Peter Becker, Stiftelsen DIU, inledde det hela med ett kort anförande. Han konstaterade att den nya skollagen slår fast att skolans verksamhet ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. I det sammanhanget knöt han an till Ingrid Carlgren, professor i pedagogik på Stockholms universitet, som brukar lyfta fram att det finns två skilda traditioner inom pedagogisk forskning: en teoretisk och en praktikbaserad. Hon menar att den praktikbaserade traditionen inom pedagogiken kan jämföras med den kliniska forskningen inom medicinen. Det handlar om att undersöka vad som fungerar i praktiken och att samla erfarenheterna till systematisk kunskap om metoder och arbetssätt.

Hittills har det inte funnits några etablerade former i den svenska skolan för att systematiskt reflektera kring och att tillämpa beprövad erfarenhet, påpekade Peter Becker. Kanske är detta på väg att ändras nu. I början av januari startade Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping forskarskolan Learning Study tillsammans med Göteborgs och Stockholms universitet, och Ingrid Carlgren är en av dem som leder verksamheten. Flera kommuner har också börjat samverka med pedagogikforskare för att kunna analysera, utvärdera och vidareutveckla sina it-satsningar i skolan.

Bodil Båvner, handläggare på avdelningen för lärande och arbetsmarknad på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), menade att skolforskningen är en avgörande del av det arbete som pågår för att förbättra måluppfyllelsen i skolan. En viktig del av detta är att undersöka vad som är invanda föreställningar och att ta reda på vad som faktiskt fungerar.

I slutet av förra året presenterade SKL tillsammans med Friskolornas riksförbund, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Sveriges Skolledarförbund och Svenskt Näringsliv en programförklaring för att stärka kopplingen mellan skolan och skolforskningen. Det är dock viktigt att komma ihåg att forskningen inte är något magiskt piller, utan att det gäller att ta utgångspunkt i den egna verksamheten och dess specifika förutsättningar. Dessutom är det lika viktigt att titta på det som andra har visat ökar måluppfyllelsen och att dokumentera det som man själv gör för att andra ska kunna dra nytta av det i sina verksamheter.

Lars Walter, grundskolechef, Sandvikens kommun, och Gun-Marie Wetso, pedagogikforskare på Högskolan Dalarna berättade om hur de tillsammans försöker ta ett helhetsgrepp över skolutvecklingsarbetet. Sandvikens kommun har startat en implementeringsorganisation för att hantera kommande reformer och utvecklingsprojekt. Den forskning som bedrivs av Högskolan Dalarna är praktiknära och syftar till att utveckla den dagliga verksamheten i Sandvikens skolor.

Det handlar både om att öka måluppfyllelsen och att lägga upp en strategi för att verkligen skapa en skola för alla. I enlighet med styrdokumenten vill man skapa en skola som möter de viktiga samhällsfrågor som omger oss och se till att undervisningen ligger nära eleverna. Undervisningen ska anpassas till elevernas varierande förutsättningar, och man ska sträva efter att individualisera och inkludera i varje undervisningssituation.

Frida Gustafsson Wennö, chef för Vittraskolornas forskning och utveckling, och Malin Ek, lärare och forskarassistent på Vittra Vallentuna, berättade om hur Vittraskolorna arbetar med att utveckla en modell för ”barfotaforskning” bland lärarna. Tillsammans med Tomas Kroksmark, pedagogikprofessor på Högskolan Jönköping, arbetar man med en pilotsatsning för att undersöka vad som händer när datorn blir en naturlig del av den dagliga undervisningen. Det handlar både om att skapa en ökad medvetenhet om vilka arbetssätt som faktiskt fungerar och att lägga en vetenskaplig grund för verksamheten.

Hur kan datorn vara ett stöd för arbetet i skolan? Hur kan datorn användas i de olika ämnena? Hur kan lärarna utveckla lämplig digital kompetens? Lärarna undersöker detta i sin dagliga verksamhet, resonerar med varandra och reflekterar kring utmaningar och möjligheter på egen hand och tillsammans med Tomas Kroksmark och hans kollegor.

Det är uppenbart att skoldagen har fått en tydligare struktur än tidigare. Det är betydligt enklare än tidigare för lärare och elever att hålla reda på lektionsplanering, scheman, och så vidare. Lärarna lyfter fram att den kommunikation som krävs med elever och föräldrar och andra kollegor i arbetslaget har underlättats betydligt av datorn. Eleverna vet å sin sida alltid vad som förväntas av dem. Läraren arbetar mest med handledning och eleverna blir mer självständiga i sitt lärande. Tomas Kroksmark sammanfattar sina reflektioner och analyser så här långt i artikeln Lärandets stretchadhet. Lärandets digitala mysterium i en-till-en-miljöer i skolan, som publicerades i Didaktisk Tidskrift förra året.

Nu är Vittraskolorna på väg att ta fram en gemensam policy för den pedagogiska it-användningen som kan föra utvecklingen vidare inom hela koncernen.

Åke Grönlund, professor i informatik vid Högskolan i Örebro och Helena Ekwall, projektledare i Nacka kommun och samordnare av projektet, gav en inblick i Unos uno, som jag tidigare skrivit om på Omvärldsbloggen och i en artikel för Skolverket.

Åke Grönlund menade att den kommunala forskningen kring lärande och skolutveckling fortfarande är ett område i sin linda. Både som förälder och som forskare ser han dock fram emot att undervisningen i skolan kan bli mer evidensbaserad framöver. Det är ett tydligt problem i skolan att innovationer sprids väldigt långsamt – om de överhuvudtaget sprids. Ett systematisk spridande av fungerande arbetssätt och metoder skulle därför kunna innebära en rejäl förbättring av skolan, påpekade han.

Helena Ekvall berättade att det finns stora skillnader mellan de kommuner som deltar i Unos uno. Några har haft satsningar på varsin dator i flera år, medan andra precis har kommit igång. Aktionsforskning är en viktig del av projeket. Tanken är inte att forskarna ska undersöka utvecklingen ”uppifrån”, utan lärarna ska också vara engagerade och verksamma i det konkreta arbetet. Än så länge är man bara i början av projektet, och de preliminära resultaten finns sammanfattade i Unos unos årsrapport för 2011.

Den amerikanska forskaren Maria Langworthy, som deltog via Skype, gav en presentation av projektet ”Innovative Teaching and Learning: Moving from Theory to Action”. Projektet drivs av det internationella forskningsprogrammet ITL Research, som sponsras av Microsoft. Syftet är att undersöka vilka systemfaktorer i skolan som stödjer skolans undervisning och att uppmuntra lärare att tillsammans reflektera kring sina arbetssätt och undervisningsmetoder. Ett viktigt resultat är att nivån av samarbete mellan lärare på en skola är en avgörande faktor för att få fart på utvecklingen.

Målet med det här projektet är, kort sagt, att försöka se till att allt prat om 21st century skills och digital kompetens kan bli verklighet. En del av detta är satsningen Partners in Learning School Research, en samling webbaserade verktyg som låter lärare och skolledare mäta utvecklingen på sin egen skola samtidigt som de får konkreta förslag på förändringar. ITL LEAP21, ett ramverk för samverkan mellan lärare som överbryggar teori och praktik är en annan del.

Dialogseminariet avslutades med ett sammanfattande samtal mellan Berner Lindström, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet och Birgitta Henecke, vetenskaplig ledare på Kommunförbundet Skåne, under ledning av Jan Hylén.

När vi talar om forskning och forskningsresultat är det viktigt att komma ihåg att det inte rör sig om produkter som kan användas direkt, påpekade Berner Lindström. En viktigt uppgift är därför att hitta en arena där lärare och forskare kan samarbeta kring teori och praktik.

Berner Lindström tillade att det talas också mycket om olika ”framtidskompetenser” i dokument och högtidliga sammanhang. Men hur många av dem synliggörs egentligen i kunskapsvärdring och i betygsättning? Om inte eleverna får systematisk träning i problemlösning, kritiskt tänkande, samarbete, och så vidare, kommer de inte att klara sig särskilt väl i morgondagens samhälle. Därför är det viktigt att utveckla metoder för att integrera träning och utveckling av dem i skolans undervisning. Här kan den praktikbaserade forskningen kanske spela en avgörande roll.

