Praktikutveckling och genomtänkta it-satsningar

Written by Stefan Pålsson on april 15, 2014 – 13:56 -

Fredagsförmiddagens ramprogram på Framtidens lärande inleddes av Åke Grönlund, professor i informatik vid Örebro universitet. Han gav en sammanfattande överblick av det nyligen avslutade forskningsprojektet Unos uno, som fäste blicken på tio en-till-en-satsningar på ett tjugotal skolor i olika delar av landet. Det är det hittills största svenska forskningsprojektet kring en dator per elev, och det pågick från 2010 till och med 2013.

Jag har tidigare skrivit om Unos uno vid ett flertal tillfällen här på bloggen, senast i slutet av februari när den sista årsrapporten publicerades. Den sammanfattande slutsatsen är att en-till-en ska ses som ett långsiktigt förändringsprojekt, och detta underströk Åke Grönlund även i sitt anförande på Framtidens lärande.

Resultaten från Unos uno pekar på att genomtänkta satsningar på att integrera it i undervisningen faktiskt leder till att eleverna lär sig mer och presterar bättre. En grundlig satsning under flera år motverkar de sociala faktorer som annars riskerar att påverka elevernas lärande i en negativ riktning, konstaterade Åke Grönlund.

Pedagogerna börjar arbeta på nya sätt och drar nytta av teknikens möjligheter i sin undervisning. Lärare, skolbibliotekarier och andra yrkesgrupper i skolan behöver alltså bli digitalt litterata för att kunna ge eleverna den hjälp och det stöd som krävs för att lyckas med förändringsarbetet, påpekade Åke Grönlund. När eleverna utvecklar en högre digital kompetens får de bättre självförtroende och deras förmågor ökar även inom andra områden.

Enkäterna från Unos uno visar att välorganiserat lärarlett arbete leder till att kontakterna mellan lärare och elever ökar markant. Lärarna blir mer tillgängliga med teknikens hjälp och det leder i sin tur till att elevernas utveckling ofta går fortare framåt. Frågetecken kan snabbt rätas ut och de kan få hjälp att komma vidare när de behöver det.

Det är dock viktigt att komma ihåg att en-till-en-satsningarna också innebär en rad kostnader. Datorer, plattor och infrastruktur kostar förstås en hel del pengar. Risken finns att de ökade kostnaderna leder till minskade personalresurser om inte huvudmannen kompenserar. Arbetet med att utveckla och förändra undervisningen ökar skolpersonalens arbetsbörda och det finns även risk för stress och olika fysiska besvär.

Vardagens tempo drivs upp och den ständiga tillgången till sociala medier innebär att distraktionerna ökar. De ergonomiska utmaningarna får inte heller glömmas bort. Nya pedagogiska arbetssätt med datorer och plattor ställer helt andra krav på arbetsmiljön än den traditionella undervisningen. Det krävs en ökad medvetenhet om den här typen av frågor hos beslutsfattare och skolledning för att problemen ska kunna hanteras på ett bra sätt, menade Åke Grönlund.

Åke Grönlund avslutade med att slå fast att it i skolan är ett förändringsprojekt som syftar till att omvandla skolan efter de förutsättningar och villkor som gäller idag. För att det ska bli möjligt behövs kloka politiska beslut inom en rad områden, bland annat kring ekonomi, infrastruktur, organisationsutveckling och digitala lärresurser. Här är det kommunerna som har bollen och många måste se över sina processer för att kunna hantera detta.

Kanske behövs det även ett mer tydligt nationellt ledarskap när det gäller skolans digitala omvandling, menade Åke Grönlund. Det handlar inte bara om infrastruktur och hårdvara, utan de som arbetar i skolan måste även förstå och kunna dra nytta av digitala medier i undervisning och annat dagligt arbete. Det är också viktigt att det nytänkande som sker på skolor och i kommuner sprids vidare och lätt kan komma andra till del.

Förmiddagens andra och sista talare i ramprogrammet var Ulla Runesson, professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping. Hon är en av fyra programkoordinatorer för Learning study – forskarskola för lärare, som Högskolan i Jönköping driver tillsammans med Göteborgs och Stockholms universitet.

Learning Study är en modell för att utveckla en praktikbaserad och praktikutvecklande forskning som drivs av lärarna. Den övergripande tanken med forskarskolan är att lägga en god grund för lärares egen ämnesdidaktiska forskning så att den kan utveckla och förbättra undervisningsarbetet i skolan.

Enligt Ulla Runesson är det nödvändigt att lärare blir delaktiga i den kunskapsbas som utgör själva grunden för deras yrkesutövning. Annars blir det svårt att förändra undervisningen så att den ger ett så bra stöd som möjligt för elevernas lärande. Därför gäller det att se till att forskning och didaktiskt utvecklingsarbete går hand i hand, menade hon.

De nya läroplaner för grundskolan och gymnasiet som trädde i kraft för snart tre år sedan, innebär en rad utmaningar för lärarens arbete, konstaterade Ulla Runesson. Tidigare gick uppdraget ut på att undervisa om ämnesinnehåll. Nu gäller det istället att undervisa så att eleverna utvecklar ämnesspecifika förmågor.

Undervisningsmålen är i regel oproblematiserade i läroplaner och andra styrdokument, påpekade Ulla Runesson. Men hur ska läraren egentligen undervisa för att eleverna ska utveckla de olika förmågorna? Ofta lägger läraren ner mycket tid på att förklara för eleverna vad de behöver kunna, men det tjänar inte något till om eleverna inte förstår vad som menas eller hur de rent faktiskt ska göra. Därför är det viktigt med forskning som utgår ifrån lärarens vardagsproblem och som strävar efter att hitta fungerande exempel som kan tillämpas och vidareutvecklas i det dagliga arbetet med elevernas lärande.

Skolforskning handlar ofta om forskning på och om lärare. Det är fortfarande den dominerande tankeidén. Den ligger även till grund för det skolforskningsinstitut som regeringen planerar, tillade Ulla Runesson. Men det krävs forskning med och för lärare för att få en forskning som verkligen är relevant för skolan och dess verksamhet. Forskare och lärare behöver arbeta tillsammans och uppgifterna ska vara knutna till de problem och möjligheter som finns i verkligheten, i undervisningspraktiken med eleverna.

Forskarna och lärarna ska tillsammans undersöka det arbete som sker i klassrummen och söka svaren på sina frågor där, menade Ulla Runesson. Det är praktikutvecklande aktionsforskning som behövs, en forskning som är samarbetsinriktad, ser undervisningssituationen som ett laboratorium och tar hänsyn till dess komplexitet. Genom att arbeta på det här sättet kan forskningen få precis och detaljerad kunskap som både fördjupar, preciserar och breddar tidigare forskning. Lärarna får ett forskande förhållningssätt till den egna praktiken och kan skapa en grund för ett kontinuerligt och evidensbaserat utvecklingsarbete. De får en bättre kunskap om hur eleverna utvecklas och de får efterhand ett gemensamt språk som gör det enklare att diskutera och hantera vardagen.

En skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, som bygger på lärarnas forskning kring sin egen praktik, är på sikt en lönsam investering för skolhuvudmännen. Forskarskolan fungerar som en plattform som gör det möjligt att utveckla en sådan skola. Än så länge har staten finansierat verksamheten, men från och med nästa kull licentiander, som startar i januari nästa år, måste huvudmännens krav och önskemål knytas in i verksamheten, eftersom det nu är de som finansierar den.

Egentligen finns det inget för huvudmännen att tveka om, avslutade Ulla Runesson. Kostnaderna för forskande lärare ligger på ett par promille av de totala kostnaderna för skolan. En länk mellan forskning och praktik och en forskning som tar sig an de frågor som praktiken ställs inför, är dessutom precis vad skolan behöver.


Postat i kategorin Digital infrastruktur, Digital kompetens, Gemensamt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Det utvidgade kollegiet – på och utanför nätet

Written by Stefan Pålsson on mars 6, 2014 – 18:44 -

De senaste fem åren har det blivit allt vanligare att lärare och andra pedagogiska yrkesgrupper skapar informella nätverk, organisationer och mötesplatser för att diskutera skolan, sitt yrkesliv och sin yrkesutveckling. Detta sker både på och utanför nätet.

Under våren kommer jag att göra några nedslag för att ge en bild av den utveckling som pågår. I det här inlägget kommer jag att ge en kort bakgrund som kan fungera som en lämplig introduktion.

Ofta används uttrycket det utvidgade kollegiet för att beskriva vad det handlar om. Uttrycket skapades av Anne-Marie Körling för några år sedan, när hon började blogga och samtidigt kom i kontakt med andra lärare som ville samtala kring skola, undervisning och lärande. Sociala medier gör det enklare än någonsin att diskutera och ta del av nya perspektiv – och de fysiska avstånden har inte längre någon betydelse.

Den egna arbetsplatsens begränsningar kan överskridas och det skapas utrymme för reflektion och ett samarbetsbaserat lärande som är öppet för alla intresserade. Detta pekade Marie Andersson på i den offentliga utfrågningen om skolan och lärandets nya landskap i riksdagen för en månad sedan. Uppdrag och undervisning synliggörs för både individ och grupp, och nya vägar kan öppnas. Tankar och insikter från ”lärarummet på nätet” kan sedan delas och utvecklas tillsammans med de fysiska kollegorna och komma till nytta i det dagliga arbetet.

Det utvidgade kollegiet möjliggör också att lärarens professionella röst blir tydlig, både för dem själva och för resten av samhället, konstaterar Anne-Marie Körling. Det ger förutsättningar för ett annat samtal om skolan i den allmänna debatten, ett samtal som tar sin utgångspunkt i professionens konkreta kunskaper och erfarenheter.

Namnkunniga internationella forskare som John Hattie och Helen Timperley har i metastudier och analyser lyft fram den stora betydelse som kollegialt lärande och tillämpning av aktuell forskning har för skolan och dess uppdrag. Förutfattade meningar och gamla hjulspår ska inte begränsa elevernas möjligheter att lära och att utveckla de kunskaper som de behöver i samhället. Detta börjar få genomslag i flera länders utbildningspolitik, och det gäller även här i Sverige.

Kritiska röster, till exempel pedagogikprofessorn Ingrid Carlgren, menar dock att det finns risk för att lärarna hanteras som objekt och inte som professionella yrkespersoner. Istället för ett gemensamt lärande med utgångspunkt i vardagens förutsättningar, kommer det då att handla om en enkelriktad spridning av forskning som bestäms uppifrån och som inte för skolan vidare. Därför är det viktigt att öppna för samspel och dialog där alla erkänns och ges utrymme.

De virtuella och fysiska rum som används i det utvidgade kollegiet präglas av en strävan att vara icke-hierarkiska och bygga på vardagliga sociala relationer. Det finns inte heller någon agenda eller några färdiga mål, utan alla ges möjlighet att göra sin röst hörd och att föra samtalet vidare. Perspektiv möts, åsikter bryts och det är de pedagogiska yrkesgrupperna som själva sätter ramarna.

