På Framtidens lärande igår eftermiddags var temat ”Strategier för framtidens lärande”. Botkyrka kommun och Mölndals stad gav en kort inblick i hur man tänker och arbetar för att få igång ett utvecklings- och förändringsarbete som verkligen omfattar alla.

Ebba Östlin, som är ordförande i utbildningsnämnden i Botkyrka, inledde med att berätta att kommunen sedan 2010 har arbetat med en digital vision och strategi för skolan som det råder politisk enighet kring. Det övergripande målet är att de kommunala förskolorna och skolorna ska vara väl tekniskt utrustade och arbeta på sätt som förbereder barn och ungdomar för ett samhälle som präglas av den digitala utvecklingen.

Varsin dator till lärare och elever på högstadiet och i gymnasiet är en viktig del av detta, men även i de andra åldersgrupperna sker en målmedveten digitalisering. Botkyrka deltar också, tillsammans med ett tiotal andra kommuner, i UR:s pilotsatsning kring Didaktikens verktyg, som jag skrev om i december förra året.

I Botkyrka är utgångspunkten att samhällsutvecklingen kräver ett pedagogiskt paradigmskifte i skolan. För att detta ska gå att genomföra i praktiken, är det nödvändigt att det finns en gemensam bild av visionen i alla led, från beslutsfattare och områdeschefer till rektorer och lärare. Både politiker och yrkesverksamma i skolan har ägnat mycket tid åt att besöka andra kommuner, inom och utanför Sverige, för att dra lärdom av hur de går till väga. Man för också en ständig dialog inom organisationen för att hitta arbetssätt som fungerar. Enligt Ebba Östlin är detta nyckeln till att det nu börjar synas en tydlig förändring ute bland skolorna.

Ebba Östlin påpekade att det är ett antal pusselbitar som måste vara på rätt plats för att den här satsningen verkligen ska landa rätt i skolans vardag. En viktig faktor är när och hur lärarna får sina datorer. Lärarna måste få sina datorer före eleverna, och det måste framgå att det rör sig om ett centralt redskap i den dagliga yrkesverksamheten. Därför krävs det också en obligatorisk fortbildning, så att alla ges de förutsättningar som de behöver för att ta tag i förändringsarbetet. Det är även viktigt att lyfta fram de goda exemplen för att ge kraft åt dem som gått före, liksom att följa upp och beforska den pågående pedagogiska utvecklingen.

Tony McCarrick, som samordnar det praktiska förändringsarbetet i Botkyrka IKT, spelar en avgörande roll i det praktiska arbetet med att genomföra visionen och strategin, betonade Ebba Östlin. Den politiska enigheten i utbildningsnämnden är förstås också betydelsefull. Digitaliseringen är huvudspåret i Botkyrkas skolutveckling, och det gäller att fortsätta utmana organisationen för att föra processer och resultat vidare framåt, underströk Ebba Östlin.

I Mölndal har man inlett ett samarbete med forskningsmiljön LinCS på Göteborgs universitet,  för att komma vidare i utvecklingsarbetet i samband med en systematisk satsning på varsin dator i de kommunala skolorna. Här handlar det om ett samarbete där forskare, pedagoger, skolledare och beslutsfattare lär av varandra och där fokus ligger på skolans utveckling, berättade Christer Ferm, utvecklingschef i Mölndals stad, och Berner Lindström, professor i pedagogik på Göteborgs universitet och verksam i LinCS.

Skolorganisationens kunskapsutveckling fungerar som ett nav som knyter samman det individuella lärandet, verksamhetsutvecklingen och den akademiska forskningen. Det handlar om en dubbelriktad process där initiativen och utvecklingsarbetet både sker uppifrån och underifrån.Tanken är inte att forskarna ska presentera färdiga lösningar som ska implementeras, utan att det ska ske en kunskapsutveckling på Mölndals skolors egna premisser.

I grund och botten gäller det att utveckla lärarnas pedagogiska arbete, och det handlar om en reflexiv process på flera integrerade nivåer. Mötet mellan didaktik, pedagogik och teknik tematiseras: lärare samarbetar kollegialt i utvecklingsgrupper formade efter gemensamma intressen,  till exempel plattor i undervisningen eller att skriva sig till läsning. Forskare, processledare och skolutvecklare möts i gemensamma reflektionsseminarier för att dela tankar och erfarenheter. Det sker även en systematisk utvärdering av det förändringsarbete som pågår i hela skolutvecklingsorganisationen.

Berner Lindström konstaterade att det är på väg att utvecklas en “ny” förståelse av relationen mellan pedagogik och teknik i Mölndals skolor. Pedagogiken reduceras inte till teknikrelaterade frågor, utan tekniken underordnas och inordnas i pedagogiken. Han tillade att det utvecklingsarbete som pågår är en lokalt driven process som nu har kommit en bit på väg och som ger goda förutsättningar för fortsättningen.

Den integration av it och digitala lärresurser i skolans infrastruktur och klassrumsarbete som en-till-en-satsningen innebär, utgör själva grundbulten. Det tar tid att pedagogisera it, och det måste man räkna med.

Skolledarna och lärarna ska ”äga” utvecklingsprocessen och inte pressas in i trånga, tvingande ramar. Det gäller också att se till att alla är delaktiga och att ingen faller utanför.

Under hösten kommer samarbetet att ”skalas upp” och målet är att det ska bli en integrerad del av det reguljära skolutvecklingsarbetet.

Igår smygstartade Framtidens lärande med ett nordiskt eftermiddagsseminarium som fäste blicken på vad som krävs för att få en bra integration mellan it och pedagogik på gymnasiet.

Seminariet inleddes med några intressanta funderingar ur ett internationellt perspektiv av den norske konsulten Øystein Johannessen. Han utgick ifrån resultatet i ESSIE-undersökningen, som jag skrev om i november, och som nyligen presenterades.

I ESSIE ligger Norge och Danmark i toppen när det gäller tillgång till datorer i skolan, men både elever och lärare förhåller sig negativa eller tveksamma till att använda dem i undervisningen. Men vad krävs för att de digitala möjligheterna verkligen ska komma till sin rätt i skolans vardag? Häromåret visade OECD i sin rapport Inspired by technology, driven by pedagogy att det behövs en balans mellan läroplanens krav, lärarnas kompetensutveckling samt vilka kunskaper och förmågor som bedöms och hur det går till. Annars blir det svårt att få till stånd en lyckad digital förändring och utveckling av undervisningen.

Øystein Johannessen ingår i den grupp som tar fram Horizon Report, K12-Edition, och han tog i all korthet upp årets rapport, som publiceras nästa månad. Här analyseras tekniska förändringar som är på gång inom skolans värld, både på lite kortare och lite längre sikt.  Det är förstås viktigt att beslutsfattare och skolledare har ett öga på vad som händer, för att kunna reflektera kring hur man bäst ska kunna dra nytta av de nya möjligheter som öppnas.

Åke Grönlund, som är professor i informatik vid Högskolan i Örebro, delade med sig av sina insikter från det pågående forskningsprojektet Unos uno. Här analyseras sedan ett par år tillbaka satsningar på varsin dator åt elever och lärare i ett tiotal kommuner.

2011 och 2012 har Åke Grönlund och hans kollegor genomfört enkäter bland rektorer och lärare för att skaffa sig en bild av  förändringsarbetet ute i kommunerna och på skolorna. Förra årets enkät visar bland or behöver annat att det tar lång tid innan förändringarna märks i det dagliga arbetet. Därför ställs det stora krav på skolledningen att kunna styra och upprätthålla arbetet, liksom att hantera kostnaderna för datorer. Åke Grönlund underströk att det gäller att komma ihåg att det inte är datorn som åstadkommer de pedagogiska förändringarna, utan de pedagogiska arbetssätten. Här spelar skolledaren en avgörande roll för att driva på, ge stöd och se till att det finns en kontinuerlig röd tråd i verksamheten.

Det tar ungefär fem år innan effekterna av datorinköp och kompetensutvecklinsgarbete börjar synas – men det är då de verkliga utmaningarna börjar, påpekade Åke Grönlund. Då är lärarna tillräckligt kunniga i teknikens pedagogiska möjligheter , kommunen har fått en enhetlig digital lärmiljö och datorn ses som ett sätt att utveckla undervisningen och elevernas lärande. Förändringsarbetet kan börja ta fart på allvar när startsträckan är avklarad.

Åke Grönlund menar att beslutsfattare och skolledare måste börja se change management som en av sina främsta uppgifter. Men det kräver att man vet vart man är på väg och vad man vill uppnå. Framför allt krävs en medvetenhet om att det inte handlar om att ”implementera datorn i skolan”, utan om att utveckla och förändra skolans pedagogiska verksamhet med hjälp av datorn och annan digital teknik.

