Nya perspektiv med surfplattor i undervisningen

Written by Stefan Pålsson on september 3, 2014 – 17:06 -

Många skolor och kommuner satsar på varsin dator till elever och lärare. För det mesta rör det sig om bärbara datorer, men några satsar helt eller delvis på surfplattor, exempelvis ipads. Forskningsprojektet Unos uno visade i sin slutrapport att en-till-en handlar om långsiktig utveckling som kräver förändring av arbetsprocesser, arbetsorganisation och arbetsvillkor i skolan för att lyckas. Satsningen ska alltså inte ses som ett teknikprojekt inom ramen för den befintliga verksamheten, utan som en katalysator för utvecklingen av det pedagogiska arbetet.

I slutet av augusti presenterades utvärderingar från två pågående projekt med varsin surfplatta, ett i småländska Gislaved och ett i danska Odder. I båda projekten vänder man sig till grundskolan, från förskoleklass till och med nian, och de omfattar samtliga kommunala skolor.

Utvärderingen av projektet i Gislaved har gjorts av konsulten Jan Hylén och baseras på enkäter till elever, lärare och rektorer samt intervjuer med lärare och rektorer. Hans uppdrag var att undersöka hur användningen av surfplattorna påverkat undervisning och lärande, om elevernas och lärarnas motivation och engagemang förändrats, om tekniken fungerat samt om införandet skett på ett kostnadseffektivt sätt.

Gislaved inledde med en pilotsatsning höstterminen 2012, och under 2013 och 2014 har samtliga lärare och elever fått varsin surfplatta. Kommunen har under flera år arbetat med it i undervisningen och lärarna använder smartboards, bloggar, lärplattformar och andra hjälpmedel och medier för att få ett så varierat arbetssätt som möjligt i undervisningen.

Barn- och utbildningsnämnden i Gislaved har fattat beslut om vilka mål som gäller för it-användningen i kommunens skolor. It ska vara en naturlig del av det pedagogiska arbetet, utveckla lärandet, skapa arbetsmetoder som inte var möjliga tidigare och bidra till förbättrade resultat. Lärare och elever ska tillsammans utveckla de nyckelkompetenser som behövs för att förstå och hantera den digitala utveckling som präglar samhället.

Engagemang och motivation ska öka hos såväl lärare som elever och alla elever ska ges möjlighet att utvecklas optimalt efter sina förutsättningar. Tekniken ska även användas för att underlätta och stödja dokumentationen av elevernas lärande.

Hylén konstaterar att satsningen var väl förberedd och har kommit igång på ett bra sätt. Lärplattorna fungerar utmärkt i skolornas it-miljö. Utbyggnaden av nätkapaciteten innan satsningen inleddes är säkert en bidragande orsak till detta. En annan positiv faktor är att kommunen har en särskild arbetsgrupp för it i skolan, som förenar teknisk och pedagogisk kompetens.

Kostnadseffektiviteten är svår att bedöma, eftersom det saknas jämförelsematerial, menar Hylén. Han kan dock inte peka på några punkter där effektiviteten kunnat förbättras. Framöver kan det vara värdefullt för kommunen att göra tydligare vad man vill uppnå med surfplattorna i  skolan och att följa upp om detta förverkligas. Då blir det lättare att bedöma kostnadseffektiviteten.

Utvärderingen gjordes relativt snart efter införandet, därför är det svårt att bedöma om elevernas kunskaper förbättrats och om måluppfyllelsen ökat, påpekas i rapporten. Däremot är det tydligt att många lärare har börjat undervisa på nya sätt och att motivation och engagemang har ökat hos både lärare och elever. Det blir också enklare att sköta kommunikationen med föräldrarna, eftersom det går snabbt och smidigt att dokumentera vad man gör i skolan, på studiebesök, och så vidare, och lägga upp det på en blogg.

Slöjdlärarna gör korta videoklipp, bland annat hur man trär om en tråd i symaskinen eller hur trä ska underbehandlas innan det målas. Detta spar mycket tid och ger större möjlighet att bistå elever som behöver extra hjälp. Lärare i lägre årskurser lyfter fram att de har lättare att motivera eleverna att träna stavning och räkning, eftersom det finns gott om appar som ger omedelbar återkoppling och som sträcker sig över flera nivåer och svårighetsgrader. Den enkla tillgången till Internet förändrar också undervisningen. Eleverna kan till exempel lätt ta reda på sådant som de undrar över och lärarna kan snabbt hitta bilder som hjälper nyanlända elever att lära sig nya ord på svenska.

En viktig framgångsfaktor är sannolikt att kommunen använder lärspridare, det vill säga it-pedagogiskt kunniga lärare, ute på skolorna som hjälper till med att få fart på kunskapsdelning och kollegialt lärande.

För den fortsatta utvecklingen är det viktigt att skapa tydliga modeller och strukturer för hur surfplattorna bäst används i undervisningen. Det gäller också att arbeta vidare med kompetensutvecklingen och att anpassa den efter de behov som finns och att göra den mer ålders- och ämnesspecifik. Hittills har den mest varit på en grundläggande nivå. Man måste också se till att surfplattan verkligen blir ett hjälpmedel och inte en distraktion. Här har man haft en del problem, framför allt med äldre elever.

I Odder arbetar lärare och elever i kommunens skolor med surfplattor sedan januari 2012, och nu funderar politikerna på hur man ska gå vidare. Satsningen utvärderas av Isa Jahnke, professor i utbildningsvetenskap vid Umeå universitet, och hennes forskargrupp, som arbetar med digital didaktisk design. Med andra ord vill de undersöka hur de nya tekniska möjligheterna kan utveckla, förändra och förbättra undervisning och lärande.

Häromveckan arrangerades en minikonferens i Odder, där forskarna Isa Jahnke, Lars Norqvist och Andreas Olsson presenterade några av sina resultat så här långt. Deras uppgift är att ta reda på hur lärarna använder surfplattan i sin undervisning – används den inom ramen för befintliga arbetssätt eller utvecklar de nya? De tittar också närmare på vad den internationella forskningen säger om möjligheter och problem med surfplattor i undervisningen.

Forskarnas slutsats är att undervisningen har förändrats och att användningen av surfplattorna har en positiv inverkan på elevernas lärande. Nu är eleverna aktiva på helt andra sätt än tidigare. De är inte längre enbart mottagare av information, utan producerar sitt eget lärande genom sina olika aktiviteter. Eleverna upptäcker att det finns många olika sätt att lära och att redovisa sitt lärande, och lärarna uppmuntrar dem att använda olika vägar för att visa detta.

De här förändringarna innebär samtidigt att lärarnas roll förändras. De lär av eleverna och de lär av varandra och hittar ständigt nya sätt att undervisa, med eller utan surfplattor. Forskarna uttrycker det som att lärarna är på väg att bli lärdesigners. Lärandet ses som en process och syftet är att eleverna ska skapa sitt eget lärande, med hjälp och stöd av sin lärare. Några elever fungerar som lead users: de delar med sig av sina erfarenheter och hjälper de andra att komma vidare.

I forskningsrapporten Digital Didactical Designs of Learning Expeditions, beskrivs hur undervisningen i Odder har gått från traditionella kurser med läraren i centrum till något som närmast kan beskrivas som elevfokuserade lärexpeditioner.

Med hjälp av surfplattan kan eleverna enkelt beskriva sin lärprocess och med hjälp av olika medier och appar visa vad de lärt sig och hur de gått tillväga. Men det handlar inte om att helt överge gamla metoder och arbetssätt – och allt behöver inte heller göras med surfplattan. Läroböckerna har fortfarande en plats, men de används inom ramen för elevernas undersökande och skapande arbete.