Inspiration hämtas bland annat ifrån de okonferenser (unconferences), ibland även kallade knytkonferenser, som började bli vanliga i näringslivet och bland organisationer för ungefär femton år sedan. Ett exempel på detta är TeachMeet, som har sina rötter i Skottland, och som började ta form sommaren 2006. Svenska lärare kom i kontakt med fenomenet på BETT 2009, och i slutet av oktober samma år, i samband med Skolforum, arrangerades TeachMeet för första gången i Sverige. Ett öppet nätverk av lärare, som hade lärt känna varandra på Twitter, stod bakom arrangemanget. Därefter har det arrangerats ett antal gånger över hela landet och verksamheten visar ännu inga tecken på att avta.

Svenska TeachMeet har även inspirerat andra yrkesgrupper att genomföra liknande satsningar. Ett exempel är BibMeet, för skolbibliotekarier, som bland annat arrangerades på SETT 2012.

Edcamp Sverige, som bygger vidare på verksamheten i amerikanska Edcamp Foundation, har varit igång sedan 2011 och materialiseras då och då på olika platser. Nästa månad är det dags både i Helsingborg, Nacka och i Kungsbacka.

I USA har det federala utbildningsdepartementet blivit intresserat av den här mötesformen, och 6 juni anordnas Edcamp US DOE i Washington, DC. Lärare och beslutsfattare kommer att träffas under öppna former för att lyfta fram och diskutera aktuella och viktiga frågor. Tre teman står på schemat: utbildningspolitikens riktlinjer och mål, best practice samt satsningen ConnectED, som syftar till att få lärare att samarbeta och dela erfarenheter över nätet.

#skolvåren är ett ideellt och partipolitiskt oberoende initiativ som drog igång i februari 2013. Det kan närmast beskrivas som ett medborgarforum kring skolan och utbildningspolitiken och bjuder in alla intresserade från hela samhället till öppna samtal och diskussioner. Facebook och Twitter är viktiga arenor, men man arrangerar också konferenser med inslag av okonferens under samlingsnamnet #afk. Afk är en bokstavsförkortning som ska utläsas ”away from keyboard”, och som kommer från internetslangen.

Okonferenser under #afk-paraplyet arrangeras även av Skolsmedjan, en ideell organisation bestående av fem lärare som skapades på #afkVarberg förra året. Verksamhetens mål är att bidra till att utveckla skolan genom att lyfta fram goda exempel och bidra till att de sprids i skolan och i resten av samhället. I dagarna arrangeras #afkrektor14 i Varberg, där rektorer och skolchefer, beslutsfattare och representanter för näringslivet träffas för att lära av varandra.

Nu har jag ägnat mycket utrymme åt de fysiska mötena, men huvuddelen av aktiviteterna sker förstås på nätet, där samtalet nästan ständigt pågår. Redan 2009 startade Dela!, inspirerad av norska satsningen Del og bruk. Kanske var det lite för tidigt. Även om antalet medlemmar växte snabbt, tog kunskapsdelningen och samarbetet aldrig riktig fart, åtminstone inte i Sverige. Båda initiativen är dock fortfarande igång, så sista ordet är inte sagt.

Idag är Skollyftet, som drivs av en ideell förening med samma namn, nog en av de mer synliga aktörerna. Skollyftet startades i efterdyningarna av den debatt kring skolan som initierades av Jan Björklunds artikel i DN i mars samma år, som uppmanade lärare att åter ta plats bakom katedern. Kort därefter drog Aftonbladet igång artikelserien Skolraset som senare bytte namn till Skolgranskning. Johan Groth skapade hashtaggen #merkateder på Twitter, som utmynnade i en okonferens med samma namn några veckor senare.

Skollyftet ligger bakom #skolchatt, som äger rum på Twitter varje torsdag mellan 20 och 21, inspirerad av amerikanska #edchat, som föddes 2009. Alla som använder hashtaggen i sina inlägg kan delta i samtalet. Skolchatt har även inspirerat andra yrkesgrupper att starta liknande forum för samtal på Twitter.  Just nu är #fpchatt (fritidspedagoger), #fskchatt (förskolan) och #rektorschatt aktiva.

I slutet av oktober startade Skollyftet den informella fortbildningssatsningen Digitala skollyftet, som avslutades för några veckor sedan. Tanken var att skapa ett utvidgat kursbegrepp, inspirerat av MOOC, som kan hjälpa lärare att upptäcka möjligheterna i det utvidgade kollegiet och börja lära av varandra för att utveckla sin undervisning.

Nu är grunden lagd och jag återkommer kring det utvidgade kollegiet framöver!


Postat i kategorin Gemensamt lärande, Informellt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Lärandets nya landskap växer fram

Written by Stefan Pålsson on februari 6, 2014 – 17:46 -

Igår eftermiddag presenterade Stiftelsen DIU en offentlig utfrågning i riksdagen med rubriken Lärandets nya landskap. Utfrågningen arrangerades tillsammans med Moderaterna samt Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och Sveriges Skolledarförbund.

Vi som inte var på plats kunde följa det hela via en livestream på Bambuser. Sändningen kan även ses i efterhand.

Utfrågningen bestod av tre tematiskt indelade omgångar. I varje omgång var det några ”vittnen” som gav sina perspektiv. Dessa kommenterades sedan av en panel bestående av en elev, en facklig representant och en expert.

Camilla Waltersson-Grönvall, moderat ledamot av riksdagens utbildningsutskott, konstaterade i sitt korta inledningsanförande att det övergripande syftet både var att sätta ljus på de allvarliga utmaningar vi står inför och att ge goda exempel på den svenska skolans kunskapsutveckling och dynamik.

Utfrågningens första omgång, Lärandets nya landskap – setting the stage: learning of today, inleddes av Valerie Hannon. Hon leder det brittiska icke-vinstdrivande konsultföretaget Innovation Unit, som arbetar med organisationsutveckling och verksamhetsförändring inom offentlig sektor.

Valerie Hannon betonade att de utmaningar som den svenska skolan står inför är desamma som skolsystemen i resten av världen måste tampas med i dagens postindustriella samhälle. Det ställs helt andra krav på kunskaper och förmågor i en global värld som präglas av snabb utveckling och ständig förändring. 1800-talets fabriksmodell är fortfarande vägledande för skolsystemen, men den räcker inte särskilt långt när samhällsutvecklingen både blir alltmer komplex och avancerad och går i en helt annan riktning. Därför gäller det nu att tänka om, påpekade hon.

Grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna är naturligtvis fortfarande viktiga, men de är långt ifrån tillräckliga. Skolan måste kunna förbereda barn och unga för ett livslångt, ständigt lärande och lära dem att dra nytta av den digitala utvecklingens möjligheter. Valerie Hannon menade också att skolan måste bli mer integrerad med resten av samhället och samspela med andra aktörer, till exempel kulturinstitutioner och näringsliv.

Globaliseringen är på väg att skapa en världsomspännande marknad för utbildning och PISA kan ses som ett första steg mot en global standardiseringsmekanism. Konkurrensen ökar och det ställer nya krav på att vara i takt med tiden och att hålla en god kvalitet på undervisning och utbildning. Paradoxalt nog blir identitet och kärnvärden allt viktigare i ett globalt samhälle. Det är en faktor värd att hålla i minnet, tillade Valerie Hannon.

Mark West från Unesco konstaterade i sitt anförande att tekniken får en allt större roll i skolans undervisning, men att det gäller att förstå dess möjligheter och begränsningar för att inte hamna vilse. Han tog avstamp i Intels två år gamla reklamfilm Bridging Our Future och kontrasterade dess närmast utopiska vision med de konkreta misstag som beslutsfattare ofta gör när de vill utveckla skolan med teknikens hjälp.

På tre minuter hinner Intel visa att smart teknik kan anpassa undervisningen och möjliggöra ett mer personanpassat lärande. Den digitala utvecklingen innebär också att undervisningen inte bara äger rum inom klassrummets fyra väggar, utan att det numera går att lära av vem som helst, närmast obegränsat av tid och rum. De lärresurser som behövs kan nås när som helst och var som helst och ett autentiskt, situerat lärande blir enklare att genomföra.

Det blir också tydligt att en integration av it i undervisningen kräver mer av läraren, inte mindre, påpekade Mark West. Läraren ska inte bara stå vid katedern och berätta, utan fungera som en mentor som underlättar och stöder elevernas lärande och utveckling utifrån deras förutsättningar och behov. Det handlar om att göra undervisningen meningsfull och spännande. Kollaborativt och problembaserat lärande måste ta mer plats och det flippade klassrummet är en viktig väg framåt.

Tyvärr finns det inte så många tecken på att vi är på väg att förverkliga visionen. Det mesta pekar istället på att utvecklingen på de flesta håll går i fel riktning, menade  Mark West. Alltför ofta ses tekniken som lösningen och det läggs inte särskilt mycket kraft på planering och lärarfortbildning. Men om inte skolledare, lärare och elever får lära sig hur de ska använda de tekniska möjligheterna och varför det är viktigt, kommer den nya tekniken att användas på gamla sätt och det sker inte någon didaktisk utveckling i skolan. Därför måste lärarfortbildningen alltid komma före införandet av tekniken, betonade Mark West.

Det är också viktigt att komma ihåg att tekniken inte ersätter läraren. Det krävs duktiga lärare för att integrera it i undervisningen och för att utveckla elevernas lärande. Undervisning är en social process där interaktionen mellan människor är avgörande, men där även tekniken kan spela en viktig roll som möjliggörare – om den används på ett genomtänkt sätt. Införandet av it i skolan innebär inte att utvecklingen rullar igång automagiskt. Dessutom gäller det att hjälpa alla elever att utveckla de kunskaper och förhållningssätt som är nödvändiga för att dra nytta av de nya möjligheterna. Annars riskerar skolan att förstärka de sociala klyftorna istället för att utjämna dem.

Den digitala utvecklingen kan hjälpa oss att få bättre skolsystem, menade Mark West. Men det förutsätter att beslutsfattarna inte fortsätter att upprepa sina misstag.

Den fristående konsulten Jan Hylén, som även är en av experterna i Digitaliseringskommissonen visade med några snabba exempel att himlen nog kan betraktas som ljus. Det finns dock tre stora svarta moln som måste hanteras för att den digitala utvecklingen ska ta fart i skolan.

Skolverkets senaste undersökning av it-användning och it-kompetens i skolan, som kom för knappt ett år sedan, visar att tillgången till datorer överlag är  bättre än någonsin. I det avseendet är vi bland de främsta i Europa. Men vi halkar efter när det gäller att arbeta med planerad och didaktiskt genomtänkt användning av it i undervisningen. Det finns också stora skillnader mellan skolorna. De främsta fem procenten har mycket hög datortäthet, i princip en dator per elev och per lärare. I de skolor som ligger sämst till får elva elever dela på en dator.

För att få en molnfri himmel är det nödvändigt att utjämna skillnaderna mellan skolorna, ge stöd åt utvecklingen av det didaktiska tänkandet kring it i skolan och se till att skolledare och lärare utvecklar sin förståelse av den digitala utvecklingen. Här är det särskilt viktigt att ta tag i ledarskapsfrågan, betonade Jan Hylén. Utan en medveten och initiativkraftig skolledning är det svårt att komma igång.