Kaare Petersen från Århus statsgymnasium berättade att deras förändringsarbete inleddes med att ställa frågan ”Varför it?”. Ofta motiveras den här typen av satsningar med att det handlar om att höja elevernas motivation, att göra dem med aktiva och delaktiga i undervisningen samt att förbättra deras lärande och att öka deras digitala bildning. I den krassa verkligheten handlar det dock framför allt om att skapa och genomföra en undervisning som eleverna uppfattar som trovärdig och som både är effektiv och ekonomiskt försvarbar.

Med inspiration från filmvärlden och manifestet Dogme 95, fastställdes ett antal regler för hur lärare och elever skulle arbeta. Utgångspunkten var att alla skulle arbeta papperslöst: läroböckerna skulle ersättas av eböcker och annat digitalt materialt och logistiken skulle skötas i ”molnet”, det vill säga allt skulle vara tillgängligt på nätet. Google Docs skulle användas som samarbetsplattform och allt inlämnat skriftligt material skulle finnas tillgängligt i öppna mappar. De flesta ungdomar är redan vana vid öppenheten på Facebook och andra sociala nätverk, och detta ville man arbeta vidare med i skolan.

Förändringsarbetet sattes igång 2010, och nu börjar både hot och möjligheter att bli tydligt synliga. Inte minst är det viktigt att sätta undervisning och lärande i en lärandeteoretisk ram, så att man kan lättare kan analysera vad som duger och vad som inte duger. Det handlar om att hjälpa eleverna att utvecklas som individer och personer, och att de tillsammans ska utveckla de förmågor som krävs för att hantera dagens verklighet. Goda grundkunskaper inom en rad olika ämnen och områden är en förutsättning för att kunna hantera dagens komplexa och ständigt förändrade verklighet. Därför måste till exempel informationssökningen sättas in i en tydlig didaktisk ram, så att eleverna verkligen lär sig att reflektera, analysera och att utveckla sin förståelse.

Elever och lärare från Nordahl Grieg videregående skole i Bergen berättade om hur deras arbete med att utveckla och förändra undervisningen går till. Precis som i Århus satte man igång 2010, och deras utgångspunkt är att arbeta forskningsbaserat, entreprenöriellt och att målmedvetet dra nytta av de pedagogiska möjligheter som tekniken kan ge. Visionen formuleras i ett citat från jornalisten och författaren Nordahl Grieg, som gett namn åt skolan: ”dristige hjerner i samspill.” Synen på lärande är förankrad i sociokulturell lärandeteori och skolan ska, med inspiration från organisationsteoretikern Peter Senge, vara en lärande organisation.

Förändringsarbetet har inte varit spikrakt, och i början krävde en del elever att man skulle återgå till traditionell undervisning istället. Nu börjar bitarna falla på plats och både lärare och elever har vant sig vid att arbeta på nya sätt. Det kan till exempel handla om flipped classroom, att samarbeta kring rollspel i en facebookgrupp och om att elever kan få direkt återkoppling från läraren när de skriver en text i Google Docs. Öppna läromedel från satsningen Norsk Digital Læringsarena (NDLA) kommer också till god nytta i undervisningen, och detsamma gäller för datorspel som exempelvis Portal, som kan visualisera och tydliggöra fysiska, spatiala och logiska problem.

Mot slutet av seminariet påpekade Morten Søby från Senter for IKT i utdanningen att det finns många vägar som leder till en digitalisering av skolan. Det som förenar dem är att det gäller att arbeta systematiskt och långsiktigt och att politikerna måste skapa visioner och ge förutsättningar för en konstruktiv och målmedveten utveckling. Utan systematik, visioner, mod och en fungerande logistik och infrastruktur sker ingen långsiktig digital utveckling i skolan, konstaterade Morten Søby.

I oktober 2010 tog jag upp det då nystartade internationella forsknings- och utvecklingsprojektet iTEC – Innovative Technologies for an Engaging Classroom, som hör till de allra största europeiska satsningarna på it i skolan. Projektet, som omfattar knappt hundra miljoner kronor, ingår i EU:s sjunde ramprogram, avslutas 2014 och drivs av Europeiska skoldatanätet tillsammans med tjugosex partners i arton länder. Till projektets partners hör fjorton utbildningsdepartment från lika många länder samt myndigheter, företag och forskningsinstitutioner.

Syftet med iTEC är att i stor skala ta fram och pilottesta undervisningsscenarier som drar nytta av de pedagogiska och didaktiska möjligheter som it-utvecklingen skapar. Framförallt arbetar man med undervisning och lärande i naturvetenskap och matematik på de sista åren i grundskolan, men ämnesöverskridande undervisning, andra årskurser och andra ämnen förekommer också.

Insikterna från arbetet med scenarierna kan även efter projektets slut vara till nytta i den fortsatta utvecklingen av deltagarländernas nationella styrdokument.Mer än tusen klasser i fjorton länder deltar i utveckling, tillämpning och utvärdering av scenarierna, som har olika inriktning och genomförs i fem överlappande cykler på vardera arton månader.

Sverige deltar inte som partner i iTEC, men är med på ett hörn ändå eftersom Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) sedan en tid tillbaka är associate partner. På Mötesplats Skola i Göteborg i november 2011 arrangerades ett seminarium om iTEC där bland annat projektledaren Will Ellis deltog. I januari 2012 medverkade projektgruppen på GR Dropouts på en workshop i London under BETT och erfarenheterna härifrån spreds sedan vidare regionalt.

Häromdagen bytte jag några ord med projektledaren Ingela Lundh på GR Utbildning om tankar och erfarenheter kring iTEC.

- Min medverkan tog fart på allvar först efter årsskiftet, berättar Ingela Lundh. Jag var med i London och deltog i en workshop där vi tillsammans utvecklade ett scenario som snart ska användas i praktiken ute på skolor i Europa. Generellt sätt ger scenarierna ett rätt så imponerande intryck. De är inte särskilt beroende av de digitala verktyg och tjänster som används, utan det hela bygger på själva tänkande kring lärandet och sätter eleverna, de lärande, i centrum.

Att vara  associate partner i iTEC innebär att GR Utbildning kan delta i konferenser, workshops och andra arrangemang, men det deltar inga klasser från kommunerna i det praktiska scenariearbetet. En stor del av arrangemangen i iTEC är förvisso offentliga, men en associate partner får en bättre insyn i vad som pågår och kan delta mer aktivt i diskussionerna, menar Ingela Lundh. Dessutom blir det enklare att knyta kontakter som kan vara till nytta i det egna arbetet.Dessutom kan GR Utbildning dela med sig lärdomar från sina egna projekt och på så sätt bidra till den fortsatta utvecklingen i Europa.

Erfarenheter och lärdomar från iTEC är särskilt intressanta i projektet GR Dropouts, där man arbetar med att hantera ungdomars skolkproblematik för att förebygga utanförskap. I scenarierna går det att hitta arbetssätt och mål som kan göra skolan relevant för de elever som riskerar att hamna i riskzonen. Frågor som rör bedömning och den formativa processen är kanske mer aktuella än någonsin.  I det numera avslutade projektet STEPS, Strategiskt entreprenörskap i skolan, bildades kompetensnätverket Bedömning för lärande tillsammans med Christian Lundahl, och här har man stor nytta av det arbete och de diskussioner som pågår.

- Under våren blir det en spännande uppgift att följa den norske projektledaren Ola Berge, säger Ingela Lundh. Han jobbar på Senter for IKT i utdanningen, som representerar Norge i iTEC. Under hela projektperioden deltar sammanlagt ungefär åttio klasser i olika scenarier, och det här arbetet kan säkert vara värdefullt för den fortsatta skolutvecklingen och arbetet med digital kompetens i Norge. För mig och GR Utbildning betyder den här ”skuggningen” att jag på nära håll kan följa hur undervisningen med scenarierna går till i praktiken och få en bild av vilka möjligheter och hinder som kan dyka upp längs vägen.

Det finns stora skillnader mellan skolorna i de länder som deltar, både när det gäller infrastruktur, pedagogiska perspektiv och vana vid it i undervisningen. Arbetssätt som bygger på att eleverna är aktiva producenter av kunskap, att datorspel och mobiler integreras i vardagen och där samverkan med världen utanför skolan blir en viktig del, är ibland nya erfarenheter för både lärare och elever. iTEC har inneburit ett lyft för många elever och lärare, och kanske är det de som legat efter som haft mest nytta av projektet.