Klassrummets roll och funktion har också förändrats. Nu fungerar det som en öppen plats för social interaktion, där elever och lärare lär av varandra och delar med sig av metoder och arbetssätt. Eleverna lär sig att det finns mer än en väg fram till målet. Uppgifterna går inte främst ut på att hitta ”rätt svar”, utan eleverna ska visa förklara, argumentera och resonera med olika medier och uttryckssätt. Surfplattan utvecklar och förändrar rummet för lärande.

Forskningsrapporten The learners’ expressed values of learning in a media tablet learning culture bygger på samtal med elever kring hur de uppfattar sitt eget lärande. Eleverna kommer från elva olika skolor och de går i olika årskurser. Innehållet i elevernas tankar och reflektioner skiljer sig ganska mycket åt.  Det gemensamma är att de uppfattar surfplattan som viktig i vardagen och att den har blivit en naturligt integrerad del i undervisningen. Den är inte konstigare eller mer speciell än något annat hjälpmedel som används i skolan. Ibland är det lämpligt och praktiskt att använda den, andra gånger fungerar något annat bättre.

Evgeny Káganer, docent på IESA vid Navarrauniversitet i Spanien, hör till dem som menar att surfplattor och annan mobil it kan vara värdefull för undervisning och lärande. Det förutsätter att den blir verkligt integrerad (”truly integrated”) i vardagen och otvunget förenas och blandas med andra mer traditionella sätt att undervisa och lära. Mycket pekar på att skolorna i Odder börjar komma på god väg i den riktningen.


Postat i kategorin Didaktik, En dator åt varje elev, Lärares lärande, Lärarrollen | Inga kommentarer »

Vad krävs för att förändra undervisningen med it?

Written by Stefan Pålsson on augusti 28, 2014 – 17:07 -

Att utveckla och förändra skolans undervisning med hjälp av it och digitala medier är sedan länge en viktig fråga på agendan i många länder. Men det har visat sig vara lättare sagt än gjort. Traditionella former och strukturer präglar fortfarande vardagen. Vad behöver göras för att komma vidare?

I Storbritannien tillsatte dåvarande utbildningsminister Michael Gove, ministern för vidareutbildning och livslångt lärande Matthew Hancock och dåvarande högskoleminister David Willetts i februari en oberoende arbetsgrupp som fick till uppgift att undersöka saken närmare: ETAG – Education Technology Action Group. Gruppen består av lärare, skolledare och forskare från olika delar av landet. Deras uppdrag sträcker sig över hela utbildningssektorn, från skola till universitet.

Gruppen har sedan den tillsattes bland annat arbetat med en vision för vad den digitala utvecklingen innebär för utbildning och undervisning 2025. Den är ännu inte färdig, men en del annat är också på gång. ALT – Association for Learning Technology – har nyligen genomfört en enkät bland sjuttiofem it-kunniga och pedagogiskt nytänkande lärare inom hela utbildningssektorn för att få deras syn på vad som behövs för att it ska användas på effektiva och utvecklande sätt i undervisningen.

Enkäten genomfördes av Diana Laurillard, professor vid Institute of Education på London University och Maren Deepwell, vd för ALT, och rapporten presenterades för några dagar sedan. Lärarna svarade på öppna och slutna frågor som rör hinder för att använda it i undervisningen och de gav förslag på vad som bör göras för att underlätta den fortsatta utvecklingen.

Tidsbrist och avsaknad av stöd från kollegor och ledning är ett viktigt hinder som många lyfter fram. Det är också vanligt att äldre kollegor inte ser värdet av att integrera it i undervisningen. It-avdelningarna, som ofta är utformade som motsvarande avdelningar på företag, avskärmar sig från pedagogiska sammanhang och ger inte den hjälp och det stöd som är nödvändig för att undervisningen ska fungera så bra som möjligt.

Bristen på ledarskap är ett annat allvarligt hinder, enligt lärarna. Det saknas även kunskap hos ledning kring hur it-pedagogiken bör utformas för att utveckla elevernas lärande. Traditionella prov och förmedlingsbaserad undervisning sätter fortfarande ramarna i hög grad.

Många lärare saknar incitament för att tänka och arbeta på nya sätt och det leder i sin tur till bristande motivation. Lärares kunskaper kring aktionsforskningsinriktade arbetssätt tas inte tillvara för att utveckla och förbättra undervisningen.

Bristande ekonomiska resurser för infrastruktur och hårdvara är också ett allvarligt hinder som många lärare pekar på.

Vad behöver göras för att få fart på utvecklingen? Lärarnas förslag på lämpliga åtgärder samlas i rapporten i sju områden:

1. Ge lärare det stöd som behövs för att de ska kunna bli kollaborativt inriktade aktionsforskare med inriktning mot att förnya sin egen och sina kollegors undervisning. Här handlar det till exempel om att uppmuntra lärare att dela goda och dåliga erfarenheter och att lära av varandra. Lärare måste våga experimentera och prova sig fram, och det är viktigt att hitta informella och avslappnade former för kunskapsdelning och samarbete.

2. Ledningen måste uppmuntra och ge stöd åt nytänkande. Förnyelsearbetet drivs ofta underifrån, men det är nödvändigt att ledningen ger sitt godkännande och skapar riktlinjer för att förändringsarbetet ska spridas och utvecklas i skolan. Ledningen ska också lyfta fram bra exempel på hur lärares it-användning främjar elevernas lärande och underlätta spridningen i kollegiet. Det är avgörande att pedagogiken prioriteras högre än tekniken.

3. Skapa förutsättningar för en kontinuerlig kompetensutveckling. Se till att alla lärare har de it-kunskaper som är nödvändiga för att de ska våga experimentera. Ge tid och resurser så att alla får möjlighet att tänka, planera, prova sig fram och lära av varandra.

4. Skolledningen måste tänka strategiskt och vara framsynt. It och digitala medier ska användas för ett explicit syfte eller för att lösa konkreta problem. Det ska vara tydligt vad som ska göras och varför det är viktigt. Skolledningen måste ta hänsyn till att anpassningskurvan är ganska långsam – och man måste våga ta risker. Arbete i en väl avgränsad projektform kan vara ett bra sätt att göra utvecklingsarbetet konkret och hanterbart för lärarna.

5. Utveckla en hållbar och utbildningsinriktad digital infrastruktur. Det är nödvändigt att lärare har tillgång till teknik som är stabil, lätt att använda och som fyller sin funktion i undervisningen. Flexibilitet och öppenhet är viktiga nyckelord. Det gäller också att få med it-avdelningen på tåget och få deras medarbetare intresserade av utbildningsperspektivet och dess behov och krav.

6. Uppmärksamma och värdera pedagogiskt nytänkande som drar nytta av it och digitala medier.

7. Se till att eleverna blir engagerade i sitt eget lärande. Eleverna måste bli motiverade, aktiva och lära sig att tänka kritiskt. Här är det även viktigt att knyta undervisningen närmare samhället och att se till att andra grupper än lärae deltar i undervisningen. Makerkultur och elevernas kreativa skapande är väsentliga delar av detta.

Rapporten avslutar med att slå fast att lärarna efterfrågar ett lärarorienterat perspektiv på skolans digitala utveckling. Det måste finnas en vision kring vad it kan bidra med för att utveckla undervisningen och för att hantera pedagogiska utmaningar. Samtidigt är det nödvändigt att lärare ses som innovatörer och forskare i sin egen undervisningspraktik och att de får det stöd och de resurser som krävs för att de gemensamt ska hitta nya sätt att dra nytta av teknikens pedagogiska möjligheter i sitt arbete.

Det finns säkert anledning att återkomma till det fortsatta arbetet i ETAG.


Postat i kategorin Digital kompetens, IT-strategi, Lärares lärande, Skolutveckling | Kommentering avstängd

European Schoolnet Academy blickar framåt

Written by Stefan Pålsson on augusti 7, 2014 – 17:18 -

I december förra året, i samband med den årliga konferensen EMINENT, presenterade Europeiska skoldatanätet sina planer på att starta öppna kurser på nätet för att hjälpa lärare att dra nytta av den digitala utvecklingen i sin undervisning: European Schoolnet Academy.