Birgitta Henecke menade att det behövs fler goda exempel på hur man rent praktiskt kan utveckla undervisningen i skolan. Det krävs helt enkelt mer proaktiv, lösningsbaserad forskning och inte bara den reaktiva, som pekar på brister och problem. Tidsaspekten är också en faktor som är viktig när man talar om forskning, tillade hon. Det räcker inte att forskarna rapporterar efter tre år, utan det krävs kontinuerlig återkoppling så att kommunerna kan dra nytta av den pågående forskningen i sitt konkreta arbete.

Avslutningsvis konstaterade Berner Lindström att skolan och lärarna arbetar mot ett ständigt rörligt mål. Vi lever i en föränderlig värld, och det måste vi helt enkelt acceptera och lära oss att hantera. Därför borde det diskuteras mer om vilka krav som måste ställas på lärares kompetenser. Det är en nödvändig faktor för att kunna möta samhällets förutsättningar och krav.

Vi måste komma ihåg att forskning är ett jobb, undervisning ett annat – och det gäller att försöka hitta samarbetsytor med utgångspunkt i den insikten, underströk Berner Lindström. Men här är finansiering ett stort problem, och kontrasterna är stora om vi jämför med villkoren för den kliniska forskningen inom medicinens område.

De stora anslag som forskarna i klinisk medicin har till sitt förfogande skulle även behövas i skolan. Men de summorna är förstås omöjliga att få fram på den lokala kommunala nivån. Hur kan vi hitta sätt att lösa det problemet, undrade Berner Lindström.

Det är hög tid att det mobila lärandet ges större uppmärksamhet, påpekade Steven Vosloo nyligen i ett inlägg på Educational Technology Debate som presenterade satsningen. Enligt aktuell statistik från ITU finns det nästan sex miljarder mobilabonnemang i världen, och den globala täckningen är numera 87%, varav 79% i utvecklingsländerna. Antalet mobila bredbandsabonnemang är numera dubbelt så många som de fasta, och mängden har ökat med 45% om året de senaste fyra åren. Här finns det gott om pedagogiska möjligheter som kräver närmare analys och diskussion, menade Steven Vosloo, som är programspecialist för mobilt lärande på UNESCO.

De fyra första veckorna presenteras skrifter som tar upp vad som händer i olika delar av världen. Förra veckan inledde UNESCO med Nord- och Latinamerika.  Den här veckan var det dags för Europa, nästa vecka blir det Asien och slutligen kommer Afrika och Mellanöstern. Sista veckan kommer två skrifter som sammanställer och analyserar erfarenheter och analyser från hela världen om vad den pågående utvecklingen innebär för nationella it-policies och för kompetensutvecklingen. Det kommer även att komma fler skrifter i serien senare.

Ambitionen är inte att skrifterna ska ge en heltäckande bild av vad som är på gång i de olika regionerna och i världen, utan att de gör en skanning och lyfter fram tänkvärda exempel. UNESCO ansluter sig till en öppen definition av mobilt lärande, där allt ifrån mobiltelefoner, läs- och surfplattor och spelkonsoler kan användas. I skrifterna fokuserar man dock på mobiltelefoner, eftersom de för närvarande är den mest använda typen av enhet i det här sammanhanget.

De allra flesta it-policies för skolan togs fram före ”den mobila explosionen”, och de få som överhuvudtaget nämner mobiler talar om dem i all hast eller förespråkar förbud. UNESCO kommer därför att ta fram riktlinjer som beslutsfattare kan ha nytta av när de ska ta fram nya policies.

I Turning on Mobile Learning in Latin America konstateras att flera länder just nu genomför omfattande 1-1-satsningar med laptops, bland annat Argentina, Peru och Venezuela. Därför kommer det sannolikt inte att genomföras några större initiativ under den närmaste framtiden. Det är dock högst troligt att det mobila lärandet kommer att bli en kompletterande del av den pedagogiska it-strategin i de olika länder, och det kräver förstås både forskning och förberedelser.

Det påpekas att det mobila lärandet kan få stor betydelse framöver för att utveckla läsförmåga och grundläggande kunskaper hos utsatta grupper. Men för att utvecklingen ska kunna ta fart, är det nödvändigt att regeringar och myndigheter i de berörda länderna blir bättre på att samla, analysera och sprida information om de satsningar som görs. Annars kan det bli svårt att generera tillräckligt intresse och stöd för det mobila lärandets möjligheter bland föräldrar, lärare och beslutsfattare.

När det gäller möjligheterna för lärares kompetensutveckling konstaterar Mobile Learning for Teachers in Latin America att det behövs mer forskning och fler försök för att kunna säga hur teknikutvecklingen kan komma till nytta.

Tre stora projekt i Argentina, Chile och Colombia står i fokus för analysen, och i samtliga fall har deltagarna stött på svårigheter som måste lösas för att undervisning och lärande verkligen ska fungera. Det handlar till exempel om stödsystem som hjälper lärarna att tillämpa nya undervisningsmetoder på ett bra sätt. Dessutom är det viktigt att lärarna får det stöd som krävs för att de ska kunna följa upp och ge formativ bedömning på de problembaserade uppgifter som de ger eleverna. Kostnaderna för mobiler och annan teknik måste förstås också kunna hanteras i ett mer långsiktigt perspektiv.

Enligt Turning on Mobile Learning in North America finns det gott om exempel i Kanada och USA som visar att det mobila lärandet kan komma till god nytta i utvecklingen av undervisning och lärande. De skolor och skoldistrikt som genomfört projekt har i regel varit duktiga på att dokumentera sitt arbete, så det är lätt att få en överblick av såväl hinder som möjligheter.

Den snabba teknikutvecklingen skapar ständigt nya vägar och det är enkelt att anpassaden dynamiska  tekniken efter de tankar, idéer och syften som man har. Intresset för mobilt lärande ökar, och skolorna har gott stöd på såväl lokal som regional och nationell nivå. Det påpekas dock att likvärdigheten måste tas i beaktande, särskilt om det handlar om att eleverna ska ta med sig sina egna mobiler till skolan. Ledarskapet på skolan är också en faktor som både kan vara störande och främjande.

I Nordamerika har i princip alla tillgång till mobiler, så det finns goda möjligheter att utnyttja tekniken i pedagogiken. Än så länge har den dock inte kommit till någon större användning när det gäller lärares kompetensutveckling, påpekar Mobile Learning for Teachers in North America. Här krävs det både mer tillämpning och mer forskning för att ta reda på vad verkligen som kan göras. Annars finns det risk för att man antingen underskattar eller överskattar det mobila lärandets potential.

Turning on Mobile Learning in Europe resonerar kring tre möjliga scenarier för det mobila lärandets fortsatta utveckling i Europa:

1. Myndigheter och beslutsfattare behandlar den mobila tekniken som ett störande element i skolan och förbjuder dem. Så är det i Frankrike och i flera andra länder.
2. Mobilerna kan ses som en aspekt av it i undervisningen och se mobilen som ytterligare ett digitalt verktyg. I Danmark och Nederländerna har man det perspektivet.
3. Det mobila lärandet ses som något mer än sammansättningen av ”mobil” och ”lärande”. Det rör sig om en revolutionär kraft som vänder upp och ner på det mesta som tas för givet idag när det gäller undervisning och lärande.

Vad som kommer att hända beror till stor del på vilken acceptans som det mobila lärandet möter i skolan. Det finns dock goda möjligheter att utnyttja tekniken på konstruktiva sätt – om bara intresset och viljan finns, påpekas det i Turning on Mobile Learning in Europe.

I Mobile Learning for Teachers in Europe konstaterar man att det är sällan som man enbart använder mobiler, utan att det ofta handlar om en kombination med annan it. Mobiler används när de behövs och när de kommer bäst till pass. Det visar de exempel som tas upp.

De faktorer som avgör den fortsatta utvecklingen i Europa är enligt Mobile Learning for Teachers in Europe ledarskap och pengar. Slutsatsen är således att det både krävs en förståelse för de nya förutsättningarna och ekonomiska möjligheter för att det ska kunna hända något. Hur det blir lär framtiden utvisa.

I onsdags var det den officiella starten för Parasoll, en mötesplats på webben för lärare, förskollärare och fritidspedagoger i Sollentuna kommun. Här publiceras artiklar och korta filmer som ger en bild av hur kollegorna arbetar och som kan ge inspiration i det egna arbetet. Webbplatsen kompletteras av en Facebook-sida där dialoger och erfarenhetsutbyte kan fortsätta. Det är alltså enkelt att bjuda in till arbetslagsmöte, att göra klassrumsbesök och att få igång ett samarbete.