KTH-professorn Jan Gulliksen, som även är ordförande i Digitaliseringskommissionen, var en av de som satt i panelen den första omgången. Han lyfte fram risken för en digital klyfta mellan de som kan dra nytta av digitala medier i sitt lärande och de som inte kan det. Det är en fråga som måste tas på stort allvar.

Den andra omgången, Ledarskap och lärande för kvalitet och tillväxt, inleddes av Marie Andersson, som är lärare på Eskelhem skola på Gotland. Hon pratade om sina erfarenheter med det utvidgade kollegiet på nätet. Här fokuserade hon särskilt på den öppna Facebook-gruppen En läsande klass, som kretsar kring projektet med samma namn som startats av barnboksförfattaren och mellanstadieläraren Martin Widmark.

Marie Andersson berättade att hon är en av skaparna av Facebook-gruppen The Big Five, en öppen grupp där alla som är intresserade kan diskutera de förmågor som elever från förskolan till gymnasiet ska utveckla enligt de gällande läroplanerna för respektive skolform. När hon nåddes av larmrapporterna om elevers sjunkande läsförmåga förstod hon genast att det bästa steget var att ta reda på om det fanns en Facebook-grupp. Då hittade hon En läsande klass, som för närvarande har knappt 5000 medlemmar. The Big Five, som varit igång betydligt längre, har nästan 12000 medlemmar.

Poängen med en sådan här grupp är att den ger utrymme för reflektion kring didaktiska och pedagogiska frågor som knyter an till styrdokumenten. Som lärare kan jag synliggöra mitt uppdrag och min undervisning för mig själv, se vad jag gör och vad jag inte gör, konstaterade hon. Utan att reflektera är det omöjligt att få syn på vad man faktiskt håller på med. Gruppen är också en livlig plats där alla frikostigt delar med sig av lektioner, tips, och så vidare. Kunskapsdelningen och den gemensamma utvecklingen står i centrum.

Det finns en otrolig kraft i den här sortens ”lärarrum på nätet” som ger mycket tillbaka och som kommer till god nytta i vardagen, påpekade Marie Andersson. Hon jobbar själv på en liten skola, och nu kan hon och kollegorna, som också deltar i det virtuella samtalet, bygga vidare på diskussioner och tankar därifrån i sitt eget lokala utvecklingsarbete. Det utvidgade kollegiet möjliggör både en gemensam omvärldsbevakning och ett ständigt lärande som bidrar till att utveckla skolor runt om i landet. Lärarna hjälper varandra att utveckla sina kompetenser och skapar tillsammans förutsättningar för en mer likvärdig skola.

Martin Claesson, som är intendent på Årstaskolan i Stockholm, gav sitt skolledarperspektiv på it och skolutveckling. Han menade att det gäller att hitta skolanpassade, verksamhetsnära lösningar som kan skapa intressanta möjligheter i undervisningen. Det är inte antalet datorer som räknas, utan hur de används.

Ledarskap går ut på att skapa miljöer där utveckling kan hända och där det finns professionella som kan ta tillvara på möjligheterna när de dyker upp. Ledarskap handlar inte om att följa en utstakad väg. Skolan ska följa samhället och samhällsutvecklingen kan inte förutses, slog han fast.

På Årstaskolan arbetar man medvetet med att väva ihop teknik, pedagogik och ledarskap till en fungerande helhet. Mattenauterna, Kunskapshubben och Bibblis.se är tre talande exempel. Men för att det här ska bli möjligt, krävs ett ledarskap som säger att de här sätten att arbeta är ok och som gör det möjligt för andra att växa, konstaterade Martin Claesson.

I panelen för den andra omgången satt bland annat Matz Nilsson, ordförande i Sveriges Skolledarförbund och Ove Jobring, forskare på Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet. Matz Nilsson menade att det krävs en nationell digital strategi för att säkerställa likvärdighet i skolan. Ove Jobring knöt an till Marie Andersson resonemang kring det utvidgade kollegiet, som ju är ett slags praktikgemenskaper (community of practice). En möjlig utveckling av den här sortens gemenskaper, där alla är bärare av kunskap, är sannolikt att använda sig av detta mer formellt i en fortbildningssituation. Men hur dokumenterar man bäst vad man lärt sig i de här informella lärmiljöerna?

I utfrågningens tredje omgång, Innovativa lärmiljöer inledde Britt-Marie Hagman, lärare på Nödingeskolan i Ale, där man under flera år arbetat med varsin dator, med att berätta om sina erfarenheter av det. Hon är verksam som lågstadielärare och en viktig del av hennes dagliga gärning går ut på att lära barnen att läsa och att skriva. Här har bloggandet visat sig vara ett bra sätt att skriva sig till läsning. Hennes klass har en egen blogg och varje elev har en blogg som är kopplad till den. De allra flesta föräldrarna har valt att låta sitt barns blogg vara öppen.

Genom att skriva planeringar, utvärderingar, ge boktips och berätta vad de gjort under helgen lär sig barnen att skriva och att kommunicera med omvärlden. Släkt och vänner kan läsa inläggen och genom att interagera med dem utvecklar de successivt sin läs- och skrivförmåga. Erfarenheterna från de senaste åren visar på en gedigen utveckling som inte på något sätt är sämre än den som uppnås med traditionell undervisning, betonade Britt-Marie Hagman.

Katarina Lycken Rüter, förstelärare i svenska och religion på Östra Reals gymnasium i Stockholm, gav en kort inblick i hur hon förändrat sin undervisning på ett ganska radikalt sätt de senaste två åren. Traditionellt sett är det mycket lärarprat på lektionerna, men det idealiska vore ju att istället se till att det blir elevverkstad och fokus på elevernas aktiva medverkan och lärande. Hon började därför arbeta med det flippade klassrummet. Genomgångarna lägger hon numera ut på nätet, så att eleverna kan se dem när de vill. Lektionstiden används istället till att utveckla och befästa deras kunskaper. Det som är enkelt gör eleverna hemma och det svåra görs i skolan.

Hon drar även nytta av digitala medier för att ge återkoppling på elevernas skrivande. Ett bra sätt är att spela in korta videofilmer där hon med hjälp av olika färgmakeringar i texten beskriver och förklarar vad som är bra och vad som behöver förbättras. Återkopplingen blir tydligare och många elever säger att det blir enklare att förstå när de både kan höra och se. Arbetet tar inte längre tid än tidigare, men nu ger det betydligt större utväxling.

Tomas Kroksmark, professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Jönköping, avslutade den tredje omgången genom att resonera lite kring sina erfarenheter med modellskolor och kollektivt lärande i en skola på vetenskaplig grund. Han menade bland annat att det är avgörande att ta reda på hur barn och unga gör när de lär sig, såväl i skolan som på fritiden. Genom att studera hur barn rent faktiskt gör när de lär sig, blir det möjligt att utveckla en undervisning som fungerar i praktiken.

Praktiknära forskning är ett mycket viktigt område för skolan, enligt Tomas Kroksmark. Han hoppas därför att det institut för pedagogisk forskning som regeringen planerar tar tag i detta om det inrättas, och inte enbart inriktar sig på förmedling av befintlig forskning.

Edward Jensinger, utvecklingschef på Skol- och fritidsförvaltningen i Helsingborg, var en av de som satt i panelen den här omgången. Han menade att det står klart att det finns a- och b-skolor i Sverige – och det går icke an! Juridiska gråzoner och fyrkantiga tolkningar av lagar och regler kan lägga onödigt ok på lärarnas axlar, menade han. Detta är något som måste förändras nu – och här kan alla yrkesgrupper i skolan bidra till en sund utveckling, alltifrån vaktmästaren till bibliotekarien. Lärandet sker överallt och vi ska göra det tillsammans – som a-skolor!

Siste talare på den här utfrågningen blev Tomas Tobé, ordförande i riksdagens utbildningsutskott. I sina avslutande ord nämnde han bland annat att han förra veckan var i Nacka när elever, lärare och professorer från Brunei, Indonesien, Kina, Korea, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam kom på besök. De kom dels för att delta i ett pedagogiskt samarbetsprojekt, men också för att studera och dra lärdom av goda erfarenheter från den svenska skolan. Det är inte enbart PISA-resultat som räknas i de utbildningspolitiska samtalen, utan också elevernas kreativitet, ledaregenskaper och diskussionsvilja. Om man tror att allt är mörkt i den svenska skolan, är det lätt att gå fel, menade Tomas Tobé.

Nackaexemplet visar att alla länder har något att lära av varandra – och att skolutveckling är ett ämne med många bottnar. Skolan har ett komplext och mångfacetterat uppdrag och lärandets nya landskap ger både utmaningar och möjligheter. Det framgick med all önskvärd tydlighet på onsdagens utfrågning.


Postat i kategorin Didaktik, Digitala klyftan, IT-strategi, Lärares lärande | 14 kommentarer »

Digitala demonstrationsskolor drar igång

Written by Stefan Pålsson on januari 31, 2014 – 12:54 -

I början av september förra året gav jag en kort inblick i den kommande satsningen på digitala demonstrationsskolor -  en viktig del av Danmarks nationella strategi för it i skolan. Nu har vi passerat årsskiftet och verksamheterna i de fyra forskningsprojekten börjar dra igång!

Målet med demonstrationsskolorna är att forskare och praktiker tillsammans ska hitta konstruktiva sätt att förena didaktik, pedagogik och teknik i den danska folkeskolen. Det här är inte forskning som enbart syftar till att beskriva och analysera, utan vill intervenera i verksamheten och bidra till att förändra hur man tänker och arbetar i skolan,  Totalt deltar tjugoen skolor från samtliga fem danska regioner.

Projekten är samlade i två konsortier. Det ena leds av pedagogikprofessorn Birgitte Holm Sørensen från Aalborg Universitet København, som också leder ILD – Forskningslab i It og Læringsdesign. I konsortiet ingår även de tre högskolorna UC Nordjylland, UC Metropol och UCC, IT-Universitetet samt LEGO Foundation.

I det här konsortiet arbetar man med ett projekt tillsammans med fem grundskolor: Elevernes egenproduktion og elevinddragelse. Det handlar om att undersöka hur elevernas medinflytande och aktiva skapande i digitalt integrerade lärmiljöer, där de kan påverka undervisningens form och innehåll, utvecklar viktiga kunskaper och förmågor inom och tvärsöver ämnesgränserna. Projektet genomförs under två läsår med elever och lärare i ettan, tvåan, femman, sexan och tionde klass.

Under projektets gång ska eleverna designa och skapa matematiska uppgifter åt andra elever, skapa berättelser på danska i olika medier eller transmedialt samt utveckla datorspel som andra elever kan ha nytta av. Eleverna ska samarbeta över nätet med elever i andra klasser eller andra skolor kring ämnesövergripande projekt. I NO- och teknikundervisningen ska de utveckla ämnesmässigt relevanta robotar i Lego Mindstorms och i danskan ska dokumentera sitt arbete multimedialt och presentera det för andra elever. Eleverna ska också utforska sin lokala närmiljö, bl a dess historia, arbetsliv och stadsmiljö, utifrån olika ämnesteman. Det material som de producerar ska publiceras på nätet, antingen öppet eller slutet.

