Det övergripande temat för årets arrangemang är  ”Hur gör du på nätet?” – och det är en frågeställning som forskarvärlden intresserar sig för. Det handlar om att undersöka hur ungdomar faktiskt umgås på nätet och hur de agerar för att förhålla sig till och lösa de problem som kan uppstå. Elza Dunkels, som jag intervjuade härom veckan, är den mest namnkunniga av de svenska forskarna inom området unga och digitala medier. Hon medverkar både på konferensen Digital turist och på .SE:s open space meeting Hej skolan, dags att internetta.

2006-2009 finansierade EU-kommissionens Safer Internet Programme det omfattande forskningsprojektet EU Kids Online I. Under ledning av professorerna Sonia Livingstone och Leslie Haddon på London School of Economics  sammanställdes och jämfördes  europeisk forskning om ungas tillvaro och säkerhet på nätet.

Målet med det här projektet var att ta reda på vilka sociala, kulturella och andra faktorer som påverkar ungas användning av nätet och vad som styr forskarnas perspektiv och inriktning. Elza Dunkels deltog från Sverige.

Arbetet resulterade bland annat i en antologi i tryckt form med bidrag från olika delar av Europa och i en fritt tillgänglig databas över aktuell europeisk forskning inom område. Presentationer och texter från projektets avslutande konferens finns också på nätet.

EU Kids Online II, som drog igång förra året och avslutas sommaren 2011, syftar till en kvantitativ översikt över ungas hantering av risker på nätet.  Man jämför också hur föräldrar i EU:s  medlemsländer uppfattar och förhåller sig till riskerna med sina barns digitala umgänge, bland annat mobbing och sexuellt utnyttjande. Syftet med det här projektet är både att ge evidensbaserade riktlinjer för beslutsfattarna och att försöka kartlägga vilka områden som behöver beforskas framöver.

Forskare som Elza Dunkels och Petter Bae Brandtzæg hör till dem som länge pekat på att de nätregler som tagits fram av olika organisationer i Sverige, Norge och i andra länder riskerar att skapa en falsk trygghet.  Samtidigt får ungdomarna sämre möjligheter att utveckla de digitala kompetenser som de faktiskt behöver för att kunna hantera vardagen på nätet.

Forskningen visar att anonymitet och en överdriven försiktighet inte är någon konstruktiv strategi när det digitala umgänget blir en allt viktigare del av tillvaron. Den som framträder under sitt riktiga namn tar i regel större ansvar för sitt agerande och har även bättre förutsättningar att knyta värdefulla kontakter och att delta i meningsfulla samtal som gynnar lärande och personlig utveckling.

För knappt två år sedan presenterade psykologen och författaren Tanya Byron sin rapport och handlingsplan Safer Children in a Digital World (även kallad Byron Review), som tagits fram på uppdrag av den brittiske premiärministern. Här varnar hon för att en överdriven oro för möjliga faror på nätet kan hämma ungdomars utveckling och förespråkar istället mer förnuftsstyrda och empiriskt förankrade strategier.

Tanya Byron föreslog också bildandet av ett nationellt råd, bestående av myndigheter, organisationer och företag, som gemensamt kan arbeta för att fram fungerande riktlinjer som skolan kan utgå ifrån i sin undervisning. Kort efter att rapporten publicerats, grundades UK Council for Child Internet Safety (UKCCIS) som för närvarande samlar runt 150 medlemmar.

Satsningar som Safer Internet Day och aktörer som UKCCIS och Medierådet kan fästa uppmärksamheten på viktiga frågor, skapa förutsättningar för en saklig debatt och hjälpa vuxna att förstå den nya verklighet som växer fram. Umgänget börjar bli en viktig del av tillvaron för de allra flesta – såväl ungdomar som vuxna. Precis som i den fysiska verkligheten handlar det om att agera förnuftigt och att försöka behandla andra människor på samma sätt som man själv vill bli behandlad.

Föräldrar och lärare kan spela en viktig roll för att hjälpa unga utveckla de sociala kompetenser som behövs på nätet. Det förutsätter dock att de själva förstår de informella spelregler som gäller. De behöver ha den kunskap och erfarenhet som är nödvändig för att kunna ge en ordentlig vägledning när det gäller frågor kring ungas digitala umgänge.

Den smarta ekonomin handlar om att skapa ett globalt konkurrenskraftigt och miljövänligt näringsliv där människornas kunskaper, förmågor, kreativitet och förmåga till nytänkande spelar en avgörande roll. Men för att det verkligen ska fungera, är det nödvändigt att förändra såväl skolans verksamhet som undervisningens mål och medel.

