen.

Det handlar inte längre enbart om att stå till tjänst med material som kan användas i undervisningen, utan om att ta aktiv del i undervisningen och att fungera som katalysator i det pedagogiska utvecklingsarbetet.

I våras tog utbildningsdepartementet fram väglednings- och inspirationsmaterial som ska hjälpa skolförvaltningar, skolledare och lärare att komma igång med center för pedagogiskt lärande i skolan. I det här materialet, som kontinuerligt uppdateras, beskrivs bland annat vad ett sådant center är, vad som kännetecknar det samt vilka lagar och regler som gäller. Här ges också konkreta exempel på hur man kan gå tillväga för att utveckla en kultur för kollegialt lärande och kunskapsdelning på skolan, hur arbetet på centret kan organiseras och hur en vision för ett center för  pedagogiskt lärande kan se ut.

I materialet hänvisas också till aktuell forskning. Hit hör bland annat den rapport som tre danska forskare tog fram förra året i samband med att resultatet från den första internationella ICILS-undersökningen presenterades. I den här undersökningen analyseras för första gången åttondeklassares förmåga att förstå och använda it och digitala medier i vardagen.

Rapportens slutsats är att man i Danmark, i likhet med de flesta andra länder, hittills mest ägnat sig åt infrastruktur och hårdvara. Alltför lite uppmärksamhet har ägnats åt att förnya de pedagogiska arbetssätten och att få igång ett mer praktiknära samarbete kring lärande och kompetensutveckling. Här återstår mycket att göra.

En konsekvens av den danska lagändringen är att  de skolbiblioteksrelaterade föreningarna och sammanslutningarna har ändrat namn och inriktning. Danmarks Skolebibliotekarer heter numera Pædagogisk LæringsCenterForening och Kommunernes Skolebiblioteksforening går sedan en tid tillbaka under namnet Kommunernes Forening for Pædagogiske Læringscentre.

Utbildningarna är också på väg att förändras. University College Syddanmark, som är en av de högskolor som tidigare erbjöd skolbibliotekarieutbildningar, utbildar nu istället vägledare i lärande (læringsvejleder). Tanken är att de på skolans center för pedagogiskt lärande ska samarbeta med pedagogiska experter och vägledare inom andra områden: it, matematik, naturvetenskap, och så vidare.

Kommunernes Landsforening (KL), som är Danmarks motsvarighet till SKL, genomför sedan i våras ett halvårslångt utvecklingsprojekt om it i undervisning och lärande. I det här projektet deltar representanter för femton kommuner i olika delar av Danmark. Syftet är att de ska inspireras och utveckla nya kunskaper om hur de kan utforma sina digitala strategier och hur de kan arbeta konkret för att integrera it och digitala medier i skolans vardag. Här är arbetet med center för pedagogiskt lärande en viktig pusselbit. I slutet av året arrangerar KL en konferens där projektets nyckelresultat presenteras för alla danska kommuner.

Utvecklings- och förändringsarbetet med center för pedagogiskt lärande har precis kommit igång i Danmark, så det finns goda skäl att återkomma i ärendet längre fram.


Postat i kategorin Digital kompetens, Lärares lärande, Skolbibliotek, Skolutveckling | 1 kommentar »

Landet där alla älskar att lära – vision för Finland

Written by Stefan Pålsson on augusti 14, 2015 – 16:49 -

I april skrev jag om Finlands nya läroplan för grundskolan, LP 2016, som börjar införas nästa höst och som ska förbereda eleverna för det globala, digitala och alltmer komplexa samhälle som växer fram. De övergripande målen är därför att förändra skolans verksamhetskultur och förnya undervisningen, så att eleverna kan utveckla den mångsidiga kompetens som blir allt viktigare.

Det pågår också en del mer visionärt, framåtblickande och experimenterande arbete. Ett exempel är forumet Ny utbildning, som genomfördes av Sitra, Jubileumsfonden för Finlands självständighet, under årets sex första månader. Sitra är en oberoende fond som lyder under Finlands riksdag, och har till uppgift att främja den finska samhällsutvecklingen. En del av det arbetet består i att identifiera samhällsområden som behöver reformeras, och att undersöka hur utveckling och förändring kan bli möjlig.

Ett trettiotal experter och beslutsfattare inom olika områden, med olika perspektiv på utbildning och lärande, deltog i arbetet med Ny utbildning. Under forumet arrangerades bland annat seminarier där deltagarna identifierade viktiga frågor och brainstormade kring idéer och tänkbara lösningar. De sista par månaderna genomfördes elva pilotprojekt i Helsingfors, Nurmijärvi och Uleåborg, där man på olika skolor testade några av de idéer som tagits upp på seminarierna.

Ny utbildnings facebooksida och hashtaggen #uusikoulutus (ny utbildning) på Twitter var också viktiga öppna kanaler för tankar och diskussioner. Här kunde alla intresserade delta i samtalet. Under hösten fortsätter tankeutbytet i seminarieserien Koulutuskeskiviikko (”utbildningsonsdagar”), som samordnas av Sitra med arrangeras av olika organisationer och verksamheter. Facebooksidan har bytt namn till Koulutuskeskiviikko, och framöver är det meningen att hashtaggen #koulutuskeskiviikko ska användas på Twitter.

Förra månaden kom rapporten som sammanfattar arbetet i Ny utbildning och presenterar en samlad vision för utbildning och lärande på alla nivåer i Finland: Landet där alla älskar att lära.

Redan i inledningen slås fast att Finland utbildar för gårdagens värld. Världen har förändrats snabbare än utbildningssystemet och klyftan mellan skola och verklighet blir allt större. Finland har klarat sig bra i PISA, och det har lett till att många intalar sig att skolan är bra som den är. Den finska skolan är fantastisk, för gårdagens värld. Men den är inte för dagens eller morgondagens verklighet, konstaterar rapporten.

Informationsmängden växer ständigt och lärande pågår i alla möjliga informella och formella sammanhang. Därför är det nödvändigt att alla barn och ungdomar kan hitta, utvärdera, tolka och använda information på ett konstruktivt sätt när de behöver den. Kort sagt: de behöver lära sig att lära och att tillämpa sina kunskaper och förmågor i praktiken, i autentiska sammanhang.

Det handlar inte bara om att skolan ska anpassa sig efter en förändrad verklighet. Den ska också möjliggöra förändring och en demokratisk samhällsutveckling genom att skapa nyfikna, orädda och empatiska medborgare, som kan tänka om och som har styrkan och förmågan att genomföra sina idéer. Därför är det nödvändigt att Finland blir landet där alla älskar att lära, understryker rapporten.

Ett viktigt steg på vägen är att ge mer plats för praktiskt, konkret arbete, sociala färdigheter och elevernas egna intressen, att identifiera deras styrkor och att utveckla deras förmåga att lära tillsammans med andra. I pilotprojektet Drömklubben (Unelmaklubi) tittade man närmare på hur detta kan göras utifrån modellen appreciative inquiry, som började utvecklas vid Case Western University  slutet av 80-talet. Årskurs- och ämnesöverskridande samarbetsprojekt med tematisk och verklighetsnära inriktning är en annan möjlig väg. Det här sättet att arbeta undersöktes på högstadiet i Ritaharju skola i Uleåborg under en vecka med fenomenbaserat lärande.

Rapporten understryker också betydelsen av att utveckla ett bedömningssystem som leder till att eleverna strävar efter kunskap och inte sätter betygen främst. Ett sätt att göra detta är att inkludera en portfolio med elevernas genomförda projekt och kamraternas och gruppens bedömning av den empatiska förmåga och förmågan att leda och att kommunicera med andra. Det skulle sannolikt ge en mer heltäckande och bild av vad eleven arbetat med.

En utveckling av skolans undervisning förutsätter att ensamkulturen bland lärare överges och att en mer kollaborativ och öppen delningskultur utvecklas, påpekar rapporten. I pilotprojektet Utvecklingslärare (Koulun kehittäjä­ opettajat), där man bland annat refererade till den svenska satsningen på förstelärare, undersöktes några olika vägar att möjliggöra detta.

Med utgångspunkt i makerkultur och learning-by-doing kan skolans undervisning knytas närmare lokalsamhällets vardag och den utveckling och det förändringsarbete som pågår där. Eleverna får möjligheter att tillämpa sina kunskaper och förmågor i praktiken, ute i verkligheten, samtidigt som sociala, kulturella och åldersmässiga klyftor kan överskridas på bättre sätt än idag.

