Rapporten bygger på en enkät bland lärare och skolledare, en genomgång av litteraturen inom området samt en sammanställning av intervjuer med aktörer som arbetar med att kommunicera aktuell forskning till skolan.

I enkäten svarar en majoritet av skolledarna och lärarna att de behöver ta del av och tillämpa ny kunskap för att kunna förbättra undervisningen, men bara omkring hälften av lärarna anser att detta ingår i deras arbetsuppgifter. De allra flesta tar dock regelbundet till sig nya insikter från forskning och undervisningspraktik. Framför allt rör det sig om ny teknik, det vill säga it, men även om nya ämneskunskaper och rön kring skolans psykosociala arbetsmiljö.

Skolverket är den främsta källan till ny kunskap såväl bland skolledare som lärare. Skolledarna drar även nytta av de resurser som finns på högskolan onch på den lokala utbildningsförvaltningen, medan lärarna främst drar nytta av kollegerna och skolledningen.

Enkäten visar också att det är få skolor som faktiskt har en plan för hur inhämtning, spridning och tillämpning av ny kunskap ska bedrivas. Endast var tionde lärare och var fjärde skolledare uppger att det finns en sådan plan på skolan. Det är bara knappt häften av lärarna som upplever att de får stöd från skolledningen när det gäller att hämta in och tillämpa nya kunskap. Bland skolledarna är det något mer än hälften som menar sig ha stöd i detta från sin ledning.

De allra flesta skolledare och lärare, omkring nio av tio, anser inte att de har tillräckligt med tid för att kunna tillgodgöra sig och börja använda ny kunskap i sitt arbete. Förutom tid är det viktigt att känna sig motiverad att söka ny kunskap och att det finns tydliga syften och mål med detta. Fyrtio procent av lärarna upplever att bristen på stöd från skolledningen i det här avseeendet utgör ett tydligt hinder.

I genomgången av forskningslitteraturen, framgår att spridning och tillämpning av ny kunskap måste ses som en process som består av flera steg. Det är medarbetarnas subjektiva uppfattningar som avgörs hur den nya kunskapen tas emot, och det räcker inte att presentera eller att försöka övertyga om att det rör sig om ”rätt kunskaper”. Istället handlar det om att förankra förändringsbehovet bland medarbetarna, skapa samsyn, ge kompetensutveckling och stöd och att visa varför den nya kunskapen är relevant för skolan och leder till önskvärda förbättringar.

Det är skolans och medarbetarnas behov av forskning och praktiska erfarenheter som ska vara vägledande för utvecklingsarbetet. Därför är det avgörande att ledningen regelbundet undersöker vilka behov som finns inom organisationer och hur förutsättningarna  för förändring faktiskt ser ut. Det gäller också att fokusera på några få förändringsområden, annars är risken stor att uppgiften blir för stor och att arbetet inte leder någonstans. Planeringen är viktig, och det gäller både att förankra förändringarna och ha en beredskap för att hantera det motstånd som kan uppstå på ett bra sätt.

Ledningens engagemang har stor betydelse, men det gäller också att sprida ansvaret bland medarbetarna, att dra nytta av informella ledare och att få igång en kollegial samverkan och coachning. Det är även viktigt att tillämpningen av de nya kunskaperna blir en naturlig del av vardagen, att förändringsarbetet uppfattas som relevant och att alla får den tid som de behöver för att lära sig att tänka och arbeta på nya sätt. Kunskaperna ska också vara enkla att använda, och medarbetarna behöver kunna se positiva resultat ganska snabbt.

Litteraturgenomgången visar att lärarna har ett stort ansvar att ta till sig ny kunskap för att utveckla sin undervisning och för att förbättra elevernas lärande. Men för att lyckas med detta måste de ges de förutsättningar som krävs för att detta ska vara genomförbart. Med andra ord spelar statens riktlinjer, skolhuvudmännens planer och strategier samt rektorernas ledning en stor och viktig roll.

Sammanställningen av intervjuerna visar att den praxisnära forskning som skolan behöver i stor utsträckning saknas, och att den som faktiskt finns är svår att överblicka. Inom det här området finns det med andra ord mycket att göra. Det krävs också att skolan som organisation kan värdera, bedöma och tillgodogöra sig den forskning och de praktiska erfarenheter som finns. Därför är det av stor betydelse att skolan kan bli en lärande organisation med professionella ledare och arbetslag som delar kunskap och lär tillsammans. Här är det möjligt för den nya lärarutbildningen att lägga en viktig grund för den kommande generationen av lärare.

Skolan behöver ockå bli en öppen organisation som villigt samarbetar med andra yrkesområden för att dela erfarenheter och kunskaper. På så sätt kan skolan samtidigt bli en attraktiv och utvecklande arbetsplats för flera, konstaterar rapporten.

I den här rapporten finns bland annat ledtrådar till vad som behöver göras för att få fart på den pedagogiska it-användningen ute i den svenska skolan. Skolverkets rapport om it-användning och it-kompetens i skolan, som presenterades i mitten av april, pekar bland annat på avsaknaden av genomtänkta planer och strategier, många rektorers sviktande förtroende för sin egen förmåga att leda utvecklingen i it-realterade frågor och det stora kompetensutvecklingsbhovet bland lärarna.

Grundförutsättningen för att skolan och lärarna ska börja använda ny kunskap och utveckla undervisning och verksamhet, är att det finns en förståelse i hela ledningskedjan kring de vilkor som krävs för att forskning ska kunna omvandlas till praktik. Här är politiker och tjänstemän minst lika viktiga som skolledare och lärare.

Fortbildningsarbetet med lärplattorna inleddes med en grundläggande kurs, men efterhand har kurser och projekt fått en mer specialiserad vinkling. Pedagogisk dokumentation kom först, och sedan har det bland annat kommit att handla om filmskapande, utomhuspedagogik och videosamtal i Skype som ett sätt att koppla samman föräldrar och andra vuxna med förskolebarnen och deras vardag.

- Ofta är det vi på Mediacenter som drar igång kurser och andra satsningar, berättar mediepedagogen Jenny Engström. Men i det här fallet kom initiativet underifrån, och det var förskolorna som vände sig till oss. Några hade bland annat följt bloggen Lustfyllt lärande med iPads i förskola & skola, som beskriver utvecklingsarbetet i Nacka kommun. De hade även själva köpt in ipads och nu behövdes hjälp för att komma vidare – både med tekniken och den pedagogiska användningen.

It-användningen i förskolan har inte varit ett prioriterat område i kommunerna, vilket bland annat innebär att det ibland finns brister i infrastrukturen som kan vara svåra att rätta till med kort varsel. Dessutom varierar it-kompetensen ganska kraftigt bland pedagoger och förskolor. Därför är det viktigt att rektorn tar ett helhetsgrepp och både vidtar åtgärder för att sätta upp trådlösa nät och för att höja personalens kompetens inom de digitala och pedagogiska områdena. Här kan även Mediacenter spela en stor roll.

- Under det senaste året har Umeå och de andra kommunerna satsat på lärplattor i förskolan.  Tyvärr har it-avdelningarna inte alltid koll på de förutsättningar som gäller och de olika behov som finns, säger Jenny Engström. Ibland finns det till exempel begränsningar i användarrättigheterna som innebär att det inte går att installera andra appar än de som följer med. Generellt sett är barnskötare och förskollärare en ganska it-svag grupp, så det är lätt för dem att tappa intresse och engagemang om de inte ens kan använda App Store. Därför är det viktigt för oss att väcka upptäckarglädjen och att visa dem hur enkelt och spännande det faktiskt är!

Pedagogerna har snabbt tagit till sig de möjligheter som lärplattor kan ge i den dagliga verksamheten. Under det senaste året har Mediacenter utbildat 1700 barnskötare och förskollärare, så nu börjar utvecklingen ta fart. De allra flesta rektorerna i länet har insett betydelsen av att digitaliseringen blir en del av förskolans vardag. Många av dem har blivit duktiga på att göra beställningar i storgrupp, för  konstruktiva samtal med kommunens it-avdelning och ser till att alla pedagoger får den kompetensutveckling de behöver.

Rektorerna är viktiga i kommunikationen med föräldrarna, som ibland bekymrar sig för ”ännu en skärm” i sina barns vardag. Därför är det viktigt att visa att det inte alls rör sig om ett stillasittande skärmtittande, utan om aktiva, rörliga aktiviteter som används när de passar in i den pedagogiska verksamheten. Det finns också många mål i läroplanen där lärplattan kan komma in på ett naturligt sätt. Det handlar till exempel om identitetsutveckling, självständighet och tillit till den egna förmågan, utforskande av vardagens teknik och hur den fungerar, förståelsen av talbegrepp och förmågan att förstå och handlar efter demokratiska principer genom att delta i beslutsfattande.