För ett par, tre år sedan tillsatte utbildningsministern en nationell it-strategigrupp med representanter från skolvärlden, som i sin slutrapport pekade på behoven av rejäla, långsiktiga satsningar på infrastruktur, digitala lärresurser och lärarkompetens för att verkligen få fart på utvecklingen. Några månader senare tillsattes en rådgivningsgrupp som dominerades av folk från it-och telekombranschen och där irländska Microsofts vd Paul Rellis var ordförande. Deras råd spelade en avgörande roll för planen och rapporten Smart Schools = Smart Economy blev offentlig samtidigt som planen lanserades.

Rapporten rekommenderar satsningar inom samma områden som it-strategigruppen pekade på. Den innehåller även en vision för digitalt lärande som tar sin utgångspunkt i EU:s åtta nyckelkompetenser. Utgångspunkten är att samhällsutvecklingen ställer krav på en rad kunskaper, färdigheter och attityder som i regel inte ryms inom ramen för den traditionella undervisningen. Förutom att kunna hantera informationsöverflödet, är det bland annat viktigt att kunna dra nytta av teknikens möjligheter i arbetsliv och vardag, att kunna lösa problem, handskas med ovana situationer, samarbeta, dela kunskap och ständigt kunna lära om och lära nytt.

Så här långt har två satsningar startats inom ramen för planen. Den första satsningen drog igång direkt och är en satsning på 22 miljoner euro för att ge varje elev varsin dator och installera en projektor i varje klassrum. I början av januari meddelade regeringen att samtliga skolor får fri tillgång till Encyclopedia Britannica och World Book som ett komplement till de drygt elvatusen digitala lärresurser som redan finns tillgängliga i Scoilnet, det irländska skoldatanätet.

Förra månaden öppnade webbplatsen ACTION – Assessment, Currculum and Teaching Innovation On the Net – som ska ge stöd åt pedagogiskt nytänkande och en it-användning som hjälper eleverna att utveckla de kompetenser som är nödvändiga för att möta samhällsutvecklingens krav. Tanken med den här webplatsen är inte främst att berätta för lärarna hur de ska arbeta, utan att ge exempel och förslag på hur verksamheten kan bedrivas för att sträva i en önskvärd riktning.

Än så länge är det förstås för tidigt att avgöra om planen kommer att förändra skolan i grunden, eller om det snarare blir en digitalisering av den traditionella modellen. Nästa steg bör väl rimligen vara en satsning på lärarutbildning och kompetensutveckling. Den tittar vi närmare på när den dyker upp!

Den här gången fastnade jag särskilt för artikeln Digital Britain, digital schools. Det rör sig om en kort och tänkvärd text som med hjälp av några konkreta exempel försöker belysa själva grundfrågan: Varför är det viktigt att integrera digitala medier och kommunikationsformer i skolans undervisning?

Redan i titeln finns en ledtråd – Digital Britain. Detta är namnet på en arbetsgrupp som den brittiska regeringen satte samman i oktober 2008 och som delas mellan Department of Business och Department for Culture, Media and Sports. Syftet är att ta fram de strategiska riktlinjerna för hur landet på bästa sätt ska dra nytta av den globala digitaliseringen och samhällsutvecklingen. I juni förra året presenterades ett whitepaper som pekar på att alla delar av landet måste anpassas till de nya förutsättningarna. Samtidigt betonas värdet av att hela befolkningen verkligen ges möjlighet att utveckla de kunskaper och färdigheter som krävs.

Den digitala strategin för skolan benämns Harnessing Technology: Next Generation Learning och gäller till och med 2014. Strategin presenterades sommaren 2008 och är en revision av den som presenterades tre år tidigare. Här finns en starkare betoning av nödvändigheten av att undervisningen utvecklas och förändras med teknikens hjälp, så att eleverna kan lära sig att hantera det samhälle som de lever i.

Nu menar man att det är hög tid att gå från ord till handling och att se till att de önskvärda förändringarna genomförs och tränger in i skolans verksamhet. Rapporten Harnessing new technologies in education and children’s services, som National Foundation for Educational Research Foundation publicerade i höstas, visar dock att det fortfarande går trögt och att det behövs nya tag.

I december förra året presenterade den brittiska regeringen en storsatsning på niohundra miljoner pund (ca 11 miljarder kronor) för att förbättra skolan. Pengarna ska användas till en rad initiativ inom olika områden för att utveckla skolans undervisning och lärarnas förmågor och kompetenser. Det ställs också krav på de lokala skolmyndigheterna att ta fram en tidsplan för de förändringar som behöver genomföras. Skolan måste helt enkelt klara av att hjälpa alla elever att utveckla de kompetenser de behöver för att hantera sin tillvaro i ett globalt, högteknologiskt och föränderligt samhälle.