I rapporten hävdas även att fixeringen vid examina och formell utbildning måste brytas. Idag är det kanske viktigare än någonsin att överskrida gränserna mellan olika kunskapsområden och att ständigt lära nytt. Det väsentliga är inte längre var man har lärt sig, utan istället vad man har lärt sig. Ett system med badges, som i rapporten kallas digitala kompetensmärken, är en möjlig väg att hantera detta.

Digitaliseringen måste utnyttjas på bättre och mer konstruktiva sätt än idag, betonar rapporten.  Användningen av digitala läromedel måste ta ordentlig fart och en mer systematisk utveckling av distansundervisning, bland annat på gymnasiet, blir allt viktigare, liksom lärandeanalytik och andra sätt att dra nytta av och bygga vidare på data om sitt eget lärande. Det är också nödvändigt att de växande klyftorna mellan olika skolor och mellan olika delar av Finland motverkas, så att alla har möjlighet till en likvärdig utbildning, oavsett bostadsort och bakgrund.

Det krävs att byråkratin kring hanteringen av skolutvecklingsprojekt börjar monteras ned. En mer öppen och flexibel försökskultur, där det är lätt och går snabbt att få medel till små undersökningar och experiment, skulle skapa bättre förutsättningar för utvecklingen av skolan i Finland, sägs i rapporten. En motsvarighet till Storbritanniens satsning på What Works Network, som syftar till att samla och sprida forskning och beprövad erfarenhet som kan utveckla skola och annan offentlig verksamhet, vore ett värdefullt tillskott.

Avslutningsvis konstateras att kommande beslut kring skolans utveckling måste vara inriktade på vad elevernas behöver lära sig och inte på organisationens behov. Här är det viktigt att bryta ner de traditionella hierarkierna och öppna för en större delaktighet, så att skolledare, lärare och elever tillsammans kan utveckla, förändra och planera undervisningen.

I ett av pilotprojekten användes processmetoden living lab och designmodellen Edukata, som började utvecklas under Europeiska skoldatanätets iTEC-projekt, för att prova hur detta kan göras i praktiken. Arbetet i Majakka-Fyren, ett samarbetsnätverk för drygt 170 grundskolor som samordnas av Utbildningsstyrelsen, fokuserar både på elevernas lärande och behovet av en större delaktighet.  Kanske kan det ge en skjuts åt utvecklingen inom det här området.


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala klyftan, Informellt lärande, Lärares lärande, Medie- och informationskunnighet, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Kan BBC micro:bit få fart på makerkulturen?

Written by Stefan Pålsson on juli 13, 2015 – 17:39 -

I onsdags presenterade BBC och deras tjugonio samarbetspartners projektet micro:bit: en liten enkel dator – en mikrokontroller – utan eget operativsystem som kan programmeras för att styra och samverka med andra elektroniska komponenter. I september kommer alla intresserade brittiska lärare att få varsin, och i oktober är det dags för eleverna i årskurs sju. Totalt rör det sig om ungefär en miljon elva- och tolvåringar i Storbritannien.

På sikt kommer en icke-vinstdrivande organisation se till att alla intresserade runt om i världen kan köpa micro:bit till ett lågt pris.

Projektet är en del av BBCs folkbildningssatsning Make It digital, som pågår under hela året. Här är syftet att tillsammans med en lång rad samarbetspartners från it- och utbildningsområdena väcka allmänhetens intresse för programmering och digital teknik. Detta gör man både med olika radio- och tv-program och med projekt som micro:bit.

Satsningen jämförs ibland med BBC Computer Literacy Project från början av 80-talet, då BBC bland annat utvecklade datorer i serien BBC Micro tillsammans med en datortillverkare och producerade tv-serien The Computer Programme om BASIC-programmering.

Nu handlar det framför allt om att få igång intresse och kunskaper hos barn och ungdomar. BBC micro:bit kan ses som en inkörsport till enkortsdatorer som Raspberry Pi och Arduino och ge en grundläggande förståelse för programmering och för sakernas internet: hur nästan allt i vardagen kan kopplas samman och styras digitalt.

Ända sedan regeringsskiftet 2010 har flera aktörer varnat för att Storbritannien riskerar att halka efter i den globala ekonomin, eftersom den digitala utvecklingens möjligheter inte integreras i undervisningen. Nestas rapport Next Gen., som gavs ut i januari 2011, blev startskottet för en debatt som särskilt betonade behovet av programmering och teknikförståelse.

Förra hösten kom en ny läroplan för den engelska grundskolan, som lyfter fram värdet av programmering och att eleverna lär sig lösa problem och att arbeta kreativt för att förstå hur tekniken fungerar och kan kan användas i praktiken. I Nordirland, Skottland och Wales betonas också den ökade betydelsen av programmering, datalogiskt tänkande och digitalt skapande. Men den här typen av förändringar sker inte över en natt och är inte heller någon enkel operation.

Den oberoende arbetsgruppen ETAG – Education Technology Action Group – som tillsattes av den brittiska regeringen i februari förra året, har i en enkätanalys och i en rapport pekat på behovet av ett målmedvetet skolutvecklingsarbete och en genomtänkt kompetensutveckling som drar nytta av kollaborativt lärande och aktionsforskning. För att detta ska bli möjligt krävs både en förståelse av hur digitaliseringen förändrar samhället och ett lärarorienterat perspektiv på skolans utveckling. Behovet av att eleverna engageras i sitt eget lärande och tränas i att tänka kritiskt lyfts också fram. En större tonvikt på makerkultur och kreativt skapande i samverkan med samhället utanför skolan ses som ett sätt att hantera detta.

Nestas rapport Young Digital Makers, som kom i mars, visar ett det finns ett stort intresse bland elever och föräldrar för att komma igång med digitalt skapande. De allra flesta föräldrar anser sig dock veta alldeles för lite för att rekommendera någon lämplig fritidsaktivitet för barnen. Risken för en växande digital klyfta är uppenbar. Två tredjedelar av eleverna har ägnat sig åt någon form av digitalt skapande i skolan, men drygt hälften av lärarna ställer sig frågande till om de verkligen har de kunskaper som krävs. Mycket återstår alltså att göra.

BBC och deras partners är medvetna om att det krävs gediget arbete på flera fronter samtidigt för att projektet ska lyckas. Välkända globala företag ansvarar för tekniken och arbetar för att det ska vara lätt att programmera, föra över program och att styra och kontrollera annan digital teknik med hjälp av bluetooth, sensorer, kablar och krokodilklämmor. Appar för Android och iOS är på gång.

Det finns redan en preliminär version av en snabbguide för lärare som ger en bakgrund till projektet och förklarar hur tekniken fungerar, och för engelska lärare finns kopplingar till läroplanen. Senare i sommar kommer man att lansera en webbplats som ska ge en enkel och smidig ingång till micro:bit. Korta kom igång-filmer ska visa hur tekniken kopplas ihop och användas, och efterhand kommer all hjälp och allt stöd att samlas på webbplatsen. Här ska lärare och elever även kunna ladda upp och dela med sig av sina program.

Bland BBCs partners finns företag och organisationer som utvecklar lärresurser av olika slag, till exempel robotar som kan skrivas ut med 3d-skrivare och programmeras och styras med micro:bit. Frivilligorganisationer som Code Club och CoderDojo kommer under hösten att ta fram lärresurser och arrangera särskilda träffar runt om i Storbritannien för att hjälpa barn och vuxna att komma igång.

Wellcome Trust ska hjälpa till med att visa lärare hur micro:bit kan kopplas till undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena och bidra till att underlätta förståelsen av komplexa fenomen. Genom samarbete med Computing at School och deras CAS Community samt med STEMNET, ett nationellt nätverk för lärare i naturvetenskap, teknik och matematik, hoppas BBC kunna nå de brittiska lärarna med information, kompetensutveckling och hjälp.

Frågan är förstås om micro:bit kommer att användas som det är tänkt, eller om den kommer att hamna i en låda eller säljas vidare till teknikintresserade vuxna. Miles Berry, lärare på Roehampton University och en av författarna till snabbguiden, påpekade förra veckan att det bästa sättet att se till att micro:bit verkligen kommer till nytta, är att landets skolor tar sitt ansvar och ser till att lärarna kan använda de nya möjligheterna i undervisningen.