Forskarna och lärarna ska med hjälp av deltagande observation, intervjuer och enkäter ta reda på hur undervisningen ska organiseras och styras för att på bästa sätt utveckla hur eleverna lär sig tillsammans med varandra och med läraren. Vad krävs för att få igång samarbete, kreativitet och problemlösning? Hur är det möjligt att skapa en undervisning som är verklighetsnära, motiverande och utvecklar elevernas didaktiska tänkande?

Det andra konsortiet leds av Jeppe Bundsgaard och omfattar Århus Universitet Campus Emdrup, högskolorna UC Sjælland, UCC, Metropol, UC Lillebælt, VIA UC och UC Syddanmark samt Alexandra Instituttet. Här  arbetar man med tre projekt och all information om det pågående arbetet finns samlat på webbplatsen demonstrationsskoler.dk. De tre projekten i det här konsortiet samarbetar tätt med varandra för att utbyta kunskaper och erfarenheter kring didaktik, organisation och teknik.

I projektet It i den innovative skole är en genomgripande förändring av skolans organisation och kultur en viktig del. Det handlar om att hitta nya sätt att organisera, arbeta och lära.Forskarna har tagit fram fem undervisningsförlopp kopplade till  kursmålen (Fælles Mål), som lärarna kan använda i sitt utvecklingsarbete.

I det här projektet spelar Mediepatruljen en stor roll. Det rör sig om grupper av elever – ”mediepatruller” – som fungerar som resurspersoner och för in barns och ungas mediekultur och -verklighet i skolans undervisning och vardag. Gruppmedlemmarna ska ha kompletterande kunskaper och fungera som kunskapsförmedlare och vägvisare för andra elever.

Tidigare erfarenheter visar att den här typen av ”patruller” både hjälper till med att få in nya medier och arbetssätt i undervisningen på bra sätt och ger läraren möjlighet att utveckla nya vägledande roller genom att fungera som en avlastande faktor. För att det ska fungera, måste ”patrullerna” få en accepterad roll på skolan och bli en självklar del av hur man arbetar. I beskrivningen av Mediepatruljen påpekas det att skolledningen har ett stort ansvar att se till att detta blir möjligt.

I projektet It-fagdidaktik og lærerkompetencer i et organisatorisk perspektiv är det skolans verksamhet samt lärarens kompetenser och kompetensutveckling som står i centrum. Hur är det möjligt att förändra skolans kultur och skapa undervisningsformer som stöder elevernas aktiva medverkan och inflytande och ger tid åt lärarna att ge vägledning, hjälp och stöd på nya sätt?

Den kanadensiske professorn Michael Fullan och hans tankar om utvecklingsstadier i förändringsarbetet fungerar som utgångspunkt. För att utveckling och förändring ska bli möjlig, ska man gå från iscensättelse och initiering till implementering och institutionalisering. Med utgångspunkt i förväntningar och den konkreta lokala situationen, kan man genom att återkoppla och samarbeta slutligen nå fram till att de nya arbetssätten sprids och förankras i skolans organisation.

Inklusion og undervisningsdifferentiering i digitale læringsmiljøer  är ett projekt som går ut på att ta reda på hur tekniken kan användas till att ge alla elever på skolan lika möjligheter att lära och utvecklas. Här har forskarna tagit fram ett läromedel och en plan i fyra faser som ska hjälpa lärarna på de sex deltagande skolorna att tänka, undervisa och använda tekniken på nya, stödjande sätt.

Man börjar med att skapa en medvetenhet bland lärare och elever om värdet av att undervisningen utgår från var och ens förutsättningar och genom att visa hur tekniska hjälpmedel och arbetssätt kan hjälpa till. Därefter utvecklas stegvis lärarnas didaktiska kompetenser inom differentiering. I slutfasen börjar sätten att tänka och arbeta kring differentiering av undervisningen att bli en närmast naturligt integerad del av skolans organisation och vardag och teknikens möjligheter kommer till god nytta.

För ett par veckor sedan arrangerade delar av konsortiet tillsammans med Undervisningsministeriet konferensen Undervisningsdifferentiering – Et princip møder praksis, som kretsar kring de frågor och problemställningar som demonstrationsskolorna ska arbeta med i det här projektet.

Precis som jag nämnde i mitt första inlägg, så bygger demonstrationsskolorna vidare på tidigare forskning och utveckling som visat sig fungera. Dessutom driver Institut for Uddannelse og Pædagogik på Aalborg Universitet København sedan några år Dansk Clearinghouse for Uddannelsesforskning. Här arbetar man systematiskt med att skapa överblick över och att tillgängliggöra god, evidensbaserad, undervisningspraxis.

Det blir intressant att följa demonstrationsskolorna framöver!


Postat i kategorin Didaktik, IT-strategi, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | 1 kommentar »

Framtidens skola utreds i Norge

Written by Stefan Pålsson on januari 17, 2014 – 18:32 -

I det sista inlägget förra året tog jag upp Barnehagemonitor 2013 och Monitor skole 2013 – två rapporter som beskriver och analyserar hur it används i den norska förskolan och skolan. Båda rapporterna visar att skolledningens inställning och lärarnas förståelse av hur it kan användas för att utveckla och fördjupa elevernas lärande är avgörande faktorer för att det verkligen ska fungera. Det är viktigare än att ha en god tillgång till tekniken. I grundskolan har it-användningen minskat sedan 2011, trots en god infrastruktur och trots att det är ett uttryckligt mål i läroplanen att digitala färdigheter ska prioriteras.

Enligt Horizon-rapporten, som släpptes i november, är lärarnas bristande kompetens och det fortsatta beroendet av tryckta läroböcker en viktig förklaring till att förändringarna går trögt i skolan. SMIL-rapporten, som presenterades i våras, lyfter fram betydelsen av att läraren kan knyta ihop it-användning och formativ bedömning på ett bra sätt. Det är också avgörande att skolledningen arbetar för förändring, att digitala lärresurser har en strukturell förankring i undervisningen och att alla elever kan få den hjälp och det stöd som de behöver.

Värdet av att skolans undervisning följer med i den digitala samhällsutvecklingen har inte någon framträdande roll i den norska skoldebatten. I kölvattnet av diskussionerna kring Norges försämrade resultat i PISA 2012, finns det dessutom risk för att it-användningen i skolan pekas ut som syndabocken. Kraven på en återgång till traditionell undervisning med elever som disciplinerat tar till sig lärarens förklaringar hörs allt starkare från flera håll. Men är det lösningen när allt fler aspekter av tillvaron genomgår snabba förändringar präglade av den digitala utvecklingen?

Innan valet i höstas, tillsatte den förra regeringen en arbetsgrupp för att utreda hur den norska skolans undervisning behöver förändras för att förbereda barn och ungdomar för morgondagens förutsättningar och krav. Kristin Halvorsen, som då var kunskapsminister, konstaterade i juni förra året att det är viktigt att undersöka om skolans ämnesstruktur och ämnesinnehåll fortfarande är relevant. Därför tillsattes en arbetsgrupp som ska tag i detta.

Arbetsgruppen leds av Sten Ludvigsen, som är professor i pedagogik på avdelningen för medicinsk informatik på Universitetet i Oslo, och benämns till vardags Ludvigsen-utvalget. Sten Ludvigsen var chef för avdelningen InterMedia innan den förra året gick samman med Pedagogisk forskningsinstitutt. 1999-2003 ledde han utvecklingssatsningen PLUTO (Program for LærerUtdanning Teknologi og Omstilling) på uppdrag av Kunnskapsdepartementet och forskningsnätverket ITU, som 2010 blev en del av Senter for IKT i utdanningen.

Sten Ludvigsen ledde också utvärderingen av Kunnskapsløftet, den genomgripande skolreform som trädde i kraft 2006 och som lyfter fram digitala färdigheter som en av läroplanens fem grundläggande färdigheter tillsammans med att kunna läsa, skriva, räkna och uttrycka sig muntligt. Ett viktigt syfte med reformen är att eleverna ska tillägna sig ett vetenskapligt arbetssätt i skolan. Det handlar inte längre främst om att memorera fakta, utan istället ska eleverna tränas i att experimentera, analysera och att reflektera. Utvecklingen av den pedagogiska it-användningen är en viktig del av detta.

Sten Ludvigsen har sin teoretiska hemvist i aktivitetsteorin. Den tog jag upp i all korthet i november när jag skrev om Anneli Hanssons avhandling, som visar att it i skolan handlar om att öppna nya vägar. Det rör sig om ett dialektiskt perspektiv på förändringar som fäster blicken på motsättningar, sprickor och knutpunkter som kan göra det möjligt att tänka på nya sätt.

Enligt aktivitetsteorin kan förändringar ske såväl snabbt som stegvis och på olika sociala nivåer. Snabba förändringar sker enligt det här perspektivet på den kollektiva nivån och rör sådant som alla måste förhålla sig till, till exempel ämnesinnehåll, undervisningsmetoder, synen på kunskap och ramar för hur kunskaper och färdigheter ska värdesättas och bedömas. Det krävs också ett större samhällsperspektiv för att verkligen förstå hur den tekniska utvecklingen kan komma till nytta i undervisning och lärande, vilka roller läraren kan ha och vad eleverna behöver lära sig.

Arbetsgruppens uppdrag är att värdera i vilken grad som ämnena i grundskolan samt norska, engelska, matematik, NO, SO och idrott på gymnasiet motsvarar de krav som morgondagens samhälle och arbetsliv kommer att ställa på dagens barn och ungdomar. Senast 1 september i år ska arbetsgruppen leverera en delrapport som analyserar hur ämnena utvecklats under de senaste decennierna, beskriver hur det ser ut i andra länder som är jämförbara med Norge samt lyfter fram utredningar och rekommendationer om framtida kompetenskrav från relevanta nationella och internationella aktörer. Samtliga dokument som behandlar arbetsgruppens uppdrag, finns på deras blogg.

I slutrapporten, som ska vara klar senast 15 juni 2015, ska arbetsgruppen utreda i vilken grad som dagens ämnes- och kursinnehåll motsvarar morgondagens krav, vilka ändringar som behöver göras och om dagens ämnesstruktur behöver förändras. Man ska också bedöma om den norska skolans undervisning både förmedlar kulturarvet och förbereder eleverna för ett komplext och föränderligt samhälle. Den norska skolan ska bevara samhällets kontinuitet och överföra värderingar, normer och kunskaper till eleverna, samtidigt som den pekar ut riktningen för framtiden.

I mitten av förra månaden skrev Sten Ludvigsen i ett blogginlägg att det handlar om att försöka se ganska långt in i framtiden. De som börjar skolan nu, kommer att vara yrkesverksamma 2040 och deras arbetsliv kommer sannolikt minst att sträcka sig fram till 2075. Det kräver kreativitet och samarbete av alla som vill bidra till skolans utveckling, konstaterade han. Framför allt är det utvecklingen inom tre samhällsområden som är särskilt viktiga för skolan, ämnena och för de kunskaper och färdigheter som kommer att krävas: globaliseringen, den ökade mångfalden av värden och normer i samhället samt den enorma informations- och kunskapsexplosionen.