De nya styrdokument för skolan som ska gälla från och med september 2011 är en viktig del av storsatsningen. Tanken är att läroplanen och kursplanerna ska ge de riktlinjer som krävs för att skolan ska fungera på rätt sätt. Det ramverk som kallas Essentials for learning and life är en av hörnstenarna. Här understryks nödvändigheten av att eleverna utvecklar och stärker sex nyckelförmågor.

1.  Läs- och skrivförmåga
2.  Matematisk förmåga
3.  Förmågan att använda den digitala tekniken i vardagen och för sitt lärande.
4.  Tanke- och lärförmågor
5.  Personliga och känslomässiga förmågor
6.  Sociala förmågor

Det rör sig om komplexa förmågor som behöver tid, tålamod, erfarenheter och stöd för att kunna utvecklas så bra som möjligt. Och det ställer förstås stora krav på hur undervisningen går till samt hur läraren verkar och agerar i de konkreta lärsituationerna.

Tyngdpunkten ligger på att eleverna ska utveckla de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som är nödvändiga ute i samhällets vardag, utanför skolans fyra väggar. Dessa sex nyckelförmågor pekar i riktning mot ett slags bildningsbegrepp för vår tid. Med andra ord: det som alla behöver kunna för att klara av verklighetens möjligheter och problem.

Så – varför är det egentligen viktigt att integrera digitala medier och kommunikationsformer i skolans undervisning? Svaret är att de numera är en så pass viktig del av samhällslivet att de måste ta den plats som de förtjänar. De sex nyckelförmågorna behövs i alla dimensioner av tillvaron, både i den vanliga fysiska, ”analoga” och i den digitala. IT kan alltså inte särskiljas från resten och behandlas som något ”extra” vid sidan av, utan måste integreras i helheten.

I artikeln i VISIONS Magazine betonas betydelsen av att eleverna behandlas som deltagare och att undervisningen måste vara problembaserad, realistisk och engagerande för att verkligen fungera. Annars blir det svårt för eleverna att utveckla de nyckelförmågor som de behöver. Och i artikeln understryks att man inte kan förvänta sig att eleverna utveckla dessa på egen hand bara genom att placera dem vid varsin dator. Det ställs krav på undervisningen och på lärarna.

Just nu driver Futurelab projektet Digital Participation som en del av den stora forskningsinsats som pågår kring strategin Harnessing Technology. Här tittar man närmare på vad som krävs av lärarna och hur man kan gå tillväga för att tillgodose deras kompetensbehov. Det pågår förstås också en hel del arbete bland lärare för att möta kraven. Ett exempel på detta är intressegruppen Learning Today: Teachers and children shaping digital worlds, som är en del av UK Literacy Association.

Den globala samhällsutvecklingen går i en digital riktning och de brittiska satsningarna är intressanta bud på hur strategierna kan se ut för att handskas med det. Fortsättning följer!

LATWF vänder sig till nationella ledare inom utbildning och skolpolitik från hela världen samt tjänstemän från internationella organisationer som Världsbanken och Unesco. I år var ett tusental personer från omkring hundra länder närvarande. Man kan säga att det rör sig om utbildningsvärldens motsvarighet till World Economic Forum i Davos, även om WISE i Qatar härom månaden seglade upp som en möjlig konkurrent.

En lång rad föreläsningar stod på programmet och vi som inte fanns på plats kan nu se några av höjdpunkterna i efterhand. Några av deltagarna har även intervjuats om sina upplevelser och intryck.

Storbritanniens premiärminister Gordon Brown invigde konferensen. Han betonade i sitt tal betydelsen av att världens länder lär av varandra, arbetar målmedvetet för att se till att utbildning och undervisning svarar mot tidens krav och hjälper barn och ungdomar att tillsammans skapa en hållbar värld.

Charles Leadbeater beskrev i sitt föredrag hur teknikutvecklingen gör det möjligt att hitta helt nya former för undervisningen och att nå fler barn än någonsin. Detta gäller inte bara för de rikare delarna av världen, utan i allt högre grad även för u-länder där fattiga och flickor länge saknat möjligheter att gå i skolan och lära sig det som de behöver. Med teknikens hjälp kan lärare utgå från barns konkreta tillvaro och skapa en undervisning som både är relevant, intresseväckande och effektiv. Läraren Moliehi Sekese från Lesotho berättade hur detta kan gå till i praktiken i ett av de fattigaste länderna i södra Afrika.

