I fredags eftermiddag, sista dagen på årets Framtidens lärande, samlades Helén Ängmo, överdirektör på Skolverket, Ewa Thorslund, direktör för Statens medieråd och Erik Fichtelius, vd på UR, till ett panelsamtal om medie- och informationskunnighet som modererades av Isabella Grybe.

Utgångspunkten för samtalet var UNESCO:s internationella ramverk för skola och lärarutbildning, som Nordicom nyligen översatt till svenska, och som jag tidigare tagit upp i två inlägg i februari och i mars.

Erik Fichtelius menade att termen och begreppet medie- och informationskunnighet gör det enklare att tala om förmågor och problemställningar som blir allt viktigare i dagens samhälle.

- I och med detta har vi satt ord pÃ¥ saken, fÃ¥tt en struktur och en övergripande begreppsapparat. Det blir samtidigt lätttare att se mening och behov av samverkan mellan institutioner i samhället. Och demokratifrÃ¥gan lyfts fram tydligare – det handlar om medborgarkunskap, att kunna förstÃ¥ och orientera sig i samhället.

Ewa Thorslund instämde och fortsatte:

- Det är viktigt att det finns ett ramverk för skolan och lärarutbildningen eftersom det här är en av de avgörande demokratifrågorna. Medie- och informationskunnighet kan sammanfattas till en ganska enkel kärna: det gäller att kunna hitta och värdera information kritiskt, att förstå hur dagens medier fungerar och att förstå hur man själv tänker och agerar när man kommunicerar i olika medier.

Helén Ängmo knöt an till detta genom att ta upp styrdokument och internationella kunskapsstudier.

- Den här kärnan – söka, värdera och hantera – finns i styrdokumenten för bÃ¥de grundskolan och gymnasiet. Det finns förstÃ¥s inga exakta mätinstrument som kan visa hur svenska elever klarar detta, men nyligen presenterades resultatet av den europeiska undersökningen ESSIE Här fick eleverna bland annat skatta sina förmÃ¥gor inom olika omrÃ¥den. När det gäller förmÃ¥gan att använda datorn har svenska elever ett gott självförtroende, men när det gäller källkritik och relaterade förmÃ¥gor känner de sig lite mer osäkra. Undersökningen av elevers digitala läsförmÃ¥ga i PISA 2009 visar dock att Sverige faktiskt hävdar sig ganska bra inom det här omrÃ¥det.

Undersökningen Svenskarna och Internet, som .SE presenterar varje år, visar att internetanvändningen kryper allt längre ner i åldrarna och att även små barn använder nätet ofta och regelbundet. Men även om det mesta pekar uppåt, får vi inte glömma att se till att alla verkligen hänger med, påpekade Ewa Thorslund.

- Framtidskommissionens slutrapoort, som kom i mars, tog bland annat upp detta. Nu när de flesta har tillgång till tekniken uppstår nya digitala klyftor, och här är förmågan att förhålla sig till och att använda information ett viktigt område. Det rör sig inte om någon åldersfråga och det är, än en gång, en av de viktigaste demokratifrågorna. Det finns en uppenbar risk för att det uppstår skilda världar, och det gör det svårare att genomföra en samhällsdiskussion där alla kan delta.

Även om de allra flesta svenskar nu är uppkopplade, finns det  ungefär en och en halv miljon över 16 år som fortfarande inte är det. Kampanjen Digidel 2013, som drog igång för två år sedan och som avslutas i år, arbetar med att hjälpa de som tillhör den här gruppen att komma igång. Den bristande likvärdigheten i skolan är också ett problem som inte får glömmas bort, tillade Helén Ängmo.

- Statistiken visar att skillnaderna mellan skolor och elevgrupper ökar. Skillnaderna när det tillgång till nät och datorer är visserligen mindre än tidigare, men det finns fortfarande stora skillnader när det gäller i vilken mån möjligheterna används samt när och i vilka sammanhang som tekniken tas i bruk.

Erik Fichtelius berättade att UR redan idag har mediekritiskt och granskande material pÃ¥ webben som kan komma till stor nytta i skolans undervisning – och mer är pÃ¥ gÃ¥ng.

- Just nu arbetar vi till exempel med den kommande programserien ”Är det sant?”, som pÃ¥ ett humoristiskt sätt tar upp källkritiska frÃ¥gor och problem för barn. För gymnasiet har vi den mediekritiska serien Medialized och för högstadiet finns Mediatiden med samma inriktning. Här är syftet att fÃ¥nga mediernas logik, att diskutera vad som styr och att resonera kring vad en opartisk nyhetshantering egentligen innebär.

Statens medieråd, vars uppdrag är att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och att skydda dem från skadlig mediepåverkan, tar också fram material som kan användas i skolan, infogade Ewa Thorslund.