- Pedagogerna är bra på att tänka kreativt och ser till att lärplattorna blir en naturlig del av allt det andra man gör, konstaterar Jenny Engström. De tänker inte att it löser allt, utan vill istället integrera det digitala med den övriga verksamheten, där det kan fungera. Barnen är inte fast i ett traditionellt tänkande, så det finns inte några mönster som ska brytas. Förskollärare och barnskötare är vana vid att använda allt möjligt för att lära barnen och det är lätt att få olika aktiviteter att haka i varandra.

Det kan handla om att barnen först använder en app för att träna att skriva sitt namn, och att de sedan gör pärlplatteramar med sina namn som de sätter upp på väggen. Lärplattorna kan användas för att utveckla finmotoriken och för att träna barnen i att räkna. Det går också att arbeta med geocaching och låta barn och pedagoger vandra ute i skogen och utföra olika uppgifter som har med matematik att göra, exempelvis lägga två kottar på huvudet, som sedan dokumenteras med den inbyggda kameran.

- Förskolorna arbetar väldigt mycket med bild och video på sina lärplattor.  Med andra ord fyller de ganska snabbt det ganska begränsade lagringsutrymmet, påpekar Jenny Engström. Därför har man på flera håll börjat arbeta med molntjänster som Dropbox, Evernote och Google Drive, som både gör det enkelt att dela med föräldrarna och att samarbeta med kollegorna kring dokumentationen av barnens utveckling och lärande. Problemet kan också bli en möjlighet som öppnar nya vägar!

Under de senaste par månaderna har fyra förskolor i Umeå, en i Sörfors och en i Dorotea deltagit i projektet ”Ska vi skajpa?”, där barnen pratar i Skype med föräldrar och andra vuxna på deras arbetsplatser. Här samverkar Mediacenter och förskolorna i en Facebook-grupp, där de inspirerar varandra och delar erfarenheter. Barnen spelar en avgörande roll i utvecklingen av projektet och det är de som styr vad man ska göra tillsammans. Därför är det viktigt för pedagogerna att vara ödmjuka, ha respekt för vad barnen vill lära sig och att inte styra för mycket.

- Första gången Förskolan Kornetten i Umeå skulle kommunicera med en vuxen i Skype gick det inte som förväntat, berättar Jenny Engström. En av förskollärarna var på ett hotell i Stockholm och satt i restaurangen där det trådlösa nätet inte fungerade särskilt bra. Då blev barnen intresserade av vad ett trådlös nätverk är och hur det fungerar! Barnen har också gjort utflykter med gps, där de kan se hur omgivningen ser ut uppifrån, från rymden. Det blir helt andra perspektiv och ett merlärande, när barnen själva får bestämma vad de vill veta mer om. Här är det enklare för förskolan, eftersom de inte är lika styrda som de andra skolformerna.

Alla förskolorna i projektet har provat att kommunicera i Skype med barnens föräldrar på deras arbetsplats. En del vill att alla föräldrar aka medverka, medan andra satsar på frivillighet. Mediacenter har inga synpunkter på detta, utan fokuserar på att dokumentera arbetet istället för att styra. Projektet kommer att slutföras och utvärderas före årsskiftet, och då hoppas Mediacenter kunna visa hur lätt det faktiskt är att använda it i förskolan. Mediacenter kommer också att lyfta fram vilka frågeställningar som dykt upp och vilka vinklingar som använts för att analysera hur man lämpligen kan gå vidare med det här arbetssättet.

Jenny Engström hoppas att de förskolor som arbetar med lärplattor upplever kraften i det billiga verktyget och hittar nya, spännande sätt att utveckla hela verksamheten. Det är redan tydligt att det blir mycket enklare för barnen att skapa, samtidigt som pedagogernas dokumentationsarbete underlättas betydligt. Rit-appar kan till exempel användas i utvecklingssamtalen, både för att visa läget just nu och för att ge en överblick av barnets utveckling genom flera år. Lärplattan har förutsättningar att höja kvaliteten på förskolans arbete och att ge ett gott stöd åt barnens utveckling och lärande.

- Allas tillgång och möjligheter får inte heller glömmas bort, avslutar Jenny Engström. Förskolan har ett viktigt ansvar att göra barnen digitala och att kompensera de som är tekniksvaga. Lärplattorna är intuitiva och lättanvända och ger dem många möjligheter att utveckla sina förmågor och att förstå sin omvärld. Därför måste alla barn få den här chansen att lägga en god grund för sitt fortsatta lärande!

Krumsvik och forskargruppen fick uppdraget av Kommunenes Sentralforbund i juli förra året, och för två veckor sedan presenterades resultatet. Rapporten kommer att bli tillgänglig på nätet inom kort.

Tillsammans med fylkeskommunerna i Østlandssamarbeidet, med undantag för Oslo, har forskarna tittat närmare på hur sambandet mellan pedagogisk it-användning och lärande kan analyseras. De har även använt indikatorerna för att undersöka hur pass väl fylkeskommunernas  satsningar på gymnasiet fungerar. Forskarna har identifierat och använt indikatorer på gott huvudmanna- och skolledarskap, lärarens förmåga att använda it i undervisningen och på utvecklingen av elevens lärande.

Undersökningen omfattar totalt 17529 elever och 2524 lärare i sju fylkeskommuner, vilket gör den till en av de största norska undersökningarna någonsin när det gäller gymnasieskolan. Responsen var dock ganska dålig – den varierade mellan 8.7 och 37.9 % i fylkeskommunerna – så det kan förstås finnas skevheter i materialet.

Rune Krumsvik konstaterade att tio månader är en väldigt kort tid för att ta fram indikatorer, och han hoppades att detta var första steget i ett mer långsiktigt utvecklingsarbete  både för forskningens del och för den digitala skolutvecklingen. Arbetet baseras på mixed methods research, det vill säga en kombination av kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder. Förutom enkäter, har forskarna arbetat med semistrukturerade intervjuer och fokusgrupper samt genomfört fältarbeten i matematik, norska och engelska samt en single case-studie och en cause/effect-studie i naturkunskap.

Krumsvik påpekade också att empiriska indikatorer är svagare än evidens och bevis. De pekar på faktorer som ser ut att fungera. Med andra ord krävs det mer forskning för att komma vidare och få mer kunskap kring villkor och förutsättningar.

Analysens ramverk bygger på OECDs antologi Assessing the effects of ICT in education: Indicators, criteria and benchmarks for international comparisons och på John Hatties metaanalys Visible learning. I likhet med Willem Pelgrum, som bidrog till OECDs antologi, skiljer man på primära och sekundära indikatorer. Datortäthet och mängden datortid under en vecka är exempel på primära indikatorer, medan lärarens kompetenser, hur de digitala möjligheterna används i undervisningen och hur ledningen av klassen fungerar är exempel på sekundära indikatorer. Båda typerna av indikatorer är viktiga för analysen, men de sekundära belyser de primära och bidrar till en djupare förståelse.

Resultaten från undersökningen visar att skolorna har en mycket god tillgång till datorer och annan digital infrastruktur, vilket även är fallet i hela Norge, generellt sett. It-användningen är numera strukturellt förankrad i det dagliga arbetet ute på skolorna. Det är alltså inte längre bara eldsjälar som använder it i undervisningen, utan alla gör det. I det här sammanhanget är det viktigt att skolorna har strategier och planer som slår fast att alla faktiskt ska göra det, påpekade Krumsvik. Det är också uppenbart att dagens digitala samhälle ställer helt andra villkor på förändringskompetens i skolledningsfrågor än tidigare.

Trots att att it-användningen är hög, behöver den bli mer ämnesinriktad och tätare knuten till de krav på kompetenser som ställs i läroplanen. En del av lärarna har kommit mycket långt inom det här området. Därför vore det bra om skolorna blev bättre på att samarbeta och dela kunskaper och insikter, menade Krumsvik. Det skulle ge en större skjuts åt det pågående utvecklings- och förändringsarbetet.

Lärarna är i behov av en generell kompetenshöjning, tillade Krumsvik, och det gäller i särskilt hög grad inom det digitala området. Inte minst måste de bli bättre på att väva samman it-användning och formativ bedömning på ett mer sömlöst och naturligt sätt i sin undervisning. Det är också tydligt att lärare som har hög digital kompetens höjer elevernas skolresultat. En sådan lärare kan även fungera som förebild för elevernas it-användning i sitt ämne. Lärarens förmåga att leda klassen och hjälpa alla att fokusera på sitt arbete, t. ex genom att sätta upp klara regler, riktlinjer och mål, blir också allt viktigare när alla har varsin dator och är ute på nätet.