BETT drog som vanligt till sig ett stort antal besökare, och runt tvåtusen svenskar fanns på plats.  Vid sidan av mässan arrangerades ett stort antal möten och seminarier. Stephen Heppell, som jag intervjuade i våras, höll i sitt eget evenemang Be Very Afraid, där han visade hur barn och ungdomar på egen hand lär sig att använda tekniken i och för sitt lärande. Hans budskap är att utvecklingen numera går så rasande snabbt att skolan måste ta till sig den nya tekniken snarast för att inte halka hopplöst efter.

Datorn i utbildningen ansvarade för ett antal seminarier på svenska ambassaden och har lagt upp sex korta filmer därifrån på Vimeo. Francesc Pedró, ansvarig för OECDs satsning New Millennium Learners, var en av dem som intervjuades och gav sin syn på de utmaningar som skolan står inför idag och som det gäller att hitta kreativa lösningar på. Den snabba IT-utvecklingen leder till att samhället och vardagen ser helt annorlunda ut idag än för bara några år sedan. Därför gäller det att tänka om hur skolan ska fungera och hur undervisningens mål bör se ut.

Detta är än så länge ett tämligen outforskat område i Storbritannien. Under nästa år kommer de båda organisationerna att släppa en större kvalitativ undersökning som går djupare in på dessa och besläktade frågor och problemställningar.

National Literacy Trust och Booktrust är oberoende och icke-vinstdrivande organisationer som på olika sätt arbetar för att öka befolkningens intresse för läsning och skrivande. Bland annat driver man det gemensamma projektet Everybody Writes, som går ut på att öka elevers intresse för att skriva och uttrycka sig.

I dagens digitala informationstäta samhälle spelar sociala medier, informationsdelning och gemensamt kunskapande en allt större roll i allt fler sammanhang. Därför är det viktigare än någonsin att ha en god läs- och skrivförmåga – och att känna en lust och mening i att delta i de ständigt pågående samtalen.

Undersökningen visar att tre fjärdedelar skriver regelbundet, lite drygt hälften är verksamma på sociala nätverk som Facebook och en fjärdedel bloggar. Så gott som alla använder datorer regelbundet och det är en allmän uppfattning att detta har en positiv förmåga på deras förmåga att skriva och att uttrycka sig. 89% anser att datorn gör det enklare att korrigera misstag och felskrivningar, 76% menar att det blir enklare att uttrycka sig klar och tydligt och knappt 60% tycker att koncentrationsförmågan ökar, att de blir mer kreativa och att intresset för att skriva blir större.

51% anser sig vara mycket bra eller bra på att skriva, medan 45% menar att deras förmåga behöver förbättras eller att de inte skriver särskilt bra. 45% av eleverna tycker om att skriva, men det gäller framför allt när de själva får bestämma form och innehåll. Skrivandet i skolan upplevs som betydligt mindre intressant och givande än det som de ägnar sig åt på egen hand på nätet.  De elever som bloggar och deltar i sociala nätverk är intresserade av att skriva och de anser sig i regel även vara bra eller mycket bra på att skriva.

En av slutsatserna i rapporten är att skolan måste visa att en god skrivförmåga både höjer livskvaliteten och är nödvändig för att kunna delta i samhällslivet på ett fullvärdigt sätt. Därför är det viktigt att skolan anpassar undervisningen efter elevernas behov och önskemål, så att både deras skrivglädje och deras förmåga kan ges goda förutsättningar att växa.

I grund och botten handlar om att kunna uttrycka och förmedla sin identitet, sina åsikter, sina kunskaper, sin vilja och sin förståelse på ett så bra sätt som möjligt. Och i ett samhälle som blir alltmer digitaliserat och medierna är på väg mot en mer utpräglad social och interaktiv karaktär, är det helt enkelt nödvändigt att behärska de uttrycksformer som spelar en allt större och viktigare roll.

I det här sammanhanget är det vanligt att peka på IT-utvecklingens strukturella konsekvenser och att betona nödvändigheten av ett strategiskt tänkande kring förändringsarbetet. Detta gjorde Skolverket nyligen i sitt förslag för att öka den pedagogiska IT-användningen i skolan. Singapore hör till de länder som satsar mest målmedvetet kring detta, och såväl Danmark som Norge är goda exempel på hur man funderar kring hur styrdokument och konkreta satsningar bör utformas för att verkligen fungera.

Den allt snabbare globaliseringen och den ökande konkurrensen mellan länder och världsdelar är också en faktor som ofta lyfts fram. Världen blir allt plattare och gamla konkurrensfördelar och klyftor kan snart vara ett minne blott. Detta diskuterades förra veckan, när brittiska SSAT, en organisation som arbetar för att utveckla och förbättra skolundervisningen, höll sin årliga konferens. Rubriken för årets konferens, som arrangerades i den gamla industristaden Birmingham, var 21st Century Schooling: The Globalised Challenge.