Postat i kategorin Digital kompetens, Gemensamt lärande, Informellt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling, Upplevelsebaserat lärande | Inga kommentarer »

Utveckla undervisningen med surfplattor

Written by Stefan Pålsson on juli 7, 2015 – 16:30 -

I början av februari skrev jag om Creative Classrooms Lab, ett tvåårigt utvecklingsprojekt drivet av Europeiska skoldatanätet, som avslutades i maj. Det övergripande syftet var att undersöka hur surfplattans tekniska möjligheter kan utnyttjas för att utveckla undervisning och lärande – och vad som krävs för att eleverna, med hjälp och stöd av läraren, ska utvecklas till kreativa och självständiga lärande och problemlösare.

Fyrtiofem grundskole- och gymnasieklasser från Belgien, Italien, Litauen, Portugal, Slovenien, Storbritannien, Tjeckien och Österrike deltog i Creative Classrooms Lab. Den brittiska pedagogikforskaren Diana Bannister, som även är pedagogisk rådgivare för Europeiska skoldatanätets unionsövergripande skolutvecklingssatsning Future Classroom Lab, ansvarade för den vetenskapliga observationen och analysen.

Projektet avslutades med en konferens i Bryssel 25 mars, och under april och maj genomfördes MOOC-kursen Creative use of Tablets in Schools för tretusen lärare på European Schoolnet Academy. I slutet av maj publicerades den avslutande observationsrapporten, som analyserar projektet i sin helhet och ger rekommendationer för lärare, skolor och beslutsfattare. Slutsatser och rekommendationer sammanfattades på ett webbinarium 4 juni, och sedan ett par veckor tillbaka kan all dokumentation från projektet nås från Creative Classrooms Labs hemsida.

Under projektets gång prövades sju olika pedagogiska scenarier, vars form och innehåll utvecklats gemensamt av beslutsfattare, lärare och teknikföretag på olika workshops:

  1. Samarbete – eleverna löste problem tillsammans i grupper. De använde bland annat molntjänster som Dropbox och Google Drive och nättjänster som bloggar och Skype för att hantera samarbetet.
  2. Skapande av multimediala lärresurser för undervisning i matematik, naturvetenskap och teknik. Här var syftet att göra eleverna mer engagerade, reflekterande och delaktiga i undervisningen
  3. Flippa klassrummet – vad fungerar bäst i klassrummet och vad är passande att eleverna hanterar på egen hand, enskilt eller i mindre grupper, utanför klassrummet?
  4. Personanpassat lärande – fokus flyttas från lärarens undervisning till elevens lärande. Undervisningen anpassas, med teknikens hjälp,  efter den enskilde elevens behov och förutsättningar.
  5. Självständigt lärande – eleverna utvecklas genom att arbeta med autentiska projekt utanför klassrummet.
  6. Samarbete mellan skolor – eleverna dokumenterade tillsammans över nätet spår av första världskriget i sina hembygder.
  7. Samarbete och bedömning – eleverna löste problem tillsammans och värderade sina egna och varandras prestationer efteråt.

Den avslutande observationsrapporten delar in sina rekommendationer i fyra områden:

  1. Användning av surfplattor och nät
  2. Pedagogik
  3. Skolövergripande frågor
  4. Lärresurser

Först och främst krävs en stabil och fungerande infrastruktur för att surfplattorna ska komma till nytta. Beslutsfattarna har en ansvaret för att säkerställa detta. Det är också nödvändigt att det finns en teknisk supportfunktion som kan bistå lärarna med hjälp och vägledning när det behövs.

Lärarna måste få sina surfplattor före eleverna, så att de både lär sig använda tekniken och får en inblick i hur den kan utveckla och förändra undervisningen. Eleverna bör uppmuntras att använda egna surfplattor eller tillåtas att formge sina plattors utseende, så att de får ett mer personligt förhållande till dem. Det är också viktigt att de kan användas hemma, så att teknikens möjligheter blir en integrerad del av deras lärande, både i och utanför skolan.

Användningen ska ta avstamp i pedagogiken, inte i tekniken. Det gäller att dra nytta av tekniken för att hjälpa elever i behov av särskilt stöd och överlag anpassa undervisningen efter de enskilda elevernas förutsättningar. Möjligheterna till kunskapsdelning, samarbete och handledning över nätet ger också nya perspektiv för undervisning och lärande.

Ur pedagogisk synvinkel är det avgörande att teknikanvändning och nya arbetssätt inte hämmas av traditionella tidsstrukturer och fysiska miljöer. En mer flexibel lektionslängd och nytänkande när det gäller inredningen är viktiga delar av förändringsarbetet när surfplattor, samarbete, gemensamt skapande, en handledande roll för läraren och ett mer mobilt lärande blir en del av skolans vardag.

Nät och kollaborativa tjänster ger bättre möjligheter för läraren att följa varje elevs utveckling och att ge återkoppling när det behövs. Utvecklingen av formativ bedömning ingår i det pedagogiska utvecklingsarbetet och behöver lyftas fram. Utan en lärare som kontinuerligt kan ge hjälp och stöd som driver utvecklingen framåt, blir det svårt för eleverna att utvecklas till kreativitet och självständighet.

Det krävs en genomarbetad kompetensutvecklingsstrategi och ett aktivt arbete på flera fronter för  att få igång en fruktbar pedagogisk utveckling. Kollegialt lärande och kunskapsdelning ska uppmuntras, och överlag ska det finnas incitament för lärare att prova nya arbetssätt och att samarbeta med varandra.

För att verkligen få fart på den pedagogiska utvecklingen inom ett land, och i hela EU, krävs att det skapas en tjänst eller en nätgemenskap där man delar och diskuterar vad som fungerar och hur man bör arbeta med surfplattor, appar och nät i undervisningen.

På skolnivå behövs en vision och en strategi som tydligt visar vad som ska göras, varför det behöver göras och hur det ska bli möjligt. Här är kompetensutveckling en avgörande del. Lärarna ska vara med i det här utvecklingsarbetet redan från början och aktivt bidra till strategi och genomförande.

Det behövs en god tillgång till lärresurser anpassade för surfplattor som är lätta att hitta och att börja använda. Nationella eller regionala samlingar med kvalitetsgranskat och öppet innehåll vore till stor hjälp för det pedagogiska utvecklingsarbetet. Det är också viktigt att lärare uppmuntras att skapa och dela innehåll och att aktivt dela med sig av sina erfarenheter av olika appar och nätbaserade tjänster i undervisningen.

Vad behöver de politiska beslutsfattarna göra för att få igång en pedagogiskt fungerande användning av surfplattor och andra typer av mobila enheter i undervisningen? Rapporten slår fast att det krävs ett genomtänkt angreppssätt som både rymmer en vision och bra strategier för det praktiska genomförandet.

Satsningen ska börja i liten skala med pilotprojekt som kontinuerligt utvärderas och vidareutvecklas. Det gäller att satsa rejält i skarpt läge, så att pengarna räcker fullt ut för det pedagogiska utvecklingsarbetet. Halvfärdiga satsningar leder ingenstans.

Det är nödvändigt att tydliggöra hur samhället utvecklas och förändras, och varför it och digitala medier ska vara en integrerad del av undervisning och lärande. Här spelar både den skolinterna och den allmänna samhällsdebatten viktiga roller.

Väl utbyggda stödfunktioner, både för teknik och för pedagogik, behövs för att utvecklingen ska sätta igång och börja ta ordentlig fart.


Postat i kategorin Digital infrastruktur, Digitala lärresurser, En dator åt varje elev, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | 1 kommentar »

Ett kunskapsunderlag för framtidens skola i Norge

Written by Stefan Pålsson on juni 16, 2015 – 18:02 -

I januari förra året skrev jag om den arbetsgrupp som tillsatts före stortingsvalet av den dåvarande norska regeringen för att utreda framtidens skola. Arbetet har letts av pedagogikprofessorn Sten Ludvigsen, och går i Norge under namnet Ludvigsen-utvalget. Igår släpptes huvudutredningen, som nu ska på remiss till 15 oktober.

Utredningens syfte har varit att undersöka om den norska grundskolans ämnesundervisning hjälper eleverna att utveckla de kunskaper och färdigheter som kommer att behövas i samhälle och arbetsliv om tjugo, trettio år – eller om det krävs förändringar.

För att svara på detta har arbetsgruppen läst och analyserat forskningssynteser, internationella undersökningar och relevant forskning inom pedagogik, didaktik, ekonomi, sociologi och andra samhällsvetenskaper, och man har även initierat egna undersökningar. Arbetsgruppen har också gått igenom utvärderingen av Kunnskapsløftet, den genomgripande förnyelse av den norska skolan som trädde i kraft 2006. Kunnskapsløftet lyfte fram digital kompetens som en av läroplanens fem grundläggande färdigheter och syftade till att eleverna skulle tillägna sig ett vetenskapligt arbetssätt.