Under våren arrangerades pilotkurserna Future Classroom Scenarios och Innovative Practices for Engaging STEM Teaching (no, teknik och matematik), som sträckte sig över sex respektive åtta veckor. Experimentet föll väl ut, och European Schoolnet kommer att fortsätta med verksamheten framöver. De båda pilotkurserna ges nu för andra gången och under hösten och vintern är det dags för nya kurser.

Ett viktigt skäl till att Europeiska skoldatanätet drar igång den här satsningen, är att man i en rad olika EU-projekt undersöker hur it rent praktiskt kan integreras i undervisning och lärande. iTEC, Future Classroom Lab, Living Schools Lab, Pathway och GO-Lab är några exempel. eTwinning, som pågår sedan 2005 och numera ingår i Erasmus+, visar också tydligt på värdet av att lärare samarbetar, utbyter erfarenheter och lär av varandra.

Det finns, med andra ord, en gedigen erfarenhetsbaserad kunskap kring hur digitala medier kan förenas med didaktik och pedagogik, som man gärna vill sprida vidare till lärare, skolledare och andra relevanta yrkesgrupper i skolan.

Ett annat viktigt skäl är att it ännu inte blivit en naturlig del av vardagen i skolan bland EU:s medlemsländer. Undersökningen Survey of schools: ICT in Education (ESSIE), som publicerades för drygt ett år sedan, visar tydligt att utvecklingen går trögt. Mellan femtio och åttio procent av eleverna i Europas grundskolor och gymnasier använder aldrig it i undervisningen och de flesta lärare menar att de har för dåliga kunskaper för att dra nytta av teknikutvecklingen.

Detta behöver ändras nu när EU:s handlingsplan: Opening Up Education, som jag skrev om förra året, har trätt i kraft. Här betonas att samhället utvecklas och förändras i en snabb takt. Skolan kan därför inte fortsätta att släpa efter. Men tekniken i sig är inte tillräcklig för att den pedagogiska utvecklingen ska ta fart, konstaterar Europeiska skoldatanätet. Lärarna behöver både reflektera kring sin egen praktik och bygga vidare på forskning och andras praktiska erfarenheter för att komma vidare. Dessutom räcker det inte med teoretisk fortbildning, utan det krävs att de nya möjligheter tillämpas och prövas i praktiken.

Kurserna på European Schoolnet Academy bedrivs som MOOC, det vill säga öppna kurser utan universitetspoäng där de kollaborativa och praktiska inslagen är viktiga.

Just nu finns det en hel del MOOC-kurser som är relevanta för svenska lärare. Jag har nyligen skrivit om ICT in Primary Education: Transforming children’s learning across the curriculum, som arrangerades av UNESCO IITE och Instititute of Education på London University, samt om EDOOC – ett ideellt initiativ för svenska pedagogers öppna och kollaborativa lärande på nätet. Digitala skollyftet, ett informellt fortbildningsinitiativ som arrangerades av föreningen Skollyftet förra hösten, är ytterligare ett exempel. I höst kommer Wikimedia Sverige att arrangera en MOOC som visar hur man skapar och driver en MOOC i Wikiversity, Wikimedias plattform för öppna kurser och fritt undervisningsmaterial.

De teorier och modeller som presenteras på European Schoolnet Academys kurser ska kursdeltagarna tillämpa i praktiken, och de ska även dela med sig av sina lärdomar och erfarenheter till varandra. Undervisningen består bland annat av föreläsningar, videos med autentiska undervisningssituationer och gruppdiskussioner. Varje kurs innehåller ett antal självständiga moduler som sträcker sig över en vecka och som beräknas ta två till tre timmar att genomföra.

Den som genomför hela kursen kan få ett digitalt kursintyg av European Schoolnet Academy, och till varje modul finns en digital badge som är kompatibel med Open Badges.

Utvärderingarna av de båda pilotkurserna visar att en stor del av de som anmälde sig även fullföljde, och de allra flesta var mycket nöjda. Totalt deltog ungefär tretusenfemhundra pedagoger från sextio länder.

Femtiofem procent av de som påbörjade Future Classroom Scenarios slutförde kursen, medan fyrtiosju procent av de som påbörjade Innovative Practices for Engaging STEM Teaching gick färdigt. Omkring nittio procent av de som började med en modul genomförde den också, vilket är ett mycket bra resultat. Enligt utvärderingen av Innovative Practices for Engaging STEM Teaching, började sjuttioåtta procent av deltagarna att undervisa på nya sätt under kursens gång och åttiotre procent konstaterade att de lyckats höja elevernas motivation och intresse.

I oktober startar en kurs i hur undervisning i datorkunskap för äldre elever kan se ut och en om datorspel i undervisningen. Månaden därpå startar en kurs om undervisning och lärande av 21st century skills. Efter årsskiftet kommer kurser om plattor i undervisningen, datorkunskap för yngre elever samt undervisning i kreativt tänkande.

European Schoolnet Academy kommer efterhand att publicera mer information om kommande kurser.


Postat i kategorin Digital kompetens, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Digitaliseringen av skolan i Frankrike

Written by Stefan Pålsson on juli 30, 2014 – 13:12 -

UNESCO Institute for Information Technologies in Education ger ut en serie rapporter om öppna digitala lärresurser och digitalisering av skola och högre utbildning i icke-engelskspråkiga länder. Förra året kom bland annat en rapport som beskriver utmaningar och möjligheter i Polen, som jag skrev om i slutet av november.

Nu har det kommit en rapport om Frankrike som sammanfattar läget idag och ger rekommendationer för den fortsatta utvecklingen. Rapporten tar både upp skola och högre utbildning, men i det här inlägget koncentrerar jag mig på skolan.

Frankrike har i likhet med Sverige och de andra EU-länderna tagit fram en nationell digital agenda inom ramen för Digital Agenda for Europe och EU:s tillväxtstrategi Europa 2020. Den franska digitala agendan – Feuille de route du Gouvernement sur la numérique – presenterades i februari förra året och kretsar kring tre områden:

  1. Digitaliseringen ska utveckla skola och utbildning och ge landets unga bättre möjligheter att förstå, reflektera kring och att skapa morgondagens samhälle
  2. Digitaliseringen ska stärka de franska företagen och öka deras konkurrenskraft
  3. Digitaliseringen ska stärka den franska republikens grundläggande värden, i synnerhet likvärdigheten, i samhällsliv och ekonomi

I juli förra året kom en ny skollag som syftar till att förnya och stärka den grundläggande utbildningen. Det handlar bland annat om att skapa en tryggare skolmiljö, utjämna sociala skillnader, motverka avhopp, tänka nytt kring lärarutbildningen – och att integrera den digitala utvecklingen i skolans undervisning.

En förbättring av den digitala infrastrukturen och snabba uppkopplingar till alla skolor är en viktig del av den här satsningen. Frankrike är bland de länder i EU som har dålig tillgång till datorer och uppkoppling i skolan, enligt EU:s undersökning ESSIE från förra året. Att ge lärare och elever kostnadsfri tillgång till digitala lärresurser av god kvalitet är en annan. Utbildningsdepartementet har tillsammans med forskningsinstitutioner, myndigheter, muséer, arkiv, förlag och andra aktörer därför tagit fram en rad olika tjänster.

Portalen Éduthèque, som samlar lärresurser inom olika ämnesområden från olika aktörer, är ett exempel på detta. Les Fondamentaux, med korta videofilmer som hjälper yngre elever att träna viktiga kunskaper och färdigheter inom franska, matematik, historia och geografi, är ett annat. Éduthèque kräver inloggning och Les fondamentaux kräver att användaren har en fransk ip-adress.

Utbildningsdepartementet har även utvecklat tjänsten M@gistère, som sedan oktober förra året ger lärare möjlighet att lära sig att skapa webbaserade kurser och att undervisa på nätet.