På den här konferensen kretsade föredrag och diskussioner kring tre nyckelfrågor:

1. Hur möter skolan globaliseringens utmaningar idag?

2. Hur ska undervisningen förändras för att bättre förbereda eleverna inför en plattare värld?

3. Vad betyder detta för skolledarskapet?

Utbildningsminister Ed Balls, Kinas ambassadör Fu Ying, utbildningsforskaren Yong Zhao och författaren Thomas Friedman stod på talarlistan, och de och övriga talare resonerade kring frågeställningarna utifrån en rad olika perspektiv. Det handlade bland annat om vilka kunskaper och färdigheter som dagens barn och ungdomar behöver utveckla, vilka språk som det är viktigt att lära, hur IT-utvecklingen kan förändra undervisning och lärande i grunden och om hur man på ett globalt plan kan skapa förutsättningar för ett mer samtida skolsystem.

Här finns det förstås inga givna svar, men det är oerhört viktigt att börja diskutera och belysa de problem och möjligheter som får en allt mer avgörande roll.

Skolans uppgift är dock inte enbart att förbereda eleverna inför de krav som de kommer att ställas för på morgondagens arbetsmarknad. Detta påpekas i en forskningsöversikt av Johanna Wyn, verksam vid University of Melbourne, som Australian Council for Educational Research släppte igår – Touching the Future: Building Skills for Life and Work.

Det övergripande budskapet är att skolans undervisning måste bli mer holistisk, mer flexibel och syfta till ett livslångt lärande, som inte enbart omfattar arbetslivet utan rör hela tillvaron. Synen på skolan som leverantör av arbetskraft avfärdas som både otidsenlig och omöjlig att förverkliga.

Arbetsmarknaden är inte lika lätt att förutse som på 50-talet, och det är därför en ogörlig uppgift att skapa raka vägar från skolan och in i arbetslivet. Undervisningen måste istället gå ut på att hjälpa barn och ungdomar att utveckla en allsidig förståelse av hur samhället ser ut och fungerar och av sin egen roll och identitet i sammmanhanget. Annars klarar de inte av att hantera den verklighet som de ska leva i.

Detta är naturligtvis lättare sagt än gjort. Bland annat handlar det om att förena formellt och informellt lärande i skolan och att se till att eleverna inser betydelsen av att själva ta ansvar för sin personliga utveckling och sitt livslånga lärande. Och förmågan att hantera och dra nytta av teknikutvecklingen är förstås avgörande.

De diskussioner och funderingar som just nu pågår runt om i världen, kretsar i hög grad kring de tre kärnkompetenser som DeSeCo, ett projekt som drevs av OECD, formulerade i början av 00-talet:

1. I en värld där vi knyts allt närmare och blir allt mer beroende av varandra, är det nödvändigt att kunna verka och samarbeta i socialt och etniskt heterogena grupper.

2. Vi måste kunna ta ansvar för våra liv, klara att se vår egen tillvaro ur ett bredare socialt perspektiv, och kunna agera på ett självständigt och reflekterat sätt.

3. Var och en måste kunna dra nytta av teknikutvecklingen, kunna omsätta sina kunskaper i praktisk handling och vara förmögen att anpassa sig efter de villkor som gäller i olika situationer.

Diskussionerna kring skolsystemet och behovet av att förändra undervisningen är alltså inte enbart av en funktionell karaktär. I grund och botten handlar det om existentiella frågor som rör den personliga identiteten och förmågan att kunna styra sitt liv och hantera sin tillvaro i en alltmer komplex och ständigt föränderlig global verklighet.

Projektet drog igång hösten 2007 i samarbete med KK-stiftelsen och skolmyndigheter i de fem länderna. Tanken var att beskriva det pågående arbetet i de fem länderna, undersöka vilka faktorer som driver på respektive motverkar en systemförändring och att ge rekommendationer för hur förändringsarbetet bäst kan bedrivas.

Alla tjänster och allt material på internet som kan användas i undervisningen faller inom ramen för begreppet digitala lärresurser. Undersökningen begränsades alltså inte till sådant som skapats med ett uttryckligt pedagogiskt syfte. Det avgörande var istället att se hur det kan komma till nytta i en konkret undervisningssituation och hur detta i sin tur påverkar skolan ur ett systemperspektiv.