En tydlig digital livsstil bland eleverna och användningen av sociala medier och andra tjänster på nätet som inte har med undervisningen att göra, är en stor utmaning för både lärare och elever. Krumsvik påpekar dock att det är alltför enkelt att bara skylla på eleverna, och att det även kan bero på att undervisningen inte håller måttet eller utnyttjar elevernas informella lärande i sociala medier.

Elevernas skärmtid, det vill säga deras användning av tv, nätet, mobilen och andra enheter, är generellt sett mycket hög och betydligt högre än bland lärarna. Enligt undersökningen finns det ett systematiskt samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och elevens betyg, digitala kompetens och förmågan att fokusera på undervisningen. Elever med universitetsutbildade föräldrar klarar sig i allmänhet mycket bättre inom samtliga dessa områden än elever med föräldrar som har lägre utbildning. Samma samband syns när det gäller mängden skärmtid. De som har föräldrar på den lägsta utbildningsnivån har mest skärmtid och känner sig också mer beroende av att ständigt följa med i vad som händer.

Betydelsen av det starka sambandet mellan elevernas sociala bakgrund och deras lärande och prestationer betonade Krumsvik starkt. Här har skolan en avgörande utjämnande roll. Annars riskerar Norge en Matteuseffekt, precis som OECD konstaterade för tre år sedan i sin analys av PISA 2006: de elever som redan har goda förutsättningar ökar sitt försprång och klyftorna mellan eleverna ökar. Undervisningen måste därför se till att det inte uppstår ett b-lag av elever som halkar efter allt mer. Annars finns det risk för långsiktiga negativa sociala och ekonomiska konsekvenser för hela den norska samhällsutvecklingen.

Vilka indikatorer identifierade forskarna inom de olika områdena?

När det gäller huvudmanna- och skolledarskapet, såg forskarna att tillgången till it, läroplansförankring, digital kompetenshöjning bland lärare och elever och en digital formativ bedömning var viktiga primära indikatorer. En förändringsorienterad skolledning, en strukturell förankring av digitala lärresurser i både undervisning och summativ bedömning samt ett genomtänkt arbete med de sociala skillnaderna blev preliminärt definierade som sekundära indikatorer.

De sekundära indikatorerna är preliminärt definierade inom samtliga områden, eftersom det krävs mer forskning innan det går att uttala sig mer säkert.

Skärmtid, kompetensutveckling kring it i undervisningen, rutiner och regler för it-användningen i klassrummet samt digital formativ bedömning är primära indikatorer på lärarens förmåga att använda it i undervisningen. Klassledning, digital kompetens, förmåga att värdera och bedöma multimodala texter samt undervisningsmetoder och pedagogiska grundtankar kring it i undervisningen är sekundära indikatorer.

Tillgången till datorer och nät, digital formativ bedömning, en strukturellt förankrad användning av digitala lärresurser, en ämnesinriktad användning av it i undervisningen och mängden nätanvändning som inte har med undervisningen att göra är primära indikatorer på hur pass väl it fungerar när det gäller att utveckla elevernas lärande. Digitala förmågor samt lärarens förmåga att leda klassen och att fungera som förebild för elevernas lärande är sekundära indikatorer.

Skolorna i de sju fylkeskommunerna ligger i allmänhet bra till när det gäller de primära indikatorerna, summerade Rune Krumsvik. Däremot återstår en hel del arbete inom de områden som de preliminära sekundära indikatorerna pekar på. Nu gäller det för skolan att gå från att vara en formuleringsarena till att bli en realiseringsarena – och här rör det sig om ett kollektivt ansvar där alla är delaktiga. Därför är det viktigt att både skolhuvudmännen, skoledarna och lärarna sätter frågor som rör klassledning, digital formativ och summativ bedömning och sociala skillnader bland eleverna i fokus för sitt dagliga arbete.

Precis som Hattie konstaterar i sin metaanalys, är lärarens arbets- och undervisningssätt, klassledningen och den formativa bedömningen avgörande faktorer för elevernas lärande, avslutade Rune Krumsvik. Och det gäller även när it-användningen ingår i ekvationen.

Utgångspunkten för samtalet var UNESCO:s internationella ramverk för skola och lärarutbildning, som Nordicom nyligen översatt till svenska, och som jag tidigare tagit upp i två inlägg i februari och i mars.

Erik Fichtelius menade att termen och begreppet medie- och informationskunnighet gör det enklare att tala om förmågor och problemställningar som blir allt viktigare i dagens samhälle.

- I och med detta har vi satt ord på saken, fått en struktur och en övergripande begreppsapparat. Det blir samtidigt lätttare att se mening och behov av samverkan mellan institutioner i samhället. Och demokratifrågan lyfts fram tydligare – det handlar om medborgarkunskap, att kunna förstå och orientera sig i samhället.

Ewa Thorslund instämde och fortsatte:

- Det är viktigt att det finns ett ramverk för skolan och lärarutbildningen eftersom det här är en av de avgörande demokratifrågorna. Medie- och informationskunnighet kan sammanfattas till en ganska enkel kärna: det gäller att kunna hitta och värdera information kritiskt, att förstå hur dagens medier fungerar och att förstå hur man själv tänker och agerar när man kommunicerar i olika medier.

Helén Ängmo knöt an till detta genom att ta upp styrdokument och internationella kunskapsstudier.

- Den här kärnan – söka, värdera och hantera – finns i styrdokumenten för både grundskolan och gymnasiet. Det finns förstås inga exakta mätinstrument som kan visa hur svenska elever klarar detta, men nyligen presenterades resultatet av den europeiska undersökningen ESSIE Här fick eleverna bland annat skatta sina förmågor inom olika områden. När det gäller förmågan att använda datorn har svenska elever ett gott självförtroende, men när det gäller källkritik och relaterade förmågor känner de sig lite mer osäkra. Undersökningen av elevers digitala läsförmåga i PISA 2009 visar dock att Sverige faktiskt hävdar sig ganska bra inom det här området.

Undersökningen Svenskarna och Internet, som .SE presenterar varje år, visar att internetanvändningen kryper allt längre ner i åldrarna och att även små barn använder nätet ofta och regelbundet. Men även om det mesta pekar uppåt, får vi inte glömma att se till att alla verkligen hänger med, påpekade Ewa Thorslund.

- Framtidskommissionens slutrapoort, som kom i mars, tog bland annat upp detta. Nu när de flesta har tillgång till tekniken uppstår nya digitala klyftor, och här är förmågan att förhålla sig till och att använda information ett viktigt område. Det rör sig inte om någon åldersfråga och det är, än en gång, en av de viktigaste demokratifrågorna. Det finns en uppenbar risk för att det uppstår skilda världar, och det gör det svårare att genomföra en samhällsdiskussion där alla kan delta.

Även om de allra flesta svenskar nu är uppkopplade, finns det  ungefär en och en halv miljon över 16 år som fortfarande inte är det. Kampanjen Digidel 2013, som drog igång för två år sedan och som avslutas i år, arbetar med att hjälpa de som tillhör den här gruppen att komma igång. Den bristande likvärdigheten i skolan är också ett problem som inte får glömmas bort, tillade Helén Ängmo.

- Statistiken visar att skillnaderna mellan skolor och elevgrupper ökar. Skillnaderna när det tillgång till nät och datorer är visserligen mindre än tidigare, men det finns fortfarande stora skillnader när det gäller i vilken mån möjligheterna används samt när och i vilka sammanhang som tekniken tas i bruk.

Erik Fichtelius berättade att UR redan idag har mediekritiskt och granskande material på webben som kan komma till stor nytta i skolans undervisning – och mer är på gång.

- Just nu arbetar vi till exempel med den kommande programserien ”Är det sant?”, som på ett humoristiskt sätt tar upp källkritiska frågor och problem för barn. För gymnasiet har vi den mediekritiska serien Medialized och för högstadiet finns Mediatiden med samma inriktning. Här är syftet att fånga mediernas logik, att diskutera vad som styr och att resonera kring vad en opartisk nyhetshantering egentligen innebär.

Statens medieråd, vars uppdrag är att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och att skydda dem från skadlig mediepåverkan, tar också fram material som kan användas i skolan, infogade Ewa Thorslund.

- Nosa på nätet, ett mediekunnighetspaket som vänder sig till yngre barn, är ett exempel på detta. Ett annat exempel är Jag <3 internet – dina rättigheter och skyldigheter på nätet, som vi tog fram tillsammans med flera olika myndigheter och organisationer. Materialet blev klart lagom till årets Safer Internet Day, och vänder sig till lärare och elever på mellanstadiet.

Även Skolverket har en hel del att erbjuda när det gäller medie- och informationskunnighet. Det är en viktig del av det stöd som man ger till kommuner och skolor för att se till att läroplanerna ska kunna genomföras, betonade Helén Ängmo.