Rapporten berättar att de franska lärarutbildningarna förra läsåret började undervisa kring hur digitala medier kan användas i undervisningen. Utbildningsdepartementet har också påbörjat ett pilotprojekt där tjugo utvalda skolor testar olika sätt att integrera de digitala möjligheterna i undervisningen.

Förändringsarbetet är igång – men vad krävs för att resultatet ska bli så bra som möjligt?

Rapporten ger tre rekommendationer. Den första rekommendationen är att samla alla digitala lärresurser på ett ställe och att satsa på öppna lärresurser.

Det finns en lång rad olika satsningar på digitala lärresurser, såväl från staten som från andra aktörer. Men för att lärare och elever ska bli medvetna om att de finns och börja använda dem, krävs att de är lätta att hitta. Rapporten påpekar också att det finns en förvirring bland beslutsfattare och ansvariga myndighetspersoner kring vad öppna lärresurser egentligen är.

De lärresurser som utbildningsdepartementet bidragit till att utveckla är kostnadsfria, men de får inte utvecklas eller förändras av användarna och de kräver både inloggning och att man är verksam inom den franska skolan. Regeringen borde därför satsa helhjärtat på öppet innehåll, öppna licenser och fri tillgång till digitala lärresurser, i linje med EU:s handlingsplan Opening Up Education, konstaterar rapporten.

Rapportens andra rekommendation är att satsa på att öka lärarnas, elevernas och allmänhetens digitala kompetens och förståelse för samhällets digitala utveckling. En satsning på digitala körkort kan vara en del av detta, men det är minst lika viktigt att ge stöd åt hackathons och andra öppna aktiviteter som ger en ökad kunskap kring öppna lösningar och som lyfter fram förståelsen av tekniken och ”gör det själv”-perspektivet.

Det gäller att öka medvetenheten om värdet av öppna licenser och att främja användningen av dem i skolan. Samtidigt är det nödvändigt att öka användningen av it och digitala medier i skolan och att ge de typer av stöd som behövs. En tydligare digital inriktning på lärarutbildningen och krav på lärare att kunna använda dagens digitala möjligheter i sin undervisning skulle vara steg i rätt riktning, enligt rapporten.

Den tredje rekommendationen är att se på skolan med nya ögon och att börja tänka kring utbildning och undervisning utanför de traditionella ramarna. Internet och den digitala utvecklingen skapar helt nya förutsättningar för skolans verksamhet och det gäller att förstå och att kunna använda dem.

Mer forskning och ett bättre utnyttjande av det utvidgade kollegiet skulle kunna sätta fart på utvecklingen. Det behövs också en mer experimentell pedagogisk ansats i skolan, konstaterar rapporten. FabLab och det flippade klassrummet är exempel på intressanta didaktiska perspektiv som borde testas och undersökas på ett systematiskt sätt.

Den digitala utvecklingen går snabbt och är svår att förutse. Därför är det både nödvändigt att följa med i vad som händer globalt inom teknik och pedagogik och att praktiskt undersöka vad som kan fungera i skolan, säger rapporten. Här har det franska utbildningsdepartementet, den franska forskarvärlden och lärarna en stor och viktig uppgift.


Postat i kategorin Didaktik, Digital infrastruktur, Digital kompetens, Digitala lärresurser, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Island satsar på det utvidgade kollegiet

Written by Stefan Pålsson on juli 25, 2014 – 14:15 -

I mars skrev jag ett inlägg om hur det utvidgade kollegiet växer och utvecklas i Sverige, såväl på som utanför nätet. Det rör sig om en informell och öppen kompetensutveckling och erfarenhetsdelning driven underifrån. Pedagoger hjälper varandra att hitta nya vägar i undervisningen, och alla lär av varandra. Kollegialt lärande och en effektiv spridning av nya didaktiska insikter blir allt viktigare i ett samhälle präglat av snabb förändring, där den digitala utvecklingen ständigt skapar nya möjligheter att undervisa och lära.

Island är ett land som har tagit fasta på detta. Här har utbildningsdepartementet, lärarutbildningarna i Reykjavik och Akureyri, Reykjaviks skolförvaltning, lärarfacken och isländska kommunförbundet gått samman i en gemensam och långsiktig satsning för att ge ett samlat stöd åt de initiativ som tas på gräsrotsnivå.

I oktober 2012 startade den femåriga satsningen Menntamiðja (Utbildningscentrum), som genomförs av forskare på lärarutbildningen i Reykjavik. Här finns sedan sex år tillbaka forskargruppen RANNUM som arbetar för att stärka forskning och utveckling kring it och lärande på Island.

Syftet med Menntamiðja är att hjälpa lärarna att samarbete och lära tillsammans och att koppla dem till andra som kan hjälpa dem att komma vidare, till exempel forskare, beslutsfattare eller organisationer och verksamheter. Satsningen drivs som ett aktionsforskningsprojekt, där man med hjälp av kvantitativa och kvalitativa metoder systematiskt undersöker hur praktikgemenskaperna fungerar och vad som behöver förändras och förbättras.

I likhet med många andra länder bedriver Island en aktiv politik för att anpassa samhället till globaliseringen och den digitala utvecklingen. Island är ett litet land med många utmaningar, och bankkollapsen 2008 gjorde knappast uppgiften enklare.

2008-2012 vägledde handlingsprogrammet Netríkið Ísland (Iceland the e-Nation) beslutsfattarnas arbete. Den nuvarande handlingsplanen, som kom i slutet av förra året, bär namnet e-Power Expansion – create, connect, participate, och gäller till och med 2016. 2011 tog regeringen fram en långsiktig strategi för Islands utveckling fram till 2020.

I dessa strategier och handlingsplaner betonas att det krävs en aktiv demokrati, ett livskraftigt utbildningssystem och ett starkt näringsliv för att landet ska kunna överleva. Inom samtliga tre områden är det därför nödvändigt att digitaliseringens möjligheter utnyttjas och tas tillvara. Island 2020 lyfter fram att skolan har en nyckelroll, eftersom den avgör invånarnas och hela samhällets förmåga att hantera de snabba förändringar som pågår.

Menntamiðja är en viktig pusselbit i det här sammanhanget. Webbplatsen är en knutpunkt som både samlar de gemensamma läraktiviteter som pågår runt om på Island och förmedlar aktuell forskning och relevanta nyheter. Just nu pågår informell kompetensutveckling inom sju olika områden, och vart och ett har ett eget ”torg” som kan nås via Menntamiðja. Varje torg fungerar som en lokal knutpunkt som samlar aktuell och relevant information. Torgen använder Facebook-grupper för diskussioner och samtal, och det arrangeras regelbundet okonferenser och andra sociala aktiviteter utanför nätet.

Heimspekitorg vänder sig till filosofilärare, Náttúrutorg tar upp no-undervisning, Sérkennslutorg handlar om specialundervisning och Starfsmenntatorg är till för yrkeslärare. Stærðfræðitorg är en gemenskap för matematiklärare, Tungumálatorg samlar språklärare och UT-Torg tar upp allt som rör it i undervisning och lärare.

De olika praktikgemenskaperna har sina egna forum, men samtidigt är verksamheten öppen att följa för alla andra som är intresserade. Torgen är alltså inte några slutna rum, utan kan samverka och lära av varandra.

Precis som här i Sverige arrangeras regelbundet skolchatt inom olika ämnen och teman på Twitter. Alla som använder hashtaggen #menntaspjall kan följa och delta i samtalet, som äger rum på söndagar mellan 11 och 12. Samtal och diskussioner arkiveras på Menntamiðja.

I ett paper som presenterades på konferensen EDEN 2013 i Oslo, beskrev sex forskare det pågående arbetet med Menntamiðja och det utvidgade kollegiet bland lärare på Island. De konstaterade att mycket ser lovande ut när det gäller samarbete och kunskapsdelning, såväl på som utanför nätet.