Språkliga barriärer har dock ställt till det ibland. En del lärare och elever är ovana vid att kommunicera på engelska, och utan ett gemensamt språk blir det svårt att samarbeta över landsgränserna. Men det är förstås inget som är unikt för iTEC, utan det är ett hinder som man oftast får räkna med i internationella projekt.

- Kontinuerlig utvärdering är en viktig del av arbetet, men det bygger i hög grad på att lärarna är aktiva, påpekar Ingela Lundh. Hittills har det inte skett någon mer systematisk insamling. Nu när vi är på väg in i den fjärde och näst sista cykeln kommer forskningen att komma in på ett mer tydligt sätt. I Norge innebär det att forskarna åker ut och djupintervjuar både lärare och elever inom projektet. Aktiviteterna bygger vidare på tidigare cykler, och den här gången ska eleverna samarbeta i grupper för att fundera, undersöka och reflektera, och resultaten ska redovisas som spel eller multimediala berättelser. Både i den här och i den sista cykeln ska lärarna på ett mer djupgående sätt försöka ta reda på vad eleverna faktiskt lär sig.

Ingela Lundh konstaterar att deltagandet i iTEC är en spännande omvärldsbevakning som både ger nya perspektiv, förstärker egna tankar och visar var skolorna i GR:s kommuner befinner sig i sitt utvecklingsarbete. Det blir också tydligt att de pågående samhällsförändringarna och dess konsekvenser för skolan och undervisningen måste diskuteras på allvar. Samtidigt är det viktigt att möta eleverna där de är och att kunna utgå från deras vardag och kontext i det dagliga arbetet.

- Vi delar gärna med oss av våra tankar och erfarenheter till alla som är intresserade, avslutar Ingela Lundh. När tekniken och samhället utvecklas och förändras så snabbt som idag, är det viktigt att samarbeta för att både kunna möta utmaningarna och för att dra nytta av de nya möjligheterna. Med hjälp av erfarenheterna från scenarierna går det säkert att hitta många bra sätt att utveckla och förbättra skolans undervisning!

I början av februari skrev jag om SIS fortsatta arbete med svenska it-standarder för lärande och med Skolfederation, en ny tjänst som är tänkt att fungera som nationell struktur för identifering och inloggning till nätbaserade lärresurser. Jag nämnde också projektet Öppen länkad data för skolan, som SIS driver året ut med finansiering från Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Här är syftet att sätta lite högre fart på digitaliseringen i skolan. Detta vill man göra genom att fram ett hjälppaket som gör det enklare att skapa tjänster för skolan som kopplar samman öppna data från olika källor på nätet med hjälp av länkad data.

Fredrik Paulsson, som ansvarar för det löpande arbetet med Öppen länkad data för skolan, intervjuade jag senast strax före årsskiftet 2011 om projektet WILD, som gör det möjligt att koppla lärresurser och andra digitala tjänster till styrdokumenten med länkad data. Nu har vi bytt några ord om vad som är på gång i det här projektet.

- Just nu tar vi reda på vilken typ av tjänster som är intressanta för skolan, berättar Fredrik Paulsson. Det finns ett stort intresse för att kunna koppla till styrdokumenten och till olika slags metadata kring lärresurser, till exempel ämnesorden i söktjänsten Spindeln. Många vill också kunna koppla tjänster till administrativa data som information om elever, men här rör det sig ju i regel inte om öppna data. Statistik från Skolverket och Statistiska centralbyrån och data från Skolinspektionen är andra exempel på information som det är angeläget att kunna nå med länkad data.

Parallellt med den här inventeringen arbetar Fredrik Paulsson och hans kollegor med att utveckla tjänster med öppen länkad data som kan visa på både nytta och möjligheter. De samarbetar med Livrustkammarens, Skoklosters slotts och Hallwylska museet för att göra deras bildarkiv med mer än 40 000 bilder tillgängligt som öppen länkad data, liksom med Riksantikvarieämbetet och deras tjänst K-samsök. En annan samarbetspartner är Skolverket, som gett dem i uppdrag att göra styrdokumenten för gymnasiets yrkesprogram och lärlingsutbildningar tillgängliga som öppen länkad data.

- Här utvecklar vi en tjänst som kan användas av handledare och lärare under elevernas praktikperioder, säger Fredrik Paulsson. På en del utbildningar är det ibland problem med att moment som står i läroplanen missas eller glöms bort. När den här tjänsten är klar, går det lätt och smidigt att se vilka moment och delar som ska hinnas med och allt är tydligt kopplat till kurs- och ämnesplaner. För närvarande är vi igång med en pilotstudie och i november ska tjänsten vara klar att använda.

När inventeringen är avslutad är det dags att utveckla själva hjälppaketet. Det kommer att innehålla rekommendationer för vilka standarder som ska användas för metadata och annan information, vilka verktyg som fungerar bäst och hur man både kan konsumera och bygga tjänster för öppen länkad data. Om allt går enligt planerna, finns hjälppaketet fritt tillgängligt mot slutet av året.

- Länkad data är en spännande teknik som på många sätt förändrar hur vi arbetar med databaser och kataloger, säger Fredrik Paulsson. Ett tydligt exempel för min egen del är att tekniken bakom Spindeln blir helt annorlunda. Idag kan informationen i den bara nås via api:er, men snart kommer de att ersättas med länkad data. Det innebär att behovet av kataloger med metadata, som Spindeln och liknande söktjänster bygger på, kommer att försvinna under de närmaste åren. Länkad data betyder också att till exempel informationen i bibliotekens kataloger, som än så länge lever ett isolerat liv, ganska snart kommer att kunna kopplas till öppna data på webben. Möjligheterna är närmast oändliga!

Än så länge har det inte hänt så mycket internationellt när det gäller öppen länkad data i skolan, men det bubblar lite försiktigt här och där. I USA och i EU pågår både diskussioner och konkret arbete med att göra offentlig information öppet tillgänglig på webben, och hit hör ju även skolan. Öppna data är en viktig del av den digitala agendan,  i Sverige liksom i resten av EU. Förra året fattade regeringen beslut om att Vinnova ska utveckla en teknisk plattform för förmedling av öppna data som både underlättar för entreprenörer och ökar transparensen i den offentliga sektorn.

Det finns en stark koppling mellan big data, länkad data och lärandeanalytik, och här kommer det säkert att hända en hel del framöver, påpekar Fredrik Paulsson. I förra årets Horizon Report nämndes lärandeanalytik, det vill säga insamling och analys av olika data som rör elevernas utveckling, som en av de trender som sannolikt kommer att slå igenom de kommande par, tre åren. Här handlar det om en tillämpning av big data, ett sätt att använda vissa delar av den stora mängd information som skapas när eleverna använder lärplattformar, lärresurser, webbtjänster, och så vidare. Länkad data fungerar som en katalysator för detta.

- Utvecklingen skapar verkligen stora möjligheter att kartlägga beteenden och att se mönster och kopplingar, säger Fredrik Paulsson. Det är förstås väldigt intressant på många sätt, och för läraren blir det enklare att följa varje elevs utveckling, att arbeta med formativ bedömning, med mera. Men precis som i all annan kartläggning av beteenden och användarmönster på webben finns det en baksida. Eleverna kan kartläggas in i minsta detalj och det är förstås långt ifrån oproblematiskt. Inte minst om skolan använder olika kommersiella molntjänster. Den information man lämnar ifrån sig kan användas på helt andra sätt än vad man avsett och föreställt sig – och riskerna med det måste tas med i beräkningarna. Detta behöver vi börja diskutera på allvar!

I slutet av januari gav OECD ut boken Trends Shaping Education 2013, som ger en lättläst presentation av viktiga globala utvecklingsprocesser som påverkar skola och utbildning. Syftet är att ge beslutsfattare, skolledare, lärare, föräldrar och alla andra intresserade en översiktlig bild av hur världen förändras, och att stimulera till tankar och diskussioner om vad detta kan betyda för den fortsatta utvecklingen.

De senaste åren har flera internationella rapporter pekat på behovet av en bredare utbildnings- och skoldebatt, som tar sig an de pågående samhällsförändringarna. Horizon Report, K-12 Edition lyfte fram detta 2010, och konstaterade då att det nuvarande skolsystemet inte kan hantera de nya förutsättningar som skapas. Därför behövs det både mer forskning, fler experiment med nya sätt att undervisa och en mer djupgående offentlig debatt för att vi tillsammans ska kunna hitta nya vägar. Detsamma konstateras i Connected Minds, den avslutande rapporten i OECD:s projekt New Millennium Learners, som gavs ut förra sommaren. Ingen kan med säkerhet säga hur framtiden ser ut. Därför är det nödvändigt att det sker en öppen och konstruktiv dialog kring skolan och samhället som fäster blicken på dagens villkor.