Parasoll drivs på halvtid av de båda 1-7-lärarna Sara Penje och Annika Agélli Genlott. Resten av tiden är de skolutvecklare i matematik respektive svenska.

- Annika och jag fick idén till Parasoll när vi för ett par år sedan ägnade en del av arbetstiden åt att resa runt i kommunen och titta närmare på hur lärare undervisar, berättar Sara Penje. Vi såg många duktiga lärare som verkade i det tysta och som inte fick någon återkoppling på sitt arbete. Ingen hade någon större koll på vad som hände på andra skolor eller ens i klassrummet bredvid.

Tanken med Parasoll är att öppna upp de vattentäta skotten mellan skolorna och att skapa förutsättningar för ett samarbete som gynnar den gemensamma utvecklingen. Kommunpolitikerna är måna om att skolan ska hålla en hög kvalitet, och det förutsätter att alla samverkar och hjälps åt att utveckla verksamheten. Konkurrensen mellan skolorna är inte direkt någon positiv faktor i det här avseendet, menar Sara Penje och Annika Agélli Genlott. Istället är det viktigt att skapa en vi-känsla och att ge goda förutsättningar för en konstruktiv samverkan. Här kommer Parasoll in i bilden.

-   Vi vill att Parasoll ska fungera som en plattform som leder till fysiska möten och en vidare kontakt där man ”delar med sig på riktigt”, säger Annika Agélli Genlott. Det handlar alltså inte bara om lektionsplanering, utan vi vill vidga perspektiven och sätta fart på det pedagogiska tänkandet. Därför är det viktigt att det är högt i tak, så att man även vågar dela med sig av sina negativa erfarenheter. De som kan lära av sina misstag kommer snabbt framåt!

Ett annat viktigt syfte med Parasoll är att skapa förutsättningar för lärare i Sollentuna att utgå från en teoretisk grund och att koppla undervisningens moment till Lgr 11. Det handlar bland annat om att uppmuntra lärare att reflektera kring sitt pedagogiska arbete, att dela sina tankar med andra och att kommentera andra lärares arbete och reflektioner.

Under dagarna på SETT bildades ett nätverk för svenska kommuners pedagogsajter, som kanske kan bli ett första viktigt steg i ett mer samordnar nationellt kunskaps- och erfarenhetsutbyte. I skrivande stund ingår Parasoll, Pedagog Malmö, Pedagog Stockholm, Torghandel Göteborg, Kungsbacka Delar samt Utbildning och barnomsorg i Umeå kommun i samarbetet. En samlande Facebook-sida är på gång.

I Sollentuna arbetar man inte bara med datorer, utan i likhet med flera andra kommuner har man börjat experimentera med ipads och andra typer av surfplattor i undervisningen, bland annat i förskolan. Anna Lundholm-Ehn, Sofielundsskolans förskola och Erika Olsson, Igelkottens förskola, blev klara med sin förskollärarutbildning  i januari. I sitt gemensamma examensarbete,”Varför är din iphone så stor?”, tittar de närmare på hur ipads och andra ”lärplattor” kan användas i arbetet med treåringars lärande och kunskapsutveckling.

- Vi ville ta reda på hur barnen använder lärplatta och appar och vad det leder till, säger Anna Lundholm-Ehn. Därför följde vi dem som aktiva, medforskande pedagoger. Med andra ord försökte vi ta barnens perspektiv för att bättre förstå vad de gjorde och för att kunna ge pedagogiska punktinsatser när det behövdes. Vi spelade in våra undersökningar och analyserade dem efteråt.

Barnen arbetade två och två med plattorna, och det blev snabbt tydligt att samspel, kommunikation och samarbete stod i fokus. De hjälpte varandra och drog nytta av sina olika kunskaper och erfarenheter. En flicka som inte kunde lägga pussel, lärde sig göra det i en app med hjälp av en pojke med svenska som andraspråk. Han blev i sin tur bättre på att uttrycka sig på svenska.

Det som barnen lärt sig genom att leka och skapa i olika appar, tillämpade de sedan i den fysiska verkligheten och de tillämpade även de nyvunna färdigheterna på sin egen erfarenhetsvärld. De fortsatte att leka doktor, lägga träpussel och att rita och måla. En flicka som lärt sig att rita snögubbar i en app, ritade vid ett senare tillfälle hela sin familj som snögubbar med papper och penna.

- Vi genomförde intervjuer med ett antal förskollärare för att få veta hur de ser på den pedagogiska användningen av plattor och appar, säger Erika Olsson. Det fanns en utbredd rädsla för att barnen skulle vara bätttre på att använda tekniken och det fanns också en uttalad skepsis mot värdet och nyttan med detta. De allra flesta ville dock gärna veta mer och avvisade alltså inte helt de nya möjligheterna.

Nu arrangerar Anna Lundholm-Ehn och Erika Olsson workshops kring hur man kan tänka kring plattor och appar i förskolan för sina kollegor och andra intresserade förskollärare.

- Naturligtvis ökar intresset att prova när man väl har fått lite mer på fötterna, säger Anna Lundholm-Ehn. När man kan låna med sig en ipad hem och själv utforska vad de kan användas till, blir det lättare att prova nya grepp.

Ipads och andra plattor har slagit igenom på bara ett par år, och man kan fråga sig hur det kommer att se ut om exempelvis fem år. Både Anna Lundholm-Ehn och Erika Olsson betonar dock att det inte främst handlar om vilken teknik vi har, utan vad vi faktiskt gör med den. Det avgörande är hur vi tänker på tekniken, hur vi förhåller oss till den och vilka möjligheter som vi kan uppfatta.

- Det gäller att tänka i termer av undersökande istället för förmedling, säger Erika Olsson. Här är det särskilt viktigt att lyfta begreppet medforskande pedagog och att påminna om dess värde idag, nu när den digitala tekniken öppnar för andra sätt att undervisa och lära. Här behövs både intresse att lära mer och ett öppet sinne för nya, oväntade vägar!

I Ystads kommun bloggar alla klasser i förskola och 1-6 sedan 2009. Det innebär att man sammanlagt har mer än 220 bloggar, vilket med största sannolikhet är unikt bland svenska kommuner. I de allra flesta fall är hög aktivitet på bloggandet och en bra kvalitet på innehållet. Det finns inga regler eller riktlinjer som måste följas, utan varje lärare utformar själva sina bloggar.

- De här bloggarna används på nästa lika många sätt som det finns pedagoger, konstaterar Joachim Thornström, it-samordnare på utbildningsförvaltningen. En blogg kan till exempel användas för att synliggöra planeringen eller för att informera föräldrarna om vad man gör i skolan. Här kompletteras texten ofta med bildspel, filmer och andra typer av visuellt och multimedialt material. Allt fler kopplar också det man gör under dagarna till det som sägs i läroplanen.

Bloggarna skapas i ett kommunalt system som enbart är tillgängligt för personalen. För att även barnen ska få lära sig att blogga och att interagera med sina läsare, deltar några klasser i Webbstjärnan. I år deltog åtta klasser och tre är nominerade till prisutdelningen.

Ystads kommun deltog i Skolverkets matematiksatsning 2009 till 2011. Arbetet med formativ bedömning gavs en viktig roll, och varje lärare tilldelades en individuell coach som gav hjälp och stöd under utvecklingsarbetet. En hel tid tid ägnades också att vända på det traditionella lektionsupplägget. Eleverna fick lösa problemen på sina egna sätt i form av grupparbete och i slutet av lektionen presenterde alla sina lösningar. Därefter diskuterades de olika lösningar, fördelar och nackdelar belystes – och slutligen knöt läraren ihop säcken genom att visa och förklara. Det här sättet att arbeta har efterhand spridits vidare till andra ämnen.

I Ystad arbetar man också mycket med att skriva sig till läsning, bland annat inspirerade av Arne Trageton. Man kallar sitt arbetssätt för ASL 2.0, eftersom det inte längre enbart handlar om att skriva sig till läsning, utan också om att integrera olika digitala verktyg och tjänster.

Den ständigt uppdaterade länksamlingen Skolväskan, som är startsida på alla datorer i Ystads skolor, är också en viktig del i arbetet med att integrera de digitala möjligheterna i undervisningen. Här finns det enbart fria resurser som både är lätta att använda och nyttiga i skolarbetet.