Den fortsatta forskningen kan förhoppningsvis peka på vad som behövs för att den här typen av informell kompetensutveckling ska fungera så bra som möjligt. Det handlar om att lägga en god grund för det fortsatta förändrings- och utvecklingsarbetet i den isländska skolan.


Postat i kategorin Gemensamt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Öppna kurser och läromedel skapas gemensamt

Written by Stefan Pålsson on juni 18, 2014 – 15:35 -

I mars skrev jag om hur det utvidgade kollegiet vuxit fram i Sverige under de allra senaste åren, såväl på som utanför nätet. Här kan pedagoger ge uttryck för och ta del av olika perspektiv på undervisning och lärande och gemensamt vidga perspektiven.

Tillsammans med kollegor och andra intresserade från hela landet kan man utforska nya sätt att hantera yrkeslivets möjligheter och utmaningar. Det handlar om ett pågående utvecklingsarbete och ett informellt lärande som sker underifrån, med utgångspunkt i vardagens konkreta erfarenheter.

Nyligen startade EDOOC – ett initiativ för pedagogers öppna och kollaborativa lärande på nätet – av Micke Kring, it-pedagog på Årstaskolan i Stockholm. Tanken är att skapa rum för kurser som utvecklas och drivs av pedagoger och att bidra till fortsatt diskussion och nätverkande.

EDOOC är en slags MOOC som bygger vidare på konnektivismens grundidéer och drar nytta av digitala medier och deltagarkultur för att underlätta kunskapsdelning och gemensamt   lärande. Till varje kurs finns ett slutet diskussionsforum där kursledare och kursdeltagare kan diskutera och ställa frågor kring aktuella problemställningar. Kursledare har även ett eget diskussionsforum. I Caféet kan alla småprata om vad som helst.

I avdelningen Community, kan kursdeltagarna bland annat följa sin egen och andras utveckling i de olika kurserna. I likhet med bland annat Digitala skollyftet och Cities of Learning använder EDOOC digitala badges för att dokumentera och verifiera lärande och andra prestationer. Badges fungerar som ett informellt komplement till formella kvalifikationer som högskolepoäng och kursintyg.

Varje kurs har tydligt uppställda mål, och när de har uppnåtts får deltagaren en badge som visar detta. Det finns också badges som dokumenterar samspel och deltagande i EDOOC. I båda fallen är tanken att man ska ”levla upp”, det vill säga utveckla sitt deltagande och sitt lärande, och förtjäna nya badges.

I skrivande stund finns två kurser: En om grunderna i WordPress och en grundkurs i teknik och standarder som ligger till grund för Internet.

Efter sommaren kommer Wikimedia Sverige att arrangera en MOOC som visar hur man skapar och driver en MOOC i Wikiversity, Wikimedias plattform för öppna kurser och fritt undervisningsmaterial. Även här kommer man att använda digitala badges.

Wikimedia Sverige har också ett annat projekt på gång: öppna läromedel för grundskolan och gymnasiet. Här används plattformen Wikibooks, där vem som helst kan skapa och tillgängliggöra läroböcker och handledningar i wikiformat. Syftet är att göra det möjligt att tillsammans ta fram flexibla och dynamiska läromedel som ständigt kan utvecklas och förbättras. Delar av olika läromedel kan också kombineras efter behov och sparas som en undersida eller fil.

Än så länge befinner sig det här projektet bara i startgroparna. Hur det går framöver beror på intresse och behov hos landets pedagoger. Det gäller förstås även för EDOOC.

Det utvidgade kollegiet gör det möjligt för pedagogens professionella röst att bli mer tydlig, både för dem själva och för övriga samhället. Detta kan i sin tur skapa förutsättningar för ett förändrat offentligt samtal om skola, kunskap, undervisning och lärande. Det öppnar också för en skolutveckling med utgångspunkt i professionens kunskaper, behov och erfarenheter. Gemensamt skapade informella kurser, dokumentationssystem och läromedel är tre aktuella exempel på vilka uttryck det kan ta sig.


Postat i kategorin Digitala lärresurser, Gemensamt lärande, Informellt lärande, Lärares lärande | 2 kommentarer »

Är nya lärare tillräckligt digitalt kompetenta?

Written by Stefan Pålsson on maj 23, 2014 – 15:24 -

Utvecklar norska lärarstuderande den yrkesmässiga digitala kompetens som de behöver i sitt arbete? Tar lärarutbildningarna upp detta i tillräcklig grad? Vad behöver förbättras? Vilka resurser finns för att möjliggöra det idag? Detta analyserar Senter for IKT i utdanningen i rapporten Profesjonsfaglig digital kompetanse og erfaringer med IKT i lærerutdanningen, som presenterades igår.

Redan för ett år sedan visade det oberoende forskningsinstitutet NIFU att det återstår en hel del att göra. I rapporten IKT i lærerutdanningen? På vei mot en profesjonsfaglig digital kompetanse konstateras att satsningarna på it i lärarutbildningen i regel drivs av eldsjälar, att de är svagt förankrade hos ledningen och att det saknas ett övergripande perspektiv.

Kort sagt ses digital kompetens inte som ett viktigt kunskapsområde för de blivande lärarna och lärarutbildarna saknar i stor utsträckning själva de kunskaper som krävs för att en förändring ska bli möjlig. Så är alltså läget, trots att både Kunnskapsløftet, den genomgripande skolreformen som trädde i kraft 2006, och den nya grundskollärarutbildningen från 2010 lyfter fram digital kompetens som en av de grundläggande färdigheter som lärare och elever behöver utveckla för att klara sig i arbetslivet och i samhället.

Förra årets Horizon-report om den norska skolan visade att varken blivande eller yrkesverksamma lärare ges tillräckliga formella möjligheter att lära sig integrera digitala medier i sin undervisning. Den pekade också på att behovet av detta inte lyfts inte fram särskilt tydligt i den nationella skolpolitiken eller i den allmänna debatten. Kanske förändras det när Ludvigsen-utvalget, som på uppdrag av Kunnskapsdepartementet utreder i vilken grad skolan ger barnen möjlighet att utveckla de kompetenser samhällsutvecklingen kräver, levererar sin slutrapport före sommaren nästa år.

Senter for IKT i utdanningen knyter i början av sin rapport an till EU:s undersökning ESSIE, som kom i september förra året. I den framgår det tydligt att Norge, precis som Sverige och Finland, hör till de länder som har god tillgång till datorer på sina skolor. I likhet med sina grannländer ligger de dock bara kring genomsnittet när det kommer till den vardagliga pedagogiska användningen.

Rapporten om lärarnas yrkesmässiga digitala kompetens bygger på en kvantitativ undersökning som genomfördes i vintras bland lärare som varit yrkesverksamma i högst två år. I rapporten konstateras att lärarna överlag är positiva till att använda it i undervisningen, men att de också ser utmaningar, till exempel när det gäller att leda eleverna och upprätthålla ordningen i klassrummet. Att kunna klara av det är särskilt viktigt när digitala medier börjar bli en del av det dagliga  arbetet. Men de flesta menar ändå att de klarar av det. Detsamma gäller förmågan att möta vardagens krav på digital kompetens. Ett avgörande skäl till detta är sannolikt att de själva överlag menar att de ligger över genomsnittet när det gäller allmänna it-kunskaper.

Trots att de flesta tycker att det fungerar, menar åtta av tio lärare att de behöver utveckla eller förnya sin digitala kompetens. Skälet till detta är inte att arbetsgivaren, kollegor eller elever trycker på, utan att det själva vill det, av personliga eller yrkesmässiga skäl. De allra flesta anser också att lärarutbildningen inte lärde dem att använda digitala medier i sin undervisning i någon högre utsträckning. Det har de i hög grad fått göra själva, på grund av eget intresse.