OECD har gett ut Trends Shaping Education vid två tidigare tillfällen, 2008 och 2010. I årets upplaga fokuserar man, precis som tidigare, på OECD-länderna, men tar även med de snabbväxande BRIC-länderna och andra länder som får en växande betydelse, bland annat Indonesien och Sydafrika, om den tillgängliga informationen är tillräcklig. Totalt analyseras utvecklingen inom trettiofem olika områden, grupperade i fem breda teman:

1. Globalisering
2. Hälsa, välmående och ett gott samhälle
3. Arbetsmarknaden och dess krav på kunskaper
4. Den moderna familjen
5. Den digitala utvecklingen

I boken konstateras att de fyra första trenderna är långsiktiga, linjära och överlag tämligen stabila. Den femte trenden, den digitala utvecklingen, är svårare att förutsäga, är mer kortsiktig och utvecklas exponentiellt. Dessutom påverkar den de andra trenderna.

Efter varje område i boken ställs frågor som kopplar den pågående utvecklingen till skolan och till undervisningen. Här finns det inte några givna svar, utan tanken är att så frön till tankar och diskussioner. Till varje område finns också referenser, lästips och förklaringar av termer och begrepp.

Globaliseringen handlar om att kommunikation och rörlighet ökar över hela världen. Det innebär bland annat att världshandeln ökar, att turism och långväga resande växer och att ländernas befolkning blir mer blandad och mångkulturell. Samtidigt förändras den ekonomiska och politiska maktbalansen, klyftan mellan fattiga och rika ökar och natur och miljö utsätts för växande påfrestningar.

Detta innebär rejäla utmaningar för världens beslutsfattare – men också för skolan och hela utbildningssystemet. Vad kan skolan göra för att hantera den växande mångfalden och för att dra nytta av olika perspektiv, erfarenheter och kunskaper? Hur kan skolan förbereda eleverna för ett globalt, mångkulturellt och dynamiskt samhälle? Vilken roll har skolan för att öka medvetenheten om miljöhot och en förståelse för behovet av långsiktig, hållbar utveckling? Vad krävs för att skola och utbildning ska kunna minska ekonomiska och sociala klyftor inom och mellan länder och regioner?

Urbaniseringen och framväxten av megastäder ökar, särskilt i utvecklingsländerna. Det påverkar förutsättningarna för en god levnadsmiljö, säkerhet och trivsel, social balans och psykiskt välmående. I de mest utvecklade delarna av världen konstateras att fetma och andra hälsoproblem innebär ökade kostnader för samhället, såväl för förebyggande åtgärder som för vård. Människors politiska engagemang och vilja att aktivt arbeta för att delta i samhällsdebatt och politiskt förändringarbete minskar generellt inom OECD.

Vad kan göras för att skapa stimulerande lärmiljöer i städer som blir alltmer tätbefolkade, med färre gröna områden, sämre luft och växande sociala problem? Hur kan skolan stimulera en mer hälsosam livsstil? Hur kan undervisningen väcka det politiska intresset och hjälpa barn och ungdomar att utvecklas till engagerade medborgare som kan stärka det demokratiska samhället?

Arbetsmarknaden präglas fortfarande av stora genusskillnader, både när det gäller yrkesval och livsinkomst. Samhällsekonomin blir alltmer kunskapsintensiv och det ställer krav på högre utbildning, mer forskning, kreativitet, initiativförmåga och ett livslångt lärande. Arbetsmarknaden blir också mer flexibel, vilket innebär att kraven på egenföretagande och entreprenörskap ökar. Samtidigt får vi en allt större inkomstklyfta i samhället och många riskerar att stötas bort till utanförskap och fattigdom.

Vad kan skolan göra för att vägleda eleverna bättre när det gäller yrkesval och för att radera stereotypa perspektiv på kön och sociala grupper? Hur kan skolan förbereda eleverna på ett globalt, uppkopplat, samarbetsinriktat och ständigt föränderligt yrkesliv? Vad krävs för att skolans undervisning ska hjälpa eleverna att tänka entreprenöriellt och kunna hantera en tillvaro som egenföretagare som ställer krav på ständigt utveckling? Hur kan skolan motverka utanförskap och främja social mobilitet och utveckling?

Familjen ser annorlunda ut idag än för bara några decennier sedan. Många lever allt längre, allt färre gifter sig, antalet barn blir färre och många blir föräldrar senare i livet. Vad krävs för att skolan ska kunna behålla äldre lärare i skolan? Vilka krav kommer den äldre delen av befolkningen att ställa på utbildningssystemet när det gäller personlig och kulturell utveckling? Vad innebär de förändrade familjestrukturerna för skolan? Vad betyder det att allt fler inte har några syskon i skolan? Hur kan skolan möta äldre föräldrars ökade intress för och engagemang i sina barns lärande?

Den digitala utvecklingen och den ständiga uppkopplingen ställer många och svåra krav på skolan och på undervisningen. Vad innebär det för skolan att de flesta, åtminstone i den mer utvecklade delen av världen, numera har tillgång till Internet? På vilka sätt påverkas och förändras skolan av digitaliseringen? Vad krävs för att beslutsfattare och lärare ska få en bättre förståelse för hur it kan utveckla lärandet i skolan? Hur kan skolan motverka den andra digitala klyftan? Hur ska lärarnas yrkesutveckling kunna hålla någorlunda jämna steg med den snabba utveckling av digital teknik och nya medier?

Överflödet av information och det förändrade medielandskapet där alla kan vara producenter ställer också en rad krav på skolans undervisning och på lärarens kunskaper, inte minst när det det gäller medie- och informationskunnighet. Här handlar det både om att kunna söka effektivt, att granska informationen kritiskt, att kunna lära sig av den, att själv kunna delta i det offentliga samtalet och att förstå hur dagens medier och mediebranschen ser ut och fungerar. OECD nämner inget om skolbibliotek  i boken, men här vill jag även nämna att biblioteksforskare som Ross Todd och Carol Gordon hör till dem som länge lyft fram skolbiblioteksverksamheten internationellt.  De har också betonat dess viktiga roll i undervisningen.

Vad betyder det att många numera ”har världen i fickan” tack vare den mobila utvecklingen? En allt större del av vardagen påverkas och förändras av detta och vi kommunicerar och förhåller oss till information och tillgänglighet på helt andra sätt än tidigare. På vilka sätt påverkar det synen på läroplaner, undervisning, prov, bedömning och på skolans och klassrummets funktion som plats för lärande? Och vad betyder den ökade användningen av appar och nätbaserade tjänster för flexibiliteten, de pedagogiska möjligheterna – och för sökerhet och personlig integritet?

Förra våren skrev jag om UNESCOs presentation av forskning kring mobilt lärande över hela världen. Den här veckan arrangerar UNESCO Mobile Learning Week i Paris, och man har även publicerat riktlinjer kring mobilt lärande för beslutsfattare. OECD lyfter bara frågan i boken, men UNESCO argumenterar både i sina forskningspresentationer och i sina riktlinjer för nyttan och värdet med mobilt lärande. Det ökar möjligheterna att ge alla tillgång till undervisning, oavsett tid och plats. Mobilt lärande kan också öka den produktiva användningen av klassrummet som fysiskt rum för lärande, samtidigt som det blir enklare att ge snabb återkoppling och att överbrygga formellt och informellt lärande. Det ställer även krav på lärarens kunskaper och förmågor, ökar behovet av bra lärresurser och förutsätter strategier för en fungerande infrastruktur samt allas tillgång till tekniken.

Den ökade användningen av sociala medier, den växande marknadsföringen på nätet och den allt större mängden användargenererat innehåll ställer också krav på skolans undervisning. Dels handlar det om att arbeta på nya sätt, mer kollaborativt och problemlösande, och att föra in medierna och elevernas eget medieskapande i vardagen. Det blir också nödvändigt för eleverna att kunna tolka och värdera marknadsföring och andra budskap på nätet, liksom att skydda sig mot bedrägerier, mobbing och andra hot.

Inom EU är Safer Internet Program ett exempel på hur detta kan hanteras – inte främst genom hinder och förbud, utan genom ökad mediekunnighet, såväl hos vuxna som bland barn och ungdomar. I Sverige arbetar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap med lärresurser om informationssäkerhet, Konsument Europa hjälper skolan att hantera digitala utmaningar och möjligheter för privatekonomi och konsumtion och Staten medieråd har utvecklat undervisningsmaterial som utvecklar yngre barns mediekunnighet.

Den globala samhällsutvecklingen har många dimensioner och rymmer både hot och möjligheter. Med den här boken har OECD gett ett bidrag till att utveckla den allmänna kunskapen, att ge stöd åt en konstruktiv global och lokal samhällsdebatt – och möjligheter till en större delaktighet i arbetet med den fortsatta skolutvecklingen.