Enligt Sten Ludvigsen handlar det om att besvara ett antal viktiga normativa och empiriska frågor:

  • Vilken skola vill vi ha 2040?
  • Hur fungerar skolan idag?
  • Hur ska nya utmaningar i samhälle och arbetsliv mötas i skolan?
  • Vilka funktioner kan och ska skolan ha i samhället?
  • Hur är det möjligt att förändra skolans undervisning på enkla sätt?
  • Vilka förändringar bör genomföras?

I arbetsgruppen ingår ett antal representanter för norskt näringsliv, skola och forskning samt den danske pedagogikprofessorn Jens Rasmussen, Århus universitet (DPU) och Daniel Sundberg, docent i utbildningsvetenskap på Linnéuniversitetet. Rasmussen och Sundberg tillträdde arbetsgruppen nu i december, eftersom de både kan bidra med erfarenheter från sina respektive länder och med forskarkompetens inom flera av de områden som man arbetar med.

På senare år har Jens Rasmussen bland annat undersökt vilka kompetenskrav dagens normativa mångfald ställer på läraren i kontakten med eleverna och vad skolan i länder som Danmark, Singapore och Kanada kan göra för att möta dagens utmaningar. Han medverkade också i utvärderingen av Kunnskapsløftet med en analys av den nationella strategin för lärares kompetensutveckling.

Daniel Sundberg forskar bland annat om de nya läroplanerna, forskningsläget inom läroplansforskningen och vad som räknas som resultat i skolan. Han deltar också i det internationella forskningsprojektet Innovative Learning Environments, som leds av OECD CERI. Dessutom medverkar han ibland på forskarbloggen Skolöverstyrelsen.se, där han till exempel reflekterar kring begreppet framtidskompetenser och vad bildning kan sägas betyda idag.

Det ska bli intressant att följa det fortsatta arbetet!


Postat i kategorin Didaktik, Digital infrastruktur, Lärares lärande, Lärarrollen | Inga kommentarer »

Monitor 2013 – om it i norska förskolan och skolan

Written by Stefan Pålsson on december 10, 2013 – 18:25 -

Idag presenterade Senter for IKT i utdanningen två rapporter som ger en bild av den pedagogiska it-användningen i den norska förskolan och skolan: Barnehagemonitor 2013 och Monitor skole 2013.

I år är det tio år sedan Monitor såg dagens ljus, och fram till 2010 publicerades vartannat år en kvantitativ analys av it-användningen i sjuan och åttan på grundskolan samt i tvåan på gymnasiet. 2010 kom för första gången en kvalitativ rapport, baserad på intervjuer och observationer. Numera ges Monitor om skolan ut varje år, omväxlande kvantitativ och kvalitativ. Barnehagemonitor ges ut för första gången, och det rör sig om en kvantitativ undersökning som kommer att genomföras och publiceras vartannat år.

Enkäten som Barnehagemonitor bygger på har skickats till huvudmän, skolledare och pedagoger.  Fokus ligger på förskollärarnas och de pedagogiska assistenternas svar, eftersom man den här gången vill analysera hur den pedagogiska användningen i vardagen ser ut. Svaren från de andra grupperna kommer att ligga till grund för mindre och mer avgränsade rapporter framöver.

Den främsta drivkraften att använda it i den norska förskolan kommer från barnen och från personalen, även om ledningens inställning också har betydelse. 90 procent av den pedagogiska personalen håller helt eller delvis med om att it-användningen spelar en positiv roll för barnens utveckling. Det handlar om att förbereda barnen inför framtiden, att stimulera deras kreativitet, och så vidare. Ofta används förskolans motsvarighet till läroplan, Rammeplan for barnehagens innhold og oppgaver, som ett sätt för pedagogerna att att förklara och motivera varför de använder it tillsammans med barnen.

De allra flesta förskolor har tillgång till Internet, men det är mest de privata som har trådlöst. Den vanligaste utrustningen är kamera, cd-spelare och bärbar dator, men 29% har också surfplattor. 75% av de tillfrågade menar att de inte har tillräckligt med digital utrustning i förskolan. 40% anser att den typ och mängd digital utrustning som de har begränsar undervisningens kvalitet. 43% vill ha tillgång till surfplattor, men de flesta vill också ha större tillgång till den typ av utrustning som de redan har.

Undersökningen visar att en större tillgång till digital utrustning generellt sett innebär en ökad pedagogisk användning av it. Men trots att de privata förskolorna i regel har en bättre tillgång än de offentliga, är användningen inte högre där. Tillgången är alltså inte den enda förklarande faktorn.

Det vanligaste är att barn och pedagoger lyssnar på musik och fotograferar, men informationssökning på nätet är också en populär aktivitet. 2009 genomförde Nina Bølgan en undersökning av it-användningen i förskolan på uppdrag av Kunnskapsdepartementet, och då var informationssökning inte alls lika vanligt. Det har även skett en del andra viktiga förändringar sedan dess. Framför allt är det tydligt att it-användningen har blivit mer utforskande och mer skapande. Numera är det 18% som någon gång spelat in animerade filmer och 20% arbetar med digitala berättelser. 2009 rörde det sig bara om någon enstaka procent.

Enligt Barnehagemonitor har personalens ålder ingen betydelse när det gäller hur mycket it används i undervisning och lek. Däremot är det tydligt att de yngre för det mesta visar upp en större bredd i it-användningen. Huvuddelen har lärt sig använda it på egen hand, men alla är intresserade av att lära sig mer. Majoriteten pekar också på att den egna kompetensen är avgörande för hur it används tillsammans med barnen. Det anser att det är en viktigare faktor än en god tillgång till tekniken.

Hur ser vägen framåt ut för förskolan? Enligt Barnehagemonitor gäller det nu att se till att alla förskolor har en fungerande infrastruktur och att de verkligen kan använda den teknik de har tillgång till i den dagliga verksamheten. Det gäller också att all personal kan erbjudas den pedagogiska kompetensutveckling inom it-området som de har behov av. Kunskapsdelning är förstås också viktigt. Genom att dokumentera och sprida hur it används i den pedagogiska verksamheten i förskolan, kan pedagogerna utveckla sin egen kompetens samtidigt som man hjälper andra att komma vidare.

Barnehagemonitor konstaterar också att den kommande planen för förskolans verksamhet, som ska träda i kraft 1 januari 2015, bör återspegla att digitala medier och digital teknik spelar en stor roll i dagens samhälle och i dagens barnkultur. Den digitala kompetensen blir också en allt viktigare del av språkutvecklingen, så därför är det viktigt att börja tidigt med it i lek och undervisning. Dessutom ska förskolan fungera som bro till skolan, där digital kompetens är en av de fem grundläggande färdigheterna i läroplanen. Det finns stora sociala skillnader i det norska samhället och här kan förskolan hjälpa till med att ge alla lika förutsättningar inför skolstarten.

De båda tidigare kvanitativa undersökningarna av it i skolan, Monitor 2009 och Monitor 2011, visar att det fortfarande går trögt med att integrera it i undervisningen på många håll och att det finns stora skillnader mellan de norska skolorna. Särskilt i grundskolan går det långsamt och här är det lärarna som är flaskhalsen. Redan 2009 pekade Monitor på att detta riskerar att leda till en växande digital och socioekonomisk klyfta i Norge.

Monitor skole 2013 visar att it-användningen i grundskolan har minskat sedan 2011. 87% av eleverna i sjuan och 76% av eleverna i nian använder it mindre än tre timmar i veckan. Detta alltså trots att tillgången på teknik är god och att det är ett uttryckligt mål i läroplanen att digitala färdigheter ska prioriteras. Matematik är det ämne där it används minst. 84.6% av eleverna i sjuan gör det sällan eller inte alls.

Undersökningen ger inte någon förklaring till att it-användningen minskar, men enligt Horizon-rapporten är lärarnas bristande kompetens och beroendet av tryckta läroböcker en viktig del av förklaringen. SMIL-rapporten från i våras, som handlar om it-användning och lärande på gymnasiet, visar att en pedagogiskt genomtänkt it-användning i undervisningen utvecklar och fördjupar elevernas lärande. Detta kräver dock fungerande rutiner kring hur it ska användas samt goda kunskaper hos läraren, inte minst när det gäller att knyta ihop it-användning och formativ bedömning på ett bra sätt. Det är också avgörande att skolledningen är inriktad mot förändring, att digitala lärresurser är strukturellt förankrade i undervisningen och att alla elever kan få den hjälp och det stöd som de behöver.

Vad behöver göras för att få fart på den tröga utvecklingen? På presentationen imorse menade Ove Edvard Hatlevik, som är en av dem som skrivit Monitor skole 2013, att steget från vision till verklighet kan vara långt och och att det är många nivåer som ska fungera på vägen, från huvudman och skolledare till lärare och elever. Tankar och visioner om läroplan och ramverk för grundläggande färdigheter är en sak; hur lärarna uppfattar och använder läroplanen är något annat. Når läroplanens och ramverkets intentioner ut? Här behövs mötesplatser och resurser för att få igång lärarnas kunskapsutveckling, konstaterade Hatlevik. De ”kunskapsaktivister” som finns i en del kommuner kan fungera som en förebild. De förstår läroplan och ramverk och kan hjälpa lärarna över hindren.

Senter för IKT i utdanningen gör redan mycket för att underlätta en bra användning av it i undervisningen. Ett exempel är Veileder for klasseledelse i teknologirike omgivelser, som gavs ut tidigare i år, på uppdrag av Kunnskapsdepartementet. Här delar erfarna lärare med sig av sina kunskaper och det finns mängder med konkreta exempel och referenser. Ett annat exempel är Nordic Journal of Digital Literacy, en vetenskaplig tidskrift inriktad på pedagogisk it-användning och digital kompetens. I det senaste numret, som kom idag, tar man upp klassrumspraxis i den digitala skolvardagen och tittar bland annat närmare på textproduktion, sociala medier och distraherande faktorer i klassrummet.

Trond Ingebretsen, som är direktör för Senter for IKT i utdanningen, konstaterade imorse att det är märkligt att it-användningen i skolan minskar när den växer med en rasande fart i alla andra sammanhang. It-utvecklingen borde prägla skolan när den präglar allt annat! Därför är det viktigt att arbeta ännu mer för att visa att det verkligen fungerar att använda it i undervisningen, att stimulera till forskning och att lyfta fram goda exempel.

Den nya norska regeringen lanserade kort efter sitt tillträde planer på en storsatsning på kompetensutveckling av norska lärare. Trond Ingebretsen menade att den måste kopplas till pedagogisk it-användning. Lärarutbildningen behöver också utvecklas, så att de blivande lärarna lär sig det som de behöver för att kunna hantera den digitala verkligheten. Skolledarna måste ge plats för lärarna att testa – och lärarna måste bli mer nyfikna på att dra nytta av digitala medier och tjänster som redan är en naturlig del av de flesta elevers tillvaro.

Mycket behöver göras på olika plan och i många sammanhang för att läroplanens och ramverkets ambitiösa mål ska kunna förverkligas i den norska skolan.


Postat i kategorin Digital kompetens, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Hur kan digitaliseringen av skolan underlättas?