Studien kommer fram till tre sammanfattande slutsatser:

1. Framgångsrikt IT-baserat förändringsarbete sprider sig snabbt. Varken hårdvara eller program är längre särskilt kostnadskrävande. Det innebär att små grupper av forskare eller lärare kan dra igång lokala satsningar som på kort tid sprids genom hela skolsystemet och påverkar hur det ser ut och fungerar.

2. Det är svårt att driva på och kontrollera en genomgripande förändring från centralt håll, eftersom det är lärarna som avgör vilket material de ska använda i sin undervisning.

3. Informellt lärande och kunskapsdelning har en större betydelse för nytänkande och förändring än de akademiska, formella kunskaperna.

Detta leder i sin tur till följande rekommendationer:

A. Regering och myndigheter ska försöka skapa gynnsamma förutsättningar för förändring genom att underlätta användningen av digitala lärresurser i undervisningen. Det betyder bland annat att de ska ha ett gemensamt synsätt och en genomtänkt strategi kring vilka nyckelkompetenser som undervisningen ska utveckla. Samtidigt är det viktigt att offentligt finansierat material görs fritt tillgängligt för återanvändning och vidareutveckling, och att det förändrade materialet kan utvecklas vidare.

I det här sammanhanget kan Creative Commons spela en avgörande roll för att mjuka upp de upphovsrättsliga villkoren. Det gäller även att göra skolledare och lärare medvetna om att de har fri tillgång till öppna digitala lärresurser och att uppmuntra dem att börja använda dem i sin vardag. Här är det också viktigt att främja en allmän debatt kring betydelsen av digitala lärresurser. Särskilt handlar det om att diskutera varför det är viktigt att skolan arbetar med andra typer av undervisningsmaterial än den traditionella läroboken

Studien pekar också på värdet av att främja informella diskussioner och öppna samarbetsmöjligheter genom forum och plattformar på nätet. Dessutom är det betydelsefullt att ge stöd åt uppbyggnaden av en formell, vetenskaplig kunskapsbas. På det viset blir det möjligt att på ett mer djupgående och empiriskt prövbart sätt ta reda på vilken typ av förändringar som krävs och vad som måste göras för att de ska kunna genomföras.

B. Man ska främja nytänkande och förnyelsearbete. Det är avgörande att se till att såväl företag som lärare kan få ekonomiskt stöd för att skapa och utveckla öppna digitala lärresurser – och att underlätta ett produktivt samarbete mellan offentliga och privata aktörer.

C. Det handlar om att leda och driva utvecklingen, men på helt andra sätt än det traditionella leverantörstänkandet. Istället för att ta fram och distribuera färdigt material, ska regering och myndigheter göra det möjligt för lärare och privata aktörer att engagera sig innovativt och att spela en aktiv roll i förändringsarbetet.

Studien presenterades förra veckan på det internationella expertmötet The school of the future, today, som arrangerades av OECD tillsammans med brasilianska delstaten Santa Catarina. Det finns säkert anledning att återkomma till dess användning och genomslag, såväl här i Norden som i andra delar av världen.

I början av veckan var det dags för WISE, World Innovation Summit for Education i Qatar. Nu mot slutet av veckan har OECD och regeringen i den brasilianska delstaten Santa Catarina arrangerat det internationella expertmötet The school of the future, today.

WISE är en del av Qatars satsning på att hitta vägar för landets utveckling som inte baseras på gas- och oljeindustrin. I det här fallet handlar om att bygga en stabil tvärvetenskaplig och internationell grund för ett utbildningssystem som kan hantera dagens och morgondagens villkor och förutsättningar.

Ett drygt tusental experter och beslutsfattare från hela världen hade bjudits in till huvudstaden Doha för att diskutera och dela tankar kring hur förnyelsearbetet kan gå till och vad som måste göras. I all korthet var budskapet att ständig förnyelse måste utgöra själva kärnan i utbildning och undervisning, eftersom det är en avgörande drivkraft hos människan. Och alla måste få rätt till en god utbildning för att det ska bli möjligt att skapa en mer rättvis och hållbar värld.

Världen knyts allt tätare samman och blir allt plattare. Just därför är det nödvändigt att ta gemensamma initiativ för att hitta långsiktigt hållbara lösningar för hur undervisning och lärande ska bedrivas för att verkligen fungera. Här krävs både bidrag från forskarvärlden och från övriga delar av samhället.

På webbplatsen finns ett arkiv med korta filmer från konferensen, såväl tal som intervjuer och sammanfattningar av var och en av de tre dagarna. Mycket av det som sades förefaller svepande och övergripande, men kanske kan det sätta igång ett mer globalt tänkande kring hur skolan ska se ut och fungera i morgondagens värld. Och det verkligt intressant är att utbildning inte främst ses som väsentligt ur ett tekniskt-ekonomiskt perspektiv. Istället är det de  sociala och etiska synvinklarna som betonas.