- Skolverket har sedan 2008 i uppdrag av regeringen att främja en säker it-användning i den svenska skolan. Därför har vi bland annat webbplatsen Kolla källan, söktjänsten Spindeln och studiematerialet PIM, Praktisk it- och mediekompetens. Skolverket har även tagit fram andra typer av stödmaterial och artiklar, och vi har ocså en internationell bevakning av forskning och skolutveckling.

Sverige var tidigt ute med att skapa en digial infrastruktur och har en relativt hög datortäthet. Trots detta så tar det tid med den pedagogiska tillämpningen, men så är det med alla förändringar inom skolan. Förändring tar tid och det gäller att vara tålmodig.

Det börjar dock bli tydligt att medie- och informationskunnighet är på väg att bli en allt viktigare demokratifråga, så en hel del insatser är just nu på gång. Ewa Thorslund konstaterade att medie- och informationskunnighet måste ses som en lika avgörande kompetens som läskunnighet idag. Därför är det avgörande att skapa medvetenhet kring detta och att ta fram material som kan sätta fart på utvecklingen ute bland skolorna.

- Vi börjar få allt fler uppdrag att ta fram material, både från Justitiedepartementet och från demokratiminister. De klyftor som finns när det gäller medie- och informationskunnighet måste bemötas på ett kraftfullt sätt redan i skolan. Men för att vi verkligen ska kunna lyckas med detta, tror jag att det både krävs en bredare politisk diskussion kring det här och att de olika departementen börjar samordna sitt arbete bättre.

Ebba Östlin, som är ordförande i utbildningsnämnden i Botkyrka, inledde med att berätta att kommunen sedan 2010 har arbetat med en digital vision och strategi för skolan som det råder politisk enighet kring. Det övergripande målet är att de kommunala förskolorna och skolorna ska vara väl tekniskt utrustade och arbeta på sätt som förbereder barn och ungdomar för ett samhälle som präglas av den digitala utvecklingen.

Varsin dator till lärare och elever på högstadiet och i gymnasiet är en viktig del av detta, men även i de andra åldersgrupperna sker en målmedveten digitalisering. Botkyrka deltar också, tillsammans med ett tiotal andra kommuner, i UR:s pilotsatsning kring Didaktikens verktyg, som jag skrev om i december förra året.

I Botkyrka är utgångspunkten att samhällsutvecklingen kräver ett pedagogiskt paradigmskifte i skolan. För att detta ska gå att genomföra i praktiken, är det nödvändigt att det finns en gemensam bild av visionen i alla led, från beslutsfattare och områdeschefer till rektorer och lärare. Både politiker och yrkesverksamma i skolan har ägnat mycket tid åt att besöka andra kommuner, inom och utanför Sverige, för att dra lärdom av hur de går till väga. Man för också en ständig dialog inom organisationen för att hitta arbetssätt som fungerar. Enligt Ebba Östlin är detta nyckeln till att det nu börjar synas en tydlig förändring ute bland skolorna.

Ebba Östlin påpekade att det är ett antal pusselbitar som måste vara på rätt plats för att den här satsningen verkligen ska landa rätt i skolans vardag. En viktig faktor är när och hur lärarna får sina datorer. Lärarna måste få sina datorer före eleverna, och det måste framgå att det rör sig om ett centralt redskap i den dagliga yrkesverksamheten. Därför krävs det också en obligatorisk fortbildning, så att alla ges de förutsättningar som de behöver för att ta tag i förändringsarbetet. Det är även viktigt att lyfta fram de goda exemplen för att ge kraft åt dem som gått före, liksom att följa upp och beforska den pågående pedagogiska utvecklingen.

Tony McCarrick, som samordnar det praktiska förändringsarbetet i Botkyrka IKT, spelar en avgörande roll i det praktiska arbetet med att genomföra visionen och strategin, betonade Ebba Östlin. Den politiska enigheten i utbildningsnämnden är förstås också betydelsefull. Digitaliseringen är huvudspåret i Botkyrkas skolutveckling, och det gäller att fortsätta utmana organisationen för att föra processer och resultat vidare framåt, underströk Ebba Östlin.

I Mölndal har man inlett ett samarbete med forskningsmiljön LinCS på Göteborgs universitet,  för att komma vidare i utvecklingsarbetet i samband med en systematisk satsning på varsin dator i de kommunala skolorna. Här handlar det om ett samarbete där forskare, pedagoger, skolledare och beslutsfattare lär av varandra och där fokus ligger på skolans utveckling, berättade Christer Ferm, utvecklingschef i Mölndals stad, och Berner Lindström, professor i pedagogik på Göteborgs universitet och verksam i LinCS.

Skolorganisationens kunskapsutveckling fungerar som ett nav som knyter samman det individuella lärandet, verksamhetsutvecklingen och den akademiska forskningen. Det handlar om en dubbelriktad process där initiativen och utvecklingsarbetet både sker uppifrån och underifrån.Tanken är inte att forskarna ska presentera färdiga lösningar som ska implementeras, utan att det ska ske en kunskapsutveckling på Mölndals skolors egna premisser.

I grund och botten gäller det att utveckla lärarnas pedagogiska arbete, och det handlar om en reflexiv process på flera integrerade nivåer. Mötet mellan didaktik, pedagogik och teknik tematiseras: lärare samarbetar kollegialt i utvecklingsgrupper formade efter gemensamma intressen,  till exempel plattor i undervisningen eller att skriva sig till läsning. Forskare, processledare och skolutvecklare möts i gemensamma reflektionsseminarier för att dela tankar och erfarenheter. Det sker även en systematisk utvärdering av det förändringsarbete som pågår i hela skolutvecklingsorganisationen.

Berner Lindström konstaterade att det är på väg att utvecklas en “ny” förståelse av relationen mellan pedagogik och teknik i Mölndals skolor. Pedagogiken reduceras inte till teknikrelaterade frågor, utan tekniken underordnas och inordnas i pedagogiken. Han tillade att det utvecklingsarbete som pågår är en lokalt driven process som nu har kommit en bit på väg och som ger goda förutsättningar för fortsättningen.

Den integration av it och digitala lärresurser i skolans infrastruktur och klassrumsarbete som en-till-en-satsningen innebär, utgör själva grundbulten. Det tar tid att pedagogisera it, och det måste man räkna med.

Skolledarna och lärarna ska ”äga” utvecklingsprocessen och inte pressas in i trånga, tvingande ramar. Det gäller också att se till att alla är delaktiga och att ingen faller utanför.

Under hösten kommer samarbetet att ”skalas upp” och målet är att det ska bli en integrerad del av det reguljära skolutvecklingsarbetet.

Seminariet inleddes med några intressanta funderingar ur ett internationellt perspektiv av den norske konsulten Øystein Johannessen. Han utgick ifrån resultatet i ESSIE-undersökningen, som jag skrev om i november, och som nyligen presenterades.

I ESSIE ligger Norge och Danmark i toppen när det gäller tillgång till datorer i skolan, men både elever och lärare förhåller sig negativa eller tveksamma till att använda dem i undervisningen. Men vad krävs för att de digitala möjligheterna verkligen ska komma till sin rätt i skolans vardag? Häromåret visade OECD i sin rapport Inspired by technology, driven by pedagogy att det behövs en balans mellan läroplanens krav, lärarnas kompetensutveckling samt vilka kunskaper och förmågor som bedöms och hur det går till. Annars blir det svårt att få till stånd en lyckad digital förändring och utveckling av undervisningen.

Øystein Johannessen ingår i den grupp som tar fram Horizon Report, K12-Edition, och han tog i all korthet upp årets rapport, som publiceras nästa månad. Här analyseras tekniska förändringar som är på gång inom skolans värld, både på lite kortare och lite längre sikt.  Det är förstås viktigt att beslutsfattare och skolledare har ett öga på vad som händer, för att kunna reflektera kring hur man bäst ska kunna dra nytta av de nya möjligheter som öppnas.

Åke Grönlund, som är professor i informatik vid Högskolan i Örebro, delade med sig av sina insikter från det pågående forskningsprojektet Unos uno. Här analyseras sedan ett par år tillbaka satsningar på varsin dator åt elever och lärare i ett tiotal kommuner.

2011 och 2012 har Åke Grönlund och hans kollegor genomfört enkäter bland rektorer och lärare för att skaffa sig en bild av  förändringsarbetet ute i kommunerna och på skolorna. Förra årets enkät visar bland or behöver annat att det tar lång tid innan förändringarna märks i det dagliga arbetet. Därför ställs det stora krav på skolledningen att kunna styra och upprätthålla arbetet, liksom att hantera kostnaderna för datorer. Åke Grönlund underströk att det gäller att komma ihåg att det inte är datorn som åstadkommer de pedagogiska förändringarna, utan de pedagogiska arbetssätten. Här spelar skolledaren en avgörande roll för att driva på, ge stöd och se till att det finns en kontinuerlig röd tråd i verksamheten.