I dagens samhälle är det absolut nödvändigt att kunna hantera det ständiga informationsflödet på ett kritiskt och medvetet sätt. Annars blir det omöjligt att orientera sig i vad som händer i samhället och att delta i det offentliga samtalet och i de politiska processerna.

Att främja elevernas mediekunnighet blir en allt viktigare uppgift för skolan. Men den hör knappast till de mest framträdande frågorna i skol- och utbildningsdebatten.

- Sverige är ett av de mest uppkopplade länderna i världen. Trots detta är mediekunnighet ett starkt eftersatt område i skolans undervisning, konstaterar professor Ulla Carlsson, institutionschef på Nordicom vid Göteborgs universitet. Skillnaderna är stora mellan skolor och kommuner, och det är i stor utsträckning eldsjälarna som ser till att det blir någon medieundervisning. Vi har inte en likvärdig skola inom det här viktiga området, och det ser jag som ett stort och allvarligt demokratiproblem.

Nu finns det dock tydliga tecken på att frågan börjar bli mer synlig på den politiska dagordningen, och här spelar Nordicoms arbete en avgörande roll.

I år är Sverige ordförande i Nordiska Ministerrådet, och såväl mediekunnighet som den digitala utvecklingen i stort hör till de teman som lyfts fram som viktiga i det nordiska samarbetet.

I sektorprogrammet för kultur och medier konstateras att mediekunnighet är en nyckel till yttrandefrihet och demokrati. Detta är något som ligger i linje med formuleringarna i den kulturstrategi för de kommande fem åren som beslutades i slutet av förra året. Det är helt enkelt nödvändigt att säkerställa att alla medborgare har den mediekunnighet som krävs, och här är barn och ungdomar en särskilt viktig grupp.

- I de internationella samtalen nämns mediekunnighet ofta parallellt med läs- och skrivkunnighet. Båda förmågorna är grundläggande för att bevara och utveckla det demokratiska samhället, påpekar Anna-Karin Adolfsson, departementssekreterare på Kulturdepartementet. I Norden har vi sedan länge en bred samsyn när det gäller medier och demokrati.  Därför kan det vara bra att få igång ett mer organiserat samarbete inom det här området. Det handlar inte om att skydda unga från de digitala medierna, utan om att stärka deras förmåga att dra nytta av dem i sitt lärande och för sin personliga utveckling tillsammans med andra.

UNESCO hävdar att medie- och informationskunnighet är en förutsättning idag för att ta del av sina mänskliga rättigheter och för att kunna vara en aktiv medborgare i ett öppet och demokratiskt samhälle. I juli 2011 presenterade UNESCO ett internationellt ramverk för lärares informations- och mediekunnighet som både vänder sig till lärarutbildningarna och till yrkesverksamma lärare. Syftet med det här ramverket är att stärka den allmänna kunskapen om medier utifrån ett medborgar- och demokratiperspektiv, och det förutsätter att skolan och lärarna kan ta sitt ansvar.

UNESCO använder medie- och informationskunnighet som ett samlingsbegrepp för ett stort antal kompetenser inom informations- och medieområdet. Det handlar bland annat om att kunna söka information, att bedöma den kritiskt, att förstå hur kommersiella medier fungerar, att förstå journalistens roll, att inse censurens negativa kraft, att själv kunna publicera sig, att kunna delta i de demokratiska processerna och kunna ta plats i det offentliga rummet.

För skolans del gäller det att hjälpa barn och ungdomar att förstå sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter, och att ge dem det stöd de behöver för att utveckla de kunskaper och förhållningssätt som krävs. Medievärlden är komplex och svårhanterlig, men problemen går inte att reglera bort. Ökad kunskap bland allmänheten är det enda sättet att möta problemen och möjligheterna på ett konstruktivt sätt, konstaterar UNESCO i ramverket.

- UNESCOs ramverk kan säkert vara till stor nytta i diskussionerna om samhället och skolan, säger Fredrik Holmberg, medarbetare på Filmpedagogerna, som arbetar med att ta fram undervisningsmaterial för ramverket. Medie- och informationskunnighet är ett öppet begrepp, som rymmer allt ifrån klassisk bildning till digital kompetens, och dess stora värde måste lyftas fram i den allmänna debatten. Inte minst är det viktigt att betona likvärdigheten och att alla måste vara mediekunniga för att vi ska kunna bevara ett demokratiskt och jämlikt samhälle. Vi var med och arrangerade en heldag om medie- och informationskunnighet på Filmfestivalen i Göteborg häromveckan, som i första hand vände sig till skolan, och det krävs fler liknande arrangemang för att göra frågan synlig.

8 mars, på Mediedagarna i Göteborg, kommer Nordicom att lansera två böcker. Den ena boken är en översättning och anpassning av UNESCOs ramverk och det utbildningsmaterial som utarbetat. Den andra boken, Medie- och informationskunnighet i nätverkssamhället: Skolan och demokratin, är en antologi om mediekunnighet som skrivits av medie- och kommunikationsforskare, lärarutbildare, mediepedagoger och företrädare för public service. Nordicom kommer även att arrangera en paneldebatt på Mediedagarna, där några av bokens författare diskuterar vad som borde göras och vad som faktiskt kan göras för att se till att mediekunnighet blir en integrerad och viktig del av undervisningen i skolan.

- Tanken med boken är både att lyfta sakfrågan och att belysa problematiken ur ett didaktiskt perspektiv, säger Ulla Carlsson. Vi vill sprida den befintliga kunskapen och göra det lättare för beslutsfattare och myndigheter att ta nästa steg. Mediekunnighet måste börja diskuteras i utbildningspolitiska sammanhang, annars blir det inte någon ändring i skolan. Det krävs en nationell policy som tydligt säger att alla barn måste ges möjlighet att utveckla sin mediekunnighet i skolan. I dagens komplexa medielandskap räcker det inte med ”sunt förnuft”, utan skolan måste helt enkelt ta tag i detta på ett seriöst sätt i sin undervisning. Och det gäller att på ett klokt sätt bygga vidare på de kunskaper och funderingar som barnen har.

I oktober kommer Nordicom och Statens medieråd att arrangera ett nordiskt expertmöte om mediekunnighet i Stockholm. Mötet ingår i det arbete som Sverige genomför under sitt ordförandeår i Nordiska Ministerrådet, och syftet är att lägga grunden för ett nordiskt nätverk som kan arbeta vidare med mediekunnighet och relaterade frågor framöver.

Inför expertmötet kommer ett underlag att tas fram som beskriver det arbete som pågår i Norden kring mediekunnighet. När det finns en tydlig bild av det arbete som redan är på gång, blir det enklare att diskutera vad som behöver göras, vad som kan hanteras av de enskilda länderna och vad som kräver ett mer samordnat nordiskt samarbete. Tanken är att alla relevanta organisationer, allt ifrån myndigheter till stiftelser, föreningar och medieföretag, ska vara med på mötet så att man verkligen kan få till stånd ett brett och allsidigt nordiskt samarbete.

Förutom nätverksarbetet, är det meningen att expertmötet ska ta fram rekommendationer för det fortsatta arbetet som kan lämnas över till Nordiska Ministerrådet. Nordicom kommer även att dokumentera allt arbete som genomförs på expertmötet, och det kommer att publiceras 2014.

-Den grundläggande uppgiften är att samlas kring en klar och tydlig definition av vad vi arbetar med och att visa varför det här arbetet är viktigt, menar Martina Wagner, som leder arbetet med mediekunnighet på Statens Medieråd. Om vi lyckas få rätt personer till expertmötet, och om Nordiska Ministerrådet är intresserat av att gå vidare med våra rekommendationer, då tror jag att vi kan nå riktigt långt, både i det nordiska samarbetet och här hemma. Om vi kan samlas kring begreppet mediekunnighet, blir det enklare att ge tyngd åt det arbete som redan görs. Det blir antagligen också lättare att synas i samhällsdebatten.

Här i Sverige finns det många aktörer som är viktiga i arbetet med mediekunnighet, och för Statens medieråds del gäller att knyta de kontakter som krävs för att man ska kunna uppfylla regeringsuppdraget: att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig mediepåverkan. Statens medieråd samarbetar redan med bland annat Skolverket, Svensk Biblioteksförening, UR och projektet eSamhället på SKL. Det pågår också en del samarbete med olika projekt på departementen, men här krävs en bättre samordning för att få en klarare bild av vad som pågår och vad som bör göras.