Øystein Johannessen sammanfattar och reflekterar kring öppnandet av konferensen på sin blogg.

På expertmötet i Brasilien handlade det inte om visioner och önskemål inför framtiden, utan om presentationer av konkreta empiriska undersökningar och fallstudier som visar hur utbildning och undervisning kan hitta nya vägar. Här är tre exempel:

Brasilianska Instituto Luminar, som driver ett nätverk av privata skolor, gav en bild av sitt pedagogiska synsätt och beskrev även hur man arbetar i praktiken. Målet är att bygga vidare på barns intresse och nyfikenhet i skolarbetet och att överskrida den traditionella, närmast fabriksliknande modellen för kursplaner och undervisning.

ITL Research är ett nystartat globalt forskningsprogram som initierats av Microsoft Partners in Learning. Det uttalade syftet är att undersöka hur skolan måste förändras för att kunna fylla sin plats idag och att genom ett tvärvetenskapligt och metodiskt blandat arbetssätt ta reda på hur detta kan göras. För att se till att förändringarna verkligen genomförs, vill man både samarbeta med globala organ som Unesco och med länders utbildningsdepartement. Tanken är att forskningsresultaten ska vara öppet och fritt tillgängliga.

Jan Hylén har slutfört en rapport för OECD om hur digitala lärresurser kan ge stöd åt systemförändringar i den nordiska skolsystemen. Jag skrev en artikel om studien, som finansierats av OECD och KK-stiftelsen, när arbetet drog igång för två år sedan. Rapporten publicerades nyligen och jag  återkommer med ett inlägg om den mot slutet av nästa vecka.

Se även Øystein Johannessens kortfattade beskrivningar av första och andra dagens möten.

Precis som Christian Science Monitor påpekar i sin artikel, är det intressant att tre så pass olika aktörer har gått samman för att analysera skolsystemen och att ge råd om vad som bör göras för att kunna bedriva verksamheten på ett bättre sätt. De är självfallet inte ense i alla detaljer, men de lyckas ändå skapa en gemensam plattform som de kan agera utifrån, både på egen hand och som enad grupp.

Tanken med rapporten är att visa på de stora skillnader som finns mellan delstaterna och att försöka lyfta fram avgörande frågor som behöver belysas i den allmänna skoldebatten. Man konstaterar att det finns mängder av problem som behöver lösas inom en snar framtid och att ingen delstat egentligen lyckas särskilt väl. Något måste göras.

Resultaten redovisas med hjälp av interaktiv grafik som ger en bra och tydlig överblick.

Rapporten slår bland annat fast att stela byråkratiska rutiner och onödigt pappersarbete stjäl lärarnas tid. Det råder även en traditionalistisk kultur som hämmar nytänkande och förändring. Delstaternas finansieringssystem är i regel ogenomskinliga, ineffektiva, krångliga och detta gör det svårare att hitta nya vägar. Det konstateras också att det är svårt att hitta tillräckligt underlag för att kunna bedöma om satsningar på IT och en förnyad teknisk infrastruktur har betalat sig. Mängden datorer och hur många skolor som har internetuppkoppling säger ju ingenting om undervisningens kvalitet och resultat.

Skolorna har ofta svårt att rekrytera kvalificerade lärare. Ett annat problem är att utvärderingen av lärares arbete inte baseras på deras prestationer utan på utbildning och tjänsteår. Dessutom är det väldigt besvärligt att avskeda lärare som inte håller måttet.

Det kanske allvarligaste problemet är att det inte tycks finnas något större politiskt intresse för ordentliga, genomgripande reformer som kan göra skolans undervisning mer samtida och låta eleverna utveckla de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de behöver idag och imorgon.

Rapporten konstaterar dystert att samhällets och näringslivets strukturella förändringar inte har gjort något djupare avtryck ute i skolorna. Den viktigaste uppgiften tycks fortfarande vara att förbereda ungdomarna för 30-talsindustrins löpande band – en sedan länge svunnen verklighet.

Slutsatsen är att det krävs ett ramverk för förändring som tar tag i de strukturella problemen och som genom praktiska exempel visar hur förändringsarbetet kan gå till. I rapporten talas det om att det krävs en ansvarsfull flexibilitet, det vill säga att lärare och skolledare ges möjlighet att tänka kreativt, att dra nytta av teknikutvecklingens möjligheter på ett bättre sätt och att hitta nya vägar för hur undervisningen ska bedrivas och vad den ska leda till.