Det tar ungefär fem år innan effekterna av datorinköp och kompetensutvecklinsgarbete börjar synas – men det är då de verkliga utmaningarna börjar, påpekade Åke Grönlund. Då är lärarna tillräckligt kunniga i teknikens pedagogiska möjligheter , kommunen har fått en enhetlig digital lärmiljö och datorn ses som ett sätt att utveckla undervisningen och elevernas lärande. Förändringsarbetet kan börja ta fart på allvar när startsträckan är avklarad.

Åke Grönlund menar att beslutsfattare och skolledare måste börja se change management som en av sina främsta uppgifter. Men det kräver att man vet vart man är på väg och vad man vill uppnå. Framför allt krävs en medvetenhet om att det inte handlar om att ”implementera datorn i skolan”, utan om att utveckla och förändra skolans pedagogiska verksamhet med hjälp av datorn och annan digital teknik.

Kaare Petersen från Århus statsgymnasium berättade att deras förändringsarbete inleddes med att ställa frågan ”Varför it?”. Ofta motiveras den här typen av satsningar med att det handlar om att höja elevernas motivation, att göra dem med aktiva och delaktiga i undervisningen samt att förbättra deras lärande och att öka deras digitala bildning. I den krassa verkligheten handlar det dock framför allt om att skapa och genomföra en undervisning som eleverna uppfattar som trovärdig och som både är effektiv och ekonomiskt försvarbar.

Med inspiration från filmvärlden och manifestet Dogme 95, fastställdes ett antal regler för hur lärare och elever skulle arbeta. Utgångspunkten var att alla skulle arbeta papperslöst: läroböckerna skulle ersättas av eböcker och annat digitalt materialt och logistiken skulle skötas i ”molnet”, det vill säga allt skulle vara tillgängligt på nätet. Google Docs skulle användas som samarbetsplattform och allt inlämnat skriftligt material skulle finnas tillgängligt i öppna mappar. De flesta ungdomar är redan vana vid öppenheten på Facebook och andra sociala nätverk, och detta ville man arbeta vidare med i skolan.

Förändringsarbetet sattes igång 2010, och nu börjar både hot och möjligheter att bli tydligt synliga. Inte minst är det viktigt att sätta undervisning och lärande i en lärandeteoretisk ram, så att man kan lättare kan analysera vad som duger och vad som inte duger. Det handlar om att hjälpa eleverna att utvecklas som individer och personer, och att de tillsammans ska utveckla de förmågor som krävs för att hantera dagens verklighet. Goda grundkunskaper inom en rad olika ämnen och områden är en förutsättning för att kunna hantera dagens komplexa och ständigt förändrade verklighet. Därför måste till exempel informationssökningen sättas in i en tydlig didaktisk ram, så att eleverna verkligen lär sig att reflektera, analysera och att utveckla sin förståelse.

Elever och lärare från Nordahl Grieg videregående skole i Bergen berättade om hur deras arbete med att utveckla och förändra undervisningen går till. Precis som i Århus satte man igång 2010, och deras utgångspunkt är att arbeta forskningsbaserat, entreprenöriellt och att målmedvetet dra nytta av de pedagogiska möjligheter som tekniken kan ge. Visionen formuleras i ett citat från jornalisten och författaren Nordahl Grieg, som gett namn åt skolan: ”dristige hjerner i samspill.” Synen på lärande är förankrad i sociokulturell lärandeteori och skolan ska, med inspiration från organisationsteoretikern Peter Senge, vara en lärande organisation.

Förändringsarbetet har inte varit spikrakt, och i början krävde en del elever att man skulle återgå till traditionell undervisning istället. Nu börjar bitarna falla på plats och både lärare och elever har vant sig vid att arbeta på nya sätt. Det kan till exempel handla om flipped classroom, att samarbeta kring rollspel i en facebookgrupp och om att elever kan få direkt återkoppling från läraren när de skriver en text i Google Docs. Öppna läromedel från satsningen Norsk Digital Læringsarena (NDLA) kommer också till god nytta i undervisningen, och detsamma gäller för datorspel som exempelvis Portal, som kan visualisera och tydliggöra fysiska, spatiala och logiska problem.

Mot slutet av seminariet påpekade Morten Søby från Senter for IKT i utdanningen att det finns många vägar som leder till en digitalisering av skolan. Det som förenar dem är att det gäller att arbeta systematiskt och långsiktigt och att politikerna måste skapa visioner och ge förutsättningar för en konstruktiv och målmedveten utveckling. Utan systematik, visioner, mod och en fungerande logistik och infrastruktur sker ingen långsiktig digital utveckling i skolan, konstaterade Morten Søby.

Förslagen i utredningen begränsar kraftigt möjligheterna för skolor att erbjuda undervisning av det här slaget. Enligt arrangörerna begränsas därmed också möjligheterna för alla elever att få en undervisning av hög kvalitet i alla ämnen. Dessutom menar de att de pedagogiska, sociala och kommunikativa möjligheterna är betydligt större än vad som beskrivs i utredningen.

Den aktuella utredningen (SOU 2012:76) behandlar utbildning för elever i samhällsvård, men undersöker också om distansundervisning i vissa fall kan vara ett alternativ till den vanliga undervisningen, i grundskolan och på gymnasiet. Utredningen gör en uppdelning mellan fjärr- och distansundervisning: I fjärrundervisning interagerar lärare och elever direkt över nätet – de är enbart åtskilda i rummet, inte i tiden. Vid distansundervisning är lärare och elever däremot åtskilda i både tid och rum.

Distansundervisningen är med andra ord asynkron, till skillnad från fjärrundervisningen och den vanliga fysiska skolans undervisning som är synkron. Därmed menar utredningen att distansundervisning riskerar att bli enkelriktad och begränsad till enbart kunskapsinhämtande, och att skolans värdegrunds- och socialiseringsuppdrag riskerar att hamna i skymundan. Kravet på lärarledd undervisning blir också svårare att upprätthålla.

Utredningens förslag är att fjärrundervisning endast ska tillåtas för moderna språk, modersmål, inklusive minoritetsspråk, samiska i sameskolan, teckenspråk, studiehandledning på modersmålet samt för integrerad samisk undervisning. Distansundervisning ska vara möjlig för elever vid särskilda ungdomshem, elever med medicinisk eller psykosocial problematik och för elever som idrottar på elitnivå. Den distansundervisning för elever från hela landet som bedrivs av Sofia Distans och Korrespondensgymnasiet i Torsås föreslås fortsätta enligt gällande förordning, men bör inte utökas, förlängas eller permanentas.

Möjligheterna för skolor att bedriva fjärr- och distansundervisning är inte minst en viktig fråga för glesbygdskommunerna, eftersom de ofta kan ha svårt att rekrytera de lärare som behövs för undervisningen. Det finns också många elever, i glesbygden och på andra håll, som behöver en mer flexibel och anpassad undervisning. Därför är frågan om distansundervisning en viktig fråga för SKL, för kommunerna och för många barn och ungdomar.

Johanna Fors är rektor på Korrespondensgymnasiet, en kommunal skola med riksintag som i dagsläget har 450 elever. Hon berättade att skolan har vuxit kraftigt på senare år, sannolikt eftersom en gymnasieutbildning är nödvändig idag och att de finns utsatta grupper som behöver en mer flexibel utbildning än vad en vanlig gymnasieskola kan erbjuda. Det finns även många svenska elever med föräldrar som arbetar och bor utomlands som gärna vill kunna gå en svensk gymnasieutbildning.

- Teknikutvecklingen ger oss helt andra möjligheter än tidigare att undervis aoch att samverka med eleverna. Den går till och med så snabbt att vi har svårt att hinna med att utnyttja alla spännande pedagogiska och didaktiska möjligheter. Eleverna kan studera helt obundna av den fysiska skolbyggnaden, men de måste komma till skolan vid ett fåtal obligatorika tillfällen. Det brukar bli fem till åtta gånger totalt.

Eleverna söker sig ofta till Korrespondensgymnasiet för att komma bort från miljöer eller strukturer som de inte fungerar i. Skolan har elever på alla stadier, från första terminen i ettan till sista terminen i trean. Därför har man utvecklat en organisation som är flexibel i både tid och rum för att kunna möta alla elever på deras villkor. Tekniken gör det möjligt att underlätta lärande och måluppfyllelse på en rad olika sätt.

Korrespondensgymnasiet använder Google Apps for Education som lärplattform och kompletterar med Adobe Connect för att även få tillgång till ett konferenssystem med whiteboard som kan användas för att undervisa flera elever samtidigt.