Written by Stefan Pålsson on november 8, 2013 – 17:30 -

I slutet av september redogjorde EU-kommissionen för en handlingsplan som är avsedd att sätta fart på digitaliseringen av skolan och hela utbildningssystemet: Opening Up Education. Det europeiska samhället utvecklas och förändras i en snabb takt och utbildningarna måste följa med bättre för att kunna fylla sin funktion.  Det rör sig om en bred handlingsplan inom ramen för Digital agenda för Europa. Den omfattar 24 satsningar inom olika områden, alltifrån infrastruktur till lärares kunskapsdelning och lärande till utveckling och användning av digitala lärresurser i undervisningen.

Hinder och möjligheter för digitaliseringen av skolan diskuteras just nu på många håll, både i Sverige och i till exempel Norge och Danmark.

Här i Sverige fick SKL i mitten av juni i uppdrag av regeringen att hjälpa till i arbetet med att digitalisera skolan. Det handlar dels om att ta fram ett ramverk som kan användas som stöd i arbetet och dels om att skapa en nationell samverkansgrupp kring frågan tillsammans med viktiga aktörer. Igår träffades samverkansgruppen – Nationellt forum för digitaliseringen av skolan – för första gången, och på mötet presenterades en lägesrapport om it i skolan. Rapporten pekar på fyra orosmoln:

  1. Användningen av it i undervisningen går långsamt och har inte förändrats nämnvärt de senaste fem åren.
  2. Lärare får för lite kompetensutveckling, särskilt när det gäller it–pedagogik och ämnesnära kompetensutveckling med it.
  3. Många rektorer har inte den kompetens som krävs för att utveckla skolan i en digital riktning.
  4. Det råder brist på digitala läromedel och utvecklingsinitiativ inom innehållsområdet.

Idag publicerades Technology Outlook: Norwegian Schools 2013-2018, en rapport inom ramen för NMC Horizon Project som tagits fram av New Media Consortium i samarbete med Senter for IKT i utdanningen. Rapporten beskriver den digitala pedagogiska utvecklingen i Norge, analyserar hur den kan förändra villkor och förutsättningar för skolsystemet de närmaste fem åren och pekar på de möjligheter och hinder som syns vid horisonten.

Den pedagogiska användningen av sociala medier växer i den norska skolan och synen på utbildning, undervisning och lärande är på väg att förändras. Det är möjligt att arbeta och studera när och var som helst, det blir vanligare att elever tar med sina egna dator, mobiler och plattor till skolan och öppenhet börjar framstå som ett viktigt värde när det gäller tillgång till information och möjligheter till lärande. Men det finns flera hinder som bromsar utvecklingen. Hit hör bland annat blivande och yrkesverksamma lärares bristande it-didaktiska förmåga och beroendet av tryckta läromedel i undervisningen.

De senaste par månaderna har jag tagit upp det pågående arbetet med att digitalisera skolan i Danmark, som bygger vidare på den nationella strategi för it i skolan som antogs av folkestinget 2011.

I september lanserade den danska regeringen en tvåårig satsning på digitala demonstrationsskolor. Universitet, högskolor och skolor ska tillsammans ta reda på hur didaktik, pedagogik och teknik kan förenas för att utveckla alla elevers lärande. Som en del av detta ska man också se närmare på vilken kompetensutveckling lärarna behöver och vilka förändringar som behövs när det gäller skolans kultur och organisation.

För en månad sedan presenterade Digitaliseringsstyrelsen en strategi för att digitalisera den danska välfärdssektorn fram till 2020. Två av de sju fokusområdena handlar om skolan: Digitalt lärande och digital undervisning samt Digitalt samarbete inom utbildningsområdet. Ett viktigt mål är att it, digitala medier och digitala läromedel ska bli en naturlig del av skolans vardag. Vurdigi, en digital vägledning som hjälper lärare att värdera digitala läromedel och lärresurser, är en del av det arbete som pågår för att det ska bli möjligt. Den kom i en första version för några dagar sedan och är under utveckling. Vurdigi drivs av Center for undervisningsmidler, som är en del av Professionshøjskolen UCC i Köpenhamn, och bygger på en rapport av pedagogikforskarna Thomas Illum Hansen, och Jeppe Bundsgaard.

Men vad krävs egentligen för att it i skolan ska öppna nya vägar? Förra veckan skrev jag om Anneli Hanssons avhandling, som beskriver vad som händer när en skola i en mellanstor svensk kommun ska integrera den digitala utvecklingens möjligheter i verksamheten. Hon visar bland annat det krävs ett tydligt och processinriktat ledarskap som betonar de pedagogiska och didaktiska målen med att använda it i undervisningen. Det är också nödvändigt att skapa rum för gränsöverskridande samtal mellan skolledning och lärare för att utmana etablerade tankestrukturer och skapa möjligheter för ett konstruktivt kollegialt samarbete.

Igår presenterade e-Learning Lab vid Ålborgs universitet en rapport som analyserar vad som hände när lärare i den mellanstora danska kommunen Favrskov började samarbeta i nätverk för att utveckla ämnesundervisningen med hjälp av it. Här konstateras bland annat att det är viktigt att sammanhang och förväntningar  presenteras klart och tydligt, så att alla är med på vad det handlar om. Det gäller också att ledningen ute på skolorna förstår de möjligheter och problem som öppnar sig när undervisningen digitaliseras. Genom att intressera sig för lärarnas deltagande i nätverket, kan de bidra till att de nya kunskaperna förankras i den dagliga verksamheten. I rapporten betonas dock att det är svår balansgång mellan att ge erkännande och att styra för mycket kring lärarens undervisning.

I det här projektet, som inleddes i juni förra året och avslutades i september i år, användes en blogg för att dela kunskap mellan olika nätverkskonstellationer i kommunen. Rapporten påpekar dock att många lärare tycker att det var ett alltför statiskt sätt att kommunicera och att de behöver mer interaktiva möjligheter. Några bildlärare använde ett mindmap-verktyg för att kommunicera och dela erfarenheter, och det har det fortsatt med efter att projektet avslutades. I projektet använde man sig av nätverkssamordnare som gav stöd och styrde upp arbetet. De spelar, enligt rapporten, en värdefull roll som måste fokuseras mer i den här typen av satsningar.

Professionshøjskolen UCC, som bland annat utbildar lärare, har i dagarna invigt en experimentell digital undervisningsmiljö. Här undersöks på ett öppet och lekfullt sätt hur olika typer av hårdvara och digitala medier kan utveckla undervisningen. Syftet är både att ta reda på hur den digitala tekniken bäst kan komma till nytta och att se vilka krav det ställer på organisationen, lärarna och eleverna. Projektet drivs i samarbete med ett it-företag och är tänkt att pågå fram till 2015. Kanske är det en möjlig väg att förbereda blivande lärare på de möjligheter och utmaningar som väntar?


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala lärresurser, Gemensamt lärande, Lärares lärande | 4 kommentarer »

It i skolan handlar om att öppna nya vägar

Written by Stefan Pålsson on november 1, 2013 – 18:52 -

Skolverkets rapport It-användning och it-kompetens i skolan, som kom i april, visar att tillgången till datorer har ökat kraftigt i den svenska skolan de senaste åren. Trots detta har integrationen av it i undervisningen har ändå inte riktigt tagit fart. Lärare pekar på stora brister i utrustning och it-stöd, och såväl skolledning som lärare menar att de är i behov av kompetensutveckling för att kunna dra nytta av teknikens pedagogiska möjligheter.

I många kommuner och skolor i hela landet pågår projekt som går ut på att utveckla skolan och undervisningen i en digital riktning. Men vad krävs egentligen för att förändringsarbetet ska lyckas – och vilka hinder står i vägen? Detta tittar Anneli Hansson närmare på i sin avhandling Arbete med skolutveckling – en potentiell gränszon mellan verksamheter?, som hon disputerade på vid Mittuniversitetet för två veckor sedan.

Avhandlingen är en fallstudie som analyserar de förändringsprocesser som äger rum när alla lärare och alla arbetslag på en 7-9-skola i en mellanstor svensk stad ska integrera it i sin dagliga undervisning och verksamhet. Skolan är anonymiserad och går i avhandlingen under namnet Sjöviksskolan.

Analysen vilar på aktivitetsteori, i avhandlingen kallad verksamhetsteori, som är ett sociokulturellt perspektiv på personers och organisationers utveckling. Aktivitetsteorin har sina rötter i ryska utvecklingspsykologer som Vygotsky, Luria och Leontiev. Den har bland annat utvecklats vidare av den finske forskaren Yrjö Engeström, som talar om expansivt lärande. Det innebär att olika kunskaper och perspektiv kan bidra till hela organisationens utveckling, om man hittar sätt att mötas och att komma vidare i tanke och handling. Här i Sverige har aktivitetsteorin fått ganska stort genomslag inom den pedagogiska forskningen, bland annat genom Roger Säljö och hans arbete.

I avhandlingen undersöker Anneli Hansson vad som händer när den digitala utvecklingen möter etablerade strukturer och arbetssätt. Hur uppfattas den nya tekniken och dess möjligheter av skolledare och lärare? Vad krävs för att traditionella tanke- och handlingsmönster i skolans verksamhet ska kunna utmanas och förändras? Här bygger hon bland annat vidare på de norska forskarna Ola Erstads och Trond Eiliv Hauges undersökningar av de norska skolutvecklingsprojekt med digitala förtecken som genomförts sedan mitten av 90-talet.

Det avgörande är hur tekniken och dess möjligheter uppfattas och hanteras i skolan. Anneli Hansson pekar på två viktiga problem. Det ena är skolans differentierade arbetsorganisation: skolledare arbetar med organisationen och lärare arbetar med elevernas undervisning och lärande. Medan lärarna i sin verksamhet tar sin utgångspunkt i hur it kan användas för elevernas kunskapsutveckling, fokuserar skolledarnas verksamhet på hur arbetet ska organiseras. Det andra är den autonoma traditionen i skolan, som innebär att läraren själv hittar sitt sätt att arbeta i sin dagliga verksamhet, och ofta inte samverkar med eller delar kunskap med sina kollegor. Teknikens möjligheter tolkas genom de befintliga referensramarna. Om läraren inte hittar några bra användningsområden, är det lätt hänt att tekniken förkastas. Det fungerar ju bra som det är – varför krångla till det i onödan?

Mötet mellan skolans organisation och den digitala tekniken, som befinner sig i ständig utveckling, är komplext och svårhanterligt. It-utvecklingen skapar nya villkor och förutsättningar för skolans verksamhet och den utmanar samtidigt förhärskande kulturer, traditioner och strukturer. Hur ska detta hanteras? Anneli Hansson menar att det behövs rum för öppna kollegiala diskussioner i skolan, gränsöverskridande möten där skolledare och pedagoger tillsammans analyserar och diskuterar den pedagogiska verksamheten. Utveckling och förändring går varken att genomföra uppifrån eller underifrån, utan det krävs en horisontell kunskapsdelning och samverkan.