-Precis som UNESCO försöker vi koppla vårt arbete till den demokratiska utvecklingen, berättar Martina Wagner. I det sammanhanget är det uppdrag vi fått från Justitiedepartementet och samarbetet med demokratienheten kring detta förstås betydelsefullt. Det är även viktigt att vända sig till en bredare allmänhet, och jag tror att tiden börjar bli mogen för det nu.

Mediekunnighet är en av de allra viktigaste samhällsfrågorna, och det måste bli både tydligare och mer synligt i samhällsdebatten.

-Jag kan redan se att mediekunnighet så smått börjar bli viktigare i det politiska arbetet, säger Anna-Karin Adolfsson. Frågan lyfts allt oftare inom EU, och här är Safer Internet Program ett exempel i mängden. I Sverige har mediekunnighet börjat lyftas av Digitaliseringskommissionen, och i regeringen finns en medvetenhet om att en hel del behöver göras. Men vi måste börja fundera på hur vi ska kunna nå alla målgrupper på bästa sätt. Medierådet tar fram bra material, men vi måste nog också vända oss direkt till lärarutbildningarna. Än är vi bara i början, men det kommer att hända mycket framöver!

Igår arrangerade SIS, SKL och Stiftelsen DIU tillsammans seminariet Efter 1-1. Hur kan vi använda digitala lärresurser i skolan? Tre av presentationerna handlade om SIS fortsatta arbete med svenska it-standarder för lärande och Skolfederation, och jag koncentrerar mig på dem i det här inlägget. Detta är viktiga satsningar som kan få stor betydelse för den fortsatta pedagogiska utvecklingen i den svenska skolan.

Mats Östling, som ingår i arbetsgruppen för digitala lärplattformar i SIS-projektet, tog i sin första presentation upp en skrift som publicerades idag. Den vänder sig till system- och innehållsleverantörer samt till skolhuvudmännens inköpsansvariga: Vägledning för enklare tillgång till digitala lärresurser.

Målet med arbetet på SIS är att göra det enklare att hitta nätbaserade lärresurser och att göra det smidigt att integrera dem i befintliga lärplattormar och verktyg. SIS vill också skapa en nationell struktur för identifering och inloggning, så att det blir lätt att komma åt dem, och man vill se till att resurserna är tillgängliga för alla användare. I vägledningen förklaras kort och koncist varför standardiseringsarbetet är viktigt och vad som krävs för att det ska lyckas.

- Vår utgångspunkt är att eleverna ska kunna använda vilket material som helst, var som helst, när de är uppkopplade, berättade Mats Östling. Datorn är inte längre den dominerande plattformen, utan olika slags handhållna och mobila enheter börjar ta över. Enhetligheten är borta, och det måste vi kunna hantera. Därför är det viktigt att följa vedertagna standarder. Då kan vi både öka valfriheten, tillgängligheten och mängden innehåll.

Mats Östling påpekade att den här vägledningen, som kommer att uppdateras kontinuerligt, visar hur man genom en bred pedagogisk samverkan med olika typer av verksamheter kan skapa god nytta på kort tid.

- Vi har leverantörer, beställare och användare som deltar i arbetet, tillade Mats Östling. Och vi har förespråkare för färdigproducerat material och förespråkare för egenproducerat material. En mängd olika perspektiv samspelar och tillsammans kommer vi fram till konstruktiva lösningar.

I sin andra presentation berättade Mats Östling kort om Errol – Elever, resultat, reflektion, redovisning och lärande, livslångt, lärresurser – som är ett förslag på ett nytt delprojekt.

- Nu är det dags att gå ett steg vidare i standardiseringsarbetet och komma närmare det dagliga pedagogiska arbetet, konstaterade Mats Östling. Det är viktigt att det material som ligger till grund för elevens eget lärande och utveckling och för utvärdering, dokumentation och bedömning, görs tillgängligt i format som följer vedertagna standarder. Materialet ska kunna hanteras över tid, och det är viktigt att det kan följa med när eleven byter skola eller skolhuvudman. Det ska kunna bearbetas av skolan, men ska ägas av eleven.

De organisationer som redan deltar i standardiseringsprojektet kommer snart att få en inbjudan till ett första möte, men även andra som är intresserade är välkomna att vara med.

Fredrik Paulsson, docent vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap på Umeå universitet, gav en kort presentation av varför tekniska standarder är viktiga i skolan.

- Det övergripande svaret är att tekniska standarder skapar större pedagogisk nytta, berättade Fredrik Paulsson. Standarder gör det möjligt för elever och lärare  att kombinera innehåll, system och tjänster från olika håll. De skapar också en bättre fungerande marknad för digitala resurser, såväl fria som kommersiella. Och inte minst: standarder förskjuter makten från leverantörerna till lärarna.

Fredrik Paulsson tillade att det inte går att separera teknik och pedagogik när man talar om pedagogisk utveckling. Då når man helt enkelt inte ända fram.

Han gav också en kort inblick i projektet Öppen länkad data för skolan, som SIS driver med finansiering från Vinnova. Här handlar det om att försöka öka takten i skolans digitalisering genom att ta fram ett hjälppaket för de aktörer som vill skapa tjänster för skolan som använder öppna länkade data.

Öppna data är information som är fritt tillgänglig utan några som helst inskränkningar. Länkad data är en metod för att med hjälp av webbstandarder göra det möjligt att följa kopplingar mellan informationsobjekt över flera källor.

Fredrik Paulsson och hans kollegor arbetar sedan några år tillbaka med projektet WILD, där man tar fram en öppen molntjänst för att visa nyttan med öppna länkade data. Den här tjänsten gör det möjligt att automatiskt koppla lärresurser och andra digitala tjänster till styrdokumenten. Det innebär bland annat att det blir enklare för lärare att se vilka lärresurser som svarar mot ett visst avsnitt i läroplanen.

- Utbildningskatalogernas information om utbildningar är ett exempel på innehåll som skulle vara bra att ha i form av öppna data, menade Fredrik Paulsson. Det skulle göra det möjligt att skapa en rad olika nyttiga tjänster. Verktyg som används för att jobba med individuella utvecklingsplaner skulle till exempel vara bra att kunna koppla till styrdokumenten. Världen kan göras mycket enklare med öppen länkad data – och vi har knappt börjat!

I april 2011 startade UNESCO Institute for Information Technologies in Education (IITE), som är baserat i Moskva, ett nytt världsomspännande forskningsprojekt: ICT in Primary Education. Under tre år undersöker nio forskare från lika många länder hur användningen av it i undervisningen kan utveckla och förändra undervisning och lärprocesser under de tidiga skolåren.

Forskarlaget leds av Ivan Kalaš, informatikprofessor vid Comeniusuniversitetet i Bratislava. Övriga forskare i laget är Diana Laurillard från Strobritannien, Cher Ping Lim från Hong Kong, Sarietjie Musgrave från Sydafrika, Alexei Semenov från Ryssland Márta Turcsányi-Szabó från Ungern, Haif Bannayan från Jordanien, Leslie Conery från USA och Ernesto Laval från Chile.

Utgångspunkten är att den digitala utvecklingen formar världen och tillvaron och att skolans undervisning måste kunna ge alla elever den hjälp och det stöd de behöver för att hantera de nya förutsättningarna. Vardag och umgänge, media och opinionsbildning, arbetsmarknad, arbetsliv och kunskapskrav förändras i grunden, och det måste skolan kunna möta på konstruktiva sätt för att fylla sin funktion i samhället. Det förutsätter att beslutsfattare, skolledare och pedagoger känner till och drar nytta av de senaste forskningsrönen och att världens skolor kan lära av varandras erfarenheter – såväl positiva som negativa,

Projektet bygger vidare på Ivan Kalaš forskningsgenomgång Recognizing the Potential of ICT in Early Childhood Education, som publicerades av IITE 2010, och som presenterades på World Conference on Early Childhood Care and Education i Moskva samma år. Aktuell forskning och erfarenhet visar att it kan användas med gott resultat i förskolan för att utveckla barnens kunskaper och förmågor på undersökande och lekfulla sätt. Det finns även goda förutsättningar för detta under de tidiga skolåren. Detta beror bland annat på att barnen då har en klasslärare som undervisar i alla ämnen, och som kan integrera it och nya arbetssätt tvärsöver ämnesgränserna.

I november förra året kom den första rapporten från projektet: ICT in Primary Education: Exploring the Origins, Settings and Initiatives. Här ger forskarlaget tillsammans en beskrivning av bakgrunden till it i skolan och till projektet, går igenom aktuell forskning, presenterar några intressanta skolexempel från olika socioekonomiska och kulturella miljöer och resonerar kring olika pågående nationella satsningar och internationella initiativ.