Lärarna i Ystad driver själva utvecklingen på eget initiativ, med stöd av de kommunala beslutsfattarna. De som deltar i utvecklingsarbetet är alltså de lärare som verkligen är intresserade och alla är angelägna om att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Nu när kommunen satsar på en-till-en finns det således goda möjligheter att nå fram till ett omdefinierat lärande, menar Carolina Thornström, rektor på Löderups skola.

Ett viktigt mål är att behålla intresset och gnistan hos barnen och att försöka se till att skolans undervisning är så intresseväckande och utvecklande som möjligt. I matematiken har man lyckats vända den sjunkande intressekurvan och samma sak är på väg att ske i andra ämnen.

- Lärarna är den mest värdefulla resursen i skolan, understryker Carolina Thornström. Därför är det avgörande att verkligen lyssna på vad de har att säga och att se till att de får tillgång till det som de behöver för att kunna skapa en bra skola för eleverna. Om de kan känna stolthet och glädje i sitt yrke, finns det goda förutsättningar att gemensamt forma och vidareutveckla en modern och samtida skola.

Idag höll rektorn, Allan Kjær Andersen, en intressant föreläsning om Ørestad gymnasium och dess verksamhet på SETT i Kista.

Den pedagogiska visionen för Ørestad gymnasium går ut på att eleverna ska lära sig att samarbeta och kommunicera och att de ska utveckla de kunskaper som krävs för att kunna ta ställning i komplexa frågor. Det är avgörande att de kan se sig själva i sin kulturella kontext och att de reflekterar kring sin identitet och tillvaro.

Skolans profil handlar om medier, kommunikation och kultur – och en av grundstenarna är vikten av att samspela med världen utanför skolan. På danska talar man om ”viden i spil”. Eleverna ska lära sig och uttrycka sin kunskap under de villkor som gäller i resten av samhället, och de behöver konstruktiv återkoppling så att de kan komma vidare i sin utveckling på ett bra sätt.

På Ørestad gymnasium har man skapat lärmiljöer som både möjliggör och nödvändiggör olika undervisniningssätt och lärandeformer. Det finns miljöer där den enskilde kan studera för sig själv, det finns grupprum, traditionella klassrum och en samlingssal där alla lärare och elever kan delta samtidigt. Det digitala rummet, kommunikationsformerna på nätet, spelar rollen av ”det femte rummet”, en social miljö som alltid är närvarande och kan användas när det behövs. Det handlar både om samspelet mellan lärandet och det fysiska rummet, och samspelet mellan det fysiska och det digitala, virtuella rummet.

Allan Kjær Andersen betonade att man ända sedan början har arbetat för att förena den pedagogiska visionen med en kreativ it-användning. Syftet är att eleverna både ska utveckla digitala kompetenser och en digital bildning. Att kunna hitta, tolka och förstå relevant och trovärdig information är en viktig del av detta, liksom förmågan att kunna uttrycka sin förståelse och att kunna kommunicera med andra. Eleverna ska utveckla goda it-vanor, och kunna använda digitala medier på ett medvetet sätt i sin roll som medborgare i ett demokratiskt samhälle.

Från och med höstterminen kommer allt undervisningsmaterial på Ørestad gymnasium att vara helt digitalt. Just nu är man därför igång med att leta upp och att själv utveckla digitala lärresurser av olika slag som stöder den pedagogiska visionen. E-böcker och annat licensierat digitalt material är en viktig del av detta, liksom öppet och fritt material samt lärar- och elevproducerade resurser. När det gäller lärarproducerat material, har man börjat med matematik eftersom det var svårt att hitta något existerande som passar. I fysikundervisningen har elever med hjälp av sin lärare utvecklat en wiki som kan fungera som en god grund för undervisning och lärande framöver.

Ørestad gymnasium har arbetat med en-till-en ända från början, och lärare och elever använder både ipad och laptop. Google Apps används som plattform för lärande och kommunikation, och allt material ligger på skolans mediaserver. Det uttryckliga målet är att undervisningsmaterial och lärresurser ska vara multimediala och interaktiva. Här gäller det att tänka på att det både krävs material som fungerar för mer ytlig genomläsning, för djupare, reflekterad läsning och för informationssökning. Allt material ska vara oberoende av plattform så att det alltid kan nås och användas.

Lärarna är redan kompetenta pedagogiska it-användare, men det är viktigt att de är lika väl förtrogna med datorer som med plattor. Därför satsar man just nu på intern kompetensutveckling just för plattor. Tio lärare som har särskilt goda kunskaper inom området hjälper de andra att komma vidare.

Eleverna ska utveckla digitala kompetenser i alla ämnen, och under det första halvåret sker detta enligt en central plan. Här satsar man också på att eleverna ska hjälpa varandra att använda datorer och plattor som redskap i och för sitt lärande. Samarbete och kunskapsdelning blir allt viktigare i alla sammanhang i samhället och det är därför viktigt att alla lär sig detta på ett naturligt sätt i skolan.

Allan Kjær Andersen avslutade med att konstatera att den ursprungliga tanken var att undervisningen mest skulle bedrivas på distans över nätet och att den fysiska miljön inte var särskilt viktig. Man lärde sig dock snabbt att så inte var fallet. Bland annat ville eleverna kunna träffas och samverka med varandra och med lärarna.

Det digitala rummet är en komplettering av den fysiska miljön – inte en ersättning för den.

Just nu är Kungliga biblioteket (KB) i färd med att samla in uppgifter till Sveriges officiella skolbiblioteksstatistik. Hittills har knappt två tredjedelar av landets skolenheter svarat, och även om resultatet ska ses som högst preliminärt pekar det på stora brister. I ett pressmeddelande som släpptes strax före påsk , konstateras att var femte skolenhet helt saknar tillgång till skolbibliotek och att enbart en fjärdedel har ett skolbibliotek som är bemannat minst 20 timmar i veckan.

Statistiken ska vara klar att presentera i juni, men det finns alltså redan tecken på att många skolhuvudmän har svårt att uppfylla de krav som gäller.

I den digitala agenda som regeringen presenterade i oktober förra året, betonas att läroplanerna för grundskolan och gymnasiet säger att eleverna under sin skoltid ska utveckla den digitala kompetens som krävs för att leva och verka i dagens samhälle. Det innebär bland annat att det ska finnas moderna lärverktyg i skolan, och att alla elever efter grundskolan ska kunna använda modern teknik när de söker svar på sina frågor, när de kommunicerar, skapar och lär.

Den praktiska erfarenheten visar att skolbiblioteken ofta spelar en avgörande roll när digitala medier och kommunikationsformer integreras i undervisningen. I mina artiklar om de senaste årens utnämningar till Årets skolbibliotekarie och Årets skolbibliotek finns det tydliga exempel på detta.

Skoledare och pedagoger på Hagalidskolan i Staffanstorp betraktar skolbiblioteket som en naturlig del av skolans vardag, och man knyter undervisningen i informationssökning och källkritik till de olika ämnena. På Möllevångsskolan i Malmö är skolbibliotekarien den sammanhållande länken för det pedagogiska utvecklingsarbetet. Skolbiblioteket finns mitt i verksamheten och fungerar som en välkomnande mötesplats för inspiration, skapande och lärande.

På Norra Fäladens skolområde i Lund arbetar man sedan flera år aktivt och målmedvetet för att se till att skolbiblioteket är en integrerad del av skolans undervisning och verksamhet. Här är man också på det klara med att informationssökning, läsfrämjande åtgärder och lärande är tätt sammankopplade. Detsamma gäller på Pauli gymnasium i Malmö, där skolbibliotekarierna tagit fram en handlingsplan med tydliga mål kring informationskompetens, språkutveckling och kultur. Alla lärare och elever har tillgång til varsin dator och undervisningen är på väg att förändras i en mer problemorienterad och flexibel riktning.

Aktuell forskning lyfter också fram skolbibliotekets betydelse i undervisningen. Håkan Fleischer, doktorand vid Högskolan i Jönköping, som jag tidigare skrivit om här på bloggen, menar till exempel att skolbiblioteket och skolbibliotekarien är avgörande när skolor satsar på en-till-en. Det handlar både om att komplettera lärarna, utveckla elevernas informationshantering, väcka föräldrarnas engagemang och att visa värdet av sociala medier och personliga lärnätverk.