- Nosa pÃ¥ nätet, ett mediekunnighetspaket som vänder sig till yngre barn, är ett exempel pÃ¥ detta. Ett annat exempel är Jag <3 internet – dina rättigheter och skyldigheter pÃ¥ nätet, som vi tog fram tillsammans med flera olika myndigheter och organisationer. Materialet blev klart lagom till Ã¥rets Safer Internet Day, och vänder sig till lärare och elever pÃ¥ mellanstadiet.

Även Skolverket har en hel del att erbjuda när det gäller medie- och informationskunnighet. Det är en viktig del av det stöd som man ger till kommuner och skolor för att se till att läroplanerna ska kunna genomföras, betonade Helén Ängmo.

- Skolverket har sedan 2008 i uppdrag av regeringen att främja en säker it-användning i den svenska skolan. Därför har vi bland annat webbplatsen Kolla källan, söktjänsten Spindeln och studiematerialet PIM, Praktisk it- och mediekompetens. Skolverket har även tagit fram andra typer av stödmaterial och artiklar, och vi har ocså en internationell bevakning av forskning och skolutveckling.

Sverige var tidigt ute med att skapa en digial infrastruktur och har en relativt hög datortäthet. Trots detta så tar det tid med den pedagogiska tillämpningen, men så är det med alla förändringar inom skolan. Förändring tar tid och det gäller att vara tålmodig.

Det börjar dock bli tydligt att medie- och informationskunnighet är på väg att bli en allt viktigare demokratifråga, så en hel del insatser är just nu på gång. Ewa Thorslund konstaterade att medie- och informationskunnighet måste ses som en lika avgörande kompetens som läskunnighet idag. Därför är det avgörande att skapa medvetenhet kring detta och att ta fram material som kan sätta fart på utvecklingen ute bland skolorna.

- Vi börjar få allt fler uppdrag att ta fram material, både från Justitiedepartementet och från demokratiminister. De klyftor som finns när det gäller medie- och informationskunnighet måste bemötas på ett kraftfullt sätt redan i skolan. Men för att vi verkligen ska kunna lyckas med detta, tror jag att det både krävs en bredare politisk diskussion kring det här och att de olika departementen börjar samordna sitt arbete bättre.

Under våren arrangerar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) seminarieserien Bättre lärande med stöd av it tillsammans med Datorn i utbildningen. Det här är en del av SKL:s arbete med eSamhället, det vill säga hur viktiga samhällsfunktioner, bland annat skolan, kan utvecklas och förbättras med hjälp av den digitala teknikutvecklingen.

I måndags var det dags för det tredje seminariet i serien med temat IT för öppet lärande i en pedagogisk vardag. Ansvariga från Västerås, Gävle och Jönköpings kommun berättade hur man tagit fram och hur man arbetar med it-lösningar i sina respektive skolverksamheter.

Seminariet avslutades av Patrik Hernwall, docent i pedagogik och mediateknik, som forskar om digitala medier och lärande på Stockholms universitet och Södertörns högskola.  Under en knapp halvtimme reflekterade han fritt kring några viktiga frågor och problemställningar kring skolans syn på it och digitala medier.

I det här inlägget kommer jag att kort beskriva hans tankar och resonemang på seminariet.

Hernwall inledde med att berätta att han just nu ansvarar för två forskningsprojekt, the.GTO.project och UNGMODs.  Båda projekten handlar om hur barn och ungdomar använder digitala medier på sin fritid och i skolan, och hur detta på olika sätt formar deras identitet och utveckling.

Öppenhet var ett nyckelord i dagens tema. Han valde därför att utgå från det i sina reflektioner kring hur skolan som institution i samhället ser på digitala medier och deras funktion och värde i undervisningen idag. Är skolan öppen för de nya möjligheter som teknikutvecklingen skapar eller styrs perspektivet av den traditionella strukturen?

Reflektionerna kretsade kring tre begrepp: relevans, anspråkstagande samt modal validitet.

Patrik Hernwall knöt an till den amerikanske kulturantropologen Michael Wesch på Kansas University. Han har under flera år, tillsammans med sina studenter, undersökt vad den digitala utvecklingen innebär för utbildningssystemet, synen på kunskap och lärande samt kraven på kunskaper och färdigheter. Begreppet relevans är viktigt för Wesch. För att skolan ska kunna fylla sin funktion, måste den följa med i de pågående förändringarna. Och för att kunna motivera eleverna, måste undervisningen ta sin utgångspunkt i frågor som är viktiga och aktuella för ungdomar här och nu. Dessutom måste arbetsformerna förändras, så att de både blir motiverande och anpassade till dagens verklighet och förutsättningar.