Under projektet kommer de nio att följa hur it används i den dagliga undervisningen i ett fyrtiotal nytänkande skolor och i olika initiativ över hela världen. De närmast följande rapporterna kommer att beskriva och analysera hur det ser ut i verkligheten och titta närmare på vilka faktorer som är avgörande för att satsningarna ska nå fram till sina mål.

Forskarna är särskilt intresserade av att undersöka hur övergången från den traditionella undervisningen och dess kunskapsmål till en mer undersökande, problematiserande undervisning, där lärarna tillsammans utforskar teknikens pedagogiska möjligheter, kan gå till. Vilka möjligheter och vilka problem uppstår när it används i undervisningen? Hur förändras lärares och elevers roller och arbetssätt? Vilken betydelse har politiska riktlinjer och skolledarskap för utvecklingsarbetet? Hur påverkar den fysiska och tekniska infrastrukturen? Vilken roll spelar läroplaner och bedömning? Vilken inverkan har lärarutbildning och kompetensutveckling?

I den avslutande rapporten kommer forskarna att ge rekommendationer kring hur it bäst används i undervisningen under de tidiga skolåren samt föreslå åtgärder som underlättar och stöder pedagogisk utveckling.

I höstas nämnde jag kort att EU-kommissionen förbereder ett nytt initiativ för att utveckla utbildning och undervisning – Opening Up Education Through Technologies. Det här initiativet är i likhet med Digital agenda för Europa en del av tillväxtstrategin Europa 2020. Syftet är att stärka unionens ekonomiska konkurrenskraft genom att anpassa skolan till de digitala förändringsprocesser som präglar hela samhället. Målet är att EU ska ska kunna spela en ledande roll i det fortsatta globala utvecklingsarbetet.

Fokus ligger på öppna lärresurser, kollaborativt lärande, kollegialt nätverkande och öppna lärmiljöer som kan knyta samman skolans undervisning med det informella lärandet och resten av samhället. Från 13 augusti till 13 november förra året kunde alla intresserade bidra till det fortsatta arbetet med sina idéer och synpunkter.

9-11 december samlades ministrar och politiska tjänstemän från hela EU, samt associerade medlemmar i Schengenområdet, på en konferens i Oslo. Tillsammans med forskare och opinionsbildare diskuterades de möjligheter och utmaningar som medlemsländerna och unionen står inför inom utbildningsområdet. Bakgrund, program, diskussionspapper och presentationer finns på konferensens webbplats, liksom videoinspelningar av keynote-föreläsningarna.

Om arbetet går enligt planerna, presenteras initiativet kring halvårsskiftet.

Även här i Sverige är det en del på gång. I juni förra året tillsattes Digitaliseringskommissionen, ledd av KTH-professorn Jan Gulliksen, för att följa upp och analysera regeringens digitala agenda och dess it-politiska mål. Skolan ingår i den digitala agendan, och den lyfts fram som ett viktigt område i Digitaliseringskomissionens handlingsplan, som presenterades strax före jul.

I lördags publicerades en debattartikel av Jan Gulliksen, där han pekade på det problematiska i att Internet i den offentliga debatten ofta lyfts fram som ett riskområde för barn. Aktuell forskning från projektet Teenagers and Technology vid Oxforduniversitetet och den senaste rapporten från EU Kids Online visar att barn och ungdomar som inte lär sig att använda Internet och de nya mediernas möjligheter halkar efter socialt och kunskapsmässigt. Här finns det också en viktig socioekonomisk aspekt: det är i regel barn till internetovana föräldrar, vanligen från lägre socialgrupper, som riskerar att komma på efterkälken.

Digitaliseringskommissionen kommer snart att tillsätta Lilla kommissionen, en expertgrupp med barn och ungdomar, från lågstadiet till gymnasiet, som ska bidra med sina erfarenheter, tankar och idéer. Förhoppningen är både att få hjälp med skolrelaterade frågor och att få andra perspektiv på hur digitalisering påverkar samhälle och vardagsliv.

Connected Minds, den avslutande rapporten i OECDs projekt New Millennium Learners, som jag skrev om i somras, lyfter fram behovet av att förstå hur den digitala utvecklingen ändrar förutsättningarna för utbildning och lärande. Detta kräver andra perspektiv på kunskap, undervisning och lärande än de traditionella, men det är samtidigt viktigt att inte fastna i utopiska föreställningar om vad utvecklingen innebär.

Rapporten konstaterar att beslutsfattare och skoldebattörer behöver lyssna på vad forskningen säger och börja diskutera de villkor för skolan som gäller i ”det uppkopplade samhället”. Inte minst handlar det om att lyfta fram hur skolan och övriga samhället kan kopplas samman för att hjälpa alla elever att hantera dagens verklighet.

Detta är även något som lyfts fram i forskningsagendan för det tvärvetenskapliga amerikanska projektet Connected Learning Research Network, som presenterades förra veckan. Här tar man utgångspunkt i behovet av att hjälpa alla barn och ungdomar att utnyttja nätet och att hitta nätverk och rum för sitt lärande.

Med teknikens och hela samhällets hjälp är det möjligt att skapa en effektiv och engagerande undervisning som kan lära alla det som de behöver kunna för att klara sig i dagens samhälle. Men för att det ska bli möjligt, räcker det inte att utgå ifrån vad läroplaner och andra styrdokument säger om vad eleverna ska lära sig, menar forskarna.

I agendan betonas att det är nödvändigt att ta fasta på de ungas intressen, engagemang och upplevelser, och att hjälpa dem förena det informella lärandet på fritiden med det formella lärandet och dess krav och möjligheter. Här spelar digitala medier, samverkan med andra och stöd i form av mentorskap en avgörande roll.

Budskapet är att det handlar om att se hela samhället som en lärandeekologi och att främja ett skapande lärande som kan göra alla till aktiva deltagare i den pågående samhällsutvecklingen.

Här finns det mycket att återkomma till – såväl när det gäller det kommande EU-initiativet, det fortsatta arbetet i Digitaliseringskommissionen och utvecklingen inom Connected Learning Research Network och andra forskningsprojekt.

För två veckor sedan publicerade Nesta, en quango som arbetar för innovation och näringslivsutveckling, rapporten Decoding Learning: The Proof, Promise and Potential of Digital Education. Rapporten är skriven av forskare vid London Knowledge Lab och Learning Sciences Research Institute vid University of Nottingham.

Detta uppmärksammades en del i brittiska medier, bland annat av BBC och The Telegraph, eftersom Nesta, när rapporten presenterades, slog fast att brittiska skolor använder hundratals miljoner pund varje år till inköp av hårdvara, men att de allra flesta inte drar nytta av tekniken på ett bra sätt i undervisningen. Det är ingen större mening att investera i dyr teknik om man ändå fortsätter arbeta på samma sätt som tidigare, menade Nestas vd Geoff Mulgan.

Syftet med rapporten är att visa hur skolorna kan göra för att verkligen börja utnyttja de möjligheter som tekniken ger. Forskarna ger exempel på arbetssätt som fungerar idag och förklarar vad det beror på. De redovisar också hur skolan, lärarna och eleverna behöver tänka om, och de pekar på hur tekniken skulle behöva utvecklas för att ge ett bättre stöd åt lärandet.

Bland annat handlar det om att flytta fokus från tekniken till lärandet och den lärande, och att ta ta reda på hur och i vilka sammanhang de digitala möjligheterna kommer bäst till nytta. Det är inte tillräckligt med entusiasm, utan det krävs även evidens. En annan nyckelpunkt rör lärarnas kompetensutveckling. De måste få hjälp och stöd för att integrera tekniken i den pedagogiska praktiken. En bättre sammankoppling mellan skolan, hemmet och resten av samhället är också avgörande. Den tekniska utvecklingen innebär att lärandet inte är begränsat till att ske inom skolans vägar – och det måste skolan ta fasta på.

Rapporten bygger på en genomgång av ett tusental akademiska artiklar och mängder av annat material från hela världen som beskriver och analyserar hur it används i undervisningen. Ur denna mångfald har man sedan valt ut 210 konkreta exempel på hur tekniken kan bidra till att förnya undervisningen och utveckla elevernas lärande. Dessa exempel har antingen drivits av forskare eller av lärare.

De sex forskare som skrev rapporten hade en expertgrupp bestående av lärare, forskare, näringslivsrepresentanter och beslutsfattare till sin hjälp.

Exemplen har ordnats i åtta olika teman eller förhållningssätt till lärande som har stöd av forskning och beprövad erfarenhet.