Ludvigsen-utvalgets slutsats är att den digitala utvecklingen och den pågående samhällsförändringen i stor utsträckning ställer helt andra krav på kunskaper och färdigheter än vad vi är vana vid. Vi lever i ett globalt kunskapssamhälle som bland annat präglas av en snabb teknikutveckling, växande miljöproblem, förändrade kompetensbehov i arbetslivet och utmaningar för demokratin. Därför behövs en genomgripande förändring av ämnesinnehållet i den norska grundskolan, en förändring som bygger vidare på och fördjupar den inriktning mot förmågor som Kunnskapløftet och den nya läroplanen syftade till.

Utredningen lägger särskild vikt vid utmaningarna för demokratin. Samhället utvecklas i en komplex och mångfaldig riktning där olika värde- och normsystem möts och kommer i konflikt. Dagens barn och ungdomar måste lära sig att hantera detta, vilket förstås är en stor och besvärlig, men nödvändig, nöt att knäcka. Syftet med den norska skolans undervisning är både att eleverna ska utveckla de kunskaper, färdigheter och attityder som de behöver för att klara sig i samhället och att den ska främja utveckling, jämlikhet och vetenskapligt tänkande.

Skolan samhällsuppdrag har varit den centrala frågan för Ludvigsen-utvalget. Det handlar om att utbilda kunniga och bildade medborgare som kan delta aktivt i det ständigt pågående arbetet med att utveckla samhället. Detta kräver att ämnesundervisningen gör det möjligt för eleverna att utveckla ämnesspecifika kompetenser, att de lär sig att lära, kommunicera, interagera, samverka och delta samt att de tränar sig i att utforska och att uttrycka sig och skapa kreativt.

När det gäller kunskaper och färdigheter i de olika ämnena betonar Ludvigsen-utvalget att det måste läggas större vikt vid djuplärande och vid elevernas kunskapsprogression. Istället för att eleverna ska lära sig mer på kortare tid måste läroplanen och undervisningen ge alla elever tid och möjlighet att utveckla de centrala ämneskompetenserna på ett mer djupgående sätt.

De ämnesövergripande kompetenserna är helt avgörande för att eleverna ska kunna utveckla de ämnesspecifika kompetenserna. Men de måste knytas tydligare till ämnena och utvecklas i ämnesundervisningen. Utredningen betonar att lärandeforskningen är helt entydig när den säger att eleverna måste involveras i metakognitiva processer för att utveckla en god begreppsförståelse och för att kunna använda dem i olika praktiska situationer. Med andra ord behöver eleverna lära sig att reflektera kring, värdera och att utveckla sitt eget lärande. Detta måste skolans undervisning träna och stimulera; det är inget som utvecklas av sig själv.

Utredningen säger också att forskningen visar att de sociala och emotionella processer som hänger samman med kommunikation, samarbete, deltagande och förståelse av hur demokratin fungerar, är viktiga för kunskapsutvecklingen i de olika ämnena. Värdet av förmågor som uthållighet, ansvar och organisationsförmåga ska inte underskattas. Både kognitiva och icke-kognitiva förmågor är betydelsefulla för elevers utveckling och lärande.

Kreativitet och innovation, kritiskt tänkande och problemlösning förutsätter ett vetenskapligt tänkande. Därför är detta en princip som måste knytas närmare utforskande och skapande och flera av de ämnesspecifika kompetenserna, påpekar utredningen. Eleverna behöver lära sig att söka, sammanställa och att kritiskt värdera information från många olika källor, att läsa avancerade texter, att tolka och förstå ett multimodalt innehåll och att göra etiska överväganden. Idag är det inte förmedling av kunskap som är viktigast för skolan, utan att hjälpa eleverna att utveckla förmågor som gör det möjligt att hantera och använda det ständiga informationsflödet.

Det rör sig om avancerade kunskaper och färdigheter som inte kan tränas genom en förmedlande undervisning. Därför är det viktigt med undervisningsmetoder som är dialoginriktade, undersökande och ger utrymme åt eleverna att tänka, prova hypoteser och att resonera. Här kan digitala lärmiljöer spela en viktig roll, alltifrån sociala medier till interaktiva simulationer.

Ludvigsen-utvalget rekommenderar att läroplanen beskriver elevernas kunskapsprogression i de olika ämnena på ett tydligare sätt än idag. Lärarna behöver också vägledningsmaterial som hjälper dem att beskriva och stödja elevernas utveckling.

Teman som det mångkulturella samhället, folkhälsa och existentiella frågor samt hållbar utveckling måste in i ämnesundervisningen på ett systematiskt sätt.

När innehållet i ämnena förändras, måste även undervisning och bedömning utvecklas och förändras. Den formativa bedömningen är särskilt viktig. Därför krävs en förändring av lärarutbildningen, en fortsatt satsning på lärares kompetensutveckling och att det kollegiala samarbetet och kunskapsutbytet stärks. Såväl huvudmän som skolledare och lärare behöver också en bättre och enklare tillgång till aktuell relevant forskning.

Utredningen betonar att det inte finns någon quick fix. Förändringsarbete tar tid. Men det krävs en genomarbetad strategi för att lyckas och en sådan behöver tas fram.

Precis som Kunnskapsløftet konstaterade för tio år sedan, så måste läroplaner och undervisning förändras för att svara mot de pågående samhällsförändringarna. De förändringar som Ludvigsen-utvalget föreslår är mer genomgripande, men bygger vidare på resonemang och tankar därifrån. Det krävs ett mer systematiskt arbete och en undervisning som hjälper och tränar eleverna att utveckla de kognitiva och icke-kognitiva färdigheter som de behöver för att klara sig i morgondagens digitala och globala samhälle.

Nu är kunskapsunderlaget färdigt. Efter remissprocessen är det dags för politikerna att ta nästa steg i arbetet med framtidens skola i Norge.


Postat i kategorin Digital kompetens, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Datalogiskt tänkande och digitalt skapande

Written by Stefan Pålsson on maj 13, 2015 – 15:41 -

Den digitala samhällsutvecklingen ställer nya och delvis annorlunda krav på skolans undervisning och vad eleverna behöver lära sig. När teknikutvecklingen går allt snabbare, är det nödvändigt att kunna tänka kreativt, samarbeta och lösa problem tillsammans med andra och att kunna dra nytta av de digitala möjligheter som öppnar sig. Detta gäller både på arbetsmarknaden och i vardagen.

Att föra in makerkulturen i skolan är ett sätt att hantera detta. Ett makerspace kan fungera som ett laboratorium för lärande, där lärare och elever tillsammans provar sig fram och hjälps åt att hitta konstruktiva svar på komplexa frågeställningar. Här har det datalogiska tänkandet (computational thinking) en given plats. Det handlar om att beskriva, analysera och lösa problem med hjälp av datorkraft. Att förstå programmering är en viktig del av detta. Skolans undervisning behöver bli bättre på att förbereda eleverna för det digitala samhälle som vi lever i.

Peter Parnes, professor i distribuerade datorsystem vid Luleå tekniska universitet, är en av dem som aktivt verkar för att få in det här sättet att tänka och arbeta i den svenska skolan. I slutet av februari presenterade han rapporten Skapande och skaparkultur som drivkraft för kreativt lärande i skolan och han talade nyligen både på SETT och på Framtidens lärande.

Det här förutsätter att lärarna förstår hur dagens samhälle utvecklas och förändras och att de kan se vad det innebär för lärandet och för undervisningen. De måste även ha en förståelse för programmering och datalogiskt tänkande, så att de kan lära eleverna detta. Det är också viktigt att använda den teknik som eleverna använder till vardags, utanför skolan, och att visa hur den kan användas till att skapa och tänka nytt. Detta är långtifrån självklart idag, menar Peter Parnes.

Kunskapsdelning och kollegialt lärande är ett sätt att börja ta tag i det här problemet. Tillsammans med Agneta Hedenström, som är rektor på två F-6-skolor i skolområdet Bergnäset (sörbyarna) i Luleå, har han under de senaste par åren börjat föra in makerkulturen i skolan. Med hjälp av informellt lärande och kunskapsdelning bland lärarna, ”Luleåmodellen”, vill de göra analys, processtänkande, hypotes- och prototyptester och kollaborativt digitalt skapande till naturliga delar av den dagliga undervisningen.