Ledande internationella forskare understryker också skolbibliotekets pedagogiska roll. Hit hör bland annat Carol Gordon och Ross Todd,  båda verksamma vid Rutgers University, som i sin forskning konstaterar att den pågående samhällsutvecklingen i hög grad kräver andra kunskaper och förmågor än tidigare och att skolbiblioteket därför får en annan roll och funktion.

Gordon och Todd visar att det inte längre är tillräckligt att kunna söka, bearbeta och hantera information för att klara sig i samhället. Det är minst lika viktigt att kunna ställa bra frågor, tänka kritiskt, utveckla egna ståndpunkter, argumentera för sin sak, kunna bemöta andras åsikter och hantera konflikter på ett konstruktivt sätt. Dessutom är det förstås väsentligt att kunna ge uttryck för sina tankar och idéer för att ge nya perspektiv och väcka nyfikenheten hos andra.

Skolbiblioteket har en avgörande roll för att se till att undervisningen hjälper eleverna att utveckla dessa intellektuella och sociala förmågor, menar Gordon och Todd.

Den amerikanske kulturantropologen Michael Wesch, som jag bloggade om förra sommaren, intresserar sig bland annat för vilka kunskaper och färdigheter som krävs för att fungera som medborgare i dag – och vilket ansvar skolan har i det avseendet. Den pågående teknik- och mediautvecklingen leder till att de samhällsstrukturer som vi tar för givna börjar förändras i grunden. Det är alltså avgörande att förstå vad som händer för att kunna påverka och för att kunna forma det nya samhälle som växer fram. Här har det allmänna utbildningssystemet en nyckelroll, menar Michael Wesch.

I början av veckan publicerade amerikanska THE Journal en artikel där flera amerikanska forskare resonerar kring hur undervisningen ska se ut för att elever och studenter ska utvecklas till goda digitala medborgare. Michael Wesch uttrycker det hela på ett kort och koncist sätt: det handlar om att gå från ”knowledgable” till ”knowledge-able”. I min fria översättning blir det från ”kunnig” till ”kunskapande”.

Undervisningen kan inte gå ut på att förmedla kunskap till eleverna. Istället måste de lära sig att lära och att genom reflektion, analys och pedagogiskt stöd förvandla information till kunskap, menar Michael Wesch. Han tillägger dock att det inte heller räcker att vara kunskapande. Numera är hela samhället präglat av den digitala utvecklingen. Därför är det också nödvändigt att utveckla en djupare förståelse av våra digitala villkor. Hit hör bland annat de algoritmer som styr Googles sökresultat, hur Internet fungerar och vad nuvarande och föreslagna nationella och globala rättsliga ramar för nätanvändning och digitala medier egentligen innebär.

Allt det här formar vår tillvaro, och vi måste förstå vad det egentligen innebär för att kunna förändra och påverka. Och vi måste ständigt förbli undrande, nyfikna och ställa frågor. Det är viktiga delar av den bildning som är nödvändig i dagens samhälle, konstaterar Michael Wesch.

Jag skrev ett inlägg om K-12 Edition 2010, och förra året nämnde jag kort 2011 års rapport i ett inlägg från konferensen Framtidens lärande. Årets upplaga kommer att släppas i juni i samband med 2012 NMC Summer Conference. Redan nu går det dock att ta del av resonemang  kring nyckeltrender och om teknikutvecklingens konsekvenser för skolan i NMC Horizon Project Short List. Deras wiki för årets rapport ger en liten inblick i arbetsgruppens tankar och resonemang. Betaversionen av Horizon Project Navigator är en bra utgångspunkt för den som vill ha snabb tillgång till kompletterande och fördjupande material.

När det gäller nyckeltrenderna, nämner NMC hur den pågående globala teknik- och samhällsutvecklingen förändrar skolans och lärarens roll i grunden. Skolans undervisning måste förbereda eleverna för dagens verklighet: en värld som präglas av informationsöverflöd och sociala medier, där det är avgörande att kunna söka, sålla, bedöma källors tillförlitlighet och att förstå innehåll och sammanhang.

Den snabba teknikutvecklingen innebär att datorer, smarta telefoner, läs- och surfplattor och andra typer av enheter blir allt billigare och alltmer avancerade. Det här kan förstås komma till god nytta i undervisningen, menar NMC. På många håll i världen satsar beslutsfattare och skolhuvudmän på att ge alla elever tillgång till varsin dator, och på andra håll låter man eleverna ta med sin egen hårdvara till skolan.

Det börjar bli vanligare att lärare undervisar på nya och mer kollaborativt inriktade sätt än tidigare, över nätet och med sociala medier. Detta är delvis en kostnadsfråga, men samtidigt som det går att spara pengar är det faktiskt också möjligt att utveckla bättre undervisningsmetoder och miljöer, påpekar NMC. I vår allt mer uppkopplade värld behöver undervisning och lärande inte begränsas till skolan och till skoldagen, utan kan i princip ske när som helst.

Digitala medier förändrar på många sätt hur vi umgås, samarbetar, kommunicerar och lär, konstaterar NMC. Det blir alltså allt viktigare att kunna använda de nya mediala uttrycksformerna och att utveckla en digital kompetens för att klara sig i samhället. På en del håll möter skolan detta genom att undervisa på problembaserade sätt, där elevernas egen aktivitet spelar en avgörande roll och där teknikens möjligheter utnyttjas så mycket som möjligt.

Beträffande mer konkreta tekniktrender, tror NMC, i likhet med de två senaste årens rapporter, att ”molnet”, det vill säga nätdistribuerad datorkraft och lagring, snart kommer att slå igenom på allvar. Detta gäller också för kollaborativt inriktade lärmiljöer på nätet, mobiler och appar samt för läs- och surfplattor av olika slag.

De kommande två till tre åren, tror man, precis som i förra årets rapport, att datorspel och personliga lärmiljöer kommer att bli viktiga i undervisningen. Detsamma gäller för lärandeanalytik, det vill säga insamling och analys av olika data som rör elevernas utveckling. Till den här kategorin hör även identitetsfederationer, som gör det möjligt att använda många olika nätbaserade tjänster med hjälp av en enda e-legitimation istället för en mängd olika användarnamn och lösenord. Skolfederation.se, som kommer att lanseras i maj, är ett svensk exempel på detta.

I ett lite längre tidsperspektiv, ungefär fyra till fem år, tror NMC att augmented reality, eller med andra ord, tjänster som blandar information från den omgivande fysiska verkligheten med digital information, kommer att börja användas i stor skala i undervisningen. Man pekar också på att mer naturliga gränsnitt till datorn än tangentbordet kommer att slå igenom, till exempel kroppsrörelser och röststyrning.

Verktyg och tjänster som gör det möjligt att bedöma utvecklingen av det som i USA ofta kallas 21st century skills kommer sannolikt också att få en växande betydelse inom den här tidsrymden. Här handlar det bland annat om att kunna lösa komplexa, multimedialt formulerade problem med hjälp av olika digitala verktyg och tjänster, och att kunna reflektera konstruktivt kring sina lärprocesser och sin egen kunskapsutveckling.

Det finns en hel del hinder som måste röjas och problem som måste lösas för att skolan som institution ska kunna anamma och bygga vidare på de pågående trenderna, menar NMC. Bland annat pekar man på att den traditionella undervisningen, ”one-size-fits-all”, fortfarande dominerar och att en mer personligt anpassad undervisning fortfarande räknas som ett undantag.

Elevernas digitala kompetens utvecklas inte heller i den mån som skulle behövas, påpekar NMC. Här gäller det för skolan och läraren att i högre grad börja dra nytta av tekniken och att ta till sig nya didaktiska metoder och perspektiv. Samtidigt är det viktigt att förstå att det inte främst handlar om verktygskunskaper, utan snarare om kognitiva färdigheter.

NMC menar också att det är nödvändigt att överskrida klassrummets väggar och att integrera informellt lärande i skolans vardag. Undervisningen behöver bli betydligt mer upplevelsebaserad, konkret, och verklighetsorienterad, och läraren måste kunna dra nytta av tekniken i den formativa bedömningen.