Rapporten understryker att lärarutbildningarna bör lägga större vikt på användningen av digitala medier i ämnesundervisningen och på it-didaktiska frågor. De blivande lärarna har den inre motivation som behövs och de har också den rent praktiska förmåga att använda it som krävs. Det är också nödvändigt att förmågan att använda digitala medier i undervisning och lärande betonas tydligare i läroplanen. Dessutom behövs det fler digitala läromedel och lärresurser som kan användas i de olika ämnena såväl som ämnesöverskridande. Detta förutsätter politiska beslut på nationell nivå.

I rapporten påpekas att de nya lärarna klarar av att möta de krav på digital kompetens som de möter i arbetslivet, men att de känner ett behov av att lära sig mer. De upplever en reell nytta med att kunna använda it på ett didaktiskt genomtänkt sätt och med passande lärresurser, och detta måste lärarutbildningarna ta fasta på.

Rapporten lyfter fram några områden som det är särskilt viktigt att lärarutbildningarna börjar arbeta med:

  • Digital omdömesförmåga när det gäller källkritik, upphovsrätt och integritet, i och utanför skolan. Här kan bland annat lärresursen Du bestemmer, som Datatilsynet, Senter for IKT i utdanningen, og Teknologirådet tagit fram tillsammans, komma till nytta.
  • Använd de digitala möjligheter som redan finns på skolan i större utsträckning. Hit hör interaktiva whiteboards, som kan användas på betydligt fler sätt än som en digital svart tavla i katederundervisningen. Ipads och andra plattor kan också komma till nytta på nya och spännade sätt. Satsningen Nettbrettstafetten, som drivs av Senter for IKT i utdanningen, syftar till att få fart på den utvecklingen.
  • Knyt it-användningen tydligare till ämnen och ämesdidaktik. Se till att de lärarstuderande praktiserar på skolor som har en utvecklad och varierad it-användning i undervisningen och där lärarna kan ge det stöd som behövs för att utveckla den yrkesmässiga digitala kompetensen. Här kan IKT i praksis, en plattform som Senter for IKT i utdanningen nyligen startade för att göra det lättare för lärare att dela undervisningsidéer, vara till stor nytta.
  • Lägg större vikt vid hur lärarroll och klassledning bäst bedrivs när digitala medier och digitala lärmiljöer blir allt viktigare i undervisningen. Här finns det stöd att hämta i Veileder for klasseledelse i teknologirike omgivelser, som Senter for IKT i utdanningen gav ut förra året.

Rapporten avslutar med att slå fast att Senter for IKT i utdanningen arbetar för att skolorna verkligen ska dra nytta av de möjligheter som den digitala utvecklingen skapar, så att barn och ungdomar lär sig att hantera det samhälle och den verklighet som de ska leva resten av sina liv i. Det förutsätter att de norska lärarutbildningarna lägger större vikt vid detta, så att de blivande lärarna utvecklar den digitala kompetens som de behöver i sin yrkesliv och i sin vardag framöver.


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala lärresurser, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | Inga kommentarer »

MOOC om it i undervisningen för yngre barn

Written by Stefan Pålsson on maj 16, 2014 – 15:16 -

27 maj är första dagen på en sex veckor lång distanskurs som Unesco Institute for Information Technologies in Education (IITE) i Moskva och Institute of Education (IOE) på London University arrangerar tillsammans på Coursera. Kursen heter ICT in Primary Education: Transforming children’s learning across the curriculum och bygger vidare på forskningsprojektet ICT in Primary Education, som jag skrev om i februari förra året.

I forskningsprojektet, som pågick under tre år, har nio forskare från lika många länder undersökt hur it-användningen kan utveckla och förändra undervisning och lärande under de tidiga skolåren.

Vardag och umgänge, media och opinionsbildning, arbetsmarknad, arbetsliv och kunskapskrav förändras i grunden av den digitala utvecklingen. Detta måste skolan i alla världens länder hjälpa eleverna att förstå och hantera. Men för att det verkligen ska fungera, krävs det att beslutsfattare, skolledare och lärare känner till och kan använda relevanta forskningsresultat och praktiska erfarenheter som underlag för sitt utvecklingsarbete.

Flera av forskarna kommer att undervisa på kursen. Diana Laurillard, professor på IOE, är ansvarig för kursen. Ivan Kalaš, som ledde forskningsprojektet är också med. Övriga lärare är Ernesto Laval, Cher Ping Lim, Florian Meyer, Alain Senteni, Marta Turcsányi-Szabó samt Natalia Tokareva. Lynn Roberts, Tim Neumann och Paul Thompson från IOE kommer att delta som mentorer.

Tanken med den här kursen är att dra nytta av alla de studier som gjordes under forskningsprojektet, där forskarna följde ett fyrtiotal nytänkande skolor och initiativ runt om i världen. Många viktiga frågeställningar kring övergången från den traditionella undervisningen och dess kunskapsmål till en mer undersökande och problematiserande undervisning belystes.

Forskarna tittade bland annat närmare på vilken betydelse läroplaner och ramverk för bedömning har för den pedagogiska it-användningen och vilken roll som politiska beslut och riktlinjer på lokal och nationell nivå spelar. Hur fungerar skolledningen och vilka konsekvenser får det? Vilka möjligheter och vilka problem uppstår när it används i undervisningen? Hur förändras lärares och elevers roller och arbetssätt? Vilken inverkan har lärarutbildning och kompetensutveckling?

Kursen vänder sig till beslutsfattare, skolledare och lärare i hela världen och är tänkt att fungera som forskningsbaserad kompetensutveckling. Målet är att de tre yrkesgrupperna ska börja utveckla de kunskaper och färdigheter som behöver för att kunna ta tag i utvecklingsarbetet på sina skolor. Det krävs en bättre förståelse av vad digitaliseringen innebär och vad som behövs för att skolans undervisning ska kunna möta detta. Hur får man ihop organisation, ekonomi och logistik? Vad krävs av läraren i klassrummet för att undervisningen ska fungera?

Beslutsfattarna måste kunna ge hjälp och stöd åt skolledarna och skolledarna behöver kunna ta fram och bygga vidare på andras strategier och arbetssätt. För lärarnas del är det viktigt att ta del av hur andra arbetar och att tillsammans med sina kollegor resonera kring hur de kan tillämpa detta i sin vardag.

Kursmaterialet består av filmer, fallstudier och analyser från forskningsprojektet, kompletterat med andra releveanta studier. Varje vecka kommer tre nyckelfrågor inom det aktuella kursområdet att diskuteras i ett gemensamt forum.

Deltagarna rekommenderas att ha en personlig blogg där de kan reflektera kring de aktuella frågeställningarna och dela med sig av sina tankar och erfarenheter, antingen i form av en text eller i en film. Uppbygganden av en samarbetsinriktad community är en viktig del av kursen.

Kursen bedrivs som en MOOC, en öppen kurs utan universitetspoäng. Diana Laurillard har i flera artiklar kritiserat övertron på den här kursformen och möjligheterna att kunna ge utbildning till alla över nätet. Hon har bland annat pekat på att det behövs ganska mycket kunskaper och studievana för att kunna hantera en kurs av det här slaget. Därför kan en MOOC med all sannolikhet fungera bra när det gäller kompetensutveckling för akademiskt utbildade. För ett par dagar sedan hade drygt fyratusen personer från femtio länder anmält sig, så intresset och behovet är stort!

Diana Laurillard tror att MOOC kan vara ett bra sätt att utbilda och kompetensutveckla lärare, så att alla världens barn får gå i skolan och få en utbildning. Här har vi ännu en bit kvar att gå. Enligt EFA Global Monitoring Report 2013/4 kommer det nästa år att finnas femtiotre miljoner barn som inte går i skolan.

Den här typen av kurs är förstås även ett bra sätt för beslutsfattare, skolledare och lärare i vår del av världen att få den kompetensutveckling som de behöver. Samtidigt får de både ett vidare och mer konkret perspektiv på skolutveckling i en digitaliserad värld.