Skolledares och lärares perspektiv behöver mötas för att hela skolan ska kunna få en gemensam riktning i förändringsarbetet, skriver Anneli Hansson i avhandlingen. Lärarnas undervisningsrelaterade behov måste stå i centrum för att det ska bli möjligt att upptäcka det digitala mervärdet. När teknikens pedagogiska möjligheter blir fullt synliga, blir den också intressant.

Det är nödvändigt att lärare och arbetslag delar med sig av sina erfarenheter med att använda digitala medier och tjänster i undervisningen. Här gäller det att förklara hur tekniken motsvarar olika pedagogiska behov och hur den underlättar det uppdrag som man har enligt styrdokumenten. Genom att visa och förklara hur man arbetar och vad det leder till, blir det möjligt att utmana traditionella tankestrukturer och visa på nya vägar i undervisningen.

Detta förutsätter ett tydligt och processinriktat ledarskap i skolan, konstaterar Anneli Hansson. Digital skolutveckling handlar om att iscensätta gemensamma lärprocesser och att artikulera, utmana och expandera de ramar som gäller för verksamheten. Det måste skapas plats för gränsöverskridande zoner där skolledare och pedagoger tillsammans kan analysera och diskutera mönster och traditioner som tas för givna.

Den här typen av kollegiala samtal och diskussioner tar tid och utmanar den traditionella autonomin, men är nödvändig för att den skolövergripande utvecklingen ska komma igång, menar Anneli Hansson. Det krävs också att skolledning, it-utveckling och pedagogisk utveckling knyts samman och att sambandet blir tydligt. Skolverkets kartläggning av lärares yrkesvardag, som kom i april, visar att hälften av lärarna anser att de ägnar för lite tid åt att reflektera kring undervisning och läraruppdrag, såväl på egen hand som tillsammans med kollegor. Här finns det mycket att ta tag i och det kräver både processledning och verktyg som kan synliggöra och problematisera traditionella och oreflekterade tankar och arbetssätt.

Anneli Hansson pekar på att det kan vara värdefullt att samarbeta och diskutera med lärare på andra skolor för att öppna för nya perspektiv. Det kan också vara en bra idé att samverka med forskare för att få fatt på nya utvecklingsmöjligheter. Här gäller det dock att se till att det inte enbart blir en fråga om att överföra forskningsresultat, utan om att öppna för ömsesidigt utvecklande samtal. De norska erfarenheterna med Lærende nettverk och det arbete som pågår i Danmark i projektet Digital forandringsledelse i folkeskolen kan säkert vara viktiga i det här sammanhanget.

Avhandlingen tar inte upp de möjligheter som skapas genom det utvidgade kollegiet i sociala medier, på knytkonferenser och på informella kurser. Utvecklingen här befinner sig ännu bara i sin linda, men kanske kan de kollegiala lärsamtal som äger rum bidra till att problematisera existerande strukturer och öppna för en utveckling av skolans verksamhet?


Postat i kategorin Gemensamt lärande, Informellt lärande, Lärares lärande, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Horizon Report tar fokus på skolan i Norge

Written by Stefan Pålsson on oktober 24, 2013 – 16:52 -

Den amerikanska organisationen New Media Consortium (NMC) har sedan 2002 arbetat med NMC Horizon Project. Det är en satsning som går ut på att hjälpa lärare, skolledare, administratörer, opinionsbildare och beslutsfattare över hela världen med omvärldsanalys kring utbildning, undervisning och lärande. 2004 kom den första rapporten, och sedan dess har man gett ut ett knappt fyrtiotal analyser och överblickar. Jag har skrivit om K-12 Edition 2010 och gav även en kort inblick i 2011 års upplaga.

Nu är det dags för en rapport som försöker ge en god bild av den digitala pedagogiska utvecklingen i Norge och hur den kan förändra villkor och förutsättningar för skolsystemet under de närmaste fem åren. Rapporten har ännu inte publicerats, men resultaten presenterades och diskuterades igår på den nationella konferensen Læring for framtiden i Oslo.

NMC ger dels ut rapporter som har ett globalt fokus, inriktade på högre utbildning, grund- och gymnasieskolan (K-12 Edition) samt muséer, men också sådana som enbart undersöker en region, ett land eller ett underområde inom utbildning, exempelvis elärande eller undervisning i matematik, naturvetenskap och teknik. Larry Johnson, som är chef för NMC, berättade att en rapport som tar ett samlat grepp om den digitala utvecklingens betydelse för skola och utbildning i EU är på gång. Den kommer att ges ut våren 2014 på de språk som talas i medlemsländerna. Idag finns de olika Horizon-rapporterna översatta till ett fyrtiotal språk, men det kommer alltså att bli betydligt fler redan nästa år.

Samantha Adams, kommunikationsansvarig på NMC, gav en kortfattad översikt av huvudresultaten i rapporten. Den har tagits fram gemensamt av NMC och en norsk rådgivningsgrupp bestående av 39 experter, forskare, skolledare, lärare och beslutsfattare. Arbetet ägde rum i en wiki och diskussionerna är öppna och fritt tillgängliga för alla intresserade att läsa. Ambitionen har varit att se till att diskussionerna speglas i rapporten.

I rapporten presenteras fem nyckeltrender:

  1. Sociala medier
  2. Synen på utbildning, undervisning och lärande är på väg att förändras
  3. Det går att arbeta och studera när och var som helst
  4. Det blir vanligare att elever tar med sina egna dator, mobiler och plattor till skolan (BYOD – Bring Your Own Device)
  5. Öppenhet ses som ett stort och viktigt värde.

Sociala medier har fått ett ganska stort genomslag bland allmänheten i Norge och ungefär sextio procent använder dem i vardagen, vanligen mest Facebook. Nu när allt fler vänjer vid att umgås och att kommunicera på det här sättet, går det inte längre att ignorera sociala medier i skolan, påpekade Samantha Adams. Det är förstås rimligt att elever och lärare interagerar, undervisar och lär i medier där de redan finns och känner sig hemma.

Synen på hur undervisning ska gå till börjar också lämna de traditionella ramarna. Lärande på nätet, en blandning av lärande på och utanföt nätet och mer kollaborativa arbetssätt och modeller börjar bli mer vanliga i skolan. Den mobila revolutionen innebär samtidigt att både lärare och elever blir vana vid att kunna nå allt och alla alltid. Detta måste även skolan ta till sig, menade Samantha Adams, istället för att förutsätta att allt måste ske inom skolans väggar.

Allt fler upptäcker värdet med öppna lärresurser, öppet innehåll och öppna data. Transparens och enkel tillgång till information blir allt viktigare i dagens komplexa och snabbt föränderliga samhälle.

Det finns förstås inte enbart möjligheter, utan också utmaningar och hinder för skolans digitala utveckling. Enligt rapporten är dessa de fem viktigaste i Norge just nu:

  1. Blivande lärare får inte tillräcklig undervisning på lärarutbildningen kring hur digitala medier kan integreras i undervisningen. Det gäller även för lärares fortbildning.
  2. Skolor och lärare är fortfarande beroende av tryckta läroböcker i undervisningen.
  3. Digitala förmågor och it för lärande syns inte särskilt tydligt i den nationella skolpolitiken och i den allmänna debatten.
  4. Dagens skola klarar inte av att ge en undervisning som är anpassad till personliga förutsättningar och behov.
  5. Läroplanens skrivningar om digital kompetens behöver revideras och anpassas till samhällsutvecklingen.

Behovet av en yrkesmässig digital kompetens för alla lärare betonas i rapporten IKT i lærerutdanningen? På vei mot en profesjonsfaglig digital kompetanse, som NIFU gav ut i våras och som även presenterades på konferensen. Beroendet av tryckta läroböcker innebär en ökad risk för konflikt med de öppna lärresurser som börjar användas i norska skolor. Läromedelsförlagen är fortfarande vilsna och har inte lärt sig hur de ska hantera de förändringar som pågår. Samantha Adams tillade att det är problematiskt att den digitala kompetensen inte ges en högre prioritet i skolans vardag och att detta behöver förändras ganska snart.

En viktig del av rapporten består i att beskriva de tolv pedagogiska tekniktrender som är på väg att slå igenom.

Inom det närmaste året handlar det enligt rapporten om:

  1. BYOD – eleverna får i växande utsträckning ta med sina egna digitala enheter av olika slag och använda dem i undervisningen.
  2. Molnet
  3. Det flippade klassrummet
  4. Sociala medier

Om två till tre år kommer följande trender att bli synliga:

  1. Spel och spelifiering
  2. Mobilt lärande
  3. Lärande på nätet
  4. Öppet innehåll

Senast om fyra, fem år kommer de här trenderna att bli vanliga:

  1. Lärandeanalytik – utbildningens svar på big data. Företag som Amazon och Google analyserar användarnas beteendemönster för att kunna anpassa sökresultat och rekommendationer. I skolan kan det användas för att anpassa undervisningen i digitala miljöer.
  2. Naturliga användargränssnitt – pekskärmar, sensorer och känselgränsnitt möjliggör en mer inttuitiv användning av datorer än mus och tangentbord.
  3. Maskinöversättning i realtid
  4. Kroppsnära it

Hur ser utvecklingen i Norge ut i förhållande till den globala utvecklingen? Samantha Adams konstaterade att om man jämför den norska rapporten med Technology Outlook: STEM+ Education 2013-2018 och årets K-12 Edition, så ser mycket likadant ut. Det är ju inte särskilt konstigt, eftersom det rör sig om ekninkutveckling och trender som präglar hela världens utveckling. Men det finns också några skillnader. Det är bara Norge som lyfter fram naturliga användargränssnitt som en viktig trend. Däremot ligger man efter när det gäller lärandeanalytik, som börjar ta ganska ordentlig fart i andra delar av världen.

Efter presentationen samtalade Morten Søby, avdelningsdirektör på Senter for IKT i utdanningen, med tre av medlemmarna i den norska rådgivningsgruppen: Øystein Johannessen, tillträdande assisterande utbildningschef i Nordland fylkeskommun, Nina Fjeldheim, rektor på Hundsund ungdomsskole i Bærum och Ingvill Rasmusssen, pedagogikforskare på Universitetet i Oslo.

Morten Søby undrade om det kanske finns risk för att rapporten kommer att anklagas för teknikdeterminism, eftersom tekniken ges en så dominerande plats. Det är ju viktigt att förstå att undervisning och lärande sker i ett komplext ekosystem och att det är nödvändigt att förstå vad som krävs för att kunna utveckla det med digitala medel. Här gäller det inte minst att ha OECD-rapporten Inspired by Technology, Driven by Pedagogy. A Systemic Approach to Technology-Based School Innovations, som gavs ut 2010, i bakhuvudet.

Øystein Johannessen menade att det är hög tid att skolan tar till sig den intellektuella utmaning som det innebär att försöka förstå och förhålla sig till den tekniska komplexitet som omger oss alla. Budskapet till såväl skolan som nationella myndigheter och den nye kunskapsministern är, enligt honom, tre saker: lärarutbildning, lärarutbildning och lärarutbildning.