- Vi har allt i Google Apps: elevernas dokument och kalendrar, mejl, chatt och videochatt, forum och kurssajter. Här samlar vi också all kontaktinformation och allt som rör skolan: scheman, planering, studie- och yrkesvägledning och elevhälsa. Lärarna har ett eget virtuellt personalrum där de hjälper, vägleder och tipsar varandra. Allt som finns på en vanlig skola har vi på nätet, i Google Apps.

Johanna Fors konstaterar att den nätbaserade tekniken möjliggör ett betydligt mer individuellt möte mellan lärare och elever än vad som brukar vara fallet i den vanliga skolan. Genom att använda digitala resurser, som till exempel inspelade övningar och interaktiva övningar, kan eleverna repetera när de behöver. Tekniken frigör samtidigt mer tid för individuella samtal och diskussioner mellan lärare och elev. Tidsanvändningen blir mer effektiv för både lärare och elever, och det blir även större effektivitet i lärprocesserna.

Enligt Johanna Fors ger det asynkrona studiesättet bättre möjligheter för eleverna att reflektera och att utveckla en djupare förståelse. Dessutom finns lärarna tillgängliga för frågor och ssvar i en betydligt större utsträckning än vad som annars brukar vara fallet.

- Det handlar om undervisning och inte om självstudier! Det flippade klassrummet är en bra liknelse, tycker jag. Det är inte genomgången som kräver närvar, utan samtalet, frågorna och diskussionen. Inspelade lektioner går alltså bra att förena med mejl och videochat. Till skillnad från vad utredningen säger, så går det alldeles utmärkt att prata och undervisa i realtid, så den kritiken håller inte.

Varje elev har en mentor redan från första dagen och för det mesta är det samma person under hela studietiden. Mentorn hjälper , ger stöd och håller koll på hur det går med studierna. Korrespondensgymnasiet arbetar också mycket med förtroende och med att skapa relationer relationsskapande mellan alla elever och lärare. Introduktionsmötet, där eleven kommer till skolan, är en viktig grund för detta. Grunden för ett kvalitativt arbete är goda relationer och lärarnas förmåga att skapa goda relationer är eoumbärligt när det gäller att få hög måluppfyllelse, konstaterar Johanna Fors.

- Vårt fokus ligger på varje elevs måluppfyllelse. Många har särskilda behov på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom, och en stor del av dem har rader av misslyckanden bakom sig. Därför satsar vi mycket på att anpassa undervisningen efter var och ens behov. Vi har bland annat kurslitteratur i ljudform, examinationer kan göras muntligt, och så vidare.

Skolinspektionen kritiserade Korrespondensgymnasiet 2010 beträffande måluppfyllelsen, och enligt Johanna Fors berodde detta på att skolan på kort tid fick ett delvis annat elevunderlag än tidgare och att man inte alls var förberedda på det. Skolan satsade därför på kompetensutveckling för all personal för att komma till rätta med problemet. Tidigare hade skolan också många avhopp, men numera ligger avhoppen under femton procent.

- Vi arbetar målmedvetet med att säkerställa att eleverna verkligen får den undervisningstid som de behöver. Det ärockså viktigt att se till att vi verkligen har alla de resurser som finns på en vanlig skola, till exempel skolbibliotek. Just nu kan vi se att det finns en del att göra när det gäller samarbete mellan eleverna – men det ska vi ta tag i. Målet är att Korrespondensgymnasiet ska vara en virtuell skola som liknar en vanlig så mycket som möjligt. Den enda avgörande skillnaden ska vara att den ligger på nätet.

Ronny Karlsson, som är chef för Sofia Distans, en enhet på den kommunala Sofia skola på Södermalm i Stockholm, inledde med att berätta lite om bakgrunden till att verksamheten drog igång.

- Vi startade 1994 då vi fick i uppdrag av Skolverket att bedriva undervisning över nätet för svenska elever i sjuttan, åttan och nian som bor utomlands. I vårt fall handlar det om att erbjuda en alternativ undervisningsform för att fullgöra skolplikten och vi har 600 elever som bor på runt 200 olika platser runt om i världen. Numera undervisar vi i alla ämnen från sexan till och med nian och vi har fullständig betygsrätt för elever som bor i Stockholm och utomlands. För de andra eleverna lämnar vi betygsunderlag till respektive kommun.

Sofia Distans ger eleverna möjlighet att studera efter sina egna förutsättningar och de kan kontrollera sin egen tid. Skolan ger dem tydliga mål och detaljerade planeringar så att det hela ska fungera för alla. Läsåret är uppdelat i 35 terminer, 17 på vårterminen och 18 på höstterminen. Eleverna kan börja höst- och vår terminen när det passar dem bäst, och då börjar de med första veckans planering. Visionen är att skolan ska finnas där eleverna är och att de ska kunna erbjuda bästa möjliga distansundervisning, oavsett tid och rum.

- Planering och innehåll finns både på vår undervisningsplattform First Class, på dvd och som ett utskrivet kompendium. Vår tanke är att erbjuda det i olika former, så att det blir så flexibelt och lättanvänt som möjligt för eleverna. Det är ju inte alltid som de kan vara uppkopplade eller vid datorn. I planeringen anges syfte, mål och beräknad tid och det finns också en beskrivning av arbetsuppgifterna. Vi använder inspelade lektioner och de olika arbetsuppgifterna ska sedan skickas till den ansvarige läraren.

Allt som eleverna gör under läsåret finns dokumenterat på lärplattformen, och därsamlas även allt undervisningsmaterial. För närvarande finns ungefär 1500 inspelade lektioner tillgängliga. På lärplattformen kan lärare och elever även diskutera och föra informella samtal och diskussioner.

- Elevernas prestationer ligger i genomsnitt på ungefär samma nivå som i stockholmsområdet, men en vanlig erfarenhet är att de klarar sig bättre på gymnasiet eftersom de rent faktiskt ofta har lärt sig mer. Många elever uppskattar också att de kan arbeta mer självständigt, att de kan planera så att det passar, att de får ta eget ansvar och att de inte blir störda på lektionerna. Med distansundervisning äger eleverna sin egen tid och det innebär i regel också att det blir en mer effektiv tidsanvändning.

It-pedagogen Kicki Hammarlund från Norrtälje kommun gav tillsammans med sin kollega Sebastian en kort inblick i hur man börjat fundera kring distansundervisning i kommunen. Norrtälje är en stor kommun nära Stockholm, men där finns många små skolor och en hel del elever ägnar mycket tid åt långa resor till och från skolan. I samband med att skolan nu ska utvecklas i en digital riktning, vill man undersöka möjligheterna för fjärrundervisning och även distansundervisning för de elever som inte kan gå i en vanlig skola.

- Vi har tänkt att öppna ett lärcenter där all teknik och support finns tillgängliga. Med tanke på utredningens förslag, vill vi satsa på undervisning i modersmål och moderna språk. Att en lärare kan undervisa på olika skolor samtidigt och att både lärare och elever sparar restid är en viktig fördel med fjärrundervisningen. Vi genomförde ett försök i Bålbro skola när den ordinarie spanskläraren var sjuk – och det fungerade utmärkt.

Innan riksdagen har fattat sitt beslut, är det svårt för Norrtälje kommun att gå vidare med sina tankar och att omsätta dem i praktiken i större skala. Därför hoppas man på en lagändring eller att kommunen kan få dispens för att undersöka de pedagogiska möjligheterna.

Margit Näsström, förskolechef och rektor i Dorotea kommun i Lappland lyckades trots tillfälliga tekniska problem att ge en bild av tankar och idéer som är på gång. Här rör det sig om en glesbygdskommun med stora avstånd där både fjärr- och distansundervisning sannolikt skulle kunna lösa många problem i vardagen. Den infrastruktur som behövs är redan på plats, så det som man behöver ta tag i är de pedagogsika utmaningarn. Här är man redan på gång med ett samarbete tillsammans med Umeå universitet och några andra glesbygdskommuner i trakten.

Stefan Bonn och Stig Andersson från Specialpedagogiska skolmyndigheten berättade att man gärna står till tjänst och hjälper till med att anpassa digitala läromedel och lärmiljöer efter elevers särskilda behov. Myndigheten har bland annat tagit fram en vägledning för digitala läromedel, som jag skrev om förra året, så att producenterna ser hur de kan anpassas för elever med funktionsnedsättning. De som arbetar med distansundervining kan alltså få all den hjälp de behöver för att se till att undervisningen verkligen blir tillgänglig för alla.

Åsa Frodlund är utredare på Statens institutionsstyrelse, myndigheten som ansvarar för och bedriver tvångsvård för unga missbrukare samt sluten ungdomsvård. Hon berättade kort om hur myndigheten arbetar med utbildning och undervisning. Här rör det sig om en särskild undervisningsform enligt skollagen. Verksamheten är geografiskt spridd över landet och det rör sig om en starkt differentierad verksamhet som omfattar allt från behandlingstider på 90 dagar eller mindre upp till fyra års straff. Trots detta är det samma kursplaner och mål som gäller för dem som för andra ungdomar i samma ålder. De har samma rätt till utbildning, och den ska tillgodoses.