Till hösten kommer nio förskolor och nio grundskolor att börja arbeta med 3d-skrivare och andra digitala verktyg i undervisningen. Lärarna ska samarbeta och lära av varandra på lärknytis, pedagogiska pubar och liknande informella träffar. Det ska även skapas incitament för lärarna att utveckla goda idéer tillsammans och att prova dem i verkligheten.

Inom kort öppnas en webbplats som ska fungera som plattform för att dela och gemensamt vidareutveckla lärresurser som tydligt visar hur man kan arbeta och som även klargör kopplingen till läroplanen. Allt det här har kommit att ingå i projektet Skaepiedidh – Framtidens skapande i skolan, som finansieras av Vinnova sedan förra året och som ingår i deras satsning Digitalisering för framtidens skola. Plattformen kommer att vara öppen för alla intresserade i hela landet. En del av projektet går ut på att ta fram en affärsplan för plattformen, så att den kan leva vidare och utvecklas efter 2016, när Vinnovas finansiering upphör.

Peter Parnes identifierar sju viktiga utmaningar för skolan och integrationen av makerkulturen i undervisningen:

  1. Är bredd eller djup viktigast? Måste skolan verkligen täcka in allt? Idag är det fortfarande innehållet som står i centrum, men betydligt mer krut måste läggas på förmågorna och det livslånga lärandet. Detta pekar även Ludvigsen-utvalget på i Norge, som jag nämnde förra veckan. Om en månad presenterar gruppen sin rapport om framtidens norska skola.
  2. Elevernas tålamod och uthållighet. En viktig lärdom från OECD:s rapport om den svenska skolan, som kom förra veckan, är att svenska elever snabbt ger upp om de möter ett komplext och svårlösligt problem. En viktig del av detta är sannolikt att endast 45% av mellanstadielärarna anser att barn lär sig bäst genom att försöka hitta lösningen själv. I de andra länderna som deltar i Pisa är det i genomsnitt 83% som anser detta!
  3. Hur kommer vi förbi inspirationsstadiet och börjar gå på djupet? Här är det viktigt att få fram en progressionsmodell med tydliga steg i alla ämnen.
  4. Vad krävs för att få med alla skolor?
  5. Det gäller att skapa autentiska och relevanta uppgifter som kopplar skolans undervisning till samhället.
  6. Programmering som ett eget ämne eller datalogiskt tänkande som en del av alla ämnen, som i Finlands nya läroplan? Datalogiskt tänkande är en bättre lösning, eftersom det digitala numera är en del av ”allt” och kan vara till nytta i alla sammanhang. Alla ska inte blir programmerae, men alla måste förstå hur Internet, datorer, och programmering fungerar för att inte hamna utanför. Det är en viktig demokratifråga!
  7. Hur kan lärarutbildningen moderniseras? Hur kan lärarnas fortbildning utformas?

Här finns det mycket att ta tag i, och detta är förstås inget som går att lösa på kort tid. Men det gäller att frågeställningarna lyfts fram och börjar diskuteras och att så många som möjligt delar med sig av sina perpspektiv, insikter och erfarenheter, menar Peter Parnes. Det är ju så man hittar lösningarna på komplexa problemställningar.

Peter Parnes ger själv fyra förslag på hur makerkulturen och digitaliseringen kan integreras i skolans vardag:

  1. Kunskapsdelning och kollaborativt lärande i det utvidgade kollegiet – på och utanför nätet – lägger en god grund.
  2. Läraren ska arbeta mer med handledning och vägledning istället för att huvudsakligen ge svar och förmedla kunskap. Eleverna behöver lära sig att formulera, analysera och lösa öppna problem.
  3. Huvudmännen måste få alla rektorer att förstå värdet med att digitalisera och utveckla skolans undervisning.
  4. Skolorna ska uppmuntras att planera utvecklingen av undervisningen och att samarbeta internet och externt. Här kan konkurrensutsatta medel i kommunen vara en morot som fungerar.

Postat i kategorin Digital kompetens, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | 3 kommentarer »

Vilken roll ska it spela i den norska skolan?

Written by Stefan Pålsson on maj 6, 2015 – 17:32 -

Torbjørn Røe Isaksen, Norges utbildningsminister, väckte viss uppmärksamhet när han i slutet av februari hävdade att det under de senaste tio åren funnits en stor och naiv entusiasm kring it-användningen i den norska skolan. Han menade att digitaliseringen av skolan ofta präglats av en önskan om att ”vara modern”, och att det inte funnits särskilt många tankar kring hur tekniken ska användas för att stödja elevernas kunskapsutveckling och lärande.

It är en naturlig del av vardagen, och det ska förstås även märkas i skolan, betonade Torbjørn Røe Isaksen. Men det gäller att vara medveten om att tekniken inte har något värde i sig själv. Därför är det viktigt att Senter for IKT i utdanningen, som ska bidra till att it utvecklar och förbättrar undervisning och lärande, inte bara lyfter fram de positiva aspekterna. De måste också visa när it-användningen inte fyller sitt syfte utan istället blir ett hinder i undervisningen, tillade han.

I förmiddags höll Torbjørn Røe Isaksen öppningsanförandet på NTNU:s årliga konferens NKUL i Trondheim, som med hjälp av exempel från aktuell forskning och praktik vill visa hur it kan komma till nytta i skolans undervisning. Kort därefter debatterade han it i skolan med Arbeiderpartiets Trond Giske, tidigare utbildningsminister, som leder Kirke-,utdannings- og forskningskomiteen i Stortinget.

Anförandet inleddes med att Torbjørn Røe Isaksen konstaterade att Norge ligger väl framme när det gäller digitaliseringen av samhället. Detta måste naturligtvis både förskolan och skolan vara en del av. Det som sker i resten av samhället måste reflekteras i skolan. Den tekniska utvecklingen kan helt enkelt inte väljas bort.

12 februari höll den norske centralbankschefen Øystein Olsen ett tal där han lyfte fram att den norska ekonomin är på väg från särställning till omställning. Olja och gas kommer inte längre att vara den avgörande drivkraften, utan det kommer att krävas digitala lösningar för att utveckla näringsliv och samhälle. Nyskapande, nya idéer och ny teknik är avgörande. Detsamma gäller för skolan, påpekade Torbjørn Røe Isaksen. Men det gäller att använda it på sätt som säkrar att eleverna lär mer.

Digitala lösningar ger inte automatiskt en skola där eleverna lär mer. Det förutsätter att lärarna har en yrkesmässig digital kompetens – annars kan de inte se till att eleverna utvecklar de digitala färdigheter som de behöver eller att de utvecklar sina ämneskunskaper, underströk Torbjørn Røe Isaksen.

Idag är det många blivande lärare som inte får lära sig hur it kan integreras i undervisningen på ett bra sätt. Från och med 2017 införs en ny femårig masterutbildning till lärare som förhoppningsvis kan ändra på detta. Just nu undersöks hur detta kan göras på bästa sätt. Samtidigt är det viktigt att inte detaljstyra alltför mycket. Lärarutbildningsinstitutionerna har också ett ansvar att se till att lärarstudenterna rustas till den digitala vardag som väntar, tillade Torbjørn Røe Isaksen.

Debatten mellan Torbjørn Røe Isaksen och Trond Giske direktsändes i TV2 Nyhetskanalen. Innan dess visades ett kort bandat samtal med pedagogikprofessorn Sten Ludvigsen, som utreder framtidens norska skola på uppdrag av den förra regeringen. Utredningen benämns vanligen Ludvigsen-utvalget, och jag skrev om den i januari förra året. Senast 15 juni ska slutrapporten presenteras.

Ludvigsen-utvalget tillsattes strax före det senaste valet, och syftet är att undersöka hur undervisningen behöver förändras för att förbereda eleverna för morgondagens förutsättningar och krav. Det handlar både om att se efter om ämnesstruktur och ämnesinnehåll fortfarande är relevant och att titta närmare på vilken roll it kan spela. Får eleverna lära sig det som de behöver – eller krävs det förändringar?

Sten Ludvigsen slog fast att den norska läroplanen är alldeles för bred och försöker klämma in för mycket innehåll. Utvärderingen av den stora skolreformen Kunnskapsløftet, som trädde i kraft 2006, visar att det är nödvändigt att satsa på centrala kompetenser och på djuplärande i viktiga ämnen.

Undervisningen ska utveckla de kompetenser som eleverna behöver för att förstå ämnenas metoder och principer. I matematik handlar det om att arbeta mer med förståelse, inte minst när det gäller algebra. I norska är det viktigt att eleverna arbetar mer med sammansatta texter, bland annat sakprosa, och i biologi, som är ett väldigt komplext ämne, behöver de främst utveckla en förståelse för de centrala begreppen.