1. Lära av en expert. Alla teorier om lärande bygger på att den som lär sig får hjälp och vägledning av någon som kan mer. Idag är det enklare än någonsin att hitta texter, filmer och animationer där sakkunniga visar, förklarar och berättar. Detta har länge varit det vanligaste sättet att använda Internet i skolan, och i princip är det samma sak som den traditionella katederundervisningen. Det handlar om att förmedla kunskap. Men är det en teknikanvändning som leder till bättre arbetssätt som utvecklar elevernas lärande? Eller krävs det interaktiv dialog för att den lärande verkligen ska förstå?

I rapporten nämns Khan Academy som ett exempel på en tjänst som helt bygger på traditionella förhållningssätt till undervisning och lärande. Detsamma gäller om läraren använder en interaktiv whiteboard utan att uppmuntra till samtal och dialog, utan bara visar och förmedlar.

Den avgiftsbelagda tjänsten Maths Doctor är istället baserad på att användaren interagerar med en duktig matematiklärare över Skype eller liknande. De båda för ett kontinuerligt samtal, blandat med att läraren, visar och förklarar. Eleven får all den hjälp som behövs för att lösa och förstå de matematiska problemen. Samtalet spelas in, så att eleven kan se om dialogen och förklaringarna när det behövs.

Solar Stormwatch, som utvecklats av Greenwichobservatoriet, är ett annat exempel. Här kan eleverna bidra till forskningen genom att hjälpa till med att identifera solstormar. Men de kan också dra nytta av all den information som finns på sajten och interagera med forskarna, som hjälper dem att tolka och förstå.

2. Lära tillsammans med andra. En stor del av vårt lärande sker tillsammans med andra, och här kan tekniken vara till stor hjälp. Rapporten nämner fyra sociala dimensioner som it kan ge stöd åt:

• Samarbete och gemensam förståelse
• Nätverkande
• Deltagande
• Det som skapas kan delas med andra

Inom forskarvärlden ägnas en del tid och kraft åt att utveckla åt att utveckla whiteboard-baserade lösningar som kan användas för att främja och ge stöd åt samarbete och gemensamt lärande. NiCE Disusssion Room, Number Net och Group Scribbles är tre exempel på detta. Bland de lärarledda exemplen är det vanligt att man mest ägnar sig åt de tre andra dimensionerna. I regel använder man vanliga tjänster på Internet, som inte tagits fram för att användas i undervisning, som Ning eller Googles olika samarbetsinriktade tjänster.

Rapporten pekar på att det sker mycket inom forskningen som pekar på nya, spännande möjligheter för det gemensamma lärandet. Det är därför viktigt att forskningserfarenheterna får en bättre spridning ut till skolorna och att lärarna får hjälp med att tänka och att arbeta på nya sätt.

3. Lära genom att skapa. Den tekniska utvecklingen ger helt andra förutsättningar än tidigare att ge nytt liv åt Seymour Papert och hans tankar om hur elever tillsammans bygger upp sitt lärande genom ett aktivt skapande som kan delas med andra.

Det visuella programmeringsspråket Scratch, utvecklat av forskargruppen Lifelong Kindergarten på MIT, som jag tidigare skrivit om, är ett exempel. Med hjälp av Scratch blir det det enklare för barn att lära genom att undersöka, skapa, dela med sig, reflektera och att bygga vidare på det som andra har tagit fram – och de kan även själva dela med sig av sina skapelser.

Byggsatser som Arduino och Hummingbird Robotics Kit är andra exempel på hur elever kan lära genom att skapa och att dela med sig.

Än så länge finns det inte mycket stöd för att den här sortens lärande verkligen ger bra resultat, men i rapporten ses det ändå som ett lovande område som är väl värt att  undersöka vidare. Det stöd som finns pekar på betydelsen av att läraren finns med som ett aktivt stöd genom skapandeprocessen – och detta är något som inte får glömmas bort.

4. Lära genom att undersöka. Den tekniska utvecklingen ger bättre möjligheter än någonsin för den här typen av självständigt lärande. Numera går det att hitta information om det mesta och det finns helt andra möjligheter än tidigare att simulera, visualisera och experimentera. Inom forskningen finns det exempel från alla ämnen och på alla nivåer.

Rapporten nämner tre exempel från forskningen. Det ena exemplet är Opinion Space, en webbaserad tjänst skapad på Berkeleyuniversitetet, som automatiskt skapar visualiseringar av trender och mönster i en pågående diskussion, och som även lyfter fram nyckelargument, olika ståndpunkter och idéer. Weblines, en tjänst från Stanford som utvecklar förmågan att söka på nätet genom att visa hur andra söker, är ett annat exempel. Här är det inte meningen att man ska göra likadant, utan att man ska få tankar och idéer som kan föra det egna undersökandet på nya spår. Det tredje exemplet kommer från Western Ontario University i Kanada, där forskare visade hur interaktiva visualiseringar kan hjälpa elever att undersöka, förstå och lösa komplicerade matematiska problem.

Sugata Mitras experiment Hole-in-the-Wall, där han lät barn i den indiska slummen utforska och lära sig använda en dator på egen hand, är ytterligare ett bra exempel på undersökande lärande. Det visar på de stora möjligheter som teknikutvecklingen ger för det undersökande lärandet – bara de lärande får den tid och de resurser som krävs.

5. Forskande och problembaserade arbetssätt. Det här är en strukturerad variant av det undersökande lärandet som går ut på att lösa ett givet problem. Rapporten nämner att flera av de lärarledda projekten visade på stora möjligheter för den här sortens arbetssätt.

Portalen I am Creative, som tagits fram av företag inom kommunikationsbranschen i Storbritannien, är ett exempel. Det som uppfattades som särskilt bra var att eleverna fick arbeta med verkliga problem, som att till exempel göra reklam, och att resultatet bedömdes av experter inom området. Här handlar det inte främst om att förändra lärprocesserna, utan om att anpassa arbetet till branschens krav och behov. Men just sättet att arbeta med verkliga problem och att knyta samman skolan med verkligheten utanför skolan ses i rapporten som ett spår väl värt att utveckla vidare.

Det webbaserade datorspelet iCivics, som jag skrev om förra året, är ett annat exempel som rapporten nämner. Här kan amerikanska elever utveckla sin förståelse av hur politiken och rättssystemet fungerar, så att de kan fungera som aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle.

6. Lärande genom tillämpning. Detta är ett väl beprövat arbetssätt som ger eleverna möjlighet att utveckla och att använda sina kunskaper i olika konkreta sammanhang. Men det handlar inte bara om tillämpning, utan om att motivera och att utmana eleverna. Här pekar rapporten på spelbaserat lärande som en möjlig väg.

Det finns gott om kommersiella produkter och tjänster inom det här området, exempelvis BuzzMath, som låter barn utveckla matematiska förståelse och räkneförmåga genom interaktiva spel som både ger hjälp och återkoppling. I rapporten betonas att spelen inte bara ska göra tråkiga aktiviteter roligare, utan verkligen utveckla lärandet. Här finns det goda möjligheter att komma vidare.

7. Lärande genom formativ bedömning. Genom att tydliggöra målen, visa var eleven befinner sig och hjälpa eleven att komma vidare, hjälper den formativa bedömningen eleven att utveckla sitt lärande. I rapporten påpekas att det ännu inte finns många bra exempel på hur teknikutvecklingen kan bidra här, men att det sannolikt finns utmärkta förutsättningar att skapa intressanta och väl fungerande lösningar.

I rapporten nämns lärarledda exempel där man kombinerar fria webbtjänster som Audacity, Jing och SurveyMonkey för att ge sina elever en multimodal formativ bedömning. Kommersiella lösningar som ClassDojo tas också upp.

Rapporten betonar att det finns mycket göra för forskare inom det här området. Här kan det ske en intressant utveckling framöver.

8. Lärande i varierande kontexter och sammanhang. Lärandet utvecklas och fördjupas om man får lära och tillämpa sina kunskaper på olika platser, med olika medel och i varierande rum och sammanhang. Här kan den mobila utvecklingen och utbredningen av aktiviteter som lifelogging, där man med hjälp av små, bärbara kameror med inbyggd gps och andra hjälpmedel automatiskt dokumenterar sina aktiviteter. Ett aktuellt exempel, som inte nämns i rapporten, är den svenska produkten Memoto, som släpps i februari 2013.

Locomatrix, som gör det enkelt att utveckla gps-spel för smartphones, och Harvardprojektet ecoMOBILE, som gör det möjligt att kombinera virtuella och verkliga ekosyystem i undervisningen, är två exempel som nämns i rapporten.

Rapporten visar att det finns mängder av möjligheter att utnyttja it på både bättre och mer engagerande sätt i undervisningen. Men vad krävs för att det ska bli verklighet? Rapportens slutsats är att det måste till ett bättre samarbete och ett mer utvecklat kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan it-branschen, forskarvärlden och skolan. Detta kommer Nesta nu att ta tag i.