Det är naturligtvis inte enkelt med ett utbildningssystem som fortfarande är djupt präglat av 1800-talets institutionella ramar att hantera dagens trender och utmaningar. Men om digitala medier och ny teknik används på ett strategiskt och genomtänkt sätt, blir det möjligt att anpassa skolan till dagens förutsättningar och att ge eleverna den undervisning som de behöver. Detta är den stora utmaningen framöver, konstaterar NMC.

Redan på 90-talet tog World Wide Web Consortium fram riktlinjer för hur webbsidor bör utformas för att de även ska kunna användas av personer med funktionshinder: Web Content Accessibility Guidelines (WCAG). 2008 kom version 2.0, och två år senare slutförde Funka Nu en auktoriserad översättning till svenska.

Om innehållet är strukturerat på ett genomtänkt sätt och formaterat med etablerade verktyg, filformat och navigeringssätt, blir det enkelt att anpassa det efter särsklda behov. Det kan till exempel röra sig om uppläsning, möjlighet att förstora text, att navigera i innehållet på andra sätt eller att byta bakgrundsfärg.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har nyligen tagit fram en broschyr som snart blir tillgänglig i tryckt form och som pdf på deras webbplats: Att utveckla läromedel i digital form för elever med funktionsnedsättning.

- Den här broschyren vänder sig till förlag och andra som producerar läromedel, berättar Stig Andersson, läromedelsrådgivare på SPSM. Vi vill inspirera dem till att utgå från WCAG när de tar fram sina produkter. Och det är egentligen inte det minsta besvärligt. Om läromedlen är tydligt strukturerade och utformade enligt etablerade standarder, är det dessutom till nytta för alla. Det är, kort sagt, en fråga om funktionalitet.

De nya styrdokumenten för skolan betonar att alla ska lära sig att använda moderna lärverktyg och modern teknik för att kommunicera, söka information, skapa och lära. Att ha tillgång till och att kunna använda it i olika former är alltså viktigt för alla. För elever med funktionshinder är det om möjligt ännu viktigare. Om de inte har tillgång till de hjälpmedel och verktyg som de behöver, blir det svårt att följa med i undervisningen och de får inte samma möjligheter att utveckla sitt lärande.

- Det räcker alltså inte att se till att datorerna är på plats och att nätet fungerar, betonar Berit Engberg, samordnare för it och lärande på SPSM. Elever med särskilda behov måste finnas med i det strategiska tänkandet redan från början. Annars riskerar de snabbt att halka efter. Det kan till exempel handla om att se till att det finns tillgång till talsyntes, att de som har läs- och skrivsvårigheter har tillgång till anpassade rättstavningsprogram, och så vidare.

Dagens it-utveckling skapar helt fantastiska möjligheter för elever med särskilda behov – men det krävs en hel del av omgivningen. Berit Engberg påpekar att det är nödvändigt att skolledningen är medveten om detta och att lärarna får det stöd och den vägledning som de behöver. Generellt sett brukar det fungera riktigt bra för alla om skolledarna är väl insatta i teknikens möjligheter och ser dem som en naturlig del av vardagen. Då brukar även lämpliga förhållningssätt och strategier för elever med särskilda behov falla på plats. Det handlar ju om att tänka in alla elevers förutsättningar och möjligheter.

Ungefär två tredjedelar av Sveriges kommuner har tillgång till skoldatatek eller skoldatateksliknande verksamhet. Det finns dock stora skillnader mellan kommuner och skolor, och eleverna kan därför bli olika rustade beroende på vilka lärare de har, vilken skola de går i eller vilken kommun som de bor i. En del satsar mycket och målmedvetet, andra gör det inte.

Skoldatateken anordnar ofta nätverksträffar för att sprida erfarenheter och dela kunskap. Det finns även Facebook-grupper och bloggar, exempelvis Logopeden i skolan, som spelar en viktig roll i det här avseendet. Skolbiblioteket har också en stor betydelse, påpekar Berit Engberg. Skolbibliotekarien har ofta goda kunskaper om särskilda hjälpmedel, och kan även hjälpa till med att ge elever tillgång till tjänster som Egen nedladdning från Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB).

- Numera handlar det inte bara om datorn i skolan, utan även om andra slags enheter, exempelvis läs- och surfplattor och smarta telefoner, säger Berit Engberg. Och det är inte en fråga om antingen eller, utan om både och! Utvecklingen går allt snabbare, så det är viktigare än någonsin att skolan och lärarna verkligen lär sig att dra nytta av de möjligheter som öppnar sig.

Konsten att överblicka och hantera dagens överflöd av läromedel och -resurser är också en slags tillgänglighetsfråga. Ofta finns det redan lösningar på elevers svårigheter och problem, men det är svårt att hitta dem. Och även om man redan känner till en lösning, kan det finnas fler och bättre.

- Det här är en problematik som verkligen behöver lösas, säger Frida Carlsson, läromedelsinformationsutvecklare på SPSM. Idag finns det ett stort behov av en plattform som både gör det möjligt att göra precisa sökningar efter läromedel, se demos och att diskutera och utbyta erfarenheter. En sådan lösning kräver inte minst ett rejält sorterings- och analysarbete, men det skulle verkligen kunna bli ett stort och viktigt steg framåt!

OECD publicerade strax före mötet den drygt hundrasidiga skriften Preparing Teachers and Developing School Teachers for the 21st Century som innehåller exempel och erfarenheter från olika delar av världen. Skriften är redigerad av Andreas Schleicher, som ansvarar för OECD:s mätningar och värderingar inom utbildningsområdet och som även är rådgivare till OECD:s generalsekreterare inom detta område.

Skriften spänner över tre breda fält: utveckling av effektiva skolledare, utbildning och kompetensutveckling av lärarna i ljuset av den pågående samhällsutvecklingen samt hur lärarbehovet ska mötas under den närmaste framtiden. När det gäller lärarnas utbildning och kontinuerliga lärande, konstaterar man att yrkets ”tekniska kärna” måste stärkas för att de ska kunna möta och hantera de stora omvälvningar som globaliseringen och den digitala utvecklingen innebär för samhället och för skolan.

En viktig del av detta är att skapa en slags dynamiska ekosystem för kunskapsdelning, utveckling och lärande. Här gäller det både att dra lärdom av insikter från forskarvärlden och näringslivet när det gäller nytänkande och kunskapsutveckling, samt att ta till sig och bygga vidare på lärares och elevers erfarenheter och idéer.

Ett intressant exempel på detta är Wikiwijs, ett nätbaserat plattformsprojekt i Nederländerna som vänder sig till hela utbildningssystemet, från skolan till universitetet. Det hela går ut på att lärarna tillsammans ska skapa öppna och fria lärresurser som motsvarar de behov som uppstår i bland landets lärare när it och digitala medier integreras i undervisningen, och den dagliga verksamheten förändras i en mer undersökande, analyserande och skapande riktning. Parallellt med detta kan lärarna diskutera, resonera, dela erfarenheter och föra det utvecklingsinriktade pedagogiska samtalet vidare.

Teacher Education 21, som är Singapores modell för en dynamisk och funktionell lärarutbildning i takt med tidens förutsättningar, är ett annat tänkvärt exempel. Här är utgångspunkten att läraren har den lärandes intressen och kunskapsbehov i centrum, vilket kräver att läraren hela tiden utvecklar sig och håller sig à jour med den pågående teknik- och samhällsutvecklingen. Detta förutsätter att lärarna lär och delar kunskap tillsammans, att det skapas ett slags system för mentorskap och att man tar sitt yrkesansvar gentemot eleverna och samhället för att skapa en flexibel och mångfaldig skola med en holistisk syn på sitt uppdrag.

Den årliga konferensen Dei gode døma i Bergen arrangerades ungefär samtidigt med toppmötet i New York förra veckan. Bland föreläsarna fanns Ola Erstad, professor på Pedagogisk forskningsinstitutt på Oslo universitet, som höll en trekvartslång föreläsning om föreställningar och verklighet kring it och lärande.

Ola Erstad inledde med att konstatera att det ofta uppstår eufori och önsketänkande kring nya medier och vad de kan innebära för skolan och undervisningen. Ett exempel på detta är Thomas Edisons föreställningar 1922 om att filmen skapade helt nya villkor för skolans undervisning. Seymour Paperts tankar 1984 om att den ökade användningen av datorer i lärandet skulle leda till att skolan försvinner, är ett annat, påpekade han.