Kunnskapsløftet, som lanserades 2006, är en genomgripande reform av skolans organisation, struktur och innehåll. Den innebär bland annat att förmågan att använda digitala verktyg är en av de fem grundläggande färdigheterna i läroplanen, tillsammans med att kunna läsa, skriva, räkna och uttrycka sig muntligt. Men för att detta ska kunna bli verklighet måste lärarutbildningen vakna upp ur den halvkoma den befunnit sig i sedan dess, menade Øystein Johannessen. Den stora obalansen mellan de krav Kunnskapsløftet ställer på lärarna och den undervisning som bedrivs på lärarutbildningarna i Norge måste helt enkelt rättas till.

Nina Fjeldheim konstaterade att undervisningen i skolan måste röra sig bort från den extrema strukturering som lärobokens dominans leder till. Digitala medier är redan en naturlig del av elevernas vardag, därför är det helt absurt att den verklighet de möter i skolan fortfarande i hög grad är analog. De ska ju leva resten av sina liv i ett samhälle som formas av den digitala utvecklingen! De måste alltså lära sig att förstå och hantera den och att dra nytta av den i sitt lärande.

På Hundsund ungdomsskole arbetar man mycket med flippat klassrum och sociala medier i undervisningen. Eleverna är inte längre enbart konsumenter, utan medproducenter. Det läggs också mycket tid på att låta eleverna samarbeta och diskutera tillsammans, vilket är viktigt för att hjälpa dem att utvecklas och komma vidare i sitt lärande tillsammans med läraren.

Ingvill Rasmussen påpekade att det gäller att inte slänga ut barnet med badvattnet och utan vidare förkasta läroboken helt. Den kan ge struktur åt undervisningen och hjälpa läraren att hålla fokus, men den måste användas i samspel med digitala medier och i andra arbetssätt än den traditionella katederundervisningen. Det flippade klassrummet gör det till exempel möjligt att diskutera både före och efter eleverna läser i läroboken, och det ger goda möjligheter att utveckla deras förståelse och lärande.

Det är viktigt att inte bli fixerad av tekniken i sig, utan att använda den för att utveckla undervisningspraktiker som både hjälper eleverna och som behövs i dagens samhälle, menade Ingvill Rasmussen. Utveckling och förändring sker inte med stora kliv, utan med små steg.


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala lärresurser, Lärares lärande, Medie- och informationskunnighet | Inga kommentarer »

Svensk MOOC-inspirerad webbkurs om bedömning

Written by Stefan Pålsson on oktober 17, 2013 – 16:14 -

I månadsskiftet september-oktober startade den webbaserade öppna kursen Bedömning och betyg, som ges under läsåret 2013/2014. Det är en av de första kurserna på den nystartade Lifelong Learning Web, en webbplats Högskolan i Karlstad och Høgskolen i Lillehammer driver tillsammans med Skolverket. Tanken med Lifelong Learning Web är att skapa en plattform för MOOCar och andra webbaserade kurser för yrkesverksamma i Sverige och Norge.

Häromveckan pratade jag med Pernilla Lundgren som är med och skapar kursen Bedömning och betyg. Hon arbetar till vardags som FoU-samordnare på FoU-enheten på Stockholm stads utbildningsförvaltning. Just nu är Pernilla Lundgren projektanställd på deltid på Karlstads universitet för att ansvara för innehållet i kursen tillsammans med pedagogikprofessorn Christian Lundahl och doktoranden Anna Karlefjärd. Allt innehåll är öppet med undantag för två bokkapitel om man köpt rättigheterna till från ett förlag.

Høgskolen i Lillehammer står för paketeringen och fungerar som bollplank för innehållet och ansvarar för tekniken och administrationen av Moodle, som är den plattform man använder. Plattformen har sina begränsningar, men en fördel är att den även kan användas i surfplattor och i mobiler, vilket underlättar åtkomsten och kan främja ett flexibelt lärande.

- Vi har funderat mycket på MOOC-begreppet, som inte är helt enkelt att reda ut. Alla pratar om MOOC, men de flesta säger också att de MOOCar som finns egentligen inte är riktiga MOOCar… Vår ambition är att det här åtminstone ska vara en MOOC-liknande öppen kurs. Vi står för upplägg och innehåll, men vi uppmuntrar till kunskapsdelning, diskussioner och nätverkande, både på och utanför nätet.

Under de allra senaste åren har begreppet och företeelsen MOOC – Massive Open Online Course – slagit igenom på bred front och fått en växande betydelse i det internationella samtalet kring lärande. MOOC växte fram för sex, sju år sedan i Kanada när forskare och lärare började experimentera med kurser utanför institutionerna, bortom de traditionella undervisningsmodellerna. Det handlar om öppna kurser, utan akademiska poäng, där kursledare och kursdeltagare utvecklar planering och innehåll tillsammans.

Rötterna finns i konnektivismen, ett socialt och konstruktivistiskt grundat perspektiv på lärande som utgår från dagens digitala villkor och förutsättningar. I det här sammanhanget ses kursen som ett ramverk som gör det möjligt för deltagarna att knyta kontakter och att skapa nätverk för sitt lärande. Sociala medier används för att underlätta kunskapsdelning och diskussioner mellan dem som deltar i kursen. Vi lever i en ständigt uppkopplad värld, som i allt högre grad formas av digitala medier och en global, interaktiv och ständigt pågående kommunikation. Det måste undervisningen dra nytta av och lära oss alla att hantera, menar konnektivisterna.

Numera har dock de stora universiteten i USA och i andra delar av världen i stor utsträckning tagit över begreppet, och det har startas satsningar som Udacity, Coursera och edX. I Sverige kommer Karolinska Institutet arbeta med den här typen av MOOC från och med hösten 2014, som en del av edX – och flera andra högskolor och universitet ligger i startgroparna. Universitetens MOOCar fungerar ungefär som traditionella kurser, fast i regel utan akademiska poäng. De består av videoföreläsningar, kortare texter som ska läsas och skriftliga uppgifter som ska utföras. Diskussioner och samarbete mellan kursdeltagarna stimuleras ofta, men det är inte något bärande drag.

- För att en MOOC ska fungera som en digital och samarbetsinriktad verksamhet, behöver de som deltar i kursen ha en ganska god digital kompetens. Nu ser vi gärna att deltagarna arbetar på det här sättet, men det är ändå inte vårt främsta fokus. Vår utgångspunkt är att de som går kursen vill lära sig mer om bedömning, och att de är beredda att göra det på nätet. Upplägget är ganska traditionellt, men vi försöker också att tänja på ramarna.

Kursen omfattar totalt cirka fyrtio timmar och det går att anmäla sig löpande under det här läsåret. Innehållet läggs ut efterhand under hösten och just nu finns två av de sex delarna publicerade, samt en del som vänder sig till rektorer. Kursen ger inte några högskolepoäng, men de som genomför en slutuppgift får ett intyg från Karlstads universitet om att de genomfört kursen.

- Vi vänder oss till lärare som undervisar i årskurs fyra till sex samt till skolledare. Kursen är en del av det stöd som ges till lärare som ska betygsätta elever i sexan. Den rymmer allt från styrdokument till planering, betygsättning och dokumentation.

Kursdeltagarna kan antingen gå in och följa kursen på egen hand eller göra det tillsammans med några kollegor. Kollegiala samtal uppmuntras, antingen i något fysiskt rum, exempelvis på skolan, i kursens Facebook-grupp eller i diskussioner på Twitter. Deltagarna ska också kunna dela med sig av det material som de utvecklar under kursens gång. Det är en fördel att kunna ta del av hur andra tänker när man lär sig och när man själv ska skapa, i synnerhet om det är en aning komplicerat.

- Det finns delbara wikis i plattformen där man kan skapa texter och det finns även ett diskusionsforum. De samarbetsinriktade delarna vill vi få in mer i de avslutande delarna av kursen. Vi är inte klara med dem än, så det återstår att se hur det blir till slut.

I kursens senare delar kommer det att vara mindre föreläsningsinriktat än i de tidigare delarna. Här kommer det istället att handla mer om samtal och dialoger. Bland annat kommer man att knyta an till det praktiska bedömningsarbetet och försöka belysa olika sätt att arbeta, till exempel med bedömningsmatriser.

- Vi kommer att ge mycket stöd kring slutuppgiften, så att den inte blir ett oöverstigligt hinder för deltagarna. Ambitionen är att vara så tydliga som möjligt med hur våra krav ser ut och vi kommer också att ge gott om möjligheter att öva och förbereda sig under kursens gång. Både uppgifter och bedömning är lite kniviga att få till. Vi kan ju inte ha en kurs med enbart flervalsfrågor, så därför jobbar vi med att få dem så kvalitativa som möjligt. Den som ger ett otillräckligt svar kommer att få återkoppling som visar varför ett annat svar var mer rätt.

Kursen är ett pilotprojekt och när den är avslutad ska det beslutas om vad som ska göras framöver. Samtliga arrangörer har mycket att lära av den här kursen, tror Pernilla Lundgren. För Karlstads universitet kan det till exempel vara intressant att se hur det hela fungerade pedagogiskt och administrativt och vad man kan dra för lärdomar av det. Skolverket kan sannolikt lära sig en del om hur den här typen av stödverksamhet fungerar, om det är en lämplig väg att att gå och hur man i så fall kan utveckla konceptet vidare. Høgskolen i Lillehammer får en mätare på hur pass väl plattformen fungerar i sådana här sammanhang och vilka utmaningar och möjligheter som öppnar sig.

- Anna-Karin Munkby och Helena Karlsson på Skolverket kommer att ansvara för den samlade utvärderingen. En formativ bedömning av själva kursen kommer att vara en viktig del av den. Det är omöjligt att veta på förhand vad som kan missförstås, vad som kan gå fel, och så vidare. Därför gäller det att kunna lära av misstagen.

Pernilla Lundgren konstaterar att hon redan har fått en mängd nya insikter under arbetet  – och ännu bättre kommer det att vara till våren, när kursen avslutas.

- Det är en helt ny värld som öppnar sig och jag ser redan mängder med möjligheter att gå vidare. Kanske är det här något som andra skolverkssatsningar kan använda sig av? Jag funderar också på vilka aktörer som är bäst lämpade att driva sådana här kurser. Antagligen kan det vara svårt för högskolorna att få plats med detta i sin verksamhet. Men jag tror att det kan vara en bra idé för Skolverket att arbeta så här för att verkligen nå ut till skolledare och lärare. En MOOC eller något liknande är nog en bättre väg för professionellt lärande eller som implementeringsstöd än att arrangera en stor konferens eller ta fram en bok.

Skolverket kommer att ha flera seminarier på Mötesplats Skola i Göteborg för att informera om kursen och uppmuntra intresserade att delta. Förhoppningen är att det blir många som tar den här  chansen att lära sig mer om hur man kan arbeta med bedömning och betygsättning i årskurs fyra till sex.

Nästa månadsskifte drar den ideella föreningen Skollyftet igång MOOCen – Digitala skollyftet och det vidgade kursbegreppet. Här knyter man tydligt an till ett konnektivistiskt perspektiv på kunskap och lärande, med nätverkande och kunskapsdelning som en bärande grund.


Postat i kategorin Digital kompetens, Digitala lärresurser, Distans- och fjärrundervisning, Lärares lärande | Inga kommentarer »
RSS