- För att det här verkligen ska fungera, har vi varit tvungna att hitta andra former än i den traditionella, fullskaliga skolan. Vi har riktlinjer som klargör vårt skoluppdrag och det innebär bland annat fullständig skoldag och undervisning sommartid. Fronter används som lärplattform och stora delar av undervisningen sker på distans. Vi har knutit till oss lärare som redan är vana vid det här sättet att undervisa, och de fungerar som loket som visar vägen och drar med sig de andra.

Seminariet gjorde tydligt att det finns en mängd varierade behov och förutsättningar som skolan måste tillgodose för att fullgära sin verksamhet och ge alla tillgång till en likvärdig utbildning som uppfyller målen i styrdokumenten. Teknikutvecklingen går snabbt framåt, och det finns mycket som pekar på att fjärr- och distansundervisning kan erbjuda intressanta och funktionella lösningar.

SKL och DIU/Framtidens lärande lovade att återkomma i ämnet under hösten. Det kommer alltså mer om de här frågorna på bloggen framöver!

]]> http://omvarld.blogg.skolverket.se/2013/05/03/distansundervisning-langt-borta-men-anda-nara/feed/ 1 http://omvarld.blogg.skolverket.se/2013/04/25/oppna-kulturarvsdata-och-skolan/ http://omvarld.blogg.skolverket.se/2013/04/25/oppna-kulturarvsdata-och-skolan/#comments Thu, 25 Apr 2013 12:08:57 +0000 Stefan Pålsson http://omvarld.blogg.skolverket.se/?p=10948 Igår och idag arrangerade Digisam konferensen Öppna kulturarvsdata i Norden tillsammans med Riksarkivet och Media Evolution på Media Evolution City i Malmö. Konferensen är en del av programmet för Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet det här året. Den digitala utvecklingen är ett av de teman som lyfts fram, och här är kulturområdet en viktig del. Bland annat gäller det att på allvar ta tag i frågor som rör digitalt bevarande och tillgängliggörande av kulturarvet i de nordiska länderna, i enlighet med den strategi för kultursamarbetet 2013-2020 som antogs i slutet av förra året.

Här följer en kort sammanfattning av gårdagens presentationer:

Johanna Berg, utredare på Digisam, konstaterade att öppna kulturarvsdata blir en allt viktigare punkt på dagordningen i det globala samtalet kring kultur, ekonomi och samhällsutveckling. Inte minst arrangeras det mängder med konferenser. För två veckor sedan anordnades GLAM-WIKI 2013 på British Library i London och tidigare i veckan var det dags för Kultur på nett 2013 i Trondheim, med temat digitalt värdeskapande i teori och praktik.

I Digital agenda för Europa argumenteras det för att öppna kulturarvsdata är något alla tjänar på och har nytta av – kulturinstitutionerna och kulturlivet, samhällsekonomin samt den enskilde medborgaren.

Den oberoende konsulten Peter Krantz gav en kort och kärnfull presentation av värdet med och betydelsen av öppen länkad data, ett ämne som tidigare behandlats ur skolans perspektiv här på bloggen. I de nordiska länderna finns det redan stora mängder med öppna data från olika källor. Om de kan kopplas samman med länkad data uppstår helt andra möjligheter.

Öppen länkad data bygger vidare på Tim Berners-Lees tankar och visioner om den semantiska webben och ett omfattande praktiskt arbete med standardisering av metadata. Genom länkad data kan webben fungera som en decentraliserad databas där informationen kan kopplas samman på sätt som tidigare inte varit möjliga – och som kan vara till stor nytta och glädje i många sammanhang.

Ett exempel på detta är android-appen Kultursafari, som Peter Krantz nämnde, som kombinerar resedata med kulturarvsinformation från Wikipedia. Under en resa går det både att se vilka kulturminnesmärken som finns i närheten och att läsa mer om deras historia och härkomst. Ett annat exempel är forskningsprojektet WILD, som kopplar lärresurser och andra digitala tjänster till skolans styrdokument. Ett tredje exempel är lärandeanalytik, det vill säga insamling och analys av data från olika källor som gör det möjligt att följa och analysera elevernas utveckling.

Kristin Lyng, jurist på Meteorologisk institutt i Norge, berättade att användningen av väderdata formligen exploderade när de blev öppna och fria 2007. Visserligen förlorade institutet en del intäkter på detta, men de var ändå marginella i förhållande till kostnaderna. Än så länge går det dock inte att slå fast den faktiska vinsten med att släppa all data fri och att se den som en del av den allmänna infrastrukturen.

Maarten Brinkerink från nätverket Open Cultuur Data i Nederländerna berättade om det pågående arbetet med att uppmuntra myndigheter och organisationer att släppa sina data fria. Satsningen på plattformen Open Images, som genom sitt API ger fri tillgång till bilder och multimedia, har blivit en stor framgång sedan starten 2009.

Återanvändningen av materialet i Wikimedia Commons är ett bra exempel på vad som kan hända när data släpps fri. I december 2012 användes bilder, filmer i cirka 1600 artiklar som sammanlagt visats 40 miljoner gånger! Materialet från Open Images återanvänds också i appar som Vistory och tjänster som Tijdbalk. Men hur ska man egentligen analysera genomslaget av hur materialet används? Och hur ska olika slags interaktion med materialet värderas? Detta är några viktiga frågor som Maarten Brinkerink nämnde som kräver reflektion och eftertanke framöver.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth konstaterade att ett nordiskt samarbete är viktigt för att digitaliseringen av kulturarvsdata ska gå att genomföra i Sverige och grannländerna. Dels kan man hjälpa varandra att hitta bra och effektiva lösningarna, dels blir det möjligt att uppnå intressanta synergieffekter genom att koppla samman materialet. Idag kan inte kulturarvssektorn ensamt ha tolkningsföreträde över materialet, utan skolan, de kreativa näringarna och resten av samhället ska bjudas in och bli delaktiga. Det förutsätter att materialet är fritt att använda, att det är lätt att hitta i det och att medskapande är tillåtet.

Kristina Alexanderson, från .SE och Webbstjärnan, höll en workshop om skolans behov när det gäller öppna kulturarvsdata. Hon betonade att det inte är särskilt meningsfullt för kulturinstitutionerna att vända sig till skolor och lärare och fråga om deras behov och önskemål när det gäller metadata, öppen data och öppen länkad data. Kunskaperna inom det området är högst begränsad, och för deras del är den avgörande frågan hur de kan få tillgång till lärresurser som kan användas på bra sätt i undervisningen. Tekniska och juridiska frågor, hur viktiga de än må vara, är de oftast inte särskilt intresserade av att diskutera och resonera kring, menade hon.

Det viktiga är istället att muséer, arkiv och andra kulturinstitutioner bjuder in skolor, lärare och elever att använda, bearbeta och sprida deras digitala material vidare i sin undervisning. Kulturarvet måste komma in i skolan på ett bra sätt, och för att det verkligen ska fungera är det avgörande att knyta an till elevernas utgångspunkter och referensramar, konstaterade Kristina Alexanderson.

Mashups och internetmemer kan vara bra sätt att göra detta på. Eleverna får reflektera, diskutera och arbeta med kulturarvet. Samtidigt lär de sig hur dagens medialandskap fungerar och de utvecklar sin medie- och informationskunnighet. Detta är något som blir allt viktigare i dagens samhälle och det är även en fråga som Sverige lyfter fram under ordförandeskapsåret i Nordiska ministerrådet och för det fortsatta nordiska samarbetet.

Kristina Alexanderson nämnde två exempel från årets och förra årets upplaga av Webbstjärnan som visar vad lärare och elever kan göra med öppna kulturarvsdata i det här avseendet: Gatukonstkartan och avdelningen om propaganda i 9D 1 Ekillaskolans sida om andra världskriget.

Vi är fortfarande på ett tidigt stadium när det gäller användningen av öppna data och öppna länkade data från kulturområdet och resten av samhället. Men möjligheterna är närmast oändliga – och öppnar helt nya dimensioner för skolans undervisning!

Jag har tidigare skrivit om Wiki Skills, ett EU-projekt med syfte att hjälpa skolor, yrkesutbildningar och högskolor att använda Wikipedia och andra wikis i sin undervisning. På Internetdagarna förra året berättade Ylva Pettersson, lärare på Katedralskolan i Skara och styrelseledamot i Wikimedia Sverige, hur Wikipedia fungerar som en öppen lärresurs som kan göra eleverna delaktiga i det gemensamma skapandet av fri och öppen information i samhället.