Postat i kategorin Digitala lärresurser, Gemensamt lärande, IT-strategi, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Praktikutveckling och genomtänkta it-satsningar

Written by Stefan Pålsson on april 15, 2014 – 13:56 -

Fredagsförmiddagens ramprogram på Framtidens lärande inleddes av Åke Grönlund, professor i informatik vid Örebro universitet. Han gav en sammanfattande överblick av det nyligen avslutade forskningsprojektet Unos uno, som fäste blicken på tio en-till-en-satsningar på ett tjugotal skolor i olika delar av landet. Det är det hittills största svenska forskningsprojektet kring en dator per elev, och det pågick från 2010 till och med 2013.

Jag har tidigare skrivit om Unos uno vid ett flertal tillfällen här på bloggen, senast i slutet av februari när den sista årsrapporten publicerades. Den sammanfattande slutsatsen är att en-till-en ska ses som ett långsiktigt förändringsprojekt, och detta underströk Åke Grönlund även i sitt anförande på Framtidens lärande.

Resultaten från Unos uno pekar på att genomtänkta satsningar på att integrera it i undervisningen faktiskt leder till att eleverna lär sig mer och presterar bättre. En grundlig satsning under flera år motverkar de sociala faktorer som annars riskerar att påverka elevernas lärande i en negativ riktning, konstaterade Åke Grönlund.

Pedagogerna börjar arbeta på nya sätt och drar nytta av teknikens möjligheter i sin undervisning. Lärare, skolbibliotekarier och andra yrkesgrupper i skolan behöver alltså bli digitalt litterata för att kunna ge eleverna den hjälp och det stöd som krävs för att lyckas med förändringsarbetet, påpekade Åke Grönlund. När eleverna utvecklar en högre digital kompetens får de bättre självförtroende och deras förmågor ökar även inom andra områden.

Enkäterna från Unos uno visar att välorganiserat lärarlett arbete leder till att kontakterna mellan lärare och elever ökar markant. Lärarna blir mer tillgängliga med teknikens hjälp och det leder i sin tur till att elevernas utveckling ofta går fortare framåt. Frågetecken kan snabbt rätas ut och de kan få hjälp att komma vidare när de behöver det.

Det är dock viktigt att komma ihåg att en-till-en-satsningarna också innebär en rad kostnader. Datorer, plattor och infrastruktur kostar förstås en hel del pengar. Risken finns att de ökade kostnaderna leder till minskade personalresurser om inte huvudmannen kompenserar. Arbetet med att utveckla och förändra undervisningen ökar skolpersonalens arbetsbörda och det finns även risk för stress och olika fysiska besvär.

Vardagens tempo drivs upp och den ständiga tillgången till sociala medier innebär att distraktionerna ökar. De ergonomiska utmaningarna får inte heller glömmas bort. Nya pedagogiska arbetssätt med datorer och plattor ställer helt andra krav på arbetsmiljön än den traditionella undervisningen. Det krävs en ökad medvetenhet om den här typen av frågor hos beslutsfattare och skolledning för att problemen ska kunna hanteras på ett bra sätt, menade Åke Grönlund.

Åke Grönlund avslutade med att slå fast att it i skolan är ett förändringsprojekt som syftar till att omvandla skolan efter de förutsättningar och villkor som gäller idag. För att det ska bli möjligt behövs kloka politiska beslut inom en rad områden, bland annat kring ekonomi, infrastruktur, organisationsutveckling och digitala lärresurser. Här är det kommunerna som har bollen och många måste se över sina processer för att kunna hantera detta.

Kanske behövs det även ett mer tydligt nationellt ledarskap när det gäller skolans digitala omvandling, menade Åke Grönlund. Det handlar inte bara om infrastruktur och hårdvara, utan de som arbetar i skolan måste även förstå och kunna dra nytta av digitala medier i undervisning och annat dagligt arbete. Det är också viktigt att det nytänkande som sker på skolor och i kommuner sprids vidare och lätt kan komma andra till del.

Förmiddagens andra och sista talare i ramprogrammet var Ulla Runesson, professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping. Hon är en av fyra programkoordinatorer för Learning study – forskarskola för lärare, som Högskolan i Jönköping driver tillsammans med Göteborgs och Stockholms universitet.

Learning Study är en modell för att utveckla en praktikbaserad och praktikutvecklande forskning som drivs av lärarna. Den övergripande tanken med forskarskolan är att lägga en god grund för lärares egen ämnesdidaktiska forskning så att den kan utveckla och förbättra undervisningsarbetet i skolan.

Enligt Ulla Runesson är det nödvändigt att lärare blir delaktiga i den kunskapsbas som utgör själva grunden för deras yrkesutövning. Annars blir det svårt att förändra undervisningen så att den ger ett så bra stöd som möjligt för elevernas lärande. Därför gäller det att se till att forskning och didaktiskt utvecklingsarbete går hand i hand, menade hon.

De nya läroplaner för grundskolan och gymnasiet som trädde i kraft för snart tre år sedan, innebär en rad utmaningar för lärarens arbete, konstaterade Ulla Runesson. Tidigare gick uppdraget ut på att undervisa om ämnesinnehåll. Nu gäller det istället att undervisa så att eleverna utvecklar ämnesspecifika förmågor.

Undervisningsmålen är i regel oproblematiserade i läroplaner och andra styrdokument, påpekade Ulla Runesson. Men hur ska läraren egentligen undervisa för att eleverna ska utveckla de olika förmågorna? Ofta lägger läraren ner mycket tid på att förklara för eleverna vad de behöver kunna, men det tjänar inte något till om eleverna inte förstår vad som menas eller hur de rent faktiskt ska göra. Därför är det viktigt med forskning som utgår ifrån lärarens vardagsproblem och som strävar efter att hitta fungerande exempel som kan tillämpas och vidareutvecklas i det dagliga arbetet med elevernas lärande.

Skolforskning handlar ofta om forskning på och om lärare. Det är fortfarande den dominerande tankeidén. Den ligger även till grund för det skolforskningsinstitut som regeringen planerar, tillade Ulla Runesson. Men det krävs forskning med och för lärare för att få en forskning som verkligen är relevant för skolan och dess verksamhet. Forskare och lärare behöver arbeta tillsammans och uppgifterna ska vara knutna till de problem och möjligheter som finns i verkligheten, i undervisningspraktiken med eleverna.

Forskarna och lärarna ska tillsammans undersöka det arbete som sker i klassrummen och söka svaren på sina frågor där, menade Ulla Runesson. Det är praktikutvecklande aktionsforskning som behövs, en forskning som är samarbetsinriktad, ser undervisningssituationen som ett laboratorium och tar hänsyn till dess komplexitet. Genom att arbeta på det här sättet kan forskningen få precis och detaljerad kunskap som både fördjupar, preciserar och breddar tidigare forskning. Lärarna får ett forskande förhållningssätt till den egna praktiken och kan skapa en grund för ett kontinuerligt och evidensbaserat utvecklingsarbete. De får en bättre kunskap om hur eleverna utvecklas och de får efterhand ett gemensamt språk som gör det enklare att diskutera och hantera vardagen.

En skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, som bygger på lärarnas forskning kring sin egen praktik, är på sikt en lönsam investering för skolhuvudmännen. Forskarskolan fungerar som en plattform som gör det möjligt att utveckla en sådan skola. Än så länge har staten finansierat verksamheten, men från och med nästa kull licentiander, som startar i januari nästa år, måste huvudmännens krav och önskemål knytas in i verksamheten, eftersom det nu är de som finansierar den.

Egentligen finns det inget för huvudmännen att tveka om, avslutade Ulla Runesson. Kostnaderna för forskande lärare ligger på ett par promille av de totala kostnaderna för skolan. En länk mellan forskning och praktik och en forskning som tar sig an de frågor som praktiken ställs inför, är dessutom precis vad skolan behöver.