Rapporten rekommenderar bland annat att skolledningen både ges mer frihet och ett större ansvar för att bedriva verksamheten på ett fungerande sätt, och att de lärare som utför ett bra arbete och utvecklar elevernas lärande belönas för det. Det anses också viktigt att satsa på kompetensutveckling, bland annat inom pedagogisk IT-användning, och att skapa organisationer som kan ge stöd till skolor som vill arbeta på nya sätt. The Mind Trust, Charter School Growth Fund och New Schools for New Orleans är tre exempel.

Satsningar på större konkurrens och en mer kraftfull reformmiljö är också viktigt, liksom stöd åt entreprenöriella organisationer som Teach for America och Wireless Generation.

De tre organisationerna bakom rapporten understryker att det gäller att kunna tänka om och att kunna tänka nytt för att se till att skolsystemet fyller sin uppgift. Det blir intressant att se om den här rapporten ger avtryck i den amerikanska skoldebatten och vad den i så fall leder till.

Konferensen inleddes med ett föredrag av Bill Dutton, föreståndare för tvärvetenskapliga Oxford Internet Institute, där man undersöker hur samhället formar Internet och hur Internet formar samhället. I sitt anförande lyfte han med hjälp av termen och begreppet flödesrum fram hur Internet gör det möjligt för människor att interagera med varandra och med information på helt andra sätt än tidigare. Samhällsutvecklingen hittar nya vägar och vår tillvaro förändras inom allt fler områden.

Elza Dunkels pekade i sitt föredrag på betydelsen av att vi förstår ungdomars perspektiv och förhållningssätt när vi resonerar kring behovet av digital kompetens. Pratet om Homo Zappiens och digitala infödingar leder ofta fel, eftersom det antas att ungdomar vet mer om den nya teknikens möjligheter än vuxna. Sådana generaliseringar är inte särskilt meningsfulla och de döljer dessutom de stora kunskapsskillnader som finns bland ungdomar, bland annat på grund av kön och olika sociala faktorer. Däremot kan det vara fruktbart att knyta an till att det finns en kvalitativ skillnad mellan ungdomars och vuxnas sätt att förhålla sig till IT, Internet och mobil kommunikation. Här gäller det alltså att titta närmare!

Olle Findahl från World Internet institute gav en kort presentation av undersökningen och rapporten Svenskarna och Internet 2009. Han resonerade bland annat kring värdet av att undersöka och analysera Internets livshistoria och att jämföra med hur andra viktiga teknik- och mediainnovationer utvecklats och tagits emot av lagstiftning, offentlig debatt och av användarna. I regel tar det fyra, fem decennier innan en innovation slår igenom på allvar. När det gäller Internet kan man kanske räkna med en något plattare spridningskurva. Här rör det sig om en teknik som är mer kulturellt och socialt komplex och avsevärt mer svåranvänd än radio och tv.

På eftermiddagen var det dags för ett antal korta presentationer av aktuella och pågående forskningsprojekt. Här är tre som är särskilt intressanta ur skolans synvinkel.

Håkan Selg, doktorand hos NITA på Uppsala universitet, gav en kort inblick i det nyligen avslutade projektet InternetExplorers som konstaterar två skilda förhållningssätt till Internet som informationsresurs och kommunikationsform: mejl- och messengerperspektiven. Mejlperspektivet innebär att tekniken ses som en digital förlängning av befintliga medier och umgängesformer, medan messengerperspektivet söker nya vägar och nya användningsområden. Ålder är förstås inte den enda faktorn som bestämmer perspektivet, men de flesta medelålders och äldre antar mejlperspektivet.

Hans Öberg, datapedagog på Högskolan i Skövde, berättade om ett nystartat projekt där man undersöker och analyserar nätbaserat lärande i högre utbildning och hur högskolan använder nätet som som redskap för lärande och forskning. I projektet ska man framför allt fästa blicken på kognitionsvetarprogrammet, som både finns i en campus- och en distansvariant, och ta reda på hur IT-användningen skapar nya arbetssätt och beteenden. Slutsatserna härifrån är förstås också av intresse för barn-och ungdomsskolan.

Sheila Zimic, industridoktorand på World Internet Institute, intresserar sig för ungdomars digitala kompetens. Hon anser inte att det är särskilt meningsfullt att tala om en ”internetgeneration”, utan menar istället att det gäller att verkligen undersöka vad som döljer sig bakom de skillnader inom och mellan generationerna som forskningen kan konstatera. Det är även viktigt att diskutera i vilken grad som vi verkligen lyckas observera och mäta ungdomars digitala kompetens. Är det möjligt för forskare att urskilja den röda tråden – eller sitter de fortfarande i viss grad fast i gamla frågeställningar och synsätt?