Det finns en ständig spänning mellan idé och verklighet och det är lätt att det uppstår orealistiska förväntningar på tekniken. För att lösa det problemet är det nödvändigt att sätta fokus på den praktiska, konkreta verkligheten, menade Ola Erstad. Det gäller att fundera på och att resonera om vad skolan egentligen är till för, och villken roll som tekniken kan spela i det sammanhanget. De vilt flygande tankarna och idéerna måste alltså förankras i väl genomtänkta perspektiv på lärande och på kunskap.

Ola Erstad menade att såväl den pedagogiska forskningen som den dagliga undervisningen rör sig på väg bort från generella och alltmer intetsägande begrepp som ”it och lärande”. Numera räcker det inte att tala på det svepande sättet kring tekniken och pedagogiken. Istället gäller det att se djupare in i de olika ämnena och att undersöka vilka aspekter av tekniken som kan komma till nytta i olika, konkreta sammanhang. Det är också viktigt att på allvar reflektera kring hur lärarnas och elevernas kunskapsförståelse utvecklas när undervisningen och lärandet sker på nya sätt.

Just nu pågår flera internationella projekt som fäster blicken på vilka kunskapskrav som gäller i dag och vad som bör göras för att eleverna verkligen ska lära sig det som de behöver. Arbetet med att skapa ett europeiskt policynätverk om genomförandet av nyckelkompetenser i skolutbildningen (KeyCoNet), som samordnas av Europeiska skoldatanätet, är ett exempel på detta, och här deltar Ola Erstad och Pedagogisk forskningsinstitutt.

Målet med det här projektet, som varar till och med 2014, är att ta fram strategier som gör det möjligt att säkerställa att alla elever verkligen ges möjlighet att tillägna sig de åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande, bland annat digital kompetens, som Europaparlamentet och unionens råd  beskrev i sin rekommendation 2006.

Ola Erstad betonade sin övertygelse om att skolan har en viktig roll att spela idag. Han menade dock att den är hotad från flera håll, och att det gäller både för beslutsfattare och pedagoger att hantera utmaningarna på ett konstruktivt och framåtblickande sätt för att klara den utmaningen.

Numera sker barns och ungdomars lärande på tvärs av de formella, icke-formella och informella arenorna, och skolan ses av många varken som självklar eller nödvändig, menade Ola Erstad. Därför gäller det för skolan att både kunna beskriva vilken roll den kan och bör spela idag – och att uppfylla den rollen på ett fullvärdigt sätt.

Monitor fick en hel del uppmärksamhet i norska medier, bland annat av NRK, Verdens Gang och Computerworld. Här lyfte man framför allt fram de stora skillnader som finns när det gäller tillgång till och användning av it i undervisningen, såväl mellan som inom kommunerna och även mellan grundskolan och gymnasiet. På gymnasierna är det vanligt med satsningar på varsin dator, men på grundskolan är det fortfarande datorsalar som gäller. På många håll är datorerna av äldre modell, tar lång tid att starta och klarar inte av några tyngre applikationer.

De norska it-företagens intresseorganisation IKT-Norge menade i ett pressmeddelande att det krävs en ny it-satsning i den norska skolan för att rätta till de stora skillnader som finns i den norska skolan. Elisabet Dahle, statssekreterare på Kunnskapsdepartementet, uttryckte också sin bekymran över läget, men påpekade att det är kommuner och fylken som har ansvaret.

I Monitor 2011 används fem dimensioner för att beskriva och definiera digital kompetens i den norska skolan. Den här modellen knyter an till den nya definition av digitala färdigheter som Utdanningsdirektoratet offentliggjorde för ett par veckor sedan.

1. Kunna använda hårdvara och program

2. Hantera och tillägna sig digital information

3. Bearbeta och producera digital information

4. Digital omdömesförmåga, dvs att hantera teknikens möjligheter och relationerna till andra på ett ansvarsfullt sätt

5. Kommunicera digitalt

Det påpekas att det inte är möjligt att täcka alla dimensioner i den här rapporten. Årets Monitor fokuserar på digital omdömesförmåga samt förmågan att hantera och tillägna sig digital information.

Många skolor har tagit fram strategier för att integrera it-användningen i undervisningen, och enligt skolledarna har lärarna spelat en aktiv roll i det arbetet. En majoritet av skolledarna säger samtidigt att de har för lite resurser för att verkligen kunna leva upp till de pedagogiska målsättningarna i praktiken.

Huvuddelen av skolledarna säger att de kräver att lärarna ska använda it i sin undervisning. De menar också att de försöker ge lärarna det stöd och den hjälp som de behöver. Det är emellertid bara ett fåtal som arbetar för att lärarna ska använda sociala medier i sin undervisning och isin kommunikation med eleverna.

En majoritet bland skolledarna betonar att de ser informationshantering och källkritik som viktiga områden, och de anser även att lärarna är medvetna om detta.

Lärarna menar att de har en godtagbar tillgång till datorer för sitt arbete i skolan, men att datorerna ofta är alldeles för långsamma och kraftlösa för att kunna  användas till mer avancerade uppgifter. It-användningen är en naturlig del av vardagen för de flesta gymnasielärarna, men på grundskolan har man inte kommit lika långt. De allra flesta lärarna håller dock med om att det inte går att leva upp till kraven i läroplanen om man inte integrerar it i undervisningen. Många pekar också på att it-användningen ökar elevernas motivation och intresse, och att det blir enklare att differentiera undervisningen.

Det är en vanlig åsikt bland lärarna att it-användningen både utvecklar elevernas läs- och skrivförmåga och deras förmåga att samarbeta och att lära tillsammans. Nästan hälften av lärarna menar dock att it-användningen kan leda till mer oro och bråk i klassrummet.

Mer än hälften av lärarna upplever att de saknar stöd från skolledningen när det gäller den pedagogiska it-användningen. De efterlyser också ett strategiskt tänkande kring detta och nämner samtidigt att de vill vara mer delaktiga i ledningens planering av verksamheten.

Kompetensutveckling sker mest på egen hand eller med hjälp av en kollega. Det är sällan som mer formell kompetensutveckling kommer på tal. De flesta lärarna anser att de har goda grundläggande it-kunskaper, men att de saknar mer avancerade kunskaper och färdigheter.

Det mesta pekar på att lärarnas kommunikation med eleverna i hög grad handlar om att ge summativ respons på färdiga och inlämnade uppgifter. Formativ värdering av elevernas utveckling och lärprocesser verkar inte vara särskilt vanligt förekommande.

De lärare som deltog i årets undersökning genomförde ett litet enkelt flervalsprov som hade till syfte att ge en bild av deras kunskaper i källkritik. Provet visade att lärarna till viss del har en källkritisk medvetenhet och förmåga att hantera informationsöverflödet på nätet, men att den både kan och bör förbättras. Här kan det alltså krävas mer resurser, påpekas det i Monitor.

De allra flesta eleverna har tillgång till dator och Internet hemma, och många, framför allt eleverna i nian och i tvåan på gymnasiet, har en egen dator. Som jag nämnde inledningsvis, ser det annorlunda ut i skolan. Eleverna på grundskolan arbetar mest enskilt vid datorrna, medan gymnasieeleverna ofta samarbetar. Här spelar sociala medier en viktig roll, medan mejlen har en mer marginell betydelse. Generellt sett ligger it-användningen på samma nivå som 2009.

Eleverna som deltog i undersökningen genomförde ett flervalsprov som försöker mäta deras digitala omdömesförmåga och i vilken grad de kan hantera och tillägna sig information. De som klarade sig bäst på provet är i regel intresserade av skolan, har en hög motivation och många kommer från hem där föräldrarna har högre utbildning och där läsning och lärande uppmuntras och stimuleras. I Monitor påpekas att det finns risk för en digital klyfta som hänger samman med den traditionella kunskapsklyftan och de socioekonomiska skillnaderna i samhället.

Mot slutet av Monitor reflekterar författarna kring hur pass väl undersökningen lyckas mäta det som de verkligen vill mäta. De konstaterar att det emellanåt är svårt att verkligen få fram de svar som behövs, och slår fast att det i hög grad är frågeställningarna som brister. Det räcker inte längre med kvantitativa mätningar, utan det krävs mer djupgående kvalitativa frågor och problemställningar.