Postat i kategorin Digital infrastruktur, Digital kompetens, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Det utvidgade kollegiet – på och utanför nätet

Written by Stefan Pålsson on mars 6, 2014 – 18:44 -

De senaste fem åren har det blivit allt vanligare att lärare och andra pedagogiska yrkesgrupper skapar informella nätverk, organisationer och mötesplatser för att diskutera skolan, sitt yrkesliv och sin yrkesutveckling. Detta sker både på och utanför nätet.

Under våren kommer jag att göra några nedslag för att ge en bild av den utveckling som pågår. I det här inlägget kommer jag att ge en kort bakgrund som kan fungera som en lämplig introduktion.

Ofta används uttrycket det utvidgade kollegiet för att beskriva vad det handlar om. Uttrycket skapades av Anne-Marie Körling för några år sedan, när hon började blogga och samtidigt kom i kontakt med andra lärare som ville samtala kring skola, undervisning och lärande. Sociala medier gör det enklare än någonsin att diskutera och ta del av nya perspektiv – och de fysiska avstånden har inte längre någon betydelse.

Den egna arbetsplatsens begränsningar kan överskridas och det skapas utrymme för reflektion och ett samarbetsbaserat lärande som är öppet för alla intresserade. Detta pekade Marie Andersson på i den offentliga utfrågningen om skolan och lärandets nya landskap i riksdagen för en månad sedan. Uppdrag och undervisning synliggörs för både individ och grupp, och nya vägar kan öppnas. Tankar och insikter från ”lärarummet på nätet” kan sedan delas och utvecklas tillsammans med de fysiska kollegorna och komma till nytta i det dagliga arbetet.

Det utvidgade kollegiet möjliggör också att lärarens professionella röst blir tydlig, både för dem själva och för resten av samhället, konstaterar Anne-Marie Körling. Det ger förutsättningar för ett annat samtal om skolan i den allmänna debatten, ett samtal som tar sin utgångspunkt i professionens konkreta kunskaper och erfarenheter.

Namnkunniga internationella forskare som John Hattie och Helen Timperley har i metastudier och analyser lyft fram den stora betydelse som kollegialt lärande och tillämpning av aktuell forskning har för skolan och dess uppdrag. Förutfattade meningar och gamla hjulspår ska inte begränsa elevernas möjligheter att lära och att utveckla de kunskaper som de behöver i samhället. Detta börjar få genomslag i flera länders utbildningspolitik, och det gäller även här i Sverige.

Kritiska röster, till exempel pedagogikprofessorn Ingrid Carlgren, menar dock att det finns risk för att lärarna hanteras som objekt och inte som professionella yrkespersoner. Istället för ett gemensamt lärande med utgångspunkt i vardagens förutsättningar, kommer det då att handla om en enkelriktad spridning av forskning som bestäms uppifrån och som inte för skolan vidare. Därför är det viktigt att öppna för samspel och dialog där alla erkänns och ges utrymme.

De virtuella och fysiska rum som används i det utvidgade kollegiet präglas av en strävan att vara icke-hierarkiska och bygga på vardagliga sociala relationer. Det finns inte heller någon agenda eller några färdiga mål, utan alla ges möjlighet att göra sin röst hörd och att föra samtalet vidare. Perspektiv möts, åsikter bryts och det är de pedagogiska yrkesgrupperna som själva sätter ramarna.

Inspiration hämtas bland annat ifrån de okonferenser (unconferences), ibland även kallade knytkonferenser, som började bli vanliga i näringslivet och bland organisationer för ungefär femton år sedan. Ett exempel på detta är TeachMeet, som har sina rötter i Skottland, och som började ta form sommaren 2006. Svenska lärare kom i kontakt med fenomenet på BETT 2009, och i slutet av oktober samma år, i samband med Skolforum, arrangerades TeachMeet för första gången i Sverige. Ett öppet nätverk av lärare, som hade lärt känna varandra på Twitter, stod bakom arrangemanget. Därefter har det arrangerats ett antal gånger över hela landet och verksamheten visar ännu inga tecken på att avta.

Svenska TeachMeet har även inspirerat andra yrkesgrupper att genomföra liknande satsningar. Ett exempel är BibMeet, för skolbibliotekarier, som bland annat arrangerades på SETT 2012.

Edcamp Sverige, som bygger vidare på verksamheten i amerikanska Edcamp Foundation, har varit igång sedan 2011 och materialiseras då och då på olika platser. Nästa månad är det dags både i Helsingborg, Nacka och i Kungsbacka.

I USA har det federala utbildningsdepartementet blivit intresserat av den här mötesformen, och 6 juni anordnas Edcamp US DOE i Washington, DC. Lärare och beslutsfattare kommer att träffas under öppna former för att lyfta fram och diskutera aktuella och viktiga frågor. Tre teman står på schemat: utbildningspolitikens riktlinjer och mål, best practice samt satsningen ConnectED, som syftar till att få lärare att samarbeta och dela erfarenheter över nätet.

#skolvåren är ett ideellt och partipolitiskt oberoende initiativ som drog igång i februari 2013. Det kan närmast beskrivas som ett medborgarforum kring skolan och utbildningspolitiken och bjuder in alla intresserade från hela samhället till öppna samtal och diskussioner. Facebook och Twitter är viktiga arenor, men man arrangerar också konferenser med inslag av okonferens under samlingsnamnet #afk. Afk är en bokstavsförkortning som ska utläsas ”away from keyboard”, och som kommer från internetslangen.

Okonferenser under #afk-paraplyet arrangeras även av Skolsmedjan, en ideell organisation bestående av fem lärare som skapades på #afkVarberg förra året. Verksamhetens mål är att bidra till att utveckla skolan genom att lyfta fram goda exempel och bidra till att de sprids i skolan och i resten av samhället. I dagarna arrangeras #afkrektor14 i Varberg, där rektorer och skolchefer, beslutsfattare och representanter för näringslivet träffas för att lära av varandra.

Nu har jag ägnat mycket utrymme åt de fysiska mötena, men huvuddelen av aktiviteterna sker förstås på nätet, där samtalet nästan ständigt pågår. Redan 2009 startade Dela!, inspirerad av norska satsningen Del og bruk. Kanske var det lite för tidigt. Även om antalet medlemmar växte snabbt, tog kunskapsdelningen och samarbetet aldrig riktig fart, åtminstone inte i Sverige. Båda initiativen är dock fortfarande igång, så sista ordet är inte sagt.

Idag är Skollyftet, som drivs av en ideell förening med samma namn, nog en av de mer synliga aktörerna. Skollyftet startades i efterdyningarna av den debatt kring skolan som initierades av Jan Björklunds artikel i DN i mars samma år, som uppmanade lärare att åter ta plats bakom katedern. Kort därefter drog Aftonbladet igång artikelserien Skolraset som senare bytte namn till Skolgranskning. Johan Groth skapade hashtaggen #merkateder på Twitter, som utmynnade i en okonferens med samma namn några veckor senare.

Skollyftet ligger bakom #skolchatt, som äger rum på Twitter varje torsdag mellan 20 och 21, inspirerad av amerikanska #edchat, som föddes 2009. Alla som använder hashtaggen i sina inlägg kan delta i samtalet. Skolchatt har även inspirerat andra yrkesgrupper att starta liknande forum för samtal på Twitter.  Just nu är #fpchatt (fritidspedagoger), #fskchatt (förskolan) och #rektorschatt aktiva.

I slutet av oktober startade Skollyftet den informella fortbildningssatsningen Digitala skollyftet, som avslutades för några veckor sedan. Tanken var att skapa ett utvidgat kursbegrepp, inspirerat av MOOC, som kan hjälpa lärare att upptäcka möjligheterna i det utvidgade kollegiet och börja lära av varandra för att utveckla sin undervisning.

Nu är grunden lagd och jag återkommer kring det utvidgade kollegiet framöver!


Postat i kategorin Gemensamt lärande, Informellt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »
RSS