Sten Ludvigsen berättade att utredningen lägger vikt vid att it-användningen framför allt måste knytas närmare ämnesundervisningen. Bland annat kan simuleringar användas för att öka elevernas förståelse och kunskapsutveckling i de naturorienterande ämnena. Här finns det starkt stöd för att it-användningen har en positiv effekt på lärandet. Läroböckerna ska inte slängas, men de måste kompletteras.

Ludvigsen-utvalget menar att det krävs stora förändringar, men att arbetet ska genomföras i små steg. Det gäller att arbeta systematiskt med förnyelsen av ämnena. Det krävs också en ny lärarroll, mer specialiserad och med mer djup i ämnet, i ämnesdidaktik och i ämnespsykologi.

Idag är det inte särskilt svårt för föräldrarna att känna igen sig i skolan. Det är trots allt inte så mycket som har förändrats. Men om utredningens förslag genomförs, kommer föräldrarna snart inte kunna känna igen sig, avslutade Sten Ludvigsen.

I den efterföljande debatten hävdade Trond Giske att han har en helt annan ingång till it i skolan än Torbjørn Røe Isaksen. Istället för att varna för en naiv optimism, utropar han ”leve entusiasmen”. Teknikutvecklingen skapar enorma didaktiska möjligheter – det gäller bara att sätta igång. Det allra viktigaste är att säkerställa att infrastrukturen är på plats, se till att tekniken kan integreras sömlöst i vardagen och att underlätta tillgången till bra digitala läromedel och lärresurser. Så lägger man grunden för en hanterbar och kvalitetssäkrad it-användning i undervisningen.

Det krävs också att lärarutbildningen förändras och att det satsas mer på kompetensutveckling och fortbildning. Många av de lärare som arbetar i den norska skolan kommer sannolikt att finnas kvar om tjugo år. Det duger inte heller att sätta hoppet till den kommande lärarutbildningen. Utvecklingen går snabbt och de problem som finns måste lösas så fort som möjligt.

Trond Giske tillade att dagens elever ska utbildas till arbeten som inte finns, där de ska använda teknik som inte utvecklats för att lösa problem som ännu inte existerar. Här är det förstås nödvändigt med grundläggande färdigheter, dit ju även den digitala kompetensen hör. Men kritiskt tänkande, kreativitet, samarbetsförmåga, ledarskap och entreprenörskap får inte glömmas bort. I matematik arbetar eleverna mest med det som datorn är bäst på: själva uträkningen. Här borde de, precis som Ludvigsen-utvalget pekar på, istället lägga större vikt vid analys och logiskt tänkande.

Torbjørn Røe Isaksen instämde i att det krävs betydligt mer arbete med elevernas djuplärande i undervisningen. Faktakunskaper kan inte ersättas av en sökmotor och behovet av detta blir inte mindre i kunskapssamhället. Utan grundläggande färdigheter klarar eleverna inte av kritiskt tänkande. Han höll också med om att det måste vara lätt att använda de tekniska lösningarna i vardagen, men påpekade att detta är något som de som utvecklar tekniken ansvarar för.

Lärarna måste föra en aktiv debatt på  sin skola kring hur och när it ska användas i undervisningen. Detta fordrar ett starkt kollegium och en yrkesgemenskap där man hjälper varandra att komma vidare och både ger ris och ros. Här behövs både diskussioner kring vilka ramar man bör sätta för it-användningen och hur tekniken bäst kan användas för att lyfta eleverna. Fortbildning behövs också för att säkerställa detta, och det satsar regeringen på nu. Den pedagogiska it-användningen ska integreras i de kurser som handlar om utveckling av ämnesundervisningen, tillade han.

Torbjørn Røe Isaksen avslutade debatten med att konstatera att det handlar om att höja ambitionerna för alla elever, så att var och en kan utvecklas så bra som möjligt. Men här gäller det att inte glömma bort de grundläggande färdigheterna. Idag är det mellan femton och tjugo procent av eleverna som har en så dålig läsförmåga att de inte kan läsa dagstidningen. Det problemet måste lösas!


Postat i kategorin Digital infrastruktur, Digital kompetens, IT-strategi, Lärares lärande, Läs- och skrivförmåga | Inga kommentarer »

Finlands nya läroplan siktar mot framtiden

Written by Stefan Pålsson on april 24, 2015 – 16:28 -

För ett år sedan gav jag en snabb överblick av den pågående digitala utvecklingen av skolan i Finland. Det har hänt en del sedan dess: en öppen process för att ta fram en ny läroplan för gymnasiet (GLP 2016) har satts igång,  en molnbaserad webbtjänst för digitala lärresurser – Educloud – testas, arbetet med digitaliseringen av ämnesproven i studentexamen fortsätter, nya medel för utveckling av innovativa lärmiljöer har utlysts och den nya läroplanen för grundskolan (LP 2016) är klar.

Det internationella intresset för den nya läroplanen är oväntat stort, berättade Jukka Tulivuori, undervisningsråd på Utbildningsrådet, på ett seminarium om den nya finska läroplanen för grundskolan som Senter for IKT i utdanningen arrangerade i Oslo igår. Utbildningsdepartement och myndigheter i mer än femtio länder har beställt exemplar av läroplanen, som ges ut på engelska i sommar.

Utvecklingsarbetet har pågått i två och ett halvt år, och såväl allmänhet som skolhuvudmän och intresseorganisationer har haft möjlighet att delta och att göra sina röster hörda. Det är första gången som en läroplan utvecklats på det här sättet och den nya GLP 2016 tas fram på samma sätt. Här har man betydligt kortare tid på sig: bara sex månader, påpekade Jukka Tulivuori. Med andra ord finns det risk för att arbetsprocessen inte blir lika bra, men å andra sidan kan man bygga vidare på det arbete som gjordes för LP 2016.

LP 2016 utgår ifrån EU:s åtta nyckelkompetenser, och det övergripande syftet är att förändra skolan som lärmiljö så att eleverna förbereds för det globala, digitala och mångfacetterade samhälle som växer fram. Den träder i kraft för årskurs ett till sex hösten 2016. För de senare årskurserna, årskurs sju till nio, kommer den att genomföras gradvis under 2017, 2018 och 2019.

LP 2016 baseras på fyra kärnfrågor:

1. Pedagogisk förnyelse. Tidigare läroplaner har främst tagit upp vad eleverna ska lära sig. Nu är det istället frågorna om hur det ska gå till och var det ska äga rum som står i centrum. Värdegrunden, skolans verksamhetskultur samt synen på lärande, kompetenser, lärmiljöer, arbetssätt, handledning och bedömning är avgörande.

2. Utbildningen ska skapa en sammanhängande helhet. Ämnesöverskridande och mångsidiga kompetenser blir allt viktigare. Eleverna ska utveckla en djupare förståelse för hur olika fenomen i natur och samhälle hänger ihop och vilka helheter som de bildar.

Genom att kombinera olika vetenskapsgrenars och ämnens perspektiv, kan eleverna koppla samman och förena det som de lär sig i de olika ämnen och i olika årskurser. Tanken är att det ska bli lättare att se mening och sammanhang och att förstå undervisningens värde för dem själva, deras framtid och för lokalsamhällets, nationens och det globala samhällets fortsatta utveckling.

3. Skolans verksamhetskultur ska förändras. Det är viktigt att lärarnas arbete blir mer process- och samarbetsinriktat, med fokus på kunskapsdelning samt pedagogiska diskussioner och reflektioner kring det dagliga arbetet. Skolan ska vara en professionell lärande organisation, baserad på värdegrundens principer om allas lika värde, om delaktighet och demokrati, som hjälper alla barn och ungdomar att utvecklas till etiskt ansvariga världsmedborgare som kan hantera ett hållbart, föränderligt samhälle och ett livslångt lärande. Det gäller att skapa en välmående skola med nyfikna elever.

4. Läroplanen ska fungera som ett arbetsredskap. Tidigare har läroplanen förnyats ungefär vart tionde år, men det går inte längre när vi lever i ett samhälle som präglas av både snabba och genomgripande förändringar. Därför är det viktigt att läroplanen och dess tillämpning ständigt utvecklas, såväl på det nationella som det lokala planet.