Det viktiga är inte hur ofta it förekommer i undervisningen, utan hur användningen går till och hur den påverkar elevernas utveckling och lärande. Mängden datorer säger inte heller särskilt mycket, utan här måste det vara viktigare att försöka komma åt och att beskriva hur lärare och elever upplever kvaliteten på infrastrukturen. Är det möjligt att göra det som de vill kunna göra i undervisningen? Vad vill de kunna göra?

Till sist resonerar man lite om vad som kan göras på kort sikt för att förbättra arbetet med digital kompetens i den norska skolan. Är det till exempel en bra idé att lärarna sköter det mesta av sin kompetensutveckling på egen hand eller tillsammans med en kollega? Och vad beror detta egentligen på? Kanske vore det lämpligt att arrangera lokala och regionala worskhops där forskare och lärare kan lyfta fram goda exempel och både knyta an till teori, till aktuell forskning och till internationella praktiska erfarenheter?

För att verkligen kunna satsa på arbetet med att utveckla den digitala kompetensen, är det nödvändigt att ge en tydlig och uttömmande beskrivning av vad digital kompetens egentligen innebär. I det här sammanhanget är det också viktigt att ta fram praktiska exempel på hur man kan utveckla den i undervisningen. Lärarna måste både ha god kännedom och erfarenhet av tekniken och en djupgående förståelse av hur tekniken kan användas i undervisningen bidra till att utveckla elevernas kunskaper och förståelse i de olika ämnena.

Med andra ord: Det finns mycket att ta tag i för ansvariga myndigheter, såväl i arbetet med de nya läroplanerna – som kommer nästa år – som i andra sammanhang.

I måndags var det dags för det tredje seminariet i serien med temat IT för öppet lärande i en pedagogisk vardag. Ansvariga från Västerås, Gävle och Jönköpings kommun berättade hur man tagit fram och hur man arbetar med it-lösningar i sina respektive skolverksamheter.

Seminariet avslutades av Patrik Hernwall, docent i pedagogik och mediateknik, som forskar om digitala medier och lärande på Stockholms universitet och Södertörns högskola.  Under en knapp halvtimme reflekterade han fritt kring några viktiga frågor och problemställningar kring skolans syn på it och digitala medier.

I det här inlägget kommer jag att kort beskriva hans tankar och resonemang på seminariet.

Hernwall inledde med att berätta att han just nu ansvarar för två forskningsprojekt, the.GTO.project och UNGMODs.  Båda projekten handlar om hur barn och ungdomar använder digitala medier på sin fritid och i skolan, och hur detta på olika sätt formar deras identitet och utveckling.

Öppenhet var ett nyckelord i dagens tema. Han valde därför att utgå från det i sina reflektioner kring hur skolan som institution i samhället ser på digitala medier och deras funktion och värde i undervisningen idag. Är skolan öppen för de nya möjligheter som teknikutvecklingen skapar eller styrs perspektivet av den traditionella strukturen?

Reflektionerna kretsade kring tre begrepp: relevans, anspråkstagande samt modal validitet.

Patrik Hernwall knöt an till den amerikanske kulturantropologen Michael Wesch på Kansas University. Han har under flera år, tillsammans med sina studenter, undersökt vad den digitala utvecklingen innebär för utbildningssystemet, synen på kunskap och lärande samt kraven på kunskaper och färdigheter. Begreppet relevans är viktigt för Wesch. För att skolan ska kunna fylla sin funktion, måste den följa med i de pågående förändringarna. Och för att kunna motivera eleverna, måste undervisningen ta sin utgångspunkt i frågor som är viktiga och aktuella för ungdomar här och nu. Dessutom måste arbetsformerna förändras, så att de både blir motiverande och anpassade till dagens verklighet och förutsättningar.

På sätt och vis är skolans uppdrag detsamma som tidigare, menade Patrik Hernwall. Det handlar fortfarande om att utveckla barn och ungdomar till etiskt tänkande individer med de kunskaper och färdigheter som krävs för att leva och fungera i ett demokratiskt samhälle. Men när samhället genomgår en snabb förändring, är det nödvändigt att tänka igenom vad detta egentligen innebär och hur det bedrivs på bästa sätt. Här kan aktuell och pågående forskning ge ett viktigt bidrag.

Det talas ofta om att samhället kommer att genomgå stora förändringar under de kommande tio åren på grund av den digitala utvecklingen. Men vad innebär det egentligen? Och vad behöver såväl lärare som elever lära sig för att kunna förstå och hantera detta? Detta är avgörande frågor som rör skolans relevans och som måste diskuteras, menade Patrik Hernwall.

Hur kan skolan hjälpa barn och ungdomar att ta i anspråk de nya verktyg och kreativa möjligheter som uppstår genom teknikutvecklingen? Patrik Hernwall refererade till Lev Vygotskijs bok Fantasi och kreativitet i barndomen, där han resonerar kring hur samspelet mellan erfarenheter och fantasi hjälper oss att förstå, att leva i, att hantera och att förändra verkligheten. I skolan ska alla lära sig att läsa och skriva och att utveckla sitt tänkande och sin förståelse av verkligheten. Men vad betyder det idag?

När vi kan läsa och skriva, kan vi tillägna oss världen på helt andra sätt än tidigare. Räcker det att arbeta med traditionella tryckta medier och skrivande med papper och penna nu när de digitala medierna skapar helt andra förutsättningar och öppnar nya vägar? Hur kan de digitala medierna förändra synen på oss själva och hur vi förhåller oss till verkligheten?

Begreppet modal validitet handlar om vilka uttrycksformer som betraktas som giltiga för att representera lärande. I skolan är det främst skriftliga redovisning som gäller. Men människan kunde ju kommunicera på en rad andra sätt redan innan alfabetet, påpekade Patrik Hernwall. Och dagens multimodala digitala medier ger oss fler och rikare uttrycksformer än tidigare, samtidigt som tröskeln för att använda dem har sänkts. Många barn och ungdomar är vana vid att kommunicera och uttrycka sig med olika digitala medier på sin fritid.  Istället för att öppna för nya former för att redovisa lärande och bedöma kunskaper i skolan, håller man vanligen fast vid den traditionella formen.

Det sker en hel del forskning kring nya former för att bedöma elevernas kunskaper. Patrik Hernwall nämnde att detta är något som bland annat Staffan Selander, professor i didaktik vid Stockholms universitet, undersöker i sin forskargrupp DidaktikDesign. Här tittar man närmare på skolans bedömningskultur och hur meningsskapande och lärande kan studeras och dokumenteras i olika sammanhang, inte minst med hjälp av digitala medier.

Vad krävs egentligen för att skolan ska öppna upp för de nya möjligheter som den digitala medieutvecklingen innebär? Patrik Hernwall menade att det behövs ett möte mellan nya sätt att se på kunskap, på den lärande människan och på tekniken.

Synen på kunskap är redan på väg att förändras i samhället utanför skolan. Fantasi och kreativitet ses som allt viktigare, och ett tydligt tecken på det är att detta numera är betydligt viktigare för industrin när de anställer än betygen i olika ämnen.

När det gäller synen på den lärande människan, börjar det bli tydligt att vi är beroende av andra människor och av den teknik som finns tillgänglig för att lära oss att förstå och hantera verkligheten. Våra möjligheter att agera i världen är helt beroende av de verktyg som vi kan ta i anspråk. Men det är också viktigt att förstå att den lärande inte ska ”skolifieras” och fostras in i skolmiljön, utan att det handlar om att kunna leva, utvecklas och samverka i samhället.

Tekniken uppfattas alltmer som något som kan skapa möjligheter. Men hur viktig anser vi att den är? Är det något externt som vi använder ibland, eller är det något som vi vill införliva i vår tillvaro?

Patrik Hernwall slog fast att det inte rör sig om något enkelt, linjärt orsakssamband som leder till förändring, utan om ett ömsesidigt påverkande möte mellan kunskapssyn, tekniksyn och synen på den lärande människan. Förändring är ett komplext fenomen som saknar enkla lösningar, tillade han.

Vi som är vuxna befinner oss mitt i en omvälvande förändring. Barn och ungdomar tar däremot dagens digitala förutsättningar för givna, påpekade Patrik Hernwall. Det innebär inte att de redan kan allt som de behöver kunna för att hantera dagens verklighet. De behöver bland annat hjälp med att utveckla sitt tänkande, sina kunskaper och sina uttrycksformer. Men det förutsätter att de i skolan möts av en förståelse av och en öppenhet för det nya som kan hjälpa dem vidare.