På sätt och vis är skolans uppdrag detsamma som tidigare, menade Patrik Hernwall. Det handlar fortfarande om att utveckla barn och ungdomar till etiskt tänkande individer med de kunskaper och färdigheter som krävs för att leva och fungera i ett demokratiskt samhälle. Men när samhället genomgår en snabb förändring, är det nödvändigt att tänka igenom vad detta egentligen innebär och hur det bedrivs på bästa sätt. Här kan aktuell och pågående forskning ge ett viktigt bidrag.

Det talas ofta om att samhället kommer att genomgå stora förändringar under de kommande tio åren på grund av den digitala utvecklingen. Men vad innebär det egentligen? Och vad behöver såväl lärare som elever lära sig för att kunna förstå och hantera detta? Detta är avgörande frågor som rör skolans relevans och som måste diskuteras, menade Patrik Hernwall.

Hur kan skolan hjälpa barn och ungdomar att ta i anspråk de nya verktyg och kreativa möjligheter som uppstår genom teknikutvecklingen? Patrik Hernwall refererade till Lev Vygotskijs bok Fantasi och kreativitet i barndomen, där han resonerar kring hur samspelet mellan erfarenheter och fantasi hjälper oss att förstå, att leva i, att hantera och att förändra verkligheten. I skolan ska alla lära sig att läsa och skriva och att utveckla sitt tänkande och sin förståelse av verkligheten. Men vad betyder det idag?

När vi kan läsa och skriva, kan vi tillägna oss världen på helt andra sätt än tidigare. Räcker det att arbeta med traditionella tryckta medier och skrivande med papper och penna nu när de digitala medierna skapar helt andra förutsättningar och öppnar nya vägar? Hur kan de digitala medierna förändra synen på oss själva och hur vi förhåller oss till verkligheten?

Begreppet modal validitet handlar om vilka uttrycksformer som betraktas som giltiga för att representera lärande. I skolan är det främst skriftliga redovisning som gäller. Men människan kunde ju kommunicera på en rad andra sätt redan innan alfabetet, påpekade Patrik Hernwall. Och dagens multimodala digitala medier ger oss fler och rikare uttrycksformer än tidigare, samtidigt som tröskeln för att använda dem har sänkts. Många barn och ungdomar är vana vid att kommunicera och uttrycka sig med olika digitala medier på sin fritid.  Istället för att öppna för nya former för att redovisa lärande och bedöma kunskaper i skolan, håller man vanligen fast vid den traditionella formen.

Det sker en hel del forskning kring nya former för att bedöma elevernas kunskaper. Patrik Hernwall nämnde att detta är något som bland annat Staffan Selander, professor i didaktik vid Stockholms universitet, undersöker i sin forskargrupp DidaktikDesign. Här tittar man närmare på skolans bedömningskultur och hur meningsskapande och lärande kan studeras och dokumenteras i olika sammanhang, inte minst med hjälp av digitala medier.

Vad krävs egentligen för att skolan ska öppna upp för de nya möjligheter som den digitala medieutvecklingen innebär? Patrik Hernwall menade att det behövs ett möte mellan nya sätt att se på kunskap, på den lärande människan och på tekniken.

Synen på kunskap är redan på väg att förändras i samhället utanför skolan. Fantasi och kreativitet ses som allt viktigare, och ett tydligt tecken på det är att detta numera är betydligt viktigare för industrin när de anställer än betygen i olika ämnen.

När det gäller synen pÃ¥ den lärande människan, börjar det bli tydligt att vi är beroende av andra människor och av den teknik som finns tillgänglig för att lära oss att förstÃ¥ och hantera verkligheten. VÃ¥ra möjligheter att agera i världen är helt beroende av de verktyg som vi kan ta i ansprÃ¥k. Men det är ocksÃ¥ viktigt att förstÃ¥ att den lärande inte ska ”skolifieras” och fostras in i skolmiljön, utan att det handlar om att kunna leva, utvecklas och samverka i samhället.

Tekniken uppfattas alltmer som något som kan skapa möjligheter. Men hur viktig anser vi att den är? Är det något externt som vi använder ibland, eller är det något som vi vill införliva i vår tillvaro?

Patrik Hernwall slog fast att det inte rör sig om något enkelt, linjärt orsakssamband som leder till förändring, utan om ett ömsesidigt påverkande möte mellan kunskapssyn, tekniksyn och synen på den lärande människan. Förändring är ett komplext fenomen som saknar enkla lösningar, tillade han.

Vi som är vuxna befinner oss mitt i en omvälvande förändring. Barn och ungdomar tar däremot dagens digitala förutsättningar för givna, påpekade Patrik Hernwall. Det innebär inte att de redan kan allt som de behöver kunna för att hantera dagens verklighet. De behöver bland annat hjälp med att utveckla sitt tänkande, sina kunskaper och sina uttrycksformer. Men det förutsätter att de i skolan möts av en förståelse av och en öppenhet för det nya som kan hjälpa dem vidare.