Det övergripande målet med LP 2016 är att utveckla elevernas mångsidiga kompetens, så att de kan hantera dagens och morgondagens komplexa samhälle. Denna mångsidiga kompetens delas upp i sju delkompetenser:

  1. Förmågan att tänka och att lära sig – på egen hand och tillsammans med andra
  2. Kulturell och kommunikativ kompetens i en värld som präglas av kulturell och språklig mångfald
  3. Vardagskompetens – en förståelse av hur samhället och teknikutvecklingen ser ut och fungerar och en förståelse av värdet av hälsa, trygghet och goda mellanmänskliga relationer i det dagliga livet
  4. Multilitteracitet – det vidgade språk/text-begreppet
  5. Digital kompetens – både en viktig kompetens i sig själv och som en del av multilitteraciteten
  6. Arbetslivskompetens och entreprenörskap
  7. Förmågan att delta, påverka och bidra till en hållbar framtid

Elevernas digitala kompetens ska utvecklas inom fyra huvudområden. De ska :

  1. utveckla en förståelse av centrala begrepp och principer för hur it och digitala medier används och de ska ges möjlighet att utveckla sin praktiska digitala kompetens. Här är bland annat programmering och datalogiskt tänkande en viktig del.
  2. kunna använda program och tjänster på ett ansvarsfullt, ergonomiskt och tryggt sätt.
  3. lära sig att dra nytta av program och tjänster som hjälpmedel i informationshantering och i undersökande och kreativt arbete. Här är medie- och informationskunnighet centralt.
  4. träna sig i att kommunicera och skapa nätverk med hjälp av digitala medier.

De sju delkompetenserna i den mångsidiga kompetensen är generativa och ska således ingå i all ämnesundervisning. Det är även viktigt att eleverna får arbeta tvärvetenskapligt och ämnesövergripande under en längre sammanhängande period minst en gång per läsår. Skolorna avgör själva hur detta ska gå till samt vilka teman och ämnen som ska ingå.

Just nu pågår ett intensivt arbete i kommuner och på skolor runt om i Finland. LP 2016 börjar träda i kraft nästa år och den konkreta tillämpningen bestäms i hög grad på lokal nivå. Det är mycket som ska förändras – allt ifrån organisation till kompetensutveckling och didaktik – och det lär knappast vara någon enkel process.

Europeiska Skoldatanätets undersökning ESSIE, som jag skrev om häromåret, visar att Finland är ett av de länder i Europa som har en relativt god digital infrastruktur – men möjligheterna används inte i någon högre grad i undervisningen. I förrgår presenterade Finlands Akademi en undersökning som visar på stora skillnader bland sjätteklassare när det gäller att söka och hantera information i digitala medier kritiskt. Många elever har svårt att behärska de läsfärdigheter som behövs i dagens digitala medielandskap. Slutrapporten från Undervisnings- och kulturministeriets projekt Framtidens grundskola, som kom förra månaden, pekar bland annat på att lärarutbildningarna står inför stora utmaningar när det gäller att förbereda lärarna för dagens och morgondagens yrkesvillkor.

Utbildningsstyrelsen hjälper till med olika slags stöd- och hjälpinsatser i arbetet med att implementera LP 2016. Den nya tjänsten eGrunder – som gör läroplanen tillgänglig, sökbar och mer lätthanterlig på nätet – är en viktig del av den hjälp och det stöd som ges. Här är det på sikt meningen att kommuner och skolor ska kunna publicera och tillgängliggöra sina egna lokala läroplaner. Ett annat hjälpmedel i det lokala utvecklingsarbetet är den vägkarta för LP 2016 som Utbildningsstyrelsen skapat. Den lyfter fram områden och problemställningar som behöver hanteras när läroplanen ska bli en integrerad del av lärares och elevers vardag.

I nästa veckas inlägg ger jag en inblick i hur det digitala utvecklingsarbete som pågår i finska skolor kan se ut i praktiken!


Postat i kategorin Digital kompetens, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | 4 kommentarer »

Digitaliseringen av skolan fortsätter i Danmark

Written by Stefan Pålsson on mars 20, 2015 – 15:32 -

För ett år sedan arrangerade folketingets barn- och utbildningsutskott en öppen hearing om den pågående digitaliseringen av skolan i Danmark. Arbetet sker inom ramen för Strategi for digital velfærd (2013-2020), som drivs gemensamt av regeringen, Danske Regioner och Kommunernes Landsforening (KL). Här är utvecklingen av skolan en viktig del.

I höstas inleddes genomförandet av folkeskolereformen, som är ett försök att möta de utmaningar och möjligheter som samhällsutvecklingen och digitaliseringen innebär. Det handlar bland annat om att förändra undervisningen i en mer aktivt skapande och kollaborativ riktning, att få igång det kollegiala samarbetet och att göra föräldrarna mer delaktiga i skolans arbete. Forskningsprojektet FabLab@School, som drivs av Århus universitet, är ett sätt att visa hur detta kan se ut i praktiken. Satsningen på digitala demonstrationsskolor, som startade i januari förra året, och som pågår året ut, är ett annat.

Skapandet av en fungerande marknad och distributionskanal för digitala läromedel och andra lärresurser är en grundsten i utvecklingsarbetet. Marknaden börjar långsamt ta form, men det återstår fortfarande mycket att göra för att få igång användningen. Här är bland annat upphovsrätten ett hinder. Regeringen och KL har därför tagit initiativ till analysen ”Bedre deling af digitale læremidler”, som ska reda ut vad som gäller. Det gäller bland annat att klargöra hur elevskapade lärresurser kan delas och hur lärare kan dela undervisningsupplägg och liknande material. Möjligheten att köpa in och att kombinera mindre delar av olika läromedel från olika förlag är ett annat viktigt frågetecken som behöver rätas ut. Ett fungerande regelverk är nödvändigt för att utvecklingen av kunskapsdelning och en kollaborativ kollegial kultur ska kunna ta fart.

förra årets hearing berättade Kasper Koed från Centre for undervisningsmidler (CFU) att det behövs en bra metadatamärkning och en modularisering av de digitala läromedlen för att de ska komma till så stor nytta som möjligt i undervisningen. Han menade att det behövs en Spotify-liknande modell, som gör det möjligt för läraren att hitta en pedagogisk röd tråd genom läromedel från olika förlag och att kunna skapa en ”spellista” som kan användas i undervisningen. Nu har CFU genomfört en test kring mikrodistribution och mikroinköp tillsammans med två förlag, så sannolikt har man börjat komma en bit på väg.

Analysen beräknas vara avslutad i september. Då får vi veta förutsättningarna för den fortsatta utvecklingen inom det här området i Danmark.

Hösten 2013 påbörjades arbetet med att en nationell användarportal för den danska skolan, som både ska fungera som både ska fungera som samverkansyta inom skolan och mellan skolan och hemmet. Läsåret 2016/17 är det skarpt läge, och nu drar KL igång det förberedande arbete som krävs för att användningen verkligen ska fungera. Det räcker inte att tekniken är på plats och fungerar, utan det är också nödvändigt att det finns en förståelse för de nya möjligheterna att underlätta såväl kommunikation som pedagogiskt samarbete.

Idag är sista dagen för intresserade kommuner att anmäla sig till ett utvecklingsprojekt kring användarportalen, it-strategiskt arbete och pedagogisk utveckling. Femton av Danmarks nittioåtta kommuner har möjlighet att delta i den här satsningen, som varar från maj och sex månader framåt. Förutsättningen för att delta är att det finns ett intresse hos kommunen att få hjälp med den fortsatta utvecklingen inom de här områdena, och att man är villig att dela tankar och erfarenheter med andra kommuner. Projektet måste vara förankrat i den kommunala ledningen och deltagarna representerar sin kommun under projektarbetet.

Ett annat intressant projekt är Lærernetværket for it i folkeskolens fag, som startade i augusti förra året. Danska och matematik är de första ämnena ut, och här samverkar lärare från hela landet för att tillsammmans utveckla it-användningen i ämnesundervisningen. Tanken är både att de ska föra den didaktiska utvecklingen vidare och att de ska bidra till att sprida erfarenheter till sina kollegor, lokalt, regionalt och nationellt.

Samarbete och kollegial kunskapsdelning är nödvändiga pusselbitar för att digitaliseringen av skolan i Danmark ska lyckas.


Postat i kategorin Digital infrastruktur, Digitala lärresurser, IT-strategi, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Programmering för alla på Tunaskolan i Lund

Written by Stefan Pålsson on februari 26, 2015 – 11:20 -

I måndags gav Björn Regnell, professor i datavetenskap på Lunds tekniska högskola, en presentation för den pedagogiska personalen på Tunaskolan (F-9) i Lund om varför det är viktigt att alla lär sig grunderna i programmering. Det här var starten på en satsning som går ut på att efterhand försöka föra in programmering och datalogiskt tänkande i alla ämnen, på alla nivåer.