Från och med 2012 hjälper Wikimedia Sverige alla inom utbildningsvärlden som vill komma i gång med Wikipedia. Sophie Österberg, som arbetar med projektet Wikipedia i utbildning, gav en konkret presentation på SETT om värdet och nyttan med detta.

- Formativ bedömning blir allt viktigare i den svenska skolan, säger Sophie Österberg. Här kan Wikipedia vara till stor hjälp!  Det är enkelt för läraren att följa vad alla eleverna gör genom bevakningslistan och det går även att få ett mejl när något ändras i artiklarna. Samtidigt ges goda möjligheter för eleverna att samspela med övriga wikipedianer och att skapa något som är relevant i samhället – och som inte bara ska läsas och bedömas av läraren, för att sedan försvinna i glömska.

Alla som bidrar till Wikipedia skapar ett konto där man berättar om sig själv och vad man är intresserad av. Andra wikipedianer ger gärna hjälp och vägledning för den som är osäker. Alla användare har dessutom tillgång till en personlig sandlåda som ger utrymme för fritt och ostört  arbete med artiklarna tills de ska publiceras.

När artikeln eller tilläggen till en redan existerande artikel ligger ute, startar den kritiska diskussionen. Brister i innehållet kommenteras och kompletteringar föreslås. För elever som bidrar till Wikipedia, betyder detta att det inte längre är enbart läraren som arbetar med den formativa bedömningen, utan det kommer mängder av frivilliga bidrag från wikipedianer som har synpunkter och förslag. Eleverna lär sig efterhand att bli kritiska och ansvarsfulla medborgare som kan förklara hur de resonerat, vilka källor som de använt och varför de är relevant. De utkrävs ansvar  - och blir ansvarsfulla.

- Jag har bland annat hjälpt elever på en gymnasieskola i Kalmar med det individuella valet Global profil att arbeta med Wikipedia, berättar Sophie Österberg. Några av dem hade varit på utbyte i Uganda och de ville gärna bidra med sina kunskaper om afrikansk kultur på Wikipedia. En dag förra året kom jag på besök och berättade om Wikipedias filosofi och hur gränssnittet ser ut och fungerar – sedan var de i full gång!

Wikipedia bygger på fem grundprinciper som alla användare måste följa:

1. Wikipedia är ett uppslagsverk – därför måste källor anges, så att innehållet i artiklarna kan bekräftas.
2. Wikipedia tar inte ställning – därför är det viktigt att artiklarna är neutrala och ger utrymme åt olika perspektiv.
3. Wikipedia har ett fritt innehåll – alla kan bidra och allt innehåll görs tillgängligt med Creative Commons-licensen Erkännande-icke-kommersiell-dela lika 3.0.
4. Wikipedia har en uppförandekod – användarna har en starkt varierande bakgrund och ofta olika perspektiv; därför är det avgörande att etikettsreglerna följs och att alla håller en god ton.
5. Wikipedia har inga fasta regler – användarna uppmanas därför att vara djärva när de skriver. Det som behöver ändras eller adderas ordnas efter hand när andra användare korrigerar och lägger till.

Sophie Österberg kommer gärna till intresserade skolor och berättar hur Wikipedia används och hur detta kan bidra till undervisningen och elevernas utveckling. Det är bara att mejla! Hon har redan varit i hela landet, från Skellefteå i norr till Simrishamn i söder, och hon reser gärna vidare. Enda kostnaden är att hennes resa ska betalas.

- Jag märker ett ökat intresse från skolan, men även från andra viktiga samhällsinstitutioner, säger Sophie Österberg. Under hösten ska jag resa runt bland svenska bibliotek och ge vägledning. Vi har även lanserat en öppen ansökan för alla högskolor och universitet som vill låta studenterna bidra till Wikipedia som en del av undervisningen. Jag kommer också att hålla flera utbildningar för skoledare, så det finns goda möjligheter till ett ömsesidigt utvecklande samarbete mellan Wikipedia och skolan framöver!

Tanken är att lärarna ska fungera som stöd för huvudman och skolledare i det systematiska utvecklings- och kvalitetsarbetet, och att de ska bli en viktig resurs i det kollegiala lärandet.

Helena Kvarnsell, som är lärare på Björknässkolan i Nacka, är ett exempel på en lärare som utvecklar sin undervisning i matematik, naturvetenskap och teknik genom att integrera de digitala möjligheterna. För tre och ett halvt år sedan började skolan arbeta med varsin dator, och sedan dess har hon utforskat nya vägar tillsammans med sina elever i sjuan, åttan och nian.

På årets upplaga av SETT gav hon en presentation av hur hon arbetar.

- Min primära utgångspunkt är de mål som anges för undervisningen i matematik, no och teknik i Lgr 11, förklarar Helena Kvarsell. Dessutom vill jag att undervisningen ska väcka elevernas intresse och motivation, och knyta an till deras vardag. Då lär de sig helt enkelt bättre!

EU:s åtta nyckelkompetenser är en viktig grund, särskild digital kompetens, entreprenörskap och initiativförmåga samt att eleverna utvecklar metakognitiva förmågor – att de lär sig att lära. Det amerikanska initiativet 21st Century Skills, som under de senaste åren anammats i flera delstater, är en annan grund. Här tar hon framför allt fasta på samarbete, kreativitet, kritiskt tänkande och färdigheter i informationssökning.

Helena Kvarnsell och hennes elever arbetar bland annat med tankekartor, bloggar och skapar multimediala presentationer. Samtidigt som eleverna utvecklar sina ämneskunskaper och fördjupar sin förståelse, lär de sig att samarbeta, kommunicera, skapa och lära tillsammans med och av varandra. De lär sig att presentera sina kunskaper för andra och tränas i att förklara hur de resonerar och tänker. Eleverna lär sig också att sprida information på webben och att hantera upphovsrättsliga frågor.

- För att verkligen kunna förklara begrepp som till exempel volym på ett tydligt och begripligt sätt, är det nödvändigt att ha en ganska djupgående förståelse, konstaterar Helena Kvarnsell. När eleverna skapar filmer och animationer i olika ämnesområden och teman, är avsikten att ta fram lärresurser som vi kan ha nytta av i undervisningen. Och det har visat sig fungera alldeles utmärkt! De sätter fart på funderingar och reflektioner och vi får diskussioner som ger en god hjälp åt förståelsen av komplexa frågor och problem.

När Helena Kvarnsell arbetade med temat infrastruktur i matematik- och teknikundervisningen, fick eleverna i uppgift att förklara, visa och berätta. Några byggde modeller med gamla märklintåg, några arbetade tredimensionellt i Google SketchUp och två elever byggde och skapade i Minecraft.

Eleverna arbetar sällan ensamma, utan i regel är de två, tre stycken som samarbetar. Det innebär att de kan träna sig att ha olika roller i ett projekt och de lär sig att skapa och lära tillsammans, genom att utnyttja och förena varandras kunskaper.

Men ger de här sätten att arbeta en högre måluppfyllelse än traditionell undervisning?

- I början, när jag fick den här typen av frågor, svarade jag att jag inte visste det, säger Helena Kvarnsell. Och jag tyckte inte att jag kunde ta reda på det genom att undervisa på olika sätt i olika klasser heller. Alla skulle få de här nya möjligheterna. Jag kunde tydligt se att undervisningen blev roligare och mer motiverande, men när eleverna skrivit  nationellt prov i fysik kom bekräftelsen: hälften skrev MVG! I matematik gick det inte riktigt lika bra, men där blev det en tydlig höjning av lägstanivån.

Innebär det här en ökad arbetsbeslastning?

- Nej, det gör det inte, svarar Helena Kvarnsell. Istället kan jag se mängder med vinster. Mitt arbete effektiviseras och det blir bättre arbetsro i klasserna när eleverna tycker att det är intressant och meningsfullt. Istället för att lägga energin på att hålla ordning, kan jag gå runt bland eleverna, bedöma hur de arbetar, vad som kan förbättras och hur de ska komma över trösklarna.

Är det nödvändigt att vara it-expert?

- Nej, det är det inte, påpekar Helena Kvarnsell. Det är klart att jag måste ha en ganska bra förståelse av de tjänster som används i undervisningen, men jag behöver inte kunna allt. Ofta är eleverna bättre än mig, men det är inget problem. Min uppgift är att tillföra det pedagogiska, att hjälpa dem att utveckla sina kunskaper och sina förmågor i ämnena.

Helena Kvarnsell samlar sina lärdomar och erfarenheter på bloggen Matte och no, och här publicerar hon även guider i hur exempelvis Twitter, Youtube och Dayviews kan komma till nytta i undervisningen. Det är en bra startpunkt för lärare som vill hitta mer mångsidiga sätt att undervisa med it i matematik, naturvetenskap och teknik!