Björn Regnell och hans kollega Sandra Nilsson ägnar sedan tre år tillbaka delar av sin arbetstid åt att undervisa lärare och elever i programmering på Vattenhallen Science Center. Projektet Programmering för alla är en del av universitetets arbete med tredje uppgiften, det vill säga att samverka med resten av samhället och att förmedla aktuell forskning till allmänheten.

– Björn hörde av sig till oss i höstas och föreslog ett samarbete, berättar Anders Erenius, som är ikt-strateg på Tunaskolan. Vi nappade förstås direkt! Institutionen för datavetenskap ligger bara hundra meter från skolan. Där finns mängder med kunskaper och erfarenheter som vi kan dra nytta av nu när vi utvecklar undervisningen med hjälp av it.

Det har länge funnits röster i den utbildningspolitiska debatten som vill att alla elever ska lära sig programmering i skolan, och de allra senaste åren har de blivit allt starkare. Den pågående digitaliseringen av samhället, som innebär att i stort sett all verksamhet börjar bli beroende av datakod och mjukvara, är förstås ett viktigt skäl till detta. Därför är det nödvändigt att vi på allvar diskuterar varför programmering är viktigt i skolan, konstaterar Björn Regnell.

– I England, som är ett av de länder i EU som har programmering på schemat, är det främst tillväxtargumentet som gäller. För att näringsliv och ekonomi ska kunna utvecklas, krävs det många duktiga programmerare. Samma argument fördes fram för ett par veckor sedan när Stockholms stads finansborgarråd, vd:n för Stockholms Handelskammare och ordföranden för Spotify skrev en artikel om behovet av programmering på schemat på DN Debatt. Ekonomi och tillväxt har förstås jättestor betydelse i samhället, men det får ändå inte skymma det allra viktigaste: demokratiargumentet.

Mjukvara ligger bakom den största samhällsomvandlingen genom tiderna, och det är de som är barn idag som ska forma framtidens samhälle. Skillnaden är stor mellan att enbart vara en passiv it-konsument och att själv kunna skapa programkod. Den som förstår hur datorer och program fungerar, får ett helt annat perspektiv på den digitala utvecklingen, betonar Björn Regnell.

– Mystiken kring datorer, it och Internet försvinner. Man inser att det i grunden handlar om beslut som fattas av människor – och som kan påverkas och förändras. Därför menar jag att det är avgörande att programmering och datalogiskt tänkande blir en del av skolans undervisning. Idag är det en väldig obalans mellan olika grupper i samhället när det gäller kunskaper inom det här området. Det duger inte om vi verkligen vill ha ett demokratiskt samhälle där alla kan vara med och påverka.

Genom att arbeta med programmering kan det bli enklare för eleverna att utveckla kunskaper och färdigheter som behövs i många olika sammanhang. Bland annat handlar det om att tänka logiskt, att tänka steg för steg, att tänka i abstraktioner och att själv kunna konstruera abstraktioner. De lär sig också värdet av att skriva exakt: när man skriver programkod påverkar allt som skrivs hur programmet fungerar. Samtidigt stimuleras fantasi och kreativitet och eleverna tränas i att samarbeta, att förklara för varandra och att lära av varandra, påpekar Björn Regnell.


CC BY-SA 2.0 Rodrigo Mesquita

– Redan 1967 deltog lärandeteoretikern Seymour Papert i skapandet av programspråket LOGO. Syftet med det var att hjälpa barn att utveckla kreativitet och problemlösningsförmåga. Papert har en konstruktivistisk syn på lärande: genom vårt eget skapande konstruerar vi mentala modeller för att förstå vår omvärld. Här kan vi lägga till den sociala dimensionen: genom att samarbeta med andra förändrar vi varandras perspektiv och utvecklar nya kunskaper och ny förståelse.

Det är bra om programmering och datalogiskt tänkande kan bli ett eget ämne på grundskolan, men det är inte nödvändig. Det finns stöd i läroplanen som gör det möjligt att sätta igång direkt, menar Björn Regnell.

– I kapitlet om grundläggande värden slås fast att skolan vilar på demokratins grund. Och just demokratiargumentet är ett avgörande skäl för mig när det gäller programmering i skolan. Dessutom är elevernas skapande arbete och lek viktiga delar av skolans uppdrag. Elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende ska stimuleras och de ska uppmuntras att pröva egna idéer och lösa problem, både på egen hand och tillsammans med andra.

Även i läroplanens kapitel om kunskaper och i riktlinjerna finns det en hel del att knyta an till, säger Björn Regnell.

– Eleverna ska lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt. De ska också lära, utforska och arbeta självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga. Det sägs också att de ska lära sig att använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. Och riktlinjerna pekar på värdet av att arbeta ämnesöverskridande. Det är viktigt eftersom programmering både kan användas för att levandegöra ämnesundervisningen och för att integrera olika ämnen.

Programmering för alla har tre övergripande mål:

  1. Tröskeln ska vara låg, så att det är enkelt att komma igång.
  2. Lärare och elever ska arbeta med ett riktigt programspråk som inte har något tak och som kan användas i verkligheten utanför skolan.
  3. Verktygen ska vara byggda med öppen källkod som alla intresserade kan utveckla och bygga vidare.

Många skolor runt om i världen använder det visuella programspråket Scratch, en spännande satsning från forskargruppen Lifelong Kindergarten på MIT som bygger vidare på Seymour Paperts tankar. Björn Regnell valde att inte arbeta med Scratch, eftersom det inte uppfyller samtliga tre mål.

– Scratch har en låg tröskel och det bygger på öppen källkod, men det kan inte användas i verkliga sammanhang. Det är anpassat för skolan och det finns ett tak som inte går att passera. Därför har vi istället valt att använda programspråket Scala och utvecklingsmiljön Kojo, som uppfyller samtliga mål. I likhet med Scratch, finns det på svenska.

Scala är ett modernt och kraftfullt programspråk som bygger på det allra senaste inom dataforskningen. Det rör sig om ett globalt projekt, finansierat med utvecklingsmedel från EU, som leds av Martin OderskyEPFL i Lausanne. Scala har bland annat kommit till nytta i utvecklingen av Twitter, Linkedin och Netflix.

Även Kojo är ett globalt projekt. Det leds av Lalit Pant, som driver företaget Kogics i Indien. Här bidrar Lunds tekniska högskola med finansiering och hjälp med översättning och kodning.

Det finns redan några exempel från skolor i andra delar av landet där lärare och elever arbetar med Scala och Kojo, berättar Björn Regnell.

– Svenskläraren Karin NygårdsSjöstadsskolan i Stockholm är nog det mest välkända svenska exemplet på hur man kan arbeta med programmering i skolan. Hennes undervisning i digitalkunskap pekar i intressanta riktningar. Ett annat utmärkt exempel är Halmstads kommun, där flera förskolor och skolor är igång med programmering och datalogiskt tänkande.

Visionen för samarbetet mellan Lunds tekniska högskola och Tunaskolan är att lärarna tillsammans ska utveckla öppna lärresurser inom och över ämnesgränserna som visar programmeringens pedagogiska möjligheter. Dessa kan sedan användas av lärare på andra skolor och på så sätt kan utvecklingen föras vidare. Ett sätt att sprida lärresurserna kan vara att använda Lärarspindeln. Formella och informella samarbeten i det utvidgade kollegiet är också möjligt.

Lärarna behöver inte vara experter på programmering för att sätta igång, säger Anders Erenius.

– Det viktiga är att de tar fram goda idéer om hur programmering kan användas och att de provar dem i verkligheten. Jag, Björn och Sandra hjälper gärna till med det tekniska. Vi har även elever som är duktiga teknikanvändare och som redan idag fungerar som lärspridare och stöd i undervisningen. Flera av dem är kunniga i programmering och de kan också vara till hjälp.

Tröskeln är låg och det krävs inte mycket för att komma igång. Nästa steg är däremot svårare, avslutar Björn Regnell.

– Här är det kollegiala lärandet avgörande! Lärarna måste visa och inspirera varandra och hjälpas åt att komma vidare med den pedagogiska användningen. Lyckas de med det, kan programmeringen göra det lättare att uppnå flera av läroplanens centrala mål. Jag ser fram emot det fortsatta samarbetet med tillförsikt!


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala klyftan, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Lärarrollen | Inga kommentarer »
RSS